Nominerad barnrättshjälte • Sidorna 71–91 VARFÖR NOMINERAS MANUEL?
Manuel Rodrigues
Manuel Rodrigues nomineras till World’s Children’s Prize för sin 20 år långa kamp för blinda barn och barn med andra funktionsvarationer i GuineaBissau i västra Afrika. Barn i Guinea Bissau med funk tionsvarationer tillhör världens mest utsatta och sårbara barn. Genom Manuel och hans orga nisation AGRICE får de en möj lighet till ett värdigt liv. De får sjukvård, mat, ett hem, möjlig het att gå i skolan, trygghet och kärlek. Manuel berättar om barn med funktionsvariationer och deras rättigheter för politiker och organisationer, men fram förallt för människor i byar på landsbygden. Byborna skulle annars inte få den informatio nen. Tack vare Manuels arbete vet barn och vuxna att blinda barn och barn med andra funk tionsvarationer har samma rättigheter som alla andra. Manuels kamp har räddat dessa barn från att bli illa behandlade, övergivna eller till och med från att dö. 250 blinda barn har bott på Manuels center och gått i hans skola anpassad för synska dade. Målet är att barnen ska flytta hem till sina familjer och byar igen efter träning och skol gång hos Manuel. De flesta av dessa familjer är fattiga och barnen får stöd av AGRICE när de flyttat hem, för att kunna fortsätta sin skolgång och få ett bra liv i sin by.
Manuel, som själv är blind sedan tre års ålder, tillsammans med blinda barn som fått möjlighet till ett bättre liv genom Manuels och hans organisation AGRICE:s arbete.
Manuel stryker försiktigt 9-åriga Adelias huvud. Hon lutar sig mot honom på bänken där de sitter. När Adelia var nyfödd lämnades hon att dö i skogen eftersom hon är blind. – Det gör mig så ledsen och arg. Tyvärr är inte Adelia ett undantag. Situationen för barn som är blinda eller har andra funktionsvarationer är fruktansvärd i Guinea-Bissau. Många ser barnen som värdelösa, ger dom ingen kärlek och låter dom inte gå i skolan. Mitt liv går ut på att kämpa för dom här barnen, säger Manuel.
M
anuel vet hur beroende ett barn som har en funktionsvariationer är av att vuxna runt omkring bryr sig och visar kärlek. Och inte sviker och överger. Manuel vet eftersom han själv blev blind när han var tre år. – Jag växte upp i en vanlig familj med många barn. Vi var nio syskon och min mamma Ana-Maria och min pappa Luis älskade oss. Pappa och jag var bästa kompisar. Vi gick hand i
hand till förskolan varje dag och vi lekte mycket ihop. Badade och spelade boll. Trots att jag var liten brukade vi ha likadana kläder på oss. Jag minns att pappa alltid var glad. När Manuel var tre år hände något som förändrade allt. – Mina ögon som var bruna började bli blå och jag såg allting som genom en dimma. Jag fick allt svårare att leka och röra mig och jag tvingades sluta i
Manuel tillsammans med Adelia, som lämnats i skogen som baby för att dö, men räddades av några herdar. Manuel och hans hustru har sedan dess tagit hand om Adelia och givet henne ett hem, kärlek och utbildning.
71
71-91_MANUEL RODRIGES.indd 71
2016-04-04 19:16