GU Journalen 2-2026

GUJOURNALEN

OBEROENDE TIDNING FÖR MEDARBETARE VID GÖTEBORGS UNIVERSITET #2 SOMMAR 2026

NYHETER

Hyreschock för Pedagogen

NYHETER

Kritik mot nytt språkstöd

REPORTAGE

Hästryggen medeltidens kungatron

Pionjär inom audiologi

André Sadeghi satte ämnet på den akademiska kartan

Musikalstudenternas slutproduktion.

GU JOURNALEN

har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Göteborgs universitet, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

T.f chefredaktör & ansvarig utgivare: Eva Lundgren, tel: 0709 691014, e-post: eva.lundgren@gu.se

Redaktör

Allan Eriksson tel: 0708 729142 e-post: allan.eriksson@gu.se

Fotograf: Johan Wingborg tel: 0705–595 38 01, e-post: johan.wingborg@gu.se

Layout: Newsroom AB Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet, Box 100, 405 30, Göteborg

e-post: gu­journalen@gu.se

Upplaga: 4 000 ex ISSN: 1402­9626

Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan.

Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen.

Tryckeri: Stibo

Nyheter 04–26

04 Kraftiga hyreshöjningar på Pedagogen.

06 Hårt slag mot kost- och idrottsvetenskap.

07 Förvaltningen flyttar till Rosenlund.

09 Tomma lokaler ska snart fyllas.

10 Doktorander oroliga över språkstödet.

12 Ris och ros för nya migrationsregler.

13 Miljöförstörelse i krigets spår.

13 Ny etikprövningslag på gång.

15 Tak för sparat kapital.

16 Riksbanken satsar på språk.

17 Italienska i topp bland sökta kurser.

18 Storsatsning på klinisk forskning.

Han byggde sin egen utbildning.

20 Fokus på jämlikare skola.

22 AI-verktyg för alla.

23 Oro för amerikanskt IT­beroende.

24 EU satsar på öppen publicering.

25 Lättare hitta äldre UB­material.

26 Satsning på internationella förmågor.

Profilen 28–31

28 André Sadeghi skapade sitt eget forskningsfält.

Reportage 32–43

32 Kronprinsessans egen professur.

34 Habermas fortfarande aktuell.

36 Jan Holmgren prisas.

37 Svensk-italiensk förening.

38 Låt arkiven sjunga!

39 Motsägelsefull författare nu på svenska.

40 Ut i solen!

41 Så påverkas vi av sociala medier.

42 Berättelser om en ljusare framtid.

Folk 46–60

46 Mitt kungarike för en häst.

48 Lennart Nilssons arkiv till UB.

50 Stad i ljus och mörker.

52 1800-talets London som vår tids spegel.

54 Högtidligt firande av professorer.

56 Så är det att sitta i styrelsen.

57 Alla dessa förkortningar!

58 Nytt om folk.

59 Utsikt från Vasaparken.

60 Diplomeringsceremoni.

Miljöer där kvalitet och kreativitet kan växa

örra veckan kretsade flera viktiga möten kring en gemensam fråga: hur vi bygger ett universitet där människor, kunskap och idéer kan utvecklas långsiktigt och hållbart.

Vid vårt rektorsstrategimöte diskuterade vi bland annat hur vi utvecklar utbildningsoch forskningsmiljöer i världsklass. Samtalen tog sin utgångspunkt i ett viktigt perspektivskifte: arbetsmiljö, kompetensförsörjning och akademiskt ledarskap är inte frågor vid sidan av verksamheten. De är avgörande för forskningens och utbildningens kvalitet.

Forskning visar dessutom att många av de faktorer som kännetecknar framgångsrika akademiska miljöer också är de faktorer som skapar goda och hållbara arbetsmiljöer. Det handlar om tillit, tydlighet, gott kollegialt stöd, utvecklande ledarskap och miljöer där människor vågar tänka nytt och utmana varandra.

Trygga miljöer gör det möjligt att ta större intellektuella risker. Det är ofta där kreativiteten och de verkligt nyskapande idéerna uppstår.

Jag brukar beskriva en god akademisk miljö som en riktigt bra hamburgare där de organisatoriska ramarna och strukturerna är brödet som håller ihop helheten och skapar stabilitet. Inom dessa ramar behöver det samtidigt finnas utrymme för kreativitet, variation och experimenterande — det som gör akademin levande och framåtblickande. Och ibland behöver vi också acceptera att riktigt goda idéer kan vara lite “messy”.

Samma tema präglade också den partsgemensamma workshop som genomfördes

mellan den lokala arbetsmiljökommittén och den centrala arbetsmiljökommittén. Workshopen gav värdefulla möjligheter att samla olika perspektiv kring hur vi tillsammans stärker våra arbets- och studiemiljöer. Ett hållbart universitet byggs inte genom enskilda insatser utan genom kontinuerlig dialog, gemensamt ansvarstagande och en kultur där både medarbetare och chefer bidrar till utveckling och förbättring.

Just det partsgemensamma arbetet är viktigt. När olika erfarenheter och perspektiv möts, skapas bättre förutsättningar att identifiera både utmaningar och möjligheter — och att hitta lösningar som fungerar långsiktigt.

Veckan avslutades med ett mycket högtidligt och inspirerande besök på Tjärnö marina laboratorium i samband med invigningen av Kronprinsessan Victorias professur i biologisk mångfald.

Det var en stor ära att få välkomna kronprinsessan till en miljö som så tydligt illustrerar universitetets betydelse för forskning, samverkan och samhällsutveckling.

Biologisk mångfald är en av vår tids mest avgörande framtidsfrågor och samtidigt ett område där universitetens roll är central. För att möta de komplexa utmaningar vi står inför krävs inte bara naturvetenskaplig kunskap, utan också juridiska, ekonomiska, beteendevetenskapliga och samhälleliga perspektiv.

Som brett universitet har Göteborgs universitet särskilt goda möjligheter att samla dessa kompetenser och bidra med både ny kunskap och nya samarbeten. Ambitionen är att stärka forskningen och samtidigt bidra till att kunskapen kommer samhället till nytta och stödjer långsiktigt hållbara beslut.

Besöket på Tjärnö blev också en tydlig påminnelse om universitetets roll som samlande kraft — där akademi, offentlig sektor, civilsamhälle och andra samhällsaktörer kan mötas kring gemensamma framtidsfrågor och långsiktigt hållbara lösningar.

Upprördhet driver klick

pprördhetsmaskiner kallar Sergei Guriev de sociala medier som vill få oss att snabbt gilla, skicka vidare och klicka på nästa förfärande inlägg. Sergei Guriev är professor vid London Business School och har tillsammans med två kollegor studerat politiska förändringar 2007–2018 då mobilt bredband spreds över världen. Tekniken gjorde det möjligt för nästan vem som helst att både producera och konsumera material på nätet. I flera länder har det bland annat lett till stora protester mot avslöjad korruption och maktmissbruk. Men också falska nyheter, överdrifter och ren propaganda kan idag föras vidare med ett knapptryck.

Det finns dock enkla sätt att få människor att tänka till en extra gång innan de exempelvis delar en länk. Plattformarna skulle kunna infoga små uppmaningar som ”Är du säker på att detta är korrekt?” eller ”Har du verkligen läst artikeln?” Medvetet spridande av falsk information är nämligen något de flesta tar starkt avstånd från, konstaterade Sergei Guriev under en föreläsning på Handelshögskolan den 12 maj.

Föreläsningar, samtal, konserter, utställningar och andra evenemang, både med internationella stjärnor och med våra egna medarbetare och studenter, hör till de begivenheter som gör det spännande att arbeta vid ett universitet. Under sommaren kan man dessutom passa på att lyssna på GU-poddar, exempelvis på GU Play.

Läsare vid Gemensamma förvaltningen får denna gång tidningen hemskickad. Det beror på den flyttkarusell som just nu pågår. Läs mer i detta nummer!

Rektor MALIN BROBERG

Redaktionen önskar alla läsare en härlig sommar!

Kraftigt höjda hyror för Pedagogen

Nya hyresavtal med Higab höjer hyran med cirka 60 procent för Utbildningsvetenskapliga fakulteten.

– Vi visste att hyran skulle öka och att det blir en betydande höjning som påverkar verksamheten, säger dekan Christina Osbeck.

PEDAGOGEN BESTÅR AV tre byggnader mitt i city och har haft samma hyresavtal i drygt 20 år. För två år sedan sades hyresavtalet upp av det kommunala fastighetsbolaget Higab och sedan dess har det varit intensiva förhandlingar. I mars blev ett nytt avtal klart. Det innebär tre separata avtal: A- och B-husen får åttaåriga avtal, medan C-huset får ett avtal på ett år och tre månader. Det öppnar för fakulteten att lämna C-huset.

– Vi behöver också se vilka övriga konsekvenser den nya hyran får, säger Christina Osbeck.

Hyreskostnaden ökar från omkring 50 miljoner till 64 miljoner kronor per år, inklusive en tillfällig hyresrabatt de första tre åren. Därefter blir hyran drygt 70 miljoner per år, enligt GU fastighet och hållbar utveckling. Bakgrunden är ett förändrat lokalbehov. När institutionen för kost- och idrottsvetenskap 2024 signalerade att man ville säga upp stora delar av sina kontorsytor aktualiserades frågan om C-husets framtid.

Samtidigt vill fakultetsledningen hålla ihop verksamheten.

– Om vi behöver förändra lokalerna ska vi så långt som möjligt se till att Pedagogen

Lokaler som GU lämnar 2026

Area (kvm) Orsak

Astra Zeneca 568 Omlokalisering till GoCo

Erik Dahlbergsgatan 11 (Bethlemskyrkan)

Hörselgången 8 (Patriciahuset vid Lindholmen)

Jonsereds herrgård

Konstepidemins väg 2, hus A

Medicinaregatan 8 B

Medicinaregatan 12

Olof Wijksgatan 8 (Gamla hovrätten)

Rosenlundsgatan 4 (GF)

Seminariegatan 1F (Rektorsvillan)

Södra Allégatan 8

Summa

Nya lokaler 2026

GoCo

Rosenlundsgatan 8

Summa

Det är skillnad på hyreskostnad och lokalkostnad.

1 477

Samlokalisering GF till Rosenlundsgatan 8

3 181 Inst. för data- och informationsteknik flyttar till Natrium

232 GU lämnar herrgården

2 208 Förtätning vid Vasagatan 2 och Husargatan

1 546 Förtätning

342 Förtätning

407 Förtätning

5 493 Flytt till Rosenlundsg 8

560 Samlokalisering

1 321 Behov saknas

17 335

520 Omlokalisering från Astra Zeneca

5 586 Flytt GF, samlokalisering samt nytt centralarkiv

6 106

Hyreskostnad: avser den summa som GU betalar till hyresvärden.

Lokalkostnad: avser hyran och påslag som värme, el och vatten, lokalvård, kostnader för avskrivningar med mera.

fortsätter vara en sammanhållen miljö för utbildning och forskning, säger Christina Osbeck.

EXAKT HUR VERKSAMHETEN påverkas är ännu inte klart, men ledningen räknar med att prioriteringar blir nödvändiga.

– Med kostnadsökningar i den här storleksordningen får vi mindre resurser till annat. Det kommer att märkas, säger kanslichef Anna Peixoto.

Utgångspunkten är att värna utbildning och forskning samt en god arbets- och studiemiljö. Eventuella förändringar ska tas fram i dialog med verksamheterna, betonar hon.

Parallellt pågår flera utredningar. Fakulteten har gett

GU Fastighet i uppdrag att se över möjligheterna att flytta utbildningsköken, som betraktas som verksamhetskritiska, till annan plats. Institutionen för kost- och idrottsvetenskap

Genomsnittlig hyreskostnad (2026):

Exempel hyresavtal med högst hyra i kr/kvm:

Lundbergslaboratoriet

2 230 kr/kvm

4 175 kr/kvm

Handels hus F (ny byggnad, centralt läge, inflyttning 2027) 3 900 kr/kvm

Rosenlundsgatan 8 (centralt och modernt, inflyttning 2026) 3 500 kr/kvm

Exempel på hyreaval med lägst hyra i kr/kvm:

Steneby (Dals Långed)

Humanistiska biblioteket (äldre byggnad)

750 kr/kvm

1 340 kr/kvm

Samhällsvetenskapliga biblioteket (äldre byggnad) 1 625 kr/kvm

utreder också hur kontorsytor kan användas mer effektivt, bland annat genom förtätning och närmare koppling till undervisningsmiljöer.

Att hyreshöjningen blir så stor har flera orsaker. När det grundläggande avtalet skrevs under var det ett helt annat ekonomiskt läge, med ganska svagt tryck på lokalmarknaden och räntor på väg

ner. Hyresavtalet var direkt kopplat till räntan.

– De historiskt låga räntekostnaderna har varit mycket fördelaktigt för GU, säger

Magnus Hagström

Magnus Hagström, som skött förhandlingarna för GU:s del. Att hyran skulle höjas kraftigt var ingen överraskning. Med de nya villkoren ligger vi nu i nivå med andra kontorsoch undervisningslokaler i stan.

»Med kostnadsökningar i den här storleksordningen får vi mindre resurser till annat. Det kommer att märkas.«

Anna

DET NYA AVTALET innebär en fast hyra som räknas upp med inflationen. Samtidigt har Higab gått med på att genomföra vissa investeringar och att rusta upp vissa lokaler utan att kostnaden belastar universitetet.

Förhandlingarna har pågått sedan november 2024.

– Det har varit en lång process, så det känns bra att ha fått avtalen på plats, säger Magnus Hagström.

Att dela upp avtalen per byggnad ger större flexibilitet framåt, inte minst för C-huset, där arbetet med att hitta alternativa lösningar nu har inletts.

– C-huset fungerar inte som vi vill i dag. Nu ser vi över vilka möjligheter som finns, både inom Pedagogen och i andra lokaler, säger han.

Text: Allan Eriksson

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta:

Pedagogen i centrum Pedagogen flyttade från Mölndal in till centrala Göteborg i mitten av 2000­talet. De nya lokalerna stod klara 2006 och samlade stora delar av lärarutbildningen vid Göteborgs universitet. Flytten var en del av en bredare satsning på cityuniversitet. Syftet var att stärka Göteborg som kunskapsstad och skapa närmare kopplingar mellan akademi och samhälle. De nuvarande lokalerna omfattar tre större byggnader i kvarteret kring Grönsakstorget, där C­huset utgör den äldsta delen och B­huset det nyaste.

GU minskar sina lokalytor med cirka 11 000 kvadratmeter 2026. Den uppskattade besparingen är cirka 10 miljoner kronor.

Peixoto Mer om hyreshöjningarna →

Hyreschocken: Det här klarar vi inte!

Hyreshöjningen slår hårt mot Institutionen för kost- och idrottsvetenskap. Prefekt Frode Slinde är tydlig med att det inte går ihop. – Det blev som befarat, en kostnadsökning på minst sex miljoner kronor per år. Det motsvarar sex tjänster, vilket är helt ogenomförbart.

IDAG HAR INSTITUTIONEN lokaler på två adresser: Idrottshögskolan på Skånegatan 14B (invigdes 2011) och utbildningar i kostvetenskap, med tillhörande undervisningskök, i C-huset (i en byggnad från 1800-talet). I slutet av december förra året sade pre -

fekten upp kontorslokalerna i C-huset.

– Vi har bestämt oss för att lämna C-huset senast den 1 juli 2027. Vi arbetar just nu med GU Fastighet för att hitta lämpliga lokaler, främst för undervisningsköken. Ett annat arbete som institutionen ansvarar för är att förtäta och få plats med ytterligare 25 arbetsplatser på Skånegatan.

FRODE SLINDE PEKAR på att det finns nackdelar med att ha den typen av undervisning i C-husets väldigt gamla lokaler. – Lokalerna och köken är slitna och har inte hängt med i teknikutvecklingen. Undervisningsköken saknar mdern utrustning. Ska vi ligga i

»Vi har bestämt oss för att lämna C-huset senast den 1 juli 2027. Vi arbetar just nu med GU Fastighet för att hitta lämpliga lokaler.«

framkant måste också lokalerna vara i toppklass. Dessutom är arbetsmiljön dålig i C-husets vind, så en flytt kan bli en tydlig förbättring för personalen. Samtidigt ser han möjligheter i omställningstider. Arbetslivet ser annorlunda ut idag än för tjugo år sedan då Pedagogen byggdes. Mindre ytor och mer moderna, flexi-

– Vårt ansvar är att säkra utbildning och forskning med hög kvalitet. Då kan vi inte lägga pengar på lokaler vi inte har råd med, säger prefekt Frode Slinde.

bla arbetssätt kan stärka både samarbetet och kvaliteten.

– Målet är att förtäta och få mindre, mer effektiv yta. Vi har två grundläggande uppdrag att bedriva utbildning och forskning i världsklass. Lokaler är inte allt, men ett universitet utan personer ekar tomt.

HYRESHÖJNINGEN HAR INTE kommit som en överraskning. – Vi har länge varit öppna med ekonomin och utmaningarna, och har informationsmöten varannan vecka. Det finns en stor förståelse bland personalen, upplever jag. Det är viktigt att vi har kärnverksamheten och arbetsmiljön i fokus, men all förändring skapar oro. Det får man vara medveten om.

Frode Slinde säger att han har tre konkreta mål:

– Det blir i alla fall inga aktivitetsbaserade lokaler, utan alla ska ha egen arbetsplats, så att man känner sig trygg. För det andra: Hyreskostnaderna ska vara på samma nivå som innan och arbetsmiljön ska bli bättre.

FÖR DET TREDJE, hans drömscenario att samla hela institutionen under ett och samma tak genom att bygga till en våning på Idrottshögskolan, på Skånegatan. Men något beslut finns ännu inte.

Trots den pressade situationen är Frode Slinde optimistisk.

– Vi har eftertraktade utbildningar med bra söktryck, hög kvalitet på forskningen och engagerade medarbetare. Det här är en utmaning, men vi kommer att lösa det.

Text: Allan Eriksson

Foto: Johan Wingborg

Stor flytt ska spara miljoner – men kräver nya arbetssätt

Runt 450 medarbetare ska samlas i nya lokaler: färre kvadratmeter, högre täthet och ett nytt sätt att arbeta. Flytten till Rosenlundsgatan 8 är den största omorganisationen av GU:s gemensamma förvaltning någonsin.

PLANERNA ATT samla Gemensamma förvaltningen är långt ifrån nya. Förslag om allt från ett höghus vid Schillerska gymnasiet till en triangelbyggnad vid Rosenlundsplatsen har lagts fram, men hela tiden strandat.

– Den här förändringen är del av en längre resa. Vi har jobbat många år med att samlokalisera oss och minska antalet adresser, säger universitetsdirektör Johan Johansson.

Avgörande den här gången var att ekonomin sattes i centrum.

– Ett projekt behöver leda till att vi sänker våra lokalkostnader.

FLYTTEN BERÄKNAS ge en årlig besparing på mellan sex och åtta miljoner kronor, men siffran bygger på uppskattningar. Det sker genom att ytan minskas med omkring 2 000 kvadratmeter och att fler medarbetare delar på lokalerna.

– Det är inget exakt utfall, utan en bedömning utifrån de alternativ vi har idag, säger Johan Johansson, som tillägger att Göteborgs universitet måste ta ett samlat grepp om lokalerna och arbeta strategiskt och långsiktigt.

Samtidigt handlar det inte bara om pengar, betonar han. Pandemin, hemarbete och ett mer digitalt arbetsliv har förändrat kraven på dagens kontor.

»Vi får lokaler som är mer anpassade till hur vi arbetar idag och slipper tomma ytor.«

Malin Asplund

Biträdande universitetsdirektör Malin Asplund håller med om att det finns andra vinster än ekonomiska.

– Vi får lokaler mer anpassade till dagens arbetssätt och vi slipper tomma ytor. Det har varit svårt tidigare att få ihop både ekonomi och funktion, men nu uppstod en möjlighet att ta över de här lokalerna.

För de allra flesta medarbetare, förutom de på plan 2 på Rosenlundsgatan 4, innebär flytten en större omställning: från egna arbetsplatser till aktivitetsbaserade kontor med clean-desk, som innebär att man lämnar arbetsplatsen tom vid dagens slut.

– Vi kan inte krympa 2 000 kvadratmeter, spara 6–8 miljoner och samtidigt arbeta som tidigare. Vi behöver hitta nya sätt att arbeta och skapa förutsättningar för

att genomföra vårt uppdrag, men också för att få igång ett bättre samarbete mellan olika delar av förvaltningen samt mellan oss och fakulteterna och institutionerna, säger Johan Johansson.

HAN BETONAR ATT förändringen har föregåtts av en omfattande process där medarbetare på olika nivåer har involverats.

– Vi har fört samtal om vad det här innebär och vad som krävs för att det ska fungera. Erfarenheter från redan aktivitetsbaserade lokaler på Rosenlundsgatan 4 har också påverkat planeringen.

– Vi har lärt oss mycket. Det är inte bara ett byggprojekt, utan i högsta grad ett verksamhetsprojekt: Hur kontoret ska fungera, vilka regler som gäller och hur

8 ligger mitt emot Feskekörka.

arbetsmiljön ska säkras har varit centrala frågor.

FORSKNINGEN OM aktivitetsbaserade lokaler är splittrad. Vissa upplever miljön som dynamisk och stimulerande, med andra rapporterar ökad stress, sämre koncentration och bristande tillhörighet. Ett annat problem rör verksamheter som hanterar känslig information eller sekretess, som exempelvis hanteringen av Högskoleprovet. Ledningen säger att man varit medveten om invändningarna.

– Vi har inte försökt hålla kritiken borta utan diskuterat och funderat på vad vi behöver göra. Det handlar om att hitta lösningar för verksamheter med särskilda behov, säger Johan Johansson.

Samtidigt ser han också ett behov av att utmana invanda arbetssätt.

– Mycket handlar om vanor och traditioner, säger Johan Johansson.

Malin Asplund pekar på att alla inte kan få exakt som de vill.

– Vi har behövt balansera mellan att lyssna på behov och att hålla fast vid vissa principer. Men jag tror att de flesta känner att de har blivit sedda och hörda, även om man inte är helt nöjd.

LOKALERNA ÄR OCKSÅ utformade för att kunna förändras över tid.

– Vi kommer att följa upp, utvärdera och justera, allt eftersom vi lär oss nya saker, säger Johan Johansson.

Även chefer omfattas och får inga egna rum.

– Alla arbetar i samma miljöer som alla andra, säger Malin Asplund.

Utöver arbetsmiljöfrågorna lyfter ledningen också praktiska utmaningar.

– Det är ett gigantiskt logistikprojekt att få allt på plats i tid. Nu har vi förberett oss länge och väl. Tror att känslan bland personalen är att det ska bli spännande att få komma till de nya lokalerna

→ Fakta om lokalerna på

Rosenlundsgatan 8: (byggår: 1974)

Våningsplan: 7–8.

Yta: 4 700 kvadratmeter.

Antal medarbetare: Cirka 460.

Antal kvm/medarbetare: 10.

Antal skrivbordsplatser: 320 (alla skrivbord i samma storlek).

Antal sammanträdesrum: 29.

Antal fokusrum: 47 (hälften kan bokas i förväg).

Antal telefonrum: 8.

Flyttas med: En flygel och ett pingisbord.

Övrigt: Cirka 60 000 meter nätverkskabel, räcker hela vägen till Borås. Nytt centralarkiv för större delen av universitetet i källaren, med plats för 6 000 hyllmeter. Medarbetare kommer att via en app eller webbläsare kunna se beläggningen på kontoret. Start inflytt: 10 augusti.

efter sommaren, säger Johan Johansson.

Han framhåller att ledningen själva kommer att arbeta i lokalerna men ha kvar sina kontor i Vasaparken tillsammans med universitetsledningens stab samt sektionen för förvaltningsjuridik.

– Både jag och Malin kommer att tillbringa en stor del av vår tid på Rosenlundsgatan 8. Jag har till exempel alla mina ledningsgruppsmöten där.

Text: Allan Eriksson

Foto: Johan Wingborg

Vad känner du inför flytten?

– Jag är skeptisk. Jag saknar egen erfarenhet och oroas över att behöva lägga tid på att hitta arbetsplats och flytta runt mellan uppgifter. Det blir också svårare att hitta kollegor och få till spontana, ostörda samtal. Att jobba aktivitetsbaserat är som att bo på hotell – man vet inte vilket rum man får eller vem man hamnar bredvid. – Jag trivs bäst på kontoret, men kan komma att arbeta mer hemma. Det riskerar att minska både idéutbyte och det sociala. Jag är öppen för förändring och förstår de ekonomiska skälen, men hade gärna sett mer dialog och erfarenhetsutbyte kring hur det fungerar i praktiken. Jonas Martinsson, evenemangsansvarig på Kommunikationsenheten

→ Fakta: Alla berörs inte av flytten inom Gemensamma förvaltningen. Medarbetare inom serviceenheten med arbetsplats på respektive campus, liksom lokalvården, sektionen för medieteknik och delar av Welcome Services, sitter kvar i sina nuvarande lokaler. Hyresavtalet med Wallenstam är visserligen ett av de dyraste per kvadratmeter inom universitetet, men kostnaden per medarbetare blir låg när många delar på ytan.

– Jag ser fram emot flytten, även om det tar tid att komma in i nya lokaler och arbtssätt. Samtidigt innebär ett aktivitetsbaserat kontor en omställning, med viss oro kring gemenskap och arbetssätt. Min erfarenhet är ändå att det fungerar bra. Jag ser fram emot att lära känna fler kollegor och tillsammans skapa en bra arbetsmiljö. Pernilla Rask, ekonomiadministratör på Forsknings­ och innovationskontoret

– Jag tror att flytten kommer bli bra. Det blir nytt och det tar tid att komma tillrätta i de nya lokalerna och arbetssättet kring skrivbordsplatserna, men sedan kommer det fungera. Jag har också två fördelar: jag arbetar redan i kontorslandskap, så förändringen blir inte så stor (förutom att jag inte längre har en egen plats), och jag sitter i styrgruppen för flytten. Det ger mig bättre insyn och större trygghet i förändringen.

Andreas Andersson, examenshandläggare på Utbildningsenheten

Ett stort pussel – över 400 flyttar in i höst

Högt upp i 70-talshuset på Rosenlundsgatan 8 – mitt emot Feskekörka – håller ett nytt kontor på att ta form, på två våningsplan, med en stor lounge i mitten som en naturlig samlingsplats. Lokalerna är färdiga men ännu tomma utan möbler och teknik. De olika flyglarna kommer snart fyllas av ett par hundra medarbetare, i en omställning där arbetssätten ska förändras.

– DET ÄR FULL FART nu, säger projektledare Daniel Kindstedt när GU Journalen får en snabb förhandsvisning av lokalerna på plan 8. Det finmålas och bråte plockas undan inför städning och möblering.

Även om det ekar tomt kommer det efter sommaren att sjuda av liv på två våningsplan, med en yta nästan lika stor som en fotbollsplan. Att flytta över 400 personer från olika adresser är ett stort pussel. Men det finns en systematik och ordning och Daniel Kindstedt har flera externa konsulter till sin hjälp.           – Jo, det händer att jag får högt pulspåslag. Det kommer att bli intensivt när vi flyttar ifrån Rosenlundsgatan 4, där stora delar av Gemensamma förvaltningen sitter idag, och vi måste tömma lokalerna på väldigt kort tid.

Det nya kontoret handlar inte om ett öppet kontorslandskap i traditionell mening. Arbetsplatserna delas i stället in i mindre enheter – som öar eller tårtbitar – med plats för fyra eller upp till tio medarbetare. Lokalerna är uppdelade i flera olika zoner: lounge, kontorsytor, fokusrum, sammanträdesrum samt tysta rum.

»Att få plats är en sak – det kommer inte att vara något problem. Men att trivas och kunna arbeta bra är en annan.«

Daniel Kindstedt

– Stora, öppna kontor fungerar ju inte så bra i praktiken. Vi har försökt att hitta en balans och har tagit lärdom av hur det fungerar på Rosenlundsgatan 4, i huset bredvid, säger Daniel Kindstedt.

DISKUSSIONERNA OM nya lokaler tog fart under 2023. Våren därpå fattades ett inriktningsbeslut om att ta över kontorsytorna på Rosenlundsgatan 8, efter att Kronofogden sagt upp sitt kontrakt.

– Vi har arbetat med att skapa delaktighet. Flera arbetsgrupper har fått komma med inspel och förslag. I en workshop om loungerna fick

medarbetare pussla med olika kontorsdelar – och arkitekterna blev överraskade över hur lösningarna såg ut.

Redan i mitten av maj måste alla lämna sina nuvarande kontor på Rosenlundsgatan 4 och arbeta på andra ställen eller på distans. Från början av juni ska flera tusen föremål flyttas, sorteras eller återbrukas.

– Det är många leveranser som ska synkas. Lastbilar, flyttkartonger, installationer. Allt måste ske i rätt ordning. Hissarna blir den stora flaskhalsen i flytten.

Daniel Kindstedt berättar att projektet handlar lika mycket om människor som om lokaler.

– Det roligaste har varit att lära känna organisationen och alla verksamheter. Det är mycket som ska fungera tillsammans, och det kräver förståelse. Det finns fortfarande en del oro, men jag tror att allt fler börjar känna sig trygga.

Daniel Kindstedt visar runt på översta våningen, där besökare möts av en lounge.

DEN 10 AUGUSTI börjar medarbetare flytta in och det förväntas pågå hela augusti. Var och en får ett eget skåp – men inget eget skrivbord.

Det aktivitetsbaserade arbetssättet passar förstås inte alla, påpekar Daniel Kindstedt. – Att få plats är en sak – det kommer inte att vara något problem. Men att trivas och kunna arbeta bra är en annan. Vi måste ha respekt för att vi är olika. Tysta rum, telefon- och mötesrum kan bli lösningen för en del som behöver jobba koncentrerat. Vi får prova oss fram. Rundturen är slut. Vi går ut via källaren, förbi nybyggda centralarkivet som håller på att fyllas, och vidare ut på Rosenlundsgatan, mitt i bygget av Västlänken. Även här är allt i förändring.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Nytt språkstöd ifrågasätts av doktorander

Göteborgs universitet vill bredda stödet i akademiskt språk och skrivande, som ska nå fler studenter. Men förslagen får kritik.

EN ARBETSGRUPP, under ledning av Therése Skoog, professor i psykologi och ledamot i Utbildningsnämnden, har tagit fram förslag på ett nytt upplägg för stöd i akademiskt språk och skrivande för studenter på alla nivåer – i linje med universitetets beslut att bilda en ny stödenhet och att förändra organisationen kring akademiskt språk och skrivande.

– Vår ambition är att studenter, inklusive doktorander, ska få en så bra och relevant utbildning som möjligt givet de ekonomiska ramar som finns och utifrån principer om likvärdighet och tillgänglighet, säger hon.

En central utgångspunkt i arbetsgruppens arbete har varit att ta fram lösningar som är mer skalbara och når fler studenter.

– Vi har haft i uppdrag att föreslå arbetssätt och principer som fungerar utifrån de olika behoven och som kan anpassas över tid, säger Therése Skoog.

MEN ARBETSGRUPPEN har inte haft i uppdrag att kartlägga studenters behov.

– Nej, vi vet inte exakt hur behoven ser ut eller kommer att se ut, men gruppen har bestått av personer med olika roller och erfarenheter, vilket ger en relativt god bild av hur stödet används idag.

Förslaget innebär en tydlig förändring jämfört med da-

gens mer utökade verksamhet inom Enheten för akademiskt språk – som GU Journalen skrev om i förra numret. Det individuella stödet upphör i praktiken och större fokus läggs på gruppbaserade och digitala insatser, samtidigt som ansvaret för studenters akademiska skrivande i större utsträckning läggs på lärare och handledare ute på institutionerna och fakulteterna.

– Doktorander har redan ett betydande individuellt stöd genom sina handledare. Frågan är i vilken utsträckning universitetet också kan erbjuda utökat individuellt stöd från centrala resurser, säger Therése Skoog.

Samtidigt riktar doktorandrepresentanter kritik mot

»Inget av detta motsvarar den kompetens som ASK har byggt upp under mer än ett decennium. Om man ökar handledarens arbetsbörda utan att ge fler timmar, vad har man då vunnit?«

Sanskriti Chattopadhyay

förändringen, inte minst mot att individuellt stöd riskerar att försvinna.

– Vi är framför allt oroliga för att all den kompetens som byggts upp på ASK-enheten under åren ska raseras, säger Tabea Mumberg.

HON ÄR DOKTORAND i geovetenskap och sekreterare i doktorandrådet vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik, och beskriver en process där doktorander deltagit i möten men haft litet inflytande.

– Det har skapat en känsla bland doktoranderna att det inte går att rädda ASK:s verksamhet, vilket har lett till frustration.

Enligt henne har skrivelser, upprop och andra initiativ från doktorandhåll inte lett till några förändringar.

Men Therése Skoog delar inte bilden av att doktorander saknat inflytande.

– I vår arbetsgrupp hade vi en doktorandrepresentant som har uppmuntrats att komma med förslag och synpunkter från andra forskarstuderande.

ASK har länge erbjudit stöd i akademiskt skrivande genom individuell handledning, kurser och läs- och skrivretreater – något som enligt många varit avgörande i doktorandernas arbete.

– En stor del av vårt arbete är att skriva och läsa akademiska texter. Många doktorander har varit väldigt glada för stödet, och för vissa har det varit avgörande för att bli klara i tid och minska stressen, säger Tabea Mumberg.

ÄVEN GÖTEBORGS universitets doktorandkommitté (GUDK)

»Detta förslag kommer att diskuteras i flera olika forum innan slutgiltigt beslut fattas.«

Therése Skoog

är kritisk. Ordförande Sanskriti Chattopadhyay menar att doktorander visserligen varit delaktiga i processen – men utan att få gehör.

– Våra representanter har blivit informerade, deltagit i möten och motsatt sig förslaget flera gånger. Våra synpunkter har inte beaktats, säger hon.

Men Therése Skoog menar att förslagen inte mötte något motstånd från doktorandhåll under arbetets gång.

– Den nya enheten, som startar 1 juli, kommer att innebära en ökad satsning på lärare och handledares kompetens och fortbildning rörande undervisning och handledning i akademiskt språk och skrivande.

Men alternativ som nu diskuteras – som ett förtydligat ansvar för handledare, införande av studentmedarbetare

»Vi är framför allt oroliga för att all den kompetens som byggts upp på ASKenheten under åren ska raseras.«

och digitala lösningar – möter skepsis från doktoranderna.

– Inget av detta motsvarar den kompetens som ASK har byggt upp under mer än ett decennium. Om man ökar handledarens arbetsbörda utan att ge fler timmar, vad har man då vunnit? undrar Sanskriti Chattopadhyay.

– Handledare är experter på sina ämnen, men de har inte alltid utbildning i akademiskt skrivande. Dessutom är de redan tidspressade, säger Tabea Mumberg.

ARBETSGRUPPEN FÖRESLÅR att anställa studentmedarbetare som ska få stöttning och mentorskap av språkhandledare vid nya Enheten för akademiskt lärarskap (EAL).

– Det finns forskning som visar att så kallad peer learning kan fungera väl. Tanken är att språkhandledare ska stå för kvaliteten, medan studentmedarbetare kan bidra

till att fler nås av stödet, säger Therése Skoog.

Samtidigt lyfter även arbetsgruppen att AI-verktyg kan komma att spela en större roll i framtiden, något som doktorander ser stora utmaningar med.

– Det finns etiska gränsdragningar kring hur AI får användas. Om en student till exempel använder AI för att förbättra språket i sina egna idéer, hur ska detta bedömas? Dessutom klarar verktygen inte längre texter som en doktors-avhandling. AI-generade språkmodeller, exempelvis Chat GPT, kan inte ersätta ett mer specialiserat stöd, säger Sanskriti Chattopadhyay.

Förslaget innebär också att det universitetsgemensamma stödet placeras vid Universitetsbiblioteket, bland annat för att öka tillgängligheten.

De fackliga organisationerna och doktoranderna beskri-

Doktorand Tabea Mumberg menar att det nya språkstödet är en klar försämring.

ver förändringarna som en besparing snarare än en pedagogisk reform – inte minst mot bakgrund av ett förslag till ny budget, där den nya enheten minskar sina omkostnader med en fjärdedel 2027 jämfört med 2026. Följden är, enligt arbetsgivaren, en övertalighet motsvarande 14 heltidstjänster. Men frågor om budget har legat utanför arbetsgruppens mandat, betonar Therése Skoog.

Samtidigt pågår arbetet med konkretisera det nya stödet. En viktig fråga är hur övergången ska hanteras.

– Det tar tid att bygga upp nya lösningar. Under tiden riskerar vi att stå utan stöd. Hur ska stödet förbättras när det i själva verket handlar om en stor besparing? undrar Tabea Mumberg.

DOKTORANDERNA SER också en risk att förändringen påverkar arbetsmiljön.

– Doktorander är anställda vid universitetet. Då måste man fråga sig vad det innebär att ta bort ett stöd som många är beroende av, säger Sanskriti Chattopadhyay.

Therése Skoog betonar att åtgärderna ska följas upp och utvärderas över tid.

– Om inte åtgärderna blir bra behöver de ses över och förändringar föreslås. Detta förslag kommer att diskuteras i flera olika forum innan slutgiltigt beslut fattas. Det avgörande är att stödet hjälper studenter och doktorander att nå sina lärandemål, säger hon.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

→ Läs rapporten: Universitetsgemensamt stöd i akademiskt språk och skrivande för studenter på alla nivåer. Diarienummer: GU 2026/165.

Nya migrationsregler

Lättare för forskare och doktorander att stanna

Lättare för forskare och doktorander som vill stanna i Sverige men tuffare prestationskrav för studenterna, det är några förslag på ändrade migrationsregler som väntas träda i kraft den 11 juni. International Centre har under våren genomfört flera informationsinsatser kring de nya reglerna för att stödja studenter och personal.

DE NYA LAGFÖRSLAGEN har två syften: å ena sidan att göra Sverige mer attraktivt för doktorander, forskare och studenter, å andra sidan att stävja missbruk, där studier blir en bakväg in i Sverige för att jobba.

En viktig förändring är att internationella doktorander, enligt förslaget, kan få uppehållstillstånd för forskning, inte som idag för studier, förklarar John Molander, projektledare på International Centre.

– Det stämmer bättre med hur verkligheten ser ut, att vara doktorand är ju ett jobb. Doktorander kommer genom de nya reglerna på så sätt att

kunna tillgodoräkna sina fyra år som grund för ett permanent uppehållstillstånd, vilket idag inte är möjligt.

LAGFÖRSLAGET ADRESSERAR också problemet med ”forskarbebisar”, berättar Ida Strid, internationell handläggare på International Centre.

– Begreppet används om barn till forskare som blir föräldrar under vistelsen i Sverige och måste åka utomlands för att ansöka om uppehållstillstånd för barnet. Enligt de nya reglerna ska uppehållstillstånd kunna sökas inifrån Sverige. För att behålla eller förnya sitt uppehållstillstånd måste en student, med nuvarande regler, klara minst 15 högskolepoäng under sitt första studieår. Med de nya reglerna höjs minikravet på godtagbara framsteg i studierna till 37,5 poäng, vilket ligger i linje med vad som gäller för CSN-stöd, säger Ida Strid.

– Det kan ju uppfattas som ett rimligt krav. Men eftersom de nya reglerna kommer att gälla med omedelbar verkan, kan det finnas studenter som får jäkta på med att klara sina poäng.

»Doktorander kommer genom de nya reglerna att kunna tillgodoräkna sina fyra år som grund för ett permanent uppehållstillstånd, vilket idag inte är möjligt.«

John Molander

DE NYA REGLERNA innebär också ett slut på studenternas möjligheter att jobba så mycket de vill. Efter den 11 juni kommer studenter att få arbeta max 15 timmar i veckan under terminstid. Ett av regeringens argument är att de internationella studenterna visat att de har sin försörjning ordnad då de ansökt om uppehållstillstånd och därför inte behöver jobba. Men det tycker Ida Strid är ett dåligt argument.

– Jobbar gör man inte bara för pengarna, utan också för att få arbetslivserfarenhet, lära sig språket samt komma in i samhället. De högre prestationskraven innebär dessutom att de flesta studenter inte kommer att hinna med särskilt mycket jobbande utanför studierna. Lagen kan skrämma bort de högpresterande studenter som klarar av att både jobba

och studera och riskerar dessutom att bli ett incitament för svartjobb. International Centre delar inte regeringens syn att det i dagsläget sker ett utbrett missbruk av uppehållstillstånd för studier, säger Ida Strid.

– Snarare handlar det om studenter som agerar inom nuvarande lagstiftning men inte riktigt på det sätt som avsetts.

De nya lagförslagen innebär även att det inte längre kommer att vara möjligt att byta från uppehållstillstånd för studier till uppehållstillstånd på andra grunder, förrän studierna är avklarade.

INTERNATIONAL CENTRE har under våren genomfört flera kommunikationsinsatser riktade mot medarbetare som har kontakt med internationella studenter, berättar John Molander.

– Våra nyantagna studenter påverkas inte direkt, eftersom kraven för att beviljas uppehållstillstånd för studier i nuläget är oförändrade. De nya reglerna får främst betydelse vid förlängning. Samtidigt är det viktigt att informera, eftersom förändringarna innebär skärpta krav, även om förutsättningarna i grunden är desamma för studenter som följer sin studieplan.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Lagrådsremissen Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och doktorander samt åtgärder för att motverka missbruk av uppehållstillstånd för studier föreslår bland annat: Forskare och doktorander ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd snabbare. Möjligheterna för forskare och doktorander samt deras familjemedlemmar att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige ska utökas. Möjligheterna att arbeta med ett uppehållstillstånd för studier begränsas. Kraven på godtagbara framsteg i studierna skärps. Lagändringarna väntas träda i kraft den 11 juni 2026.

Ukrainska forskare på besök

Hur hanterar Ukraina all förstörelse av byggnader, mark och vattenleder som kriget fört med sig? Det var fokus för ett seminarium som institutionen för geovetenskaper arrangerade i början av maj. Två forskare från Kyiv, Marharyta Radomska och Lesia Pavliukh, berättade om problem men också om möjliga lösningar.

RESTORATION OF areas damaged by military operations var rubriken på ett öppet föredrag på Natrium den 6 maj. Föreläsare var professor Lesia Pavliukh och docent Marharyta Radomska vid National Aviation University i Kyiv. Bland annat förklarade Lesia Pavliukh att alla förstörda bostadshus, industrier, vägar samt militär utrustning innebär väldiga mängder skrot.

– Den omfattande förstörelsen av städer som Bucha, Irpin, Borodjanka och Vorzel hotar både mark och vatten.

Också utanför städerna finns stora skador på marken, exempelvis kratrar från bomber. Jorden i områden där stridsvagnar och pansarfordon färdats har blivit hårt packad, vilket minskar luft- och vattenflöde i marken. Också risken för erosion har ökat på grund av förstörd vegetation.

– Till detta kommer olika substanser som förorenar jorden, som tungmetaller, giftiga rester från sprängämnen samt bränslen och smörjmedel från förstörd utrustning. Kemikalierna hotar grundvattnet samtidigt som stora bränder förstört åkrar och grödor.

ETT PROBLEM är att Ukraina saknar en nationell strategi för hantering av krigsavfall, förklarade Lesia Pavliukh.

– Allmänheten är heller inte så välinformerad om de problem som finns. Myndigheterna behöver därför sätta igång informationskampanjer när det gäller hantering av skrot och skräp samt skapa möjligheter för människor att delta i återuppbyggandet.

En möjlig lösning på problemen med allt skrot är återvinning, berättade Lesia Pavliukh.

– Krossad betong kan bli nya vägar, metall kan smältas ner och bli nya produkter. För att kunna planera och finansiera en sanering krävs lokala databaser med information om de förstörda objekten i ett område. Förutom återvinning kan vi också lära oss odla nya sorters grödor, ersätta monokulturer med mer varierad vegetation och genomföra åtgärder för större klimatanpassning.

Människor i Ukraina önskar förstås att kriget ska ta slut och många tänker sig att det mesta som är förstört ska kunna byggas upp igen, förklarade Marharyta Radomska.

– Vi måste dock inse att det inte alltid kommer att gå. Vissa områden är så förstörda att det är ekonomiskt omöjligt att återställa dem. Dessutom tar uppbyggnad tid, både själva arbetet med restaure-

ringen men också att utbilda människor i hanteringen. Det finns väldigt mycket att göra och vi måste prioritera.

KRIGET HAR DIREKT påverkan, inte bara på Ukraina, utan också på många andra länder. Vid exempelvis Svarta havet ligger, förutom Ukraina och Ryssland, också Georgien, Turkiet, Bulgarien och Rumänien. Alla dessa länder drabbas av de miljöproblem och hot mot ekosystem som kriget medför, berättade Marharyta Radomska.

– Ukraina är en av världens viktigaste exportörer av spannmål och andra jordbruksprodukter. Bland annat är flera afrikanska länder beroende av våra varor. Kriget riskerar alltså att leda till en global katastrof för både människor och natur.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Besöket ingår i ett utbytesavtal mellan institutionen för geovetenskaper och National Aviation University i Kyiv. Avtalet gäller inresande studenter men även personalmobilitet. Två ukrainska studenter kommer att läsa vid institutionen under höstterminen.

Förenklad etikprövning i sikte

så påverkas forskningen

Mindre krångel för forskare inom främst humaniora och samhällsvetenskap samt större ansvar för forskningshuvudmännen. Så kan man sammanfatta det förslag på lättnader inom etikprövningslagen som regeringen nu lagt fram. – Syftet är att förenkla för forskarna utan att försämra skyddet för deltagare i forskningsstudier, förklarar vicerektor Max Petzold.

LAG OM ETIKPRÖVNING av forskning som avser människor har fått kraftig kritik för att vara utformad för det medicinska fältet och inte anpassad för exempelvis enkätstudier eller undersökningar av offentligt material. Kritiken ledde till att regeringen hösten 2023 gav justitierådet Ulrik von Essen i uppdrag att se över vissa delar av lagen. Efter att utredningen varit ute

på remiss har regeringen nu presenterat ett förslag som väntas träda i kraft den 1 juli 2027.

Det handlar dock inte om en ny etikprövningslag utan om en uppdatering av den nuvarande, förklarar Anna Zettergren, forskningsrådgivare på Forsknings- och innovationskontoret.

– Den stora skillnaden är att etikprövning av forskning på

känsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagöverträdelser, enligt förslaget, inte behöver ske om forskningspersonen är över 18 år och har gett sitt informerade samtycke. Förutsättningen är att forskningen endast innebär ringa risk för forskningspersonen.

Ett annat undantag från etikprövning är om forskningen rör uppgifter som fått

allmän spridning, berättar Max Petzold, vicerektor för samverkan, nyttiggörande och öppen vetenskap.

– Det kan knappast utgöra en risk att forska om partiledares eller ministrars politiska åsikter. Annorlunda kan det vara med fritidspolitiker som exempelvis i sin ungdom haft uppfattningar som de idag inte står för.

ÖVERKLAGANDEÄMNDEN FÖR etikprövning (Önep) är idag skyldig att göra anmälan till åtal vid misstanke om brott mot etikprövningslagen. Den skyldigheten försvinner när det gäller mindre allvarliga fel, säger Anna Zettergren.

- Det handlar inte om en ny etikprövningslag utan om en uppdatering av den nuvarande, säger Anna Zettergren.

»Förändringen innebär större rättssäkerhet för forskarna där Önep får en mer stödjande funktion. Istället för åtalsanmälan ska nämnden fatta så kallade granskningsbeslut.«

– Förändringen innebär större rättssäkerhet för forskarna där Önep får en mer stödjande funktion. Istället för åtalsanmälan ska nämnden fatta så kallade granskningsbeslut som dock inte går att överklaga. Etikprövningsmyndigheten (EPM) ska ta fram en vägledning för innebörden av ”ringa risk” men det blir forskningshuvudmannens ansvar att göra bedömningen, som också ska dokumenteras. För detta krävs en särskild organisation hos lärosätena. Hur denna organisation ska se ut och var den ska ligga – på institution, fakultet eller centralt – är något universitetsledningen nu kommer att diskutera tillsammans med fakulteterna och etikutskottet, berättar Max Petzold.

– Utmaningen är att hitta ett tillitsbaserat system med tydlig besluts- och dokumentationsgång. Universitet är mästare på att skapa omständliga lösningar så vi får se till att inte skapa onödigt krångel.

OAVSETT VAR ORGANISATIONEN hamnar är det viktigt att forskare kan få stöd över fakultets- och institutionsgränserna, menar Max Petzold.

– En forskare som har ett projekt, som är väldigt smalt

på den egna institutionen, kan kanske hitta kollegor med liknande frågor vid en annan institution att diskutera etikfrågor med. Vi kommer också att följa utvecklingen hos landets övriga lärosäten och inom Sveriges universitets- och högskoleförbund och lära av varandra.

En bieffekt av lagändringarna är att etiska frågor alltmer börjat diskuteras, säger Max Petzold.

– Det gäller inte bara sådant som går att lagstifta om utan etik överhuvudtaget. Det här intresset hoppas vi kunna utnyttja för att öka etikkunskaperna hos medarbetare på alla nivåer.

Lagändringarna kommer inledningsvis att leda till en hel del extra arbete för lärosätena, säger Max Petzold.

– Men när allt sitter på plats kommer förändringarna att innebära en förenkling. Det är ju trots allt endast ett mindre antal forskningsprojekt där det är osäkert om etikprövning faktiskt behövs; i de allra flesta fall kommer det att vara tydligt om studien ska skickas till EPM eller inte.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Maxtak för sparat kapital

Göteborgs universitet har under lång tid byggt upp ett sparat kapital på över 1,3 miljarder kronor. Nu vill ledningen införa ett tak – och ta tillbaka delar av överskottet från fakulteter som sparar för mycket.

VID UTGÅNGEN AV 2025 uppgick det balanserade kapitalet till 1 315 miljoner kronor, motsvarande 16 procent av verksamhetens kostnader. Enligt ekonomichef Peter Tellberg är det högre än vad som är rimligt.

– Vår verksamhet är inte till för att ackumulera kapital. Resurserna ska omsättas i utbildning och forskning, säger han.

Även rektor Malin Broberg betonar behovet av förändring.

– Kapitalet är en viktig trygghet, men det ska också användas. Den här modellen tydliggör vad som är en rimlig nivå och hur vi hanterar avvikelser, säger hon.

»Syftet är inte att samla pengar centralt, utan att få igång en bättre planering och se till att resurserna används i verksamheten.«

Peter

Tellberg

överskotten. Riksrevisionen har vid flera tillfällen kritiserat att pengar sparas i stället för att användas.

→ Fakta: Enligt det förslag på ändring av etikprövningslagen, som väntas träda i kraft den 1 juli 2027, behöver forskning på känsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagöverträdelser inte etikprövas om uppgifterna:

• avser personer som fyllt 18 år och som gett informerat samtycke

• getts allmän spridning

• tagits fram i en domstols eller annan myndighets dom eller beslut där beslutet inte belagts med sekretess.

En viktig förutsättning är att forskningen innebär endast ringa risk för forskningspersonernas hälsa, säkerhet eller integritet.

Forskningshuvudmannen får ansvar att avgöra om ett forskningsprojekt omfattas av ett undantag.

Det blir möjligt att ansöka om frivillig etikprövning. Överklagandenämnden för etikprövning (Önep) får ett mer vägledande än kontrollerande uppdrag.

I DAG FINNS INGET fast tak för hur stora överskott fakulteterna får bygga upp. Förslaget innebär att nivåerna begränsas: från 2027 till högst 15 procent inom utbildning och 20 procent inom forskning, och från 2031 till 10 respektive 15 procent.

Om en fakultet överskrider taket föreslås att 30 procent av det överskjutande beloppet återförs till universitetsstyrelsen.

– Syftet är inte att samla pengar centralt, utan att få igång en bättre planering och se till att resurserna används i verksamheten, säger Peter Tellberg.

Bakgrunden är att lärosäten haft svårt att få ner

MODELLEN BYGGER på en lösning som redan används vid andra universitet, bland annat Uppsala, och införs stegvis för att ge tid till anpassning. Ett visst överskott behövs också som ekonomisk buffert. Undantag föreslås för strategiska lokalprojekt, som Experimentell biomedicin, Sahlgrenska Life, Konstnärliga fakulteten och Handelshögskolans tillbyggnad, där reserver kan behövas för ökade kostnader.

Fakulteter med underskott ska ta fram åtgärdsplaner som följs upp av universitetsledningen. Samtidigt ligger ansvaret för hur resurserna används kvar på fakulteterna. – Det här handlar inte om att begränsa verksamheten, utan om att använda resurserna mer aktivt och medvetet, säger rektor Malin Broberg.

Förslaget väntas beslutas av universitetsstyrelsen i sommar.

Text: Allan Eriksson

Nationell satsning på språkforskning

Riksbankens Jubileumsfond (RJ) har fattat ett rambeslut om en nationell satsning på språkforskning. Det handlar om sammanlagt 50 miljoner kronor varav 20 miljoner går till det nybildade konsortiet Lexis för olika forskningsinitiativ. 30 miljoner är reserverade för karriärtjänster inom språk.

– ALLA SPRÅK, TILL och med svenska, har problem med kompetensförsörjningen. Satsningen är därför ett välkommet bidrag för att säkra språkforskningens framtid, säger Eva Wiberg, föreståndare för Lexis. Bakgrunden är de senaste decenniernas starkt minskade studentunderlag, inte bara inom små språk utan också inom de stora skolspråken. Det har lett till en ond spiral, både vad gäller skolan, som har allt svårare att få språkutbildade lärare, och inom den högre utbildningen med få master- och forskarstuderande och därmed allt större problem att rekrytera kvalificerade lärare och allt mindre forskarmiljöer.

FÖR ATT HANTERA dessa utmaningar bildades förra året Language Excellence Infrastructure Sweden (Lexis). Det är ett konsortium som drivs av Lunds universitet men där även universiteten i Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå ingår. Ytterligare fem lärosäten är för närvarande affilierade, berättar Åsa Arping, dekan på Humanistiska fakulteten samt GU:s representant i Lexis

stämma, det högsta beslutande organet.

– Det handlar om en gemensam kraftsamling för att försöka vända en nedåtgående trend, där språk läggs ner vid allt fler universitet och högskolor. Den låga ersättningen per student räcker inte till för att säkra kvaliteten i utbildningen och beviljandegraden till forskning inom språk är rekordlåg.

Lexis är tänkt att fungera som en plattform för arbete med bland annat gemensamma kursmoduler på avancerad nivå samt med mobilitet för doktorander och unga forskare. Syftet är också att

stödja nya starka forskningsmiljöer genom riktade aktiviteter och långsiktiga kapacitetsbyggande satsningar, förklarar Åsa Arping.

– Alla svenska lärosäten med språkutbildning kan bli affilierade parter; vi vill förstås samarbeta med så många som möjligt.

ATT SPRÅKEN HAR problem har konstaterats i flera rapporter på senare år. I våras presenterade exempelvis Universitetskanslersämbetet (UKÄ) en utredning om småspråken. Bland annat påpekades att språkkurser har en låg ersättningsnivå samtidigt som

undervisningen kräver ett stort mått av färdighetsträning, vilket begränsar möjligheterna att undervisa i stora grupper. UKÄ föreslår därför att språken ska räknas som ”övrigt utbildningsområde”, vilket ger lite högre ersättning än vanliga humaniorakurser, förklarar Petra Platen, prefekt vid institutionen för språk och litteraturer.

– Rapporten föreslår dock att förändringen ska ske inom befintligt takbelopp, vilket innebär att lärosätet måste ta pengarna från befintliga resurser. Vi tycker förstås att ett bättre förslag hade varit att regeringen ger större anslag till språkområdet.

UKÄ:s utredning handlar om det odefinierade begreppet ”småspråk”. Men alla språk har problem, konstaterar Susanna Karlsson, prefekt vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.

– Inte ens svenska, som förstås är ett ämne av avgörande betydelse här i Sverige, fyller sina kurser. Det gäller inte bara GU utan de flesta lärosäten i landet.

UKÄ-RAPPORTEN påpekar vikten av att lärosätena stärker sina samarbeten på alla nivåer. Samarbetar gör man dock redan, påpekar Petra Platen.

– På nationell nivå har vi väldigt starka samarbeten inom alla de språk som jag ansvarar för. Men allt eftersom fler lärosäten lägger ner sina språk finns allt färre att samverka med; nu senast har exempelvis Karlstads universitet slutat ge kurser i spanska. Det finns också flera organisatoriska hinder för samverkan. Enligt högskoleförordningen kan en lärare exempelvis bara examinera vid det lärosäte där hen är anställd och när det gäller avancerad nivå måste examinator ha minst docentkompetens. Det kravet är svårt att säkerställa i en del språk. Att så få studenter väljer att läsa språk har flera orsaker. Bland annat är språkstudier krävande, vilket leder till avhopp redan på gymnasiet, säger Petra Platen.

– Samtidigt har grundkursen i skolspråken behörighetskrav; den som inte har läst språket på gymnasiet måste först gå en introduktion, vilket gör att en kandidatexamen tar längre tid. Det finns dessutom en föreställning om att språkstudier inte ger jobb men det stämmer inte alls, betonar Susanna Karlsson.

– Tvärtom vet vi att språkkunskaper är jätteviktiga, inte minst för att kunna bedöma allt det som AI-verktygen pro -

ducerar. EU:s språkpolicy har som mål att varje medborgare ska lära sig minst två språk, förutom sitt modersmål. Det är ett mål som vi inte kommer att klara om vi inte satsar ordentligt.

FÖRHOPPNINGEN ÄR att Lexis, tillsammans med RJ:s satsning, kommer att ge möjlighet till mer långsiktigt kapacitetsbyggande inom språkområdet, säger Eva Wiberg, föreståndare för Lexis, professor i italienska samt tidigare rektor vid GU. – Konsortiets uppdrag är att främja både bredd och excellens genom att möjliggöra gemensamma utbildningsmodeller, forskningsfinansiering, forskningskommunikation och samverkan med olika samhällsaktörer. Just nu pågår arbetet med att formulera de forskningsteman konsortiet ska fokusera på. I höst börjar arbetet med utlysningar av RJ:s karriärtjänster. Vi hoppas att våra gemensamma ansträngningar ska säkra språkområdets framtid.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Italienska toppar fristående kurser

Antalet sökande till fristående kurser vid GU har ökat, visar siffror från Planerings- och uppföljningssektionen. GU står nu för 8 procent av landets förstahandssökande till kurser. I år toppas listan av en nykomling: Italienska, nybörjarkurs 1.

I HÖST GES TVÅ likadana nybörjarkurser i italienska, den ena online, den andra på campus. Det är onlinekursen som med 283 förstahandssökande ligger i topp när det gäller söktryck. Om man räknar samtliga sökande hamnar siffran på 664, berättar Ulla Åkerström, docent i italienska vid institutionen för språk och litteraturer.

indelad i två grupper där den ena läser dagtid, den andra på kvällen. Att en onlinekurs är attraktiv är inte så konstigt, eftersom den går att följa varhelst man befinner sig i världen, påpekar Ulla Åkerström.

– Men också campuskursen är populär: av totalt 192 sökande har 68 sökt den i första hand.

NYBÖRJARKURSEN i italienska är på 15 hp och består av både grundläggande grammatik inriktad mot muntlig och skriftlig språkfärdighet, och av en faktadel om Italien. Till våren ges fortsättningen, Italienska nybörjarkurs 2, berättar Ulla Åkerström.

→ Fakta: Den 21 maj fattade Riksbankens Jubileumsfond (RJ) ett rambeslut om 50 miljoner kronor till språkforskning, varav 30 miljoner ska gå till karriärtjänster. Medlen tillförs konsortiet Language Excellence Infrastructure Sweden (Lexis) som består av universiteteten i Lund (som är medelsförvaltare), Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. Följande lärosäten är för närvarande affilierade: Södertörns högskola, Linnéuniversitetet, Örebro universitet, Högskolan Dalarna samt Linköpings universitet. Föreståndare för Lexis är Eva Wiberg, tidigare rektor vid GU samt professor i italienska vid Lunds universitet.

– Det höga söktrycket hänger nog samman med ett uppdämt behov. Italienska har legat på is sedan 2012 samtidigt som vi vet att intresset är stort. Det beror dels på att språket är så vackert, dels på att själva landet lockar. Men italienska är ju också ett viktigt språk inom konst, musik, mat och mode – och Italien är ett av de största länderna i EU samt medlem i G7-gruppen. Onlinekursen är

– Vi vill förstås gärna gå vidare med kurser på grund-, fortsättnings- och fördjupningsnivå men det finns inget beslut om det än. Vi som undervisar i språket tycker förstås att kurser i italienska är självklart vid universitetet i landets näst största stad. Italienska har dessutom gamla anor vid GU. Redan på 1920-talet donerade Anna Ahrenberg medel till en utbildning i italienska och 1931 gav hon ytterligare pengar till en fond som skulle finansiera en lektor i språket.

De 10 mest sökta kurserna hösten 2026

• Italienska, nybörjarkurs 1

• Företagsekonomi

• Kredit­ och exekutionsrätt

• Teoritermin med allmän och speciell förvaltningsrätt samt miljörätt

• Kurspaket: Företagsekonomi 1 och 2

• Grund­ och fortsättningskurs i kriminologi

• Psykologi, grundkurs

• Juridisk översiktskurs

• Fördjupningskurs i anatomi

• Fotografi, baskurs

Nytt guldregn över livsvetenskaperna

Donation öppnar möjligheter för klinisk forskning

Nu gör Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (KAW) en storsatsning på livsvetenskaperna med fokus på klinisk forskning. Bland annat tilldelas Wallenbergcentrum för translationell och molekylär medicin (WCMTM) 155 miljoner kronor. – Satsningen ska främst gå till anställningar av nya forskningsledare. De blir sedan en del av det forskarnätverk som utgör något av centrumets kärna, säger Johan Zelano, professor i neurologi och föreståndare för WCMTM.

DET VAR 2014–2015 som KAW gjorde en satsning på livsvetenskaperna genom att donera hela 850 miljoner kronor till fyra Wallenbergcentrum, förutom i Göteborg också i Linköping, Lund och Umeå. I Göteborg är både Västra Götalandsregionen och Astra Zeneca partner i WCMTM. 2022 tillsköt KAW ytterligare medel, bland annat 60

Betydelsefullt. – Att stiftelsen gör ännu en satsning är ett kvitto på att verksamheten är lyckosam, säger WCMTM:s föreståndare Johan Zelano.

miljoner kronor till WCMTM. Att stiftelsen gör ännu en satsning är ett kvitto på att verksamheten är lyckosam, säger Johan Zelano.

– En betydelsefull del av centrumet är att ge forskningsledare i etableringsfasen ett rejält etableringsbidrag så att de snabbt kan skapa en grupp med doktorander och postdoktorer. Samtidigt blir

de en del av ett nätverk med andra forskningsledare som befinner sig i samma intensiva fas. Även om forskarna arbetar med olika forskningsfrågor har de mycket gemensamt och kan både inspirera varandra forskningsmässigt och stötta när det gäller de mer allmänna uppgifter en gruppledare har. WCMTM är inget fysiskt centrum utan ett nätverk

av forskare som är verksamma vid sina respektive heminstitutioner, berättar Margit Mahlapuu, professor i molekylär genetik och vice föreståndare för WCMTM. – WCMTM är det enda av de fyra centrumen som inkluderar två fakulteter: Sahlgrenska akademin och Fakulteten för naturvetenskap och teknik. Våra forskare är kvar vid sina institutioner som de både berikar och blir berikade av, samtidigt som de får en accelererad start vid WCMTM. En viktig del av föreståndarnas arbete är att ordna möten mellan olika forskargrupper och skapa förutsättningar för samarbeten inom och utom centrumet. En annan betydelsefull uppgift är att lotsa internationella forskare in i det svenska systemet vad gäller finansiering, undervisning och meriteringsvägar. Hittills har WCMTM rekryterat över trettio forskningsledare, berättar Johan Zelano.

– De allra flesta är kvar vid GU. Våra alumner är nu tongivande forskare på universitetet och inom sjukvården med upparbetade samarbeten och stora nätverk.

WCMTM REKRYTERAR forskare inom breda områden, exempelvis om kardiovaskulära sjukdomar, men också inom nischade fält, exempelvis ovanliga leversjukdomar, förklarar Margit Mahlapuu.

– Vår styrka är att vi är translationella, alltså har korta vägar mellan forskning på molekylnivå och klinisk nytta;

–Bredden på verksamheten är en av styrkorna med WCMTM, tycker professor Margit Mahlapuu.

bland annat är nästan hälften av våra forskningsledare verksamma läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Det är just den bredden som kan leda till spännande möten och nya upptäckter, exempelvis okända samband mellan cancer, det metabola systemet och inflammation. Förutom den nära samverkan med sjukvården och industrin, ingår också det nationella programmet Data Driven Life Science (DDLS) i centrumets verksamhet, vilket förstås också är berikande.

→

WCMTM har under åren utvecklats till en miljö där alla stöttar varandra, menar Johan Zelano.

– Det råder god stämning mellan forskarna och om det finns någon konkurrens är det en positiv sådan, som bygger på viljan att göra sitt bästa. Vi jobbar ju alla mot samma mål: att hitta bot mot olika sjukdomar och ge patienterna ännu bättre vård.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse satsar 155 miljoner kronor på Wallenbergcentrum för molekylär och translationell medicin (WCMTM). Anslaget är på tio år och är en del av KAW:s satsning på hela 1,6 miljarder kronor inom life science, med fokus på klinisk forskning. WCMTM är gemensamt för Sahlgrenska akademin och Fakulteten för naturvetenskap och teknik och har byggts upp i samverkan med Västra Götalandsregionen och Astra Zeneca. Centrumet har också en scientific advisory board. Under de första tio åren har man rekryterat 33 forskningsledare. Tips: Den 15 oktober är det dags för WCMTM:s årliga Science Day, öppen för alla intresserade. Tema denna gång är kvinnors hälsa. Välkommen att anmäla dig via gu.se/molecular­translational­medicine

Tid: 09:00–15:30. Plats: Wallenberg konferenscentrum.

Vad betyder WCMTM för dig?

Leonardo de Assis, forskningsledare för gruppen cirkadisk hudbiologi:

– WCMTM:s generösa startpaket gör det möjligt för forskningsledaren att etablera sitt laboratorium, skaffa utrustning, anställa personal och mycket snabbt börja ta fram data. Centrumet innebär också ett nätverk av grund- och kliniska forskare, vilket underlättar utvecklingen av translationell forskning. Att vara en del av denna gemenskap har varit mycket positivt för min karriär.

– Just nu befinner vi oss i en process, där ledningen för WCMTM efterfrågar våra tankar om nästa steg, bland annat när det gäller bidragsstrategier och fokus för nästa finansieringsperiod. Ledningen är öppen för feedback, synpunkter och förbättringsförslag.

Cristina Maglio, forskningsledare för en grupp inom reumatologi:

– Jag har varit med sedan 2017. Programmet har spelat en viktig roll i min karriär och möjliggjort flera sam-

arbeten med andra forskare, både inom GU och i hela Sverige.

– Samverkan med andra forskningsledare, även från helt andra fält, ger nya idéer, perspektiv och inspiration. Vi har nationella möten med de andra Wallenbergcentrumen varje år som varje gång ger mig ny energi att utveckla min forskning. Långsiktigt stöd är avgörande för att upprätthålla och vidareutveckla detta värdefulla nätverk så jag hoppas att finansieringen fortsätter under ytterligare många år.

Oskar Ragnarsson, forskningsledare för en grupp inom hypofys- och binjuresjukdomar:

– WCMTM är ett utmärkt sätt att stödja forskare tidigt i karriären. Man hamnar i en helt ny situation, inte bara för att man har finansiering utan också genom möjligheterna att samarbeta med mycket skickliga och erfarna kollegor. Sedan jag blev forskningsledare vid WCMTM har jag initierat flera samarbeten som annars inte gått att genomföra. Nätverket innebär värdefulla möjligheter att utbyta idéer och perspektiv samt ger tillgång till nya metoder, vilket har varit mycket gynnsamt för min forskning. – Alla Wallenbergcentrum samarbetar också med respektive sjukvårdsregion och WCMTM har dessutom en välutvecklad samverkan med Astra Zeneca.

Nytt centrum för en jämlikare skola

Vetenskapsrådet vill ge Göteborgs universitet 37,5 miljoner kronor för att tillsammans med Karlstads universitet etablera ett centrum för excellens i skolan. Centrumet är en del av regeringens investering i strategiska forskningsområden.

– Det är första gången den typen av satsning går till praktiknära forskning om skolan, säger projektledaren Angelika Kullberg, professor i ämnesdidaktik.

CENTRUMET INNEBÄR ETT samarbete kring praktiknära forskning där sammanlagt 15 institutioner och ett trettiotal medarbetare i Göteborg och Karlstad ingår, berättar Angelika Kullberg.

– Vi ska också jobba tillsammans med ett stort antal kommuner, skolhuvudmän och lärare i Göteborgsregionen samt i Värmland. Forskningen är fokuserad på grundskolan även om vissa projekt inkluderar förskolan eller gymnasiet. Syftet är förbättring av undervisningen i skolan med ett särskilt fokus på att minska spridningen i skolresultat. Skillnaden mellan de elever som klarar sig bäst och de som har störst svårigheter har ökat på senare år och cirka 15 procent av eleverna når inte upp till målen. Det gör att de inte kan fortsätta på gymnasiet och leder till stora svårigheter att komma vidare i livet. Centrumet kommer att anställa doktorander och postdoktorer men också samarbeta med kollegor som fått medel från annat håll, förklarar Angelika Kullberg.

– Man kan säga att centrumet blir ett paraply för många typer av praktiknära skolforskning vid de båda lärosätena.

EN VIKTIG ORSAK TILL satsningen är att forskningsresultat om skolan sällan når särskilt långt utanför lärosätet, det vill säga till skolledning och lärare. För att öka samverkan mellan forskning och skola kommer forskare och lärare att gemensamt utveckla undervisningsinnovationer i olika projekt enligt en trestegsmodell.

– Det första steget handlar om själva framtagandet av undervisningsinnovationer, vilket kan ske i mindre grupper. Forskare och lärare planerar undervisningen tillsammans, filmar det som sker i klassrummet och diskuterar sedan vad som hänt. Intressanta resultat går vidare till det andra steget, där innovationerna systematiskt testas i olika elevgrupper. Det kan exempelvis handla om elever i stad jämfört med landsbygd, elever med olika språklig bakgrund eller om olika socioekonomiska grupper. Sedan kan forskarna och lärarna diskutera hur undervisningsinnovationerna hanterat skillnaderna mellan grupperna och om dessa kunnat överbryggas.

DET TREDJE STEGET innebär en uppskalning av undervisningsinnovationen, säger Angelika Kullberg.

– Alla måste dock inte börja på steg ett; forskare som redan under lång tid jobbat systematiskt tillsammans med lärare kring en undervisningsmodell eller ett längre undervisningsprogram kan förstås genast hoppa till steg två.

- Centrumets särskilda fokus är att minska spridningen i skolresultat, säger Angelika Kullberg.

»Skillnaden mellan de elever som klarar sig bäst och de som har störst svårigheter har ökat på senare år.«

Angelika Kullberg

Tre forskningsområden kommer att vara i centrum: ämnesdidaktik, kunskapsmätning och forskning om skolledarskap.

– Bland annat ska vi samarbeta med FUR-gruppen (Förutsättningar, Utbildning, Resultat) vars forskare hör

till de främsta i landet när det gäller kunskapsmätning. En annan samarbetsgrupp är ROSE (Research on Subjectspecific Education) som är en stor ämnesdidaktisk grupp i Karlstad. Vi vill ta in mer av komplexiteten inom undervisningen och kommer att fokusera på olika skolämnen, exempelvis svenska, matematik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Vi kommer också att jobba över ämnes- och andra gränser och lära av varandra.

ANGELIKA KULLBERG HAR själv ägnat drygt 20 år åt praktiknära forskning vid GU. Hon påpekar att det finns mycket kunskap om undervisning och lärande ute på skolorna men

att den sällan får inflytande på nationell nivå.

– Det florerar också flera myter om undervisning, exempelvis att det räcker att eleverna är motiverade och har roligt för att de ska lära sig. Så är det inte, däremot finns det inom varje ämnesinnehåll aspekter som eleverna behöver få syn på och förstå för att kunna gå vidare. Det handlar om ett samspel mellan lärare och elev där läraren behöver synliggöra dessa innehållsliga aspekter i undervisningen.

Centrumet ska också ta fram utbildningsmaterial som ska göras öppet för alla skolor.

Satsningen på strategiska forskningsområden startar 2027 och löper under fem år.

»Satsningen på strategiska forskningsområden startar 2027 och är på fem år.«

– Den här typen av investeringar brukar dock få permanent finansiering, det handlar ju om ett långsiktigt förändringsarbete, säger Angelika Kullberg.

Senast Göteborgs universitet fick ett strategiskt forskningsområde var 2010 då Centrum för personcentrerad vård etablerades.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Vetenskapsrådet rekommenderar regeringen att fördela medel till 16 forskningsmiljöer inom 7 nya strategiska forskningsområden. Göteborgs universitet tilldelas enligt förslaget 37,5 miljoner kronor för ett forskningscentrum inom området Excellens i skolan. Medverkande lärosäte är Karlstads universitet.

Göteborgs universitet är även medverkande i Modellering av cellmembran med AI med Stockholms universitet som huvudsökande, samt i Resiliens i brottsförebyggande arbete (BRiC): Fördjupad professionellkunskap om barns utsatthet, drogmarknader och nya teknologier med Lunds universitet som huvudsökande.

Den sammanlagda satsningen 2027–2028 är 559 miljoner kronor.

Tar samlat grepp om digitala verktyg i undervisningen

På PIL-enhetens webbplats finns nu sidan Verktyg och stöd för digitalisering, där information om digitala verktyg för undervisande personal samlas. Sidan har tagits fram i nära samarbete med PIL-enheten efter att Beredningsorganet för digitalisering inom utbildning (BODU) drivit frågan om ett mer samlat stöd till lärare. Arbetet är en av flera insatser för att stärka digitaliseringen inom utbildningsområdet, tillsammans med vägledningar om generativ AI och frömedel till pilotprojekt.

Harry Harrysson och Anna Winckler säger att intresset för digitalisering av utbildningen varit större än de vågat hoppas på.

HARRY HARRYSSON ÄR utredare på Utbildningsenheten samt ledamot och handläggare i BODU och Anna Winckler är verksamhetsutvecklare vid IT-enheten, samt ledamot av BODU. Under april har de bland annat varit upptagna med ett arbete som både varit roligt och krävande: att välja de projekt som ska få medel ur GU:s satsning på frömedel för digitalisering av utbildningen.

– Intresset har varit rejält mycket större än vi vågat hoppas på, vilket förstås är roligt. Men det gör det svårt att fatta beslut om hur den miljon kronor som satsningen innebär ska fördelas, förklarar Harry Harrysson.

Ansökningarna kan gälla nya digitala lösningar men också vara förslag på kreativa sätt att använda befintlig teknik. Och de förslag som kommit in handlar om allt från AI som study buddy till AI som ett sätt för studenterna att

träna patientmöten, förklarar Anna Winckler.

– De projekt som utses ska ha potential att kunna användas brett, inte bara på den egna kursen. Därför planerar vi ett seminarium där de finansierade projekten får presentera sina idéer och erfarenheter, och projektledarna ska också lämna en skriftlig beskrivning av vad de har lärt sig. Eftersom detta är första året med frömedel prövar vi oss fram för att se vilka former som ger bäst effekt. Ett år är kort tid för att utvärdera en sådan satsning, men inriktningen är att frömedlen ska kunna fortsätta under flera år.

FRÖMEDLEN ÄR ETT sätt att komplettera universitetets ordinarie styrmodell för digitalisering. Modellen utgår från att digitalisering ska vara en naturlig del av ordinarie beredning och beslutsfattande, men den framförhållning som krävs i budgetprocessen kan vara svår att förena med behovet av att snabbt undersöka nya digitala möjligheter.

»Många vill förstå hur verktygen kan användas, men också var gränserna går för vad som är lämpligt och säkert.«

– Samtidigt finns en risk att bli omsprungen när utvecklingen går fort, så det här är ett sätt att stödja en snabbare process, säger Harry Harrysson. Ansökningarna inom frömedelsutlysningen ligger väl i linje med ett av de områden som prioriteras i GU:s färdriktning för digitalisering: nyfiken integrering av AI. Ett annat prioriterat område är digital förmåga. Där har BODU lagt ner ett stort arbete på att revidera Vägledning för lärare om användning av generativ AI

i utbildningen, berättar Harry Harrysson.

– Arbetet med vägledningen bygger på intervjuer med ledamöter i Utbildningsnämnden, UB, PIL och ASK och med lärarrepresentanter i BODU. Den allmänna uppfattningen är att beslut om AI i undervisning eller examination bör läggas nära den enskilda kursen samtidigt som kursansvariga och lärare kan behöva stöd. Ambitionen har därför varit att göra en öppen, resonerande vägledning, utan pekpinnar men som stöttar medvetna val. GU varken förbjuder eller kräver användning av AI men uppmuntrar till diskussion och reflektion. Vi har också försett vägledningen med ett stöd som svarar på vanliga frågor och ger tips.

BODU HAR OCKSÅ , i nära samverkan med PIL-enheten, arbetat med sidan Verktyg och stöd för digitalisering på PIL-enhetens webbplats, berättar Anna Winckler. – Tanken är att lärare lättare ska hitta vidare till det stöd som finns, oavsett om det gäller digitala verktyg, undervisningsformer eller vägledning kring generativ AI. För Vägledning vid användning av generativ AI i studierna pågår också en revidering som väntas beslutas innan sommaren.

DEN SNABBA AI-UTVECKLINGEN har väckt både nyfikenhet och osäkerhet bland medarbetare. Många vill förstå hur verktygen kan användas, men också var gränserna går för vad som är lämpligt och säkert. Det är en av anledningarna till att Göteborgs universitet har tagit fram grundutbildningen AI på GU, som vänder sig till alla medarbetare, berättar Anna Winckler.

– Är man säkrare på hur verktygen kan användas blir man kanske också mer nyfiken på att testa.

Säker och ansvarsfull digitalisering är det tredje prioriterade området i GU:s färdriktning. Ett exempel är satsningen på Chat GPT Edu, som är anpassad för just högskolan. Den information som matas in blir inte allmänt tillgänglig och används inte för att träna modellerna, säger Anna Winckler. – GU var det första lärosätet i Sverige som tecknade avtal för Chat GPT Edulicenser. Men både omställningen under pandemin och ett stort fokus på chatbotar har kraftigt ökat intresset för digital teknik på alla lärosäten. Olika universitet har olika lösningar men syftet överallt är förstås att stötta och underlätta för lärare, forskare, övriga medarbetare och studenter, så att de får tillgång till bra och säkra verktyg.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→Fakta: Beredningsorganet för digitalisering inom utbildning (BODU) har i samverkan med PIL­enheten, på PIL:s webbplats, samlat alla verktyg och allt stöd för digitalisering som vänder sig till lärare. Här finns bland annat den uppdaterade Vägledning för lärare om användning av generativ AI i utbildningen samt ett stöd till vägledningen.

Tillsammans med PIL­enheten har BODU också uppdaterat Vägledning vid användning av generativ AI i studierna. Under våren har BODU även bedömt och fattat beslut om tilldelning av frömedel för pilotprojekt inom digitalisering i utbildning. GU har ytterligare två beredningsorgan för digitalisering: Beredningsorganet för digitalisering inom forskning (BODF) på uppdrag av Forskningsnämnden samt Beredningsorganet för digitalisering i verksamhetsstödet (BODV) på uppdrag av universitetsdirektörens ledningsråd.

Osäker omvärld sätter press på

GU:s IT-tjänster

Vilken typ av IT-tjänster ska GU ha? USA:s oberäkneliga handelskrig liksom all annan oro i världen har gjort frågan alltmer aktuell.

– Just nu ser vi över våra beroenden av molntjänster, programvara och hårdvara från speciellt USA och Kina. Läget är dock inte akut utan handlar om ett långsiktigt arbete, säger Tony Ottosson Gadd, enhetschef på IT-enheten.

BLAND ANNAT Danmark, Tyskland och Frankrike har kommit mycket längre än Sverige när det gäller att hitta alternativa IT-lösningar, exempelvis till Microsoft. Delstaten Schleswig-Holstein har exempelvis beslutat att helt fasa ut Microsoft Office. Också EU-kommissionen har bestämt att beroendet av amerikansk it-teknik ska minska, berättar Tony Ottosson Gadd.

– För EU handlar det nog främst om geopolitik. Att vara i händerna på USA innebär förstås en ganska dålig förhandlingsposition.

Svenska regeringen däremot är förvånansvärt tyst när det gäller beroendet av amerikansk teknologi, konstaterar Tony Ottosson Gadd.

– Eftersom regeringen inte pekat ut någon riktning har myndigheterna fått fatta beslut på egen hand, vilket lett till en del osäkerhet. På GU har vi bestämt att inte avveckla våra nuvarande tjänster utan istället satsa på kompletterande lösningar.

DET HANDLAR BLAND annat om open source-tjänster, alltså gratisprogram som inte behöver upphandlas och som är öppet tillgängliga att använda, modifiera och distribuera vidare, berättar Tony Ottosson Gadd.

– Ett exempel är Nextcloud som vi rekommenderar för lagring av material med säkerhetsklass 3 och som också delvis kan ersätta Microsoft 365, där vi lagrar mycket av vår data. Nextcloud är en säkrare lösning och minskar dessutom riskerna med en enda leverantör.

Tony Ottosson Gadd

ATT PÅ KORT tid avveckla Microsoft office, ser Tony Ottosson Gadd som orealistiskt.

– Många av våra medarbetare har aldrig använt något annat. Att ändra hela universitetets sätt att arbeta innebär en jätteprocess. Det alternativ som ledningen valt, på min rekommendation, är att genomföra en långsiktig förändring med flera parallella lösningar. Den extra kostnad det innebär kan ses som en försäkring mot hur dyrt det skulle bli om Microsoft plötsligt inte går att använda samtidigt som vi saknar alternativ. Planen är att IT-enheten tagit fram kompletterande lösningar för bland annat Teams vid årsskiftet.

Text: Eva Lundgren

Fri publicering blir tillgänglig för fler

Öppenhet och transparens med ORE

Öppen publicering och granskning samt gratis för både författaren och läsaren. Så kan man sammanfatta Open Research Europe (ORE). Plattformen har funnits sedan 2021 men är än så länge bara tillgänglig för forskning finansierad av EU.

I höst blir det ändring på det. Genom ett nytt avtal kommer forskare i 11 samverkande länder att kunna publicera på ORE, oavsett finansiär. Från Sverige bidrar Vetenskapsrådet, Forte och Formas.

HELENA FRANCKE, universitetsbibliotekarie på Samhällsvetenskapliga biblioteken har jobbat med vetenskapliga

publikationer sedan tidigt 2000-tal.

– När jag började var det inte ovanligt att forskare drev

egna små, öppet tillgängliga tidskrifter för en liten krets kollegor. Då fanns inga publiceringsavgifter för öppen tillgång. Sedan dess har utvecklingen gått fort med allt större förlag och med högre priser och avgifter.

Sedan några år tillbaka har Bibsam-konsortiet, där UB ingår, tecknat så kallat transformativa avtal med ett stort antal förlag, bland annat Elsevier – det största vetenskapliga förlaget. För författarna och

läsarna innebär det öppen och kostnadsfri publicering och tillgång till artiklarna, som istället betalas av biblioteket. År 2024 var UB:s kostnader för dessa tjänster drygt 40,6 miljoner kronor, berättar Helena Francke.

– Det finns alternativa initiativ för öppen publicering utan den höga kostnaden. Ett exempel är Kungliga bibliotekets Publicera, med öppet tillgängliga svenska tidskrifter utan publiceringsavgift.

Enligt Helena Francke, universitetsbibliotekarie på Samhällsvetenskapliga biblioteken, har ORE ett annorlunda upplägg än traditionella tidskrifter.

PUBLICERINGSPLATTFORMEN

ORE startade 2021 av Europeiska kommissionen som står får alla kostnader. Än så länge är plattformen bara tillgänglig för forskare som fått medel av EU. I oktober ska dock Cern i Schweiz ta över driften.

EU kommer även fortsättningsvis att vara huvudfinansiär men också finansiärer från 11 europeiska länder ska bidra. Det innebär att alla forskare från dessa länder kan publicera på plattformen, oavsett finansiär. – ORE har ett annorlunda upplägg än traditionella tidskrifter. Plattformen tar emot olika bidrag inom alla ämnen, som dataset och öppna brev, förutom forskningsartiklar. Efter en snabb genomgång, som granskar plagiat, etiska frågor och liknande, laddas filen upp. Artikeln granskas sedan helt öppet: granskarnas namn, deras kommentarer samt om artikeln godkänts, godkänts med förbehåll eller avvisats –allt publiceras. Också läsaren kan kommentera. Alla versioner av artikeln publiceras och får ett eget DOI-nummer.

FÖRUTOM ÖPPEN OCH snabb publicering kan ORE också medföra en annan fördel, påpekar Helena Francke. – Att granska tidskriftsartiklar är ett krävande arbete som görs gratis och oftast helt anonymt. I ORE står forskaren där med sitt namn, vilket kan kännas utlämnande men det innebär också att forskaren i en forskningsansökan eller tjänstetillsättning kan visa att hen granskat exempelvis 30 artiklar i ORE där granskningsutlåtandet går att läsa. En nackdel är att det kan vara

känsligt för författaren att bli så öppet utlämnad för kritik. Tanken är att ORE så småningom ska bli ett helt öppet system och inte begränsat till ett visst antal länder. För många forskare, särskilt unga som behöver meritera sig, kommer förmodligen de dyra prestigetidskrifterna även fortsättningsvis vara betydelsefulla, menar Helena Francke.

– Men kanske är en förändring på gång. Den europeiska satsningen Coalition for Advancing Research Assessment (CoARA) har som syfte att fokusera på forskningens kvalitet istället för på publikationskanal. Flera svenska lärosäten stöder CoARA och i somras gick också GU med i koalitionen.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Snart möjligt hitta äldre böcker via Supersök

Snart blir det lättare att hitta äldre böcker på UB. Den inskannade kortkatalogen med litteratur fram till 1957 har uppdaterats och blir under året sökbar i UB:s Supersök. Ett liknande arbete pågår vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, som UB samarbetar med.

→ Fakta: Open Research Europe (ORE) är en öppen publiceringsplattform utan författar­ eller läsaravgifter. Plattformens publicerings­ och granskningsprocesser är helt transparenta. Alla artiklar får en unik DOI och indexeras i databaser som Scopus och PubMed, när de fått godkänt av de utsedda granskarna. ORE kom till 2021 på initiativ av EU­kommissionen men drivs numera av Cern i Schweiz. EU­kommissionen är dock fortfarande huvudfinansiär men plattformen kommer från och med i år också att ha finansiärer i Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Slovenien, Spanien, Tyskland, Österrike samt Sverige, där Vetenskapsrådet, Formas och Forte bidrar.

KORTKATALOGEN, med information om litteratur från äldsta tid fram till 1957, finns i två utföranden: en alfabetisk och en ämnesindelad. På 1950-talet gjordes en maskinskriven version av de handskrivna korten som sedan 2001 finns inskannade och tillgängliga online. Det berättar Markus Nolgren, universitetsbibliotekarie vid Humanistiska biblioteket.

– Katalogen innehåller uppslag som motsvarar cirka 700 000 titlar Den finns inskannad och går att söka i och beställa material från online. I takt med att våra användare vant sig vid att kunna hitta nästan allt tryckt material via Libris och Supersök har den äldre katalogen blivit allt mer problematisk. Många känner inte till den och systematiken kan göra den svårare att använda, särskilt fram till nyligen då den bara gick att bläddra i.

MED HJÄLP AV ny AI-teknik skapas storskaliga, automatiserade arbetsflöden som tolkar och strukturerar informationen på korten, säger Magnus Kull, verksamhetsarkitekt på UB:s digitala tjänster.

ningsverktyg som jämför vårt bestånd med den nationella katalogen Libris. En del verk som finns listade där finns även i Göteborg medan runt en tredjedel av vårt material enbart finns här.

DET KAN OCKSÅ bli aktuellt att använda poster från utländska kataloger för att berika Libris, säger Markus Nolgren.

– Förutom att arbetet i projekten bidrar till att bättre synliggöra en stor del av vårt äldre material så har vi också samlat på oss erfarenheter som vi hoppas kunna använda för att framöver tillgängliggöra även annat material som inte är så synligt idag.

Också i Uppsala och Lund pågår liknande projekt. Dessa bibliotek har valt en annan teknik än GU för sina projekt, berättar Magnus Kull.

– Vi har regelbundna avstämningar med kollegor vid de andra biblioteken och delar information. Men eftersom vi började något senare än de och utvecklingen inom AI går så fort, skiljer sig vår metod något från deras. Nya tekniker kommer hela tiden, men ibland måste man bestämma vad som är bra nog för att komma vidare.

»Efter en snabb genomgång, som granskar plagiat, etiska frågor och liknande, laddas filen upp. Artikeln granskas sedan helt öppet.« Helena Francke

– Språkmodellen plockar ut rätt för- och efternamn på författaren, rätt titel och undertitel, publiceringsår samt publiceringsort från korten. Här på UB har vi också utvecklat ett eget match-

→ Fakta: UB driver ett projekt om att synliggöra samlingar äldre än 1957. Liknande projekt är på gång vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. Uppgifterna kommer att läggas in i de tre bibliotekens kataloger samt i Libris.

Biträdande lektorat ska stärka kompetensen

För att stärka GU:s forskningsmiljöer och långsiktiga kompetensförsörjning gör rektor nu en satsning på biträdande lektorat. Varje fakultet kan söka upp till två miljoner kronor per år för femåriga tjänster. Investeringen ligger i linje med regeringens mål att öka andelen meriteringsanställningar vid lärosätena, stärka återväxten av unga forskare och främja akademisk rörlighet.

DET HANDLAR OM en strategisk satsning på rekrytering av internationellt meriterade biträdande lektorer där fokus ligger på högsta vetenskapliga kvalitet och ökad internationalisering, förklarar prorektor Carina Mallard.

– Rektor finansierar upp till 2 miljoner kronor om året i fem år för två eller fler lektorer per fakultet.

Satsningen är bland annat ett sätt att nå det mål som regeringen uppställt för Göteborgs universitet om att 3 procent av den forskande och undervisande personalen fram till 2028 ska vara biträdande lektorer, säger Carina Mallard.

– Men framför allt hoppas vi förstås locka till oss unga duktiga forskare som kan bidra till den mottagande fakultetens eller institutionens långsiktiga kompetensförsörjning. Satsningen kommer att ge dessa forskare mycket goda förutsättningar att utveckla sin självständighet och meritera sig vetenskapligt och pedagogiskt för en anställning som lektor.

OCKSÅ VETENSKAPSRÅDET (VR) gör satsningar på biträdande lektorer. Det handlar om fyra utlysningar varav den första öppnade redan i januari. Nästa öppnar i augusti och de båda övriga kommer nästa år. – Bland nomineringskriterierna finns att minst hälften

av de sökande måste ha haft huvudsaklig anställning utanför Sverige de senaste fyra åren samt att minst 40 procent måste tillhöra underrepresenterat kön. Varje bidrag är på 3 miljoner kronor per år under fem år, med möjlighet till förlängning på lektorsnivå i ytterligare 5 år. Det mottagande lärosätet ska bidra med minst 50 procent av lönerna.

LIKSOM ÖVRIGA större lärosäten har GU fått möjlighet att nominera tio kandidater till VR-satsningen, berättar Carina Mallard.

– Vi väntar nu på utfallet från den första utlysningen där besked kommer i juni. Samtidigt pågår förberedelser vid fakulteterna för att nominera kandidater inför den andra omgången.

Den satsning GU nu gör är skild från VR:satsningen. Vissa datum är dock anpassade till VR:s utlysningar.

– Några av de biträdande universitetslektorer vi kommer att anställa genom den universitetsgemensamma satsningen kan bli nominerade till de utlysningar som VR gör nästa år. Men vår utlysning är en separat process.

Att samtliga fakulteter samtidigt får ett tillskott av en eller flera unga forskare har flera fördelar.

– Vi i ledningen tänker oss att de kanske kan bilda ett

Carina Mallard hoppas att satsningen på biträdande lektorer kommer att locka duktiga forskare till GU.

nätverk där de stöttar och lär av varandra. Att skapa en större miljö med kollegor som befinner sig i samma situation kan vara ett sätt att ge de biträdande lektorerna en känsla av att vara i ett sammanhang som de vill stanna kvar i och vidareutveckla.

I BÖRJAN AV HÖSTEN sker den gemensamma utlysningen från samtliga medverkande fakulteter. Förutom GU:s centrala satsning har också Sahlgrenska akademin öppnat en utlysning om nio biträdande universitetslektorat.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: För att stärka GU:s forskningsmiljöer gör rektor en satsning på biträdande lektorat. Vid anställning av två eller flera biträdande universitetslektorer innebär satsningen finansiering med upp till 2 miljoner kronor om året under fem år per fakultet. Vid anställning av en universitetslektor är finansieringen 1 miljon kronor om året. Den gemensamma utlysningen äger rum under tidig höst. Vissa datum i GU:s satsning är anpassade till den pågående biträdande lektorssatsning som Vetenskapsrådet gör, som dock är en separat insats.

EAL ersätter PIL och ASK

■ Nu är det klart: den nya enheten får namnet Enheten för akademiskt lärarskap (EAL). Det ersätter det tidigare, betydligt mer omständliga arbetsnamnet och är en följd av att PIL och ASK slås ihop. Namnet har tagits fram av Utbildningsnämnden, som haft i uppdrag att samla in och bereda förslag inför rektors beslut.

– Det handlar inte bara om en etikett, utan om att sätta en tydlig identitet för en verksamhet som ska stödja hela universitetets utbildningsuppdrag, säger vicerektor Pauli Kortteinen.

Flera verksamheter och medarbetare har bidragit i processen. Målet har varit att hitta ett namn som både speglar uppdraget,

fungerar i kommunikationen och signalerar något nytt.

– Vi landade i Enheten för akademiskt lärarskap – ett kort och tydligt namn som samtidigt rymmer hela bredden av enhetens samlade uppdrag: högskolepedagogik, pedagogisk och didaktisk utveckling samt akademisk litteracitet. Det fångar också att undervisning och studenters lärande är en självklar del av det akademiska uppdraget, säger Pauli Kortteinen.

Tanken är att den nya enheten ska bli en gemensam resurs för hela GU och bidra till att utveckla kvaliteten i utbildningen. På engelska heter den The unit for academic teaching and learning.

Ny masterutbildning

■ För att öka Sveriges inflytande i EU gör regeringen nu en satsning på masterutbildningar. För GU:s del handlar det om ett ettårigt masterprogram i offentlig förvaltning med EU-inriktning.

Programmet har utvecklats i samverkan med flera verksamheter inom GU samt externa samarbetspartner, bland andra Göteborgs Stad och VUB i Bryssel.

– Programmet är mer praktiknära och kortare för att snabbt göra avtryck men bygger på ett gediget vetenskapligt förhållningssätt och informeras av spetsforskning inom området, säger Anders Sundell, proprefekt vid statsvetenskapliga institutionen.

Också Handelshögskolan i Stockholm och Stockholms universitet ingår i satsningen.

■ Uppdraget att samordna och utveckla ett medborgarskapsprov, med delprovet i samhällskunskap, har landat på institutionen för pedagogik och specialpedagogik. Men hur ett färdigt, fullständigt prov ska se ut är fortfarande oklart.

Efter flera turer sedan regeringens beslut 2025 har uppdraget förändrats. Den ursprungliga planen om ett snabbt införande mötte kritik, både mot tidsramen och mot hur uppdraget gavs till lärosätena. Nu ligger fokus på ett successivt införande av provet.

Institutionen ska ta fram och kvali-

tetssäkra så kallade prototypuppgifter i samhällskunskap som ska vara klara i augusti 2026. Något färdigt prov blir det inte i närtid.

»Det handlar inte bara om en etikett, utan om att sätta en tydlig identitet.«

Pauli Kortteinen

Sammanslagning

Gemensamma förvaltningens enheter Serviceenheten respektive GU fastighet och hållbar utveckling slogs ihop till en enhet från den 1 maj. Det beslutet har universitetsdirektör Johan Johansson fattat. Det innebär att Lars Fröding, idag servicechef, blir enhetschef för den nya enheten. Anna Walske fortsätter som fastighetschef, med verksamhets­ och personalansvar för de sektioner som idag tillhör GU fastighet och hållbar utveckling.

EUTOPIA Week till Göteborg

Den 28 juni–1 juli står Göteborgs universitet värd för EUTOPIA Week 2026. Då samlas uppemot 400 studenter, forskare och medarbetare från partneruniversiteten i den europeiska universitetsalliansen EUTOPIA. Årets tema är Health and Wellbeing, med Research Days om bland annat kvinnors hälsa, mat och hälsa, kulturens betydelse för välbefinnande och AI­systemens påverkan på mental hälsa. Veckan rymmer också avslutningen av Young Leaders Academy. – Genom att stå värd stärker Göteborgs universitet sin roll inom EUTOPIA. Vi vill utveckla långsiktiga samarbeten inom utbildning, forskning och innovation som på riktigt bidrar till universitetens utveckling, säger rektor Malin Broberg.

– Prototypuppgifterna ska utprövas i ett lämpligt populationsurval, säger seniorforskaren Gudrun Erickson.

En ny förordning väntas i maj, men hur nästa steg konkret ska genomföras är ännu inte beslutat.

– Det finns ännu ingen överenskom-

melse för 2027. Det är en stor reform som ska sjösättas, betonar hon.

Frågan om medborgarskapsprov har utretts i flera omgångar sedan början av 2000-talet, senast i SOU 2021:2 med tillägg i SOU 2025:1. Sverige och Irland är idag de enda länderna i Europa som saknar sådana prov.

Trots den tidigare turbulensen betonar prefekt Alli Klapp att fokus ligger på kvalitet.

– Det här är ett samhällsuppdrag som kräver tid och noggrannhet.

Text: Allan Eriksson

På gränsen mellan teknik och klinik

– Audiologi förenar medicin, teknik och beteendevetenskap. Samtidigt som audionomer arbetar med avancerad teknologi får de möta människor i deras vardag.

Så säger André Sadeghi. Han är Sveriges förste audionom som blivit professor i audiologi. Att ämnet idag har en stark akademisk förankring är till stor del hans förtjänst. →

et är genom att arbeta i gränslandet mellan akademi, sjukvård och industri som André Sadeghi bidragit, inte bara till utbildning och forskning inom audiologi, utan också till teknisk utveckling. Att han nu är professor är alltså inte bara en personlig milstolpe utan också ett viktigt steg för en hel yrkeskår.

Det hela började när André Sadeghi 1998 var klar med sina studier till audionom och ville fortsätta med en magisterutbildning.

– Det visade sig att någon sådan inte fanns. Så jag bestämde mig för att bygga min egen utbildning och blev 1999 en av de första audionomerna i landet med magisterexamen i audiologi. På så sätt kunde jag påbörja forskarstudier vid Göteborgs universitet.

Han disputerade 2005 med en avhandling om Ushers syndrom, den vanligaste orsaken till dövblindhet.

– I mina doktorandstudier kombinerade jag epidemiologi, kliniska data och genetiska analyser för att bland annat kartlägga prevalens av syndromet i Sverige. Det handlade om att belysa sambandet mellan ett tiotal genotyper och tre fenotyper, alltså hur generna uttrycks hos en individ. Parallellt med forskarutbildningen vidareutbildade jag mig inom genetisk vägledning och samma år som jag disputerade tog jag en magisterexamen också inom detta område.

När André Sadeghi gick sin forskarutbildning fick han lära sig att människan troligen har omkring 100 000 gener.

– Nu vet vi att antalet snarare ligger runt 20 000–25  000. Det innebär att generna inte bara har en utan ofta flera funktioner, vilket kan bidra till att behandlingen av genetiska sjukdomar blir komplex: en gen, vars förändringar kan orsaka en allvarlig sjukdom, kan också vara livsnödvändig, vilket gör att dess uttryck eller funktion inte enkelt kan påverkas utan konsekvenser. Men vissa genetiska förändringar kan behandlas med hjälp av genterapi, något som öppnar för nya möjligheter och ett mycket spännande framtidsperspektiv.

Om utvecklingen fortsätter kan vi på sikt förändra hur en hel del sjukdomar behandlas och kanske även påverka hur vi åldras. I ett längre perspektiv skulle det till och med kunna innebära att människor kan bli 200 år gamla. Det som idag är science fiction blir science facts. Efter disputationen arbetade André Sadeghi några år på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Samtidigt pågick en snabb utveckling av både gamla och nya hörselhjälpmedel. Det handlade bland annat om cochleaimplantat, där ljud omvandlas till elektriska signaler som skickas till hörselnerven i

»Om utvecklingen fortsätter kan vi på sikt förändra hur en hel del sjukdomar behandlas och kanske även påverka hur vi åldras.«

ANDRÉ SADEGHI

innerörat. Men också om benförankrade hörapparater som leder ljud via skallbenet direkt till innerörat, en teknik utvecklad av Chalmersforskaren Bo Håkansson. Jag började jobba på företaget Cochlear och tillsammans med ingenjörer och andra experter bidrog jag till utvecklingen av världens första digitala benförankrade hörapparat.

De senaste versionerna kan närmast beskrivas som små datorer, med avancerad signalbehandling, realtidsanalys av ljudmiljöer och uppkoppling till mobiltelefoner, datorer, tv, surfplattor och smartklockor, förklarar André Sadeghi.

– De fungerar inte längre enbart som förstärkare, utan som en integrerad del av individens digitala vardag. Ett exempel är nya mikrofonlösningar där mikrofonen placeras i hörselgången, vilket bättre utnyttjar ytterörats naturliga funktion och ger en mer naturlig ljudupplevelse.

Också ute på klinikerna går utvecklingen snabbt.

– Idag undersöks hörseln hos alla nyfödda. Hörselnedsättning upptäcks alltså direkt och inom ett halvår har barnet fått ett implantat. Det innebär att barnet i de flesta fall får en normal hörsel- och talutveckling. Man kan nästan säga att det i dagens Sverige inte finns några döva barn.

Jobbet inom industrin var både intressant och välbetalt. Ändå valde André Sadeghi att återvända till akademin.

– År 2011 fick jag ett samtal från Göteborgs universitet. Audionomutbildningen hade legat nere under flera år, bland annat på grund av brist på disputerade lärare och en svag akademisk struktur. Nu ville universitetet starta upp verksamheten igen och behovet av kompetens var stort.

Förutsättningarna var dock osäkra.

– Jag erbjöds ett sex månaders vikariat med möjlighet till förlängning. Att lämna industrin var inget självklart beslut, men jag hade en tydlig vision om att bygga upp en stark akademisk miljö för audionomstudenter.

Nu fick jag möjlighet att bidra till detta och ville därför inte säga nej. Tillsammans med mina kollegor skapade vi en utbildning med tydlig vetenskaplig grund och en stark koppling till kliniken.

Ganska snart blev det tydligt att ytterligare något saknades, nämligen en sammanhållen miljö där utbildning, forskning och klinik kunde mötas.

– Med externa anslag och i nära samarbete med hörselverksamheten i Västra Götalandsregionen etablerade jag 2014 ett audiologiskt tränings- och forskningslaboratorium vid Sahlgrenska akademin. Satsningen blev central för utvecklingen av både utbildning och forskning.

Just nu har André Sadeghi en kombinationstjänst där han arbetar cirka 80 procent i akademin och 20 procent på klinik.

– För mig är det inte två separata roller, utan delar som stärker varandra. Det kliniska arbetet ger en direkt förståelse för patienternas vardag och de frågor som är mest relevanta för dem, medan forskningen ger möjlighet till en mer systematisk analys som bidrar till en långsiktig utveckling. Det är också viktigt för studenterna att vi lärare finns ute på kliniken, eftersom det stärker kopplingen mellan teori och praktik.

André Sadeghi leder även forskargruppen H70 Hörsel.

– Cirka 1,8 miljoner människor i Sverige har idag nedsatt hörsel, varav en majoritet är äldre. Det beror bland annat på degenerativa förändringar i innerörats hårceller och i de nervceller som är involverade i hörseln. I början är det hårceller som registrerar ljusa frekvenser som påverkas, vilket gör det svårare att uppfatta exempelvis fågelkvitter. Variationen mellan individer i samma ålder är dock stor. Hörsel är inte enbart en fråga om ålder, utan handlar om ett komplext samspel mellan genetik, epigenetik, livsstil, hälsa och miljö.

En viktig insikt är att hörselnedsättning inte enbart är ett medicinskt problem, utan lika mycket ett socialt, betonar Andre Sadeghi. – För den som inte hör så bra kan det vara svårt att delta i samtal och annat umgänge. Många, särskilt äldre, riskerar att bli isolerade. Det är därför viktigt att informationen om tillgängliga hjälpmedel når ut. Förra året blev André Sadeghi den första audionomen i Sverige som utsågs till professor i audiologi.

– När jag fick beskedet via e-post att min ansökan accepterats var jag på kliniken. Efter alla års studier och arbete var känslan nästan overklig. Självklart är professuren viktig för mig personligen. Men jag tror också att både kollegor och studenter kan behöva påminnas om att ingenting är omöjligt.

ANDRÉ SADEGHI

Jobbar som: Professor i audiologi vid

Sahlgrenska akademin samt legitimerad audionom vid hörselverksamheten inom Västra Götalandsregionen.

Bakgrund: Designad i Iran, utvecklad i Sverige.

Familj: Fru Negin Behnam, 19-åriga dottern Shania och katten Danté.

Bor: I Partille.

Senast lästa bok: Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri.

Senaste sedda film: Paper Spiders.

Intressen: Träning, tennis, resor, böcker och tid med familjen och vänner.

Ny professur i Victorias namn

Kronprinsessan Victoria diskuterade biologisk mångfald med Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi.

Torsdagen den 21 maj besökte kronprinsessan Victoria Tjärnö marina laboratorium.

Besöket skedde med anledning av en ny professur i biodiversitet som universitetet inrättat som gåva inför kronprinsessans 50­årsfirande nästa år. Professuren innebär bland annat återkommande rundabordssamtal.

"Biologisk mångfald är avgörande för vårt framtida samhälle"

Det var kronprinsessan själv som önskat att det första rundabordssamtalet skulle äga rum på Tjärnö, en plats hon besökt två gånger tidigare. Temat var Innovativa policyinstrument för biodiversitet och samtalet inleddes av rektor Malin Broberg. Hon påpekade att värnandet av biodiversitet är fundamentalt för hela planetens framtid samt betonade det nödvändiga samarbetet mellan olika

discipliner och samhällsaktörer.

Därefter tog kronprinsessan ordet.

– Att snart fylla 50 fyller mig kanske inte med så stor entusiasm. Men denna kommande milstolpe har gett mig en mycket spännande present: en professur i biologisk mångfald i mitt namn. Jag är både rörd och glad över gåvan och kan inte nog tacka Carl Bennet och Göteborgs universitet.

Kronprinsessan berättade sedan hur hon redan som barn fascinerats av naturen och av hur olika arter anpassar sig till miljön.

– I takt med att jag blivit äldre har jag också förstått hur skör naturen är. Även om moder natur är motståndskraftig och kan läka på egen hand, finns en brytpunkt där hon inte längre orkar återhämta sig.

Kronprinsessan påpekade att ansvaret för att skydda naturen är något vi alla delar, både som individer och genom de beslut som fattas av länder och internationella organisationer.

– Det är därför en grupp människor med djup kunskap och olika perspektiv samlats här för att diskutera åtgärder mot den pågående förlusten av biologisk mångfald. Det handlar om att agera lokalt för global påverkan. Och det är precis vad vi gör här idag.

Fakta: I samarbete med Carl Bennet AB inrättade Göteborgs universitet förra året Kronprinsessan Victorias professur i biodiversitet, som är en gåva inför kronprinsessans 50­årsfirande nästa år. Rekryteringen av professurens innehavare pågår. Torsdagen den 21 maj besökte kronprinsessan Tjärnö marina laboratorium vid Göteborgs universitet. Bland annat medverkade hon i det första av ett återkommande rundabordssamtal med särskilt inbjudna deltagare. Årets tema var Innovativa policyinstrument för biodiversitet. Förutom kronprinsessan deltog Malin Broberg, rektor vid Göteborgs universitet; Jessika Roswall, EU­kommissionär; Håkan Wirtén, generaldirektör på SMHI; Johan Kuylenstierna, generaldirektör vid Naturvårdsverket; Sverker Carlsson Jagers, professor i statsvetenskap; Johan Rehngren, stadsträdgårdsmästare i Göteborg; Sally Björklund af Geijerstam, ordförande Göteborgs ungdomsfullmäktige; Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, samt Karen O’Brien, professor i klimatledarskap.

Samtalet kretsade sedan bland annat kring hur styrmedel kan skapas som både är effektiva och rättvisa samt om vikten av att bjuda in den unga generationen till olika diskussioner. Också betydelsen av mötesplatser togs upp, där forskare, beslutsfattare och allmänhet kan diskutera betydelsefulla frågor utifrån sina olika utgångspunkter. Andra kommentarer var EU:s viktiga miljöarbete och stadsmänniskans bristande naturkunskaper. Hur hoten mot jordens artrikedom hänger samman med klimatförändringen diskuterades också: På ett sätt är klimatet enklare att förstå eftersom utsläpp av växthusgaser går att mäta, medan hoten mot biodiversitet är svåra att värdera, särskilt som man inte ens vet hur många arter som finns på jorden. Samtidigt är växthusgaser ingenting vi upplever eller har en relation till, medan vi alla kan studera, hänföras av och engagera oss i naturen.

Kronprinsessan Victorias professur i biodiversitet är en strategisk satsning inom ramen för GU:s vision att vara ett universitet för världen där lärosätets ledande roll inom biodiversitetsforskning är en viktig del. Professuren har gjorts

Jessika Roswall och Malin Broberg tittar på när kronprinsessan får hjälp av Maria Bodin att sätta på ett förkläde inför fältarbetet som havsbonde.

möjlig genom ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Carl Bennet AB.

– Biologisk mångfald är, liksom klimatet, avgörande för vårt framtida samhälle. Jag är mycket glad över att Göteborgs universitet tagit över stafettpinnen i denna viktiga fråga, förklarade Carl Bennet.

Rektor Malin Broberg påpekade att Göteborgs universitet, som bland annat huserar Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier (GGBC), är ovanligt väl lämpat att inrätta en professur i biodiversitet.

– Det handlar inte bara om naturvetenskap utan även om exempelvis ekonomi, juridik, psykologi, konst och humaniora. Göteborgs universitet är brett med många fakulteter som har mycket att bidra med i denna fråga.

Också Göran Hilmersson, dekan på Fakulteten för naturvetenskap och teknik, påpekade vikten av samverkan, inte bara inom universitetet utan också med övriga samhället.

– Poängen med dagens rundabordssamtal var just att företrädare för olika discipliner, liksom för myndigheter, region och kommun, kommer samman.

Under rundabordssamtalet berättade kronprisessan om sitt naturintresse.

Tanken är att rundabordssamtalet om biodiversitet ska vara återkommande så att vi håller igång samtalet.

Kronprinsessans besök innehöll också en guidad båttur till Kosterhavets nationalpark samt ett fältarbete där hon fick prova på att vara havsbonde.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

En gigant som inte går att undvika

I mars avled Jürgen Habermas vid 96 års ålder. Han var en av 1900­talets mest inflytelserika filosofer. Hans teorier om demokrati, rationalitet och mänsklig kommunikation har påverkat såväl forskning som politik och offentlig debatt, speciellt i hemlandet Tyskland. Men hur relevanta är hans idéer i dag? Två forskare vid GU ger sina perspektiv.

– GU-forskarna om Jürgen

Habermas gärning och eftermäle

– När jag pluggade sociologi i början av 1990-talet var Habermas lite av en teoretisk idol för mig, säger Carl Cassegård, professor i sociologi.

Det var knappast något ovanligt. Under1980- och 1990-talen hade Habermas en närmast självklar position som samtidens kanske mest tongivande samhällsteoretiker. Hans kanske mest kända idé, teorin om det kommunikativa handlandet, betonade hur det rationella och öppna samtalet skapade den ömsesidiga förståelse som demokratin vilar på. Dessa tankar blev centrala referenspunkter för en hel generation studenter i sociologi, filosofi och statsvenskap.

– Vid den tiden hade poststrukturalismen blivit mainstream och väldigt inne. Habermas framstod som en motpol till detta och fick stor betydelse för dem som inte ville följa med på den vågen och som var skeptiska till den relativism som poststrukturalismen medförde. Habermas fanns där och erbjöd en grund för kritisk samhällsforskning.

Men Cassegårds entusiasm för kritisk teori och Habermas

falnade snart, speciellt efter att han börjat intressera sig för dem som brukar kallas den kritiska teorins första generation med namn som Theodor Adorno, Max Horkheimer och Walter Benjamin.

– De var hans föregångare inom den kritiska teorin, men i min mening klumpade Habermas ihop dem på ett orättvist sätt med poststrukturalismen. Jag tycker han missade mycket av poängen i deras tänkande.

Hans teori om det kommunikativa handlandet går till viss del ut på att förstå andras perspektiv. Hade han svårt för det själv?

Carl Cassegård skrattar till: – Ja, absolut. Det kan ha att göra med att hans modell för det kommunikativa handlandet bygger på rationella och logiska argument, vilket kan ha gjort det svårt för honom att ta till sig det som Adorno och Horkheimer skulle beskriva som ett dialektiskt framställningssätt. En återkommande invändning mot Habermas har också varit att han underskattade att argument kan framföras på vad som vid en första anblick kan framstå som irrationella sätt.

Carl Cassegård instämmer i denna kritik. Samtidigt framhåller

han att även om kommunikation inte alltid räcker för att nå konsensus, är den ändå en viktig dimension för att avgöra vad som är rätt eller fel i ett samhälle.

– Oavsett hur väl man tycker att Habermas teorier håller, så måste man erkänna hans originalitet. Det finns en kraft, energi och skärpa i hans tänkande. Ett tuggmotstånd. Så är det med de flesta stora tänkare. Man kan komma med spontana invändningar, men de har alltid ett motargument i beredskap. Det är alltid kul att ge sig i kast med dem.

» Oavsett hur väl man tycker att Habermas teorier håller så måste man erkänna hans originalitet.«

Anton Jansson, docent i idé- och lärdomshistoria, tillhör en yngre generation forskare som började studera efter Habermas storhetstid.

– Habermas var redan kanoniserad och ingick i introduktionskurserna, men han var ingen teoretiker jag använde under min doktorandtid till exempel. Det var först i min senare forskning och undervisning om offentlighet som jag började förhålla mig till honom. Då går han inte att undvika.

Habermas utvecklade teorin om offentligheten i Borgerlig offentlighet: Kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället (1962). Offentligheten – alltså sfären mellan staten och privatlivet, som växte fram i salonger och kaffehus i 1700-talets Europa – menade han var en förutsättning för demokratin. Det är i offentligheten idéer prövas, samhällsfrågor diskuteras och den allmänna opinionen som påverkar politiska beslut formas.

– När boken kom var han kritisk mot massmedier, framför allt tv, som han menade var ett enkelriktat medium som bidrog till att människor passiviserades.

– Intressant är att boken översattes till engelska först 1989. Den fick då ett nytt uppsving, vilket förmodligen hade mycket att göra med murens fall och hur man bygger en ny demokratisk ordning. Trots att boken är torr och komplicerad, och lätt att kritisera på vissa punkter, är den också rik, intressant och definierande för diskussionen än idag, säger Anton Jansson.

Diskussionen om digitaliseringen, internet och sociala mediers destruktiva kapacitet är ett exempel på det. Så sent som 2022 skrev Habermas själv en text om offentligheten på 2000-talet.

– Jag vet inte om hans tankar om internet som 90-plus tillförde så mycket. Om jag ska vara ärlig minns jag dem knappt. Det är snarare andra som för diskussionen idag, men hans teorier ligger hela tiden där i bakgrunden och puttrar.

Enligt Anton Jansson var Habermas mest betydelsefulla insats i den offentliga debatten, den så kallade historikerstriden 1986 om Tysklands relation till Förintelsen. Debatten blev en symbol för ett skifte mot en mer självkritisk tysk minneskultur. Hans främsta motståndare, historikern Ernst Nolte, anklagades för att relativisera nazismens brott genom jämförelser med Stalins massmord i Sovjetunionen. Habermas insisterade på att Förintelsen var ett unikt brott som måste erkännas och bearbetas av det tyska folket.

»... hans teorier ligger hela tiden där i bakgrunden och puttrar.«

den specifika minneskultur, där minnet av Förintelsen och det egna förövarskapet blev viktigt för den nationella identiteten.

Carl Cassegård ser också historikerstriden som en central del i Habermas politiska tänkande.

– Medan den första generationens tänkare, alltså Adorno och Horkheimer, använde sin kritiska metod för att granska efterkrigstidens Tyskland var det tvärtom viktigt för Habermas att försvara de progressiva landvinningar som gjorts mot försöken att återuppliva förkrigstida, nationalistiskt och konservativt tankegods. Det är då den farliga typen av känslor kommer in och slår ut de rationella, menade han. Det var en ståndpunkt som han vidmakthöll ända fram till sin död, säger Carl Cassegård.

»Den paradoxala effekten av Habermas tänkande blir att man potentiellt rättfärdigar ett folkmord.«

Det gjorde att han uppfattades som kontroversiell på vissa håll, framför allt efter 7 oktober 2023. Vid det laget hade Habermas sedan länge i stort sett försvarat Israels handlingar och såg stödet till landets existens och säkerhet som en statlig och moralisk förpliktelse för Tyskland. Efter Israels hårda motangrepp på Hamas i Gaza skrev han under ett upprop som hävdade att detta var ”principiellt rättfärdigt” och att alla försök att

tolka

Habermas var en av 1980-och 1990-talens mest tongivande samhällsteoretiker.

det som att Israel hade folkmordsavsikter var ett stort misstag. – Det är absolut ett ställningstagande man måste vara frågande inför. Det palestinska folkets lidande var ju uppenbart. Varför skulle inte de ha samma rätt att försvara sig? Den paradoxala effekten av Habermas tänkande blir att man potentiellt rättfärdigar ett folkmord, säger Carl Cassegård. Kritiken mot uppropet lät inte vänta på sig, men varken Carl Cassegård eller Anton Jansson tror att det kommer att ha någon större betydelse för Habermas eftermäle. – Hans hållning var väntad och kritiken kom främst från akademiker och filosofer utanför Tyskland, säger Anton Jansson och sammanfattar den tyske filosofens betydelse: – Habermas personifierar förbundsrepubliken Tyskland, alltså det som var Västtyskland och som sedan blev det återförenade Tyskland. Han var förbundsrepublikens store filosof och deltog i alla stora diskussioner under den eran; från 68-rörelsen till Tysklands starka orientering mot EU. Hans bortgång blir på något sätt symbolisk. Tyskland är på väg in i en ny era.

Text: Lars Nicklason Foto: Marit Hommedal/TT

Nobelt pris till det effektiva koleravaccinets skapare

Jan Holmgren, seniorprofessor i medicinsk mikrobiologi, har tillsammans med den amerikanske epidemiologen John Clemens tilldelats John Dirks Canada Gairdner Global Health Award.

Priset, som är ett av de förnämsta inom global hälsa, får Jan Holmgren för att ha ökat förståelsen av sjukdomen kolera och för att ha tagit fram säkra, effektiva och billiga vacciner som möjliggjort kontroll av kolera världen över.

Det var i början av 1990-talet som Jan Holmgren, tillsammans med sin forskargrupp, utvecklade Dukoral, världens första orala koleravaccin. Vaccinet har haft en avgörande betydelse, både för att bromsa koleraepidemier och för förebyggande insatser i kolerautsatta områden, förklarar Jan Holmgren.

– Att ett oralt koleravaccin fungerar mycket bättre än sprutor beror på att tarmens slemhinnor har ett eget immunsystem, som det orala vaccinet når och kan aktivera direkt, istället för att gå via blodkärlen. Orala vacciner används därför även för andra tarminfektioner, exempelvis barndiarré som orsakas av rotavirus. Sedan länge pågår också en mycket lovande utveckling vid GU av

oralt vaccin mot ETEC-diarré, som visat sig effektivt både bland barn i Afrika och bland resenärer i ETEC-utsatta områden. Forskningen görs av Ann-Mari Svennerholm och hennes medarbetare. Polio och tyfoidfeber är andra sjukdomar som det finns effektiva både orala och injektionsvacciner mot.

Vid slutet av 1990-talet förenklade Jan Holmgren den ganska komplicerade tillverkningen av Dukoral så att vaccinet kunde tillverkas lokalt i Vietnam och senare också i Indien, Kina och Korea. Sedan dess har Jan Holmgren arbetat med att ytterligare utveckla vaccinet. Nu handlar det om DuoChol, en ännu enklare och billigare variant av Dukoral som dessutom tål värme.

– Vaccinet är frystorkat och placerat i kapslar som enkelt går att transportera, det behöver varken kylförvaring eller tillsats av buffert. Kliniska prövningar är på väg och det nya vaccinet väntas komma ut på marknaden om cirka tre år.

Drygt 4 miljoner människor drabbas årligen av kolera varav mer än 100 000 dör. Sjukdomen drabbar främst fattiga befolkningar i Afrika och Asien, berättar Jan Holmgren.

– 2017 lanserade Världshälsoorganisationen en global färdplan med målet att år 2030 ha minskat antalet dödsfall i kolera med 90 procent. Det handlar om satsningar på vaccin men också på hygien och rent vatten.

Jan Holmgren prisas för sin forskning.

särskilt för sjukdomar som liksom kolera främst drabbar låginkomstländer. Genom åren har Jan Holmgren tagit emot åtskilliga priser.

– Utöver glädjen att få ta emot en utmärkelse är priser betydelsefulla för den uppmärksamhet de kan ge åt forskning och de viktiga framsteg som kommer därur. Men jag är övertygad om att tanken på utmärkelser inte är det som driver forskare till det hårda arbete som bra forskning oftast innebär. I stället är det stimulansen i arbetet som är drivkraften – ibland men inte alltid mot ett uppsatt mål.

John Dirks Canada Gairdner Global Health Award är det ena av världens två mest prestigefulla priser i global hälsa. Det andra är Prince Mahidol Award, som tilldelades Jan Holmgren redan 2018.

»När forskningen gör framsteg är det tyvärr inte alltid så att politik och ekonomi hänger med, och detta gäller särskilt för sjukdomar som liksom kolera främst drabbar låginkomstländer.«

JAN HOLMGREN

Kolera går inte att utrota men sjukdomen kan däremot nästan helt elimineras och smittspridningen stoppas. Ett problem är dock att västvärlden, främst USA, kraftigt dragit ner sitt bistånd vilket kommer att öka antalet dödsfall i kolera, säger Jan Holmgren.

– Redan förra året ledde bristen på koleravaccin till att de 80 miljoner doser som fanns inte ens räckte till världens många kolerautbrott. Förbyggande vaccination fanns det överhuvudtaget inte vaccin till, trots att det i längden både skulle minska lidandet och vara mycket billigare. När forskningen gör framsteg är det tyvärr inte alltid så att politik och ekonomi hänger med, och detta gäller

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Jan Holmgren, seniorprofessor i medicinsk mikrobiologi, har tillsammans med epidemiologen John Clemens tilldelats

John Dirks Canada Gairdner Global Health Award. Motiveringen lyder: "For advances in understanding cholera disease and immunity, and for the development and evaluation of safe, effective, and affordable inactivated oral cholera vaccines that have enabled cholera control worldwide."

Vill stärka de blågula banden med Italien

Har du italiensk bakgrund eller är engagerad i något projekt tillsammans med italienska kollegor? Då kan Sveriges första vetenskapliga svensk­italienska nätverk vara något för dig. Swedish­Italian Network for Advanced Partnership in Science and Education (Sinapse) är ett initiativ med målet att stärka vetenskaplig och kulturell samverkan mellan Sverige och Italien.

Föreningen lanserades den 20 mars på Italiens ambassad i Stockholm i närvaro av ambassadör Michele Pala och den vetenskapliga attachén Augusto Marcelli, som också stöttat föreningen.

Det finns flera skäl att starta en bilateral förening, menar initiativtagarna Daniela Esposito och Emanuele Bobbio.

– Både Emanuele och jag är läkare och forskare och har många kollegor som vill komma till Sverige respektive Italien för kortare eller längre perioder. Alla regler och olika praktiska omständigheter kan dock krångla till utbytet, och där kan en förening med erfarna medlemmar hjälpa till. Att intresset är stort visas av att vi redan fått medlemmar från hela Sverige, dessutom inom alla möjliga discipliner, som kemi, fysik och språk, berättar Daniela Esposito.

Sinapse kan bland annat hjälpa forskare att genomföra utbytesprojekt eller stötta yngre kollegor

när det gäller nätverkande. Och att komma i kontakt med forskare som håller på med liknande saker som man själv, är förstås viktigt, menar Emanuele Bobbio.

– Men det är också spännande att träffa experter inom helt andra områden, som arkeologi, kulturvård eller språkforskare. Sinapse är till för alla lärare och forskare, oavsett disciplin. Samtidigt vill vi också skapa konkreta samarbeten som leder till gemensamma projekt och vetenskapliga resultat.

Även studenter är välkomna i föreningen.

– Både Daniela och jag kom till Sverige en gång i tiden som Erasmusstudenter och det är en erfarenhet vi vill uppmuntra nya studenter och doktorander att göra. Men vi vänder oss också till verksamma inom kultur och konst.

Sinapse har redan tagit viktiga första steg.

Fakta: Swedish­Italian Network for Advanced Partnership in Science and Education (Sinapse) är den första svenskitalienska vetenskapliga föreningen i Sverige.

Ordförande: Daniela Esposito, endokrinolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Göteborgs universitet. Vice ordförande: Emanuele Bobbio, kardiolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Göteborgs universitet. Sekreterare: Katri Gelati, advokat i Milano med internationell profil och erfarenhet av arbete med svenska och europeiska samarbeten. Övriga grundare av föreningen är Veronica Lattanzi, forskare vid Lunds universitet; Eduardo Bossone, vetenskaplig attaché vid Italiens ambassad i Houston; Giuseppe Limongelli, professor vid Università degli Studi della Campania. Läs mer: https://sinapse.se/.

– I april organiserade vi vår första workshop i Neapel och på Capri, där forskare från Sverige och Italien samlades kring gemensamma forskningsfrågor. Mötet leddet till konkreta vetenskapliga initiativ, bland annat arbetet med ett gemensamt svensk-italienskt white paper om Fabrys sjukdom, med målet att förbättra diagnostik och behandling genom ett integrerat angreppssätt. På Capri fick vi också möjlighet att besöka Villa San Michele tillsammans med Sveriges honorärkonsul Kristina Kappelin, vilket gav en fin symbolisk ram för samarbetet mellan Sverige och Italien, berättar Emanuele Bobbio.

Sinapse har ambitiösa planer för framtiden, där de vetenskapliga aktiviteterna planeras och utvecklas med stöd av föreningens vetenskapliga kommitté, under ledning av Gianluigi Savarese.

– Det handlar bland annat om årliga workshoppar, där nästa planeras i Stockholm våren 2027. Men också om att utveckla konkreta forskningsprojekt, utbildningsinitiativ och möjligheter till mobilitet mellan länderna. Vi hoppas att Sinapse ska bli en mötesplats som både skapar kontakter och konkreta resultat, säger Daniela Esposito.

Föreningen på konferens, Villa San Michele, Anacapri, Neapel.

Text: Eva Lundgren Foto: Alex Maxia

Arkiven ska få sjunga

Vårt kulturarv, vårt demokratiska samhälle och inte minst universitetets forskning och utbildning är alla beroende av välordnade arkiv. Nu lanseras en seminarieoch konsertserie där just dessa samlingar står i fokus.

Det handlar om att låta arkiven sjunga.

Det var överbibliotekarie Morgan Palmqvist som tog initiativ till serien. Bakgrunden är de många musikrelaterade arkiv som finns på UB, bland annat efter Evert Taube, Birger Sjöberg, Barbro Hörberg, Ebba Lindqvist och Alf Hambe.

– Eftersom jag är musikvetare och personligen intresserad av just musikarkiven har jag länge närt en önskan att materialet inte bara blir läst utan också får klinga. När jag därför tog initiativ till en konsert- och samtalsserie var det för att öka medvetenheten om vilken resurs UB:s arkiv är för såväl forskning som utbildning, samt för allmänheten.

Denna önskan förde visforskaren

David Anthin vidare till Jonseredsverksamheten som genast föreslog ett samarbete med UB, berättar Lena Ulrika Rudeke, verksamhets- och programansvarig vid Jonseredsverksamheten.

– Utifrån övriga behov hos biblioteket föreslog vi att bredda serien till att även innefatta samhällsinriktade arkivstrategiska seminarier. Dels är samverkan, intern såväl som extern, central i vårt uppdrag, dels knyter satsningen med UB mycket väl an till pågående utvecklingsarbeten inom Litteraturstaden Göteborg. I den serie vi nu lanserar har David Anthin bidragit i arbetet, inte minst i konsertdelen, och Christer Ahlberger, professor i historia, i utformningen av det första seminariet. Om satsningen samtidigt kan bidra till att fördjupa externa relationer och stärka UB:s position på fältet är vi mer än glada.

Hvitfeldtskas kammarkör sjunger Håkan Hellström under ledning av Susanne Ence.

Den första konserten hölls den 7 maj i Vasaparkens aula och var samverkan med Svenska Visakademien, Folkuniversitetet och Hvitfeldtska Musikgymnasiet. Bland annat berättade Olle Edström, professor emeritus i musikvetenskap, hur han i UB:s Taubearkiv hittat ett brev.

– Där ber Evert hustrun Astri att ordna ett uppdiktat brev från dottern Ellinor om vädret, blommorna och skörden. Resultatet blev Brevet från Lillan

Litteraturvetaren Stina Otterberg Engdahl berättade om dikten I Seraillets Have av Jens Peter Jacobsen, tonsatt av Wilhelm Stenhammar.

– Att den nu kommer att framföras av Hvitfeldtska körens unga röster passar ovanligt bra eftersom Jacobsen var i tjugoårsåldern när han skrev dikten och Stenhammar nitton år när han tonsatte.

Håkan Hägg, som i 40 år haft Nordstan som scen och förbipasserande som publik, sjöng Barbro Hörbergs Gamla älskade barn, ackompanjerad av Eva Erlandsson, verksamhetsledare för Gatukyrkan på Räddningsmissionen. Evenemanget avslutades med allsång av Så länge skutan kan gå

– Med det svenska körundret, musikgymnasiet som en del av musikens utbildningsnät, Håkan Hägg och avslutande allsång blev konserten ett värdigt uttryck för Göteborgs universitets unika profil som ett öppet universitet, förklarar Lena Ulrika Rudeke.

Den 12 maj fylldes Torgny Segerstedtsalen i Vasaparken av seriens första seminarium, vars fokus var makt, minne och demokrati. Medverkade gjorde bland

annat riksantikvarie Daniel Forsman och riksbibliotekarie Karin Grönvall. Seminarier och konserter fortsätter till hösten, berättar Morgan Palmqvist.

– När vi tar emot en donation är det vårt ansvar att se till att det blir synligt och använt. Det tycker jag att vi lyckats väldigt väl med genom samarbetet med Jonseredsverksamheten. Och till alla som aldrig rotat i ett arkiv har jag en uppmaning: Sätt igång och gör det!

Text: Eva Lundgren Foto: Lotta Magnusson Nyberg

Fakta: När arkiven sjunger är en serie om tre seminarier och tre konserter som bygger på ett samarbete mellan universitetsbiblioteket och Jonseredsverksamheten. Vid den första konserten den 7 maj medverkade David Anthin, Martin Bagge, Olle Edström, Eva Erlandsson, Håkan Hägg, Marita Rhedin, Stina Otterberg Engdahl, Morgan Palmqvist samt Hvitfeldtskas kammarkör under ledning av Susanne Ence. I det första seminariet, Arkiv, makt, minne – demokratins infrastruktur och dess blinda fläck den 12 maj, deltog Christer Ahlberger, Kerstin Brunnberg, Daniel Forsman, Karin Grönvall, Carl Heath, Siska Humlesjö, Lars Ilshammar och Morgan Palmqvist som talare, samt Lena Ulrika Rudeke som seminarieledare.

En hyllning till Unamuno

Vad är Hur man gör en roman för en bok? Är det litteraturteori, en självbiografi, ett diktverk eller en lek mellan fantasi och sanning?

Det svårplacerade verket är skrivet av den spanske författaren och filosofen Miguel de Unamuno och finns nu på svenska. Översättare är universitetsbibliotekarie Joakim Lilljegren.

Det var under arbetet med Iberoamerikanska samlingen på UB som Joakim Lilljegren blev intresserad av Miguel de Unamuno, född 1864 i Bilbao, död 1936 i Salamanca.

– I Spanien ses han som en av landets stora författare men i Sverige är han mindre känd. Att UB har drygt 200 titlar av och om honom beror på Iberoamerikanska samlingen, annars är han inte särskilt väl representerad på svenska bibliotek. Miguel de Unamuno hade en mycket personlig stil. Inger Enkvist, professor emerita i spanska, menar att ”när man läser en text av Unamuno, läser man inte i första hand en text om ett visst ämne utan en text av Unamuno”.

Böckerna är också fulla av historiska hänvisningar, filosofiska och religiösa grubblerier, motsägelser och speglingar, säger Joakim Lilljegren.

– Exempelvis romanen Dimma handlar om överklassmannen Augusto Pérez som efter en uppslitande kärleksaffär inser att han bara är en romanfigur. Det är en idé som senare tagits upp av andra författare och även i filmer, exempelvis Matrix. Mitt upp i alltsammans kan Unamuno bjuda på en rolig anekdot. I Hur man gör en roman, berättar han exempelvis om don Juan Valera som blivit blind. Valera vägrar dock bli opererad. Hans argument är att han vid en operation riskerar att bli oåterkalleligt blind medan om han inte opereras kan han fortfarande hoppas att en operation skulle bota honom.

Unamuno hörde till en socialliberal krets i Spanien där han var verksam som rektor för universitetet i Salamanca. På grund av sin kritik av diktatorn Miguel Primo de Rivera förvisades han 1924 till Kanarieöarna. Därifrån lyckades han ta sig till Paris där han påbörjade skrivandet av Hur man gör en roman. Verket fullbor-

dade han i Hendaye i den franska delen av Baskien, berättar Joakim Lilljegren. – Boken översattes till franska av författaren Jean Cassou. Den franska utgåvan använde Unamuno sedan för att översätta texten tillbaka till spanska samtidigt som han lade till ett förord, en fortsättning samt en mängd kommentarer, där han bland annat kritiserar sina egna ståndpunkter i originalverket. Boken gavs ut i Argentina 1927 men i Spanien först 1950, där dock en tiondel av innehållet strukits.

Unamuno benådades ganska snart och fick tillåtelse att komma tillbaka till Spanien. Han vägrade dock att återvända innan militärstyret upphört, vilket var först 1930. Året därpå valdes han in i Salamancas stadsfullmäktige och senare också i parlamentet.

– Vid något tillfälle beklagar Unamuno det han ser som ett problem i spansk politik, nämligen att alla alltid är emot allting. Själv är han det främsta exemplet på ständigt obstruerande. Han var kristen, läste Kirkegaard på danska men ogillade katolska kyrkan som han trots det ansåg borde sköta skolundervisningen. Han gjorde sig ovän med båda sidor under inledningen av spanska inbördeskriget och lyckades bli tillsatt och avskedad som rektor tre gånger.

Fakta: Hur man gör en roman av den spanske författaren Miguel de Unamunos är översatt och kommenterad av universitetsbibliotekarie Joakim Lilljegren med en inledning av Sophie Poutre. Boken är utgiven på Marisma förlag. Joakim Lilljegren har tidigare översatt verk på spanska, isländska och färöiska.

I Humanistiska bibliotekets entréhall pågår en utställning om Unamuno 1 juni–31 juli.

Som en hyllning till Unamunos snirkliga resonemang har Joakim Lilljegren skrivit en efterskrift till inledningen. Där förklarar han bland annat det spanska adjektivet unamuniano som används om skribenter som inte bryr sig så mycket om regler och som hittar på nya ord. Några exempel på unamuniska ord i Hur gör man en roman är ofödas, förtarvliga och förstundigande.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Forskar för bättre hälsa hos

D-vitaminets riskgrupper

På sommaren, när solen står högt på himlen, räcker korta dagliga stunder med solljus på huden för att täcka D­vitaminbehovet hos de flesta. På vintern däremot får vi vitaminet främst genom kosten.

Hur olika riskgrupper kan få tillräckligt med Dvitamin är vad Hanna Augustin, nybliven professor i nutrition, forskar om.

2018 kom en lagändring om att öka berikningen av D-vitamin i kosten. Ett skäl var nationella kostundersökningar av Livsmedelsverket som bland annat visade att vuxna hade för låga intag av D-vitamin, berättar Hanna Augustin.

– Ökningen har skett på två sätt: dels har mängden berikat D-vitamin ökat, dels berikas numera fler livsmedel är tidigare, bland annat växtbaserade alternativ till mjölk. Växtbaserad kost har många fördelar, både för hälsan och klimatet, men

- Under sommaren tar huden upp D-vitamin men vintertid gäller det att få vitaminet genom kosten, säger Hanna Augustin.

kan samtidigt ha näringsmässiga utmaningar, som låga mängder D-vitamin. Just nu undersöker min forskargrupp bland annat om den utökade berikningen lett till tillräckligt mycket D-vitamin.

Det är när solens ultravioletta strålar träffar huden som D-vitamin bildas. På vintern, när solen står lågt, filtreras dock det ultravioletta ljuset bort, vilket innebär att det bara är på sommaren solen kan boosta vår D-vitaminstatus, förklarar Hanna Augustin.

– D-vitamin är fettlösligt så vi lagrar det en tid. Men under de mörka månaderna blir istället kosten central.

D-vitamin är viktigt bland annat för skelettet, musklerna och immunsystemet. För vissa perioder i livet är vitaminet extra betydelsefullt, konstaterar Hanna Augustin.

– En av mina doktorander, Mathilda Forsby, studerar näringsintag under graviditet. I en randomiserad kontrollerad studie, i ett samarbete med mödrahälsovården i Göteborg, ringas kvinnornas D-vitaminstatus in med hjälp av ett frågeformulär. Samarbetet med mödrahälsovårdsöverläkarna och barnmorskorna är så värdefullt: Nästan alla blivande mammor kommer till barnmorskemottagningarna, vilket gör att vi kan få med även de som annars hade varit svåra att nå.

Till de kvinnor som riskerar låg D-vitaminstatus hör de som inte exponerar sin hud för solen samt de med mörk hud, eftersom längre tid i solen då behövs för att producera D-vitamin. Också

»D ­vitamin är fettlösligt så vi lagrar det en tid. Men under de mörka månaderna blir istället kosten central.«

HANNA

AUGUSTIN

personer vars kost innehåller låga mängder D-vitamin är en riskgrupp, säger Hanna Augustin. – I studien delades kvinnor i riskzonen slumpmässigt in i tre grupper: personerna i en grupp fick enbart rådet att ta tillskott medan de två andra grupperna dessutom fick tillskott i handen av två respektive doser. Genom att jämföra blodprov från första graviditetstrimestern med prov från tredje trimestern kunde vi se att de som fått tillskott i handen och varit följsamma hade bättre D-vitaminnivåer än de som bara fått rådet. Även de nyfödda barnens nivåer var högre. Det visar vikten av att fånga upp dem i riskzonen för låg D-vitaminstatus och att få till följsamhet till råden.

I Mathilda Forsbys avhandling ingår även data från ett tidigare projekt om gravida, som genomfördes 2014–2015 i samarbete med samtliga barnmorskemottagningar i södra Älvsborg, södra Bohuslän och Göteborg, berättar Hanna Augustin.

Fakta: Sedan 2018 berikas fler livsmedel än tidigare med D ­vitamin och nivån har också höjts. Bland annat berikas många mjölkprodukter och motsvarande växtbaserade alternativ, exempelvis havredrycker, och matfettsblandningar. Fet fisk har naturligt höga halter av D ­vitamin, men även ägg och svamp innehåller en del D ­vitamin.

– Här har Mathilda utifrån kostintaget beräknat hur den utökade D-vitaminberikningen har gynnat gravida födda i Sverige och utomlands. Det positiva är att alla gynnades oavsett härkomst, men tyvärr gynnades vissa grupper i mindre utsträckning. Barnen har sedan följts till och med 8 års ålder. Bland annat har vi sett vissa samband mellan god D-vitaminstatus under graviditeten och barnens födelsevikt, men i mindre grad med deras tillväxt under barndomen.

André Hesselink är ytterligare en av Hanna Augustins doktorander.

– Han jobbar med data från de senaste nationella kostundersökningarna hos ungdomar och små barn och ser att de berikade livsmedlen i ganska stor utsträckning bidrar till dessa gruppers intag.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Sociala medier påverkar politiken

För 15 år sedan hade bara 4 procent av världens befolkning tillgång till mobilt bredband. Idag är siffran uppe i cirka 95 procent.

Bland annat har det lett till ett väldigt uppsving för sociala medier. Hur detta påverkar politiken och hela samhället var ämnet för årets Tore Browaldh­föreläsning som hölls av Sergei Guriev, professor vid London Business School.

Lanseringen av 3G-nätet i början av 2000-talet gjorde det möjligt att surfa, strömma samt ladda upp videor på mobilen. Utvecklingen av sociala medier snabbades på och därmed också allmänhetens förhållande till makten, förklarade Sergei Guriev.

– Ny teknik har förstås alltid påverkat oss. Men bredbandstekniken är speciell. Att skapa en blogg eller en Youtube-kanal kräver varken särskilt mycket kunskap, pengar eller teknisk utrustning. Innehållsskaparen kan också ha direktkontakt med mottagarna. Den elit som tidigare kontrollerat medierna utmanas idag. Några exempel på politiker som skickligt använt sociala medier är Klaus Johannis som 2014 blev Rumäniens ”Facebook-president” och Jair Bolsonaro som 2018 blev Brasiliens ”Whats-App-president”. Ytterligare ett exempel är Aleksej Navalnyjs mycket framgångsrika antikorruptionskampanj på Youtube 2017.

Tillsammans med kollegorna Nikita Melnikov och Ekaterina Zhuravksaya har Sergei Guriev genomfört en studie där de tittat på alla regionala val i Europa perioden 2008–2017 och jämfört med den lokala utvecklingen av mobilt bredband. Undersökningen visar att ju fler som har tillgång till mobilt bredband, desto mindre förtroende för den sittande makten.

– Vinnare är populistiska partier, främst till höger men också till vänster. I de få regioner där populister också kommit till makten förlorar de dock snart förtroendet.

Fakta: Sedan 1989 arrangerar Handelshögskolan varje år Tore Browaldhföreläsningen, där en inbjuden föreläsare belyser ämnen som förhållandet mellan ekonomi, ekonomisk teori och ekonomiskt system å ena sidan och samhällsåskådning, politiskt system och filosofi å den andra. Årets föreläsning, The Political Economy of Social Media: Incentives, Disinformation, and Incumbency in the Mobile Era, hölls av Sergei Guriev, professor i nationalekonomi samt dekan vid London Business School. The Political Economy of Social Media – Seminar with Professor Sergei Guriev finns på Youtube.

Forskarna har också helt nyligen presenterat en studie över val till den amerikanska kongressen.

– USA är ju väldigt annorlunda Europa med ett tvåpartisystem där ledamöterna i kongressen kunnat sitta i evigheter. Men de senaste 10–15 åren har något hänt. Plötsligt har risken att förlora sin plats ökat för ledamöter som representerar samma parti som den sittande presidenten. Min prognos är därför att det kommer att gå dåligt för president Donald Trump i det kommande kongressvalet i november.

Sociala medier lever på att skapa stormiga känslor. De är ett slags upprördhetsmaskiner, sade Sergei Guriev.

– Det är därför falska nyheter så lätt sprids på nätet. Men vår forskning visar att man med enkla medel kan minska delandet av falsk information. Det handlar om att få människor att stanna upp och tänka efter, exempelvis genom att fråga om personen verkligen vill skicka en länk vidare, kanske ha varningstexter

»Vinnare är populistiska partier, främst till höger men också till vänster. «

SERGEI GURIEV

om att informationen kan vara felaktig eller publicera en länk med faktakontroll. De flesta människor vill vara pålitliga källor för information och om de får veta att någon nyhet är falsk tvekar de oftast att föra den vidare.

Idag är det främst oetablerade politiker som använder sociala medier.

– Men det kommer sannolikt att ändras. Sociala medier kan ju användas för alla möjliga syften, både goda och mindre bra.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fantasi mot framtidsångest

En båt har kapsejsat på ett stormigt hav. Passagerna har lyckats rädda sig upp på en ö, som dock visar sig vara obebodd. Vad ska de göra nu?

Tur att de får hjälp av sin lärare samt av Camilla Brudin Borg, docent i litteraturvetenskap, och Margaretha Häggström, docent i estetiska uttrycksformer, som prövar metoden Utopian Storyline på klassen.

Ny undervisningsmodell ger elever verktyg att möta oro och osäkerhet

Utopian Storyline är en undervisningsmetod som innebär en vidareutveckling av Camilla Brudin Borgs drygt femåriga erfarenhet av projektet Utopian stories och Margaretha Häggströms långa arbete med storylines. Metoden innebär att skolelever med fantasins hjälp företar en resa där de får leva sig in i en krissituation men ur denna också får forma nya och positiva tankar om omställning.

– Många unga är oroliga och ångestfulla inför framtiden. Det kan handla om klimatet, krig, gängkriminalitet eller något annat. Vi vill bidra med pedagogiska verktyg som stärker elevernas förmåga att möta denna oro, både känslomässigt och intellektuellt, och på så sätt utveckla tillförsikt och handlingsberedskap. I ett

pilotprojekt har skolelever, med hjälp av sin fantasi och kreativitet, utforskat det goda livet och hur en hållbar framtid skulle kunna se ut, förklarar Camilla Brudin Borg.

Modellen har de prövat i sammanlagt fem skolklasser i årskurs 3, 6, 9 samt på gymnasiet. Resan börjar med att eleverna delas in i grupper där de får bestämma vilka alter egon, eller karaktärer, de ska vara, berättar Margaretha Häggström.

– Tillsammans med läraren hjälper vi eleverna att gå in i sina olika roller där de kan vara unga eller gamla, rika eller fattiga, ha ett annat kön eller vara från ett annat land. Eleverna skapar sina karaktärer genom att rita och tillsammans bestämma varje karaktärs roll i

gruppen. Vi förklarar vad det innebär att spela en roll, man behöver exempelvis inte själv stå för det karaktären säger, vilket skapar en större tankefrihet.

Workshoppen börjar med att eleverna får blunda och föreställa sig att de kommer till en hamn där ett fartyg väntar, förklarar Margaretha Häggström.

– Vad ser och hör de i hamnen, hur luktar och smakar det? Vi vill att de ska använda alla sinnen när de ger sig in i berättelsen. Under färden får de sedan olika utmaningar som vi inte förklarar hur de ska klara av. Ibland svävar eleverna iväg åt något håll, då får vi dra in dem i historien igen.

Så blir det storm, båten går under, allt måste kastas överbord. Resenärerna får syn på en ö, de hoppar i vattnet, simmar i land men var och en har trots allt lyckats rädda en sak, förklarar Camilla Brudin Borg.

– Vad är det för sak? Det här är ett symboliskt viktigt moment där eleverna får fundera över vad man egentligen behöver för att kunna börja om från början och hitta gemenskap och meningsfullhet i det lilla.

Sedan gäller det att utforska ön, hitta ett ställe att bo och ett sätt att få mat. Plötsligt får grupperna syn på en konstig mojäng som tidigare invånare lämnat, berättar Margaretha Häggström.

– Eleverna, som nu är helt absorberade i berättelsen, får i uppgift att diskutera vad ett gott liv innebär, fundera ut vad som hjälpt de tidigare invånarna att ha det bra och sedan illustrera saken de funnit och hur den kan användas idag.

Det kan vara praktiska uppfinningar, som hur man tar upp vatten, andliga ting eller musikinstrument.

– I pilotstudien visade det sig att mojängen aldrig handlar om värden som har med vår konsumtionskultur att göra. Hela äventyret avslutas med en gemensam fest.

Efter festen går eleverna ut ur fantasin. De får nu i uppgift att gestalta det goda livet genom att skriva en berättelse eller exempelvis teckna en serie, säger Camilla Brudin Borg.

– Eleverna har fått erfarenhet av att tänka och skapa tillsammans men får nu också utrymme att utforska sina egna,

kanske nya, tankar och känslor. Hur kändes det exempelvis för karaktären att kastas i vattnet när skeppet sjönk – och hur kändes det när de löste situationen och skapade ett gott liv tillsammans?

Äventyret brukar ta en halvdag och kan passas in i något undervisningsmoment klassen redan arbetar med, som klimatförändringar eller svenska språket. En klass höll på med universum som tema, då fick båten istället bli en rymdraket, förklarar Camilla Brudin Borg.

– Lärarna kan exempelvis diskutera demokrati på ett nytt sätt när eleverna redan varit med om en situation där de förhandlat med varandra.

Av schematekniska skäl är projektet lättare att genomföra i de lägre stadierna än på högstadiet och gymnasiet.

– Där har lärarna kanske bara ett eller två ämnen och måste stressa till nästa klass efter varje lektion. Om projektet ska genomföras på gymnasiet passar det bättre för en temadag.

En viktig poäng är att forskarna jobbar tillsammans med lärarna, säger Margaretha Häggström.

– Vi vill nu utveckla ett material som såväl skolor som studieförbund eller föreningar kan ha som stöd för att skapa en Utopian Storyline om det goda livet och omställning på egen hand. Många tror att fantasi bara är verklighetsflykt men kreativitet och fria tankeexperiment är viktiga förmågor som behöver tränas för att deltagarna ska kunna få syn på nya möjligheter och lösa problem. Framtiden framställs ofta dystopiskt. Vi vill skapa trygghet och ge ungdomarna en känsla av att själva kunna påverka sin framtid.

Utopian Storyline är ett exempel på ett projekt som utvecklas stegvis, med små medel; man kan göra mycket även utan stora VR-bidrag, berättar Camilla Brudin Borg.

– Nu har också Världsnaturfonden hört av sig. Tillsammans med dem, Centrum för kritiska kulturarvsstudier, Centrum för hav och samhälle och Göteborgs Stad har vi fått medel för projektet Utopian Food Stories från Anna Ahrenbergs fond. Det om handlar hållbar mat, bland annat från havet, och är något vi självklart ser fram emot att utveckla. Projektgruppen hoppas även på större forskningsanslag efter den första piloten som genomförs i vår.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: Utopian Storyline är en berättelsebaserad och estetisk undervisningsmodell med fokus på ungas framtidstro, hållbarhet samt föreställningar om det goda livet. Modellen är utvecklad av Camilla Brudin Borg, docent i litteraturvetenskap som också leder projeket Utopian stories, och Margaretha Häggström, docent i estetiska uttrycksformer. Metoden har prövats i fem skolklasser inom ramen för ett tvåårigt ULF­program. Den har också presenterats vid Gothenburg Sustainability Summit i april. Utopian Food Stories är ett nystartat pilotprojekt inom ramen för Utopian stories som genomförs tillsamman med Centrum för hav och samhälle och Centrum för kulturarvsstudier vid GU samt Världsnaturfonden och Göteborgs Stad. Utopian Food Stories kommer att medverka vid Frihamnsdagarna i augusti 2026.

Läs mer: www.gu.se/forskning/ utopian­stories.

Nytt pris till uppsatser inom kulturarv

■ För att uppmärksamma och belöna framstående studentarbeten inrättar

Centrum för kritiska kulturarvsstudier vid Göteborgs universitet (CCHS) ett nytt uppsatspris på temat kritiska kulturarvsstudier. Priset ges till studenter på kandidat-, magister- eller masternivå

Fortsatt satsning på elitidrottare

som genom sina uppsatser bidrar med nytänkande, kvalitet och relevans för ämnesområdet.

Uppsatsen ska ha erhållit högsta betyg vid någon av följande fakulteter: Handelshögskolan, Humanistiska fakulteten, Fakulteten för naturvetenskap och teknik,

■ Inför den nya avtalsperioden 2026–2030 har Riksidrottsförbundet gett GU fortsatt förtroende som Riksidrottsuniversitet (RIU), vilket är en del av den nationella samverkan som gör det möjligt att kombinera elitidrott och högre utbildning. – Det fortsatta förtroendet är ett kvitto på det långsiktiga arbete som görs vid GU. För oss betyder det att vi kan fortsätta bygga hållbara strukturer för studenter som kombinerar akademiska ambitioner med elitidrott, säger Jonatan Jungmalm, projektledare för RIU vid GU. Lärosäten med RIU-status arbetar med hela den nationella modellen för elitidrott och studier. Det innebär individuellt anpassade studier för elitidrottare, starka utvecklingsmiljöer, särskilda utbildningssatsningar samt praktiknära elitidrottsforskning. För GU:s del inkluderar det bland annat en elitinriktad tränarutbildning och lärarutbildning i specialidrott.

Konstnärliga fakulteten, Samhällsvetenskapliga fakulteten eller Utbildningsvetenskapliga fakulteten. Handledare, examinatorer och prefekter kan nominera uppsatser.

31 .. augusti, sista dagen!

Årets GUSTAansökan öppen

■ GUSTA är ett projekt som uppmärksammar och delar ut stipendier till framstående uppsatser inom hållbarhet. Priset syftar till att motivera studenter att kritiskt engagera sig i hållbarhetsfrågor och söka mer kunskap för en hållbar värld. Pristagarna utses av en kommitté bestående av sju professorer från universitetets samtliga fakulteter. De viktigaste urvalskriterierna är hur väl uppsatsen integrerar hållbarhetens olika dimensioner (miljömässiga, sociala/kulturella och ekonomiska aspekter) samt en reflektion kring de globala målen för hållbar utveckling. Alla kandidat-, magister- och masterstudenter vid GU som har skrivit/skriver sin uppsats under höstterminen 2025 eller vårterminen 2026 kan ansöka. Ansökan består av tre delar:

• En sammanfattning av uppsatsen.

• Ett utlåtande från handledare.

• En pdf-fil av uppsatsen. Även en länk till uppsatsen.

En komplett ansökan ska vara skickad till gusta@gu.se senast den 31 augusti 2026.

Han är årets Felix Neuberghpristagare

■ Stephen Shennan, professor i teoretisk arkeologi vid University College London, är årets Felix Neuberghpristagare. Han är en framträdande forskare i europeisk förhistoria, speciellt den neolitiska perioden, och hans tvärvetenskapliga forskning förenar arkeologiska frågeställningar

med evolutionsbiologiska metoder. Han är även framstående inom förhistorisk demografi och har gjort betydande bidrag till studiet av de sociala och ekonomiska institutioner som formade förändring och organisation i tidiga samhällen. Stephen Shennans vetenskapliga produktion omfattar

Även självnomineringar accepteras. Nomineringen ska bestå av uppsatsen samt ett kort rekommendationsbrev som beskriver uppsatsens styrkor. Den vinnande uppsatsen utses av en jury som tillsätts av CCHS.

Nomineringsperioden löper till och med 31 augusti.

Fin utmärkelse till Eva Wiberg

■ Eva Wiberg, rektor vid Göteborgs universitet 2017–2023, har av Japans regering tilldelats Order of the Rising Sun, Gold Rays with Neck Ribbon.

Eva Wiberg har bland annat varit engagerad i starten och utvecklingen av Mirai, en plattform för akademiskt utbyte mellan Japan och Sverige, och har på så sätt bidragit till att skapa möjligheter i Sverige att sprida kunskap om Japans höga forskningsnivå, samt till att bygga upp ett nätverk mellan forskare i Japan och Sverige. Under sin tid som rektor vid Göteborgs universitet har hon dessutom, även utanför Mirais ramverk, arbetat för att främja det akademiska utbytet mellan de båda länderna genom samarbetsavtal mellan olika universitet.

nio böcker och monografier. Han är redaktör/medredaktör för 19 antologier och specialutgåvor av vetenskapliga tidskrifter samt författare till omkring 180 vetenskapliga artiklar. Han har vid flera tillfällen besökt institutionen för historiska studier och senast i fjol genomförde han en tre

veckor lång forskningsvistelse då han samarbetade nära med flera GU-forskare. Felix Neubergh-föreläsningen ges sedan 1977 och behandlar varannan gång ett problem inom bank- och finansväsendet och varannan gång arkeologi. Föreläsningen har etablerats tack vare donationer från bankmannen Felix Neubergh och hans hustru Bertha.

Festade i över 100 år

– nu väntar renovering

Nu ska Studentföreningens standar renoveras. Standaret skapades 1899 av en grupp damer med landshövdingens fru, friherrinnan Lagerbring, i spetsen och skänktes vid en högtidlig ceremoni till den dåvarande högskolans studenter. Det berättar Maximilian Nilsson Svart vid Göta studentkår.

– Standaret representerar alltså alla GU:s studenter, men har genom åren använts av Göta studentkår. På senare tid har den dock ersatts av en replika medan standaret legat hoprullat i ett etui. Nu vill vi att det restaureras så att det kan visas upp, det är ju ett gemensamt kulturarv för oss studenter.

Anna Bäckersten är student på konservatorsprogrammet. Det är hon som fått i uppdrag att göra

restaureringen som en del av en fördjupningskurs.

– Motivet föreställer Gustav II Adolf som stöder sig mot staden Göteborgs vapen. Under vapnet finns ett baner med orden ”Genom sanning till frihet”. Bland sådant som

»Trots att det finns ganska mycket att åtgärda är standaret ändå välbehållet.«

Miljoner föreslås till databas över censurerad litteratur

■ Kungliga biblioteket har, på regeringens uppdrag, tagit fram en rapport om hur Sverige kan bli en internationell nod för information om förbjuden och censurerad litteratur. Samtidigt föreslås ett basanslag på 10–15 miljoner kronor för att vidareutveckla och långsiktigt säkra

The Dawit Isaak Database of

Censorship (DIDOC) där en stor del av ansvaret kan komma att placeras vid Göteborgs universitet. DIDOC har under de senaste tre åren byggts upp som en internationell resurs för information om litteratur som förbjudits, censurerats eller på andra sätt begränsats världen över. Projektet är

Hallå där ...

... Charlotte Larsson Hanning! Du uppmärksammades under diplomeringshögtiden för kåraktiva studenter eftersom du varit student- och doktorandombud i hela 40 år. Hur har arbetet förändrats genom åren?

behöver åtgärdas finns skador i det rosa tyg som bildar kungens hand, samt skador på fransar och kordonger, alltså standarets tofsar. Baksidan har vi tagit bort och rengjort med dammsugare. Jag räknar med att restaureringen tar cirka 100 timmar, berättar hon.

Johanna Nilsson är handledare vid institutionen för kulturvård:

– Till standaret hör också en försvunnen stång samt en slutdel av trä, som föreställer moder Svea. Trots att det finns ganska mycket att åtgärda är standaret ändå välbehållet med tanke på att det ju varit med vid fester och olika sammankomster, både inne och utomhus.

ett samarbete mellan Göteborgs infrastruktur för digital humaniora vid Göteborgs universitet (GRIDH), Dawit Isaak-biblioteket i Malmö, Svenska PEN och Lunds universitet.

Datamodellen för DIDOC har utvecklats av forskningsingenjörerna Siska Humlesjö (bilden), Julia Beck och Kristin Åkerlund.

– Jag tycker att det har förändrats mycket sedan 1986. Idag är ärendena mer komplexa. Det går inte längre att säga att en situation är rätt eller fel genom att titta i regelverket utan det krävs ofta samtal, ibland kurativa, för att få en helhetsbild. Många gånger måste vi också prata med institutionen för en komplett bild. Tidigare låg det inte i vårt uppdrag att stötta studenter som hamnat i Disciplinnämnden eller som misstänkts för försök till vilseledande. Det gör vi nu och periodvis tar det merparten av vår tid. Många studenter i denna situation vågar inte berätta för närstående och vi blir deras förtrogna. Även här har det förändrats: de flesta ärenden som hamnar hos oss nu är AI-relaterade.

– Doktorandernas problem handlar ofta om handledarna, förlängning och så vidare, och så har det varit så länge jag kan minnas. Dessa ärenden brukar vara tidskrävande eftersom de ofta har pågått ett tag innan doktoranden söker hjälp. Dessutom är ärendena oftast väldigt känsliga med tanke på doktorandens arbetssituation och nära samarbete med handledaren.

– Det absolut roligaste är när vi har gjort skillnad i en situation som kanske först verkat omöjlig att lösa. Det känns bra när studenten eller doktoranden säger att vi har gjort ett bra arbete och att de är nöjda med den lösning vi hittat, tillsammans med institutionen.

Många och långa resor för medeltidens kungar

Ny forskning visar på vikten av fysisk närvaro

När det heliga tysk­romerska riket var som störst sträckte det sig från nuvarande Nederländerna till Böhmen i öster och ner över norra Italien. För att hålla samman detta brokiga välde gällde det för kejsaren att visa upp sig.

Nu har Andrej Kokkonen, professor i statsvetenskap, tillsammans med tre kollegor analyserat 72 000 dokument som visar att medeltidens regenter snarare satt på hästryggen än på en tron.

När vi idag talar om ett land eller ett rike menar vi ett geografiskt väldefinierat område där de flesta talar samma språk och har en någorlunda enhetlig kultur. Inte minst viktigt är att makten styrs från en huvudstad.

Så var det inte under medeltiden, förklarar Andrej Kokkonen, en av fyra författare till artikeln Rulers on the road: Itinerant rule in the Holy Roman Empire, AD 919–1519. Studien ingår i ett större projekt om regenters resande i Europa.

– Eftersom det ännu inte fanns någon central byråkrati var regenterna tvungna att personligen inspektera sina landområden och se till att lag, ordning och skatteuppbäring fungerade. Inte bara europeiska utan även många ickeeuropeiska härskare ägnade därför en stor del av sin tid åt att resa. Den studie Andrej Kokkonen med kollegor nu presenterat fokuserar på tysk-romerska riket, ett välde som grundades 962 genom att Otto I reste till Rom för att krönas till kejsare. Det var ingen

Huvudstäder var inte så viktiga under medeltiden. Makten fanns där kungen fanns.

enhetlig nation utan riket bestod istället av mängder med självstyrande furstendömen som inte alltid gjorde som kejsaren ville. Genom att analysera 72 000 dokument har forskarna undersökt resrutter hos 25 tysk-romerska kejsare perioden 919–1519. Att sådana fakta alls går att ta fram beror på att regenterna skrev under handlingarna med plats och datum.

– I materialet har vi funnit en intressant förändring i resandet, nämligen före och efter interregnumet 1250–1273, då den kejserliga makten kollapsade och riket stod utan kejsare i flera decennier, säger Andrej Kokkonen.

Före interregnumet var det vanligt att sonen till den tidigare kejsaren valdes till ny regent. Bland annat av det skälet var den egna familjens lojalitet något kejsaren kunde lita på. Han koncentrerade därför sitt resande till andra områden, där det var viktigare att visa upp sin makt.

Efter 1273 blev nästan inga kejsarsöner valda.

– I takt med att kejsarmakten försvagades ändrades intressant nog också kejsarens resor. Nu var det just den egna släktens trofasthet som behövde garanteras och därför började monarken besöka deras områden alltmer.

Kejsarna kunde resa så mycket som 160 mil om året. Ofta var det lättare att ta sig fram vattenvägen än genom oländiga skogar. Han reste dock inte ensam utan hade ett stort följe, ibland uppemot tusen personer, berättar Andrej Kokkonen.

– Resorna innebar alltså en enorm logistisk apparat för regenten men också väldigt mycket arbete

»Det

var inte bara kejsaren som ville visa upp sig. Även för en lokal furste kunde det vara bra att synas i sällskap med regenten«

ANDREJ KOKKONEN

för den mottagande parten. På den här tiden fanns relativt stora städer på 10 000–50 000 invånare men att snabbt få fram mat, husrum samt skötsel till hästarna kan ändå inte ha varit så lätt. Åliggandet att ombesörja mat och boende för kungar med följe, så kallad gästningsskatt, var faktiskt en av våra första skatter i Europa och ursprunget till våra dagars skattesystem.

För att göra resorna lite smidigare kunde monarken köpa upp gods utmed de vägar han vanligen färdades eller ge bort landområden till kloster som kunde bli mötesplats för kommande kungabesök. I Tyskland finns gott om sådana gods där monarken tillfälligt bott och några svenska exempel är Vadstena kloster och Adelsö i Mälaren.

Kejsarens resor handlade förstås om att visa sin makt men också om att kontrollera de underlydande områdena, förklarar Andrej Kokkonen.

– På den här tiden fanns ju ingen postgång eller andra särskilt tillförlitliga sätt att få information. Ett intressant exempel, som dock ligger utanför den studie vi just publicerat, är Karl V, tysk-romersk kejsare samt kung av Kastilien och Aragonien i början av 1500-talet. Han beklagade sig över att inte kunna besöka sina territorier

Tillsammans med tre kollegor har Andrej Kokkonen undersökt medeltida kungars resande.

i Amerika och alltså inte själv bedöma de väldigt olika rapporter han fick. Att det inte var så lätt att resa förr i tiden är han också ett exempel på; vid ett tillfälle blåste hans fartyg ur kurs vilket ledde till att han – en av Europas mäktigaste monarker – tvingades tillbringa flera nätter i smutsiga bondgårdar i norra Spanien.

Det var inte bara kejsaren som ville visa upp sig. Även för en lokal furste kunde det vara bra att synas i sällskap med regenten och spegla sig i hans glans.

– Samtidigt fanns nog också de som hellre styrde utan att kejsaren lade sig i. Under medeltiden fanns ofta inga enhetliga lagar, inte ens successionsordningen var självklar, utan småfurstarna hade stora möjligheter att bestämma själva.

I takt med att en central byråkrati växte fram minskade monarkernas

Fakta: Studien Rulers on the road: Itinerant rule in the Holy Roman Empire, AD 919–1519, är publicerad i American Journal of Political Science. Den bygger på en analys av 72 000 daterade och geografiskt identifierade dokument, undertecknade av 25 tysk­romerska kejsare på resa åren 919–1519. Forskningen är gjord av Andrej Kokkonen,

resande. Men de tar inte slut, konstaterar Andrej Kokkonen.

– I England, som var tidigt ute med en central förvaltning som höll ordning, fortsatte monarkerna att personligen kontrollera olika händelser, exempelvis biskopsval. Och när Gustav Vasa började styra med hjälp av fogdar var han ändå noga med att visa sig för folket, bland annat på marknader.

Även i vår internetberoende tid, med en uppsjö möjligheter att föra fram sitt budskap, är det viktigt för politiker, kungar och andra makthavare att också synas i publika sammanhang.

– Inte minst i valtider åker politikerna runt och pratar med folket. Behovet att skapa stöd för sitt maktinnehav och personligen träffa de människor man ska styra, är alltså fortfarande stort

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

professor i statsvetenskap vid GU, Carl Müller­Crepon, docent vid London School of Economics and Political Science, Clara Neupert­Wentz, docent vid Aarhus universitet, samt Jörgen Möller, professor vid Aarhus universitet. Finansiärer är Vetenskapsrådet och Aarhus Universitets Forskningsfond. Studien är en del av ett större projekt om regenters resande i Europa.

Lennart Nilssons arkiv får nytt hem

Jag vill göra det osynliga synligt heter en fotobok av den världsberömde fotografen Lennart Nilsson. Hans Ett barn blir till är en av världens mest sålda fotoböcker men han synliggjorde också mycket annat, som myrornas okända värld, personliga sidor hos kända politiker och mentalsjukvårdens hårda verklighet. Nu har Göteborgs universitet tilldelats 1,3 miljoner kronor av Hasselbladstiftelsen för att ta över och tillgängliggöra hans omfattande arkiv.

Att det alls finns ett arkiv över Lennart Nilssons gärning är den store fotografens styvdotter, Anne Fjellströms, förtjänst. Sedan 2001 har hon identifierat, systematiserat och digitiserat det väldiga materialet, samt upprättat listor med referenser till var och när bilderna publicerats. Samlingen innehåller negativ, diabilder, böcker, tidskrifter, korrespondens, anteckningar och dokument, från

1940-talet till Lennart Nilssons bortgång 2017. Det berättar Niclas Östlind, professor i fotografi.

– Lennart Nilsson växte upp under fotojournalistikens glansperiod och blev fascinerad av mediet redan i 9–10-årsåldern. Att beskriva omvärlden i reportage där bilden, snarare än texten, spelar en avgörande roll, var något nytt. En stark tro på fotografiets universalitet, att

I goda händer. Niclas Östlind, professor i fotografi, och överbibliotekarie Morgan Palmqvist ser fram emot att ta över arkivet efter världsfotografen Lennart Nilsson. Om tre år räknar de med att de ska ha hunnit göra materialet tillgängligt för alla.

det går att förstå oavsett utbildningsbakgrund, klass och nationalitet, öppnade nya världar för en bred publik.

Tillsammans med forskare fotograferade Lennart Nilsson allt från insekter till hjärnoperationer.

– Han är ett viktigt exempel på hur konst kan användas inom forskning, inte som illustration, utan som ett sätt att både förklara och åskådliggöra vetenskapliga sammanhang och bidra till ny kunskap.

Men att vara fotograf var även ett sätt för Lennart Nilsson att komma i kontakt med olika sorters människor, som barnmorskor, skogsarbetare och Frälsningsarméns orkestermedlemmar. Det var också så han kom ut i världen: Bland fotona finns skildringar av isbjörnsjakt vid Spetsbergen och abborrfiske i Kongo. Men även bilder på en utmattad Birgit Nilsson och på Olof Palme som tröstar sin lille son.

Kronprinsen med sin farfar, Max von Sydow samt barnmorskan som just förlöst ett barn, är några av de kända bilderna. Boken Ett barn blir till från 1965 är en av världens mest sålda fotoböcker och har översatts till en mängd olika språk.

Lennart Nilssons arbetsetos var starkt, förklarar Niclas Östlind.

– En bild är inte klar så länge det finns något mer att berätta, menade han. Men han var också nyfiken på tekniska nyheter och deras kreativa möjligheter. Många av Lennart Nilssons bilder publicerades i de internationellt största fototidningarna, som Life, där hans foton ett otal gånger prydde förstasidan.

Arkivet är en guldgruva för alla fotointresserade, säger Niclas Östlind.

– Men materialet skildrar också ett stycke vetenskapshistoria, 1900-talets samhällsutveckling samt, inte minst viktigt, hur ett framgångsrikt entreprenörskap kan bedrivas.

Att just Hasselbladstiftelsen finansierar arkivet är ingen slump. Lennart Nilsson var personlig vän till Erna och Victor Hasselblad och var 1980 den förste

mottagaren av Hasselbladpriset. UB vid Göteborgs universitet är dessutom ovanligt väl lämpat som förvaltare. Biblioteket har gedigen erfarenhet av att arbeta med stora samlingar och dessutom en egen digitaliseringsverksamhet som ansvarar för bland annat katalogisering och hantering av metadata, berättar överbibliotekarie Morgan Palmqvist.

– Hanteringen av Lennart Nilssons arkiv är ett väldigt bra exempel på vad man kan åstadkomma genom god samverkan, i detta fall mellan UB och HDKValand, samt forskningsmiljön GPS400, där fem fakulteter samt Hasselbladstiftelsen ingår. Kanske kan Lennart Nilssonarkivet inspirera även Sahlgrenska akademin att vara med. För biblioteket är det nu viktigt att digitisera och synliggöra materialet. Det ska sedan publiceras både i UB:s system och i Nationell arkivdatabas. Förhoppningen är att materialet blir helt

Fakta: GU har tilldelats 1,3 miljoner kronor av Hasselbladstiftelsen för att bli värd för fotografen Lennart Nilssons (1922–2017) omfattande arkiv. Det kommer att förvaltas och tillgängliggöras av UB, samt knytas till den internationellt uppmärksammade forskningsmiljön Centrum för samverkande visuell forskning (GPS400). Förutom med Hasselbladstiftelsen är detta ett samarbete mellan fem fakulteter: Humanistiska, Konstnärliga, Samhällsvetenskapliga, och Utbildningsvetenskapliga fakulteten samt Fakulteten för naturvetenskap och teknik. GPS400 samverkar också med ett antal kulturarvsinstitutioner.

tillgängligt för forskare och allmänhet 2029.

Att Göteborgs universitet blir värd för arkivet efter en av Sveriges internationellt mest kända fotografer, är intressant i sig. Men det sätter också fingret på ett problem: Till skillnad från exempelvis Norge och Frankrike saknar Sverige en övergripande plan för att bevara det fotografiska kulturarbetet, påpekar Morgan Palmqvist.

– Att olika aktörer går samman för att rädda en betydelsefull samling kan kanske fungera som förebild för andra. Utan olika sorters insatser riskerar vi att förlora vårt kollektiva visuella minne –som blivit allt viktigare att värna, nu när möjligheterna att fuska och manipulera är större än någonsin.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

Stadens ljus väcker allt fler frågor

Trygghet och trivsel på gator och torg påverkas av stadens ljussättning; samtidigt trängs mörkret undan bit för bit och både biologisk mångfald och människors kontakt med natthimlen går förlorade. I projektet Att sätta ljus på livsmiljöer utforskas balansen mellan ljus och mörker för en grön och levande stad – för alla.

Det är den 27 mars på Visual Arena, Lindholmen. Forskare från Göteborgs universitet och två av stadens stadsutvecklande förvaltningar har bjudit in till workshop för att testa nya planeringsverktyg för hållbara ljusmiljöer. Med hjälp av Göteborgs digitala tvilling, som nu är utvecklad även för natten, får kollegor från stadens planerande och byggande förvaltningar och bolag uppleva hur Vasaplatsen och Kvilletorget påverkas av olika sorters ljus: Ett kallvitt ljus stärker

exempelvis upplevelsen av rymd och trygghet samtidigt som ett varmare ljus är bättre för djur och ekosystem. Dagen innebär också en workshop där deltagarna får testa ett nytt kunskapshöjande planeringsverktyg: Ljusspelet.

Presentationen och workshoppen

är en del av projektet Att sätta ljus på livsmiljöer. Det leds av Christina Vildinge, forskare i design på HDK-Valand och utvecklingsledare inom forskning och inno -

vation på stadsmiljöförvaltningen, samt Elena Raviola, professor i design management. Att forskningen sker i samarbete med de aktörer som har inflytande över stadens ljusmiljöer är viktigt, berättar Christina Vildinge.

– Stadsutveckling handlar om komplexa frågor där offentliga och privata intressen alltid i samverkan måste vägas mot varandra. Det gäller inte minst ljussättning. I Norden, med en lång mörk vinter, är belysning viktigt: barn ska kunna leka ute även en sen eftermiddag, vi ska kunna gå, cykla och åka kollektivt på kvällen och se dem vi möter.

Men ljus innebär också problem.

– Avvägningen mellan ljus och mörker i städerna är en central hållbarhetsfråga som växer i betydelse när det artificiella

ljuset över världen årligen ökar. Vill vi ha en grön och levande stad, som bidrar till biologisk mångfald, måste vi värna också om mörkret.

Inte heller vi människor mår bra av att leva i en ständigt upplyst värld.

– Natthimlen har ju människor i alla tider använt för orientering, den har väckt fascination och gett upphov till myter och berättelser. Att moderna stadsbor inte längre kan uppleva naturens eget ljus, som stjärnor, norrsken och mareld, innebär en alltmer förlorad kontakt med vår plats i universum och vårt behov av återhämtning och vila.

Ljud- och bullernivåer går att reglera. Ljus är däremot svårare.

– Ljus ser vi ju inte direkt utan först när det träffar en yta som reflekterar ljuset till våra ögon. Hur ljuset uppfattas beror till exempel på ytan: kanske består den av metall, glas, tegel, vatten eller snö – och är mer eller mindre ljus. Allt påverkar hur ljuset uppträder. Man kan säga att ljus är ett gränslöst, relationellt material vars effekter inte helt går att förutse. Projektet har utvecklat verktyg som hjälper olika aktörer att samverka och balansera ljus och mörker för både människa och natur, säger Christina Vildinge.

– För att skapa trygghet räcker exempelvis en ljusstyrka på 10 lux och med god färgåtergivning kan vi sänka ljusnivån. Och genom att välja en färgtemperatur på max 3 000 K skapar vi en ljusmiljö som gör naturen så lite skada som möjligt, med bibehållen upplevd trygghet. Vi bör också undvika uppåtriktat ljus i himmel eller trädkronor där fåglar kanske har bon och inte heller belysa ner i vattnet, där olika vattenlevande organismer kan bli störda.

»Avvägningen mellan ljus och mörker i städerna är en central hållbarhetsfråga som växer i betydelse när det artificiella ljuset över världen årligen ökar.«

CHRISTINA VILDINGE

Workshop om ljus på Visual Arena.

Stadens ljussättning måste passa alla dess invånare, menar Christina Vildinge och Elena Raviola.

Att sätta ljus på livsmiljöer är det andra projektet i en större satsning som började med Stadens samverkansprocess för ljusets roll i hållbar stadsutveckling. Det projektet handlade bland annat om hur belysning bör vara med tidigt vid stadsplanering, berättar Elena Raviola.

– Stadsplanering är komplext, inte minst för att det kräver så mycket samverkan. Vi har länge planerat städer för dagsljus, men en hållbar stad behöver fungera under dygnets alla timmar. Tillsammans med stadsmiljöförvaltningen och stadsbyggnadsförvaltningen har vi bland andra bjudit in exploateringsförvaltningen, stadsfastighetsförvaltningen, miljöförvaltningen, kulturförvaltningen, kommunala bolag, som Framtiden, samt en rad privata aktörer. Genom att med hjälp av Göteborgs digitala tvilling visualisera olika effekter av ljussättning, hoppas vi öka förståelsen och ha ett konkret verktyg för att underlätta samverkan. Kopplingen mellan den digitala staden och verkligheten är dock inte perfekt. Därför är det viktigt att också uppleva miljöerna på plats.

Fakta: Att sätta ljus på livsmiljöer: Ett kommunikationsprojekt om balansen mellan ljus och mörker för hållbar stadsutveckling bidrar till tre globala mål i Agenda 2030: Minskad ojämlikhet, Hållbara städer och samhällen samt Ekosystem och biologisk mångfald. Projektet leds av Christina Vildinge, forskare och doktorand i design, samt Elena Raviola, Torsten och Wanja Söderbergprofessor i design management samt föreståndare för Business and Design Lab. Projektet sker i samverkan med stadsmiljöförvaltningen och stadsbyggnadsförvaltningen i Göteborgs Stad. Finansiär är Formas. Projektet är en del av ett mångårigt forskningsprogram som även inbegriper Stadens samverkansprocess för ljusets roll i hållbar stadsutveckling. Projektet presenterades på Formas kunskapsdag 12 maj samt på Design Research Society i Edinburgh i juni

Varje plats behöver gestaltas utifrån sina villkor, påpekar Christina Vildinge. – Brunnsparken har sina förutsättningar och en parkeringsplats har sina. De med inflytande över ljusmiljön behöver ta hjälp av kunniga ljusdesigners och ta vara på kunskapen både från naturvårdsinventeringar och den som kan den lokala miljön bäst från ett trygghetsperspektiv: de som bor eller arbetar i ett område.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Blodigt allvar och vass humor

Nya grepp lyfte musikalstudenternas slutproduktion

Benjamin Barker har oskyldigt dömts till landsförvisning. När han efter 15 år återvänder hem, nu under namnet Sweeney Todd, finns ingenting kvar av det som gjort livet värt att leva.

– Musikalstudenternas slutproduktion är en berättelse om hur våld föder våld. Trots att den utspelar sig i 1800-talets London handlar det om en värld på många sätt skrämmande lik vår egen, säger regissör Victoria Brattström.

Det är ett svårt verk som musikalstudenterna, tillsammans med sina lärare, valt som slutproduktion, förklarar Nina Norblad, sångpedagog och assisterande programansvarig.

– Stephen Sondheim, som skrivit musik och sångtexter, hör till de verkligt stora inom musikalgenren med en alldeles egen stil. Han skrev musik bland annat genom att läsa upp texten så att styckena rytmiskt skulle passa språket. Att få stavelser och betoningar att fungera också på svenska är lite lurigt men översättningen fungerar väldigt väl.

En annan utmaning har varit att skapa bra och likvärdiga roller till alla studenter.

– De största rollerna är Sweeney Todd och Mrs. Lovett. De har vi delat upp så att ett par studenter spelar dem i första akten och ett annat par i akt två. Flera av rollerna skrivna för män spelas av kvinnor vilket inte alls är ovanligt i talteater. Men här handlar det om sång. Problemet har vi löst bland annat genom att höja dessa stämmor en oktav eller transponera vissa sångpartier.

Musikal innebär både skådespeleri, sång och dans. Att hitta en balans mellan de olika uttryckssätten har varit ytterigare en svårighet, säger Nina Norblad.

– Vid ett tillfälle ska en av karaktärerna titta ut genom ett fönster medan hon balanserar på en stege. Tanken var först att skådespelaren skulle sträcka ut huvudet genom fönstret men då skulle hon förlora nack- och ryggförankring när hon sjunger. Problemet löstes när vi kom på att fönstret förstås har ett galler, eftersom karaktären sitter inspärrad.

Skruvade karaktärer, knixiga textvändningar och vokal våghalsighet, där studenterna måste klara av att hålla kvar

sin egen stämma samtidigt som någon annan sjunger något helt annat, gör Sweeney Todd till en godbit för en sångpedagog, förklarar Nina Norblad.

– Förutom avgångsstudenterna har vi för första gången också med förstaårsstudenter i ensemblen. Vanligen gör de ett eget mindre verk men nu får de alltså medverka i en riktigt stor uppsättning.

Regissören Victoria Brattström har i arbetet med uppsättningen använt sig av den gestaltningsmetod hon utvecklat och beskrivit i sin doktorsavhandling När livet står på spel. Utgångspunkten är den personliga tolkningen av rollen som en utforskande praktik där regissör och skådespelare upptäcker och uppfinner föreställningen tillsammans. Regissörens och skådespelarens arbetsrelation fungerar som ett partnerskap byggt på expertis, säger hon.

– Jag har i utvecklingen av metoden speciellt intresserat mig för begreppet asymmetrisk ömsesidighet. Jag som regissör och skådespelarna har olika roller och ansvarsområden i produktionen, men vi utvecklar den gemensamma tolkningen av materialet i ett tätt samspel. Sättet att arbeta med rummet, kostymen och scenografin är också en viktig del av tolkningen. I vår uppsättning är scenografin sparsmakad och rummet skapas av ensemblen på scenen under och genom berättelsen.

Sweeney Todd är en blodig historia om hur den fram-

gångsrike barberaren och småbarnspappan Benjamin Barker förvandlas till mördarmaskinen Sweeney Todd. Startpunkten är när stadens maktfullkomlige domare Turpin får syn på Barkers fru, bestämmer sig för att förföra henne, och röjer hennes man ur vägen genom landsförvisning för ett påhittat brott. Under landsförvisningen, i ett fångläger på andra sidan jorden, är det hoppet om att en dag kunna återförenas med sin familj som får Benjamin Barker att överleva. Men när han till slut lyckas fly och kommer tillbaka finner han sitt liv i ruiner. Han får höra att hustrun dött och att deras dotter är Turpins fånge och beslutar sig för en gruvlig hämnd. I den desperat fattiga egenföretagaren Mrs.

Sweeney Todd är en förfärlig historia som också speglar vår tid.

För den som förlorat allt hopp återstår bara våldet.

»Samtliga tio föreställningar har varit utsålda och ensemblen har fått stående ovationer. Varje kväll.«

VICTORIA BRATTSTRÖM

w

Fakta: 2026 års slutproduktion med musikalstudenterna: Sweeney Todd Musikalstudenter: Samuel Rörström, Martin Hopland Dyngeland, Ingrid Hagen, Vera Kronbäck, Madeleine Hilleard, Maja Björk, Moa Eklöf, Axel Daniel Birgander, André Persson Gintner, Samuel Balsnes, Ida Björkman, Ängla Sigfridsson, Amé De Mol, Linnéa Glans, Solveig Kristine Romsaas Sennels, Elsa Torkelstam Vanberg och Anton Axelsson.

Musiker: Nicolas Emmenegger, klarinett; Daniel Lindén, piano; Kajsa Ohlin och Hilda Linander, violin.

Musik och sångtexter: Stephen Sondheim; Libretto: Hugh Wheeler; Svensk översättning: Calle Norlén; Regi: Victoria Brattström; Koreografi och rörelse: Karin Rickardsson; Sångpedagog och assisterande programansvarig: Nina Norblad; Scenografi: Mikael Eriksson; Kostymdesign: Ina Nyholm; Ljusdesign: Fredrik Magnusson; Ljuddesign och ljudteknik: Therese Larsson; Kapellmästare: Daniel Lindén; Regiassistent: Caroline Forsman Andreis; Producent: Hanne Wirde; Kommunikation: Tobias Egle, Markus Görsch: Fotograf: Johan Wingborg.

Lovett ser Barker en allierad och tillsammans förvandlar de hämnden till en rasande affärsidé, berättar Victoria Brattström.

– Uppsättningen inleds med en visselblåsning, som kan ses som en varning: Vad händer med människan i ett samhälle där makt går hand i hand med brott och lagen inte längre fungerar som ett säkert skydd mot de rika och mäktigas infall?

Sweeney Todd är en allvarlig historia, men den är rolig också, betonar Victoria Brattström.

– I situationer som handlar om liv och död spelar humor ofta en viktig roll. Mitt i allt det mörka framträder också det komiska, som alltid är en del av stora tragedier.

Uppsättningen har inneburit utmaningar för både skådespelarna och musikerna men i mötet med publiken kommer belöningen.

– Samtliga tio föreställningar har varit utsålda och ensemblen har fått stående ovationer. Varje kväll. Att få jobba med dessa fantastiska studenter har varit en ynnest!

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Nya professorer firades högtidligt

– Ett universitet är en levande, ständigt föränderlig institution. Det är en plats där vi hela tiden utökar vår kunskap, tar ansvar för samhällets utveckling och samtidigt utvecklas tillsammans.

Så inledde rektor Malin Broberg årets professorsinstallation och ägde rum den 29 maj på Konserthuset.

I år var det 58 professorer som installerades och nio som välkomnades. Dessutom uppmärksammades tre excellenta lärare och tre pedagogiska pristagare. I samtliga fall handlar det om personer som blivit betrodda att ta sig an ytterligare viktiga åtaganden, betonade Malin Broberg.

– Det handlar om ett stort ansvar att fortsätta driva utvecklingen framåt, inspirera, leda och utbilda nästa generation kollegor och studenter, och att bidra till

den ständiga förbättringen av vårt universitet och samhälle.

Niclas Östlind, professor i fotografi, påpekade i sitt tal att GU är en plats där både konsten och vetenskapen utvecklas på djupet.

– Men kanske kunde vi vara bättre på att möta samtidens komplexa utmaningar, såväl lokalt som planetärt, om vi blev bättre på att samarbeta över disciplingränserna samt med det omgivande samhället.

Petrus Hagby, ordförande för Göteborgs universitets studentkårer, menade att professorerna borde utmana sig att utmana studenterna.

– Testa nya sätt att undervisa och examinera som skapar värde för både er och era studenter.

Studenter vid Högskolan för scen och musik medverkade, liksom Göteborgs Akademiska Kammarkör och Göteborgs brasskvintett.

Varför är det viktigt att bli professor?

Vad hade du gjort om du inte satsat på en akademisk karriär?

– Som professor har jag bättre förutsättningar att utveckla min forskning och bidra till att föra kunskapen inom området framåt. För mig är det också viktigt att forskningen kommer patienter till nytta, även om det inte i sig är kopplat till själva titeln. Som professor kan jag förhoppningsvis ännu mer stödja och inspirera studenter, kliniker samt blivande och mindre erfarna forskare. Jag ser det också som viktigt att kunna bidra till den akademiska utvecklingen, både inom universitetet och i hälsooch sjukvården.

– Förmodligen hade jag arbetat som klinisk sjuksköterska, men med stor sannolikhet också varit engagerad i utvecklingsoch förbättringsarbete. Jag kan också tänka mig att jag hade haft ett visst ansvar för studenter under deras verksamhetsförlagda utbildning.

Anneli Ozanne, professor i omvårdnad

– Professorstiteln är först och främst ett erkännande för insatser inom forskning och undervisning. Det öppnar också upp för ett större akademiskt handlingsutrymme. Titeln hjälper inte bara till att ge nya impulser åt forskningen, utan också till att aktivt kunna vara med och forma framtiden för våra ämnesområden och institutioner, till exempel genom att påverka inriktningen på nya forskningsströmningar.

– När jag var barn ville jag alltid bli bagare, men i skolan gjorde jag praktik som barnsjukskötare. Om jag inte hade kunnat studera hade jag förmodligen blivit sjukskötare inom barnonkologin, på grund av min egen historia som canceröverlevare. Dessutom hade min fru och jag under tiden jag skrev min doktorsavhandling i Tyskland en idé om att öppna en pub som plan B om allt annat skulle gå fel. Alla dessa var möjliga vägar som mitt liv hade kunnat ta. Christian Horn, professor i arkeologi

– Att bli professor är ett kvitto på att man arbetat länge inom akademin och meriterat sig på bred front, det vill säga ett erkännande av vetenskaplig och pedagogisk skicklighet, samverkan och även ledarskap. Så det är en ära och ett privilegium, men det följer också ett ansvar att värna den akademiska friheten, de kollegiala processerna och en god arbetsmiljö som får studenter, doktorander och kollegor att trivas och växa. Det är också viktigt att vara förebild som kvinna och visa att vi kan ta oss hela vägen upp då kvinnor fortfarande är underrepresenterade bland professorer inom naturvetenskap.

– Om jag inte hade gjort akademisk karriär, tja, mina talanger är rätt så begränsade. Men kanske konditor eller bokhandlare – eller en kombination av de båda!

Elisabeth Jönsson Bergman, professor i zoofysiologi

– För mig är det ett ärofyllt erkännande och uppskattning av mitt arbete med att skapa samt dela kunskap. I min professorsroll kommer det att vara extra viktigt att få fortsätta utveckla den flera decennier långa traditionen vid GU att forska om, utbilda studenter i och examinera doktorer i ämnet teknik, vetenskap och samhälle.

– Utöver ett brett samhällsengagemang har jag alltid varit intresserad av ledarskap, idrott, mat och miljöfrågor. Så kanske fotbollstränare, myndighetschef eller något ännu mer jordnära som restaurangchef på ett ekologiskt lantbruk.

Martin Hultman, professor i sociologi

– Min primära drivkraft är att få ägna mig mer åt forskning, något som kan vara svårt att få till om man har mycket undervisning och administrativa uppdrag. Sedan tänker jag också förstås att det ingår att dela med sig av sin tid, kollegialt i olika sammanhang och på olika sätt.

– I min drömtillvaro hade jag designat tygmönster. Men mer realistiskt hade jag kanske fortsatt som bildlärare, som var min första yrkesbana, och hållit på med konstnärlig verksamhet vid sidan om. Jag funderade också på trädgårdsmästare och ville utbilda mig inom botanik.

Pia Lundqvist, professor i historia

Efter ett år som lärarrepresentanter i universitetsstyrelsen känns det relevant att reflektera lite över uppdraget och året som gått. En mycket kort sammanfattning är att vi saknar tid för de avgörande strategiska diskussionerna inför större förändringar och att vi är bekymrade för ekonomin. Men vi är också imponerade av engagerade och kompetenta styrelseledamöter som tillför något extra till diskussionen om universitetets utveckling.

Ett år som lärarrepresentanter

De frågor som vi som lärarrepresentanter återkommande lyfter, och ofta får stöd för av både fackliga representanter och studenternas dito, är farhågor om ökad arbetsbörda, försämrad utbildningsekonomi och verksamhetsförändringar som påverkar universitetet som myndighet. Men också frågor om konsekvenserna av internationellt samarbete där särskilt diskussionen om ställningstaganden kring samarbete med Israel har varit livliga. Frågan fick mycket uppmärksamhet både under själva styrelsemötena och vid kaffet. En del av förra årets internat ägnades också åt frågorna om den så kallade ansvarsfulla internationaliseringen. Vad innebär egentligen det? Bör vi bojkotta samarbeten? I så fall på vilka grunder? Och hur länge? I en värld där antalet demokratier minskar och auktoritära trender griper kring sig blir frågan central – kan vi bidra till en bättre värld genom att avstå samarbeten eller närma oss seriösa aktörer oavsett styrelseskick? Var går i så fall vår gräns?

En annan tematik som vi ofta försöker föra in i diskussionerna är universitetens roll avseende utvecklingen av AI, både i utbildning och forskning. I det senaste budgetunderlaget som sänts till departementet fick vi med en formulering om riskerna med beroendet av amerikanska tech-bolag och universitetens roll för en ansvarsfull utveckling och användning av AI. På kaffepauser och luncher pratar vi ofta med varandra kring de svårigheter och möjligheter som AI ger. Och det är ingen hemlighet att från lärarrepresentanternas håll skulle vi önska att styrelsen tog fler initiativ för att ge lärosätets alla lärare och studenter tillgång till de förde-

lar AI skapar, både i undervisningen och på en arbetsmarknad där AI är en integrerad del. Men också kunskap om riskerna för individer och samhället med dagens teknikutveckling.

Även om verksamhetsförändringar egentligen inte hör hemma på styrelsens bord så får en del av dem betydelse för universitetet som myndighet, för ekonomin och för de anställdas arbetssituation. Vi har till exempel ställt frågor om förändringen av de nationella enheternas status. De är ju just nationella enheter och därmed inte bara Göteborgs universitets angelägenhet. Om universitetet inte motsvarar det nationella uppdrag som läggs på en enhet kan det slå tillbaka mot både verksamheten som sådan och universitetets potential för liknande uppgifter i framtiden. På samma sätt har vi rest frågor om organisationsförändringen som rör ASK och PIL. Hur påverkar förändringen lärarnas möjligheter till god undervisning och studenternas möjligheter till bästa möjliga stöd i skrivandet? Samtidigt är vi klara över att styrelsen inte kan styra eller påverka operativa åtgärder som ligger inom ramen för rektors mandat. Våra frågor har därför riktat in sig på konsekvenserna för universitetets övergripande uppdrag.

Slutligen har vi en konstant oro för det underfinansierade utbildningsuppdraget. Delar av verksamheten har stora ekonomiska utmaningar framför sig, andra är bättre rustade. Men generellt ser varken vi eller rektor någon ljusning i form av ökade anslag, satsningar på högre utbildning eller resursfördelningsmodeller anpassade till den verklighet vi lever i idag.

» Bör vi bojkotta samarbeten? I så fall på vilka grunder? Och hur länge?«

Tvärtom, regeringen har hittills snarast velat begränsa möjligheten, särskilt för redan yrkesverksamma, att studera. Som lärarrepresentanter ser vi att verksamheten påverkas genom uppsägningar och sänkt kvalitet på utbildningarna. Här krävs en strategi för att motverka långsiktiga kompetensförluster inom lärosätets utbildningsområden. Mer allmänt skulle vi önska att väsentligt mer tid på styrelsemötena kunde ägnas åt att analysera och diskutera centrala strategiska frågor för universitetet. Även om förstås inte styrelsen bör vara direkt instrumentell i det dagliga arbetet, menar vi att styrelsen här har en potentiellt mycket viktig roll, inte minst i ett längre perspektiv.

Och, vi vill avslutningsvis tacka för förtroendet att få företräda lärarna i styrelsen. Vi kommer att fortsätta att göra vårt bästa för att försvara och utveckla lärares och forskares intressen inom ramen för de övergripande ansvarsom råden som är styrelsens.

Marie Demker

Claes Strannegård Åsa Wengelin lärarrepresentanter i universitetsstyrelsen 2025–2027 (samt suppleanterna Olof Johansson Stenman och Helle Wijk som var ordinarie under föregående mandatperiod).

Förkortningar – till hjälp och till besvär

– Jag blir tokig på alla förkortningar! utbrister kollegan på lunchen. Vi har just diskuterat lärarutbildningen, och var i organisationen olika beslut bereds och fattas. Kollegan är knappast ensam om den reaktionen. Och det råder ju ingen tvekan om saken: det finns väldigt många förkortningar i omlopp vid Göteborgs universitet (GU). Det här är bara ett litet axplock av GU-förkortningar: FN, UN, UD, BUGAL, BODU, VP, HST, LFN, LAMG och SHAMO

Det är mycket få förkortningar som är självförklarande, utan de är lite hemlighetsfulla till sin natur. Den skarpögde ser genast att en del av dessa GU-förkortningar dessutom kan vara förkortningar för betydligt mer kända verksamheter. Exempelvis kan UD stå för både universitetsdirektören och Utrikesdepartementet Och vi som skriver den här krönikan är verksamma vid en institution vars namn ofta förkortas SFS, som är en förkortning som också används av Sveriges förenade studentkårer och Svensk författningssamling

Förkortningar behövs. Vi använder dem hela tiden, för annars skulle många texter vi skriver bli betydligt längre än vad de behöver vara. Etablerade förkortningar och förkortningsprinciper hittar man i Svenska skrivregler, en skrift som sedan decennier används inom svensk språkvård för att sammanfatta och för-

klara etablerade skriftspråksnormer. Också sökningar i Språkrådets frågelåda kan ge råd i sådana frågor (https:// frageladan.isof.se/). Förkortningar som dvs., t.ex., m.m., osv. och många andra är vanliga i de flesta texter och ger oftast inga större problem.

Men förkortningar kan också ställa till det. I de klarspråksråd som myndigheter följer för att göra sin kommunikation så klar och tydlig som möjlig finns det rekommendationer om att myndigheter ska undvika onödiga förkortningar. Förkortningar som inte är genomskinliga eller mycket väl etablerade kan nämligen skapa ett avstånd mellan den som skriver och den som läser. Den som skriver sitter på kunskap och vet vad den menar. Den som läser kan bli utestängd när förkortningarna gör det svårare att ta till sig vad det faktiskt är frågan om. Förkortningar kan alltså bidra till att skapa och upprätthålla ett vi – de som vet och har koll – och ett dom – de som står utanför och inte har koll.

En lösning på problemet är att skriva ut förkortningarna. I vissa texter kommer det att fungera fint. Men utskrivna förkortningar kan också leda till ganska tunglästa texter. Förkortningar är ju trots allt där för att förenkla och förkorta. Om vi hela tiden skulle skriva ut förkortningar, så skulle vi sitta med texter fulla av

forskningsnämnder, utbildningsnämnder, universitetsdirektörer, beredningsgrupper för utbildning på grund- och avancerad nivå – lärarutbildningarna, beredningsorgan för digitalisering inom utbildning, viceprefekter, helårsstudenter, lärarförslagsnämnder, lokala arbetsmiljögrupper och studenthuvudarbetsmiljöombud. Ja, kära läsare, ni ser ju själva. Det finns en klar poäng med förkortningar.

Men hur hittar man då en bra medelväg? Ett sätt kan vara att inventera förkortningarna i den egna verksamheten och sätta ihop en översikt. En förkortningsöversikt kan vara särskilt användbar för nyanställda och studentrepresentanter i olika organ. Innehåller en viss text, t.ex. ett styrdokument, många förkortningar? Infoga en förkortningsnyckel i inledningen! Ett annat sätt att hitta medelvägen kan vara att försöka undvika slentrianmässiga förkortningar. När förkortningen blir jargong, riskerar den att gå från att vara ett praktiskt verktyg till att bli en signal för att vissa är på insidan och andra på utsidan.

Förkorta alltså gärna, men gör det med förstånd!

Susanna Karlsson docent i nordiska språk Hans Landqvist professor i svenska språket

Karl Dyall till Högskolan för scen och musik

Den prisade scenkonstnären Karl Dyall ansluter nu till det av Stenastiftelsen finansierade Artist in Residence programmet vid Högskolan för scen och musik. Han räknas som en av de viktigaste personerna bakom streetdansens etablering i Sverige och hans karriär spänner över dans, koreografi, sång och skådespeleri. Han är också känd för sina tv framträdanden i Rederiet och Nile City 105,6. Dessutom tillägnade SVT honom ett eget avsnitt i serien Mästaren, som lyfter fram några av Sveriges mest inflytelserika artister.

Den 6 maj gästade Karl Dyall Högskolan för scen och musik för första gången och deltog bland annat i ett samtal med Catharina Bergil, enhetschef på Högskolan för scen och musik.

NY PÅ JOBBET

Henrik Bergqvist är ny professor i lingvistik.

Rezarta Cela är ny enhetschef på Enheten för juridik och informationsförvaltning samt ny chefsjurist.

Stefania Galli är ny docent i ekonomisk historia.

Eric Hamrin Senorski är ny professor i fysioterapi med inriktning mot ortopedisk rehabilitering.

Niklas Harring är ny professor i statsvetenskap.

Mazahir Hirani är ny upphandlingschef på Gemensamma förvaltningen.

Linda Karlsson Hammarfelt är ny professor i tyska.

Dina Koutsikouri är ny professor i informatik.

Damian Short är ny gästprofessor i mänskliga rättigheter.

Hilde Verbeek är ny gästprofessor i vårdvetenskap.

UTMÄRKELSER

Gregg BuckenKnapp, professor i offentlig förvaltning, har

av Samhällsvetenskapliga fakulteten utsetts till excellent lärare.

Per Holmberg, professor i svenska språket, har tilldelats Erik Wellanders pris för framstående forskning inom språkvård. Han prisas för sin forskning om textbruk och skrivande i skolan samt för sina insatser inom grammatiska studier av svenska.

Javier Tello Marmolejo, forskare vid institutionen för fysik, har mottagit Best PhD Thesis Award 2025 av IEEE Photonics Society – Sweden. Avhandlingens titel är Optical Levitation and Mie Fano Combs

Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap, har tilldelats riksdagens medalj i åttonde storleken för förtjänstfulla insatser för riksdagen.

Daniel Zuleta, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, har tilldelats Emerging Ecologist Award av Ecological Society of America (ESA) 2026. Daniel Zuleta är kvantitativ skogsekolog och forskar om tropiska skogars dynamik och deras roll i den globala kolcykeln.

Nya hedersdoktorer vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik: Linda

Språkexpert prisas

Henrik Rosenkvist, professor i nodiska språk, har av Svenska Akademien tilldelats Margit Påhlsons pris på 225 000 kronor. Bland annat har han publicerat studier inom språkhistoria, språkförändring, grammatik och dialektologi. Men mest känd är han kanske som expert i radioprogrammet Språket.

Tillsammans med norska kollegan Kristin Melum Eide är han också medförfattare till boken Språket som superkraft som vänder sig till alla som vill lära sig mer om grammatik, ett ämne många tycker är ganska svårt.

– Vi som undervisar i språk är lite som läkare, vi fokuserar på det som blir fel. Men jag brukar inleda mina grammatiklektioner med att påpeka allt det studenterna redan vet om sitt modersmål. Men

Laikre, professor i populationsgenetik, vars banbrytande forskning har haft stor betydelse för förvaltningen av flera arter, som varg, älg, laxfiskar, sill och gädda. Mounia Lalmas, expert på engagemangs­ och rekommendationssystem samt teknisk seniorchef för forskning på Spotify, som haft flera samarbeten med GU.

Nya hedersdoktorer vid Samhällsvetenskapliga fakulteten: Kristine Beate Walhovd är psykolog och professor i neuropsykologi vid Universitetet i Oslo. Hon har haft stor betydelse för forskningen vid GU, bland annat genom sin nyckelroll i UGU­LIFE­studien.

Moin Syed, professor i psykologi vid University of Minnesota, har under närmare 15 år haft ett nära och omfattande samarbete med GU, bland annat undervisat på forskarutbildningen, handlett doktorander, deltagit som opponent och varit en återkommande gästföreläsare.

PODDAR

Ett HUM om romarriket

Den 21 april, på Roms födelsedag, var det premiär för en ny podcast med forskare som har som har som jobb att tänka på romarriket. Medverkande:

Henrik Boman, universitetsadjunkt i antikens kultur och samhällsliv; Kristian Göransson, docent i antikens kultur och samhällsliv; Barbro Wallgren Hemlin, universitetslektor och docent i svenska språket; Lena Larsson Lovén, professor emerita i antikens kultur och samhällsliv; Tobias Hägerland, professor i religionsvetenskap och teologi; Anna Blennow, professor i latin; Mikael Johansson, docent i antik grekiska; Michael Azar, professor i idéhistoria, samt Ida Östenberg, professor i antikens kultur och samhällsliv.

Podden finns på Acast, Spotify, Youtube samt GU Play.

Staten och kapitalet I Handelshögskolans podd undersöks hur liv, samhälle och historia hänger ihop med vår privata och gemensamma ekonomi. Några av Sveriges kunnigaste forskare ger viktiga och ibland oväntade perspektiv på samhällsekonomin och världen. Bland annat diskuterar Johan Woxenius och Cecilia Malmström vem som tjänar på en fungerande världshandel. Ana Gil Solá och Erik Elldér samtalar om vem som tjänar på socialt hållbara städer? Oskar Broberg och

precis som en bilmekaniker måste ha särskilda begrepp för att kunna prata om motorer är grammatik det verktyg språkvetare använder för att uttrycka sig på ett precist sätt.

Henrik Rosenkvist har också forskat om estlandssvenska och engegarat sig för älvdalskan. För ett par år sedan anmälde han exempelvis regeringen till Diskrimineringsombudsmannen för att älvdalskan, som internationellt är erkänt som eget språk, inte är det i Sverige.

– Sverige är sämre på att följa EU:s minorietsspråkskonvention än exempelvis Polen, som erkänner kasjubiska och Storbritannien, som bland annat erkänner scots. Det jag skulle önska är en förutsättningslös inventering av vilka språk som finns i Sverige.

Många yrkesgrupper, inte minst jour­

Joakim Sandberg pratar om digitala pengar. Cecilia Solér och Niklas Egels Zandén funderar över fast fashion.

BÖCKER

Handbok stöttar inför nästa pandemi

En handbok om matematiska modeller har nu tagits fram med målet är att göra Sverige bättre rustat inför nästa pandemi. Genom att översätta olika faktorer till matematiska termer – exempelvis data om riskgrupper och demografi eller information om smittade, friskförklarade och avlidna – kan forskare utnyttja matematiska verktyg för att skapa prognoser och ge råd till beslutsfattare inför viktiga vägval.

Handbook of mathematical modelling of infectious diseases for decisionmaking är en del av ett större projekt som finansieras av Myndigheten för civilt försvar. Författare är Philip Gerlee och Torbjörn Lundh vid Chalmers och GU, Lisa Brouwers och Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten samt Oscar Björnham på Totalförsvarets forskningsinstitut.

nalister, borde lära sig mer om svenska språket, menar Henrik Rosenkvist.

– Enligt språklagen är svenska det officiella myndighetsspråket i Sverige men det verkar inte alla känna till, inte ens på min egen institution.

Priset är på 225 000 kronor. Pengarna ger Henrik Rosenkvist möjlighet att i höst ägna två månader åt bokskrivande.

Utsikten

Utsikten från mitt arbetsrum förändras från vecka till vecka. Jag rör mig mellan våra olika konferensanläggningar, men oftast landar jag i huvudbyggnaden vid Vasaparken.

När jag inte är i driften utan sitter stilla med bokningar och planering öppnar sig fönstret mot Vasaplatsen. Det är en plats som sällan står still. Spårvagnar glider in och ut, människor kliver av och på, korsar Vasaplatsen i olika riktningar, som om allt hela tiden är på väg någonstans. Allén ramar in rörelsen, och oavsett väder finns det ett ständigt flöde.

Tittar man närmare, precis utanför fönstret, möts man av något helt annat. Där står lejonet, tungt och orubbligt, med ryggen vänd mot mig. Det är som att det vakar över platsen utan att riktigt delta i den. Mellan de två lejonen som håller vakt över byggnaden passerar gästerna som kommer in till våra olika event och konferenser.

Åt andra sidan av byggnaden öppnar sig utsikten mot Vasaparken, där människor ofta slår sig ner och söker solen längs den varma tegelväggen. Där är tempot ett annat, mer stilla, som en paus från rörelsen på framsidan.

Inne i byggnaden finns en annan sorts rörelse. Bland annat ligger universitetsaulan här – mäktig och vacker. Ibland hörs toner från körer som övar, ibland fylls rummet av konserter. Men det är också här inne examinationerna hålls, där studenter samlas inför ett avslut som markerar slutet på något och början på något annat. Det som utifrån kan verka stilla rymmer ett eget liv av röster, musik och förväntan.

Nu är vi snart mitt i examenstiderna, och trappan utanför fylls åter av förväntan. De som nyss varit där inne springer ut i jubel. Just den stunden bryter av mot allt det vardagliga – något som annars är en del av flödet blir plötsligt en högtid.

Elsa Tibblin Konferensvärd Akademiska möten och bostadsservice

Utsikt från Vasaparken.

Hur smakar sommaren?

– Smaken av sommaren för mig är den där sista skeden med en skvätt av den solvarma gräddmjölken som blir kvar i botten av en djup tallrik efter att ha ätit egna jordgubbar med socker i trädgården. Den har stått i solen, blivit lite ljummen och fått en mjuk, söt smak som bara finns just då. Det är en sådan där enkel men typisk sommarsmak.

Ola Nordqvist, pedagogisk utvecklare, institutionen för biologi och miljövetenskap

– För mig smakar sommaren som en blandning av två världar. Från Spanien bär den med sig det salta havet på läpparna, långa dagar med bad, kalla drycker och fantastisk mat. Från Sverige får den sitt lugn – friska vindar, doften av grill och den varma gemenskapen med vänner och familj.

Marcelo Valderrama, samordnare, Akademiska möten och bostadsservice

– Sommaren smakar som nybakade frallor som äts på morgonaltanen och av gulmåran som luktar barndom. Den smakar kvällsluft som doftar grill, tång och hav – ett hav som jag doppar mig i mest hela tiden. Och av den där friheten som bara finns när tiden inte spelar någon roll.

Karin Wester, studievägledare, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärarande

– Sommarens smak för mig är en tid omgiven av växters dofter. En speciell favorit är en som kallas petrichor; doften av lövverk efter kraftigt regn. Den är särskilt stark efter ett åskväder.

Dawn Sanders, professor i ämnesdidaktik med inriktning mot biologi

AVSÄNDARE:

GU JOURNALEN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOX 100

405 30 GÖTEBORG

Var? Vem? När?

• Göteborgs universitets årliga diplomeringsceremoni för kåraktiva studenter.

• Rektor Malin Broberg samt 81 studenter.

• Tisdagen den 5 maj 2026.

Kort beskrivning

Vid årets diplomeringsceremoni påpekade rektor Malin Broberg att hon, vid internationella samarbeten, påminns om hur speciell svensk universitetskultur är, där studenterna har ett obestritt inflytande.

– Studentengagemang är inte något självklart. Att ni orkar vara den som ibland uppfattas som besvärlig, som ifrågasätter det som andra tar för givet och som pekar på orättvisor andra inte ser, är inte alltid så lätt. När ni nu går vidare i livet hoppas jag att ni fortsätter ställa frågor och påpeka oförrätter, så att vårt samhälle förändras och utvecklas.

Eva Wiberg, universitetets förra rektor, delade ut Eva Wibergs stipendium för studentliv och samverkan

– I år går stipendiet till Fiktion & Fest som genom inkluderande evenemang med breda litteraturteman skapar en låg tröskel till läsning och gemenskap över utbildningsgränser.

De 81 kåraktiva studenter som valt att delta vid högtiden kallades upp en och en för att ta emot medalj och diplom ur rektors hand.

För musikinslagen stod Göteborgs Brasskvintett samt Gabriel Olsson, sång, och Sanna Poranen, piano, båda studenter vid Högskolan för scen och musik.