Så mår vi bra – medborgarforskning med äldre om deras psykiska hälsa

SÅ MÅR VI BRA

Medborgarforskning med äldre om deras psykiska hälsa

Rapport 2026:2

ISSN: 1653-6843

ISBN: 978-91-89039-35-3

Utgivare: Vetenskap & Allmänhet

Grev Turegatan 14 114 46 Stockholm

E-post: info@vetenskapallmanhet.se

Webbplats: www.vetenskapallmanhet.se

Facebook/Instagram/LinkedIn/TikTok/Bluesky: vetenskapoallm

YouTube: vetenskapoallmanhet

Författare: Åsa Johansson Palmkvist & David Borgström

Grafisk form: Pelle Isaksson

Referensgrupp: Anne Ingeborg Berg, legitimerad psykolog och forskare vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, Carina Folkesson, vice ordförande, Frivilligcentralen

Umeå, Carina Tordai, arbetsterapeut inom äldrepsykiatrin och doktorand vid Lunds universitet, Ewa Kardell, ordförande i SPF Seniorerna i Tyresö, Susanne Rolfner Suvanto, Möjliggörare/praktiker – äldre, Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka).

Mer information om projektet finns på www.vetenskapallmanhet.se.

Rapporten får gärna citeras med angivande av Vetenskap & Allmänhet som källa.

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

Vad är viktigt för att vi ska må bra som äldre, och vilka faktorer kan förbättra eller försämra den psykiska hälsan under åldrandet? I medborgarforskningsprojektet Hur mår du bra? har Vetenskap & Allmänhet tagit hjälp av äldre personer runt om i Sverige för att undersöka just detta.

Utgångspunkten i projektet är att diskussionen om äldres psykiska hälsa alltför ofta präglas av förutfattade meningar om äldre som grupp, liksom av våra föreställningar om vad psykisk ohälsa är och vem som kan drabbas. Dessutom finns en tendens att uppmärksamma äldres fysiska hälsa mer än deras psykiska mående. Konsekvensen riskerar att bli att äldres psykiska hälsa förbises, trots att det är den åldersgrupp där störst andel får medicin mot depression (Socialstyrelsen, 2023).

Målet med Hur mår du bra? har därför varit att lyfta äldre personers egna röster om vad som är viktigt för den psykiska hälsan under åldrandet. Projektet inleddes med fokusgruppssamtal och science caféer under hösten 2024, där forskare, praktiker och äldre personer möttes i dialog om äldres psykiska hälsa. Utifrån de perspektiv och ämnen som togs upp formulerades frågor inför insamlingen av berättelser, som genomfördes hösten 2025.

Totalt deltog över 100 äldre personer och alla Sveriges län fanns representerade i materialet. Vem som helst över 65 år kunde delta och alla berättelser skickades in anonymt. Denna rapport presenterar resultaten från analysarbetet som genomfördes vintern 2026 i dialog med en referensgrupp bestående av forskare, äldre personer och representanter från civilsamhällesorganisationer.

Projektet genomfördes som del av EU-projektet RE-MEND, där Vetenskap & Allmänhet samarbetar med ett flertal forskare och universitet runt om i Europa för att ta fram ny kunskap om före -

byggande av psykisk ohälsa. Projektet var även ForskarFredags massexperiment 2025.

UNDERSÖKNINGENS RESULTAT

Exempel på framträdande teman i deltagarnas berättelser var betydelsen för ens välbefinnande av ett aktivt vardagsliv, bra relationer med närstående, att känna sig inkluderad och efterfrågad i mer allmänna sociala sammanhang och att ha inflytande över sin tid och sina åtaganden.

Ett par teman som getts mer utrymme i analysen var fysisk aktivitet och oro över samhällsutvecklingen och omvärldsläget. Dessa teman har satts i relation till samtida individualistiska budskap om vikten av att ta ansvar för sin hälsa, hur oro tenderar att ta sig olika uttryck i olika livsfaser och hur vi lever i en tid av genomgripande geopolitiska omvälvningar. Gemensamt för dessa teman är en icke-kollektiv inramning som antingen tar sig uttryck i ett fokus på den egna kroppen eller en uppgivenhet inför det större samtidssammanhang man ingår i. Undersökningen indikerar att det kan finnas ett värde för äldre att ges möjlighet att engagera sig och påverka mer på kollektiv nivå i frågor som de bryr sig om och berörs av.

SÅ MÅR VI BRA I SIFFROR

➜ 118 personer runt om i landet skickade in sina berättelser.

➜ I materialet finns berättelser från alla Sveriges län.

➜ Betydligt fler kvinnor än män deltog. Runt 85 procent av berättelserna kom från kvinnor.

➜ De “yngre äldre” var klart överrepresenterade. Runt 50 procent av deltagarna var under 70 år, och endast 5 procent var över 85 år.

TACK!

Ni är många som har hjälpt oss att genomföra projektet. Till att börja med vill vi tacka Vetenskap & Allmänhets tidigare projektledare Elin Inge som var drivande i arbetet under 2024 och 2025. Tack också till Vattenhallen i Lund, Hallunda Folkets hus och Väven i Umeå som lät oss arrangera Science Caféer med äldre hösten 2024 för att samla in tankar och perspektiv inför studien. Tack till folkbiblioteket i Sundbyberg som lät oss samla in äldres berättelser under seniordagen 2025 och till arrangörerna av seniormässan Bo bra – lev bättre, som lät oss möta och samla in berättelser från äldre i Botkyrka. Tack till vår referensgrupp för värdefulla bidrag och inspel under hela projektets gång, från förstudie till analysarbete. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till alla personer över 65 år runt om i Sverige som deltagit i undersökningen. Utan ert engagemang och era berättelser hade projektet inte blivit av. Vi hoppas att det kändes meningsfullt för er att vara med och bidra till forskningen om äldres psykiska hälsa.

Åsa Johansson Palmkvist

Utredare, Vetenskap & Allmänhet

David Borgström

Projektledare och kommunikatör, Vetenskap & Allmänhet

INLEDNING

Psykisk ohälsa är en av vår tids stora samhällsutmaningar. Det är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivningar för människor i arbetslivet, och det drabbar i allt högre grad unga redan i puberteten. En grupp som får mindre plats i diskussionen om psykisk ohälsa är äldre personer. Samtalet om äldres psykiska hälsa präglas ofta av förutfattade meningar om äldre som grupp, liksom av våra föreställningar om vad psykisk ohälsa är och vem som kan drabbas. Dessutom finns en tendens att uppmärksamma äldres fysiska hälsa mer än deras psykiska mående, och forskning på området görs sällan i dialog med äldre personer. Konsekvensen riskerar att bli att äldres psykiska hälsa förbises, trots att det är den åldersgrupp där allra störst andel får medicin mot depression (Socialstyrelsen, 2023) och där suicidtalen är högre än bland andra åldersgrupper (Folkhälsomyndigheten, 2026).

Vad är viktigast för att vi ska må bra som äldre och vilka faktorer kan förbättra eller försämra människors psykiska hälsa under åldrandet? Vi vet att åldrande ser väldigt olika ut för olika männi skor; tillvaron kan te sig helt annorlunda för en 65-åring som just gått i pension jämfört med någon som är 90 år eller äldre. Samtidigt är den kronologiska åldern långt ifrån det enda som avgör hur vi mår. Individers hälsa skiljer sig snarare åt mer och mer när vi blir äldre och en persons psykiska hälsa påverkas också av hennes fysiska och kognitiva hälsa, sociala liv, erfarenhet, omgivning och omvärld.

I medborgarforskningsprojektet Hur mår du bra? har Vetenskap & Allmänhet samarbetat med äldre personer runt om i Sverige för att utforska

dessa frågor. Ett annat syfte med projektet har varit att utforska och vidareutveckla metoder för medborgarforskning. Totalt har 118 personer över 65 år delat sina egna berättelser om vad som är viktigt för deras psykiska hälsa under åldrandet. Deltagarna har fått berätta om vad som kan förbättra deras mående, men också vilka faktorer som kan påverka måendet negativt under åldrandet. Deltagarna kommer från alla Sveriges län.

Under vintern och våren 2026 har Vetenskap & Allmänhets utredare analyserat det insamlade materialet i dialog med en referensgrupp bestående av forskare, praktiker och representanter från civilsamhället, till exempel pensionärsföreningar. Resultaten presenteras i denna rapport som fått titeln Så mår vi bra – medborgarforskning med äldre om deras psykiska hälsa .

RE-MEND – NY KUNSKAP FÖR

ATT FÖREBYGGA PSYKISK OHÄLSA

Hur mår du bra? genomförs som en del av det tvärvetenskapliga EU-projektet RE-MEND, där Vetenskap & Allmänhet tillsammans med ett flertal forskare och universitet runt om i Europa tar fram ny kunskap om förebyggande av psykisk ohälsa under känsliga faser i livet.

RE-MEND står för “Building Re silience against M ental illness during End ocrine-sensitive life stages” och projektet koordineras av Uppsala universitet. Syftet är att förstå hur biologi och miljö interagerar och hur detta yttrar sig i psykisk ohälsa under kritiska livsfaser som pubertet, graviditet och ålderdom.

Merparten av delprojekten i RE-MEND utforskar medicinska och naturvetenskapliga frågeställningar kopplade till psykisk ohälsa, främst genom kvantitativa metoder. Hur mår du bra? skiljer sig från övriga delprojekt på flera sätt. Dels används en medborgarforskningsansats för att undersöka äldres psykiska hälsa, dels ett multidisciplinärt och kvalitativt angreppssätt, där berättelserna tolkats utifrån psykologiska, sociologiska och kritiska forskningsperspektiv, med inspel även från praktik och civilsamhälle. Resultaten från studien kommer att återföras till och komplettera resultaten från övriga delprojekt i RE-MEND.

TIDIGARE STUDIER

Parallellt med denna medborgarforskningsstudie genomförde Folkhälsomyndigheten en större kartläggning om äldres psykiska hälsa. Kartläggningen bygger på svensk statistik, internationell kvalitativ forskning och intervjuer med personer 65 år eller äldre i Sverige och fokuserar på faktorer som bidrar till psykiskt välbefinnande och motverkar psykisk ohälsa. Likt Hur mår du bra? -studien lägger Folkhälsomyndighetens kartläggning särskild vikt vid äldre personers egna perspektiv och erfarenheter. Resultaten publicerades hösten 2025 i rapporten Samma behov – andra förutsättningar (Folkhälsomyndigheten 2025a), som bland annat visar att psykisk och fysisk hälsa hänger ihop, att social gemenskap är viktig för välbefinnandet samt att begränsningar i tillvaron och bristande stöd kan försämra välbefinnandet för äldre personer. Folkhälsomyndighetens studie och Hur mår du bra?studien skiljer sig åt i ansats, urval, storlek och metodik. Ändå ansluter resultaten från Hur mår du bra? i hög grad till Folkhälsomyndighetens kartläggning, något som kan anses styrka Hur mår du bra? -studiens medborgarforskningsansats.

I en vetenskaplig artikel från 2025 undersökte forskare vid Lunds universitet äldres psykiska ohälsa. Undersökningen gjordes genom en intervjustudie där 14 äldre personer med svår psykisk ohälsa deltog. Resultaten visar att kontakt med andra människor, ett socialt sammanhang och meningsfulla aktiviteter är de viktigaste faktorerna som möjliggör ett bättre mående för äldre personer med svår psykisk ohälsa (Tordai m.fl. 2025).

VAD MENAS MED PSYKISK HÄLSA

I RAPPORTEN?

Psykisk hälsa används i rapporten på ungefär samma sätt som i vardagligt tal och synonymt med begreppet psykiskt välbefinnande. Båda begreppen handlar om att uppleva att man mår bra och fungerar väl i livet, såväl emotionellt som psykologiskt och socialt. Att ha god psykisk hälsa innebär dels att uppleva att positiva känslor som mening, trygghet och glädje överväger svåra känslor som oro, hopplöshet eller sorg. Dels att man har självbestämmande över sitt liv och möjlighet att bidra till och påverka sin omgivning. Psykisk ohälsa används för att beskriva antingen milda eller svåra, tillfälliga eller långvariga, psykiska besvär, såsom ångest, oro, nedstämdhet, hopplöshet, koncentrationssvårigheter, självtvivel eller självmordstankar. Psykisk ohälsa omfattar i rapporten också psykiatriska tillstånd som depression och ångestsyndrom.

METOD

MEDBORGARFORSKNING – NÄR ALLMÄNHET OCH FORSKARE HJÄLPS ÅT

Hur mår du bra? genomfördes med hjälp av medborgarforskning. Medborgarforskning är en samarbetsbaserad forskningsansats och metod som innebär att forskare och frivilliga deltagare ur allmänheten tillsammans tar fram ny kunskap (se figur 1). Allmänheten kan bidra till medborgarforskningsprojekt på flera sätt och i flera olika faser i forskningsprocessen. Deltagarna kan samla in eller granska data, vara med och formulera forskningsfrågor och/eller analysera och kommunicera resultat. Det kan till exempel handla om att rapportera in observationer av växter, transkribera gamla handskrifter eller granska bilder på djur och natur (Vetenskap & Allmänhet, 2026).

Medborgarforskning gör det möjligt för forskare

att nå och involvera betydligt fler deltagare i sin forskning, och på så sätt få in större material och datamängder, än vad som hade varit möjligt med konventionella vetenskapliga metoder. Medborgarforskning innebär också en möjlighet för forskare att direkt involvera och engagera personer och grupper som annars sällan ges möjlighet att bli delaktiga i forskning (Ibid.).

Studien utformades i flera steg (se figur 2), där samskapande aktiviteter av olika slag integrerades i varje steg. Intressenter, forskare och frivilliga äldre personer var involverade under hela forskningsprocessen, från utformningen av forskningsfrågan till datainsamlingen, liksom i analysen och kommunikationen av resultaten.

FRÅN FOKUSGRUPP TILL FORSKNINGSFRÅGA

FOKUSGRUPPSSAMTAL

I en inledande fas genomfördes en nationell kartläggning av intressenter och berörda grupper kopplade till äldres psykiska hälsa. Därefter bjöds relevanta personer in till två fokusgruppssamtal med målet att samla in synpunkter och perspektiv inför studien, samt att fatta beslut rörande metod och övergripande studiedesign.

Deltagarna representerade en bred palett av organisationer. Dels organisationer som arbetar med psykisk hälsa, dels intresseorganisationer för såväl äldre i allmänhet som för specifika åldersrelaterade medicinska tillstånd. Deltog gjorde också organisationer som arbetar för äldres levnadsvillkor, liksom anhörigorganisationer och vårdgivare som specialiserar sig på äldres hälsa. Dessutom deltog representanter

FIGUR 1: Medborgarforskning innebär att allmänheten samskapar med forskare i en eller flera delar av forskningsprocessen. Illustration: Lotta Waesterberg Tomasson/Vetenskap & Allmänhet.

Ge input till utformning och bakgrund Hjälpa till med prioritering

Bidra till eller skapa en forskningsfråga och hypotesbeskrivning

Driva förändring/ användning och spridning av resultat

Gräsrots nansiering Hjälpa till med nya möjliga nansiärer

Samla data/ utföra experiment

4. Datainsamling/ experiment

FORSKNINGSPROCESSEN

8. Kommunicera/ sprida resultaten

7. Publicera/ pres. resultaten vetenskapligt

Ges erkännande

5. Analys

6. Skriva artikel eller rapport

Analysera data och tolka resultat

Ge kommentarer och återkoppling/ samskriva

FIGUR 2: Den samskapande forskningsprocessen i Hur mår du bra? Illustration: Vetenskap & Allmänhet.

• Tre fokusgrupper med berörda grupper och intressenter

• Analys av ämnen och teman

• Utforska kunskapsluckor, frågeställningar och behov.

• Tre tillfällen i södra, mellersta och norra Sverige

• Förankra och samla in tankar, frågor och perspektiv

• Skapa uppmärksamhet och rekrytera deltagare.

• Etablera referensgrupp

• Utforma studie

• Formulera forskningsfrågor i dialog med referensgrupp

• Kommunicera och rekrytera deltagare

• Digital/fysisk datainsamling. REKRYTERING OCH

• Analys i flera steg i dialog med referensgruppen.

• Populärvetenskaplig rapport

• Rundabordssamtal på konferensen Folk och Forskning

• Återbesök på Science café-platserna

• Kommunikation och återkoppling till deltagarna.

RESULTAT OCH KOMMUNIKATION

BILD 1: Science café på Väven i Umeå där äldre personer mötte forskare för att diskutera psykiska hälsa under åldrandet. Foto: Vetenskap & Allmänhet

från statliga organisationer och vårdgivare, och några av deltagarna hade professionell bakgrund inom hälsoområdet, till exempel inom vård, geriatrik, psykologi eller forskning om åldrande.

Fokusgruppssamtalen gav flera värdefulla insikter som kom att forma projektets frågeställning och metod. Samtalen genomfördes digitalt med hjälp av ett videokonferensverktyg och varade i ungefär en timme per tillfälle. Vetenskap & Allmänhets projektledare modererade och en projektassistent förde anteckningar. Innehållet sammanfattades (se tabell 1) och användes därefter för att formulera utkast till forskningsfrågor och ämnen inför nästa steg: science caféer.

SCIENCE CAFÉER – FIKA MED FORSKARE

Hösten 2024 anordnade Vetenskap & Allmänhet tre science caféer, forskarfikan, på olika platser i Sverige: Vattenhallen i Lund, Folkets Hus i Botkyrka och Väven i Umeå (se bild 1). Ett science café är ett informellt evenemang där forskare och allmänhet möts i en avslappnad miljö på en offent lig plats för att diskutera forskning. Kärnan i science caféer är dialog och ett ömsesidigt utbyte mellan forskare och allmänhet. Forskaren får möjlighet att presentera sin forskning och få input från allmänheten, medan allmänheten får möjlighet att orientera sig kring pågående forskning och på -

verka forskarens syn på vilken forskning som behövs och vilka frågor som behöver utforskas. På så sätt tjänar science caféer två syften: dels att stärka allmän hetens förståelse för hur forskningsläget på om rådet ser ut, dels att ge återkoppling och input till forskarna och projektet.

Till projektets tre science caféer bjöds dels forskare som studerar äldres hälsa från olika perspektiv och med olika metoder in, dels en representant från en frivilligorganisation som arbetar för äldres psykiska hälsa. Detta gav en bredd till diskussionerna där flera perspektiv och kompetenser täcktes in. Bland ämnena som diskuterades fanns åldersdiskriminering och samhällets syn på äldre, positiva effekter av sociala mötesplatser för äldre, hur ensamhet samverkar med psykiska problem, hur könshormoner påverkar risken för att utveckla neurologiska sjukdomar samt hur fysisk aktivitet för äldre kan förebygga och minska tillstånd som depression och demens.

De flesta av deltagarna var äldre personer som fått inbjudan via lokala äldreorganisationer. Dessutom deltog flera yrkesverksamma från hälso- och sjukvårdsorganisationer samt forskare och andra intresserade ur allmänheten. Insikter och frågor som dök upp under samtalen användes för att formulera utkast till forskningsfrågor och studiedesign, liksom för att sätta samman referensgruppen, som beskrivs nedan.

REFERENSGRUPPEN

Projektgruppen satte samman en referensgrupp bestående av experter från den akademiska världen, civilsamhället, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Målet var att få in fler perspektiv i utformningen av studien, rekryteringen av deltagare samt i analysen av de äldre personernas berättelser.

Referensgruppen sattes samman utifrån de perspektiv och frågor som kom upp under fokusgrupperna och science caféerna och har därefter varit delaktig i varje del av forskningsprocessen.

Referens gruppen bestod av personer från organisationerna Attityd 65+, Nationellt kompetenscentrum för anhöriga, Frivilligcentralen i Umeå, PRO, MIND och SPF Seniorerna. I referensgruppen fanns även två forskare: en med expertis inom psykologisk utveckling under åldrandet som forskar om äldres välbefinnande, depression och suicida litet, och en doktorand med bakgrund som arbetsterapeut vars forskning fokuserar på hur det är att åldras med psykisk ohälsa utifrån ett aktivitetsperspektiv.

DATAINSAMLING

Insamlingen av berättelser genomfördes hösten 2025. En rad kommunikations- och rekryteringsinsatser genomfördes för att nå en så bred målgrupp äldre personer som möjligt. Gruppen äldre är heterogen och individer skiljer sig åt i medie- och informationsvanor, beteendemönster, vilka platser de besöker och vilka aktiviteter de deltar i. Projektgruppen använde därför en kombination av digitala och analoga kanaler och aktiviteter i både “nya” och “traditionella” medier för att nå ut med information om projektet. Följande insatser gjordes för att rekrytera deltagare inför och under datainsamlingen:

➜ Nyhetsbrev och riktade mejlutskick till Vetenskap & Allmänhets 100 medlemmar (som består av civilsamhällesorganisationer, universitet och högskolor, museer, bibliotek, science centers, kommuner, myndigheter, forskningsinstitut, etc.)

➜ Spridning via äldreorganisationer kopplade till medlemmarna i referensgruppen.

➜ Inlägg och riktade annonser på sociala medier, framförallt via Facebook, men även Instagram och LinkedIn. Inläggen gjordes från både Vetenskap & Allmänhets och ForskarFredags konton.

➜ Fysiska anslag med information och QR-koder på anslagstavlor i och runt Stockholm.

➜ Fysiska affischer med information och QR-koder skickades ut till bibliotek i över 100 kommuner. Hur många bibliotek som faktiskt satte upp anslagen är oklart, men bekräftelser kom från ett antal kommuner, bland annat Mölnlycke, Karlskrona, Båstad och Helsingborg.

➜ Riktade mejl och telefonsamtal till flera journalister och redaktioner, vilket resulterade i radioinslag på Vetenskapsradion, nyhetsinslag på SVT Västernorrland och en intervjuartikel i tidningen Äldre i centrum (se bild 2)

➜ Spridning via ForskarFredags arrangörer (science centers, museer, högskolor mm.)

➜ Spridning genom de organisationer som hade varit involverade i fokusgruppssamtalen och science caféerna, till exempel Väven i Umeå och Hallunda Folkets Hus i Botkyrka.

➜ Spridning via Vetenskap & Allmänhets övriga evenemang och aktiviteter.

Datainsamlingen gjordes främst via ett digitalt verktyg för kvalitativa enkäter, som bäddades in på Vetenskap & Allmänhets webbplats tillsammans med instruktioner och information (se bild 3). Frågeformuläret utformades i dialog med referensgruppen. Utöver instruktioner inkluderades även information

BILD 2: Under rekryteringskampanjen uppmärksammades projektet i Vetenskapsradion på Sveriges Radio, TV-sända nyheter på SVT, samt i tidningen Äldre i centrum. Dessutom gjordes riktade annonskampanjer och inlägg på Facebook och andra sociala medie-plattformar. Bild: Vetenskap & Allmänhet.

BILD 3: Datainsamlingen gjordes främst via ett digitalt verktyg för kvalitativa enkäter, som bäddades in på Vetenskap & Allmänhets webbplats tillsammans med instruktioner och information. I formuläret fick deltagarna beskriva sina erfarenheter baserat på tre korta frågor om vad som har varit positivt och negativt för deras psykiska hälsa när de åldrats. Foto: Vetenskap & Allmänhet.

om alternativa sätt att skicka in sin berättelse. Det gick bland annat att ladda upp en bifogad fil med ett textdokument eller en avfotad handskriven berättelse, eller att be en släkting att skicka in berättelsen.

Deltagarna ombads att beskriva sina erfarenheter baserat på tre korta frågor om vad som har varit positivt och negativt för deras psykiska hälsa när de åldrats. Formuläret på webbsidan var öppet mellan september och november 2025.

Formuläret innehöll följande frågor, följt av ett fritextfält där deltagarna kunde skriva så mycket de ville.

Vad vill du berätta om psykisk hälsa under åldrandet? Vi vill gärna höra din berättelse om när du har mått bra, och om tillfällen när du har mått dåligt. Du kan fundera på:

➜ Vad får dig att må riktigt bra?

➜ Vad kan få dig att må dåligt?

➜ Vad har varit viktigt för dig, för att må bra under åldrandet?

STOR GEOGRAFISK SPRIDNING – MEN FÅ MÄN OCH “ÄLDRE ÄLDRE”

Projektet fick totalt in 118 berättelser av varierande längd. En del bestod av ett fåtal meningar medan andra skrev längre, mer utförliga texter. Berättelserna varierade även i karaktär, stil och form, från enklare punktlistor till livsomfattande narrativ.

En styrka hos materialet är att det består av berättelser från hela landet, där alla Sveriges 21 län finns representerade (se tabell 1). Fler berättelser skickades in från storstadsregionerna (Stockholms

TABELL 1: En styrka hos materialet är att det består av berättelser från hela landet, där alla Sveriges 21 län finns representerade.

LÄN

Blekinge län 2 1,7 %

Dalarnas län 6 5,1 %

Gotlands län 2 1,7 %

Gävleborgs län 3 2,5 %

Hallands län 1 0,8 %

Jämtlands län 4 3,4 %

Jönköpings län 3 2,5 %

Kalmar län 2 1,7 %

Kronobergs län 1 0,8 %

Norrbottens län 3 2,5 %

Skåne län 12 10,2 %

Stockholms län 35 29,7 %

Södermanlands län 4 3,4 %

Uppsala län 3 2,5 %

Värmlands län 5 4,2 %

Västerbottens län 4 3,4 %

Västernorrlands län 2 1,7 %

Västmanlands län 5 4,2 %

Västra Götalands län 10 8,5 %

Örebro län 4 3,4 %

Östergötlands län 4 3,4 %

Ingen uppgift om län 3 2,5 %

Totalt 118 100,0 %

Norrbottens län 2,5 %

Västerbottens län 3,4 %

Jämtlands län 3,4 % Västernorrlands län 1,7 %

Gävleborgs län 2,5 %

Dalarnas län 5,1 %

Värmlands län 4,2 %

Örebro län 3,4 %

Västra Götalands län 8,5 %

Jönköpings län 2,5 %

Östergötlands län 3,4 % Västmanlands län 4,2 %

Uppsala län 2,5 %

Stockholms län 29,7 % Södermanlands län 3,4 %

Kalmar län 1,7 %

Hallands län 0,8 %

Kronobergs län 0,8 %

Skåne län 10,2 %

Blekinge län 1,7 %

Gotlands län 1,7 %

län, Västra Götalands län, Skåne län), vilket var att förvänta givet dessa regioners befolknings storlek. Kvinnor deltog i betydligt högre grad än män. Runt 85 procent av berättelserna kom från kvinnor (se

tabell 2). Dessutom var yngre äldre klart överrepresenterade i materialet. Hälften av deltagarna var under 70 år och endast 5 procent var över 85 år (se tabell 3).

TABELL 2: Relativt få av berättelserna (cirka 15 procent) kommer från män.

TABELL 3: De “yngre äldre” var klart överrepresenterade i materialet.

Hälften av deltagarna var under 70 år, och endast 5 procent var över 85 år.

Att den geografiska spridningen blev stor samtidigt som den demografiska fördelningen blev snedvriden vittnar om en vanlig utmaning i öppna medborgarforskningsprojekt, nämligen att säkra ett representativt urval utan att styra datainsamlingen. Det visar också hur svårt det är att i förväg bedöma vilka de stora rekryteringsutmaningarna kommer att vara.

Att män skulle vara så svåra att involvera var överraskande för projektgruppen och en viktig insikt inför framtida studier på området. Att det skulle bli en utmaning att nå äldre äldre med en primärt digital datainsamlingsmetod var däremot förväntat. Digitala verktyg för datainsamling medför

å ena sidan en möjlighet att nå nya och större målgrupper. Å andra sidan innebär digitala lösningar oundvikligen att personer utan digital tillgång exkluderas och att delar av målgruppen därmed inte nås. För att kompensera för den snedvridning som uppstod som ett resultat av den digitala insamlingsmetoden samlades berättelser även in på pappersblanketter vid två fysiska äldremässor organiserade av lokala organisationer, riktade till den äldre befolkningen i Hallunda och Sundbyberg (se bild 4). Vad ovan beskrivna snedvridningar avseende kön och ålder kan bero på och hur det kan ha påverkat studiens resultat diskuteras vidare i avsnittet Slutsatser och lärdomar

ANALYS OCH RAPPORTFÖRFATTANDE

Första steget i analysen var att göra en initial genom läsning av alla berättelser och anonymisera materialet. I samband med det listades övergripande teman i ett dokument, tillsammans med hänvisningar till exempel i enskilda berättelser.

Efter den preliminära analysen bjöds referensgruppen in till ett nytt dialogmöte med målet att samla in synpunkter inför den fördjupade analysen. Inför mötet skickade Vetenskap & Allmänhets utredare ut berättelserna till medlemmarna i referensgruppen. Under mötet presenterades tillvägagångssättet för datainsamlingen och den preliminära analysen. Referensgruppen delade sina iakttagelser gällande såväl resultat som metod. Gällande det senare diskuterades särskilt orsakerna till den snedvridna ålders- och könsfördelningen.

Eftersom de två forskarna i referensgruppen inte kunde delta i detta dialogmöte, hölls därefter motsvarande enskilda möten med var och en av dem för att ytterligare diskutera resultaten och den preliminära analysen.

Efter mötena med referensgruppsdeltagarna genomfördes en fördjupad analys i ett digitalt kodningsprogram för kvalitativ texttaggning (Taguette). Eftersom syftet i projektet är att lyfta

äldre personers egna röster kodades materialet så nära texten som möjligt. Koderna exporterades sedan till Excel för aggregering till övergripande teman. Därefter genererades tabeller med teman och tillhörande koder/underteman.

När analysen var klar sammanställdes resultaten i denna rapport, där övergripande teman lyfts fram och illustreras med hjälp av citat från berättelserna. I rapporten har stavfel i citaten korrigerats och mindre grammatiska ändringar gjorts för att främja läsbarhet.

Även rapportskrivandet var en samskapande process. När Vetenskap & Allmänhet hade skrivit klart ett utkast skickades det ut till referensgruppen för genomläsning och synpunkter innan rapporten färdigställdes och formgavs inför publicering.

RESULTAT OCH DISKUSSION

Även om det skilde sig åt hur mycket och på vilket sätt respondenterna berättade om sitt mående, beskrev de flesta både vad som får dem att må bra och vad som får dem att må dåligt. En hel del konkretiserade också vad de upplever som viktigt för att må bra under åldrandet.

Sammantaget innehöll berättelserna många teman, som varierade i frekvens. En del teman dök upp i flera av texterna medan andra endast repre-

senterades av någon enstaka respondent. Vi har här valt att fokusera på de teman som var mest framträdande i materialet. I tabell 4 listas dessa teman, tillsammans med koder (underliggande teman) för de aspekter som respondenterna uppgav påverkade deras mående positivt respektive negativt.1 Dessa teman och exempel på aspekter beskrivs och tolkas därefter under motsvarande rubriker.

ETT AKTIVT VARDAGSLIV

Det i särklass mest dominerande temat var värdet för ens mående av att ha ett aktivt liv. Dels refererades direkt till ett aktivt liv som något som fick en att må bra och hur sysslolöshet och brist på stimulans drog ner ens mående. Dels nämndes olika exempel på aktiviteter man mådde bra av. Många lyfte särskilda intressen som fick livet att kännas roligt,

till exempel kreativa sysslor, trädgård och odling, liksom att sjunga och spela spel. Närbesläktat med detta var betydelsen flera menade att kulturell stimulans hade, i form av exempelvis stadsvandringar, musei- och biobesök, men också att läsa eller lyssna på böcker, poddar och musik. En annan underkategori handlade om att resa eller att på annat sätt

1 Värt att notera är att en del koder kan ses höra hemma under flera olika teman. För att underlätta överblick har vi dock valt att placera dem under ett tema i tabellen. I texten utvecklar vi dock hur kopplingarna kan se ut mellan teman.

TABELL 4: Dominerande övergripande teman i berättelserna om vad som påverkar ens mående som äldre, samt underliggande koder över positiva respektive negativa aspekter.

TEMA KOD: POSITIVA ASPEKTER

Ett aktivt vardagsliv

Nära relationer

Social samvaro, inkludering och erkännande

Fysisk aktivitet, aktivt liv/intressen som gör livet roligt, lönearbete, volontärt arbete, kreativitet, trädgård och odling, skriva, sjunga, spel, pussel, kulturell stimulans, läsa/ lyssna på böcker, lyssna på musik eller poddar, lära sig eller upptäcka nya saker, utvecklas, resor, stimulerande samtal

Familj, släkt, barnbarn, vänner, vuxna barn, partner, dela vardag

Social samvaro/sammanhang/delaktighet, föreningsliv, känna sig behövd/viktig, bli tagen på allvar av sjukvården, bli sedd som mer än ens ålder, bli respektfullt bemött, bekräftelse/ uppskattning för något man gjort, inkludering, uppskattning

Fysisk hälsa (Fysisk) hälsa

Samhälls- och omvärldskontext

Ett fredligt samhälle som fungerar och stöttar, stödjande infrastruktur, bra vårdkontakter, medicin och terapi, fred i vårt land

Att själv bidra till samhället/omvärlden, bidra till en bättre värld, stå upp för sina värderingar, delta i samhällslivet/vara del av samhällsdebatten, andras positiva gärningar i världen, stötta andras hälsa och utveckling

KOD: NEGATIVA ASPEKTER

Avsaknad av fysisk aktivitet, för lite att göra, sysslolöshet, brist på stimulans

Närståendes ohälsa, förlust, konflikter, oro för anhöriga

Ensamhet, svårt få vänner, ålderism, inte bli lyssnad på, isolering

Dålig hälsa, sjukdom, funktionsnedsättning, nedsatt ork, kroppsliga begränsningar

Oro för samhällsutvecklingen, bristande vård, oro för att inte klara sig i framtiden, tekniska krav

Fysisk omgivning

Självbestämmande och frihet från stressande vardagskrav

Livserfarenheter och resiliens

Ekonomiska förutsättningar

Naturen, trivsamma vistelsemiljöer, tillgång till omväxling i boende/sommarstuga/hus i varmare klimat, fint väder

Styra sin dag, slippa stressa, ha tid för det man vill

Resiliens, självkännedom och självacceptans, råg i ryggen, bättre självförtroende

Ekonomi i balans

upptäcka något nytt, lära sig och utvecklas. Flera lyfte också hur arbete och volontärengagemang bidrog till ett välmående.

Det känns riktigt bra när jag har en syssla, till exempel sköta tvättstugan, städa eller baka, som jag kan varva med skön vila när jag läser eller löser korsord. Kvinna, 68 år, Värmland

Mörker

Stress, att ha för mycket att göra

Negativa livserfarenheter som tyngande

Ekonomiska begränsningar

Jag tycker att det är viktigt att ta hand om sig själv och ha intressen som gör livet roligt. Kvinna, 65 år, Gävleborg

De flesta av de aktiviteter som nämndes som exempel på saker som fick en att må bra kan ses vara meningsskapande i sig. Att läsa, lyssna på musik eller dansa kan till exempel vara uppfyllande och

stimulerande och skänka känslomässig glädje. Därtill kan aktiviteterna ses skapa välbefinnande genom andra aspekter. Aktiviteter tillför i regel struktur till tillvaron, bland annat för att de ofta utförs med en viss regelbundenhet. Att arbeta eller sjunga i kör innebär att träffas på bestämda tider. Men även andra sysslor, såsom trädgårdsarbete, kan ramas in av de förutsättningar som årstider, väder och ljus ger. Aktiviteter innefattar i många fall även sociala sammanhang, där man träffar andra människor och blir efterfrågad om man uteblir. En del underströk också just den sociala aspekten som något som gjorde att man uppskattade aktiviteten.

När min man dog 2000 räddade dansen mig. Vi dansade ute […]. Alla mina vänner och linedancen och vår härliga träffpunkt. Att vara aktiv och social. Kvinna, 90 år, Stockholm

Utifrån dessa citat kan man också reflektera över hur möjligheterna till ett aktivt liv kan tänkas tas olika mycket för givet i olika åldrar. När dessa utsagor från personer under 70 år, som fortfarande befinner sig i medelåldern, ställs intill en 90-årings antyds att livssituationen – i form av exempelvis närvaron av betydande förluster – i olika grad sätter ramarna för hur självklart eller skört ett aktivt liv framstår.

TRÄNING SOM ETT SVAR PÅ UNGDOMSIDEAL

OCH TRYCK ATT TA ANSVAR FÖR SIN HÄLSA?

Den största enskilda kategorin inom temat aktivt vardagsliv rörde fysisk aktivitet, såsom olika former av träning eller motion. Här nämndes bland annat promenader, gymträning, gymnastik, yoga, cykling, långfärdsskridskor, skidåkning och simning. En del beskrev aktiviteterna som något som fick dem att må bra.

Ett annat stort glädjeämne [är] dans och yoga. [Jag] tar del i olika träningar tre, fyra gånger i veckan. Kvinna, 66 år, Gävleborg

På sommaren simmar och badar jag mycket. Något jag gillar mycket. Kvinna, 71 år, Skåne

Allt blev betydligt bättre när jag vid 73 års ålder började träna på ett gym (har hållit igång under hela mitt vuxna liv med löpning och långpromenader). Har fått livsgnistan tillbaka. Känner mig starkare och gladare. Och lite stolt. Kvinna, 74 år, Stockholm

Det som får mig att må bra är fysisk aktivitet, gympa och promenader. Kvinna, 67 år, Stockholm

Några beskrev dock fysisk aktivitet i mer ickevärderande termer, som konstateranden om något de ägnade sig åt.

Har också årskort på Friskis & Svettis. Man, 76 år, Östergötland

[…] bra cykelvägar gör att jag motionerar. Man, 66 år, Värmland

Nu är allt på plats och jag har återfått energi och kan ägna mig åt mina aktiviteter, hantverk, konst, yoga. Kvinna, 86 år, Södermanland

Av denna typ av beskrivningar är det oklart om aktiviteten i sig upplevdes upplyftande, eller kanske snarare betraktades som ett nödvändigt ont för att främja fysisk och mental hälsa. En del beskrev också motion mer tydligt på detta sätt: som något viktigt, snarare än nödvändigtvis tillfredsställande i sig, antingen genom att presentera det som en del av hälsosamma vanor eller uttryckligen som en investering i välmående på längre sikt.

Jag gör yoga en och en halv timme varje morgon. Jag äter nyttigt och undviker socker. Jag sover 22–06. […] Jag promenerar dagligen, cirka en mil. Kvinna, 66 år, Skåne

För att jag ska bli äldre och ändå må bra tror jag att den fysiska träningen är viktig för mig. Kvinna, 68 år, Värmland

Jag rör på mig varje dag för att behålla hälsan och har sunda livsvanor. Kvinna, 66 år, Gävleborg

Fysisk aktivitet framträder här inte bara som något som får en att må psykiskt bra, utan också som ett slags personligt ansvarstagande. Det kan ses i ljuset av hur vi omges av uppmaningar att röra på oss för att förebygga ohälsa och skapa förutsättningar för ett gott åldrande. Möjligen speglar de återkommande referenserna till fysisk aktivitet mer en oro för sjukdom och förlorad mental och kroppslig vigör om man låter bli. Kanske är berättelserna även ett svar på ideal om ungdomlighet, självständighet

och kontroll. Att många äldre motionerar och anstränger sig för att ”sköta sin hälsa” kan möjligen delvis ses som försök att göra sig fortsatt relevant i ett samhälle där det inte är självklart att räknas om man inte klarar sig på egen hand. Utifrån en sådan tolkning skulle många kanske må bra av att även höra andra typer av hälsobudskap, som i större utsträckning betonar nära relationer och social samvaro, vilket tidigare forskning visat är viktigt för såväl psykisk som fysisk hälsa.

NÄRA RELATIONER

Just nära relationer och social samvaro var också framträdande teman i deltagarnas berättelser om vad som får dem att må bra. Beskrivningarna som sorterades in under temat nära relationer handlade i stor utsträckning om att ha kontakt och samvaro med sina barnbarn, följt av vuxna barn och/eller familj, släkt och vänner.

Att träffa barnbarnen och leka med dem får mig också att må bra, och att prata i telefon med dem. Kvinna, 69 år, Värmland

Jag är ensamstående med en son som nyligen bildat familj så jag har också en liten 3-årig William som jag gärna spenderar tid med när jag är hemma. Det är ju såklart en fin guldkant på tillvaron också. Kvinna, 69 år, Västra Götaland

Må bra: Att vara med familjen = min fru och mina två barn. Man, 70 år, Skåne

I linje med detta beskrev många det som viktigt för deras mående att deras nära och kära hade det bra. Framför allt lyftes motsatsen – närståendes problem eller dålig hälsa – som något som fick en att må dåligt.

Vad som får mig att må dåligt: Ja det är väl om mina barn har bekymmer. Kvinna, 77 år, Stockholm

Ibland mår jag dåligt på grund av att jag oroar mig för min mamma. Kvinna, 71 år, Skåne

Må bra för mig är när min man inte ramlar och glömmer fort. Sämre är när det är tvärtom: stressande och oroande. Kvinna, 67 år, Östergötland

Även konflikter eller geografiskt avstånd till närstående var något som relativt många nämnde som negativt för deras mående.

För att må riktigt bra får det inte vara någon osämja mellan mig och mina barn. Det som får mig att må riktigt dåligt, det är när det uppstått gräl och man inte har träffat barn och barnbarn på en tid . Kvinna, ej angett ålder, Västra Götaland

Mår mindre bra när min man och jag kommer i konflikt. Ibland om enkla saker, som annars inte betyder något, men som nu blåses upp. Kvinna, 68 år, Södermanland

En saknad i mitt liv är kontakten med min egen släkt som alla bor i Iran. Man, 67 år, Stockholm

Dessa beskrivningar av värdet för ens eget välmående av att ha goda relationer till närstående och att vara förvissad om att de har det bra överensstämmer med andra undersökningar. Här är ban-

den till exempelvis ett barn eller barnbarn i sig något som framhålls vara meningsskapande, utöver det mer allmänna välbefinnande som social samvaro kan ge.

SOCIAL SAMVARO, INKLUDERING OCH ERKÄNNANDE

Många tog dock även upp just sociala sammanhang och social samvaro mer generellt som något som får dem att må bra. Som nämnt ovan ingår ju sådan samvaro ofta i andra aktiviteter som man uppskattar, men många nämnde det också uttryckligen i sig självt.

På det hela taget mår jag oftast bra och här kommer några skäl. […] Bra: […] Deltar i sociala sammanhang. Det kan till exempel vara att gå på en organiserad stadsvandring eller vara med i en flipperspelstävling. Man, 66 år, Stockholm

Social gemenskap är mycket viktigt. Kvinna, 68 år, Värmland

Bra mår jag och många med mig när vi får vara delaktiga i ett socialt sammanhang, villkorslöst. Kvinna, 67 år, Uppsala

Utöver att explicit ta upp social samvaro, kontakt och delaktighet, var det också en del som talade om det mer indirekt, i termer av att till exempel uppskatta föreningsliv, kyrkan eller att må bra av att känna sig behövd.

Mår bra av att […] ha en bra gemenskap och meningsfulla uppgifter i Korskyrkan. Man, 68 år, Västerbotten

Må bra: träffa människor, delta i samhället, ha ”uppdrag” och behövas i lagom dos. Kvinna, 72 år, Skåne

Viktigt: att känna mig behövd, uppskattad […] Kvinna, 86 år, Stockholm

På motsvarande sätt beskrevs det som negativt för ens mående att känna sig utanför meningsfulla sammanhang, uppleva ensamhet, att inte känna sig behövd, vara oviktig, bortglömt eller inte tas på allvar.

Jag sökte till ett projekt inom kommunen, Ung vuxen, genomgick en större utredning med många plus, men det föll på grund av att jag flyttade till trygghetsboendet och inte hade ett rum till förfogande för den unge vuxne, min nya lägenhet var för liten. Där försvann något jag verkligen ville göra, något jag brinner för, hjälpa barn och unga som har det svårt, jag skulle till och med få betalt. Jag sökte också till Veteranpoolen, men de hörde aldrig av sig, inte ens de behöver mig! Så förstå, det är inte lätt för alla att bli ålderspensionerade, du kan inte alltid påverka detta, hur hög viljan än är. Kvinna, 70 år, Jämtland

Jag mår riktigt bra när jag känner tillhörighet, är i ett sammanhang och jag kan vara mig själv. Innan hade jag familjen, jobbet och vännerna. Nu finns inte jobbet och inte heller familjen (inte dagligdags). Vännerna blir färre och jag har ännu inte riktigt hittat aktiviteter för dagen. Jag önskar att det fanns ett allaktivitetshus för oss äldre! Jag vill åka på kollo! Jag vill ha kul! Teater! Måla! Läsa! Diskutera! Träffa nya vänner. Ha fördjupande samtal . Kvinna, 66 år, Skåne

Jag kan bli ledsen när jag upplever att man inte tar mig på allvar när jag tar upp problem eller bekymmer, eller inte lyssnar på mig när jag berättar något jag har erfarenhet av. När

min åsikt inte räknas. Jag hör många i min ålder som pratar om ensamhet. Jag tycker om att vara ensam men kan bli ledsen när jag känner mig glömd och oviktig. Kvinna, 71 år, Blekinge

Flera gav också uttryck för ett missnöje med ett samhälle präglat av ålderism, som inte värdesätter äldre personers erfarenheter eller tenderar att klumpa ihop dem till en gemensam grupp och missar individers särdrag.

[Jag] hade möjlighet att jobba lite extra under ett par år. Tror fortfarande att jag skulle kunna bidra med min kunskap någon dag i veckan. Men det finns inte längre något intresse att anlita mig. Det som gäller i dag är bara att anlita yngre personer. Det finns en utbredd ålderism i Sverige. Vi som är pensionärer är också människor med känslor och drömmar. Man, 68 år, Västra Götaland

Man räknas inte längre, utom när det är insamlingar till något ändamål. Osynliggörande av äldre i olika sammanhang. Kvinna, 67 år, Uppsala

Kan någon sluta klumpa ihop oss så fort vi fyller 65? Varför? Jag är fortfarande en normal människa som vill umgås med alla åldrar. Tänk om man gjorde likadant för trettioåringar ��. Vi behöver alla olika saker, men mat, träning, sömn och gemenskap är likadant nu som förr. Sluta kalla oss seniorer eller äldre. Låt oss få vara som vanligt. Ge oss inte särskilda aktiviteter som “seniorkul”, som låter jättefånigt. Låt oss få vara människor som vanligt och gå på träning med alla andra. Sluta göra annonser där vi vilar oss och dricker vin på bryggor. Förvänta er lite istället och låt oss jobba så länge vi vill. Tänk på de blå zonerna och hur de hyllas för att alla fortsätter jobba långt upp i åren. Nej, det är verkligen dags för Sverige att låta människor över 65 få delta på lika villkor. Kvinna, 65 år, Dalarna

Sammantaget vittnar dessa beskrivningar om betydelsen av att också som äldre känna sig efter frågad, uppskattad och värdefull för andra. Men de visar också att en hel del upplever att de på äldre dar motvilligt förpassats till en periferi och ses som mindre relevanta i många sammanhang de tidigare varit en självklar del av.

FYSISK HÄLSA

De flesta teman som framträdde i materialet kan ses uttrycka aspekter som ger välbefinnande i många delar av livet. Men några kan tänkas göra sig mer påminda när man kommer till åren. Ett exempel på det är att relativt många som svarat på enkäten nämnde hälsa i sig som en viktig faktor för måendet. Här talades i hög grad, explicit eller implicit, om fysisk hälsa. De flesta konstaterade det utan närmare förklaring, men en del gjorde tillägg som att hälsa och att vara frisk gör det möjligt att göra saker och/eller uppskatta denna fas av livet.

Jag har tur att jag har god hälsa och kan vara aktiv. Kvinna, 66 år, Gävleborg

Jag är frisk, har inte ont någonstans och kan njuta av ålderdomen på så vis. Kvinna, 71 år, Örebro

Ännu fler än de som nämnde hälsa som något som får dem att må bra var det som tog upp frånvaro av hälsa, och att drabbas av sjukdom, smärta och funktionsnedsättningar, som något som försämrade deras mående. Det kan ses som ett tecken på att psykiskt och fysiskt mående för många var integrerat.

Min psykiska hälsa följer min fysiska, när kroppen sviker hela tiden så kan jag ofta känna dödslängtan. Ibland känns döden mer befriande än livet men eftersom jag har barn så skulle jag aldrig vilja ta mitt liv. Att lämna dem med så många frågor vill jag inte. Kvinna, 67, Västernorrland

När kroppen fungerar, då mår jag bra. När olika krämpor kommer, påverkas måendet. Kvinna, 80 år, Stockholm

Ett särskilt frekvent tema var ohälsa, smärtor och funktionsnedsättningar som något som hindrade en från att ägna sig åt aktiviteter man tycker om, begränsade ens rörelsefrihet och exkluderade en från sociala sammanhang.

Det som gjort mig mest deppig är inte smärtorna i sig utan det faktum att man inte kan vara rörlig! Spontana promenader och utflykter, att enkelt kunna gå omkring var man vill, [att inte kunna det] har hindrat mina sociala kontakter.

Kvinna, 76 år, Uppsala.

Jag har alltid kunnat gå och röra mig så när jag fick ont i ben och rygg blev jag deprimerad. Det blev mycket av mina intressen som var omöjligt att genomföra. Jag blev orkeslös och otrevlig. Jag som varit den drivande i vår relation blev tyngden. Detta fick mig att må riktigt dåligt. Drabbades av ett virus i örat, behöver hörapparat. Det onda och det svårhörbara ledde till mer isolering tycker jag. Har svårare att ta kontakt med andra, blir mer offside trots att jag älskar att prata och debattera. Kvinna, 69 år, Dalarna

Min försämrade hörsel påverkar mig ganska mycket. Jag undviker att göra saker där jag får fråga andra människor vad de säger hela tiden. Det är ett handikapp. Kvinna, 80 år, Stockholm

Av dessa beskrivningar framgår hur hälsa, funktion och smärtfrihet är nära förknippat både med friheten att ta sig an världen omkring sig som det behagar en och att kunna behålla sin identitet. Förlust av fysisk hälsa och funktion innebär begränsningar gällande vilka sammanhang man kan ta del av och hur man kan uttrycka sig och interagera med andra.

SAMHÄLLS- OCH OMVÄRLDSKONTEXT

Ett tema som var mer framträdande än förväntat utifrån tidigare forskning var att många kopplade sitt mående till samhällsutvecklingen och omvärldsläget. Detta kom till uttryck på två sätt. Det ena sättet rörde olika beskrivningar av hur samhällsaspekter inverkade på ens egen trygghet och förmåga att klara sig som äldre. Ett exempel på det var oro för huruvida man skulle komma att bli väl omhändertagna när man blev ännu äldre och mer i behov av vård.

Jag inser att jag troligen kommer att behöva stöttning från samhället längre fram och önskar att vi hade ett politiskt klimat som tillät en diskussion på djupet om äldrevården, att

arbete i äldreomsorg ska ha status och vara rimligt avlönat. En egen husläkare borde vara självklart! Kvinna, 68 år, Värmland

Jag oroar mig mycket över resten av livet när någon av oss går bort eller [drabbas av] allvarlig sjukdom. Att inte få hjälp eller stöd. Som det ser ut i samhället idag, vad beträffar vård och hemtjänst. Kvinna, 73 år, Västra Götaland

Rädsla för att inte få bo kvar där jag bott i hela mitt liv utan behöva byta till annan ort när jag behöver ett vårdboende. Rädsla för att inte få boende utan tvingas till punktinsatser

av hemtjänst. Rädsla för att bli ensam… isolerad… mikromat som levereras för flera dagar.

Rädsla för att inte få bestämma var jag ska handla… hur ofta och var jag ska få städat i min bostad. Rädsla för att min man och jag tvingas bo isär om vi får olika vårdbehov.

Rädsla för att inte bli lyssnad på. JAG VILL BESTÄMMA ÖVER MITT LIV FULLT UT ÄVEN NÄR JAG BEHÖVER OMSORG.

Kvinna, 72 år, Jönköping

En del uttryckte även frustration över högre krav på vad man behöver behärska för att klara sig i ett samhälle som präglas av digitalisering och minskad mänsklig kontakt i vardagliga ärenden, till exempel med sin bank.

All digitalisering som krånglar till det och robotchattar som inte uppfattar vad man säger.

Kvinna, 67 år, Uppsala

Myndighetskontakter och liknande i samband med dödsfall. Krav på allt man måste klara och begripa – it, bank, instruktioner på svenska eller engelska. Kvinna, 72 år, Skåne

[En] belastning nu är det här med mobiltelefonen. Jag har ingen som kan lära mig. Blir ledsen när jag pratar om det. "Du får leka med telefonen" säger försäljaren bara. Jag känner det som att jag är förståndshandikappad. Kvinna, 80 år, Stockholm

I materialet fanns också motsvarande beskrivningar av hur tillgång till stödjande samhällsstrukturer bidrog positivt till ens mående. De handlade om hur en välfungerande allmännytta och infrastruktur, såsom tillgång till kollektivtrafik, cykelbanor och mötesplatser för äldre, möjliggör ett fortsatt aktivt liv även högre upp i åldrarna. Några beskrev också vikten av att ha tillgång till god vård, terapi eller medicinering.

Viktigt att sjukvården är tillgänglig och lyssnar på mig. Att jag bor varmt och bra. Goda allmänna kommunikationer, till exempel buss

och tåg. En bra mataffär med bra sortiment. Ett centrum med caféer och affärer. Kvinna, 68 år, Södermanland

Att åldras är fint. Kollektivtrafik gör att jag reser hur jag vill, bra cykelvägar gör att jag motionerar. Man, 66 år, Värmland

Det känns också bra att bo nära busshållplatser, att jag har mataffär och vänner på gångavstånd. Kvinna, 68 år, Värmland

Det andra sättet som deltagarna beskrev sin situation i relation till samhällsutvecklingen tog sig uttryck i en mer generell nedstämdhet över hur människor är mot varandra och över den allmänna världsordningen i stort. Även här kunde det förvisso handla om oro för den egna säkerheten i ett samhälle där man inte upplever sig kunna lita på andra.

Samhället idag känns ogästvänligt, främmande och skrämmande som gör att jag känner otrygghet och det leder till att [jag] inte mår så bra. Kvinna, 73 år, Västra Götaland

Negativt: Blivit rädd att åka buss på motorvägar. Litar inte på chauffören. Saknar småprat och artiga ungdomar som till exempel reser sig upp, det har den jämställda generationen glömt att lära ut. För mycket mobilskrollande idag, även jag själv, även om det var bra under pandemin. Tycker regler och hyfs skrattas bort. Egot tar överhand på grund av sociala medier. Kvinna, 67 år, Västra Götaland

Det som får mig att må dåligt oftast är att jag kanske inte har en plats här i Sverige i framtiden. En något skrämmande och främmande tanke, vilket även påverkas av att jag blir biologiskt äldre. Att inte få känna sig trygg. Kvinna, 70 år, Stockholm

Många av beskrivningarna rörde dock en oro som sträckte sig bortom den egna situationen, och tog sig uttryck i en sorgsenhet över samhällsklimatet

och världsläget, liksom vad samtida utmaningar och konflikter innebär för ens anhöriga, medmänniskor och för kommande generationer.

Den politiska inriktningen i Sverige idag. Jag känner sorg och oro över hur nysvenskar möts och behandlas. Budskapet att de ska lämna Sverige. Jag upplever en "grundsorg" över hur vi människor beter oss. Hur maktbegär gör att det är "tillåtet" att skjuta och skada oskyldiga personer. Att utsätta barn för trauman som skadar dem för livet. Till exempel det som under senaste åren skett i Ukraina och Gaza. Det riktigt tunga i livet är klimatförändringarna. De väcker en stor oro för hur barnbarnen och kommande generationer ska få det i livet. Politikernas oförmåga att ta långsiktiga och hållbara beslut. Kvinna, 70 år, Dalarna

Det är svårt att veta att generationerna efter mig inte som jag kommer att leva i den bästa av världar på grund av klimathot, neddragningar i välfärd och minskade bidrag till kultur. Kvinna, 65 år, Halland

I kontrast till detta fina och enkla känner jag STOR daglig oro för mina barnbarns framtid i en värld fylld av accelererande miljökrav och allt värre krigs- och konfliktsituationer. Det får mig periodvis att må så dåligt att jag har svårt att tänka på annat. Kvinna, 73 år, Örebro

KOLLEKTIVT ENGAGEMANG INTE DEL AV SAMTIDSIDEALET

Beskrivningarna som speglar en oro för en egen ökad utsatthet kan till stor del ses höra samman med åldrandet i sig. Att bli äldre innebär inte sällan en ökad medvetenhet om det egna beroendet av andra människor och av samhälleliga stödsystem, i takt med att vissa fysiska och kognitiva förmågor inte längre är lika givna. I detta perspektiv kan oro för den egna situationen ses som en del av något mer allmängiltigt i att bli äldre, även om den tar sig olika uttryck i olika tider.

Till viss del kan även den mer övergripande nedstämdheten över omvärldsutvecklingen förstås i relation till livsfasen. Oro och ångest kan ta sig olika uttryck genom livet. Tidigare i livet kan man ha närmare till att rikta sin oro mot sådant som ligger närmare den egna handlingssfären, såsom studier och yrkesarbete, medan man som äldre tenderar att möta utmaningar av mer existentiell karaktär (Wikipedia, 2026). Behovet av att kunna se livet och världen som meningsfulla i ett övergripande sammanhang kan då bli större och perspektivet i högre grad riktas mot efterlevandes möjligheter och villkor (An & Cooney, 2006). Detta kan också sättas i relation till att många lyfte att närståendes välmående eller ohälsa i hög grad påverkade det egna måendet.

Samtidigt finns det inslag i berättelserna som kan förstås som mer tidsbundna eller unika i relation till upplevelser av tidigare generationer av äldre. Flera uttryckte en stark känsla av maktlöshet och frustration över världsläget, vilket kan ses i ljuset av att långlivade geopolitiska ordningar idag är under omdaning samtidigt som globala utmaningar som klimatfrågan kräver samarbete över nationsgränser – något få upplevde var på väg att komma till stånd. Att många uttryckte denna oro är möjligen också en konsekvens av att många äldre har stor tillgång till nyhetsrapportering som till stor del uppmärksammar konflikter och utmaningar. Att vara pensionär kan innebära att man har mer tid för nyhetskonsumtion än man har haft som yrkesarbetande. Dagens äldre har dessutom ofta smart telefoner och kan följa nyheter från en rad olika medier. Samtidigt omges de av budskap om vikten av att hålla sig uppdaterad – att “hänga med” i såväl samhällssom teknikutvecklingen. Detta kan bidra till att förstärka upplevelsen av oro, både för den egna situationen och för samhällsutvecklingens inverkan på ens efterlevandes livsvillkor.

En sådan analys styrks av att några av respondenterna specifikt hänvisade till hur konsumtion av nyheter fick dem att må dåligt eller att det var något de aktivt undvek.

Vad kan få mig att må dåligt? – nyheterna […] Kvinna, 68 år, Västmanland

Har slutat läsa så mycket nyheter för det mår jag inte bra av. Kvinna, 67 år, Stockholm

Jag undviker att fördjupa mig för mycket i negativa nyheter. Kvinna, 66 år, Skåne

I relation till hur samhällsklimatet och omvärldsläget beskrevs tynga en är det också värt att notera att några beskrev att de mådde bra av att ägna sig åt sådant som bidrog till ett bättre samhälle eller till andra människors välbefinnande, både mer indirekt och direkt. En del beskrev volontärengagemang, andra att de tyckte om att bidra till en bättre värld och andras hälsa och utveckling, eller att stå upp för sina värderingar.

Som pensionär kan jag lägga tid på olika förtroendeuppdrag och hjälper till som frivillig i Röda Korset bland annat. Jag är samhällsintresserad och vill gärna göra något bra istället för att klaga på det som är fel. Kvinna, 68 år, Norrbotten

Jag arbetar som terapeut inom Tankefältterapi och hjälper andra att må bra. Det ger mig glädje och ett meningsfullt liv. Kvinna, 73 år, Västmanland

Så summa summarum tycker jag att det finns mycket som gör ålderdomen rätt behaglig: sociala kontakter, att kunna vara till nytta i civilsamhället, delta i det kulturella livet. Hålla kroppen i trim så gott det går! Kvinna, 74 år, Södermanland

Samtidigt var referenserna till denna typ av engagemang mindre framträdande i materialet än beskrivningarna av exempelvis fysisk aktivitet, vilket möjligen kan ses som ett tecken på en samtid där kollektiva sociala, kulturella och politiska engagemang inte utgör ett lika starkt ideal som under vissa tidigare historiska perioder.

FYSISK OMGIVNING

Den fysiska omgivningen var ett annat tema i de äldres beskrivningar. Här rörde det sig framför allt om hänvisningar till hur vistelse i naturen fick en att må bra.

Jag är ofta utomhus. Cykla och vistas i naturen ger mig ett lugn. Kvinna, 65 år, Gävleborg

Härligt är också att vara mycket ute i naturen – i ur och skur. Kvinna, 73 år, Stockholm

Det kan vara efter ett tufft träningspass eller efter en vandring i skogen. Att röra mig i skog och mark, med lite kaffe i ryggan och en påse för eventuell svamp och bär, ger mig en känsla av frihet och lycka. Kvinna, 73 år, Örebro

Ett något mindre vanligt men ändå återkommande tema var att man mådde bra av trivsamma vistel-

semiljöer mer allmänt, liksom att ha tillgång till sommarstuga eller ett andra boende i ett varmare klimat. Till denna kategori kan också ett fåtal beskrivningar sorteras som rörde betydelsen av fint väder liksom den negativa inverkan på måendet av mörker.

[Jag] är mycket beroende av att vara i trivsamma miljöer, för jag formas otroligt lätt av att vara i miljöer som är rogivande och i stort bara bra och trevliga. Kvinna, 71 år, Stockholm

Viktigt […] Att jag bor varmt och bra. Kvinna, 68 år, Södermanland

[…] Vad får mig att må bra? Att veta att jag har allt jag behöver, ett trivsamt hem […]. Kvinna, 71 år, Västra Götaland

Dessa beskrivningar stämmer väl överens med hur tidigare studier visat att vistelser i natur och trivsamma utom- och inomhusmiljöer är viktiga för

äldres välmående (se t ex Finlay m.fl. 2015, WallReinius & Strömqvist 2026, Folkhälsomyndig heten 2025b).

SJÄLVBESTÄMMANDE OCH FRIHET FRÅN STRESSANDE VARDAGSKRAV

I rapporteringen om äldres hälsa betonas ofta riskerna med att som äldre lida av ensamhet (Dagens Nyheter, 2018; SVT Nyheter, 2020 & 2025). Av de insamlade berättelserna framträdde en mer nyanserad bild. Visserligen var det, såsom vi beskrivit ovan, flera som kunde lyfta ofrivillig ensamhet i form av frånvaro av sociala sammanhang, och att inte bli tagen på allvar eller att ses som viktig, som något som fick dem att må dåligt. Men en hel del beskrev också frivilliga stunder för sig själv som väsentliga för deras psykiska hälsa.

Jag tycker om att vara själv och behöver mycket tid utan andra människor. Kvinna, 68 år, Värmland

Några kanske tycker att jag är för mycket ensam, vilket i deras ögon är lika med olycklig. Men självvald ensamhet är en välsignelse. "Often alone, seldom lonely". Kvinna, 71 år, Västra Götaland

Jag är ganska nöjd med att vara själv, har alltid varit det. Kvinna, 77 år, Stockholm

I liknande anda var det relativt vanligt att lyfta hur man trivdes när man kunde styra sin egen dag eller att inte ha för många måsten, ha tid för det man vill, bara vara, inte behöva skynda sig med saker och frihet att forma sitt liv som man önskar.

Viktigt: […] Att själv styra över min tid och mina intressen. Man, 70 år, Skåne

Mår bra och njuter av att ta det lite lugnare och bestämma över min tid. Kvinna, 66 år, Stockholm

Mår bra när jag är själv och kan planera min dag alldeles själv. Kvinna, 68 år, Södermanland

En del beskrev detta också explicit som mer möjligt som pensionär och satte det i kontrast till en tidigare mer kravfylld vardag som yrkesarbetande.

Jag mår bra och njuter för det mesta av livet och har inte längtat tillbaka till jobbet, trots att jag trivdes bra. Det är friheten från almanackan jag uppskattar. Kvinna, 77 år, Kalmar

Det är så skönt att ha lämnat arbetslivet. Det är befriande att åter själv få bestämma över tiden. Jag kan ibland ligga och läsa till sent in på natten, det är ljuvligt att sedan få sova tills jag vaknar. Det är skönt att göra lite si och så med matlagningen, det blir en lagad måltid per dag. Kvinna, 67 år, Dalarna

Jag är också mycket lycklig över att vara pensionär och äga min tid. Kvinna, 69 år, Västra Götaland

Men en del lyfte även stress och för många åtaganden som negativt för sin hälsa också som äldre, vilket antyder att det inte är självklart att man upplever sig ha tillräckligt med tid bara för att man nått en viss ålder.

Jag mår sämre av […] lite för många åtaganden, som skapar stress (är bland annat aktiv i flera pensionärsråd och ordförande i en förening). Ska trappa ner har jag beslutat, det känns bra! Kvinna, 79 år, Stockholm

För mig är pensionärslivet ibland väl hektiskt. 3 barnbarn, åldrar snart 7, snart 6 och 3,5 år. Deras aktiviteter som jag är med i. Kvinna, 67 år, Kronoberg

Dessa berättelser pekar på betydelsen av självbestämmande över hur mycket, när och på vilka

sätt man vill vara med andra människor och för sig själv, liksom av att ha inflytande över sin tid och sina åtaganden. De visar också att man som äldre inte bara upplever en ökad frihet, utan även kan omges av förväntningar från omgivningen – till exempel på att fortsätta vara aktiv eller att ta ett stort ansvar för barnbarn – som i vissa fall kan upplevas som både kravfyllda och stressande. Tillsammans synliggör beskrivningarna hur välbefinnande för äldre personer i hög grad tycks formas i spänningsfältet mellan ens individuella behov och omgivningens förväntningar.

LIVSERFARENHETER OCH PERSONLIG RESILIENS

Ett mindre starkt men likväl framträdande tema rörde hur ens mående präglades av tidigare upplevelser i livet. Några beskrev hur negativa erfarenheter i livet kunnat dra ner deras mående också som äldre.

Jag blev sexuellt utnyttjad som barn och tonåring och det slog till med full kraft när jag närmade mig pensionsåldern. Men med hjälp av samtalsterapi känner jag att jag lämnat det bakom mig och idag mår jag bra. Kvinna, 67 år, Stockholm

Jag har haft lönebidragsanställning de senaste 12 åren jag jobbade, haft en migrän som inte velat ge med sig, var sjukskriven i hela 6 år, men fick sen en lönebidragsanställning på den arbetsplats jag arbetstränat. Vartefter tiden gick blev arbetsklimatet tuffare och tuffare, all personal mådde sämre och sämre. Det blev utredningar, personal sades upp och samtal inleddes, en otroligt komplicerad, sorglig och jobbig tid för alla. Vi mådde alla så psykiskt dåligt, en del blev sjukskrivna, andra orkade jobba men all arbetslust hade försvunnit, liksom för mig själv. Min migrän hade gjort comeback, det var

väldigt illa men jag orkade jobba från och till. […] Allt detta har påverkat mig negativt ända in i själen, och det sitter ännu kvar starkt i minnet, även om det nu har gått en längre tid. Kvinna, 70 år Jämtland

Jag tror att för att må bra som gammal måste man släppa allt dåligt som varit, om det är möjligt. Jag försöker, men ibland dyker det upp känslor och minnen man inte vill veta av. Kvinna, 68 år, Värmland

Andra lyfte i stället styrkan i att ha erfarenheter, varav en del antydde att de numera kunde hantera svårigheter bättre genom vetskapen att de tagit sig igenom utmanande händelser tidigare i livet. Genom deras beskrivningar framträdde bilden av en slags motståndskraft eller resiliens som kom av att ha upplevt saker.

Jag hade även en period då jag var utmattad och lätt deprimerad, men det var när jag var 45-årsåldern. Det var på grund av konflikter på jobbet samt en stor omorganisering. Jag var rädd att jag aldrig skulle återhämta mig, det tog så lång tid. Jag fick tvinga mig att våga ta

del i aktiviteter, jag ville inte träffa människor. Det kändes skämmigt att vara utmattad, men tack vare den tiden lärde jag mig se mina gränser och också sätta dem. Jag hittade mitt sätt att varva ner och så småningom började jag dansa. Kvinna, 66 år, Gävleborg

Kan fortfarande bli deprimerad men vet numera att det inte varar länge, det kan kännas svart men plötsligt har det lättat. Kvinna, 71 år, Västra Götaland

På liknande sätt återkom en del beskrivningar av att med åren ha förlikat sig med sig själv, fått bättre självförtroende eller en större trygghet inför att navigera i livet.

Nu mår jag fantastiskt bra. Orsak: kärlek, sång, motion, vänner, musik, naturen, kyrkan. Har accepterat att jag är homosexuell så jag tycker om mig själv. Man, 68 år, Norrbotten

Ju äldre jag har blivit desto mer ”råg i ryggen” (som man sa förr) har jag fått och det känns riktigt bra. Jag har i hela mitt liv försökt vara människor till lags, och det kan vara riktigt slitsamt, men nu törs jag både säga ifrån och säga min mening och samtidigt stå för det. Mitt självförtroende är definitivt en aning förbättrat i och med åldern. Kanhända att det spelar

roll med all erfarenhet jag fått i livet, att min största del av livet är avklarad och det faktiskt inte gör något om jag råkar skrämma iväg en dålig vän eller så. Kvinna, 70 år, Jämtland

Jag vet vad jag kan eller inte, vad jag ska lägga mitt krut på eller helt enkelt låta bli. Jag vet vad jag tycker om saker och ting. Kvinna, 67 år, Dalarna

Att ha upplevt svårigheter och framgång framställs här som något som fungerar som en erfarenhetsbank att falla tillbaka på. Genom dessa berättelser förmedlas hur erfarenheter kan skapa en känsla av trygghet och tillit till att man kan klara av saker. Tillsammans tycks dessa berättelser peka på en dubbelhet i hur livserfarenheter kan inverka i det senare livet. Tidigare svårigheter kan fortsätta göra sig påminda och påverka måendet negativt, ibland långt efter att de inträffat, vilket skulle kunna förstås som att livsloppets händelser inte enkelt lämnas bakom en.

Samtidigt framträder hur erfarenheter, också negativa sådana, kan utgöra en möjlig resurs: något som över tid kan bidra till ökad självkännedom, ett större handlingsutrymme och mer tillit till den egna förmågan att hantera motgångar. Svårigheter man genomlevt är inte nödvändigtvis endast belastningar, utan också något som hjälper en att utvecklas och hitta nya sätt att förstå, acceptera och navigera livets utmaningar.

EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR

Relativt många beskrev också, i positiva eller negativa termer, hur deras ekonomi påverkade deras psykiska hälsa. En del beskrev ekonomiska begränsningar som något som drog ner deras mående. Men att ha en god ekonomi kunde också lyftas som ett privilegium av de som beskrev sig ha det, vilket tydde på en medvetenhet om betydelsen av pengar också när man inte behövde tänka på dem.

Jag mår bra, jag kan inte gnälla: har inga ekonomiska problem. Kvinna, 80 år, Stockholm

Bra ekonomi som jag har underlättar mycket. Kvinna, 67 år, Västra Götaland

Bland de som motiverade hur ekonomin spelade roll för deras mående gjorde många det med

hänvisningar till att det var en förutsättning för att ha råd med vardagliga utgifter, kunna göra aktiviteter man gillar och ha råd att unna sig något extra ibland.

Bra mår jag och många med mig när […] räkningarna är betalda och det räckte till frisören eller tandläkaren också, eller kanske en ny blus eller underkläder. Kvinna, 67 år, Uppsala

Vi har en god ekonomi och möjligheter att resa. Kvinna, 76 år, Uppsala

Att ha råd med utelunch en gång i veckan. Kvinna, 70 år, Stockholm

De som beskrev ekonomiska begränsningar refererade i hög utsträckning till själva oron för ekonomin i sig som något som fick dem att må dåligt.

Må dåligt: Ekonomisk oro. Kvinna, 65 år, Skåne

Oron för att bli pensionär och inte veta att jag har en ekonomi som fungerar gör mig stressad. Kvinna, 65 år, Gävleborg

Skulle vilja att aktiviteter blir lättillgängliga och billiga för pensionärer då det är stor skillnad på ekonomi, vilket kan oroa. Kvinna, 66 år, Stockholm

Dessa beskrivningar understryker hur den egna ekonomin kan påverka ens möjligheter att ta del av det som genom rapporten framhållits vara stärkande för äldres välbefinnande, såsom att ha ett aktivt vardagsliv och ingå i sociala sammanhang. Många sådana aktiviteter och sammanhang förutsätter avgifter till föreningar eller klubbar, liksom utgifter för mat och transportmedel. För dem som har svårt att få pengarna att räcka till för vardagliga utgifter är ekonomin därmed en mer avgörande faktor för måendet än det möjligen kan verka vid en första anblick.

SLUTSATSER OCH LÄRDOMAR

Hur mår du bra? hade två syften: 1) att tillsammans med äldre personer undersöka vad som påverkar äldres mående och 2) att utforska nya former och

metoder för medborgarforskning. Här presenteras ett antal resultat- och metodmässiga slutsatser, reflektioner och lärdomar.

BEHOV AV KOLLEKTIVA ARENOR I EN INDIVIDUALISERAD ÅLDERDOM

Resultaten i denna undersökning speglar till stor del tidigare studier om äldres psykiska hälsa. Att ägna sig åt meningsfulla aktiviteter i sin vardag, inklusive fysisk aktivitet, ha nära relationer och tillgång till mer allmän sociala samvaro, liksom att känna sig inkluderad och erkänd, är välbekanta faktorer för välbefinnande inom gruppen äldre. Även betydelsen av att kunna utöva inflytande över sin tillvaro och av ekonomiska förutsättningar är väl belagd i tidigare forskning. Och även om det inte uppmärksammas särskilt mycket så har äldres oro för samhällsutvecklingen och omvärldsläget även identifierats i Folkhälsomyndighetens kartläggning (se Folkhälsomyndigheten 2025a:).

Två av de framträdande temana har mer tydligt analyserats utifrån samhälleliga aspekter, såsom de normer och synsätt som genomsyrar samhället idag.

Det rör deltagarnas beskrivningar av fysisk aktivitet och oron för samhällsutvecklingen och omvärldsläget.

Som Folkhälsomyndigheten (2025a) konstaterar i sin kartläggning av äldres psykiska hälsa betraktar många äldre personer fysisk aktivitet vara del av en hälsosam livsstil som främjar psykiskt välbefinnande. De lyfter hur det bidrar till en känsla av att kunna vara tillfreds med sin kropp och den fysiska prestationen. Fysisk aktivitet hänger även ofta samman med andra faktorer som social gemenskap och naturupplevelser, liksom att vidareutveckla ett intresse som skänker en känsla av meningsfullhet.

Analysen av Hur mår du bra? -resultaten lyfter hur tyngdvikten vid fysisk aktivitet, utöver dessa aspekter, kan förstås mot bakgrund av tydliga budskap om att ta ansvar för sin egen hälsa och att

träna för att bevara sin ungdomlighet och självständighet. Parallellt med hälsobringande aspekter kan det alltså finnas drivkrafter bakom dragningen till fysisk aktivitet som handlar om känslor av plikt och oro för vad som ska hända med en om man låter bli. Denna tolkning styrks också av att många upplevde att samhällets skyddsnät inte fullt ut fungerar och oroade sig för att inte komma kunna erbjudas det stöd de behöver när de blir ännu äldre. Sett i det ljuset kan fysisk aktivitet möjligen också vara ett sätt att försöka skapa kontroll i en tillvaro där man inte känner tillit till att man kommer vara trygg om man blir svag.

Ett annat sätt som oro för samhällsutvecklingen tog sig uttryck var som en mer övergripande sorgsenhet över världsordningen, som inte främst handlade om den egna situationen utan om vad samtida konflikter och utmaningar innebär för andra människor och för kommande generationer. Detta ligger i linje med hur oro i högre åldrar ofta antar en mer existentiell karaktär och riktas mot närståendes välbefinnande och framtida villkor (An & Cooney 2006). Samtidigt speglar berättelserna också en tid präglad av omfattande globala utmaningar

och omdaningar av den internationella ordningen. Många deltagare förmedlade känslor av maktlöshet inför det rådande världsläget. Och även om många beskrev att de mådde bra av att göra saker för andra och för samhället var beskrivningar av kollektivt engagemang mindre framträdande än individnära strategier.

Sammantaget kan därmed såväl beskrivningarna av fysisk aktivitet som oron för samhällsutvecklingen, åtminstone delvis, ses som uttryck för att åldras i en tid av starka individualistiska ideal. Ångest och oro kan då antingen göras hanterbara genom aktiviteter som stärker ens fysiska hälsa och därmed skapar en tillfällig känsla av kontroll. Eller, när det är tydligare att handlingarna kräver mer än ett individuellt agerande, så kan oron ta sig uttryck i en känsla av uppgivenhet inför att inte se tillräckliga möjligheter att påverka en värld man inte gillar utvecklingen hos. Utifrån en sådan analys skulle det finnas ett värde i att utveckla budskap och arenor som stärker äldres möjligheter till delaktighet och inflytande på kollektiv nivå, så att de kan påverka i frågor de bryr sig om och berörs av.

URVALETS EFFEKTER PÅ

RESULTATET

Projektets flerstegsmetod (se figur 2, s. 12) var lyckosam på flera sätt och kan fungera som ett gott exempel för framtida medborgarforskningsprojekt. De inledande fokusgruppssamtalen gav värdefulla insikter om äldre personers behov och önskemål och en förankring av studiens syfte och metod. Science caféerna gav ytterligare förståelse och konkreta frågor som sedan kunde renodlas och formuleras i dialog med referensgruppen. Referensgruppen var därefter delaktig i att anpassa informationen om och instruktionerna för datainsamlingen och senare även i analysen och rapportskrivandet genom synpunkter och inspel. En metodmässig lärdom här rör utmaningarna med att nå representativitet gällande ålder och kön. Inför framtida studier föreslås en

tätare dialog med referensgruppen om vilka strategier, kanaler, insamlingsmetoder och budskap som skulle kunna ge fler äldre äldre och äldre manliga deltagare.

Under analysen menade flera i referensgruppen att den låga andelen manliga deltagare kunde bero på att insamlingen hade gjorts på “könade” platser som främst besöks av kvinnor. Genom att besöka manligt kodade platser (och ha med män i projektgruppen vid besöken, vilket gjordes) föreslogs att fler män skulle lockas att delta. Konkreta tips var att anordna skrivarstuga utanför Clas Ohlson eller att besöka lokala tipsbutiker där en del äldre män samlas. Det här är troligtvis en del av förklaringen. Men även i den digitala insamlingen

deltog betydligt färre män än kvinnor och där rekryterades deltagarna via en kombination av kommunikationskanaler som når äldre män och äldre kvinnor i ungefär samma utsträckning (radio, TV, fysiska anslagstavlor, Facebook, bibliotek etc.).

Det är därför osannolikt att könsfördelningen endast beror på att insamlingen gjordes på kvinnligt kodade platser eller på att informationen främst nådde kvinnor.

Frågan om varför äldre män inte kände sig lockade att delta ligger utanför ramen för rapporten. Möjligen finns ett samband med normer och föreställningar om män och psykisk hälsa, där äldre män i större utsträckning än äldre kvinnor känner skam över att dela tankar och känslor om sitt mående. Men att få äldre män deltog bör inte tolkas som att de nödvändigtvis mår bättre än äldre kvinnor. Äldre män är överrepresenterade i självmordsstatistiken (Suicide Zero, 2025) vilket tyder på att många lider i tysthet och inte upplever sig kunna söka eller få den hjälp de behöver. Män väntar också i allmänhet längre än kvinnor innan de söker hjälp för psykisk ohälsa, och de söker hjälp mer sällan än kvinnor (Folkhälsomyndigheten, 2022). Mäns psykiska hälsa kommer dessutom till uttryck på delvis andra sätt än kvinnors, till exempel genom missbruk eller aggressivitet (Ibid.).

En effekt av att många deltagare är i åldersspannet 65–70 år är att materialet till stor del fångar den omställning som sker efter avslutat yrkesliv. Om urvalet hade bestått av en större andel äldre äldre hade möjligen fysisk aktivitet varit mindre framträdande. Istället hade kanske tillgänglighet i bred bemärkelse (fysisk, social och digital) varit ett mer dominerande tema i materialet.

Ingen insamling av uppgifter kopplade till härkomst eller utbildningsnivå gjordes under datainsamlingen. Men av materialet att döma är deltagarna i huvudsak personer med god svenska och skriftspråklig kompetens. Dessutom är det rimligt att anta att deltagarna är en informerad grupp med ett relativt högt vetenskapligt kapital, som lockats av budskap om att bidra till forskning om äldres psykiska hälsa.

Och trots ambitionen att nå brett genom olika kanaler och strategier lär kommunikations -

kampanjen inför och under datainsamlingen främst ha nått personer med relativt hög grad av utbildning och samhällsengagemang. Som exempel är biblioteket en plats där vem som helst är välkommen, men där delaktighet (åtminstone i den här typen av projekt) ändå förutsätter läsförståelse och skriftlig förmåga på svenska. På samma sätt kunde vem som helst lyssna på Vetenskapsradions inslag om projektet, men frågan är hur många utrikesfödda som nåddes av informationen. Ett urval med fler utrikesfödda och personer utan högre utbildning skulle möjligen gjort att andra teman trätt fram. Kanske hade mer vardagsnära teman som den egna ekonomin varit mer dominerande, eller så hade fler lyft fram religion och tro som viktiga för det egna måendet.

Det är också oklart hur resultaten hade kunnat påverkas om en större andel berättelser hade kommit från äldre män. Hyser äldre män till exempel samma oro för samhällsutvecklingen som äldre kvinnor, eller är andra aspekter mer avgörande för deras hälsa? Med tanke på att mycket i vårt samhälle idag ordnas efter kön och präglas av könade normer, är det sannolikt att äldre mäns erfarenheter och behov ser annorlunda ut. Eftersom svårigheten att involvera män inte är unik för den här studien, utan en utmaning som mycket forskning om äldres hälsa ställs inför, finns ett behov av fler studier som följer upp ämnet med ett tydligare fokus på just äldre mäns erfarenheter.

REFERENSLISTA

An, J. S., & Cooney, T. M. (2006). Psychological well-being in mid to late life: The role of generativity development and parent-child relationships across the lifespan. International Journal of Behavioral Development, 30(5), s. 410–421. https://doi.org/10.1177/0165025406071489

Dagens Nyheter. (16 februari 2018). Så påverkar ensamhet vår hälsa https://www.dn.se/livsstil/ halsa/sa-paverkar-ensamhet-var-halsa/

Finlay, J., Franke, T., McKay, H. & Sims-Gould, J. (2015). Therapeutic landscapes and wellbeing in later life: Impacts of blue and green spaces for older adults, Health & Place, Vol. 34, s. 97–106, https://doi.org/10.1016/j.healthplace.2015.05.001

Folkhälsomyndigheten. (23 april 2026). Statistik om suicid. https://www.folkhalsomyndigheten.se/varaamnesomraden/suicidprevention/statistik-om-suicid/ Folkhälsomyndigheten. (2025a). Samma behov – andra förutsättningar, Folkhälsomyndigheten. Hämtad från https://www.folkhalsomyndigheten. se/contentassets/916b34512e3f48998a0a889f43e2da ee/samma-behov-andra-forutsattningar.pdf

Folkhälsomyndigheten. (2025b). Litteraturöversikt – Faktorer som främjar psykiskt välbefinnande bland äldre. Folkhälsomyndigheten. Hämtad från https://www.folkhalsomyndigheten.se/ contentassets/eea7ee7d93d847a0b2abf9253270a6c4/ litteraturoversikt-faktorer-framjar-psykisktvalbefinnande-aldre.pdf

Folkhälsomyndigheten. (31 maj 2022). Vad påverkar vår psykiska hälsa – Kön, normer och psykisk hälsa https://dinpsykiskahalsa.se/artiklar/ vad-paverkar-var-psykiska-halsa/konsmonster-ochpsykisk-halsa

Socialstyrelsen. (30 november 2023). Fler äldre får antidepressiva läkemedel https://www. socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/ press/fler-aldre-far-antidepressiva-lakemedel/

Suicide Zero. (2025). Suicide Zerorapporten 2025 – En årlig sammanställning om självmord. Hämtad från https://suicidezero.se/wp-content/ uploads/2025/09/Suicide-Zero-rapporten-2025.pdf

SVT Nyheter. (27 maj 2025). Isolering skapar hälsoproblem – så kan ensamhet bland äldre förebyggas. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ dalarna/isolering-skapar-halsoproblem-sa-kanensamhet-bland-aldre-forebyggas

SVT Nyheter. (11 maj 2020). Professorn om äldre i isolering: Ofrivillig ensamhet dåligt för hälsan. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/professorn-omaldre-i-isolering-ofrivillig-ensamhet-farligt-for-halsan

Tordai, C., Schmidt, M.S., Eklund, M & Argentzell, E. (2025). Mental health service users’ experiences of everyday occupations while attending day centres during the transition into retirement age, Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 32(1), 2444594, https://doi.or g/10.1080/11038128.2024.2444594

Vetenskap & Allmänhet. (27 februari 2026). Medborgarforskning – samskapande forskning: Vetenskap & Allmänhets definition https://vetenskapallmanhet.se/vara-fragor/ medborgarforskning/

Wall-Reinius, S., & Strömqvist, S. (2026). “Like a mental shower”: understanding walking in nature as a mobile therapeutic landscape among older adults. Journal of Environmental Planning and Management, s. 1–20. https://doi.org/10.1080/0964 0568.2026.2624616

Wikipedia. (5 mars 2026). Erikson’s stages of psychosocial development https://en.wikipedia. org/wiki/Erikson%27s_stages_of_psychosocial_ development