Svenska kyrkan Malmö bilaga april

Trovärdigt

BARNKÖRER: LÅTER BARN FÅ VARA EN DEL AV NÅGOT STÖRRE

SJUKHUSKYRKAN: EN SAMTALSPARTNER I DE EXISTENTIELLA FRÅGORNA

DOPET: GER ALVAR ETT STÖRRE SAMMANHANG

KONFIRMATION: GEMENSKAP SOM GER TRYGGHET ATT VARA DEN MAN ÄR

UR INNEHÅLLET:

8 6 5 4 11 12 16

Körsång bygger broar

Barnkörer låter barn få vara en del av något större

Sjukhuskyrkan är en samtalspartner i de existentiella frågorna

Dopet blir ett sätt att visa Alvar att han har en stor gemenskap

Konfirmationens gemenskap ger trygghet att vara den man är

Jasmine och Julio hittade hem i varandra

Biskop Johan Tyrberg besökte Malmö

Kulturevenemang

LEDAREN:

”Hoppet är vår vänoch vi dess löften tro!”

Denna strof kommer snart att sjungas ut av många studenter i vår stad. Det är så härligt att se glädjen och framtidstron som dessa unga människor utstrålar.

Vi behöver alla låta oss dras med i glädjeyran och ta in framtidstron med hela vår kropp så att det går att leva i denna sanning. Därför hoppet är den vän vi alla behöver, och om vi ska tro på dess löften behöver vi också dela hoppet vidare till andra och låta det växa.

Hoppet är någonting som vi tillsammans skapar genom att ge varandra plats, öppna för respekten och nyfikenheten för det som ännu är okänt för oss – att visa för andra på de möjligheter vi själva kan se. Så kan vi bidra till att hoppet sprider sig. En värld som fylls av hopp blir också en värld som vågar välja fred.

Vi vet att många i vår stad har det svårt med hoppet. Hopplöshet lamslår och leder ingen vart. Den psykiska ohälsan växer, krig och smärta i vår värld får påtaglig närvaro också här i Malmö, där många människor är direkt berörda. Många barn och unga växer upp på marginalen, utan vare sig framtidstro eller möjlighet till glädje

och frid. Är det inte då föraktfullt att sjunga om att hoppet är vår vän? Nej, tvärtom. För den som känner hopp behöver dela med sig av det till andra så det kan få växa och spridas. Hoppet är inte enbart en skänk från ovan. Hoppet är också något som vi gemensamt skapar och ger varandra vidare. Hoppet är vårt ansvar.

I detta nummer av Trovärdigt vill vi ge en inblick i hur kyrkan försöker bära hoppet vidare. I kriser och djupa sorger till den största glädje och lycka och allt däremellan, får vi ofta möjlighet att vandra en bit på vägen. Förhoppningen är att hoppet blir synligt i alla våra olika verksamheter för alla åldrar. Det är en stor gåva att så många vill vara hoppets bärare i vår stad.

Kyrkoherde Gunilla Hallonsten

Det här är Markus

Namn: Markus Sandstedt

Ålder: 19 år

Bor: I Lund

Aktuell: Är trainee i S:t Andreas kyrka från september 2023 till maj 2024

-Min tid som trainee har varit otroligt trevlig och givande

Sedan i början av september förra året har Markus Sandstedt varit trainee i S:t Andreas kyrka. Traineeplatsen fick han efter att ha sökt sig till Svenska kyrkans traineeprogram, som är en form av praktik för unga som är nyfikna på att arbeta i Svenska kyrkan. Här berättar han om hur det är att vara trainee i kyrkan.

HUR SER DINA DAGAR SOM TRAINEE UT?

Mina dagar är otroligt varierande och fyllda med en rad olika uppgifter och ansvar. Ibland spenderar jag lugna dagar på kontoret där jag hanterar e-post och administrativa uppgifter. Andra dagar involverar jag mig i olika aktiviteter och evenemang som organiseras av kyrkan. Till exempel har jag hjälpt till med julvandringar och påskvandringar, assisterat diakonerna med att ordna soppluncher och arbetat tillsammans med församlingspedagogen i hennes arbete med barn och unga. I det har det bland annat ingått att vara med på konfirmandläger.

Jag har även fått hjälpa vaktmästarna med att förbereda inför gudstjänster. Kort sagt hänger jag med alla de olika arbetsgrupperna i S:t Andreas kyrka och hjälper till med att göra allt möjligt.

VAD ÄR DET ROLIGASTE MED ATT VARA TRAINEE?

Det roligaste med att vara trainee är den enorma variationen i arbetsuppgifterna samt att jag även kan se att det vi gör i församlingen faktiskt gör skillnad i människors liv.

HUR KOMMER DET SIG ATT DU

SÖKTE TILL TRAINEEPROGRAMET?

Jag har varit aktiv inom Svenska kyrkans unga i min hemförsamling under flera år nu, så jag vet att kyrkan kan vara en väldigt trevlig miljö som jag vill fortsät-

ta befinna mig i. Efter gymnasiet kände jag ett stort intresse för att jobba inom kyrkan, därav började jag läsa om traineeprogrammet och jag tyckte det lät som en fantastisk möjlighet för att få en inblick i hur det är att arbeta i kyrkan.

HAR TIDEN SOM TRAINEE BLIVIT SOM DU TÄNKT DIG? När jag ansökte om att få bli trainee visste jag inte riktigt vad jag förväntade mig men jag hoppades att det skulle vara roligt och lärorikt. Nu när traineeperioden snart är över kan jag med hundraprocentig säkerhet säga att vad jag än hade kunnat föreställa mig så slår verkligheten det. Min tid som trainee har varit otroligt trevlig och givande.

VAD SKULLE DU SÄGA TILL DEN SOM FUNDERAR PÅ ATT SÖKA TILL TRAINEE-ÅRET?

Till dig som funderar på att söka till trainee-året skulle jag säga: Ge det en chans! Du har inget att förlora och allt att vinna. Om du blir accepterad kommer du att vara med om en superrolig resa där du inte bara utvecklas som person, utan också skapar minnen för livet. Traineeperioden är en möjlighet att växa, lära och bidra till samhället på ett meningsfullt sätt. Jag kan nästan garantera att du kommer att se tillbaka på detta år som en mycket lärorik period i livet. Lycka till!

Nyfiken på att bli trainee?

Ta kontakt med din församling!

Körsång bygger broar

Att sjunga i kör ger en gemenskap som sprider glädje även till dem som lyssnar, tycker Karin Oldgren och Rebecka Dahlqvist, båda körledare i Svenska kyrkan i Malmö. – Sång och musik är en brobyggare som förenar människor över hela vår värld, säger Rebecka Dahlqvist.

Det går att bygga broar med körsång på ett helt fantastiskt sätt, säger Karin Oldgren, dirigent för Petri Sångare. Rebecka Dahlqvist, körledare för Gospel Rose Choir, håller med: – De som är med i kören upplever glädjen och gemenskapen där, och vi får vara med och bidra till en positiv energi och en glädje och fridsam stämning hos alla dem som går på konserterna. Det blir som ringar på vattnet.

KÖRER FÖR ALLA.

I Svenska kyrkan Malmö finns en mängd olika körer, för barn, unga, vuxna och seniorer, för nybörjare och rutinerade sångare – det finns helt enkelt körer för alla. Efua Anderberg har varit medlem i Gospel Rose Choir i S:t Johannes kyrka i många år. Hon berättar att hon har en stor familj och gick med i kören för att hon behövde göra något för sin egen skull.

– När man sjunger i gemenskap släpper man allt man haft för dagen. Alla bekymmer, bråkiga barn, det spelar ingen roll när man kommer dit, all sorg rinner av en. Gospel som genre handlar också många gånger om att ge hopp och att påminnas om att man inte är ensam, utan att det finns någonting större därute som omfamnar och tar hand om en. Det är viktigt att försöka komma ihåg det.

– Det finns forskning som visar på att det är bra för hälsan att sjunga, säger Karin Oldgren.

– Människan mår bra av att utöva konst, helt enkelt. Många i kören säger; ”det är så skönt att komma hit, här kan jag bara fokusera på detta och behöver inte tänka på något annat”. Jag tror att den pausen är väldigt viktig.

BRYGGA TILL VÄST.

Karin Oldgren har varit på körresor i bland annat Belarus och Armenien, ställen dit man vanligtvis inte åker för att turista, för samarbeten med lokala körer.

– Det blir starka möten som sätter djupa spår i deltagarna, berättar hon.

– Vi fick uppleva skillnaden mellan statligt legitimerade

guider som berättade hur bra allt sköts och berättelser från människors realitet om att de inte får tänka som de vill och att det inte alltid finns mat i butikernas hyllor. Vi blir som en brygga till väst för dem, det finns många så dana aspekter av körsång också, som är fantastiska.

HON FORTSÄTTER:

– Fred handlar inte bara om krig utomlands, fred är också det vi gör här, att bygga broar. Det var en både stark och ödmjukande upplevelse för oss i Petri Sångare när vi i våras medverkade i verket Glömskans arkiv på Malmö Konsthall, där vi bland annat fick dela scen med Kamal Masri, ett av Peter Mangs offer. – Om vi kan sprida lite ljus och glädje och bidra till att någon känner annat än tråkigheter en liten stund är det jättemycket värt, avslutar Efua Anderberg.

Gospel Rose Choir

Gospelkör i S:t Johannes kyrka med 35 medlemmar. Startades 1996 av Per-Henrik Johansson och leddes under många år av AnnaKajsa Svärd, innan Rebecka Dahlqvist tog över 2022. I vår sjunger kören bland annat på en mässa i kyrkan den 7 april och ger vårkonsert den 30 maj.

Petri Sångare

Kammarkör i S:t Petri kyrka med 45 medlemmar. Kören har hög ambitionsnivå och har vunnit fler priser i internationella körtävlingar. De ger omkring 25 konserter per säsong. Karin Oldgren är körens konstnärliga ledare sedan 2022.

”– Det finns forskning som visar på att det är bra för hälsan att sjunga.

Barnkörer låter barn få vara en del av något större

I Oxie kyrka sås kör-fröet redan hos bebisar på några månader i babyrytmikgruppen.

– Barn är så självklara, så öppna, så nyfikna. De tror så starkt på att allt är möjligt, och det ger mig hopp, säger Cecilia Dreisig, körledare i Oxie kyrka.

Cecilia Dreisig är utöver körledare även organist, och har arbetat med körer för alla åldrar i många år. I Oxie kyrka finns hela körtrappan, från babyrytmik till vuxenkörer, men sedan en tid tillbaka ansvarar Cecilia bara för barnkörerna. De allra yngsta går på babyrytmik tillsammans med föräldrarna, och nästa steg är rytmikgruppen för 3–5-åringar. Där sjunger och dansar man och skapar musik tillsammans med hjälp av rytminstrument. Efter det följer många barn med upp till Lillkören för 6–9-åringar, även om åldersgränserna är flytande för att passa varje enskilt barn. – Jag har verkligen kul med barnen, det är så att man är glad i flera dagar efteråt, säger Cecilia Dreisig.

över generationsgränserna med barn och vuxenkörer ger så mycket hopp!

MUSIKEN TALAR DÄR

ORDEN INTE RÄCKER TILL

Cecilia beskriver entusiastiskt hur de allra minsta barnen reagerar redan när första sången presenteras vid träffarna:

– De får såna fantastiska ögon, de släpper inte taget. Det är som att musik är ett speciellt språk som de upplever mycket starkare än när vi pratar med dem. Barnen upptas helt i det som händer. Musiken är så otroligt stark, den talar där orden inte räcker till, det är därför den berör, tror jag, barn som vuxna.

– Lillkören har fått prova att sjunga på latin nån gång. De bryr sig inte så mycket om vad det betyder, men de tycker att det låter fint.

Cecilia tycker att körsång innebär en möjlighet att vara en del av något större. – Att få göra någonting som inte går att göra ensam, det tror jag är jätteviktigt. Det kan man hitta på fler ställen, som i idrott och dansgrupper, men jag som musiker tycker att musiken är ett väldigt kraftfullt verktyg.

– Ingenting är omöjligt för dem, de provar och de når verkligen fram. De har en så positiv livslust! Vi gör konserten

Sång till livet den 28 maj med allt från de yngsta körsångarna till seniorer från alla Oxies kyrkokörer – att göra samprojekt

Barnen introduceras för olika typer av musik, Cecilia berättar att de får lyssna på allt från populärmusik till klassiskt och jazz för att få uppleva ett så brett spektrum som möjligt. Barnen får också vara med och styra själva, vill de sjunga en ”mellolåt” eller något från tv:ns julkalender så får de göra det, men det behöver inte alltid vara enkelt.

Prova på körsång! Den 15 juni arrangeras det barnkördag i S:t Mikaels kyrka. Kördagen är både för barn som redan sjunger i en kör och för barn som vill prova på att sjunga tillsammans. Håll utkik på Svenska kyrkan Malmös hemsida för mer information och anmälan inom kort.

Sjukhuskyrkan är en samtalspartner i de existentiella frågorna

Det finns flera aspekter av en människas välmående. Enligt WHO påverkar den existentiella hälsan hur människor uppfattar sin fysiska, psykiska och sociala hälsa. Den existentiella hälsan är något som Peter Englund, sjukhuspräst på Skånes universitetssjukhus Malmö, och hans kollegor i Sjukhuskyrkan arbetar med dagligen.

Sjukhuskyrkans arbetslag om sex personer finns till hands för själavård för patienter, närstående och personal på sjukhuset.

– I samhället brukar det kallas för samtalsstöd, men i kyrkans värld kallar vi det för själavård, förklarar han.

I Sjukhuskyrkan på Skånes universitetssjukhus Malmö arbetar fyra sjukhuspräster, en sjukhusdiakon och en sjukhuspastor. När en patient vill få kontakt med någon av dem är det enklaste sättet att ta kontakt med personalen på sjukhuset som vidarebefordrar frågan till Sjukhuskyrkan, som har beredskap dygnet runt, året runt. Sjukhuskyrkans medarbetare bedriver ett uppsökande arbete på avdelningarna och har en samtalsmottagning dit alla som finns på sjukhuset är välkomna.

– När man hamnar på sjukhus gör man det för att man antingen själv blivit sjuk eller så har en närstående blivit sjuk. Det är förstås en omskakande upplevelse men det är också en del i att vara människa. Det är vår uppgift att finnas till hands när människor behöver stöd i krisen och en samtalspartner i de existentiella frågorna, säger Peter Englund.

FINNA EN MENING I DET SVÅRA

Sjukhuskyrkan håller även i reflektionsgrupper och fortbildningar för sjukhusets personal. Peter Englund säger: – Genom att lyfta de existentiella frågorna i vården kan också personalen få möjlighet att reflektera över det svåra som de möter i sitt arbete och vad som är meningsbärande för dem.

Gudstjänster i sjukhusets stilla rum, sjukkommunion/ nattvard och de kyrkliga handlingarna som dop i krissituation, vigslar och begravningar, är också en del av arbetet på sjukhuset. En annan viktig del är de sorgegrupper som Sjukhuskyrkan håller i och som har ett särskilt fokus på de föräldrar som har förlorat barn i magen, i samband med förlossningen eller tiden därefter, familjer i sorg och de som förlorat närstående genom självmord.

Peter Englund säger: – Vi i Sjukhuskyrkan får ibland vara ett ställföreträdande hopp, när patienten, den närstående eller personalen inte längre orkar hoppas, då får vi hoppas för dem och föra in evighetens ljus i dödens och sorgens mörker.

Boka samtalsstöd

040-27 92 48

www.svenskakyrkan.se/malmo

Dopet blir ett sätt att visa Alvar att han har en stor gemenskap

När Annas och Antons son Alvar föddes fick föräldrarna jämka samman sina familjers olika traditioner. I Antons familj döps man inte, i Annas gör man det. Men båda var ense om att de ville fira Alvar tillsammans med familj och vänner, och då kom de fram till att ett dop är ett fint sätt att göra det på, och samtidigt visa Alvar att han tillhör en gemenskap.

Idecember föddes Anna Charlotte Slørdal Schjølbergs och Anton Svenssons son Alvar. Från början var det inte självklart att han skulle döpas, för Annas och Antons familjer har olika traditioner. I Antons familj finns ingen doptradition, men Anna tyckte annorlunda:

– I min familj är det en viktig tradition med dop, så jag ville jättegärna döpa honom. Dels tycker jag det är en vacker ceremoni och tradition, dels tycker jag det är fint att samla familjen på det sättet. Jag tycker också det är jättefint att vara en del av Svenska kyrkan och det är en gemenskap som jag vill ge till Alvar.

Anton lät sig övertalas och håller med om att det ska bli fint att familjerna samlas för Alvars skull. – Vi har familj som bor på flera olika platser i både Sverige och Norge, så detta kommer bli ett tillfälle när alla kan mötas, säger han.

Anna kommer ursprungligen från Norge, men har bott i Malmö i flera år, och snart flyttar även hennes lillebror till Lund. Det passar lite extra bra, eftersom Anna bestämt sig för att fråga om han vill bli Alvars fadder, tillsammans med Annas

bästa vän sedan barndomen, Marianne.

– Jag vill gärna att det ska vara någon från familjen och någon från den självvalda familjen, säger Anna.

– Några som har möjlighet att följa Alvar genom livet och som kan visa honom världen, kärlek och goda värderingar som vi också tycker är viktiga.

DOP I SEPTEMBER SÅ

ATT ALLA KAN KOMMA

Planen är att Alvar ska få fyra faddrar totalt, två från Annas sida och två från Antons, men Anton är inte helt säker än på vilka han ska fråga. Men det finns tid

kvar, för dopet i S:t Matteus kyrka kommer att få vänta till i september, eftersom familjen för tillfället befinner sig i Utrecht, Nederländerna. Där gästforskar Anton om ekonomisk historia, och eftersom Anna är föräldraledig från sitt jobb som projektledare om jämställdhetsfrågor för en ideell organisation kunde hon och Alvar enkelt följa med.

– Vi kommer hem i juni, men vi ville inte hindra gästernas semesterplanering och vi vill ju att så många som möjligt ska kunna komma, säger Anton. Anna skrattar till:

Dopet ger en grund för hoppet

Dopritualen talar om tacksamhet, glädje, oro, hopp och förtröstan, säger Anna Smedjeback, präst i Tygelsjö kyrka.

– Alvar kommer vara lite för stor för släktdopklänningen, men vi fick veta i kyrkan att man kan hyra i olika storlekar, så då får vi köra på det.

GEMENSKAP OCH ETT

STÖRRE SAMMANHANG

Det är tydligt att det är viktigt för Anna och Anton att Alvar får känna en gemenskap, både från familj och vänner, men även i kyrkan. Anna är faktiskt medlem både i norska och svenska kyrkan – hon har dubbla medborgarskap och tycker att då kan hon ju ha dubbla kyrkomedlemskap också.

– Kyrkan har alltid varit en viktig del av mitt liv. Vi har pratat mycket om gemenskapen, och jag tänker att kyrkan är en av många platser där man kan tillhöra ett större sammanhang. Det är viktigt för oss att visa Alvar att han har många runt sig och är del av något större. För mig är kyrkan en plats att återhämta sig, där finns hopp, tro, kärlek och tron på gemenskapen, säger Anna.

– Vi ser fram emot att fira Alvar tillsammans med dem vi gillar i livet!

– När ett barn föds kan det ofta vara så att föräldrarna vet vad det är att vara glad och tacksam, men plötsligt känner man en glädje och förundran som är större än något annat man fått uppleva tidigare. Men med kärleken kommer också oro för vad som kan hända barnet, man kanske aldrig tidigare har känt sådan oro. Man tänker utanför sig själv på ett helt annat sätt, säger Anna Smedjeback.

– I början av dopgudstjänsten finns en tackbön, där föräldrarna får möjligheten att tacka för sitt barn, det under som har kommit in i deras liv, och också be Gud om hjälp i det vardagliga livet, att be Gud vara med i detta.

Anna Smedjeback beskriver dopet som något som ger en mening som trotsar meningslöshet, där vi blir en del av berättelsen om Jesus liv, död och uppståndelse.

– Det kommer en tillhörighet med dopet som vi får som en gåva. Den bygger inte på prestation, det är en kärlek som vi får ta emot, en kärlek som övervinner allt. Dopet ger en grund för hoppet, att vår väg alltid går liksom Jesus, genom döden och åter till livet.

Vill du också döpa ditt barn?

Vi har uppståndelsen som ett hopp som gäller oss, och det ger våra liv mening.

DOPET KOPPLAR SAMMAN LIVET MOT NÅGONTING STÖRRE

Alvars föräldrar Anna och Anton ser dopet som ett sätt att visa sin son hans stora gemenskap, och Anna Smedjeback håller med. – Det handlar om att koppla samman sitt liv mot någonting större. Man blir infogad i det större sammanhanget med släkt och vänner, men även med det som jag tänker är Gud.

I dopet får vi också ta emot nåd och förlåtelse helt utan krav, utan att först ha behövt prestera eller göra oss förtjänta av den. När vi döps i vatten blir vi tvättade en gång för alla. Anna Smedjeback förklarar: – Jag brukar säga till faddrarna och andra som samlats kring dopet att de har ett uppdrag att berätta det vidare för barnet. Vi gör fel ibland, men istället för att låta våra fel och brister definiera oss och låta det bli en nedåtgående spiral får vi påminnas om att den nåden vi redan har tagit emot betyder att vi kan lägga av oss det vi har gjort fel. Vi är redan omgivna av Guds kärlek, så vi kan istället jobba på att bli den bästa versionen av oss själva och försöka våga lita på att vi är älskade även av andra människor och också älska oss själva. Då kan vi jobba på att räcka nåden vidare till andra och se det goda i oss själva.

Dop kan enkelt bokas på vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/malmo/boka-dop-i-svenska-kyrkan-malmo

Behöver du vägledning kan du kontakta pastorsexpeditionen:

Telefon: 040-27 90 01, helgfria vardagar kl. 9–15, lunchstängt kl. 12–12.30. E-post: pastorsexp.malmo@svenskakyrkan.se För lån av lokal till dopkalas, kontakta aktuell kyrka.

Gränsland – kulturscen i Malmös mitt

I S:t Johannes kyrka intill Triangeln uppmärksammas en ny existentiell fråga varje onsdagskväll under rubriken Gränsland. Här står det kulturella uttrycket i centrum för att vidga perspektiven och ge hopp.

Initiativet till serien togs av kyrkoherde Gunilla Hallonsten för ungefär tre år sedan och programmet tas fram av prästen Helena Myrstener och musikern Sofia Söderberg i samarbete med prästen Sofia Tunebro från Universitetskyrkan i Malmö.

– Gränsland är en scen där kyrka, samhälle och konstnärliga uttryck kan mötas under samma tak. Då kan glädje och energi frigöras, säger Helena.

Gränsland räds inte de stora frågorna och svåra ämnena. I programmet från de senaste åren finns rubriker som ”Vid världens slut”, ”Född i fel kropp”, ”AI – framtid eller fördärv?”, ”Svenska SS-fruar”, ”Beredd att döda” och ”Varför är jag så ful?”

– Vi vill att det ska vara möjligt att lyfta även det som kan kännas obekvämt. Vi försöker belysa rädslorna i vår samtid och prata om dem utan att trycka undan eller förminska dem, säger Sofia och fortsätter: – Det har handlat om kvinnlig könsstympning, AI, situationen i Mellanöstern, gängkriminalitet, tankar om tidens slut, om att vara född i fel kropp, militarisering, klimatfrågan... Vår ambition är

att frågorna ska mötas av ett konstnärligt uttryck och att publiken ska ges möjlighet att delta i samtalet. Konstnärer har bjudits in för att spegla och illustrera frågeställningarna med sitt uttryck, oavsett om det är musik, poesi, bildkonst, film, dans, nycirkus, performance, teater eller något annat.

ATT DELA ORO OCH

SORG LÄTTAR BÖRDAN Helena tar vid: – Vi försöker inte ställa världen eller människan tillrätta genom att idealisera. Kulturen och konsten kan ändå nå oss på ett särskilt sätt. Den är som ett Guds tilltal i vår tid. Kultur har en särskild förmåga att förvandla och göra tillvaron större. Den hjälper oss att orka stanna kvar i det komplexa och föreställa oss andra sätt att leva på.

– När det handlar om svåra frågor som ger en känsla av misströstan, oro eller rädsla, så tror vi på att prata om det, och att göra det tillsammans. Då skapas hopp, säger Sofia. Gränsland beskrivs som ”en mötesplats mellan svårighet och möjlighet”, och det återkommer Helena och Sofia till.

– Som människor befinner vi oss ofta i ett gränsland som vi måste hantera eller acceptera. Kanske är hela livet ett gränsland, ett både och eller helt enkelt en mängd olika möjligheter, säger Helena, som redan är i full gång med att planera nästa säsong.

Hon fortsätter:

– Hopp måste grundas i något och börja någonstans. För att kunna hoppas behöver vi få tid att formulera oss, gestalta och tolka. Då kan vi också påverka och bjuda motstånd. Det reella hoppet bygger vi tillsammans genom att minnas och berätta och dra lärdomar.

Läs mer om Gränsland och hitta programmet här:

Konfirmationens gemenskap ger trygghet att vara den man är

– Många unga idag är mer nyfikna på konfirmation än när jag själv konfirmerades. De är nyfikna på religion och på vad den kristna tron innebär, säger Mikael Ynghed, församlingspedagog i Svenska kyrkan. Konfirmandstrategen Charlotta Ortiz håller med.

Både Mikael och Charlotta är av uppfattningen att detta delvis beror på att många unga befinner sig i mångreligiösa sammanhang där religionen generellt är mer närvarande.

– Då ligger det inte långt bort att fundera över den egna identiteten, säger Charlotta.

För 20–30 år sedan konfirmerades många av enbart tradition men en tydlig trend idag är att konfirmationen är mer av ett självständigt val.

– Det kan handla om att man är nyfiken och vill veta mer, men vi vet också att ett viktigt motiv för att konfirmeras är att det är ett roligt sammanhang och en ny gemenskap med vänner, säger Charlotta.

– Att vara konfirmand idag handlar om att få veta mer om den kristna tron, men också om att få prova på att leva som kristen. Till skillnad mot religionsundervisningen i skolan, som är mer teoretisk, har konfirmandtiden ett större fokus på det praktiska. Som konfirmand får du prova på att göra det du enbart läser om i skolan. Man får vara i det, menar Mikael.

Idag finns det en uppsjö av olika sorters konfirmandgrupper. Det finns den traditionella versionen där man träffas en gång i veckan under läsåret men i Malmö finns det också andra alternativ såsom sommarläger, studiedagskonfirmander, gamingkonfirmander och idrottskonfirmander. En del av grupperna åker på studieresa till Berlin

eller Prag för att bland annat besöka koncentrationsläger från förintelsen.

KYRKAN KAN ERBJUDA

ETT LJUS OCH HOPP

– Det är mycket att ta in för ungdomar idag, med allt som händer runt om i världen. Där tror jag att kyrkan kan erbjuda något annat, ett ljus och hopp i det mörka och tunga, säger Charlotta. – De flesta i våra grupper säger att gemenskapen är viktigast och att de får vara den de är, att det är välkommet att vara olika, säger Mikael.

Charlotta fyller i:

– När man går i högstadiet kretsar väldigt mycket kring det sociala livet i och utanför skolan, på gott och på ont. Det fina med konfirmationstiden är att den innebär en möjlighet till ett nytt socialt sammanhang som inte är kopplat till skolan. Här utforskar vi ämnen som kärlek, tro, förlåtelse, hopp, godhet och ondska. Det är viktigt att allt detta relateras till konfirmandernas liv här och nu.

En tanke som Charlotta Ortiz ofta möts av hos ungdomar är att tro och vetenskap inte skulle vara förenligt.

– Men finns det egentligen en motsättning mellan tro och vetenskap? För mig gör det inte det, utan jag tänker att dessa områden relaterar till olika frågor. Vetenskapen utgår från frågan ”Hur?” och religion snarare från frågan ”Varför?”. Konfirmationen är ett utmärkt sammanhang för att lyfta funderingar av detta slag och på vägen händer det att vi blir av med en och annan fördom.

Jasmine och Julio hittade hem i varandra

Den 16 mars gifte sig Jasmine och Julio Rizo i Fosie kyrka. Deras kärlekshistoria började med att Jasmine hälsade på sin syster på jobbet för fem år sedan och noterade att en av hennes kollegor såg bra ut.

Julio, den snygge kollegan på restaurangen på sjukhusområdet i Malmö, skrattar till när hans nyblivna fru berättar:

– Och när Julio några månader senare såg ett foto på mig i min systers mobil skämtade han om att hon skulle ge mig hans nummer. Det gjorde hon, och jag skrev till Julio och han svarade.

Men Jasmine bodde i Göteborg och det blev många långa telefonsamtal innan de till slut träffades i verkligheten på nyårsafton 2019. Kärleken hade redan uppstått under alla timmar i telefon, så Jasmine började snart köra fram och tillbaka till Malmö på helgerna.

– Det tog tid för oss att förstå att det var en pandemi, vi var helt inne i vår kärlek, säger Julio.

Jasmine jobbar dock inom vården, så hon omfattades av strikta restriktioner.

– Jag blev förkyld när jag var här nere, och då fick jag ju inte lov att gå till arbetet. Så jag fick isolera mig hos Julio – men när man var nykär var det ju helt okej!

BRÖLLOP BLEV ETT NATURLIGT STEG Även om allt kändes rätt fanns det från första början inga tankar på att de skulle gifta sig. Jasmine hade varit gift tidigare och tänkte inte göra om det, och Julio tänkte att det bara var ett papper som inte behövdes.

Jasmine tittar på Julio:

– Men sen väckte du någonting i mig som jag inte hade känt tidigare. Det kändes mer äkta, vi var på samma plan på ett helt nytt sätt.

Julio håller med:

– Vi ”connectade” på ett annat plan. Jag kände att jag verkligen ville ta det steget och det åtagandet med dig, det kändes naturligt. Jag ville gå hela vägen med dig.

Redan i juni, ett halvår efter att de hade träffats, friade Julio till Jasmine. Han var så nervös att han skar sig i fingret innan frieriet och när det väl var dags glömde han gå ner på knä. Men självklart sa hon ja, och två månader senare flyttade Jasmine till Malmö och in hos Julio.

– Det gick fort, men det kändes bra! Jag är egentligen lite försiktig av mig, jag sa till dig ”Jag vet inte vad du gör med mig”, berättar Julio.

Han ler och fortsätter:

– Men Jasmine visste vad hon gjorde, hon hade kommit ner med lite växter tidigare. ”Det ser lite kalt ut här, ta hand om de här nu.” Sen var det tandborste och det ena med det andra.

– Allt har kommit så naturligt hela vägen, det har gått stegvis, även om vissa saker har gått hastigt, säger Jasmine.

– Det är hoppet och kärleken som har drivit oss. Vi har så mycket stöd i varandra, av kärlek och av omtanke, säger Julio.

JASMINE OCH JULIO LYFTER

VARANDRA GENOM SVÅRA TIDER

Julio berättar att han för drygt sju år sedan hamnade snett i livet och hade en svår period med missbruk. Han lyckades ta

och

varit

kom in i hans liv. I början hade han svårt att öppna sig och berätta för henne när han hade en dålig dag. – Mitt ego ville inte visa henne när jag inte kände mig stark. Jag ville vara den starka som lyfte Jasmine – inte så att jag ville vara överlägsen, utan av ren kärlek ville jag vara den som finns där för henne. Men istället var jag självisk för att jag inte lät henne finnas där för mig. Nu känner jag att jag kan vara mig själv, vi behöver inte ha några hemligheter. Jag kan berätta exakt för henne hur jag mår och hon lyfter mig med sin positiva inställning och syn på livet.

Jasmine berättar att även hon hittar hoppet i deras kärlek när de under sina fyra år tillsammans mött motgångar:

– Ibland har jag undrat hur vi ska ta oss igenom det och undrat om vi kommer kunna göra det tillsammans. Men i det har vi alltid hittat tillbaka till det vi är, tagit oss igenom det och kommit ur det starkare och närmare varandra. I allt det ser jag hopp.

Julio fyller i:

– Vi kan blicka framåt med driv och kraft. Nästa gång det kommer en motgång – för det gör det, livet är så – så har vi med oss lärdomar från tidigare, fler verktyg. Övning ger färdighet.

Bröllopet skedde i Fosie kyrka med en präst som är syster till en av Jasmines vänner och bara familj och de närmaste närvarande.

– Prästen utgick från våra önskemål, vi ville ha det enkelt. Jag är inte mycket för stora pampiga klänningar, och hon sa ”Du kan komma med kjol om du vill”. Nu blev det ändå en vit klänning till slut, men ingen pampig! Och nu känner vi oss nästan nykära igen, jag kunde känna hur det började pirra i magen igen, ler Jasmine.

Kärleken är tillvarons grund

– När man säger ”kärlek” så tänker många på äktenskap och förhållanden. Det är absolut en del av kärleken, men det är viktigt att först och främst förstå kärleken som tillvarons grund, säger Albin Tanke, pastoratsteolog i Malmö.

– Vi människor lever, rör oss och är till i och av kärleken. Jag tror att det gudomliga och kärleken är synonymer, lägger han till.

Det latinska ordet för nåd är gratia, som också är grunden till ordet gratis, och Albin tycker att det ger en tydlig förklaring.

– Nåden är gratis, den kostar ingenting. Det viktigaste i livet är gratis. Vi får livet som gåva, det är inget vi varken kan förtjäna eller förfoga över. Vi lever, andas och älskar, det är det viktigaste. Helt oavsett hur våra liv ser ut för tillfället är vi alltid indragna i kärleken, för Gud är kärleken.

förtjäna eller sno åt mig kärlek, det enda jag kan göra är att ge.

KÄRLEK ÄR HOPP

Kärleken är också en slags konstform som vi som människor kan öva oss i, anser Albin.

– Att lära sig att älska sig själv kan vara det svåraste av allt. Att ha självrespekt och tänka att jag är älskad och älskvärd av livet självt kan vara ett sätt att öppna sig för andra. Det kan bli en viktig ingång till relationer och att leva tillsammans och visa respekt för andra.

Vill du gifta dig i kyrkan?

Vigsel i Malmös kyrkor kan du boka via pastorsexpeditionen i Svenska kyrkan Malmö.

Telefon: 040-27 90 01, helgfria vardagar kl. 9–15, lunchstängt kl. 12–12.30.

E-post: pastorsexp.malmo@svenskakyrkan.se

Läs mer på vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/malmo/brollop

Albin Tanke säger att även många människor som säger att de inte tror på Gud ändå tror på ”något”. – När vi börjar utforska vad vi menar och vad vi håller för viktigt i livet, då delar vi oftast en tro på kärleken. Det handlar ofta om språkbruk, vad vi lägger för betydelse i orden. Laddas ordet ”Gud” med något negativt, då är det självklart lätt att ta avstånd. Men om vi förstår det djupare kan det bli meningsfullt och öppna nya möjligheter. Det blir intressant om vi förstår oss som människor som är indragna i en kärleksrelation med livet självt –en relation som är starkare än döden. Jag kan inte

Äktenskapet ser Albin som en gåva och möjlighet att öva sig i ömsesidig respekt och utveckling som människa. Det är inte alltid en dans på rosor, så som det kan kännas i förälskelsefasen.

– När den går över är kärleken ett val vi gör, som blir en form av arbete i ömsesidig respekt och delande. Det kristna hoppet är en bild av nåden och kärleken som genomtränger allt även när jag inte kan känna det, och på samma sätt kan äktenskapet vara en bild av hoppet. Att vilja fortsätta att vårda tilliten och delandet, att växa som människor och utvecklas tillsammans samt att både orka bära och våga bli buren genom livet.

Premiär!

THE ROOM

Premiär för The Room, Hyllie Boulevard 11C, en mötesplats för alla. Det är här det händer! Start 7/5 med program under hela Eurovison.

Skanna QR-koden för att se vad som händer på The Room 7-11/5.

10/5

KL. 19

S:T JOHANNES KYRKA

SCHLAGERAFTON OCH ALLSÅNG

Denna kväll enas alla S:t Johannes kyrkas körer i en stor schlagerkonsert. Kom och sjung med i världens snabbaste schlagerallsång och lyssna till körerna och kvällens gästartist Magnus Carlsson Kvällens konferencier är Ola Selmén

Biljett: kulturcentralen.nu

ses på malmö pride

3–6 /7 pågår Malmö Pride och Svenska kyrkan deltar med stort engagememang och fullspäckat program. Varje människa är skapad till Guds avbild och älskad av Gud. Därför är Svenska kyrkans medverkan på Pride självklar. vi

Skanna QR-koden för att se programmet.

Som aktiv kulturbärare i staden är Svenska kyrkan delaktig i folkfesten under Malmö stads budskap ”United by Malmö”. Upplev glädjen, musiken och gemenskapen i Malmös kyrkor under Eurovision 7–11/5.

Skanna QR-koden för att se programmet.

Biskop Johan Tyrberg besökte Malmö

En av biskopens viktigaste uppgifter är att regelbundet åka runt och besöka alla församlingar i stiftet. Varje församling får en biskopsvisitation ungefär vart tolfte år, och i år var det Malmös tur att få besök av Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift.

biskopsvisitationen.

Söndag 19/5 kl. 17–19

S:t Pauli kyrka

En inspirationskväll om existentiell hälsa och andlig hållbarhet med

Antje Jackelén och Anders Rosengren.

Programmet startar klockan 17, men du är varmt välkommen redan från klockan 16 då församlingen firar söndagsmässa.

Under kvällen får vi lyssna till

Under perioden februari till april besökte biskopen alla Malmös församlingar. Här träffade han bland annat präster, diakoner, kyrkomusiker, konfirmandarbetslag och förtroendevalda i kyrkoråd och församlingsråd, samt flera av pastoratets samarbetspartners.

– Jag vill veta mer om samhället som församlingarna verkar i, berättar biskop Johan.

– Jag har bland annat varit i hamnen och pratat med företrädare för Copenhagen Malmö Port, och jag har varit i Köpenhamn och tittat på härbärgen och arbetet bland missbrukare och uteliggare där, där Malmö pastorat hjälper till med diakonalt arbete. Många malmöbor hamnar i Köpenhamn.

Att det svenska samhället blir mer och mer sekulariserat gör inte biskop Johan Tyrberg nämnvärt orolig.

– Det var en kollega i Lund på 1850-talet som arbetade intensivt för att kyrkan skulle bli mer sekulariserad. Det handlade om att han inte tyckte att kyrkan skulle driva vägbyggen och liknande, och det slutade med ett riksdagsbeslut på 1860-talet där kyrkan förlorade den kommunala makten, och det är vi väl alla glada över! Sedan har det fortsatt, och om man inte går i kyrkan så ofta har man ofta en föreställning om att kyrkan för en tynande tillvaro, men verkligheten är nog faktiskt den motsatta.

I OROLIGA TIDER SÖKER

SIG MÅNGA TILL KYRKAN

Biskop Johan berättar att intresset för kyrkan snarare ökar i samhället.

– Vi kan se en tendens i oroliga tider att fler kommer till gudstjänsterna. En del söker sig till frikyrkor, synagogor och moskéer, men mer än halva Sveriges befolkning är fortfarande medlemmar i Svenska kyrkan. Kyrkans roll i samhället är väldigt viktig, de flesta relaterar på något sätt till kyrkan. Jag hoppas att människorna i Malmö ska tänka på Svenska kyrkan som en plats att söka sig till när man längtar efter något mer, eller har behov av en lugnande plats att finna trygghet i. Då ska kyrkan finnas där.

I biskop Johan Tyrbergs bok som kommer ut i höst reflekterar han över vad som har hänt under de tio år som gått sedan han tillträdde sitt ämbete 2014, och vad han tänker om framtiden.

– Bland annat tycker jag mig se att vi på ett felaktigt sätt har fokuserat på det vi kallar medlemstappet. Visst förlorar Svenska kyrkan medlemmar, men det är ett fenomen i hela västvärlden att medlemsorganisationer tappar medlemmar. Idrottsrörelsen, politiska partier, scoutrörelsen – men faktum är att vi tappar mindre än de andra räknat i procent. Vad är det som gör att 5–6 miljoner människor i Sverige fortfarande vill vara med och bära kyrkan? Vi kanske har ett onödigt svagt självförtroende. Vi behöver tänka till och reflektera över vad vi verkligen är till för – ibland famlar vi efter en uppgift, men den har alltid funnits framför näsan på oss. Vi borde vara stolta över vad vi har burit i 2 000 år och fortsätta att bära det in i framtiden.

Biskopsvisitationen i Malmö avslutas med en högmässa den 5 maj kl. 11:00 i S:t Petri kyrka. Alla är varmt välkomna!

Hopp och mening för ett hållbart liv

Vad är andlig hållbarhet? Vad innebär existentiell hälsa? Hur kan hållbarhetsmålen förstås ur ett andligt perspektiv? Vad har psykisk hälsa och välbefinnande med andlig och exitentiell hållbarhet att göra? Dessa och många fler frågeställningar tas upp under inspirationskvällen i S:t Pauli kyrka söndag 19/5 kl. 17-19.

ärkebiskop emerita Antje Jackelén som föreläser om andlig och existentiell hållbarhet. Läkaren

Anders Rosengren kommer att tala om existentiell hälsa. Efter de båda föreläsningarna kommer prästen

Albin Tanke att leda ett gemensamt samtal där också kyrkoherde Gunilla Hallonsten medverkar.

Kvällen ramas in med musik under ledning av Agnes Hulander. o

”Att reflektera hållbarhet utifrån våra inre liv är helt avgörande för att öppna för hoppet, meningen och handlingskraften.”

Albin Tanke

Kultur i Svenska kyr kan Malmö

svenskakyrkan.se/malmo/kultur

Evenemang 1–15/5 Fritt inträde om inget annat anges. Med reservation för ändringar.

ONSDAG 1/5

TOLV O TIE

Lunchmusik i S:t Petri kyrka kl. 12.10.

TORSDAG 2/5

KYRKSTUND MED MUSIK

Hyllie kyrka kl. 11.15.

I samband med Café Heidi hålls en enkel andakt med sång och musik, med Sara Thuresson och Sophie Klussmann.

LUNCHMUSIK

S:t Johannes kyrka kl. 12.10. Christian Schultze, orgel.

SÖNDAG 5/5

VÅRSOARÉ

S:t Andreas kyrka kl. 17.

S:t Andreas barnkörer samt musiker under ledning av Ariane Ekman. Musikalen: ”Jakten på den försvunna psalmskatten”.

KONSERT – NORDISKA KLASSISKER

S:t Johannes kyrka kl. 17.

Malmöbaserade pianisten Jesper Olsson spelar Edvard Griegs pianokonsert och Director Musices Patrik Andersson dirigerar Lunds akademiska kapell i Jean Sibelius femte symfoni under ledning av Patrik Andersson.

TISDAG 7/5

HIMMEL–JORD–LUFT–HAV

S:t Petri kyrka kl. 19.30. Gästspel. Hedvig Eleonora kammarkör under ledning av Pär Friberg. Musik av bl.a. Sven-David Sandström, Karin Rehnqvist, Anna-Karin Klockar och Gösta Nystroem.

ONSDAG 8/5

LIVEMUSIK THURESSON & BERG

The Room, kl. 17, Hyllie Boulevard 11C. Livemusik med Sara Thuresson och Fredrik Berg.

BAROCKKONSERT UNDER LEDNING AV PETER SPISSKY

Kirsebergskyrkan kl. 18. Insläpp från 17.30. I samarbete med Sensus.

TORSDAG 9/5

FOLKVISOR OCH SOMMARPSALMER

S:t Andreas klocktorn kl. 8, samling på Fridhemstorget. Traditionsenligt firande på Kristi himmelsfärdsdag. Trumpetmusik ut över torget framförs av Jonas Højen Wiik, följt av laudes i kyrkan kl. 8.30 samt friluftsgudstjänst på Limhamnsfältet kl. 10 med körer från S:t Andreas och Limhamns kyrkor ackompanjerade av Limhamns Brassband. Ta gärna med fika och något att sitta på. (Vid regn, S:t Andreas kyrka.)

FLY ON THE WINGS OF LOVE –EUROVISIONKONSERT

Limhamns kyrka kl. 15. Med Vox Linnaea och band.

FREDAG 10/5

SCHLAGERAFTON MED ALLSÅNG

S:t Johannes kyrka kl. 19.

Gästartist Magnus Carlsson och S:t Johannes kyrkas körer samlas till stor schlagerkonsert. Kvällens konferencier är Ola Selmén. Kom och sjung med i världens snabbaste schlagerallsång!

Biljett: kulturcentralen.nu

SÖNDAG 5/5

SCHLAGERMÄSSA

S:t Pauli kyrka kl. 16. Mathias Holmgren och Agnes Hulander, solister.

Pauli World Gospel med band under ledning av Per Myrstener och Albin Johansson. Hanna Malmqvist, präst.

SCHLAGERKONSERT MED ALLSÅNG

S:t Andreas kyrka kl. 19. Måndagkören och Sjung-med-gungkören samt musiker under ledning av Ariane Ekman och Maja Malmström. Musik från Melodifestivalen och Eurovision Song Contest sedan starten 1956!

ABBAKVÄLL MED KARAOKE OCH LIVEBAND

The Room, kl. 17-21, Hyllie Boulevard 11C. Livemusik med Sara Thuresson och Fredrik Berg.

SÖNDAG 12/5

KONSERT MED ÖRUS, ÖRESUNDS UNGA SYMFONIORKESTER

S:t Johannes kyrka kl. 17. Öresunds Unga Symfoniker ÖRUS är en högskoleförberedande orkester med 45 målmedvetna musiker från hela Öresundsregionen. Under ledning av David Sarosi kommer de att framföra verk av Mendelssohn, Sibelius och Verdi. Biljett: nortic.se eller en timme innan i entrén.

ONSDAG 8/5

TOLV O TIE –MELODIFESTIVALSHISTORIA

S:t Petri kyrka kl. 12.10. Malena Ernman, sång och Carl Adam Landström, orgel. Världssångerska, som representerade Sverige med låten La voix i Eurovision Song Contest i Moskva 2009. Konserten ges till förmån för ACT Svenska kyrkan.

ONSDAG 15/5

TOLV O TIE

Lunchmusik i S:t Petri kyrka kl. 12.10.

VÅRKONSERT

S:t Pauli kyrka kl. 18. Med den klassiska profilen vid Malmö Latinskola.