1
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Västgöta
No 3, 2017
Correspången Medlemstidning å Västgöta nation
Ä N T L I G E N VÅ R
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
2
Innehåll 3. Ledare 4. Q-spalter 5. Insändare & meddelanden 6. Corren möter en student från UCLA 7. Hembygdsrapport, intervju med Humanistiska föreningen i Stockholm 8-9. Bilder: Sångboksgasque å Västgöta nation 10. Wennerbergsvarfet, Corren tipsar: Vårbals-life-hacks 11. Krönika: Borta fest men hemma bäst? - en ödmjuk reflektion 12. Grondonas betraktelser, boktips från Kinnekulle 13. Nyvalda kuratorer, Krönika: Om nationskrockar och nationsluncher 14. Städdag å Västgöta nation, Västgötakorsord 15. NSK-kallelse
ANNIE LARSSON redaktör
ELSA BANE redaktör
EBBA OLIN redaktör
Övriga medverkande: GRONDONA, VGIF, ALEXANDER FINDEISEN, REBECCA BERGLUND-SCHWARZ, OLOF CARLSSON, AMANDA ALVMO
VästgötaCorrespången är en tidning för medlemmar av Västgöta Nation i Uppsala. Tryckeri Exakta Print AB, Malmö 2017 Ansvarig utgivare Claes Björklund Sjöberg-Silfverling Omslag Västgötska blåsippor av Caroline Bergström Fotografier uppslaget s. 8-9, s. 14 Pär Dalén
Kontakt Adress: Västgöta Nation, Slottsgränd 8A, 75309 Uppsala Mail: corren@vastgotanation.se Twitter: @vgcorren Odalkepsillustration Lovisa och Caroline Bergström
3
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Ledare Bästa läsare! Jag sitter i skrivande stund hos min mormor. Det är skärtorsdag och vi har precis gjort sillsallad. Igår åkte jag till Västergötland för påskledighet. Helt utan tågtrassel tog jag mig via Stockholm och Hallsberg till min slutdestination Gårdsjö. Vi var förvånansvärt många som gick av tåget idag. Hela fem stycken. Jag befinner mig i norra Skaraborg, i gamla Finnerödja socken, på gränsen till Närke, i angränsning till Tiveden. Fun fact! Det är ifrån Finnerödja jordgubbarna i lådorna “Finnerödja” ursprungligen kom. Nu finns dock inga större jordgubbsodlingar kvar även om varumärket fortfarande syns på jordgubbsslådorna runt om i Sverige. Vet du inte vart Gårdsjö ligger har du säkerligen åkt igenom det. Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg går rakt igenom samhället. Här finns idoga järnvägsbommar, både vinter och sommar. Men inte finns någon som sköter eller passar längre. För ungefär 10 år sedan revs stationshuset och idag är det en mycket glesnande bygd. Du som läser detta och är här ifrån vet vad jag menar. Trots detta är det något visst med denna plats. Går jag till mormors brevlåda hörs ingenting, förutom när en bil kommer eller när tågen dundrar förbi såklart. Ibland, med fokus på ibland, kommer bussen. Men för det mesta är det tyst. Gårdsjö är ett gammalt stationssamhälle som fick sitt namn efter den närbelägna egendomen Gårdsjö gård vid Gårdsjön. Vid gården och sjön fanns under 1800-talet både industri och kvarn som sysselsatte upp mot 100 människor (källa bok om bygden i mormors bokhylla). Västra stambanan invigdes 1862 och 1884 gjordes ett sidospår vid Gårdsjö för lastning av trävaror, ved och träkol. Runt 1890 fanns utefter stambanan endast ett fåtal banvaktarstugor och utöver detta bestod samhället som senare skulle bli Gårdsjö av några utspridda gårdar. Några år senare fick även resande följa med tågen och efter sekelskiftet ökade bosättningen. 1907 fick bygden sitt stationshus, stationsmästare inrättades och utvecklingen började blomstra i samhället med hantverkare, industrier och affärer.
Kanske undrar du nu varför jag skrivit om ett glesbebott stationssamhälle Jo, för att ingen annars gör det. Och varför inte tipsa om denna del av Västergötland inför sommaren. Själv har jag under min tid i Uppsala verkligen börjat tycka om det som jag alltid var alldeles utled på. Det lugna och lilla. Utan att göra någon slags romantisering har insett hur mycket jag saknar och tycker om att vara här. Att bara vara. Om du någonsin besöker denna plats i sommar finns det några saker jag tycker att du inte ska missa: 1. Åk Kinnekulletåget som går mellan Örebro och Lidköping! Gå av på någon liten station. Kanske kommer du inte därifrån förrän nästa dag pga oklar tidtabell. 2. Ät Klings glass. Finns att köpa på t.ex. Finnerödjas hembygdsgård + de har loppis! 3. Bada i en sjö, förslagsvis Skagern, Unden eller Narven. 4. Besök den forna byn Högsåsen utanför Gårdsjö. Härifrån går fjorton vandringsleder med en variation på 1,5 till 25 km kring i Tivedsmarkerna. Från höjden ser du både Kinnekulle och Billingen. Finns här också många cykel- och ridleder. 5. Övernatta på nystartade Fru Gran på Sörby Gård, ett ekologiskt bed&breakfast med självhushållning, andelsjordbruk, stora trädgårdsland, djur, café och gårdsbutik. Finns hemsida! Nu ropar mormor, det är dags för tre-tåren. Kaffe alltså. Men först en inblick i chefredaktörandet innan denna ledare blir alltför lång: jag sa max 250 ord per spalt till kuratorerna, detta eftersom jag gjort en häftig bild av deras Q-bilder i Photoshop. Men det blev inget med det, för Gustav fick feeling och skrev 500 ord. Vill också säga TACK till alla som har bidragit till detta nummer. Har blivit alldeles varm i bröstet när det dimpit ned texter till Corren på messenger eller mailen från er. Tusen kramar och tack för förtroendet inför i höst. På återseende.
Från Mariestad byggdes Västgötabanan som anslöt stambanan vid Gårdsjö och invigdes 1910. Gårdsjö blev därmed övergångs- och omlastningsstation och hade sin storhetsperiod under 1940-talet. Vid den här tidpunkten drev t.ex. min morfar sågverk på familjegården utanför samhället och hans mostrar Gårdsjö Hotell och Pensionat. Fun fact nr 2! Har du sett tv-serien Hedebyborna? Om inte finns den på SVTPlay. Flera scener är inspelade här. Bland annat agerar just hotellet det turisthotell i Hedeby som Kent Andersson mfl sitter utanför och dricker öl istället för att arbeta. 1961 slutade omlastningarbetet och Västgötabanan fick namnet Kinnekullebanan. Sedan dess har hotellet stängt, affärer försvunnit och skolan lagts ned. Från fönstret kan jag se den gamla mataffärens lokaler gapa tomma bakom dammiga fönsterrutor.
Caroline Bergström chefredaktör
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
4
1Q
Att året som kurator skulle gå fort är något jag fått höra av mina företrädare fler gånger än jag kan räkna. Härom veckan konstaterade Hampus och jag, med lätt panik i våra röster, att vi snart suttit en tredjedel av vårt år som kuratorer på den bästa av nationer. Att tiden skulle försvinna riktigt såhär fort hade jag dock inte kunnat föreställa mig, jag tänker ju fortfarande att jag är ny på jobbet. Sedan några veckor finns det dessutom två personer som hänger på Q, som är ännu nyare än vad jag och Hampus är. Att få sitta med Elsa och Ramiro under kommande termin känns som en stor ynnest, jag är övertygad om att vi kommer vara ett bra lag. Att jobba med dem kommer kännas som den naturligaste sak i världen, men att Gustav och Fredrick inte kommer vara där känns i nuläget helt ofattbart. Jag är en person som drivs av relationer till andra människor. Därför är jag så oerhört tacksam över att ha fått sitta med just Fredrick och Gustav under min första tid som kurator. Tillsammans har de utgjort en trygghet i vardagen, en klippa i stormen att luta sig mot (hehe). De är personer som alltid kan muntra upp mig genom en arm runt min axel, en disneysång i högtalarna eller en retsam kommentar om något utav mina personlighetsdrag. De är personer som jag skrattat tillsammans med tills jag fått ont i magen. Att nationslivet möjliggör vänskapsbandknytande är verkligen det finaste med att engagera sig på nation. Hampus: Jag har inte glömt dig. Du är också bra. Jag gillar dig. Du får mig också att skratta. Jag är så glad att jag får sitta med dig en termin till! Elin Nilsson Förste kurator
2Q
Hej kära Corre-läsare! Här kommer nu min sista spalt från mitt kuratorsår. Det känns sjukt, overkligt, på något sätt att det snart har gått ett helt år sedan jag påbörjade detta ämbete. Nu är efterträdare vald, överlämningen är i full gång och jag gör nu många saker ”för sista gången”.
Det har varit ett tufft år med många extraordinära händelser, där självklart vattenläckan har varit den största av de alla. Denna händelse har varit en oerhört stor motgång att behöva hantera och det har varit fler än ett tillfälle då en har känt sig otillräcklig. Flera gånger har en varit nära den mentala väggen och viljan att gå till jobbet har ibland varit obefintlig. Men är det någonting som har räddat mig under detta år så är det verkligen alla underbara människor jag har haft runt omkring mig. Det har varit underbara kollegor som alltid har fått mig att le när det känts tungt. Det har varit ämbetsmän som, trots att ni ibland går mig på nerverna, jag har varit väldigt glad och stolt över att få vara kurator med. Nationen har också världens bästa Inspektorer och ni har alltid bara varit ett samtal bort, oavsett hur liten eller stor fråga vi har haft. Men det finns en person jag vill lyfta lite extra och det är såklart min gode vän Gustav. Gustav, jag vet verkligen inte vad jag skulle gjort detta år utan dig. Du har varit mitt största stöd på alla fronter och tillsammans har vi klarat oss igenom ett år av kaos. Tack vare dig har jag fått uppleva ett av mina roligaste år någonsin och jag känner mig stolt över att få ha varit kurator tillsammans med dig. Så tack Västgöta. Tack för att ni gav mig förtroendet att genomföra detta år. Tack för att ni har stöttat mig när det har varit tungt. Tack för att ni har fått mig att utvecklas ännu mer som människa och gett mig en chans i livet jag aldrig hade kunnat få någon annanstans. Tack. Kramar Fredrick Paulsson Andre Kurator ”Så går vi till Risjerk och tager oss en sup…”
3Q
Kära Älvsborgare och andra läsare av Corren! Vi närmar oss sommaren med stormsteg och dagarna blir både ljusare och varmare. Jag som tredje kurator är inne på min sista period och det har minst sagt varit ett annorlunda år. Jag vill börja med att tacka Mattias Svensson som gav mig väldigt bra förutsättningar, med ett bra klubbverk men också ett fikakoncept som drog fler människor än vad jag trodde var möjligt på VG! Tyvärr så hade vi tagit oss vatten över huvudet med ett så bra klubbverk och verksamheter som vi hade i höstas. Inte ens i mina våta drömmar kunde jag ana att köket skulle springa läck och avsluta allt så abrupt. I min ensamhet grät jag floder över normal arbetstid, rastlösa klubbverkare och att jag nu behövde ta med egen lunch till jobbet. I månader kändes det som att vi var ute på väldigt hal is och vi visste inte hur vi skulle för att lösa problemet, vi ville ju inte gå över ån efter vatten. Nu verkar vi ha gått till botten med problemet och när ni nu får den här tidningen så borde vi åtminstone ha en plan och satt datum när vi startar igen! Skämt åsido skulle jag vilja tacka både Elisabeth Wade och Filip Dumanski som stöttade och hjälpte mig i höstas när jag var ny. Trots vattenläckan hade vi en riktigt rolig termin tillsammans! Jag vet att båda nya kuratorer den här terminen, Elin och Hampus, inte fick den start ni hade tänkt er men tack för den tiden vi har fått sitta ihop. Det har varit svårigheter med att passa in både pub och verksamheter i samma hus men vi har lyckats bra! Jag önskar er lycka till nästa termin och jag hoppas att ni kommer ta oss igenom svårigheten med att sätta VG på kartan igen! Framförallt vill jag ge både Elsa och Ramiro, ett stort lycka till! Det kommer bli ett roligt år med många utmaningar. Ett stort tack ska ges till min vapendragare och siamesiska tvilling, Pålle. Att få sitta med dig i ett år har varit fantastiskt trots våra olika prioriteringar och vad vi anser är bäst för VG. Ditt klickande med pennor har drivit mig till vansinne men det byttes snart ut mot glädje och skratt när jag satte i bilder på alla dina pärmryggar eller när vi busade med de andra. Jag skulle vilja använda det sista i den här texten för att rikta ett enormt tack till alla ämbetsmän men framförallt alla klubbverkare som har gett blod, svett och tårar för nationen. Det har varit fantastiskt roligt att se hur mycket driv och energi ni alla har! Ni ska ha det största av tack! Utan er hade nationen inte funnits! Tack! Med hopp om att få se er alla på Nationen i framtiden! Gustav Johansson Lundqvist Tredje kurator
NYH
5
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Insändare & meddelanden Sorgsna tankar
Det är svårt att bortse från att världen vi nu lever i ständigt gör oss både besvikna och oroliga. Ekonomisk osäkerhet, bigotteri och ständiga konflikter plågar hela världen, från den största stat till den minsta nation. Och bland det värsta dessa plågor för med sig är det faktum att vi så lätt glömmer det som faktiskt är gott i världen. Därför måste jag ofta tvinga mig själv att se bort från den mörka världen framför mig för att kunna njuta av gasquen, myskvällen eller godispåsen där bakom. Men om det finns ett grått moln som aldrig döljer sin silverkant är det antalet Pressbyråer på Göteborgs centralstation. Min gode vän och kollega Grondona [den Magnifike] skrev nyligen en kolumn i Corren om den stora mängd Pressbyråer som återfinns på och runt Centralstationen i Göteborg. Och medan jag inte tänker debattera med den gode Grondonas fakta så vill jag uttrycka min sorg över att en så trivial sak kan utlösa sådan stor oro hos en vanligtvis så sansad människa. Nu vet jag att den gode Grondona, till skillnad från mig inte har Göteborg som hemstad. Medan jag hör goa göbbar och känner doften av salt, kanske den gode Grondona ser gråa fyrkanter med post-sovjetisk prägel och hör fulla människor i källarna. Han kanske ser en okänd stad som varje sommar äter upp hans vänner och har ett ohälsosamt förhållande till gröna kaniner. Detta är definitivt obehagliga tankar, och ett sätt att hantera dessa tankar kan vara att gömma sig bakom ett mörkt, pressbyråformat moln. Jag vill däremot föreslå ett annat alternativ. Den gode Grondona ser på Göteborg och känner avundsjuka, och i ett anfall mot denna grandiosa stad angriper han något så futtigt som Pressbyrån. Jag parafraserar Jävlar Anamma: Han är ledsen för att han inte är från Göteborg Han kan inte se hur Gustav Adolf pekar på sitt torg Och han gråter så det krampar när han får en inre syn Av hur vi som är från Götet tar en öl på Avenyn Du är bättre än så här Grondona. Tedeman
NYHET! BERTIL WIMAN HAR SKAFFAT SNAPCHAT! NYHET! BERTIL WIMAN HAR SKAFFAT SNAPCHAT! NYHET! BERTIL WIMAN HAR SKAFFAT SNAP “Det var inte bättre förr, här på VG har det alltid varit lika bra” - ur Lars-Gunnar Larsson, Inspektor Emeritus, tal under Sångboksgasquen 31 mars 2017
Rättelse i Corren nr 2: I artikeln “Våta drömmar om ett fungerande kök” angavs Karl-Johan Rodert som tidigare 1Q vilket inte är riktigt. Även i artikeln “Saker du (kanske) inte visste om nationshuset - med Filip Dumanski” vill vi framföra hälsning från Lars Holmqvist som hörde av sig till oss angående brädspelsborden. Han var en av dem som spelade flitigt under 1960-1970-talet och berättar i sitt mail att på metallplattan står brädspelssegrarna och inte brädspelsförmännen. Tack Lars för ditt mail!
En hälsning från den västgötska delegationen som representerade i Helsingfors på Nylands nations 374:e årsfest.
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
6
Corren möter en student vid UCLA
V
ad är det för nytt, som tär och spränger..? Det är ju april månad. Hemma i vårt Uppsala ligger förväntan i luften, våren nalkas och valborg ska snart knacka på dörren. Trots att krokus snart ska pryda frodiga gräsplättar, innergården ska vakna till liv tack vare Petter som plan(t)erar med gröna fingrar och studentbubblan är ljuvligare än någonsin att befinna sig i har jag packat en väska. Kompassen pekar mot sydväst och jag beger mig nästan 900 mil bort med ett tydligt mål: att uppleva studentlivets vardag i drömmarnas stad Los Angeles. Jag har flugit 14 varv runt jorden det senaste halvåret, hälsat på ungefär 12 000 nya människor och haft privilegiet att få bekanta mig med flera olika kulturer och livsstilar världen över. Det skapar en otrolig ödmjukhet och solidaritet för omvärlden, man fascineras av enskilda individer och livsöden såväl som av komplexiteten och logistiken som krävs för att hålla den här planeten (någorlunda) flytande. Det får mig att uppskatta er alla på ett nytt sätt. Alla ni som kanske har slitit er från trygga liv i hemstäder för att bege er till Uppsala och påbörja något nytt och okänt. Kanske har det varit ensamt, slitsamt och ångestfyllt i perioder. Kanske ÄR det en sån period för dig just nu. Och kanske är det här föga tröst isåfall, men kom ihåg att om du känner dig ensam och stressad är du alltid välkommen till nationen för att muntras upp. Säga vad man vill om den här planeten och vad den erbjuder oss, men en stad utan Västgöta nation och vännerna som finns där, det kan nog inte vara så märkvärdigt ändå. I solen på stranden i Santa Monica träffar jag Leslie. Hon är solbränd, har ett par urblekta jeansshorts, en urtvättad bomullsskjorta och ett leende som smittar av sig. Leslie föddes i Guatemala 1993 och emigrerade till USA med sin mamma som sexåring. Vi beställer varsin kaffe med half-and-half (och jag funderar tyst på hur alla de här mjölksorterna och dess namn har uppstått). Leslie studerar ekonomi och politik på UCLA, ett universitet som vid första anblicken ser både mycket tjusigt och dyrt ut. Jag förstår snabbt att mångfald och idén om att vara sin egen lyckas smed präglar studenterna i Los Angeles. Oavsett om du brinner för konst, teknik, musik, kultur, fotografi eller datorprogrammering så stöttar såväl vänner som lärosäten alla former av engagemang, utforskning och egna initiativ. Även sport är stort. Många av Kaliforniens universitet har väletablerade skollag inom en rad sporter vilket öppnar upp möjligheten att söka sportrelaterade stipendier och idrotta på
studietid. Jag imponeras av den atletiska prägeln lärosätet verkar ha. Närheten till stranden skapar en naturlig samlingspunkt och studenterna möts över sina ämnesområden genom surfning, beachvolleyboll och springklasser. ”Jag älskar det faktum att man får lov att låta alla viktiga saker i ens liv ta plats. Det är inte bara studierna utan vi uppmuntras att fundera kring samhällsfrågor, sporta och ta tid till att åka hem till familjen ibland” berättar Leslie. Själv har hon hobbysurfat i många år och skapat sig ett sammanhang på campus tack vare det. Än så länge låter det som ett paradis på jorden. Jag ser ut över havet och funderar. ”Om du måste nämna några negativa saker med studentlivet här, vad skulle det vara?” undrar jag. Hon gräver med fötterna i sanden och tänker en stund men radar sen upp några nackdelar: • Det är runt 30 000 studenter. Ibland blir det väldigt trångt och då kan det kännas överväldigande och stressigt. • Du måste själv ta stort ansvar för att förvalta och kontrollera dina lån, bidrag och stipendier från första början, annars blir det väldigt svårt att styra upp situationen senare. • Bostäder är dyrt. Jag känner nog ingen som lever för mindre än $700 i delat boende. • När du åker till skolan på morgonen måste du ta med dig allt. Ofta hinner du inte hem mellan föreläsningarna så du måste bära på två mål mat, alla böcker, våtdräkt, väska osv. • Man kan sällan förlita sig på kollektivtrafiken. Bussarna kommer aldrig i tid, så ha minst 45 minuter extra på dig så du slipper ta en Uber. Det blir så dyrt i längden.
Det enda molnet på himlen rör sig långsamt närmare och det har börjar bli dags för oss att skiljas åt efter en knapp timme tillsammans i solen. Leslie ska hem till sin mamma och jag ska cykla bort till campus och se mig om. Hon ger mig en bamsekram och när jag cyklar därifrån konstaterar jag att det helt enkelt finns för- och nackdelar med studentlivet oavsett var man bor. Rimligen är tillvaron något enklare i en stad som har sommar och sol året runt, eller kanske vänjer man sig och slutar uppskatta det. Vad tror du? Har du varit på utbytestermin och vill berätta om hur det är att studera i något annat land? Maila Corren! Eder flygande reporter, Ebba Olin
7
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Hembygdsrapport Kära Västgötar, Härom veckan besökte jag hembygden. Det var ett kort besök, knappt en helg, men som hembygdsförman så känner jag en brinnande plikt att dela med mig av erfarenheten. Det var en lördagmorgon i Göteborg, och vi skulle ge oss ut till vår sommarstuga på Kållandsö för att ställa ett par möbler i förvaring. Dimman var tjock. Jag åkte i lastbilen med en familjevän, medan min mor, systrar, och storasysterns pojkvän körde före i en annan bil. Självfallet var det en SAAB. Men lycklig var jag ändå, då lastbilens hytt påminde mig om traktorerna ute på slätten. Jag skulle vilja notera att jag aldrig faktiskt har åkt traktor på slätten, men jag kan tänka mig att det nog faktiskt inte är så annorlunda mot hytten i en mellan-stor flyttbil med extra takhöjd från Circle K. Med en full tank, google maps och kurslitteratur som jag hade lovat mig själv att läsa under resans gång så gav vi oss ut på motorvägen. Dimman var fortfarande riktigt tjock. Resan gick bra. Vi stannade vid en kiosk och jag fick chansen att byta ut portionssnuset mot lössnus och vi köpte även korv och mos till lunch. Självfallet var det pulvermos. Men det fanns ändå överraskningar kvar. Mellan Trollhättan och Lidköping upptäckte vi tidigt att det var något slags “bil cruise” planerat. Då fick jag lägga ner kurslitteraturen, och under resten av resan räknade jag upp till 50 raggarbilar som vi stötte på. Riktigt häftigt.
Det är alltid härligt att korsa bron mellan fastlandet och Kållandsö. Jag kände en lugnande våg svepa över mig, och mitt fokus på tentaångesten riktades istället mot naturen omkring mig. Efter att ha åkt igenom Otterstad och sedan förbi Läckö slott så var vi äntligen framme. Kaffe och kaka dukades fram på bordet, och fikat började. Drygt femton minuter senare kom en granne förbi, efter att hon hade märkt att bilarna stod parkerade utanför huset. Vi hade en trevlig konversation, och det var uppfriskande att höra den västgötska dialekten som inte är alltför representerad på Västgöta nation i Uppsala. Hon lärde mig att spannmål fraktas från länder som Ryssland, Polen och Lettland till Lidköpings hamn, där hennes man jobbar. Riktigt intressant. Resten av min tid i hembygden bestod av gravad lax, smörgåsar, kaffe och promenader. Vi gick till ner till Vänerns strand, och jag blev lite tårögd när jag skådade den mäktiga synen av Kinnekulle på andra sidan sjön. Det är en riktigt rejäl kulle. Det var en bra resa. Det är skönt att komma bort från studierna en stund, andas frisk luft, umgås med familj och vänner och att påminna sig själv om hur Västergötland faktiskt ser ut. Vi romantiserar hembygden på nationen, genom gasquer, spex och sång. Det finns en anledning till det, och det är nyttigt att resa tillbaka för att inte förlora fästet i regionen som alla på nationen har en, nära eller långsökt, relation till. Så jag uppmuntrar alla medlemmar, ämbetsverkare, och framförallt kuratorer att ta en sväng genom Västergötland. Det är en riktigt gyllene glans. Er hembygdsförman Olof Carlson
Corren möter: Anna från Humanistiska föreningen i Stockholm TERMINENS SISTA VÄNNATIONS och – föreningsintervju är med Anna Börjesson. Anna kommer från Stockholm och har varit aktiv i Humanistiska föreningen sen januari 2014. Vilken är din post just nu? Jag är ordförande i HumF, vilket innebär att jag har det övergripande ansvaret för föreningen. Tillsammans med HumF:s vice ordförande har jag hand om största delen av det administrativa arbetet som kommer med att driva en studentförening, vi kallar till möten och arbetsleder styrelsen. Vi är föreningens ansikte utåt och sköter mycket av kontakten med externa parter. Varför blev du medlem? Jag gick med i HumF för att jag tyckte att det saknades något i mitt studentliv, jag ville ha ut något mer av att studera vid universitet och jag saknade en social kontext på campus. Vad är det bästa med Humanistiska föreningen? Det bästa med HumF är den gemenskap man får som aktiv i föreningen. Jag har fått väldigt många nya vänner genom HumF. Att dessutom få tillgång till vår föreningslokal Gula vil-
lan är ju också roligt, det är som att ha ett extra vardagsrum på campus! Som aktiv student får man också väldigt mycket friheter att hitta på roliga projekt! Det finns resurser och engagemang i föreningen som gör att ens idéer kan bli verklighet och faktiskt göra skillnad för andra studenter på campus. Mitt föreningsengagemang har också gett mig otroligt många andra möjligheter, jag har till exempel fått flera andra uppdrag direkt tack vare att jag varit aktiv i HumF. Finns det några stereotyper baserade på HumF? Jag vet inte om det finns så mycket stereotyper om HumF. Kanske att vi är svartklädda vindrickare? Vilket ju inte är helt osant. Däremot finns det ju fördomar om att det inte finns något studentliv i Stockholm, och det är ju verkligen inte sant! När ska man helst besöka er? Jag tycker att man helst ska besöka HumF på våra sittningar, då tycker jag att man får en fin bild av föreningen och vår historia och så är de väldigt roliga också!
Berätta något mer man bör veta om Humanstiska föreningen! Vi älskar ugglor! Föreningens symbol ligger styrelsen varmt om hjärtat! Och trots HumF:s 103 år blir vi barnsligt glada varje gång vi får ugglerelaterade presenter! Av Annie Larsson
8
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Sångboksgasque å
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
e å Västgöta nation
9
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
10
Wennerbergswarfvet Kära läsare, våren är kommen, och en allt vanligare syn så här års är hurtiga västgötar som flåsar runt i Uppsalas löpspår. Det är nämligen så att nationen ligger i hårdträning inför det nalkande Wennerbergswarfvet. Men hur kommer det sig att västgötar varje år bestämmer sig för att ränna ända till Ulleråker och tillbaka två varv den sista lördagen i maj? Jo, Wennerbergswarfvet är en löptävling med gamla anor som dateras ända till 1830-talet. Året var 1839 och den stora nationsikonen Gunnar Wennerberg vaknade en solig vårdag i maj på sin kammare, efter en spartansk frukost begav sig Wennerberg mot Västgöta nation för att inta en så kallad punschlunch med sina kamrater. Väl vid nationen inser dock vår hjälte med förtvivlan att nationens punschförråd hade sinat, och som vi alla vet så rådde det en stor punschbrist i hela Sverige vid den här tiden. Det enda stället i hela Uppsala som tillverkade punsch var beläget i en källare någonstans i Ulleråker. Rådig som Wennerberg var så snörade han på sig sina bästa löpskor och begav sig med språngmarsch till sagda källare. Han införskaffade sig en låda av deras bästa punsch och begav sig tillbaka mot nationen. Ganska ungefär precis vid Svandammarna så inträffade något katastrofalt. En skojfrisk östgöte lade krokben för vår hjälte, och all punsch rann sakta ut i rännstenen. Efter ett kort handgemäng (som vår hjälte självfallet gick segrande ur) så begav han sig återigen tillbaka till punschmakarna och införskaffade sig en ny låda, för att sedan med språngmarsch bege sig tillbaka till nationen (det bör även nämnas att han i och med detta
slog världsrekord på distansen 10km med en imponerande tid på 26 minuter, källor finns!). Väl framme vid nationen hölls en stor fest i Wennerbergs ära, och alla levde lyckliga långt framöver. Det är för att hedra Wennerbergs minne som vi varje år anordnar löptävlingen Wennerbergswarfvet. Med bästa och hurtiga hälsningar, Västgöta nations idrottsförening
KORT FAKTA:
Vad? Wennerbergswarfvet! När? Den 27:e maj! Var? Västgöta nation! Segerbankett? Självklart! (Segerbankett är en enklare, men ack så rolig sexa som följer efter tävlingen i nationens lokaler) Kostnad och anmälan? Mer info kommer inom kort på VGIFs facebooksida. Distans? 10 kilometer, alternativt 5 kilometer (barn och ungdomsklassen). Slutligen det viktigaste: Kommer inspektorn att springa? Med största sannolikhet, ja!
Foto av Hugo Stiernstedt, VGIF och Bertil Wiman.
Corren tipsar: Vårbals-life-hacks IT’S TIME FOR BLING Ha på dig alla medaljer, frackband (men högst tre enligt boken Frackband) och nålar du äger. Någon kommer alltid ha fler, vi lovar. LÄR DIG DANSA STYRDANS När gemaken är lämnade är det dags för traditionsenlig styrdans. Och inför detta är det värt att fila på danskunskaperna från högstadiet för att kunna flyga fram i stora salen för en kväll. SE SOLUPPGÅNGEN Gå upp till slottet vid soluppgången och sjung Hymn till Västergötland alternativt Plugget blev till punsch. Insup det bästa av Uppsala, klyschig mening, men also true. NYLÄNDSKA HOPPET Klockan 06 ungefär hoppar medlemmar från vår vännation Nylands nation i Helsingfors traditionsenligt i Fyrisån från Västgötaspången. Detta har nylänningarna gjort sedan 1970-talet och något du inte vill missa.
HOPPA INTE I ÅN MED MOBILTELEFON I FICKAN Tror ni förstår varför. SOV INTE Vill du hålla igång hela natten bör du inte gå hem och ta en powernap. Sjung alla sånger i sångboken, spring ett varv runt huset, ät en müslibar eller drick en läsk för att hålla dig vaken. STOCKENS VÅRBALSBRUNCH Bör upplevas minst en gång. Det brukar inte vara jättesvårt att komma in precis när de öppnar vid tolv, så var i tid.( Och om det blir varmt och soligt - bränn inte ansiktet för att du hittat nån att hångla med...) Tips, glöm inte odalkepsen. PLANERA ELLER INTE? Lennakatt, sömn eller att sitta och titta på soluppgången spelar egentligen inte så stor roll - det kommer fler baler och det är roligast att göra vad som känns bäst!
11
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Borta fest men hemma bäst? -en ödmjuk reflektion En kväll för ett tag sen var jag och min spelas för lite Avicii i Uppsala (mitt tjuvän Julia påväg till ett släpp här i Uppgoettåriga jag ställer sig ej bakom detta)? sala. Det var lördag, och första gången på Och oavsett vad, är det verkligen så farligt länge som vi verkligen skulle ut och dansa. att inte vilja dansa, inte alltid vilja gå ut? Kvällen bjöd på snöblandat regn som leVarför hade jag så svårt att vara den första tade sig in under jackorna och fick oss att som sa ”äh, jag känner inte för det” ikväll? småspringa hela vägen till Gotlands. Tack För vems skull dansar jag isåfall, och vad vare Julias kk-kort kom vi in snabbt (det vill jag bevisa? går så jävla fort osv), och befann oss snart Det är ingen nyhet att studentlivet i Upppå dansgolvet. Jag köpte öl, hoppade “Om ni bara visste, tänkte jag, att det lite till discobeat och väntade på att den där typiska festfeelingen skulle infinna enda surfande jag tänker göra ikväll sig, ni vet när en känner sig helt i takt är bland internetflikar och youtubevmed basen och bubblig av eventuell rusdryck och/eller endorfiner. Att jag ideos, liggandes i min säng” inte varit så taggad på vägen hit skyllde jag på regnet, men efter den här låten borde det kicka in. Eller okej, efter nästa sala handlar minst lika mycket om fest som kanske. Kom igen då! Det enda som infann studier. ”I vår hemstad är vardagar rätt sig var dock en smygande längtan efter lugna, men i Uppsala kände vi oss tvungsängen, och mitt mindre svettiga rum. Ett na” lyder ett gammalt djungelordspråk. sneglande på klockan, tankar om hur gott När jag kom hem efter släppet började jag, det vore med en kopp te istället för öl. Ett med risk för att ådra mig gudarnas vrede, konstaterande att jag inte alls var ett med ifrågasätta detta. Varför känner vi oss musiken, utan mest dansade fult i otakt. tvungna? Är inte meningen med att flytta En insikt; jag vill nog egentligen hem. ”Nä, hemifrån att få bestämma själv över sitt liv, så tråkig kan jag inte vara, vi kom ju nyss så även över hur kvällen ska spenderas? hit. Jag dansar lite till.” tänkte jag direkt Varför är det så svårt att erkänna att en vill och försökte röra mig någorlunda synkrogå hem och dricka te? Missförstå mig rätt niserat till sången som spelades. Det gick nu, det här är ingen kampskrift varken för sådär. Min kropp, dränerad på allt vad eller mot alkoholkonsumtionen i Uppsalas endorfiner hette, kändes plötsligt väldigt studentkretsar. En kan dricka utan att festung. Jaha, det här var ju ett redigt västta och festa utan att dricka och göra både götaklimax. och eller ingenting, men när en gör det enbart för sakens skull och inte sin egen, Jag letade upp Julia för att, lite urförsvinner inte en del av tjusningen då? skuldande, säga som det var, men hon hann före. ”Fan, jag är inte alls taggad på Hur mycket var och en vill festa ser jag som det här. Funderar på att dra hem, är du på? en individuell sak, men en snabb googleJa, men skönt. Kom, vi går.” Och så ut lika konsultation och en rannsakning av mig snabbt som vi kom in. I kön stod samma själv bekräftar att the good old grupptryck personer som när vi passerade förra gånockså spelar roll. ”Gillar inte att festa gen, blängde på oss och tänkte kanske att vi onormal?” ”Är jag tråkig för att jag inte var dryga kk-surfare påväg till nästa ställe. vill festa?” är två rubriker som dyker upp. Om ni bara visste, tänkte jag, att det enda I en artikel från SvD talar Studenthälsans surfande jag tänker göra ikväll är bland inpsykologer om hur vi genom sociala meternetflikar och youtubevideos, liggandes diers ständiga flöde alltid kan se hur folk i min säng. På vägen hem frågade vi oss festar, att något händer någonstans, och om vi blivit gamla på riktigt nu, såhär vid jämför det med vad vi själva gör. ”Det blir 21 års ålder? Jag mindes mitt 18-åriga jag en väldigt skev jämförelse. Ingen skriver som kunde dansa oavbrutet från midnatt ’ikväll gör jag inget särskilt’ eller ’den här till klockan 4, fick sjuka energikickar av typ helgen gick jag inte ut’” Det tycker jag sätAvicii och hade nackspärr och ömma fötter ter fingret på när fest och festande går från i flera dagar efter varje utekväll. Vad hände roligt, spontant och befriande till enkelsimed den personen? Växte hon upp eller är dig norm. Kanske kan man se det som att hon bara på semester? Tycker hon att det vi idag lever under ett dubbelt grupptryck,
dels från vår fysiska omgivning och dels från den bild sociala medier ger. Det kan öka rädslan och stressen inför att gå miste om saker, missing out on life liksom. Enligt artikeln kan den här strävan efter att höra till rentav resultera i vilsenhet. ”När studentlivet blir alltför uppskruvat, uppbokat och uppkopplat är det lätt att tappa bort sig själv”. Detta behöver självklart inte vara allas sanning. Men uppenbarligen känner många på detta sätt samtidigt som de, i en tidstypiskt kollektiv ensamhet, tror sig vara den enda. Det behöver naturligtvis inte vara så svartvitt. Vem säger att en bara festar om en är ute och dansar? Sedan jag var arton har jag mer och mer börjat uppskatta gemytligt pubhäng. Hur många gånger har jag inte bestämt med vänner ”ikväll drar vi ut på nation”, men istället blivit kvar i puben eller hemma hos någon? Socialiserande utan dans, svett och hög musik är icke att förakta, och kanske har det påverkat min danslust. Kanske är det också ett tecken på att jag faktiskt vuxit upp och fått ett mer odramatiskt förhållande till uteliv, istället för att vara som en kalv på grönbete varje helg. Men jag tänker också att festlustan har en dagsform. Ibland är den lågmäld och sugen på öl i glada vänners lag, ibland vill den dansa satan, och andra gånger drar den på spontansemester. Jag tror att det är viktigt att lyssna på dagsformen, precis som med träning, för den hänger ofta ihop med hur du och din kropp mår. (jämförde jag just festande med träning?) Min lite klyschiga men ändå viktiga slutsats är att en borde göra det en själv vill och mår bra av, och inte tänka utifrån snäva ramar som ”alla andra” tycks följa. Hur ovärt är det inte att minnas hur du stannade kvar ute för någon annans, eller det inbillade dömande kollektivets, skull? Såhär i efterhand ser jag inte den där kvällen på Gotlands som ett nederlag, tvärtom minns jag mest hur skönt det var att glida ner i min mjuka säng, sova hela natten och vakna upp pigg och icke-bakis. För det var vad jag ville och behövde just då. Och min undran om jag aldrig skulle vilja dansa igen? Den visade sig vara obefogad. Jag har gått ut flera gånger sen den där kvällen och haft skitkul, men också stannat hemma, gått lite tidigare, eller suttit på puben hela kvällen istället. Jag har trots allt som roligast på fest när jag vet att jag är där för min egen skull.
Av Elsa Bane
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
12
Grondonas betraktelser
Boktips från Kinnekulle
Goddag eller eftermiddag kära landshen! Nu är Grondonas betraktelser tillbaka till alla läsares förtjusning. Sitter i skrivandes stund i Kinnekulle och är omringad av lukten av pommes frites från MAX. Oroa er intet skulle aldrig våga skriva annat än prisande ord om detta underbara tillbehör, även om den till skillnad från falafel inte är nyttig. Men den här insändaren kommer inte att handla om pommes frites, eller strips som norrlänningar tycker om att kalla det. Något som blev uppenbart för mig på ett sätt som jag inte insett innan min flytt till Uppsala är att “he” inte är ett ord som används riktigt utanför Norrland. Det här är alltså ett ord som för oss används istället för ord som sätta, ställa, lägga, placera. Exempel; Kan du he min bok på skrivbordet? Som norrlänning är jag väldigt förtjust av just det här ordet då den är så otroligt enkel att använda och framför allt kort, vilket norrlänningar är fanatiker av. En annan norrländsk tendens är att skippa vokaler, prata i singular och de folkkära inandningsljuden, allt för att förenkla vardagsspråket och kanske även längden av interaktionerna med andra individer. När vänner började att påpeka för mig, som personligen aldrig riktigt upplevt att jag pratar med en tydlig norrländsk dialekt, att jag pratar i singular eller förkortar mina ord så blev jag lite chockad. Dock inte lika chockad som när jag använde ordet “he” vid ett samtal med mina vänner under början av våran vänskap och de stirrade med en förvirrad blick på mig. Där kom uppenbarelsen som förändrade mitt liv, det faktum att resten av Sverige inte har anammat ordet “he”. Detta är för mig obegripligt och rätt utsagt bedrövligt. De norrländska uttrycken måste härmed få spridas vidare och utnyttjas av alla. Det jag nu som västgötskt i hjärtat skulle vilja uppmuntra er kära landshen är att anamma det norrländska “he” och uppleva den glädje som ett så simpelt ord kan ge. Grondona
DROTTNINGENS JUVELSMYCKE AV CJL ALMKVIST
Romanen gavs ut första gången 1834 och sägs vara en av Sveriges första historiska romaner. Den utspelar sig strax före och under tiden för mordet på Gustav III år 1792. Känd karaktär är mytomspunna Tintomara.
DIKTER AV KARIN BOYE En samling av Karin Boyes dikter. Läs en, läs flera. Förundras. Gör det bara.
KEJSAREN AV PORTUGALLIEN AV SELMA LAGERLÖF
En roman publicerad 1914 av nobelprisade Selma Lagerlöf. Historien utspelar sig på mitten av 1800-talet i Värmland och handlar om torparen Jan i Skrolycka. När dottern Klara-Fina Gulleborg flyttar till Stockholm blir han sjuk av längtan efter henne. han sjunker in i en drömvärld där han är kejsare och hon kejsarinna av Portugallien. Sorglig!
SKARABORGSBYGDEN: VÄTTERSTRANDEN
I flera band, i hyllan hittar jag dock bara två. I denna volym du läsa om bygder och socknar i nordöstra Skaraborg. På bilden ser du en bild på den nordligaste socknen i gamla Skaraborgs län, Finnerödja aka min bästa socken i Västergötland vilket ni kanske redan förstått efter att ni läst min ledare. Fina bilder och mysig fakta om små socknar, platser, sjöar och skogar. av Caroline Bergström
13
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Nyvalda kuratorer
Elsa Ternström, 3Q, och Ramiro Grondona, 2Q, för HT17-VT18
Om nationskrockar och nationsluncher ”Are you celebrating something?” frågar kvinnan som tar betalt med ett lika delar nervöst och nyfiket leende. Jag sneglar lite ned på glasen framför oss på disken och inser, till viss del lättad, att de till färg och form faktiskt skulle kunna tas för två små glas espresso av övriga gäster. ”Yes, we are” svarar jag sedan, medvetet vagt, men är ändå noga med att utbrista “Congratulations!” lagom högst när jag och min vän diskret men samtidigt upprymt skålar och stjälper i oss innehpllet i glasen. ”It’s so weird that she assumed we were celebrating something” konstaterar samma vän när vi sedan står utanför restaurangen. ”In Austria this is what everyone does after a meal that’s too heavy.” Liknande scenarion i olika variationer har varit återkommande under senaste terminen, då jag blivit upplyst om det svenska samhällets och studentlivets kontraster i förhållande till de österrikiska motsvarigheterna tack vare min vän som är här på utbytesår. Många saker är snarare bekräftelser på sådant en redan föreställde sig var typiskt svenskt - som att vi verkligen är unikt dåliga på att hälsa på främmande människor när vi möter dem på platser som bussar och hissar, andra är mer avslöjande - helt plötsligt kan inte jag heller undgå att förfasas över alla vidöppet gäspande munnar en kan iaktta på Carolina Rediviva runt klockan tio på morgonen. Det finns även mycket jag känner mig ganska lättad att slippa, till exempel alla homeopatiska behandlingar och mediciner som
i bästa fall tycks verkningslösa, i värsta fall livsfarliga sett ur ett svenskt sjukvårdsperspektiv. Vissa traditioner som vi övergett kan jag dock inte låta bli att ha en viss bitterljuv längtan efter, trots att jag själv aldrig upplevt det - åtminstone suktar min inre Peggy Olson ibland efter det sextiotalsdekadenta i att röka inomhus. Att vi stod inne på en välbekant lunchrestaurang en torsdag strax efter lunch hade alltså mer att göra med att vi nyss ätit oss lite för mätta på pannkakor och soppa på Stockholms nation, varpå jag sagt ”I’m so full!”, vilket tydligen enligt österrikisk tradition är ett kodord för ”jag behöver en snaps!” som min vän snabbt bestämde sig för att introducera, än att vi faktiskt hade något extraordinärt att skåla för. Eller hur är det nu, finns det inte alltid en anledning att fira? Kanske vi i det här fallet helt enkelt skålade för att Uppsala är den fantastiska stad den är med alla sina nationer som gör att tentatrötta studenter kan få äta sig mätta. Men vi önskade nog båda samtidigt i vårt stilla sinne att platsen med den godaste nationslunchen snart ska kunna öppna igen, så att vi slipper tvingas göra österrikiska alkoholseder till vardag även här. Av Amanda Alvmo
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
14
STÄ D DA G Å VÄ STG ÖTA N AT I O N
Västgötakorsord
AV: REBECCA BERGLUND-SCHWARZ
Facit publiceras i nästa nummer.
15
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
Härmed kallas Västgöta nations landsmän till
ORDINARIE NATIONSSAMMANKOMST Onsdagen den 10 maj 2017 kl. 18.30 i stora salen. Förslag till dagordning: 1§ Nationssammankomstens öppnande
2 § Preliminärer a) Val av justerare, tillika rösträknare b) Godkännande av kallelseförfarandet c) Fastställande av dagordning d) Godkännande av föregående protokoll: NSK II 2017-04-05
9 § Ämbetsmannavalberedningens vakantsatta val
3 § Meddelanden 4 § Beslut om budget för verksamhetsåret 2017/18 5 § Val av seniorer 6 § Ledamotsvalberedningens ordinarie val a) Skattmästare kapital 1 person, HT17 VT20 b) Styrelseledamot 2 personer, HT17 - VT19 c) Nationsjurist 1 person, HT17 - VT20 d) Jämlikhetsombud 1 person, HT17 - VT18 7 § Ledamotsvalberedningens fyllnadsval a) Skattmästare fastighet 1 person HT15 VT18 8 § Ämbetsmannavalberedningens ordinarie val a) Fanbärare 1 person, HT17-VT18 b) Fotograf 1 person, HT17-VT18 c) Krönikör 1 person, HT17-VT18 d) Orkesterförman 1 person, HT17-VT18 e) Sånganförare 1 person, HT17 VT18 f) Teaterföreståndare 1 person, HT17 VT18 g) Barmästare 2 personer, HT17 h) Biträdande sexmästare 5 personer, HT17 i) Fikavärd 3 personer, HT17 j) Hovmästare 1 person, HT17 k) Kökschef 1 person, HT17 l) Biträdande kökschef 1 person, HT17 m) Lunchvärd 5 personer, HT17
n) Restaurangvärd 3 personer, HT17
a) Ljud- och ljusansvarig 1 person, HT17 VT18 b) Teaterföreståndare 1 person, VT17 HT17 c) Biträdande sexmästare 1 person, VT17 d) Fikavärd 2 personer, VT17 e) Hovmästare 1 person, VT17 f) Restaurangvärd 3 personer, VT17 10 § Ämbetsmannavalberedningens fyllnadsval
a) Lunchvärd 1 person, VT17
11 § Val av ledamöter till stipendieutskottet
a) 4 personer, HT17-VT18
12 § Val av ledamöter till biblioteksutskottet
a) 2 personer, HT17 - VT18
13 § Val av ledamot till Marknadsföringsitskottet 1 person, VT17 HT17 14 § Föredragande av ny beredskapsplan
a) Godkännande av beredskapsplanen
15 § Utdelning av Jane Lundblads premie 16 § Övriga frågor (anmälda sedan kallelsen och av NSK godkända för behandling) 17 § Ordet fritt 18 § Nationssammankomstens avslutande Efter nationssammankomsten följer först landskap, och därefter en sexa, en enklare middag som är gratis för recentiorer. Felix Sjöberg Nationssammankomstens ordförande
Vill du skriva, fota eller illustrera i Corren? Hör av dig till någon redaktör eller på vår mail.
Would you like to write, take photos or illustrate in Corren? Talk to one of the editors or send an e-mail to let us know.
Medlemstidning å Västgöta nation i Uppsala - Västgötacorrespången
16
VÄSTGÖTA NATION Slottsgränd 12 753 09 UPPSALA BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med nya adressen på baksidan (ej adressidan)
Evenemang MAJ 1 majmiddag 10 nsk iii 13 damsupé 14 städdag 20 vårbal (04) 21,22, 28 teaterns spelvecka 27 wennerbergsvarfet
JUNI 5 personalfest JULI 29 sommarmiddag
Aktiviteter och föreningar KURATELET 1Q och 2Q Måndagar 15-17 Tisdagar 10-12 Onsdagar 15-17 Torsdagar 16-18 1q/2q/3q/4q@vastgotanation.se www.vastgotanation.se KLUBBVERKET Djäknen Tis 18-00 Ons 18-00 Tors 18-00 Fre 17-00 Lör 15-22ish SYJUNTA tisdagar 19-21
KULTUREN Biblioteket måndagar 17.30-19 Teatern Måndag 18-21 nationskören
Tisdag 18.20-21 Damkören Torsdagar 18.15-21 Manskören Söndagar 18-21 VGIF Innebandy - Söndagar kl. 19.30 Ekeby sportfält, Yoga - Måndagar kl 18 Västgöta nation Se vår facebooksida för information om vårens verksamheter.
Förste kurator Elin Nilsson 018-13 63 60 1q@vastgotanation.se Andre kurator Fredrick Paulsson 018-13 24 94 2q@vastgotanation.se Tredje kurator
Gustav Johansson-Lundqvist 018-12 58 63 3q@vastgotanation.se
Fjärde kurator Hampus Persson 018-12 77 02 4q@vastgotanation.se