GU Journalen 1-2026

GUJOURNALEN

OBEROENDE TIDNING FÖR MEDARBETARE VID GÖTEBORGS UNIVERSITET #1 APRIL 2026

Trivs i väglöst land

Gabrielle J. Stockmann

tröttnar aldrig på Grönland

NYHETER

200 miljoner ska sparas

REPORTAGE

Totalplikten gäller även dig

REPORTAGE

De gräver fram den dolda historien

GU JOURNALEN

har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Göteborgs universitet, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

T.f chefredaktör & ansvarig utgivare: Eva Lundgren, tel: 0709 691014, e-post: eva.lundgren@gu.se

Redaktör

Allan Eriksson tel: 0708 729142 e-post: allan.eriksson@gu.se

Fotograf: Johan Wingborg tel: 0705–595 38 01, e-post: johan.wingborg@gu.se

Layout: Newsroom AB

Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet, Box 100, 405 30, Göteborg

e-post: gu­journalen@gu.se

Upplaga: 4 000 ex ISSN: 1402­9626

Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan.

Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen.

Tryckeri: Stibo

Innehåll

Nyheter 04–20

04 Nu drar genomlysningen av stödet igång.

06 Facken protesterar.

06 Robust samarbete önskas.

07 Ny vägledning för AI.

08 För höga kostnader ger underskott.

09 GU kritiseras för bristande säkerhetsskydd.

10 ASK och PIL avvecklas.

11 Stor oro bland ASK:s medarbetare.

12 Institutionen för fysik satsar på globalt engagemang.

13 SAR-Sverige fyller 10 år och fortsätter sitt stöd.

14 VFU-handledare får studenterna att klara jobbet.

16 Räkna med mattelärarna!

18 Så blir du publicerad i de fina tidskrifterna.

19 Idrottsnätverk på gång.

20 Från kurslitteratur till läslust.

Stolar får nytt liv genom Återbruket.

SAR-Sverige fyller 10 år.

22 Återbruket ger möblerna nytt liv.

24 Bättre samarbete för lokalvårdarna.

Profilen 26–30

26 Gabrielle J. Stockmann blev geolog på Grönland.

Reportage 31–34

31 Hur vriden är journalistiken?

34 Donation för en bättre studentstad.

Tema: Världspolitiska läget 35–43

35 Totalförsvaret gäller även dig!

36 Utbildning i katastrofberedskap.

38 Falska nyheter sprider misstro.

39 Bättre riskbedömning på gång, enligt Lars Fröding.

40 EU:s balansgång i en auktoritär värld.

42 Internationalisering på ett ansvarsfullt sätt.

43 Snabb omställning med Forum Totalförsvar.

Folk 46–60

45 Till minne: Lennart J. Lundqvist.

46 Genom tidens lager på Sicilien.

49 Hedrande uppdrag för litteraturprofessor.

50 Lustfyllt och allvarligt när Vetenskapsfestivalen fyller år.

52 Handelshögskolan samlas på en plats.

54 Nya instrument på gammalt sätt.

56 Debatt: Den vetenskapliga diskussionen.

58 Nytt om folk

59 Utsikten med Veronica Almstedt.

60 Ögonblicket med Herbert Blomstedt.

Att hålla kursen i en komplex tid

en senaste tiden har som så ofta inneburit resor till Stockholm. Först för ett samtal med departementet om säkerhetsskydd efter den sanktionsavgift som universitetet fått, därefter för att bidra som expert i den statliga utredningen om hur lärares och forskares individuella akademiska frihet kan stärkas. Däremellan fick universitetet kritik från JO, och jag förberedde ett inledningstal när Scholars at Risk Sverige – där vårt universitet koordinerar arbetet – firade sitt tioårsjubileum här i Göteborg.

En sådan vecka blir det väldigt tydligt hur universitet verkar i ett spänningsfält mellan olika logiker, förväntningar och regelverk. Akademisk frihet, öppenhet och internationellt samarbete är grundläggande värden för oss. Samtidigt lever vi i en tid präglad av krig, geopolitiska spänningar och ökade säkerhetskrav. Det innebär ibland svåra målkonflikter, där principer som öppenhet och tillit behöver balanseras mot legitima krav på säkerhet och skydd.

Just därför är det viktigt att vi aktivt värnar de värden som universitet vilar på. Utredningen om individuell akademisk frihet har i uppdrag att analysera om regelverket ger tillräckligt skydd för lärares och forskares möjlighet att fritt välja forskningsfrågor, metoder och publice-

ringsformer. Det är centrala frågor för hela det akademiska systemets trovärdighet och kvalitet.

Jubileet för Scholars at Risk påminde samtidigt om att akademisk frihet är en internationell fråga. Nätverket skapades för att stödja forskare som tvingats lämna sina universitet på grund av hot, förföljelse eller krig. Under de senaste tio åren har ett sextiotal placeringar av riskutsatta forskare gjorts vid svenska lärosäten. Bakom varje placering finns en forskare, en kollega, en människa som fått möjlighet att fortsätta sitt arbete i trygghet.

Jag påminner mig ofta om att forskning kanske är det största och mest långvariga globala samarbetsprojektet i mänsklighetens historia.

Det bygger på öppenhet, nyfikenhet och tillit mellan enskilda forskare – över gränser, språk, kulturer och politiska system. Långt innan våra institutioner började skriva under formella avtal utbytte forskare idéer, granskade varandras resultat och byggde kunskap tillsammans.

I tider av geopolitiska spänningar blir därför en av universitetens viktigaste uppgifter att värna de förutsättningar som gör att sådana samarbeten kan fortsätta. Vi behöver värna våra forskares möjlighet att fortsätta samarbeta internationellt, dela kunskap öppet och göra forskning och utbildning tillgängliga och till nytta för människor. Oavsett vilken regim, president eller regering som råkar styra just nu. Samtidigt kräver den rollen att vi förmår navigera i komplexa regelverk och ibland motstridiga krav. Som rektor jobbar jag ständigt för att lära mig förstå, balansera och navigera i detta landskap. Lyckligtvis gör jag det tillsammans med många kunniga och engagerade kollegor här vid universitetet, som varje dag hjälper oss hålla kursen.

Allt är inte elände

r du 16–70 år gammal? Då gäller totalförsvaret också dig. Inte svensk medborgare? Du har ändå försvarsplikt om du bor här. Ofta handlar det helt enkelt om att kvarstå i sitt arbete och hålla uppe samhällsfunktionerna, exempelvis inom utbildning. Joakim Berndtsson reder ut vad som gäller.

Detta nummer tar också upp hur det oerhört spända världsläget påverkar GU på olika sätt. Säkerhetschef Lars Fröding påpekar exempelvis vikten av att vid samarbeten inte sprida information i onödan samt om att alltid kolla Utrikesdepartementets råd vid resor till oroliga länder. Linn Holm, projektledare på International Centre, berättar om GU:s satsning på ansvarsfull internationalisering. Den medarbetare som har särskilda kunskaper om ett visst land eller en region, uppmanas kontakta International Centre.

Europas demokratiska och förhandlingsbaserade sätt att styra utmanas i en auktoritär värld, menar statsvetaren Lisbeth Aggestam medan JMG-forskarna Bengt Johansson och Nicklas Håkansson varnar för att all desinformation kan leda till politisk apati. Också Scholars at Risk Sverige, som fyller 10 år, är en påminnelse om vår konfliktfyllda värld. Men den visar också på att allt inte är elände, exempelvis finns en allt större vilja att stötta utsatta kollegor.

Rektor MALIN BROBERG

Andra positiva nyheter är läsglädjesatsningen GU Läser, spännande utgrävningar på Sicilien samt återskapandet av gamla klaverinstrument vid Högskolan för scen och musik. Också satsningen Återbruket innebär en liten, men viktig, insats för en hållbarare värld.

beredas på vanligt sätt och involvera de fackliga organisationerna.

En återkommande farhåga är att effektiviseringarna i praktiken leder till att administration flyttas över till lärare och forskare.

– Den administrativa bördan ska inte öka för lärare och forskare. Den risken är vi medvetna om och den är adresserad i målbilden.

Bland medarbetare finns en dubbel oro: dels för att arbetsbelastningen ska öka, dels för att tjänster ska försvinna.

– Jag förstår att människor kan känna oro, både för sin arbetssituation och för sin anställning.

I RISKBEDÖMNINGEN, inför uppstarten av arbetet, lyfts just oro, försämrad arbetsmiljö och risken att viktig kompetens lämnar universitetet. För att minska ryktesspridning och osäkerhet betonar han därför vikten av strukturerad kommunikation och dialog.

– Vi behöver vara tydliga med vad som händer och skapa forum där man kan prata om det.

Det kommer att tas upp återkommande i MBL och i olika chefsforum. Cheferna blir väldigt viktiga i det här arbetet, påpekar Johan Johansson. GU planerar också ett parallellt kultur- och kompetensutvecklingsarbete med fokus på att leda i förändring.

– Vi ska arbeta med att stärka chefernas förutsättningar att hantera oro och leda i förändring.

Johan Johansson, universitetsdirektör.

Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Universitetsdirektör

Johan Johansson har fått uppdraget att leda arbetet på uppdrag av rektor Malin Broberg. I februari presenterades en målbild och genomförandeplan. I mars började arbetet med så kallade genomlysningar av hela verksamhetsstödet på alla nivåer. Först ut är kommunikationsområdet som sedan följs av internationalisering, HR, utbildningsstöd och forskningsstöd. Varje genomlysning görs av en enhetschef vid GF, en kanslichef vid en fakultet och en administrativ chef vid en institution Dessutom ska en referensgrupp finnas med i arbetet.

SAMTIDIGT INNEBÄR förändringen i sig en ökad arbetsbörda. De chefer som leder genomlysningarna beräknas lägga cirka 25 procent av sin arbetstid under ett halvår på uppdraget.

– Valet att driva förändringen inifrån organisationen, i stället för att ta in konsulter, innebär att vi måste orka och hinna med. Men vi har lagt planen över en längre period, så att verksamheten kan omplaneras.

Även en annan belastning kan bli påtaglig:

– Det kommer att dyka upp en massa frågor. Varför gör vi på det här sättet? Hur ser det egentligen ut? Behovet av underlag och analyser kommer att öka.

Först ut är kommunikationsområdet.

– Kommunikation får plöja ny mark. Erfarenheterna därifrån kommer vara till godo för de andra genomlysningarna.

EN ANNAN RISK är att förslag kan landa olika i organisationen och skapa spänningar.

– Det kommer att bli svåra diskussioner och ibland smärtsamma beslut. Det är ofrånkomligt när man gör den här typen av förändringar.

En känslig fråga är balansen mellan gemensamma arbetssätt och fakulteternas självständighet. Universitetet är ju inte vilken myndighet som helst, med kollegial styrning och akademiska traditioner.

– Ja, den akademiska särarten är viktig och ska bevaras. Men en tydlig målsättning är

»Vi behöver vara tydliga med vad som händer och skapa forum där man kan prata om det.«

Johan Johansson

att vi ska göra mer lika, säger Johan Johansson.

Han menar att dagens organisation, med ett femtiotal olika enheter, ibland leder till fragmentering och dubbelarbete.

Vad är den största risken med projektet?

– Det finns en risk att vi inte lyckas åstadkomma effektiviseringarna. Det finns också en risk att arbetet blir för tungt och tar kraft från annat. Men han ser en större risk i att inte agera.

– Alternativet att inte göra något är mer allvarligt. Då riskerar vi på sikt att inte kunna finansiera vår forskning och utbildning och inte ha ett stöd som är ändamålsenligt för framtiden. Det vore oansvarigt att inte ta sig an de utmaningarna.

Under de kommande tre åren ska genomlysningarna pågå område för område.

För många medarbetare återstår dock samma fråga: Hur kommer förändringen att påverka just min arbetsplats?

Text: Allan Eriksson

Illustration: Amanda Åkerman

Facklig kritik mot genomlysningarna

Personalorganisationerna vid Göteborgs universitet är kritiska till hur arbetet med ett mer ”sammanhållet och effektivt verksamhetsstöd” genomförs.

MAJA PELLING, ORDFÖRANDE för Saco-S, menar att processen är otydlig och att det ekonomiska underlaget är otillräckligt.

– När besparingsmålet är fastställt i förväg finns en risk att genomlysningen uppfattas som en nedskärning snarare än en öppen analys.

Planen innebär att universitetet under tre år ska minska kostnaderna för verksamhetsstödet med 10 procent, motsvarande omkring 200 miljoner kronor. Samtidigt pågår områdesvisa genomlysningar där olika delar av stödfunktionerna analyseras.

Men enligt facken är det oklart vad vissa beslut innebär – inriktning eller reellt beslut?

– Det finns en risk att viktiga ställningstaganden görs utan att de faktiskt förhandlas enligt MBL.

Saco-S lämnade i december in en förhandlingsframställan för att få till ett bättre förhandlingsklimat kring arbetet. En annan kritik handlar om att universitetet enligt facket inte har presenterat en tydlig bild av vilken organisation man vill ha i slutändan.

– I arbetet med GU-förnyas började man med att definiera vilken organisation man ville ha. Nu görs genomlysningar först, utan tydlighet om vart man vill komma.

Maja Pelling beskriver en växande oro bland både administrativ personal och forskare.

– Ibland talar man om kärnverksamhet och stödverksamhet som om de vore närande och tärande verksamheter. Men forskning och utbildning fungerar inte utan ett starkt verksamhetsstöd.

Önskar mer likartade

roller för chefer inom verksamhetsstöd

En robust samarbetskultur, som tar vara på potentialen hos både chefer och övriga medarbetare, det är ett av femtio utvecklingsförslag som presenteras i en utredning vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik. Rapporten handlar om verksamhetsstödet på fakultetens olika nivåer och ska ligga till grund för kommande utvecklingsarbete.

DET

VAR I MARS förra året

som cheferna inom verksamhetsstödet vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik påbörjade kartläggningen. Den har nu mynnat ut i 50 förslag där somliga är av ren administrativ karaktär medan andra är mer principiella.

Bland annat handlar förslagen om vilken roll de administrativa cheferna ska ha, förklarar Gustav Bertilsson Uleberg, chef på fakultetens kansli.

– Idag har våra nio institutioners administrativa chefer väldigt olika ansvarsområden, vilket blir problematiskt, bland annat när vi möts för att avhandla gemensamma frågor. Om vi exempelvis diskuterar studievägledning, kanske den ena chefen enbart har ett ekonomiskt ansvar, den andra endast personalansvar medan den tredje inte alls jobbar med frågan. Då blir det svårt att komma någon vart.

Ett skäl till de stora skillnaderna i uppdrag är att institutionerna är så olika.

– Den administrativa chefen på institutionen för kulturvård är också platschef för verksamheten i Mariestad. Institutionen för marina vetenskaper har ansvar för två stora infrastrukturer: Tjärnö marina laboratorium och forskningsfartyget Skagerak. Och två institutioner är integrerade med Chalmers. Men

likheterna är ändå fler än olikheterna, menar utredningen.

RAPPORTEN PÅPEKAR OCKSÅ att cheferna inom verksamhetsstödet saknar formellt mandat inom fakulteten. Det kan man jämföra med Chalmers, där motsvarande chefer har ett tydligt uppdrag att samordna verksamhetsstödet och att fungera som grupp för beredning av diverse frågor, förklarar Gustav Bertilsson Uleberg.

– Utredningen föreslår därför att de administrativa cheferna får en likartad arbetsbeskrivning, mandat att besluta i frågor som rör det egna verksamhetsområdet samt en beredande roll i ärenden som beslutas av fakultetsstyrelse och dekan.

Tillsammans med cheferna i verksamhetsstödet har prefekter, dekan och prodekan haft en workshop om utredningen, berättar dekan Göran Hilmersson.

– Prefekterna menar att de behöver ha kontroll över institutionens verksamhet medan de administrativa cheferna önskar en organisation som inte är så beroende av vem

»Nu är vi taggade att fortsätta och så småningom sjösätta en förändring.«

Gustav Bertilsson Uleberg

Gustav Bertilsson Uleberg tror på förändrade arbetssätt.

som är prefekt. Jag tror att vi genom samtal kan lära av varandra, bli effektivare och delvis förändra vårt arbetssätt. Vi behöver också kartlägga om vi gör rätt saker på rätt plats eller om vi jobbar som vi gör bara för att vi alltid gjort så.

BLAND DE 50 förslagen finns ett antal lågt hängande frukter som fakulteten skulle kunna ta tag i med en gång, menar Göran Hilmersson.

– Utredningen pekar på att det finns en stor vinst med ett förändrat arbetssätt, samtidigt som vi måste värna det som redan fungerar bra.

Gustav Bertilsson Uleberg hoppas att rapporten ska leda till en robust samarbetskultur, präglad av delaktighet, transparens, dialog och tillit.

– Vi har haft bra diskussioner där akademiska och administrativa chefer fått möjlighet att bättre lära känna varandra. Nu är vi taggade att fortsätta och så småningom sjösätta en förändring.

Text: Eva Lundgren Foto:Linnéa Magnusson

→ Fakta: Kartläggning av verksamhetsstöd med analys och förslag till utveckling presenterades den 27 januari.

Nyheter

»Det är skillnad mellan att lära sig använda generativ AI och att använda generativ AI för lärande.«

Elizabeth Olsson

Ny vägledning hjälper lärarna hantera AI-användningen

Nu finns en uppdaterad vägledning för lärare när det gäller användning av generativ AI. Dokumentet ska ge stöd för medvetna AI-val samt utgöra en grund för reflektioner och samtal.

Också en revidering av studentvägledningen är på gång. Under våren kommer dessutom alla medarbetare att erbjudas en utbildning i verktygen.

DEN NYA VÄGLEDNINGEN har ett bredare fokus än den tidigare, där regler kring användning och examination stod mer i fokus. Den nya vägledningen lyfter istället fram fler områden där generativ AI innebär både möjligheter och utmaningar, säger Niklas Segergren, pedagogisk utvecklare som koordinerar PIL- enhetens AI-grupp. – Det handlar om att bredda perspektivet på lärande, förbättra stödet samt om att klargöra lärarens ansvar. Elizabeth Olsson, språkhandledare på Enheten för akademiskt språk (ASK), ger bland annat workshoppar och seminarier för att stötta lärare att förstå och implementera vägledningen. Hon arbetar också på en uppdatering av studentvägledningen.

– Synen på det pedagogiska värdet av generativ AI varierar betydligt inom universitetet. Därför säger den nya vägledningen inte något om hur lärare ska hantera olika situationer. Istället ger den en grund för reflektion kring de pedagogiska konsekvenserna av olika sätt att använda generativ AI i relation till kursens lärandemål.

ETT ARGUMENT FÖR att ha AI-verktyg i utbildningen är att studenterna måste förberedas för ett kommande yrkesliv. I den diskussionen gäller det dock att inte blanda ihop två perspektiv, menar Mattias von Feilitzen, pedagogisk utvecklare vid institutionen för tillämpad IT samt vid PILenheten.

– Det handlar å ena sidan om studenternas behov av att ha adekvat utbildning för sin kommande profession, å andra sidan om vikten av att de lär sig kursens innehåll. Att använda en chatbot på ett oreflekterat sätt kan stjälpa, snarare än hjälpa studenterna i deras lärande. Men var gränsen går mellan bra och dålig AI är inte alltid självklart.

Det är skillnad mellan att lära sig använda generativ AI och att använda generativ AI för lärande, förklarar Elizabeth Olsson.

– Att studenterna lär sig hantera AI innebär inga större

pedagogiska risker. Däremot är riskerna betydande om studenterna överlåter sitt eget lärande till generativ AI, särskilt om de är omedvetna om de långsiktiga konsekvenserna. AI-verktyg har blivit allt vanligare, ändå kan man förstås välja att avstå från dem. Både lärare och studenter har ett ansvar för sin AI-användning och inte minst många studenter har starka etiska invändningar mot tekniken.

EN SVÅRIGHET MED generativ AI är att verktygen alltmer integreras i andra system: Outlook föreslår meningar, Word korrigerar ord och Google gör snabba sammanfattningar när man ställt en fråga. AI-stödet har blivit så självklart att många inte tänker på det, påpekar Niklas Segergren.

– Hur det här ska hanteras finns inga riktigt bra svar på. Men titta gärna in på PILenhetens webbplats, där finns ett antal resurser som kan fördjupa och problematisera denna och andra frågor.

En annan svårighet är att vi inte vet vart AI-tekniken kommer att leda, förklarar Mattias von Feilitzen.

– Gäller det att hänga med i en ständigt pågående utveckling? Eller har AI-verktygen nått en toppnivå där det inte

kommer att hända så mycket mer den närmaste tiden? Det kan vi ännu inte svara på, men det är nödvändigt att hålla sig uppdaterad.

Mattias von Feilitzen sitter också med i en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram en utbildning i generativ AI för alla medarbetare.

– Universitetet har ju satsat på exempelvis Chat GPT Edu till medarbetarna. Då är det viktigt att också stödja användningen. Till hösten planerar vi att förgrena utbildningen i olika spår.

→ Fakta: Den uppdaterade Vägledning för lärare om användning av generativ AI i utbildningen ska fungera som underlag för samtal mellan lärare samt med studenter. Vägledningen är tänkt att revideras årligen. En motsvarande uppdatering av studentvägledningen är på gång. Under våren kommer också alla GU-medarbetare att erbjudas en grundläggande AI-utbildning. På PIL-enhetens webbplats finns material om AI-verktyg, bland annat filmer. Man kan också anmäla sig till workshoppar och AI-stugor.

GU backar 121 miljoner – utbildning och ersättning i obalans

GU redovisar ett underskott på 121 miljoner kronor för 2025. Det är sämre än budgeterat och en fortsättning på en trend med pressad ekonomi. Samtidigt utbildar universitetet betydligt fler studenter än det får betalt för och forskningsintäkterna ökar inte längre i samma takt som tidigare.

– VI HAR LITE för höga kostnader i förhållande till våra intäkter. Institutionerna har

försökt parera genom att minska personal och bromsa kostnadsutvecklingen, men det är en utmanande balans, säger ekonomichef Peter Tellberg.

Universitetets totala intäkter uppgick till 8,3 miljarder kronor och kostnaderna till 8,4 miljarder. Underskottet på drygt 120 miljoner motsvarar cirka 1,5 procent av omsättningen, varav största delen ligger inom utbildning. Det så kallade balanserade kapitalet (summan av tidigare års vinster och förluster) uppgick i

»Vi har i praktiken producerat för mycket utbildning gratis. Signalen till fakulteterna är tydlig, vi måste ner i produktionstakt.«

Peter Tellberg

slutet av året till 1 315 miljoner kronor.

DEN MEST IÖGONFALLANDE siffran i bokslutet gäller utbildningsuppdraget. Universitetets takbelopp – den ersättning staten ger för utbildning – är 2,5 miljarder kronor. Men 2025 överproducerade GU drygt 2 000 fler helårsstudenter än uppdraget för 2025. Tillsammans med tidigare ersättningar uppgår den samlade överproduktionen till 301 miljoner kronor – den högsta nivån på över 20 år.

– Bara 10 procent av takbeloppet får sparas, så vi har i praktiken producerat för mycket utbildning gratis. Signalen till fakulteterna är tydlig, vi måste ner i produktionstakt, säger Peter Tellberg. Trots att utbildningsuppdraget minskade förra året, bland annat genom att tillfälliga pandemisatsningar fasades ut, producerade GU nästan 1 000 fler helårsstudenter än det tilldelade uppdraget 2025. Handelshögskolan och Samhällsvetenskapliga fakulteten står för en stor del av denna

överproduktion. En förklaring är att utbildningstrycket är fortsatt stort eftersom det är hög arbetslöshet i regionen och allt större ungdomskullar söker sig till högre utbildning.

– Det är långa processer att ställa om. Vi får inte dra i nödbromsen så att det får motsatt effekt. Dekanerna behöver föra en sansad och strategisk diskussion om hur det ska gå till. Regeringens målsättning är färre studenter med hög kvalitet. För GU innebär det att kostymen måste anpassas men utan att skapa panik eller ryckighet i verksamheten. En viss överproduktion kommer dock att kvarstå även 2026, bedömer Peter Tellberg.

FORSKNINGSSIDAN VISAR

tecken på avmattning. Under tidigare år har forskningsintäkterna ofta ökat med 100–200 miljoner kronor årligen. För 2025 var ökningen av beviljade bidrag 34 miljoner kronor, medan de totala forskningsintäkterna i praktiken stod still.

– Det är ingen panik. Vi har forskningsintäkter på 2,4 miljarder kronor, men vi är vana vid en betydligt starkare ökning. Nu ser vi en tydlig avmattning, säger Peter Tellberg. Utvecklingen påverkar också personalstyrkan.

Antalet årsarbetare minskade med 68 under året, till 5 607. Minskningen är störst bland doktorander – 47 färre, motsvarande 6 procent.

– Det är en logisk följd av en pressad ekonomi, men doktorander är framtidens kompetensförsörjning. Vi måste ha en strategi när vi minskar, så att vi inte urholkar vår långsiktiga forskningskapacitet, säger han.

Inför 2025 budgeterade samtliga fakulteter för underskott, men utfallet visar att fyra fakulteter och Gemensamma förvaltningen ändå redovisar positiva resultat. Utbildningsvetenskapliga fakulteten, som tidigare gått med stort underskott, går bättre än förväntat.

Gemensamma förvalt-

Ekonomichef Peter Tellberg pekar på det höga utbildningstrycket som en förklaring.

ningen förbättrade sitt resultat med hela 24 miljoner kronor, vilket bland annat beror det på att kostnaderna för tentamensverksamheten och högskoleprovet numera fördelas solidariskt utifrån utbildningsanslaget. Samtidigt har kostnaderna för salstentamina ökat kraftigt, bland annat till följd av fler lokaler och fler tentamensvakter i spåren av AI-utvecklingen.

GU:S BALANSERADE kapital har minskat från 21 till 16 procent av omsättningen. Det är en utveckling i linje med statens ambition att myndigheter inte ska bygga upp alltför stora reserver.

– Vi vill att fakulteterna omsätter sitt sparade kapital i verksamhet inom utbildning och forskning, inte sparar på sig för mycket. En arbetsgrupp ser nu över en ny modell för hanteringen av balanserat kapital. Den ska vara klar under 2026, säger Peter Tellberg.

Nationellt redovisar 8 av 18 lärosäten underskott, vilket visar att GU inte är ensamt om att möta ekonomiska utmaningar.

Prognosen för 2026 pekar mot ett underskott på 133 miljoner kronor.

– Vi behöver försiktigt balansera och minska kostnaderna. Det handlar om att strategiskt använda våra resurser, justera utbildningsproduktionen och värna forskningens långsiktighet.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

Sanktionsavgift på 8 miljoner kronor

Göteborgs universitet ska betala en sanktionsavgift på åtta miljoner kronor efter att Länsstyrelsen riktat kritik mot brister i universitetets säkerhetsskyddsarbete. Kritiken gäller bland annat rutiner, ansvarsfördelning och systematik i arbetet med säkerhetsskydd. Universitetsdirektör Johan Johansson uppger att åtgärder redan har påbörjats.

Hur kommer det sig att GU måste betala en sanktionsavgift om 8 miljoner kronor för brister i säkerhetsskyddsarbetet, särskilt mot bakgrund av att länsstyrelsen redan tidigare påpekat brister? – Vi får kritik för saktfärdighet och vi håller med om att det inte gått så fort att åtgärda som vi önskat. Kritiken handlar inte om att någon faktisk skada inträffat utan om brister när det gäller fastställda rutiner, ansvarsfördelning och att helt enkelt ha ett tydligt och systematiskt arbete med säkerhetsskyddet, och det vill man att vi åtgärdar. Vi har lyssnat på kritiken vid tillsynen och har vidtagit vissa åtgärder redan. Vi har tydliggjort chefsansvar för säkerhetsskyddsfrågorna, vi har ett pågående arbete med säkerhetsskyddsanalys och

»Vi har lyssnat på kritiken vid tillsynen och har vidtagit vissa åtgärder redan.«

Johan Johansson

säkerhetsskyddsplan. Hur kan avgiften vara så hög? – Det är länsstyrelsen som bestämmer nivån på sanktionsavgiften. Vi kan konstatera att det är allvarlig kritik och brister som vi har ett ansvar att åtgärda.

Varför har det saknats kompetens på detta område på ett stort universitet som GU? – Det är viktigt att komma ihåg att kritiken inte handlar om vårt allmänna säkerhetsarbete. Säkerhetsskyddslagen är en väldigt specifik lagstiftning som träffar en mycket liten del av vår totala verksamhet. Vi har haft hög personalomsättning de senaste åren bland sakkunniga centralt på det här området och många organisationer efterfrågar samma kompetens just nu. Men vi har ett intensivt arbete i gång nu.

Kommer universitetet att överklaga beslutet?

– Vi har inte slutligen tagit ställning till ett överklagande. Fokus just nu är att fortsätta arbeta med åtgärderna.

Rektor: Ny stödenhet ska stärka pedagogiken vid GU

Efter utredning har rektor Malin Broberg tagit beslut om att skapa en ny stödenhet för pedagogisk utveckling och akademiskt språk. Hon hoppas att förändringen ska ge bättre stöd till lärarna och hjälpa dem att möta en mer heterogen studentgrupp.

ENLIGT REKTOR är den nya stödenheten ett sätt att höja ambitionen ytterligare.

– Vår ambition är att öka den pedagogiska kvaliteten och hjälpa så många studenter som möjligt att nå målen i sin utbildning. Vi ser en alltmer heterogen studentpopulation. Andelen studenter som inte har svenska som modersmål ökar, samtidigt som fler behöver olika former av pedagogiskt stöd. Detta ställer nya krav på lärarna och på det stöd som universitetet kan ge dem.

DEN NYA ENHETEN ska samla verksamheterna från PIL och ASK, men det nya uppdraget, som tagits fram av Utbildningsnämnden, innehåller nya delar men även avgränsningar.

– Bland annat ska vi bättre ta tillvara excellenta lärare och skapa mötesplatser och nätverk för pedagogiskt intresserade universitetslärare. PIL och ASK är idag uppskattade verksamheter som ger ett viktigt stöd till lärare och forskare, men det är parallella enheter med delvis överlappande uppdrag. Vi behöver bli bättre på att stödja lärarna i hur de kan arbeta med studenternas språkutveckling i ämnesundervisningen. Behovet och formerna för stödet behöver se olika ut, om man till exempel blir språkvetare eller läkare. Hon menar att det pedago -

giska ansvaret bör ligga nära utbildningarna.

– Fakulteter och institutioner är idag mer mogna att ta ett större ansvar för att utveckla undervisningen utifrån sina ämnesmässiga behov.

Alla delar är dock ännu inte på plats. Det viktigaste beslutet om ekonomi fattas senare i vår.

– Vi har valt att ta beslutet i två steg: först bestämmer vi uppdraget och inriktningen och sedan beslutar vi om resurser och organisation.

MALIN BROBERG SÄGER att hon har förståelse för att den utdragna processen skapar oro.

– Personalen har levt med osäkerhet under en längre tid och det är viktigt att vi kommer vidare och inte drar ut på det mer. Förståeligt nog är oron större på ASK då direkt språkstöd till studenterna inte finns med i den nya enhetens uppdrag.

Finns det en risk för övertalighet?

– Ja, det finns det bland annat i och med samordningsvinster vid en sammanslagning men också i och med att uppdraget förändras.

Samtidigt betonar hon att förändringen görs med universitetets långsiktiga utveckling i fokus.

– Vi gör detta för att stärka Göteborgs universitet som helhet. Ett mer utvecklat stöd till lärarna innebär också bättre förutsättningar för att studenterna ska lyckas med sina studier.

Den nya enheten ska placeras vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, något som dekan Christina Osbeck välkomnar. I linje med utredningens förslag om att placera enheten vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande (IPKL) genomför

»Vår ambition är att öka den pedagogiska kvaliteten och hjälpa så många studenter som möjligt att nå målen i sin utbildning «

MALIN BROBERG

»Det är viktigt att den nya enheten uppfattas som en ny enhet, inte bara ett tak över de två befintliga enheterna.«

SYLVA FRISK

fakulteten nu en risk- och konsekvensanalys.

– Det är där som vi idag har utbildning på avancerad nivå i högskolepedagogik och didaktik. Det stärker forskningen och kunskapsutvecklingen kring högre utbildning och ger en tydligare vetenskaplig grund.

MÅLET ÄR ATT BÅDE föreståndaren (rekryteras under mars) och den nya organisationen ska vara på plats när enheten startar den 1 juli. Samtidigt återstår flera viktiga frågor, inte minst kring budget och personal.

– Vi arbetar intensivt med frågorna. Vi vill undvika att processen drar ut på tiden, men samtidigt se till att arbetet blir ordentligt gjort.

Sylva Frisk, föreståndare för PIL-enheten, ser flera möjliga vinster med sammanslagningen men betonar att mycket arbete återstår.

– Det handlar om att få ihop verksamhetens innehåll och hur man ska kommunicera ut mot universitetet. Vi behöver i stort sett börja om från början. Det är viktigt att den nya enheten uppfattas som en ny enhet, inte bara ett tak över de två befintliga enheterna.

Sylva Frisk har tillsammans med arbetsmiljöombud tagit fram en risk- och konsekvensanalys. En av de frågor som lyfts upp där är risken för ökad arbetsbelastning under omställningen. Men den största oron gäller den ekonomiska ramen.

– Det är egentligen först då man vet hur stor en eventuell arbetsbrist kan bli.

Trots riskerna menar Sylva Frisk att processen måste gå vidare.

– Jag är glad att det inte drar ut på tiden. Min förhoppning är

att beslut kan tas i tid så att eventuella besked inte landar mitt i semestertider.

MBL-förhandlingarna med de fackliga organisationerna har slutat i oenighet.

Text: Allan Eriksson

Läs även debattinläggen på sidan 57.

»Jag upplever att folk är deppiga, slitna, frustrerade, missnöjda, ibland arga.«

OLOF SIVERBO

→Fakta: Ny universitetsgemensam stödenhet för högskolepedagogik, pedagogisk och didaktisk utveckling samt akademisk litteracitet (arbetsnamn)

• startar den 1 juli 2026,

• samlar Enheten för pedagogisk utveckling och interaktivt lärande (PIL) och Enheten för akademiskt språk (ASK),

• enheten placeras vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten,

• styrs av mål och uppdrag enligt Utbildningsnämndens förslag

• namnförslag bereds och föreståndare rekryteras under våren,

• budgetförslag till universitetsstyrelsen beslutas i april.

»Vi förstår inte hur universitetet kan vilja kasta bort över tolv års investering i den samlade kompetens och erfarenhet som finns.«

JENNY MATTSSON

”Vi

är oroliga att det vi byggt upp ska raseras”

Efter beslutet är medarbetare på båda enheterna fortsatt oroliga inför framtiden. Det finns en farhåga om minskad budget med personalkonsekvenser som följd.

ENLIGT PIL-ENHETENS kommunikationssamordnare Olof Siverbo kom själva rektorsbeslutet inte som en stor överraskning då stora delar var kända sedan tidigare. Men stämningen på arbetsplatsen är ändå tung.

– Jag upplever att folk är deppiga, slitna, frustrerade, missnöjda, ibland arga. Vissa är oroliga för sina jobb, andra för sin hälsa och vissa säkert oroliga för att det vi har byggt upp ska raseras.

En fråga är vilken ekonomisk ram som den nya enheten kommer att få.

– Det lär bli helt avgörande för vilka som får vara kvar och vilka som inte får det.

Samtidigt är personalen kritisk till den föreslagna placeringen vid institutionen för pedagogik, kommunikation och specialpedagogik (IPKL).

– De flesta av oss tycker att argumenten för en flytt dit är klena och hade hellre stannat kvar direkt under fakulteten. Sammanslagningen är tillräckligt påfrestande och en flytt riskerar att öka belastningen på arbetsmiljön. Våra arbetssätt skiljer sig mycket från dem som finns vid en institution.

Vid ASK-enheten finns det ett utbrett missnöje med både processen och beslutet, enligt språkhandledare Emma Karin Brandin och Jenny Mattsson.

– Vi tycker att beslutet är dåligt underbyggt och otillräckligt motiverat. Det saknar förankring hos oss som arbetar med de här frågorna, men också hos lärare, doktorander och studenter som använder vår verksamhet, säger Emma Karin Brandin.

Inom ASK finns en oro för att förändringen i stället riskerar att urholka den kompetens som byggts upp under lång tid.

– Vi förstår inte hur universitetet kan vilja kasta bort över tolv års investering i den samlade kompetens och erfarenhet som finns på ASK i dag. Vår verksamhet har varit ett nationellt föredöme när det gäller litteracitetsutveckling i högre utbildning, säger Jenny Mattsson.

Emma Karin Brandin framhåller att konsekvenserna kommer att bli kännbara inte bara för personalen på ASK-enheten.

– Framför allt är vi oroliga för vad som ska hända med alla studenter, doktorander och medarbetare som behöver och efterfrågar vår kompetens nu när ASK:s aktiviteter försvinner.

– REKTORS UTTALADE SYFTE är att lärare och handledare i större utsträckning själva ska bära ansvaret för språkutvecklande undervisning. Men det är en utveckling som kräver mer tid, resurser och kompetens – inte mindre. Och som bör förankras hos lärarna själva.

Fortfarande är mycket oklart kring hur den nya enheten ska arbeta i praktiken.

Samtidigt pågår en separat utredning om hur universitetet i framtiden ska ge direkt stöd till studenter och doktorander i akademiskt skrivande.

– Man väljer att plocka bort allt som ASK gör idag och börja om från noll. Allt tyder på att Göteborgs universitet drastiskt sänker sina ambitioner när det gäller akademiskt språk och skrivande.

Språkhandlarna är också kritiska till hur processen har hanterats.

– Under hela processen har man varit ointresserad av vad ämnesexpertisen och användarna har att bidra med.

Text: Allan Eriksson

"Nästan omöjligt att vara forskare i krigets Kyiv"

För två år sedan tog institutionen för fysik emot en Scholars at Risk-forskare från Afghanistan. För ett år sedan var institutionen värd för tre Erasmusstudenter från Ukraina och är i år värd för ytterligare tre. I höstas välkomnade institutionen dessutom ännu en SAR-forskare. – Vi föredrar att säga ja, förklarar prefekt Alexander Friemann Dmitriev.

NATIONELLA TARAS

SJEVTJENKO-UNIVERSITET i Kyiv är ett lärosäte som GU har flera samarbeten med, inte bara med Fakulteten för naturvetenskap och teknik. För ett år sedan var exem-

pelvis institutionen för fysik värd för tre Erasmusstudenter och en universitetslektor därifrån. Universitetslektorn hette Iryna Doroshenko och sedan september förra året är hon här igen, denna gång som Scholars at Risk-forskare.

– Jag har faktiskt varit i Sverige också tidigare, berättar hon. Dels har jag haft flera samarbeten med Lunds universitet, dels har jag haft ett tvåårigt experimentellt projekt tillsammans med Stockholms universitet. Nu kommer jag att ingå i en forskargrupp vid GU under ett år. Sedan får vi se vad som händer men självklart hoppas jag att kriget snart tar slut. Att vara forskare i krigets Kyiv är svårt, nästan omöjligt.

– Varje natt exploderar missiler, så man får försöka sova i skyddsrum. Man är alltid trött och frusen och vi har ständiga problem med elektriciteten. Att göra experiment som kräver konstant fuktighet och temperatur när det är 5 minusgrader inomhus går inte. Nu kommer våren vilket innebär att det är kallare inne än ute.

UNDERVISNINGEN GÖRS på distans, förklarar Iryna Doroshenko.

– Jag har två barn som kommit med mig till Göteborg. Min dotter studerar på universitetet i Kyiv och min son går i grundskolan. Båda studerar förstås online.

I Kyiv har Iryna Doroshenko forskat om hur molekyler

påverkar varandra i vätskor med en viss strukturerad ordning.

– Vid Göteborgs universitet fokuserar jag på små grupper av kirala molekyler, som jag undersöker i gasfas med hjälp av avancerad laserspektroskopi.

SAR-NÄTVERKETS SYFTE är att stötta utsatta forskare runtom i världen, bland annat genom att ge dem skydd vid ett värduniversitet. Den person som engagerat sig mest för besöken från Ukraina är Vitali Zhaunerchyk, professor i fysik.

– SAR-nätverket lägger stor vikt vid att hitta en så bra matchning som möjligt mellan den utsatta forskaren och det mottagande lärosätet. Forskaren ska ingå en grupp

Iryna Doroshenko är en forskare som fått hjälp av Scholars at Risk Sverige. Sedan i höstas verkar hon på Göteborgs universitet. SAR-nätverkets syfte är att stötta utsatta forskare runtom i världen, bland annat genom skydd vid värduniversitet.

och medverka i det dagliga arbetet, precis som vilken kollega som helst.

När kriget är över kommer man åter att kunna ägna sig åt forskning i Ukraina, säger Vitali Zhaunerchyk.

– Att samarbeta med ukrainska studenter och forskare är därför att bygga för framtiden.

DEN KVINNLIGA afghanska forskaren som kom för två år sedan förmedlades genom en kontakt med EPFL i Lausanne. Enligt Alexander Friemann Dmitriev gjorde administrativa processer och finansieringsfrågor att det tog tid innan placeringen kunde bli klar.

– Men till slut löste sig allt, och den afghanska forskaren är nu doktorand vid Attohallen, en av institutionens främsta experimentella anläggningar, vilket vi är mycket glada över. Fysik är ett internationellt ämne, och vid Göteborgs universitet och vår institution bedriver vi världsledande forskning. Global samverkan och öppenhet mot omvärlden är en del av institutionens dna.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

»SAR­nätverket lägger stor vikt vid att hitta en så bra matchning som möjligt mellan den utsatta forskaren och det mottagande lärosätet. « Vitali Zhaunerchyk

Akademisk frihet under press temat när SAR-Sverige fyllde tio

Scholar at Risk Sverige fyller tio år. Det firades den 9 mars med panelsamspråk och tal, bland annat av rektor Malin Broberg.

– Att inleda detta jubileum ger mig ambivalenta känslor: å ena sidan är SAR Sverige verkligen värt att fira, å andra sidan är det sorligt att en organisation som stöttar hotade forskare ens ska behöva finnas.

HUVUDTALARE VAR Frank

Geary, som leder det europeiska kontoret för SAR-nätverket. Han påpekade att akademisk frihet är lika grundläggande i en demokrati som en fri press och ett oberoende rättsväsende.

– Den akademiska friheten hotas av konflikter, auktoritära regimer men också av samhällets kommersialisering. När forskare drabbas av våld, fängslas eller hindras från att resa måste omvärlden reagera och ihärdigt påminna om förtrycket. Ett exempel är katastrofläkaren Ahmadreza Djalali som suttit i iranskt fängelse sedan 2016.

PÅ SENARE ÅR HAR attackerna mot högre utbildning ökat. Ett förfärande exempel är Afghanistan där kvinnor och etniska minoriteter hindras från utbildning. Men det finns också andra exempel, som Serbien, där forskningstiden för universitetslärare reducerats, samt förstås USA, där det blivit allt svårare att verka för forskare och studenter.

Internationellt samarbete har därför blivit viktigare, menade Frank Geary.

– På tio år har andelen forskare som söker skydd gått upp med 300 procent. Vi måste

öka våra ansträngningar, ta emot fler hotade forskare samt få allmänheten att förstå betydelsen av akademisk frihet.

PROGRAMMET INNEHÖLL även två panelsamtal.

I det ena berättade Steven Wilson, föreståndare för V-Dem-institutet, att alla siffror pekar på att demokratin i världen gått tillbaka.

– Många påstår att demokratin håller på att dö men så har man alltid sagt. Vi måste vägra bli nedslagna, lägga meningsskiljaktigheter åt sidan och tillsammans kämpa mot auktoritära regimer.

Sulf-ordföranden Sanna Wolk påminde om att det i Sverige tidigare funnits en tyst överenskommelse mellan makthavare och lärosäten att värna den akademiska friheten.

– Vi ser nu att friheten hotas, dels av politisk styrning, dels av ekonomin.

I det andra samtalet förklarade Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning, begreppet scienticide, alltså att medvetet utplåna ett helt utbildningssystem, vilket pågår gemom Israels attacker mot det palestinska utbildningssystemet.

– I Gaza är alla universitet och bibliotek helt eller delvis förstörda och många lärare och studenter har dödats. Samtidigt uppvisar palestinska lärosäten motståndskraft där studenterna undervisas med hjälp av Whatsapp och andra digitala plattformar.

ATT ERBJUDA FORSKARE som saknar möjlighet att lämna sitt land en trygg hamn är förstås omöjligt, påpekade Helena Lindholm.

– Vad händer med oss när kollegors och studenters möjligheter att arbeta raseras och hur kan vi visa solidaritet? Europeiska lärosäten skulle kunna engagera sig mer aktivt i att stötta palestinska kollegor, exempelvis genom studenthandledning online samt genom att insistera på att universitet aldrig får bli måltavlor i en konflikt.

Eftermiddagen avslutades med några reflektioner. Martin Bergö, prorektor vid Karolinska Institutet, påpekade att internationellt samarbete är svårt i en tid av geopolitisk spänning men att akademisk frihet alltid måste försvaras. Med frihet kommer ett ansvar, påminde rektor Malin Broberg.

– Om inte vi försvarar utsatta kollegor, vem ska då göra det?

Text: Eva Lundgren

→ Fakta: Den 9 mars firade nätverket Scholars at Risk Sverige (SAR-Sverige) sitt 10-årsjubileum i universitetets huvudbyggnad, Vasaparken. Medverkande: Malin Broberg, GU; Frank Geary, SAR Europe; Steven Wilson, V-Dem-institutet; Lauren Berntsen, Studentenes og Akademikernes Internasjonale Hjelpefond, Norge; Sanna Wolk, Sulf; Anders Fällström, Mittuniversitetet; Helena Lindholm, GU; Eleanor Kristoffersson och Yuri Orzikh, Örebro universitet; Claudia Tazreiter, Linköpings universitet, samt Karolina Catoni, koordinator för SAR-Sverige, GU.

Jubileet organiserades av SAR Sverige och Göteborgs universitet i samarbete med Jonseredsverksamheten vid GU samt GU:s arbete med yttrandefrihet inom Göteborg Unesco litteraturstad.

VFU-handledning i fokus

Förskollärare samlades i Göteborg

Utmaningar i förskollärarprogrammets utbildning för VFU-handledare var temat för en samverkanseftermiddag på Pedagogen i början av mars. Cirka 150 VFU-utbildade förskollärare deltog.

– Det är ni VFU-handledare som garanterar att studenterna kommer att klara jobbet som förskollärare. Ni ger dem enormt mycket stöd och ni är verkligen viktiga för förskolans framtid, förklarade inledningstalaren Inga Bjerre Pedersen.

DET HAR HÄNT ganska mycket det senaste decenniet när det gäller verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom lärarutbildningen, berättar Inga Bjerre Pedersen, studierektor för de verksamhetsförlagda delarna inom förskollärarprogrammet, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande (IPKL).

– För att höja kvaliteten på VFU:n startade 2014 en nationell försöksverksamhet, initierad av regeringen. Det handlade dels om en tätare samverkan mellan lärosätena och särskilt utvalda övningsskolor och övningsförskolor, dels om att öka kompetensen hos VFU-handledarna. 15 lärosäten valdes ut att delta med olika lärarutbildningsprogram.

Vid GU var det förskollärarprogrammet som utsågs, förklarar Inga Bjerre Pedersen. – För oss var det viktigt att alla studenter skulle få samma kvalitet i utbildningen. Till skillnad från övriga lärosäten i landet valde vi därför att engagera samtliga studenter inom förskollärarprogrammet. För att säkra kvaliteten på VFU:n gavs särskilt utsedda handledare möjlighet att genomföra kursen Handledarskap i förskola, skola och fritidshem, 7,5 hp.

ATT BYGGA UPP ett samarbete mellan universitetet, skolhuvudmän och skolor/förskolor som håller över tid innebar ett stort arbete.

– VFU:n är på 20 veckor uppdelat på fyra tillfällen. I den reviderade lärarutbildningen, som implementerades hösten 2011, valde GU att låta studenterna genomföra samtliga VFU-perioder på samma förskola/skola. Det handlade dels om att skapa trygghet, både för studenterna och för förskolorna, dels om att ge handledarna möjlighet att följa studenternas progression. Kontinuiteten underlättade också för handledarna att höra av sig till oss vid problem.

Samverkan förenklades även av att man bestämde att ha många studenter på samma VFU-område, som alltså bildade en liten grupp, berättar

Inga Bjerre Pedersen.

– Samarbetet har lett till att cirka 80 procent av förskollärarprogrammets VFU-handledare idag har gått handledarutbildningen. Försöksverksamheten avslutades 2019 men trots pandemi och ekonomiska svårigheter har vi lyckats förvalta den samverkan med skolhuvudmän och förskolor som vi byggt upp och som alltså fortfarande är levande.

→ Fakta: Samverkansdagen för VFU-handledare inom förskollärarprogrammet ägde rum den 5 mars på Pedagogen. Tema för dagen var Utmaningar kring VFU.

Medverkande: Tone Försund, lärare vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, och Per Fagerström, grundskoleförvaltningen, Göteborgs Stad, som tillsammans skrivit boken VFU-handledning: handbok för lärare samt Rosa Palmeira, VFU-handläggare. Samverkansdagen lockade cirka 150 deltagare.

HELA FÖRSÖKSVERKSAMHETEN, där lärosäten och skolor/förskolor samverkat, sågs som så lyckad att den ledde till en förordning om utbildning till lärare och förskollärare som gäller sedan 1 juli 2022. Där fastställs att lärosätena dels ska anordna handledarutbildning för VFU-lärare, dels att VFU:n i så hög utsträckning som möjligt ska ske vid en övningsskola eller förskola, berättar Inga Bjerre Pedersen.

– Åren 2022–2024 pågick en pilotverksamhet som omfattade grund-, ämnes- och yrkeslärarutbildningarna samt ett urval av grund- och gymnasieskolorna i Göteborgsregionen.

UNDER FÖRSÖKSPERIODEN arrangerade IPKL årliga konferenser för VFU-handledarna. Det har institutionen inte haft möjlighet att fortsätta med, förrän nu.

Den 5 mars var det nämligen åter dags för konferens med omkring 150 VFU-handledare, varav cirka en tredjedel varit med ända sedan försöksverksamheten startade.

»Försöksverksamheten avslutades 2019 men trots pandemi och ekonomiska svårigheter har vi lyckats förvalta den samverkan med skolhuvudmän och förskolor som vi byggt upp.«

Inga Bjerre Pedersen

Bland annat medverkade Tone Försund, lärare vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, och Per Fagerström, grundskoleförvaltningen. De berättade om boken VFU-handledning: handbok för lärare som de skrivit tillsammans. Den bygger på 1 800 föreställningskartor som tagits fram genom att vid kursstart låta deltagarna parvis intervjua varandra om vilka tankar de har kring handledning. Det berättade Tone Försund.

Viktigt att lära av varandra. Helena Sandmark från Kungälv och Annika Levin från Donsö var två av de omkring 150 VFU-utbildade förskollärare som samlats på Pedagogen. De tycker att den här typen av konferenser är ett bra tillfälle att fylla på kunskaperna och utvecklas i yrket.

– Under utbildningen går man sedan tillbaka till kartorna för att diskutera hur studenternas tankar förändrats. Som en röd tråd genom boken går vikten av just samtal, inte bara mellan handledare och student, utan också kollegor emellan. Problem bör tas upp tidigt. Öppna frågor ger studenterna möjlighet att förklara sitt perspektiv. Och när det behövs, bör deras handledare samverka med kollegor eller lärosätet för att få stöd.

BOKEN BETONAR OCKSÅ vikten av att bygga tillit till studenten, samt av att vara en förebild. Feedback bör ges kontinuerligt, förklarade Per Fagerström.

– Det gäller att uppmuntra studenternas självständighet där de hela tiden växer i

ansvar. Att låta dem ta del av hela arbetslagets diskussioner är utvecklande, både för studenterna och för kollegorna. Vid svårigheter gäller det att vara en kritisk vän som respektfullt både stöttar och utmanar.

En av konferensdeltagarna var Helena Sandmark, förskollärare vid Munkegärde förskola, Kungälv. Hon gick handledarutbildningen för drygt tio år sedan och menar att den innebar en bekräftelse på att hennes arbete är viktigt.

– I början var jag kritisk till att studenterna skulle ha VFU på samma förskola under hela utbildningen, eftersom jag tyckte att de borde få olika sorters erfarenhet. Men nu tycker jag att det är bra att vi möter samma studenter och därmed kan följa deras

utveckling. Att vara förskollärare innebär att ständigt lösa problem, vilket gör att vi alltid lär av varandra, också av de studenter vi arbetar tillsammans med.

OCKSÅ ANNIKA LEVIN, förskollärare vid Donsö förskola, hör till de första som gick handledarutbildningen.

– Utbildningen gör det lättare att bygga relationer, både till studenterna och till kursansvariga. Som förskollärare använder man hela tiden en stor del av sig själv, vilket förstås är krävande. Vi som varit länge i yrket kan behöva påfyllnad ibland, därför är den här typen av konferenser väldigt viktiga.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Inga Bjerre Pedersen, studierektor och inledningstalare, har länge verkat för att höja kvaliteten och kompetensen inom VFU.

Forskare och lärare möts i samtal om matematik

Under två dagar i slutet av januari stod Göteborgs universitet värd för Sveriges största konferens om matematikutbildning. Matematikbiennalen samlade nära 3 700 deltagare som tog del av forskning, undervisningserfarenheter och samtal om hur matematikundervisningen kan stärkas.

– DET BÄSTA VI kan göra är att ge eleverna öppna matematikproblem och inse att vi som lärare inte måste veta i förväg hur eleven kommer att lösa uppgiften, säger Jo Boaler, professor vid Stanford University, under invigningen av konferensen på Svenska mässan. Framför sig har hon en fullsatt läktare med förväntansfulla åhörare, de flesta matematiklärare.

Som en framstående forskare inom matematikdidaktik är Jo Boaler en av huvudtalarna på Matematikbiennalen. Hon vill bryta föreställningen om att matematik är något man antingen är bra på eller inte. I stället lyfter hon vikten av att

uppmuntra utforskande lärande, där misstag är tillåtna.

– Vem som helst kan bli bra på matematik om de får rätt verktyg och rätt undervisning.

SÅ VAD ÄR egentligen bra matematikundervisning? Den frågan löper som en röd tråd genom hela konferensen. De över 300 programpunkterna spänner från aktuell forskning och matematiklärares egna idéer till ny litteratur och nya verktyg.

– Som nationellt resurscentrum är en av våra viktigaste uppgifter att göra ny kunskap och forskning tillgänglig för skolorna. Matematikbiennalen är ett exempel på hur ett sådant kunskapsutbyte kan se ut i praktiken, där undervisningspraktik och forskning möts och lär av varandra, säger Peter Nyström, föreståndare för Nationellt centrum för matematikutbildning vid GU, som arrangerar konferensen.

I en sal på Universeum har lågstadieläraren Louise Nordström från Lerum precis testat ett digitalt undervisningsmaterial som utvecklas av lärare

»I Göteborg finns ett stort intresse från skolorna att ta del av forskning.«

Ingela Bursjöö

och forskare vid Akelius Math Learning Lab. Det är ett matematikmaterial med särskilt fokus på barn i flyktingläger och områden med begränsade resurser.

– Det skulle absolut kunna vara ett bra komplement för elever som behöver mängdträna eller blir klara med uppgifter snabbt och kan jobba självständigt. Men än så länge finns materialet bara på engelska, och för mina unga elever tror jag att språket kan bli ett hinder, säger Louise Nordström. Precis som många andra deltagare är hon på Matematikbiennalen för inspiration och kompetensutveckling.

– På lågstadiet undervisar vi ju i alla ämnen, inte bara matematik. Då är det svårt att vara påläst på allt. Samtidigt behöver du vara kunnig i ditt ämne om undervisningen ska bli bra.

Varför är du på Matematikbiennalen?

Magnus Kästel, ämneslärare i matematik, Karlstad – Det är lätt att fastna i samma spår i undervisningen. Här får man möjlighet att tänka nytt och möta andra mattelärare, vilket alltid är givande.

MATEMATIKBIENNALEN VÄNDER

SIG till alla som arbetar med matematikutbildning eller matematikdidaktik. Bland föreläsare och utställare finns lärare, forskare, matematiker, didaktiker och representanter från skolmyndigheter och olika skolforum. Ingela Bursjöö är lektor i Göteborgs Stad och vid GU. Hon arbetar bland annat med att länka samman akademi, skola och omgivande samhälle.

– I Göteborg finns ett stort intresse från skolorna att ta del av forskning. När undervisningen vilar på vetenskaplig grund står man också bättre rustad mot tillfälliga trender och yttre påtryckningar säger hon, och betonar samtidigt vikten av att ge lärare tid för planering.

– Vi ser att de som har tid att planera med större sannolikhet lotsar sina elever vidare.

→Fakta:

Matematikbiennalen

är en konferens som arrangeras av universitet och högskolor runt om i landet. 2026 års matematikbiennal anordnades av Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM) i samarbete med lärarutbildningen vid GU.

Akelius Math Learning Lab är en plattform för utveckling och forskning kring undervisningsmaterial i matematik. Labbet är ett samarbete mellan

Akelius Foundation och Chalmers och är knutet till institutionen för matematiska vetenskaper vid GU och Chalmers.

ÄVEN PER KORNHALL, ordförande i Läromedelsförfattarna, lyfter behovet av mer tid för lärare som en avgörande faktor för att stärka matematikundervisningen i landet. Samtidigt uppmanar han deltagarna att lyfta blicken. På Matematikbiennalen föreläser han bland annat om påverkansarbete och menar att både lärare och forskare behöver bli bättre på att nå ut till beslutsfattare. – I min föreläsning berättar jag om hur läromedelsförfattarna arbetade för att få tillbaka elevers rätt till läromedel i skollagen, och i det arbetet lärde vi oss hur man faktiskt kan påverka beslut. En samtalsarena som Matematikbiennalen är otroligt viktig men samtalet om matematik behöver också nå det offentliga rummet.

Text: Natalija Sako Foto: Johan Wingborg

Jelena Vasic, lärare i grundskolan och koordinator för integration, Linköping – Jag är här för samtal om hur vi stärker flerspråkiga elever och skapar samtalsmiljöer där de kan förmedla sin kunskap.

Nina Aspegrén, lektor i matematik och lärare årskurs 7–9, Pargas, Finland – Jag har lyssnat på samtal om vad vi kan göra för att elever ska minnas sådant de lärt sig. Det tror jag är något vi lärare behöver bli bättre på.

Självsäkerhet och avancerat språk

Ny studie avslöjar högprestigetidskrifterna

Språk är makt, också inom de hårda vetenskaperna. Så skulle man kunna sammanfatta en studie gjord av Ezra Alexander, universitetslektor vid institutionen för språk och litteraturer.

Tvärtemot vad man skulle kunna tro, räcker det nämligen inte med god akademisk engelska för att bli publicerad i högrankade tidskrifter, inte ens när det gäller studier som bygger på siffror och objektiva fakta.

PROJEKTET INNEBÄR FYRA

komplementära analyser av en korpus på 2,3 miljoner ord från 320 forskningsartiklar inom ämnena biokemi, cellbiologi och genetik, publicerade 2014–2019. Korpusen är indelad i två lika stora delar: en bestående av högrankade tidskrifter och en med lågprestigetidskrifter. De mest frekventa nyckelorden och tvåordssekvenserna i materialet har valts ut och jämförts med hur ofta och i vilka sammanhang de förekommer i hög- respektive lågrankade tidskrifter.

Flera intressanta skillnader visade sig, berättar Ezra Alexander.

– Högprestigetidskrifterna utmärks av ett självsäkert, varierat och tekniskt mer komplicerat språk, som signalerar auktoritet och stor ämneskunskap. Det vanligaste tempuset är presens, till exempel ”results show”, vilket

»Det vanligaste tempuset är presens, till exempel ”results show”, vilket får det att verka som att resultaten är allmängiltiga sanningar. «

Ezra Alexander

får resultaten att framstå som allmängiltiga sanningar. Andra ord som signalerar självsäkerhet är ”can", "will" och "must”. Meningsbyggnaden i de mer prestigefyllda tidskrifterna är oftare komplex med passiva konstruktioner som vävs in i underordnade satser.

SPRÅKET I lågprestigetidskrifter är mer försiktigt och berättande. Ofta används preteritum ”results showed” och verb som ”could" och "may”, som ger ett osäkrare intryck. De använder också oftare mer allmänna ord, som ”used” och ”observed”. Även meningsbyggnaden är ofta enklare och förklarande steg för steg, berättar Ezra Alexander.

– Att högprestigetidskrifter favoriserar ett självsäkert språk kan bero på redaktörernas och granskarnas normer när det gäller att acceptera en text. Men det kan också vara så att forskarna anpassar sig till språket i de tidskriftsartiklar de läser; den som läser hög-

sökarljuset mot språket i vetenskapliga tidkrifter. Resultatet visar på stora skillnader mellan högoch lågrankade publikationer.

»Språk är inte neutralt utan formar hur fakta uppfattas, även inom hårda vetenskaper.«

prestigepublikationer lär sig att det är så man ska skriva.

Den som tror att språket har betydelse främst inom humanistiska och samhällsvenskapliga discipliner medan det inte spelar en lika stor roll inom naturvetenskap, får alltså tänka om.

– Inom humaniora och samhällsvetenskap argumenterar man mer, vilket förstås gör språket till ett viktigt redskap. Naturvetenskapliga texter är kortare och mindre resonerande, men språket har betydelse ändå. Föreställningen att det skulle finnas en enhetlig, opartisk akademisk engelska inom dessa discipliner är alltså inte sann: språk är inte neutralt utan formar hur fakta uppfattas, även inom hårda vetenskaper.

EZRA ALEXANDERS STUDIE

skulle kunna tolkas som att forskare med annat modersmål än engelska missgynnas.

– Jag har inte undersökt författarnas språkliga bakgrund, alltså säger mitt projekt ingenting direkt om det. Men annan forskning visar att personer med annat modersmål än engelska använder mer vardagliga ord och fraser och uttrycker sig mer försiktigt. Det kan ju leda till en ond cirkel: Den som är osäker på engelska riskerar att internalisera en lägre stilnivå och fastna där, vilket förstås kan leda till ojämlikhet inom publicering. Det i sin tur kan missgynna den akademiska karriären. Men också den med engelska som första språk, som inte är så tränad i

just akademisk engelska, kan förstås få problem. Så vilket råd ger du till forskare som vill bli publicerade i välrenommerade tidskrifter?

– Det är bra att låta så självsäker och övertygande som möjligt, men bara om dina forskningsresultat motiverar ett mer självsäkert språk; du ska förstås inte ge en felaktig bild av din forskning. Ta gärna hjälp av det stöd som finns vid GU, exempelvis vid ASK, eller fråga en engelsktalande kollega. Det handlar inte om att lura systemet utan om att matcha de förväntningar som finns för att öka chanserna att bli publicerad.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Nytt idrottsnätverk lanserat

→ Fakta: Studien Linguistic stratification in academic publishing: A corpus-based analysis of lexicogrammatical variation across journal tiers är gjord av Ezra Alexander, universitetslektor vid institutionen för språk och litteraturer. Studien bygger på en korpus av 2,3 miljoner ord från forskningsartiklar inom biokemi, cellbiologi och genetik, publicerade 2014–2019.

Korpusen delades i två lika stora delar: högprestigetidskrifter (Q1 enligt SCImago Journal Rank) och lågprestigetidskrifter (lägre än Q2 enligt JCImago Journal Rank). Med hjälp av programmet AntConc togs vanliga tvåordsuttryck fram som genom statistisk jämförelse skiljde sig tydligt mellan grupperna. Sedan undersöktes hur orden användes i sina sammanhang för att förstå skillnader i till exempel passivformer, tempus och modala verb.

Studien visar stora språkliga skillnader mellan hög- och lågrankade tidskrifter.

Den som behöver stöd att utveckla sitt akademiska språk, antingen på svenska eller engelska, kan vända sig till Enheten för akademiskt språk (ASK) vid GU.

Big business och idrott –ledarskapets betydelse för att skapa en vinnarkultur var titeln på ett seminarium på Handelshögskolan i februari. Förutom att diskutera miljardsatsningar inom främst fotboll lanserades också ett alldeles nytt nätverk för idrott i Västsverige.

DEN 19 JANUARI publicerade Aftonbladet en debattartikel som 73 ordförande i olika idrottsförbund skrivit under, bland annat Suzanne Lundvall, professor i idrottsvetenskap vid GU och ordförande i Svenska Gymnastikförbundet. Artikeln var en uppmaning till staten att satsa en miljard kronor på landets idrottsrörelser.

– Idrotten behöver tillgång till adekvat finansiering samt expertstöd i form av supportlag och utrustning.

Anders Torstensson, före detta tränare för Mjällby AIF, berättade hur det gick till när det lilla fotbollslaget från Blekinge vann allsvenskan förra året.

Håkan Mild, före detta klubbdirektör för IFK Göteborg, berättade om värderingar som arbetssätt och om vikten av rollacceptans.

– Spelarna måste förstå vad de är bra eller mindre på, ha högt uppsatta mål och

varje dag arbeta på att bli lite bättre. Som ledare får man heller inte tveka att ta viktiga fajter, även dem man vet att man kommer att förlora.

Seminariet avslutades med ett panelsamtal. Robert Laul, journalist på GP, påpekade att fotboll skiljer sig från andra idrotter eftersom där finns sådana väldiga mängder pengar. I Sverige är dock fotbollen fortfarande föreningsstyrd. – Det beror på 51-procentsregeln som garanterar medlemmarnas majoritetskontroll.

Arrangörer för seminariet var Per Thilander och Ramsin Yakob, forskare vid företagsekonomiska institutionen. De avslutade med att lansera Nätverk för idrott i Västsverige – Det handlar om att samla akademi, föreningsliv, näringsliv och offentlig sektor för kunskapsutbyte om ledarskap, hållbarhet och idrottens samhällsroll, förklarade Per Thilander.

Text:Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta: Seminariet Big business och idrott – ledarskapets betydelse för att skapa en vinnarkultur ägde rum den 16 februari i Malmstensalen, Handelshögskolan. Arrangörer var Per Thilander och Ramsin Yakob, forskare vid företagsekonomiska institutionen.

Skönlitteratur på schemat ska öka läslusten

Den 17 mars var det kickoff för GU Läser, en universitetsgemensam satsning med syftet att öka intresset för skönlitteratur bland studenterna.

– Satsningen har två delar: Dels att integrera skönlitteratur i lämpliga utbildningar, något som lärare kan få upp till 100 000 kronor i frömedel för. Dels skapar vi en infrastruktur för studenter som vill starta bokcirklar.

Det säger Oskar Broberg, docent i ekonomisk historia samt ordförande för den arbetsgrupp som jobbar med GU Läser.

UNIVERSITETSUTBILDNINGAR

har alltid handlat om mer än enbart faktakunskaper, påpekar Oskar Broberg.

– Också att utveckla sitt tänkande, lära sig byta perspektiv samt inse var kunskapen tar slut, hör till de färdigheter universitetet bör uppmuntra. Filosofen Jonna Bornemark uttrycker det som att det gäller att tänja egna och andras horisonter.

GU Läser är en del av en större satsning som universitetet gör för att skapa möten mellan vetenskap och kultur, förklarar Oskar Broberg.

– Vi vet att unga läser allt mindre. Vi har också märkt att studenterna ofta förväntar sig inspelade föreläsningar som de kan se hemma istället för att komma till universitetet. Kanske kan skönlitteratur vara ett sätt att utveckla undervisningen på oväntade vis som lockar studenterna hit?

Att parallellt med ordinarie kurslitteratur läsa något känslomässigt engagerade kan underlätta också faktainlärningen, menar Oskar Broberg.

– Det finns förstås redan lärare som använder skönlitteratur i sina kurser. Dem hoppas vi kunna uppmärksamma mer.

SYFTET MED GU LÄSER är att stärka studenternas läs- och skrivkompetens, analytiska och kritiska förmåga samt förmåga till reflektion, förkla-

rar Pauli Kortteinen, vicerektor för utbildning, livslångt lärande och kulturfrågor.

Att läsa är både roligt och viktigt för studierna, menar Petrus Hagby.

Foto: Johan Wingborg

»Det handlar om att upptäcka andra sätt att lära sig saker, samt om betydelsen av reflekterande läsning för skrivutvecklingen.«

Fredrik Nyberg

– Satsningen handlar inte om att tillföra något i redan tunga kurser utan om att ersätta delar, där det är relevant, med annat material eller utveckla nya pedagogiska grepp. Att delta är förstås helt frivilligt och beroende av lärarnas intresse.

För att stötta de lärare eller lärarlag som vill använda skönlitteratur som pedagogiskt verktyg avsätter GU 500 000

kronor i frömedel. Det räcker till 5–6 projekt, säger Pauli Kortteinen.

– Det är arbetsgruppen för GU Läser som bedömer hur väl de inkomna bidragen ger ett mervärde för utbildningen och ett pedagogiskt nytänkande. Tanken är att frömedlen ska stimulera till pedagogisk utveckling. De nya utvecklade metoderna ska sedan kunna leva vidare i den ordinarie utbildningen. Om intresset visar sig vara stort kommer ledningen att överväga ytterligare liknande satsningar.

Fredrik Nyberg, författare och universitetsadjunkt, har tillsammans med några kollegor i arbetsgruppen för GU Läser tagit fram ett metodstöd för användning av skönlitteratur i undervisningen. Stödet har en egen webbplats på PIL-enheten.

– Det ska kunna användas även för utbildningar som till synes ligger långt från humaniora och konst. Det handlar om att upptäcka andra sätt att lära sig saker, samt om betydelsen av reflekterande läsning för skrivutvecklingen.

SKÖNLITTERATUR KAN UTGÖRA en väsentlig del av en kurs. Men det kan också handla om att väcka nya tankar genom att exempelvis inleda en föreläsning med en enkel dikt, menar Fredrik Nyberg.

– Det viktiga är att det skönlitterära inslaget har ett syfte.

GU Läser innehåller också en satsning som är direkt riktad till studenterna. Det handlar om samverkan mellan Folkuniversitetet och Göte-

borgs universitets studentkårer (GUS) kring bokcirklar.

Petrus Hagby, ordförande för GUS, tycker att GU Läser är en fantastisk satsning.

– Läsning är nästan en bortglömd del av studierna, trots att det utgör en otroligt viktig grund både vad gäller att skapa bättre kurser med fler perspektiv och för att stötta studenterna studiesocialt. Också samarbetet med Folkuniversitetet är viktigt, ju fler som engagerar sig för studenterna, desto bättre.

GU LÄSER VÄNDER sig till alla studenter, inte bara dem som uppenbart är litteraturintresserade, påpekar Petrus Hagby.

– Det sägs ofta att unga idag har svårt att ta sig igenom längre texter. Den här satsningen tar sig an problemet på ett annat sätt än att kräva läsning av fler vetenskapliga artiklar; istället handlar det om att uppmuntra läsning för att det är roligt. Läsning ger en mer stimulerande utbildning, en bättre studiemiljö och kommer att gynna studenterna på flera olika sätt.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

→ Fakta:

Fakta: GU Läser syftar till att stärka studenternas läs- och skrivförmåga samt deras språkliga, analytiska och empatiska kompetenser. Satsningen innebär bland annat att GU avsätter 500 000 kronor i frömedel för att stimulera kursansvariga och lärarlag att integrera skönlitteratur i utbildningen, där det är relevant. Man kan söka upp till 100 000 kronor per projekt. Utlysningen stänger den 30 april.

I samarbete med Folkuniversitetet sker dessutom en satsning på bokcirklar för studenterna. GU Läser knyter an till universitetets satsning på samverkan mellan konst och vetenskap samt till att GU är en av parterna i Litteraturstaden Göteborg. Satsningen ingår också i den nationella kraftsamlingen för läsfrämjande.

Kick-off för GU Läser

”Idag dog mamma. Eller kanske igår. Jag vet inte.”

– Så inleds Främlingen, en till synes enkel berättelse om en man som döms för sitt sätt att vara. Romanen tvingar oss att stanna till och möta det obekväma.

Det förklarade vicerektor Pauli Kortteinen som tillsammans med Albert Camus inledde kickoffen för GU Läser i Vasaparken den 17 april.

Oskar Broberg, ordförande för arbetsgruppen för GU Läser, betonade att satsningen inte handlar om läskrisen. Istället är läsning en viktig del av en universitetsutbildning som får studenten att känna kunskapen i kroppen.

– Jag har inte läst en enda teoretisk artikel dät pengar förklaras lika bra som i Ormens väg på hälleberget Torgny Lindgren gestaltar där pengar i alla dess dimensioner, till exempel genom att skildra hur kvinnor med sina kroppar betalar en skuld.

GOD LITTERATUR har alltid mer än en tolkning, förklarade Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap.

– Gustave Flauberts Madame Bovary handlar om en

kvinna vars gränslösa romanslukande får tragiska följder. På 1800-talet sågs boken som ett avskräckande exempel. En nutida läsare ser kanske ett uppror mot en begränsade kvinnoroll.

GUS-ordföranden Petrus Hagby berättade att GU Läser fått honom att upptäcka en ny sida av universitetet.

– Jag, som är intresserad av programmering, kan i en bokcirkel få möta litteraturvetare och statsvetare och diskutera samma verk utifrån olika synvinklar. Det är toppen!

BLAND ANNAT INNEBÄR GU Läser att lärare kan söka frömedel för att integrera skönlitteratur i sina kurser. Frön är ju små plantor som stoppas ner i jorden för att de ska växa, påpekade Lena Ulrika Rudeke, som ansvarade för att arrangera kickoffen.

– Och vad är universitetsbyggnaden om inte ett växthus för universitetsgemensamt utvecklingsarbete? Klädkod för dagen är medtagande av valfritt skönlitterärt verk. Ett temporärt universitetsbibliotek – ett popup-bibliotek – har alltså härmed upprättats.

Eftermiddagen innehöll även en quiz, bokklubbsdiskussion samt författarframträdanden.

Gammalt blir som nytt

Möbler får en andra chans genom ny webbplats

Det som inte längre passar in på ett ställe kan få nytt liv någon annanstans.

Det är filosofin bakom Återbruket, en satsning GU gör för att spara miljö, pengar och yta.

Så om du saknar några stolar eller funderar på ett nytt skrivbord, titta in på Återbrukets webbplats! Kanske finns där precis vad du behöver – gratis och miljövänligt.

ÅTERBRUK är förstås ingenting nytt vid GU utan sker redan lite varstans, ofta av miljöengagerade eldsjälar. Sedan 2023 har GU också ett samarbete med Göteborgs Stads återbrukstjänst TaGe, berättar Hans Kober Edlert, utvecklingsledare vid Serviceenheten.

– Men med den nya tjänsten samordnas hela universitetets behov av återbruk. Vi har exempelvis ett antal höga stolar som inte längre används av Handelshögskolan. Nu hamnar de på Odontologen istället. Återbruket håller till i källarlokalerna på Hälsovetenskapligt centrum. Här finns

»Vi har exempelvis ett antal höga stolar som inte längre används av Handelshögskolan. Nu hamnar de på Odontologen istället.«

Hans Kober Edlert

bord, soffor, hyllor, garderober och allt möjligt annat. Ett rum är helt fyllt med stolar, sorterade och staplade på varandra.

BEHOVET AV ÅTERBRUK är stort, inte minst på grund av de många lokalförändringar som pågår vid GU, berättar Emma Deines, projektledare vid Sektionen för lokalplanering: – Handelshögskolan och Konstnärliga fakulteten bygger nytt, Gemensamma förvaltningen ska flytta till renoverade lokaler i Rosenlund och Fakulteten för natur-

Richard Lindström och

Jonas Lundström (stående från vänster) samt Hans Kobert Edlert och Emma Deines (sittande).

vetenskap och teknik är på gång att lämna Lindholmen. Ofta handlar det om att förtäta och då får kanske gamla soffor eller stora bokhyllor inte plats. Istället kan de användas någon annanstans.

DE FLESTA MÖBLER som kommer in är i gott skick men ibland behöver de åtgärdas, berättar Jonas Lundström, prokektsamordnare, Campusservice Haga.

– Vi har exempelvis fått hit ett stort antal stolar från Hälsovetarbacken med fastsatt skrivskiva. Den nya användaren vill inte ha skivorna så dem har vi fått montera av med hjälp av ett specialverktyg. Här finns också ett stort antal höj- och sänkbara skrivbord där vi skruvar loss ramarna. På så sätt kan de sättas fast på mindre bordsskivor så att de får bättre plats i våra nya kontorsmiljöer.

ÅTERBRUKET HÄMTAR och lämnar möblerna i en skåpbil, berättar Richard Lindström, servicetekniker, Campusservice Haga.

– Inte heller det kostar något. Vill man ha väldigt många eller ovanligt tunga möbler får man kontakta en flyttfirma, men annars löser vi transporten.

Återbruk passar extra bra för möbler i material som inte går att återvinna, exempelvis blandmaterial i plast och metall. Produkter i trä är däremot mindre bekymmersamma att kasta, förklarar Emma Deines.

– Återbruk är bra, men inte alltid. Bomullsgardiner vill vi exempelvis inte ta emot eftersom de brinner så bra; det är bättre med konstfibrer som släcker sig självt.

ATT KÖPA EN ny stol kostar kanske 4 000 kronor. Återbrukets möbler är både gratis och bra för klimatet, säger hon.

– Vi vet att det lite varstans på GU finns möbler i gamla förråd och skrubbar. Om de skickas till oss frigörs yta för andra behov. Ett tillfälligt skrivbord, exempelvis för en praktikant, kan man få hos oss och sedan lämna tillbaka när det inte länge behövs.

→Fakta: Återbruket är en treårig satsning som lanserades i slutet av januari. Syftet är att:

• minska klimatavtrycket

• ge bättre kontroll över GU:s möbelbestånd och därmed undvika onödiga inköp

• frigöra förrådsutrymmen som kan användas för annan verksamhet.

Bakom satsningen står Serviceenheten och Sektionen för lokalplanering vid GU Fastighet och hållbar utveckling.

Antal objekt på Återbrukets webbplats i mitten av mars: 1 372.

Sparat under februari:

6 743,5 kg CO2 samt 352 062 kronor

Sparat 1-11 mars:

1 457,4 kg CO2 samt 120 050 kronor (uppskattad jämförelse med köp av nya möbler).

Webbadress: https://palats.app/ web/shop/aterbruketgu.

Besöksadress: Guldhedsgatan 5 (Hälsovetenskapligt centrum, tidigare Geovetarcentrum).

Kontakt: aterbruket@gu.se.

Hans Kober Edlert hoppas att Återbruket ska bli det självklara förstahandsvalet när någon institution eller enhet har för mycket eller för lite möbler, vare sig det handlar om stora nybyggen eller om en mindre ommöblering av ett kontor.

– Det enklaste är att gå in på vår webbplats som fungerar ungefär som Blocket: alla möbler är fotograferade och där finns också information om objektet. Den som vill ha något kontaktar sin inköpskoordinator som bara klickar i beställningen.

ÄN SÅ LÄNGE är det enbart möbler som återbrukas, säger Hans Kober Edlert.

– Men vi hoppas att så småningom kunna återbruka även exempelvis AV-teknik och IT-utrustning. I en perfekt värld behöver GU inte köpa in så mycket utan vi kan ge nytt liv åt det vi redan har.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg

Ny sektion för lokalvården

Sedan 1 september är lokalvården samlad i en gemensam sektion i stället för fyra campusområden. – Förändringen ska skapa ett mer harmoniserat samarbete och likartade arbetssätt, förklarar sektionschef Camilla Dimitrakis och biträdande sektionschef Jonas Olofsson.

NYA SEKTIONEN för lokalvård har också tagit över tjänsteägarskapet för lokalvård och avfall samt för upphandlingar kopplade till tjänsterna, berättar Jonas Olofsson.

– Sektionen ansvarar även för den sammanfattande avfallsstatistik som ska rapporteras till Naturvårdsverket. Den nya sektionen är en av GU:s största och har i dagsläget 128 medarbetare samt 6 lokalvårdssamordnare.

LOKALVÅRDARNA ansvarar för och städar omkring 300 000 kvadratmeter lokalyta, berättar Camilla Dimitrakis.

– Universitetet rymmer en stor variation av miljöer, från undervisningslokaler och kontor till verkstäder och laboratorier. I vissa fall krävs särskild utbildning för att lokalvårdarna ska kunna arbeta säkert och korrekt. Slitna miljöer kan upplevas som ostädade trots att de är nystädade, medan nyare lokaler kan se fräscha ut men samtidigt innebära särskilda utmaningar. Det är till exempel vanligt med mjuka mattor, som är svåra att få helt rena.

ARBETSMILJÖN är ett prioriterat område. För att minska belastningen används moderna redskap, som moppar med höj- och sänkbara skaft och justerbara vagnar.

– Lokalvård är ändå ett tungt och monotont arbete. Därför arbetar vi kontinuerligt med att utveckla våra metoder och se över hur städmaskiner och andra hjälpmedel kan avlasta och förbättra arbetsmiljön. Vi uppmuntrar också

→Fakta: Sektionen för lokalvård vid GU inrättades den 1 september 2025 och ersatte en organisation där lokalvården var uppdelad på fyra campusområden.

Har 128 medarbetare, varav 6 lokalvårdssamordnare.

Ansvarar för cirka 300 000 kvadratmeter lokalyta.

Arbetar med fokus på minimal miljöpåverkan och en god arbetsmiljö för lokalvårdarna.

Använder miljömärkta städkemikalier.

våra medarbetare att använda sin friskvårdstimme, till exempel för att stärka den övre muskulaturen och förebygga belastningsskador.

Ett annat prioriterat område är miljön där lokalvården ska ha så liten miljöpåverkan som möjligt. Sedan några år tillbaka används exempelvis Tork Paper Circle, som innebär att pappershanddukar samlas in och återvinns, berättar Camilla Dimitrakis.

– Vi är väldigt stolta över våra medarbetare och deras engagemang. Det finns en genuin vilja att göra ett riktigt bra arbete – varje dag.

DE FLESTA av GU:s lokalvårdare är kvinnor, även om det också finns män i verksamheten. Sektionen arbetar aktivt för att vara en god arbetsgivare och för att skapa hållbara anställningsvillkor, säger Jonas Olofsson.

– Vi tycker att man ska kunna leva på sin lön. Sedan den 1 september har vi ökat anställningsgraden för tio medarbetare, vilket motsvarar närmare 8 procent av personalstyrkan. Det är ett arbete vi fortsätter prioritera i den planering som nu pågår inom sektionen.

Många har utländsk bakgrund och behöver därför bli bättre på svenska, förklarar Jonas Olofsson.

– Det är viktigt både för arbetsmiljön, den interna kommunikationen och kontakten med verksamheten. Ett av de verktyg som används är språk-appen Lingio, som är anpassad för yrkesverksamma och möjliggör språkutveckling parallellt med arbetet.

VID FÖRÄNDRINGAR som rör lokalyta behöver lokalvården vara med i besluten redan från början, menar Camilla Dimitrakis.

Camilla Dimitrakis, sektionschef, och Jonas Olofsson, biträdande sektionschef, på Sektionen för lokalvård.

– Det handlar om arbetsmiljö och långsiktig hållbarhet. Exempelvis har möblers vikt stor betydelse för den som lyfter många stolar varje dag. På samma sätt kan utformningen av ett kök påverka arbetet, som om en diskmaskin är utrustad med en besticklåda högst upp som enkelt kan plockas ur.

Hon betonar att alla kollegor har ett gemensamt ansvar för arbetsmiljön.

– När lokalvården finns med tidigt i processen skapar vi bättre förutsättningar, inte bara för våra medarbetare utan för hela verksamheten. I grunden handlar det om att tillsammans forma hållbara och välfungerande miljöer för alla som arbetar och studerar på universitetet.

Text: Eva Lundgren Foto: Jonas Olofsson

40 miljoner till polarforskning

■ Göteborgs universitet beviljas 40 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att starta en ny nationell forskarskola inom polarforskning. Satsningen är ett regeringsuppdrag som ska bidra till att säkra återväxten av excellenta forskare inom ett område av stor betydelse för förståelsen av klimatförändringar och globala miljöprocesser.

Den nya forskarskolan, SEAL – School of Excellence in Arctic and Antarctic Learning – leds av Göteborgs universitet och genomförs i samarbete med Uppsala universitet, KTH Kungliga Tekniska högskolan, Chalmers och Mittuniversitetet.

– Detta visar på Göteborgs universitets starka polarforskningsprofil. Det känns jätteroligt att få möjlighet att skapa en gränsöverskridande och internationellt gångbar forskarutbildning med polarfokus tillsammans med kollegor från andra universitet i Sverige, säger Hans Linder-

holm, professor i naturgeografi vid institutionen för geovetenskaper och projektledare för forskarskolan.

Forskarutbildningen samlar expertis inom bland annat glaciologi, oceanografi, klimatmodellering, fjärranalys och teknikutveckling, men även samhällsvetenskap, juridik och humaniora. Målet är att belysa de komplexa och sammanlänkade processer som präglar polarregionerna.

– Klimatförändringens effekter i polarområdena kräver forskning över traditionella ämnesgränser. Här kommer SEAL att spela en viktig roll, säger Hans Linderholm.

Forskarskolan startar 2026 och löper över fyra år. En kärngrupp på 15 doktorander från de deltagande lärosätena följer hela programmet, och kurser öppnas även för doktorander från andra universitet i Sverige och internationellt, i mån av plats. Antagningen sker tidigt 2026.

Välj språk – men rätt

■ Brittisk eller amerikansk engelska – det är frågan. Nu finns det vägledning att få. En kort rapport, utarbetad av Kommunikationsenheten, har tagit utgångspunkt ifrån olika aspekter och hört flera röster men också undersökt hur andra lärosäten gör.

Här följer några sammanfattande rekommendationer:

· Göteborgs universitet använder i huvudsak brittisk engelska i sin engelskspråkiga kommunikation som myndighet.

· I vissa fall kan amerikansk engelska väljas för att öka tydligheten, till exempel vid tjänstebenämningar, specifika uttryck eller stavningar som är vanligare som sökord.

· Forskare och lärare får använda den engelska språkversion som passar målgruppen bäst.

· Oberoende av språkversion ska engelskan vara konsekvent, tydlig och korrekt. Ny visselblåsarlinje

■ Göteborgs universitet lägger om sin visselblåsarfunktion. I vår tar revisions­ och rådgivningsföretaget KPMG över som extern mottagare av anmälningar om allvarliga missförhållanden. Förändringen ska skapa tydligare åtskillnad mellan mottagande och utredning, och därmed stärka oberoendet.

Bakgrunden är visselblåsarlagen från 2021, som kräver att offentliga arbetsgivare har säkra rapporteringskanaler och tydliga

rutiner. När lagen infördes beslutade rektor 2022 att internrevisionen skulle ansvara för hela processen: ta emot anmälningar, hålla kontakt med visselblåsare och utreda ärenden.

En extern kvalitetsutvärdering av internrevisionen hösten 2025 uppmärksammade att det kan finnas utmaningar med nuvarande hantering utifrån oberoende och resurser och rekommenderade tydligare åtskillnad mellan internrevisionens granskningsuppdrag och hanteringen av visselblåsarärenden.

Kritik mot HDK­Valand

■ GU får kritik av Justitieombudsmannen (JO) efter en pro­palestinsk studentutställning i HDK­Valands lokaler våren 2025. Bakgrunden är en anmälan där det hävdades att de politiska budskapen i utställningsrummet kunde ge intryck av att institutionen, och därmed universitetet som myndighet, stod bakom dem. I sitt beslut den 3 mars 2026 konstaterar JO att förvaltningsmyndigheter enligt regeringsformen ska iaktta saklighet och opartiskhet, och att det räcker med en risk för att utomstående kan uppfatta motsatsen för att kritik ska vara befogad. JO bedömer att det i detta fall inte tillräckligt tydligt framgick att utställningens innehåll inte var ett uttryck för myndighetens egen ståndpunkt.

”Universitetet anses därför ha brustit i kraven på saklighet och opartiskhet och kan inte undgå kritik”, skriver JO.

Samtidigt framhåller JO att HDK­Valand inte subjektivt har agerat partiskt eller osakligt.

Enligt prefekten Klara Björk (lilla bilden ovan) har HDK­Valand sedan höstterminen 2025, tillsammans med Gallerigruppen och Konstkåren, arbetat med att tydliggöra ansvarsfördelningen för utställningsytan och innehållet. Arbetet fortsätter under våren.

I den nya ordningen ansvarar KPMG för anmälningskanalerna, bekräftar anmälningar och gör en första bedömning. Därefter går ärendet vidare till universitetets kontaktpersoner. Chefsjuristen får huvudansvar för fortsatt handläggning och eventuella utredningar. Visselblåsarfunktionen ska årligen rapportera till rektor och universitetsstyrelsen. Ingen av fjolårets 11 visselblåsningar. kunde påvisa missförhållanden av de slag som vissarblåsarlagen avser.

Ikait-jakt på Grönland

Från botten på Ikkafjorden i sydvästra Grönland och upp genom havet sträcker sig cirka tusen märkliga kolonner som liknar ruinerna från forntida monument. De unika strukturerna är upp till 20 meter höga och cirka 8 meter breda och består av det mycket sällsynta mineralet ikait. – Bland kolonnerna lever växter och djur. Där frodas även bakterier som inte finns någon annanstans på jorden, säger geologen och geokemisten Gabrielle Jarvik Stockmann. →

tt hon forskar just på Grönland är ingen slump.

– Jag är född i Danmark men bodde i Nuuk när jag var mellan 9 och 12 år. Min mamma är sjuksköterska och lockades dit i slutet av 1970-talet eftersom lönen var hög och skatten låg. Ibland jobbade hon på ett fartyg med patienttransporter som seglade till och från Nuuk och upp och ner längs öns västkust; då fick jag följa med. Åren på Grönland var min lyckligaste tid och har påverkat hela mitt liv. Skolundervisningen var på danska, men jag studerade också grönländska och engelska och eftersom där fanns så många amerikanska militärer pratade vi barn något slags blandning mellan alla tre språken.

På Grönland finns inga vägar mellan städerna. Istället är det flyg, helikopter, båt eller hundspann som gäller, vilket ledde till ständiga äventyr, förklarar Gabrielle J. Stockmann.

– Som åttaåring läste jag en barnbok om de hjältemodiga slädhundar som i januari 1925 tog sig fram genom snöstormar i Alaska för att leverera medicin till den difteridrabbade staden Nome. Så småningom gjordes den animerade filmen Balto om en av dessa hundar. Men det var barnboken som fick mig att skaffa min första siberian husky när jag var 14 år.

Hundintresset har följt Gabrielle J. Stockmann genom livet. Tillsammans med sin mamma startade hon 1984 Siberian husky kennel, där de födde upp slädhundar som de också tävlade med.

Gabrielle J. Stockman har studerat Ikkafjorden och dess pelare av ikait i 30 år.

»Åren på Grönland var min lyckligaste tid och har påverkat hela mitt liv.«

GABRIELLE J. STOCKMANN

– Under 22 år hade jag sammanlagt ett sextiotal huskier, ofta 12–18 hundar samtidigt. Donald Trump skämtade ju för en tid sedan om att grönländska patrullhundar inte är något att komma med, men faktum är att hundspann fungerar avsevärt mycket bättre på Grönland än snöskotrar; de går inte sönder, om några hundar förloras kan de övriga fortsätta och om man skulle hamna i en vak kan de dra upp en. Vid riktigt svåra förhållanden går hundarna också att äta.

Grönland har ett speciellt förhållande till USA. Mycket av den infrastruktur som fortfarande fungerar anlades under andra världskrigets amerikanska ockupation. Bland annat satsades väldiga resurser på att bygga flygbaser. Kangerlussuaq används fortfarande av militären medan Narsarsuaq blivit civil flygplats. Ytterligare tre civila flygplatser byggs på västkusten.

– Nuuk International Airport är redan klar men funkar så här långt inte speciellt bra. Den ligger i ett område som ofta drabbas av dimma, vilket leder till ständigt inställda flyg.

Men USA har också stått för mindre trevliga insatser på Grönland. År 1968 störtade exempelvis en B-52 utanför Thulebasen. Ombord fanns fyra vätebomber.

Både amerikanska militärer och danska och grönländska arbetare engagerades i sökandet, berättar Gabrielle J. Stockmann.

– Eftersom Danmark inte tillåter atomvapen på sitt territorium fick arbetarna inte veta vad de letade efter. När allt så småningom uppdagades ledde det till en politisk kris. De fyra bomberna hittades till slut men det är fortfarande oklart om inte ytterligare delar ligger kvar på havsbotten.

Men USA intresserar sig för Grönland av fler skäl än militära. Redan vid slutet av 1800-talet köpte man exempelvis kryolit från ön.

– Kryolit användes som elektrolyt vid tillverkning av aluminium. Det handlade om att sänka den höga smältpunkten hos aluminiumhydroxid så att den kunde användas industriellt. Idag görs detta syntetiskt så kryoliten är inte så eftertraktad längre. Istället är det bland annat sällsynta jordartsmetaller, batterimineral och uran som intresserar amerikanerna. Det hårda klimatet samt brist på infrastruktur och arbetskraft gör dock brytning extremt svårt.

Förr kunde forskare bo i enkla tält, nu är det ordentliga stugor och vapen som gäller. Det beror på att området allt oftare besöks av isbjörnar på drivande isblock som lossnat på grund av värmen.

Sedan 2009 har Grönland ett utökad självstyre, vilket innebär att landet har kontroll över exempelvis naturresurser, miljö, näringsliv, rättsväsende och ekonomi. Danmark ansvarar dock fortfarande för utrikespolitik och försvar och valutan är den danska kronan, berättar Gabrielle J. Stockmann.

– Grönländska är numera det officiella språket och det språk som talas i grundskolan. Det innebär en del problem: Ön har cirka 56 000 invånare och dialekterna skiljer sig så mycket åt att de snarare är olika språk. Den som vill vidareutbilda sig måste åka utomlands, vanligen till Danmark, så de måste ändå lära sig språket. Ofta stannar de sedan kvar i sitt nya land, vilket förstås inte är bra för Grönlands utveckling.

Nuuk är snötäckt från september till maj och vintern är lång men inte mörk – snön och det magiska norrskenet lyser upp. Men det blir sällan varmare än minus 10 grader. Att lämna ett vintrigt klimat för det regniga Köpenhamn var svårt för tolvåriga Gabrielle.

– Det var hemskt att resa från det fria naturlivet för att bo i en instängd storstad. Men jag bestämde mig för att komma tillbaka och utbildade mig till geolog, för vad skulle man annars bli om man bott i ett land med några av jordens äldsta bergarter?

År 1988 påbörjade Gabrielle J. Stockmann studier i kemi och 1992 i geologi vid Köpenhamns universitet som hon avslutade med en masterexamen 1998. Däremellan hann hon jobba i perioder vid Thule Air Base och var bland annat med om ett nationaldagsfirande den 21 juni.

– Den amerikanska militären hade bjudit in lokala grönländare men visste inget om deras traditioner. När de hörde att jag hade bott på Grönland tog de med mig som lokal kulturexpert, ett något annorlunda jobb för en geolog. Vi fick uppleva inhemska lekar, som dragkamp och trumdans, samt smaka på den grönländska rätten kiviaq. Specialiteten bereds åtminstone ett halvår i förväg genom att hundratals fåglar fångas in. Med fjädrar och allt stoppas de i magen på en säl vars inäl-

vor först gröpts ur. Sälen sys igen och alltihop får jäsa under stenar i marken. Att under firandet äta de där fermenterade fåglarna var en speciell upplevelse, både för mig och för de amerikanska och danska gästerna.

Gabrielle J. Stockmann har också jobbat vid Dansk Polarcenter, varit doktorand i Reykjavik och i Toulouse samt forskat vid Stockholms och Islands universitet. Ofta arbetar hon tillsammans med sin man, Erik Sturkell, professor i geofysik vid GU.

I samarbete med det isländska företaget Carbfix har hon bland annat forskat på en metod att fånga in koldioxid från industriutsläpp. Det handlar om att tillföra vatten och sedan injicera lösningen i basaltiska bergarter under marken. Genom en kemisk reaktion omvandlas koldioxiden till mineral, förklarar Gabrielle J. Stockmann.

– Det går åt väldigt mycket grundvatten så tekniken passar inte överallt. I våra nya experiment testar vi med havsvatten istället; metoden skulle kunna bidra till lösningen på ett av vår tids största miljöproblem.

Till det roligaste Gabrielle J. Stockmann jobbar med hör forskning inom ett område hon fick höra talas om redan under geologiprogrammet vid universitetet i Köpenhamn.

– Min lärare förklarade under sin första lektion att om vi studenter hade tur skulle vi om tre år få följa med till Grönland. Det var helt korrekt, tredje året frågade han mig om jag ville åka med på en forskningsexpedition till Ikkafjorden. På havsbotten där växer väldiga pelare av ikait som innehåller ett unikt ekosystem med hög biologisk mångfald. Det blev dock inte bara en resa dit utan området är något som jag nu studerat i 30 år inom Ikka-projektet, tillsammans med bland andra Erik. Projektet är ett samarbete mellan universiteten i Göteborg, Aarhus, Köpenhamn, Stockholm, Reykjavik samt Imperial College London.

Klimatförändringen märks där på ett väldigt konkret sätt.

– Förr kunde vi forskare bo i enkla tält, nu är det ordentliga stugor och vapen som gäller. Det beror på att området numera allt oftare besöks av isbjörnar på drivande isblock som lossnat på grund av värmen.

Genom att utnyttja de speciella anordningar som finns på Natrium kan forskarna bland annat undersöka hur ikaitpelarna påverkas av varmare vatten, förklarar Gabrielle J. Stockmann.

– Ikait kan endast existera i havsvatten kallare än cirka 6 grader. År 2019 översteg fjordens havstemperatur denna kritiska gräns och livet på pelarna verkade vara i fara. Men sommaren 2024 hade vattnet blivit kallare igen. Så vi hoppas förstås att denna unika undervattensvärld kan bevaras, trots förändringar av klimat och miljö.

GABRIELLE JARVIK STOCKMANN

Jobbar som: Är geokemist och geolog, affilierad forskare vid GU. Bland annat engagerad i Ikka-projektet.

Familj: Maken Erik Sturkell, professor i geofysik GU, och två korthåriga collier.

Bor: I Landala Egnahem.

Senast lästa bok: Snöhild av Anne-Marie Vedsø Olesen.

Senast sedda film: Krypto the Superdog. Övriga intressen: Drag- och vallhundar, naturvandringar, besöka ställen med spännande geologi, natur och kultur (senast Skottland och Irland), populärvetenskaplig förmedling …

" Journalistiken är dålig på att värdera evidens"

Forskning visar att public service lever upp till kraven på opartiskhet. Ändå återkommer anklagelser från högerpartier om att rapporteringen är vänstervriden. Har de någon poäng? Går det verkligen att mäta en redaktions ideologiska lutning, det som ibland beskrivs som ”vad som sitter i väggarna”?

Eller handlar det snarare om ett större problem som också finns inom forskningen?

GU Journalen har pratat med Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid JMG.

Debatten om opartiskheten hos public service kommer och går. I augusti 2025 blossade den upp på nytt. Bland de 500 personer som skrivit under ett upprop som inte bara underkände svenska mediers rapportering om Gazakriget, utan även hävdade att den bidrog till att legitimera ett folkmord, fanns flera profilerade Mellanösternreportrar från Sveriges Radio.

Några månader senare späddes debatten på efter att en läckt internrapport från BBC avslöjat brister i opartiskheten i deras rapportering, särskilt kring Gazakriget, men även i bevakningen av frågor om ras och mångfald samt kön och könsidentitet. Särskild uppmärksamhet väckte en manipulerad ”fulklippning” av Donald Trumps tal i samband med stormningen av Kapitolium. Inom några dagar avslöjades att även SVT klippt Trumps tal på ett liknande sätt, om än inte lika grovt. – Vi är opartiska, men inte ofelbara, säger SVT:s vd Anne Lagercrantz och ber om ursäkt för misstaget när hon intervjuas av Johar Bendjelloul i Sveriges Radios Lördagsintervjun i slutet av november. Bendjelloul nöjer sig inte med svaret. Han vill komma åt något annat: de ”outtalade värderingar” som ”sitter i väggarna” och som påverkar vilka frågor som ställs, vad som lyfts och vilka perspektiv som anses legitima.

»När man ser på hur forskningen resonerar så finns det väldigt lite som talar för att det skulle finnas någon systematisk politisk slagsida.«

JESPER STRÖMBÄCK

Anne Lagercrantz ger inget direkt svar utan upprepar:

– Det jag vill kännas vid är den omfattande forskning och granskning som visar att vi inte lutar åt det ena eller andra hållet.

Det är inte första gången en svensk public service-chef dödar en intervju med det svaret. Finns det inte mer att önska?

– Det finns det i och för sig alltid, men de medievalsundersökningar som gjorts

sedan 1979 visar att olika partier tenderar att gynnas eller missgynnas något i olika valrörelser. Ur det perspektivet finns det inget stöd för att svenska nyhetsmedier, vare sig public service eller andra på nationell nivå, är vare sig höger- eller vänstervridna. Man skulle kunna invända mot det eftersom studierna bara handlar om nyhetsjournalistiken och att vi vet mindre om andra delar av medieutbudet. Men när man ser på hur forskningen resonerar så finns det väldigt lite som talar för att det skulle finnas någon systematisk politisk slagsida där heller, säger Jesper Strömbäck professor i journalistik och politisk kommunikation vid JMG.

Det bottnar i flera saker, förklarar han. Först och främst handlar det om den journalistiska professionaliteten, som på ett sätt är självreglerande.

– Journalister skriver visserligen för allmänheten, men det brukar sägas att deras främsta publik är andra journalister. Den som låter politiska överväganden styra innehållet riskerar att tappa i anseende.

Det spelar heller ingen roll att undersökningar visat att journalister generellt lutar mer åt vänster (högerns argument) eller att ägarstrukturer och kapitalets inflytande skulle påverka journalistikens opartiskhet (vänsterns invändning).

– Det påverkar den journalistiska vardagen mindre än man tror. Med detta sagt så gäller detta i situationer när det finns en tydlig vänster/höger-konflikt. Det gäller inte i sammanhang där det finns en bred politisk enighet åt det ena eller andra hållet. Ta till exempel Natofrågan. Så länge den var politiskt kontroversiell var journalistiken noga med att låta olika sidor komma till tals. Men när partipolitiken väl svängde blev det svårare för Natokritiska röster att få utrymme. Detsamma kan sägas om bevakningen av invandring. Visserligen är det en myt att journalistiken inte tog upp negativa aspekter av invandring tidigare, men relativt sett har bevakningen av frågan skiftat i takt med att den politiska konsensusen har skiftat.

Det som journalistiken upplever som konsensus är dess utgångspunkt, säger Jesper Strömbäck. Samtidigt ingår det i journalistikens roll att på ett objektivt sätt komma så nära den faktabaserade verkligheten som möjligt.

Så vad händer när evidensen ligger fel i förhållande till konsensus? 2007 lyfte

Kunde vara tuffare. Jesper Strömbäck

tycker att journalistiken ofta är dålig på att ställa följdfrågor.

»Ju starkare den upplevda politiska konsensusen är och ju mer tvetydig evidensen är, desto mer påverkas journalistiken av den upplevda konsensusen.«

till exempel GP i flera artiklar problemen bland Göteborgs somalier, artiklar som byggde både på myndighetsstatistik och intervjuer med somalier. Det blev ett herrans liv. Artiklarna anklagades från flera håll för att vara rasistiska i tonen, stigmatiserande och generaliserande.

Samma behandling har Peter Esaiassons forskning om förorten fått, som GP:s artiklar ligger i linje med. När GU

Journalen intervjuade honom förra året sade han att han och hans kollega Jacob Sohlberg aldrig blir inbjudna till forskningsseminarier som rör integration – deras forskning visar helt enkelt ”fel” resultat.

– Det är en komplex fråga där svaret beror på många delfrågor, säger Jesper Strömbäck. Dit hör hur stark konsensus är, i vilka grupper den är stark, och hur entydig evidensen är. Svaret kan också

variera beroende av om journalisten självständigt väljer att rapportera om något respektive om hen rapporterar om vad politiker eller andra källor säger. Ju starkare den upplevda politiska konsensusen är och ju mer tvetydig evidensen är, desto mer påverkas journalistiken av den upplevda konsensusen.

Ju entydigare evidensen är, desto mer påverkas journalistiken av evidens, säger Jesper Strömbäck och fortsätter:

– Ett problem i det sammanhanget är att journalistiken ofta är dålig på att värdera evidens. Det, tillsammans med journalistikens rädsla för att uppfattas som partisk, är en förklaring till varför journalistiken ofta nöjer sig med att låta olika sidor, till exempel politiker och experter, komma till tals utan att själv göra en bedömning av vad evidensen sammantaget visar. Journalistiken är ofta dålig på att ställa följdfrågor av typen. Vad bygger du det där på?

Så hur påverkar journalistiken i sin tur rådande konsensus? I somras blev till exempel svenskarna varse om att det finns något som heter aktivklubbar efter att migrationsminister Johan Forsells son kopplats till en sådan. Vid den tiden intervjuades Segerstedsinstitutets föreståndare, Christer Mattsson, i Godmorgon världen. Han förklarade då att det handlar om begränsade högerextrema nätverk, som visserligen växer lite, men som inte är koordinerade och i sig inte är speciellt farliga för samhället i stort. Ett drygt halvår senare är bilden en helt annan. Samma dag som den här texten skrivs, den 10 mars, skriver till exempel DN att de högerextrema grupperingarna är på frammarsch.

– Omfattande forskning visar att journalistiken påverkar såväl vilka frågor människor upplever som viktiga, vilka frågor de utgår från när de tar ställning till politiska alternativ och hur människor uppfattar verkligheten. Utifrån detta kan man säga att journalistiken påverkar rådande konsensus – eller människors bild av rådande konsensus. Denna påverkan sker dock inte i något vakuum, utan i samspel med eller konkurrens med olika politiska aktörer. En återkommande utmaning för journalistiken är när något är tillräckligt stort eller viktigt för att rapportera om: om man rapporterar om fenomen

»Frågor som upplevs som viktiga för en relativt välavlönad och välutbildad bred medelklass ses mer naturligt som intressant ...«

som är ganska perifera eller betydelselösa riskerar man att uppmärksamheten stärker dem, men om man inte rapporterar riskerar man att missa något som är viktigt och anklagas för att tysta ner.

Journalistik handlar mycket om att välja och välja bort, säger Jesper Strömbäck. Att spegla verkligheten i sin helhet är lika omöjligt som att representera hela befolkningen fullt ut, vilket innebär att många grupper inte känner igen sig eller upplever sig bekräftade i rapporteringen.

– För det första finns det en svenskhetsbias. Nyhetsrapporteringen präglas av hur saker och ting upplevs för infödda svenskar. Det betyder till exempel att man pratar om invandrartäta områden, inte med dem. På så vis finns det även en medelklassbias. Frågor som upplevs som viktiga för en relativt välavlönad och välutbildad bred medelklass ses mer naturligt som intressant ur ett journalistiskt perspektiv. Det finns också amerikansk forskning som visar på en tendens att journalistiken vänder sig till de vita, rika och blåa, alltså demokrater, i USA eftersom det är de som i större utsträckning konsumerar tidningar.

I Sverige har studier visat att journalister är både rödare och grönare än allmänheten. Samtidigt bor ungefär hälften av

dem i Stockholm, i synnerhet i innerstaden. Dessutom har statsvetenskapliga och sociologiska studier visat att Sverige är ett konsensussamhälle – något som märkts tydligt inom vissa delar av akademin och inom politiken. Varför skulle det vara annorlunda inom journalistiken? Visst, journalister är professionella, men så är ju också forskare. Det som kommer ut som färdiga nyheter inom public service är, precis som en forskningsrapport, noga övervägt och granskat. Men hur är det med det som aldrig blir gjort, det som väljs bort och varför? För att återkomma till Bendjelloul. Hur mäter man sådant som sitter omedvetet i väggarna på en redaktion?

– Jag tror i princip att allt går att mäta, men det kan vara mer eller mindre svårt. Sedan är frågan om vilka väggar vi talar om. Om det rör public service, så skiljer sig väggarna där från TV4. Då kan man jämföra rapporteringen mellan dem, inte bara när det gäller partipolitisk partiskhet utan om hur de rapporterar om en mängd andra frågor också.

– Det går alltid att mäta vad som lyfts och inte. I förra valrörelsen drev till exempel ETC andra frågor än högeroch mainstreammedier, exempelvis bostadsfrågan. Med andra ord lyftes inte bostadsfrågan hos de andra. Att mäta journalisters värderingar är svårare. Man kan såklart göra intervjuer och enkätundersökningar, men skulle de svara som journalister eller som privatpersoner? Det enklaste är att mäta det som kommer till uttryck i de journalistiska texterna, säger Jesper Strömbäck.

Text: Lars NIklasson Foto: Anna von Brömssen

Möjligheternas hus

– delar ut pengar till fester och inredning

Vad har Carl Bildt och Håkan Hellström gemensamt? Jo, de har båda framträtt på Studenternas Hus. Dessa och andra evenemang har varit möjliga genom en donation för studentrelaterad verksamhet i huset. – Inget annat lärosäte har en så omfattande studiesocial fond. Den bidrar till GU:s goda varumärke och till bilden av Göteborg som en attraktiv studentstad, säger Per Haglund vid Sektionen för student­ och utbildningsstöd.

Studenternas Hus ägdes först av studentkåren. När kåren fick ekonomiska problem köptes huset 1993 av GU med hjälp av donationsmedel från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Erik Malmstens stiftelse. Statliga myndigheter får dock inte äga fastigheter. 2016 såldes därför Studenternas Hus till AB Platzer, som GU nu alltså hyr av.

– I samband med försäljningen upprättades en donation som, i linje med viljan från de stiftelser som 1993 finansierade köpet, har till syfte att utveckla huset till ”ett innovativt och levande studentcentrum”. Att vi har ett gott samarbete med fastighetsägaren underlättar förstås vårt uppdrag, förklarar Per Haglund som sedan 2018 leder den beredningsgrupp som hanterar donationen.

Perioden 2018–2025 delade den ut sammanlagt cirka 15 miljoner kronor, bland annat till fester, evenemang av

»Tidigare var studenterna inte särskilt medvetna om den här möjligheten.«

ALBERT UTGREN

olika slag men också för inköp av möbler.

– Tidigare var studenterna inte särskilt medvetna om den här möjligheten. Nu ser vi till att informera alla kåraktiva vilket lett till att många fler ansökningar kommit in, berättar Albert Utgren, event- och föreningssamordnare på Göta studentkår, samt ledamot av beredningsgruppen.

Också ekonomichef Peter Tellberg sitter i beredningsgruppen

– Utdelningen i fjol var drygt 5 miljoner kronor som finansierade runt 80 arrangemang; i år blir summan sannolikt högre. Vid fester står vi för det mesta, utom förstås för alkohol. Vi kan också subventionera biljettpriser så att en trerättersmiddag med uppträdande blir överkomlig även för den som lever på studiemedel.

Donationen kan också finansiera inredning.

– För några år sedan önskade studenterna hyra en riktigt bra ljudanläggning. När vi kollade kom vi fram till att istället köpa den anläggning som nu hänger i taket i stora hallen, berättar Peter Tellberg. Sedan tidigare har medel bidragit till renovering av puben på källarplan. Just nu pågår renovering av den intilliggande lokalen «discot», som när den färdigställts under 2026 möjliggör att flera event kan pågå samtidigt, Också studieplatser finns på Studenternas Hus, liksom den stora Lingsalen,

vilket är en viktig avlastning för fakulteter med ont om utrymme.

Även om Göta studentkår har ett särskilt förhållande till Studenternas Hus är alla studenter lika välkomna.

– Särskilt runt valborg brukar här vara fullt med event och studenter från hela universitetet kommer då hit, förklarar Albert Utgren.

Text:Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta: 1931 uppfördes en kårbyggnad på Götabergsgatan 17, som tillbyggdes 1965. GU förvärvade huset 1993 med hjälp av donationsmedel från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Erik Malmstens stiftelse. I oktober 2007 anhöll universitetet till regeringen om att få sälja fastigheten och att intäkterna, enligt donatorernas vilja, skulle användas för att stödja studentrelaterad verksamhet i byggnaden. I april 2016 köpte AB Platzer fastigheten. Donationen, som alltså fyller 10 år, förvaltas av universitetet. Rektor fattar beslut om utdelning från donationen efter förslag från en beredningsgrupp

I Studenternas Hus finns idag pub, studieplatser, föreläsningssal, studentbokhandel, K103 Studentradio samt expeditioner för Göta studentkår, Konstkåren, GUS samt Göteborgs universitets doktorandkår.

Totalförsvaret gäller dig!

Om du är 16–70 år och bosatt i Sverige har du totalförsvarsplikt.

– Mina utbytesstudenter blir förvånade när jag berättar att också de kan ingå i totalförsvaret. Men plikten gäller alla som bor i landet, även utländska medborgare. Det förklarar Joakim Berndtsson, professor i fredsoch utvecklingsforskning.

Försvarsviljan är stark i Sverige; hela 53 procent av svenskarna är beredda att slåss för sitt land, enligt SOM-institutet. Men samtidigt finns ett ganska stort glapp mellan viljan att ställa upp och kunskapen om de skyldigheter den som bor i Sverige har, menar Joakim Berndtsson.

– Det är regeringen som fattar beslut om höjd beredskap. Det innebär att totalförsvarsplikt gäller för alla bosatta i Sverige mellan 16 och 70 år. Totalförsvaret består av tre plikter: värnplikt, civilplikt samt allmän tjänsteplikt. Civilplikten är en lagstadgad skyldighet att bidra till samhället vid kris eller krig. Man kan exempelvis bli inkallad till sjukvården, räddningstjänsten, livsmedelsförsörjningen eller någon annan central del av samhället. Man kan också beordras gå med i en frivilligorganisation.

Allmän tjänsteplikt innebär att man är skyldig att kvarstå i sitt arbete; vanlig verksamhet ska fortsätta så normalt som möjligt.

Sverige är indelat i sex civilområden som samordnar och planerar civilförsvaret. Ansvar för det västra området har länsstyrelsen i Västra Götalands län, berättar Joakim Berndtsson.

»Sverige kan lära av Ukraina där hela samhället engagerats i försvaret.«

JOAKIM BERNDTSSON

– Alla rikets kommuner har också ett ansvar och ska exempelvis ha en plan för hur vanliga verksamheter ska kunna fortgå även om medborgare kallas in till militärt eller civilt försvar. Det handlar exempelvis om vatten- och elförsörjning, skola och äldreomsorg, räddningstjänst och liknande. Medborgare ska vara medvetna om sina skyldigheter, vilka beskrivs bland annat i broschyren Om krisen eller kriget kommer, utgiven av Myndigheten för civilt försvar (före årsskiftet Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).

I vissa situationer har staten exempelvis viss rätt att förfoga över privat egendom, som fastigheter eller transportmedel och ägaren av ett fordon kan åläggas att ombesörja transporter. Sedan i höstas ingår också utbildning i totalförsvarskunskap i gymnasie skolan.

Sverige är nu på gång att rusta upp både det militära och civila försvaret; den nya totalförsvarsbudgeten 2025–2030 innebär stora satsningar, också på civilförsvaret. Men både civil och militär upprustning tar tid.

– En officersutbildning är exempelvis på tre år, sedan måste officeren tjänstgöra ett antal år innan hen kan ar-

Visste du att ... ... totalförsvaret gäller alla bosatta i Sverige som är 16–70 år, även utländska medborgare?

... totalförsvaret består av tre delar: värnplikt, civilplikt samt allmän tjänsteplikt?

... kommunerna har skyldighet att ha en plan över hur samhället ska fungera under krig eller allvarlig kris?

... förfogandelagen innebär att staten under krig har rätt att förfoga över privat egendom, som fastigheter och transportmedel?

beta i högre befattningar. Till detta kommer den tid det tar att utbilda ytterligare lärare som ska undervisa officerarna. Också skyddsrum och annan infrastruktur tar åratal att ordna.

Sverige kan lära av Ukraina där hela samhället engagerats i försvaret, menar Joakim Berndtsson.

– I Sverige har totalförsvaret funnits sedan 1940-talet. Vi befinner oss på så sätt i ett bättre läge än exempelvis Tyskland och Frankrike, som avskaffat obligatorisk militärtjänst, men där det finns förslag på att återinföra värn- och civilplikt. Krig handlar också om desinformation.

– I Sverige är tilliten till statsmakterna stor, vilket förstås är en fördel i orostider. Men nu är det snart val och sannolikt kommer vi att få se en hel del påverkansoperationer från framför allt Ryssland, som vill vilseleda och så split mellan medborgarna. Det är alltså extra viktigt att vara vaksam och noga kolla fakta innan man för nyheter vidare.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

i kunskaperna kring vad som gäller för totalförsvarsplikten.

TEMA: Världpolitiska läget

Nyligen fick Centrum för katastrofmedicin (CKM) 54 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att leda en nationell forskarskola. CKM har också fått i uppdrag att delta i utbildningen av Socialstyrelsens Emergency Medical Team inom medicinsk civil–militär samverkan.

– Det är bara några exempel på hur katastrofmedicin alltmer uppmärksammas i olika sammanhang, säger Yohan Robinson, traumakirurg, docent i ortopedi samt föreståndare för CKM.

Katastrofmedicin allt viktigare i osäkra tider

CKM, ett av sju nationella kunskapscentrum som verkar på uppdrag av Socialstyrelsen, har som inriktning totalförsvarsmedicin, berättar Yohan Robinson. – Sedan starten i augusti 2023 har centrumet utvecklat en bred samverkan, inte bara inom medicin och hälsa, utan också med bland annat statsvetare, ingenjörer, freds- och konfliktforskare samt miljö- och klimatvetare. Katastrofmedicin handlar nämligen inte bara om medicinska frågor, utan om hela samhällets beredskap och minimering av risker. Vi befinner oss nu i ett generationsskifte där många av våra äldre professorer är på väg mot pensionen. Det gör det förstås extra viktigt att satsa på utbildning och breda samarbeten.

En verkligt betydelsefull satsning är DISASTER-CARE, en femårig nationell forskarskola inom katastrofmedicin som i slutet av förra året beviljades 54 miljoner kronor av Vetenskapsrådet. Satsningen innebär ett samarbete mellan GU och Chalmers, Försvarshögskolan, Högskolan i Borås samt universiteten i Linköping, Umeå och Örebro. Sammanlagt kommer forskarskolan att rekrytera 12–14 doktorander, samtliga verksamma som lärare inom svenska vårdutbildningar, förklarar Yohan Robinson.

– Forskarskolan startar till hösten och kommer att ha både obligatoriska och valbara kurser. Den kommer att påverka en hel generation inom katastrofmedicin och stärka både utbildning och beredskap i hela Sverige så att vi står bättre rustade inför framtida kriser, katastrofer och olyckor.

DISASTER-CARE kommer också att vara en del av en nationell förstärkningsresurs inom katastrofmedicin, som Socialstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att utveckla, säger Yohan Robinson.

– Det handlar om vad WHO kallar ett Emergency Medical Team (EMT). Resursen innebär ett team med sjukvårdspersonal, utrustning, läkemedel och annat som snabbt ska kunna sättas in vid särskilda händelser då den vanliga sjukvården inte räcker till. Teamet ska också kunna skickas på uppdrag vid internationella katastrofer.

WHO:s EMT-initiativ hänger samman med jordbävningen på Haiti 2010 då landet fick stor internationell hjälp.

– Mycket av stödet var dock missriktat och ledde i vissa fall till och med till fler problem än det löste. Förhoppningen är nu att den internationella hälsovården lärt av erfarenheten så att hjälp som skickas vid olika katastrofer verkligen gör nytta.

Fakta: Centrum för katastrofmedicin (CKM) är ett av Socialstyrelsens sju nationella kunskapscentrum och bedriver forskning, utveckling och utbildning inom katastrofmedicin och sjukvård i kris och krig. I slutet av förra året beviljades verksamheten 54 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för DISASTERCARE, en nationell forskarskola för lärare inom katastrofmedicin. CKM har också ökat antalet undervisningstimmar i katastrofmedicin på det nya läkarprogrammet där det även kommer att finnas en fyraveckors valbar kurs i katastrofmedicin.

CKM stödjer även Sahlgrenska Universitetssjukhusets utbildningsprogram Beredskap och katastrofmedicin samt utbildar Socialstyrelsens Emergency Medical Team inom medicinsk civil–militär samverkan.

Också på det nya läkarprogrammet har katastrofmedicin blivit viktigare. Antalet timmar i ämnet har ökat från 2 till 12 och dessutom har en valbar kurs i katastrofmedicin på 4 veckor inrättats, berättar Yohan Robinson.

– CKM är också engagerat i utbildningsprogrammet Beredskap och katastrofmedicin som Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som första sjukhus i Sverige, startade 2023. Programmet leds av SU:s utbildningschef Joakim Björås, som också är verksam inom CKM, och riktar sig främst till läkare men är öppen också för annan personal inom hälso- och sjukvård.

CKM är även engagerat i medicinskt stöd och i utbildningar för vårdpersonal från Ukraina. Centrumet har också flera doktorandprojekt på gång samt ett antal forskningsprojekt, exempelvis Personcentred Care and Disasters.

Och när Västra Götalandsregionen i april i fjol genomförde en totalförsvarsövning (LIV) på Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan, fick CKM i uppdrag att utvärdera, berättar Yohan Robinson.

– Vi samarbetar också med Natos forskningsorganisation Science & Technology Organization (STO) och var i oktober förra året värd för Natos forskningssymposium

»Det handlar om att vara beredd på alla möjliga händelser, som pandemier, naturkatastrofer, terrorattacker ...«

YOHAN ROBINSON

Combat Casualty Care Far Forward. Att katastrofmedicin fått ny aktualitet beror till stor del på det allt osäkrare världsläget med krig och konflikter, förklarar Yohan Robinson.

– Men satsningar på katastrofmedicin har ett mycket bredare syfte än så. Det handlar om att vara beredd på alla möjliga händelser, som pandemier, naturkatastrofer, terrorattacker och stora olyckor. Dels ska vi vara redo när något händer i vårt eget land men också kunna samarbeta internationellt och stötta vid katastrofer i andra länder.

Redo när det händer. Yohan Robinson är föreståndare för CKM som har totalförsvarsmedicin som fokusområde.

Allt tuffare medielandskap när konfliktytorna växer

– Det gäller att vara kritisk, kolla flera källor och förhålla sig skeptisk till nyheter som verkar konstiga.

Det säger JMG­forskarna Bengt Johansson och Nicklas Håkansson med anledning av den enorma mängd propaganda, desinformation och falska nyheter som alltmer sköljer över oss.

I slutet av januari kom en nyhet om att Kamtjatkahalvön drabbats av ett ovanligt besvärligt snöoväder. Undantagstillstånd var utfärdat och foton visade översnöade gator och snötäckta bilar.

Det fanns också foton på åttavåningshus, helt begravda i snö, som ungdomar åkte skidor nerför. Men varför publicera sådana uppenbart falska bilder? Ett skäl kan vara att det är kul, säger Nicklas Håkansson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap.

– Men att publicera felaktig information kan också handla om att tjäna en slant; under det amerikanska valet 2016 var det bland annat ungdomar i Makedonien som mot betalning spred all möjlig rysk propaganda. Att sprida propaganda och desinformation handlar nämligen inte så mycket om att få människor att tro på falsarierna; tvärtom är syftet snarare att skapa allmän misstro så att folk slutar bry sig om sin omvärld.

Ursprunget till en nyhet kan vara svår att hitta.

– Någon kan ha lagt ut ett skojigt foto för att få en massa klick, sedan gör någon annan propaganda av bilden. Det hela utvecklas till något helt annat än vad som var tänkt från början.

Utvecklingen har lett till att seriösa aktörer allt oftare avstår får de där skämten, som förr kändes helt oskyldiga, menar Bengt Johansson, professor i journalistik och masskommunikation.

– Sedan några år tillbaka brukar jag någon gång i mars få samma fråga från olika medier: Varför har vi slutat med aprilskämt? Svaret är att skämten är

gjorda för lokalsamhället. Om en tidning påstår att det står en vit älg på torget, är tanken att läsarna ska lockas dit och kolla själva. Nästa dag får man veta att man blivit lurad. Idag sprids nyheter globalt till samhällen som inte har en aning om vad en vit älg på ett svenskt torg innebär; den efterföljande rättelsen förs heller inte fram. Så aprilskämtet har överlevt sig självt, kan man säga.

Desinformation och propaganda har förstås alltid funnits. Det nya är hur enkelt och billigt det blivit att producera och sprida budskap. För forskare, som förstås vill nå ut med korrekt information, finns en risk att hamna i en soppa av devalverade budskap, säger Nicklas Håkansson.

– Politik och religion uttrycker ofta tvärsäkerhet medan utgångspunkten för en forskare är att inte veta. Att det som forskarna på goda grunder trodde på igår inte stämmer idag, kan i det sammanhanget uppfattas som en svaghet, när det egentligen är ett tecken på vetenskapliga framsteg. Ofta deltar forskare dessutom i debatter som de själva inte har kontroll över. När användare av exempelvis Tiktok ser hur uttalanden av forskare, politiker och andra aktörer blandas kan forskaren uppfattas som partisk, bara för att hen som expert svarat på en fråga.

Forskare har ett ansvar att föra ut sina resultat i samhället, exempelvis genom att bidra i den allmänna debatten, påpekar Bengt Johansson.

– Ingen kan tvinga mig att svara när DN ringer men självklart vill man vara behjälplig. Det finns då en risk att man börjar uttala sig om sådant där ens

kunskap inte riktigt bottnar och att man till slut svarar på allt möjligt. Men också att forskaren blir alltför orolig att framstå som spekulativ, eftersom allt kan tas ur sitt sammanhang och vändas emot en.

Hat och hot har blivit vanligare i samhället, och forskare inom bland annat migration, genus och klimat är extra utsatta, förklarar Nicklas Håkansson.

– Där har universitetet mycket arbete kvar att göra, exempelvis när det gäller att skapa strategier för hur man skyddar medarbetare från attacker av olika slag. Risken för självcensur kan annars bli hög.

Också vid samarbeten med auktoritära eller odemokratiska länder finns en risk att forskaren avstår från vissa uttalanden, exempelvis i artiklar eller på bloggar, berättar Bengt Johansson.

– Trots alla problem är det dock viktigt att samarbeta även med odemokratiska länder, inte minst för att stötta forskarna där som annars kan bli väldigt ensamma. Vilken är då journalistikens roll i ett alltmer fragmenterat medielandskap?

– När något hänt är journalisten sällan först på plats. Däremot är journalisten ofta först med att ha rätt. Och journalistikens roll är fortfarande densamma som i alla tider, nämligen att ställa de klassiska frågorna: Vad, vem och varför?

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

»För den som behöver kontakta GU finns ett telefonnummer på baksidan av GU­kortet.«

LARS FRÖDING

TEMA: Världpolitiska läget

Just nu pågår arbetet med en risk­ och sårbarhetsanalys inom GU. Det handlar om att identifiera både de områden där universitetet behöver bli starkare och de delar som går att dra ner på.

– Vi har haft en tendens att anpassa resurserna efter vår förmåga, snarare än efter riskerna. Det kommer vi nu att se över, säger Lars Fröding, Serviceenhetens chef samt säkerhetschef vid GU.

GU trappar upp riskbedömningen

Som säkerhetschef arbetar Lars Fröding på tre nivåer: den första gäller att övergripande hålla ihop alla krafter som verkar för att universitetet ska vara en säker arbetsplats. När det gäller exempelvis hat och hot har GU god egen kompetens. Men universitetet tar också stöd utifrån, exempelvis av säkerhetspolisen som hjälper till att identifiera lämplig säkerhetsnivå vid olika arrangemang.

Den andra nivån handlar om att ha koll på större allvarliga risker, som terrorattacker, organiserad brottslighet, stölder och otillbörlig påverkan.

– Den tredje nivån är den operativa, alltså att ha ansvar för alla dem som jobbar praktiskt med säkerhetsfrågor, exempelvis lås, larm, brandskydd och personlig säkerhet.

När det gäller den allt osäkrare omvärlden samarbetar GU bland annat med länsstyrelsen samt följer utvecklingen genom Myndigheten för civilt försvar, förklarar Lars Fröding.

– Världsläget innebär bland annat att medarbetare kan kallas in till militär eller civil tjänstgöring. Vårt ansvar är då att ersätta de personer som fått något uppdrag och att se till att GU:s verksamhet fortsätter på bästa sätt.

Samtidigt som världen blir allt oroligare ska GU vara ett internationellt lärosäte, ”ett universitet för världen”, enligt visionen. Men det finns en konflikt mellan att vara öppen och välkomnande och att skydda personal och verksamhet, påpekar Lars Fröding.

– Säkerhetspolisen pekar ut tre länder som särskilt problematiska: Ryssland, som vi avbrutit alla formella samarbeten med, Kina och Iran. Kina är en stor forskningsnation som vi har viktiga samarbeten med men vi måste också förhålla oss till att landet saknar respekt för

mänskliga rättigheter och att industrispionage pågår hela tiden.

Internationell samverkan handlar om att underlätta nödvändigt kunskapsutbyte. Men informationsspridning som inte behövs bör begränsas.

– Man bör exempelvis undvika att slentrianmässigt ge ett GU-kort och ett x-konto till alla samverkanspartner. Dessa ger ju tillgång till en massa information som är till för GU-anställda, men inte för andra.

Internationellt samarbete innebär också resor, både för medarbetare och studenter. Den som ska till ett oroligt område uppmanas följa Utrikesdepartementets rekommendationer, påpekar Lars Fröding.

– Om medarbetaren är utsänd av arbetsgivaren är det chefen som har säkerhetsansvar. Men det är inte alltid lätt att veta vad man ska göra. Exempelvis fanns flera GU-medarbetare i Tanzania under det våldsamma valet i oktober. Vid sådana tillfällen kan vi inte göra mycket mer än att uppmana till att undvika oroliga situationer. För den som behöver kontakta GU finns telefonnummer på baksidan av GU-kortet till Avarns larmcentral som har bevakning dygnet runt.

Också det strategiska IT-säkerhetsarbetet påverkar universitetets säkerhet. Det operativa ansvaret finns hos IT-enheten.

– Det handlar om allt från säkra mejlservrar och skydd för känslig information på internet till att hindra organiserad brottslighet och påverkan från främmande makt. För två år sedan drabbades ju Statens servicecenter av en utpressningsattack; den typen av incidenter gör vi allt för att undvika.

Under rubriken Säkerhet vid Göteborgs universitet på Medarbetarportalen finns mer information samt checklistor.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

EU:s ledarstil utmanas av en mer auktoritär omvärld

Är EU mest en samling inbördes grälande medlemsstater utan förmåga till internationellt ansvar? Det undrar många som skulle önska ett kraftfullare EU som motvikt till Ryssland, Kina och USA.

– Själva grundidén med EU är dock att ledarskapet ska vara balanserat mellan EU:s medlemsstater och institutioner. Det skapar en inbyggd spänning mellan politisk legitimitet och handlingskraft, säger Lisbeth Aggestam, docent i statsvetenskap, verksam vid Centrum för Europaforskning.

Det är erfarenheterna från två världskrig, orsakade av stark nationalism och stormaktsrivalitet, som har format de institutionella principer som styr hur EU kan agera och utöva ledarskap. Unionen har utvcklats utifrån en maktdelningslogik, där avsaknaden av en överordnad hierarkisk ledarstruktur skiljer den från medlemsstaternas nationella politiska system, förklarar Lisbeth Aggestam.

– Den brittiske statsvetaren Jack Hayward beskrev detta som det ”ledarskapslösa Europa”, inte som något negativt, utan som en särskild beslutsmodell där problem formuleras och hanteras på gemensam grund. Även om färgstarka personer som Margaret Thatcher och Angela Merkel satt tydliga avtryck, är idealet snarare ett roterande och situationsbundet ledarskap, där individuella ledare avlöser varandra och beslut förankras gemensamt.

Men den långsamma, förhandlande och opersonliga ledarstilen utmanas dock när internationell politik i allt högre grad blivit auktoritär, populistisk och medialiserad.

Det gäller inte minst Tyskland, beläget mitt i Europa, med EU:s största befolkning och den tredje största ekonomin

i världen – men traditionellt säkerhetspolitiskt försiktigt.Tyska regeringar har visserligen erkänt landets internationella ansvar, men samtidigt varit oviligt att explicit anta rollen som EU:s ledare, förklarar Lisbeth Aggestam.

– Den tidigare relativt lågprofilerade utrikespolitiska linjen har ibland beskrivits som "genscherism" efter den tyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher: en pragmatisk, dialoginriktad politik. Den har kritiserats, inte minst från Polen, som historiskt hyser misstro mot Tyskland men vill slippa gissa vad det mäktiga landet har för intressen. För att undvika maktpolitiska missförstånd har Tyskland alltid prioriterat det fransk-tyska samarbetet som en stabiliserande kärna i EU.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022, har Tyskland dock tagit flera steg som för bara några år sedan var politiskt otänkbara. Det som dåvarande förbundskansler Olaf Scholz kallade Zeitenwende innebar en strukturell omläggning av säkerhetspolitiken: en dramatisk ökning av landets försvarsutgifter, upprustning av Bundeswehr samt omfattande vapenleveranser till det krigförande Ukraina.

Sedan 1 februari 2020 är Storbritannien inte med i EU, påminner Lisbeth Aggestam.

– Samtidigt agerar de tre stora länderna – Tyskland, Frankrike och Storbritannien – i vissa lägen gemensamt och för Europas talan som svar på omvärldens förväntningar på tydliga ställningstaganden. Här blir spänningen mellan effektiv geopolitisk handlingsförmåga och multilateral legimitet särskilt tydlig.

En person som alltmer börjat träda fram som EU:s ledare är Kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen. Det har hon fått en del kritik för, eftersom EU-kommissionens formella ansvar främst rör den inre marknaden, handel och bistånd men inte utrikes- och säkerhetspolitik.

– Men i praktiken är ekonomisk politik intimt sammanflätad med utrikespolitik, exempelvis genom sanktioner, energipolitik och stöd till Ukraina. Att von der Leyen regelbundet möter Volodymyr Zelenskyj och representerar EU internationellt speglar att hon av omvärlden uppfattas som en central politisk ledare som EU tidigare saknat.

»Men i praktiken är ekonomisk politik intimt sammanflätad med utrikespolitik.«

LISBETH AGGESTAM

Orolig tid. Lisbeth Aggestam vid Centrum för Europaforskning menar att EU står inför stora utmaningar i en allt mer osäker omvärld.

Fakta: Lisbeth Aggestam är docent i statsvetenskap, verksam vid Centrum för Europaforskning (CERGU), samt författare till den kommande boken Acting in the name of Europe: Leadership roles in Euriopean Union foreing policy

Tillsammans med Adrian HydePrice, professor i statsvetenskap, har hon också nyligen publicerat artikeln Germany’s Role in Europe: Great Expectations (Svenska institutet för europapolitiska studier).

Den 11 maj står Lisbeth Aggestam som arrangör för konferensen The EU’s Global Role in an Age of War and Transatlantic Contestation: Power, Leadership, and Principle, SEB ­salen, Handelshögskolan. Bland de medverkande märks den geopolitiske forskaren Sven Biscop, professor i stats vetenskap vid Universität Gent.

Det är genom kriser som EU-utvecklas, menar Ursula von der Leyen, där migrationskrisen, pandemin och kriget i Ukraina är några exempel, berättar Lisbeth Aggestam.

– Och det ligger något i det. Före pandemin hade exempelvis varje medlemsland eget ansvar för vaccininköp; idag har EU ökat sin kompetens på hälsoområdet och etablerat gemensam upphandling av vaccin. Kriser tenderar att skapa politiskt handlingsutrymme för institutionell fördjupning. ;

En av flera kriser utgör relationen till USA.

– Det är paradoxalt att EU får kritik för bristande ledarskap just därifrån eftersom den amerikanska konstitutionen, där presidentens makt begränsas av kongressen, domstolarna och delstaterna, i hög grad liknar EU:s. struktur med flera nivåer. Samtidigt har USA:s politiska utveckling under lång tid stärkt den exekutiva presientmakten – en tendens som fördjupats i en mer auktoritär riktning under Donald Trump, men som inte enbart kan tillskrivas honom.

Också den amerikanska tvetydigheten till Europa har funnits länge, säger Lisbeth Aggestam.

– Redan på 1990-talet betonade utrikesminister Madeleine Albright att EU visserligen var bra men att unionen inte fick utvecklas på bekostnad av USA eller Nato. Och att Barak Obama avskaffade det årliga toppmötet mellan USA:s och EU:s ledare, tolkas som att han ansåg unionen vara strategiskt mindre viktig.

Vad som kommer att hända med EU:s utrikespolitik i framtiden beror i hög grad på medlemsstaternas inrikespolitik, påpekar Lisbeth Aggestam.

– I flera länder vinner populistiska partier mark, både på höger- och vänsterkanten. Utvecklingen är dock inte entydig: I Polen förlorade exempelvis Lag och rättvisa valet 2023 och i Ungern, som går till val i april, finns en ganska stark opposition mot Viktor Orbán. Hur EU ska klara balansakten att både kännas legitim av medlemsländerna och samtidigt upplevas som en stark kraft i en orolig värld, blir en av unionens stora utmaningar.

Text: Eva Lundgren Foto: Emelie Asplund

Lättare att göra rätt

Ny grupp stöttar vid internationella samarbeten

Nu blir det enklare för medarbetare att få råd och stöd när det gäller ansvarsfull internationalisering. Bland annat har en samverkansgrupp med en särskild mejladress för komplexa frågor inrättats.

– Också en expertpool är på plats. Så om du har särskilda erfarenheter om specifika länder, regioner eller kontexter och vill bidra, hör av dig till oss! säger Linn Holm, projektledare på International Centre.

Ansvarsfull internationalisering har diskuterats alltmer vid svenska lärosäten de senaste 5–6 åren. Det oroliga världsläget i kombination med allt fler internationella samarbeten, har ökat behovet av riktlinjer när det gäller säkerheten hos personal, studenter, samarbetspartner, projekt och hela riket. Men ansvarsfull internationalisering är mycket mer än så, förklarar Linn Holm.

– Att det är mycket fokus på säkerhet just nu är inte så konstigt. Men andra viktiga frågor är exempelvis etik, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, forskningens frihet och universitetets goda rykte. Ansvarsfull internationalisering handlar också om att ta ansvar för dem man samverkar med, så att exempelvis kollegor eller intervjupersoner i andra länder inte råkar illa ut. Sedan tidigare har Medarbetarportalen information och checklistor om vad man bör tänka på. Men i somras fattade rektor beslut om ytterligare stöd. Bland annat har en samverkansgrupp inom Gemensamma förvaltningen bildats, förklarar Linn Holm.

har också inrättats en expertpool av medarbetare med egen erfarenhet av ett land eller ett område och som kan bidra med kvalificerade råd och bedömningar. Det finns extremt mycket kunskap vid GU, hos både lärare, forskare och administratörer, som vi kan ta tillvara bättre.

Också ett akademiskt forum är på gång, som bland annat ska ordna terminsvisa träffar med olika teman, berättar Linn Holm.

– Det första mötet, som kommer att hållas den 14 april, har temat Att verka i auktoritära stater.

Beslut och avgöranden om internationella samarbeten ska göras så lokalt som möjligt, säger Linn Holm.

– Självklart är det institutionerna och de enskilda forskarna som bäst vet vilka samarbeten de behöver. Avvägningar måste göras i varje enskilt fall och det finns mycket stöd i olika former vid GU.

Den öppenhet som är grunden för akademisk verksamhet, ifrågasätts när allt fler länder ställer allt högre krav på säkerhet, samtidigt som omvärlden förändras i rekordhastighet, säger Linn Holm.

Komplext område. Ansvarsfull internationalisering handlar bland annat om att ta ansvar för dem man samverkar med.

Fakta: Den 19 juni förra året fattade rektor beslut om Principer, struktur och stöd för ansvarsfull internationalisering vid Göteborgs universitet 2025–2027.

Beslutet innebär följande:

En samverkansgrupp inom Gemensamma förvaltningen med en mejladress dit verksamheten kan vända sig för råd och stöd: responsible.internationalisation@gu.se.

– Den som vill ha stöd för att exempelvis ta in en gästforskare ska inte behöva mejla runt till en massa olika experter. Istället kan hen vända sig till samverkansgruppen som samlar specialister från förvaltningens olika områden. Det

– I det sammanhanget är det lätt att bli orolig och kanske avstå från viktiga samarbeten för att inte råka göra fel. Men att inte samarbeta innebär också en nackdel, exempelvis att inte stötta kollegor i auktoritära eller odemokratiska länder. GU:s vision är dessutom tydlig: vi ska samverka, även med länder med helt andra politiska system och värderingar, men självklart måste vi göra det på ett förnuftigt sätt.

Inte bara vid GU pågår arbete kring ansvarsfull internationalisering. Bland annat har regeringen gett Vetenskapsrådet och Vinnova i uppdrag att ta fram vägledande nationella riktlinjer för ansvarsfulla internationella samarbeten.

Text:Eva Lundgren Foto: Kristin Lidell

En kontaktpool med GU­personal som har expertkunskap om ett visst land/kontext/problematik. Du med sådan kunskap är välkommen att höra av dig till International Centre!

Ett akademiskt forum för erfarenhetsutbyte med ett par träffar per år kring aktuella teman, vissa länder eller frågor. Det första mötet hålls klockan 14:00­15:30 den 14 april och har temat Att verka i auktoritära stater.

Anmälan: https://kompetensutveckling.gu.se/seminar/detail/5182 International Centre samordnar uppdraget.

Omkring 15 doktorander från kommuner, regioner, och myndigheter kommer att få ta fram ny kunskap om hur den egna verksamheten kan ställa om vid kris och krig, berättar Johan Magnusson som ansvarar för den nya forskarskolan.

Egna doktorander bygger kommunernas krisberedskap

I höstas presenterade Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar ett styrdokument om hur hela samhället snabbt måste ställa om för att vara redo vid en allvarlig kris.

Forum Totalförsvar är ett svar på det uppdraget: Det handlar om en forskarskola samt om ett utvecklingsprogram där målgruppen är offentlig sektor.

Satsningen bygger på ett sätt att jobba som Johan Magnusson, professor i informationssystem och ansvarig för forskarskolan, redan testat som föreståndare för Swedish Center for Digital Innovation (SCDI).

– Varje forskarmiljö har ett jättebehov av doktorander samtidigt som tjänsterna är svåra att finansiera. Det problemet har SCDI löst genom att låta kommuner och regioner bekosta doktorandstudierna: istället för att betala våra experter för en studie, avsätter de medel för att en av deras medarbetare blir doktorand. Tillsammans med våra handledare tar doktoranderna fram kunskap med direkt bäring på deras verksamhets utmaningar. Vi ger dessutom ett utvecklingsprogram för organisationens ledare och säkerställer på så sätt att de nya kunskaperna tillämpas.

Tillsammans med Carl Heath, SCDI-doktorand samt verksam vid forskningsinstitutet Rise, erbjuder Johan Magnusson nu en

forskarskola om hur man bygger resiliens inom olika myndigheter.

– Vi kommer att anta cirka 15 doktorander från kommuner, regioner, och myndigheter som får ta fram ny kunskap om hur den egna verksamheten kan ställa om vid kris och krig. Också generaldirektörer, kommundirektörer och andra ledningspersoner kommer att erbjudas ett utvecklingsprogram.

Offentlig sektor är annars byggd för att motverka förändring, säger Johan Magnusson.

– Vi borde ta lärdom av Ukraina, som tvingats till stora omställningar mitt under brinnande krig. Vi befinner oss i ett bättre läge och kan genomföra förändringarna redan nu, innan situationen är akut. Därför är det viktigt att forskarskolan och utvecklingsprogrammet snabbt kommer igång. Vi inväntar därför inte en massa beslut från högre ort utan sätter igång redan den 1 april.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg TEMA: Världpolitiska läget

Enligt det nya direktivet ska civilförsvaret på egen hand kunna upprätthålla viktiga samhällsresurser under minst två veckor. Det handlar om att ha en krisplan, utbildad personal samt om lager av förnödenheter och andra varor. Ute på myndigheterna finns redan ett jättesug efter mer kunskap och ansökningarna har svämmat in, berättar Johan Magnusson. – Den här typen av doktorander är djupt förankrade i sin verksamhet, ofta lite äldre och strävar inte efter en akademisk karriär. Istället vill de tillbaka till jobbet och göra nytta. Vi lärare och handledare kommer dock inte att tala om vad doktoranderna ska fokusera på, för det vet de ju själva.

Fakta: Forum Totalförsvar Satsningen består dels av en forskarutbildning med 15 doktorandplatser som kan sökas av myndighetsanställda, dels av ett utvecklingsprogram för ledningsgrupper inom offentlig förvaltning.

Initiativet kommer som ett svar på ett nytt styrdokument för hur offentlig förvaltning ska bidra till totalförsvaret, som Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar presenterade i september 2025.

Så många var antalet avgiftsskyldiga studenter 2025. Det är en ökning med 8 procent jämfört med föregående år. Läs mer i årsredovisningen: www.gu.se/omuniversitetet/organisation/fakta-och-siffror.

Årsredovisningen beslutad

■ Universitetsstyrelsen beslutade den 19 februari om universitetets årsredovisning för 2025. Den sammanfattar årets resultat inom utbildning, forskning, samverkan,

hållbarhet, personal och ekonomi.

Årsredovisningen finns att läsa på GU:s hemsida: www.gu.se/om-universitetet/organisation/fakta-och-siffror.

Lättare hitta äldre böcker

■ 4 mars uppdaterar biblioteket den inskannade kortkatalogen Katalog –1957. Den innehåller litteratur utgiven till och med 1957 och finns i en alfabetisk och en ämnesindelad variant. I samband med uppdateringen blir den alfabetiska delen sökbar i fritext.

Uppdateringen innebär inga större skillnader i funktionalitet, men gör att innehållet blir lättare att söka och hitta. Det kommer fortsatt vara möjligt att bläddra bland bilderna

Nyfiken?

eller söka efter bildnummer.

Att uppdatera katalogen är en del av ett större projekt som avser att öka sökbarhet och tillgänglighet för bibliotekets äldre samlingar. Materialet kommer stegvis under 2026 göras sökbart i bibliotekets ordinarie digitala söksystem Supersök samt i den nationella katalogen Libris.

■ Du har väl inte missat GU-podden Nyfiken där forskare på ett personligt sätt berättar om sitt arbete? De senaste avsnitten handlar om häxor och ond magi, hälsoråd, Sveriges koloniala historia, hur man fattar egna beslut samt om dyslexi.

Samtalsledare och producent är Lina Persson på Medieteknik och podden finns på GU Play.

GU­forskare föreläste för riksdagen

I år är det 150 år sedan statsministerämbetet infördes i Sverige. Detta uppmärksammades vid ett seminarium den 4 mars i Riksdagshuset.

Tre forskare var inbjudna för att hålla presentationer, varav två från GU.

Johannes Lindvall, professor i statsvetenskap, föreläste om den svenska regeringschefens ställning i ett jämförande perspektiv. Bland annat när det gäller trender skiljer sig Sverige från andra europeiska länder.

– I Europa, särskilt i Centraloch Östeuropa, finns en trend med regeringschefer som saknar lång politisk erfarenhet medan svenska statsministrar är väl förankrade i partiet och riksdagen. I många länder finns också en personalisering av partierna som inte riktigt skett i vårt land. En annan viktig trend i hela Europa är att antalet partier vuxit, vilket komplicerar regeringsbildningen och relationen till parlamentet, förklarade Johannes Lindvall.

Marie Grusell, docent i medieoch kommunikationsvetenskap, föreläste om statsministern i ett förändrat medielandskap som hon delade upp i tre perioder: Från slutet av 1800-talet till 1950, var journalistikens uppdrag att infor-

mera, inte förklara, och bilden av statsministern formades mer av ämbetet än av personen. Under nästa period, 1950–1990, växte ett nytt medielandskap fram.

– Medierna är få men deras genomslag är väldigt stort och granskning blir en självklar del av journalistikens uppdrag.

Den tredje perioden, från början av 2000 och framåt, digitaliseras offentligheten och konkurrensen ökar. Bilden av statsministern blir mer spretig när fler vill vara med och bestämma över debatten.

– Idag befinner vi oss i en tid då statsministerns synlighet skapas i sekunden och där mediernas relevans bygger på snabba nyheter.

Den tredje medverkande forskaren var Tommy Möller från Uppsala universitet.

Seminariet går att se i efterhand via riksdagens webb-tv.

Lindvall och Marie Grusell (ovan) representerade GU vid seminariet i Riksdagshuset.

Vinner Natrium? Svaret ges på Arkitekturgalan.

Natrium nominerad till Guldstolen

Av närmare femtio förslag är Natrium är en av fyra miljöer som nominerats till Guldstolen, inredningsarkitekternas eget pris. Pristagaren ska ha högt konstnärligt, innovativt värde samt vara funktionell och välgestaltad.

Ur juryns motivering: ”I en central ljusgård har olika välanvända studieplatser skapats, med en stor variation av sittmöjligheter, grupperingar och mötesplatser. Ett konstverk är placerat i mitten av atriet. Det har formen av ett inhängt träd, vars gula kulörer inspirerat övrig inredning

»...

vars gula kulörer inspirerat övrig inredning i en väl sammanhållen färg­

och materialpalett.«

i en väl sammanhållen färgoch materialpalett.”

Övriga tävlande: Bacchanale, Stockholm, Maxim Stockholm samt Snickeriet, Malmö.

Guldstolens jury utses av Akademin för inredningsarkitektur, en del av Sveriges Arkitekter. Vinnaren avslöjas den 26 mars i Sara Kulturhus i Skellefteå.

Fullt med studenter

■ Göteborgs universitet hade 30 309 helårsstudenter under 2025, en ökning med fyra procent jämfört med 2024. Antalet helårsstudenter ökar vid samtliga fakulteter och universitetet överträffar därmed sitt utbildningsuppdrag med 193 miljoner kronor.

Feelgood ny leverantör

■ Den 1 mars byter Göteborgs universitet av företagshälsovård från Avonova till Feelgood. Rutiner kring företagshälsovård kommer att fungera precis som tidigare, med möjlighet att boka tre fria besök.

Till minne:

Lennart J. Lundqvist

Professor emeritus, Lennart J. Lundqvist, har lämnat oss den 28:e december, 2025, i stor sorg och saknad. Han blev 86 år. Närmast anhöriga är döttrarna Åsa Dalström och Anja Lundqvist och deras barn, samt styvsonen Johan Moerth och hans hustru och barn.

Lennart (”Lunkan” bland oss kollegor) föddes den 26 april 1939 i Drängsmark, Byske församling i Västerbottens län, och var son till målaren Oskar Lundqvist och Karin Brännström. Som ung hade Lennart egentligen inga planer på att studera vidare, men fann, efter värnplikten, inspiration att ta studenten, som sedan följdes av en polmag-examen år 1967 vid Uppsalas universitet.

Lennart blev doktor i ämnet statsvetenskap år 1971, och tillbringade därefter tid som gästforskare i USA under flera år, både vid Indianas och Princetons universitet, forskning som bland annat resulterade i det ofta citerade verket The Hare and the Tortoise: Clean Air Policy in the United States and Sweden (University of Michigan Press, 1980). Han blev lektor vid Göteborgs universitet 1988, och därefter Sveriges första professor med inriktning mot miljöpolitik.

Det går inte att i korta ordalag fånga Lennarts bidrag till

den svenska och internationella miljöforskningen. Framför allt minns vi hans passion för ämnet, hans lugn och professionalism, och omtanke. Som kollega, som handledare, som vän. Vi är många som har Lennart att tacka för så mycket. “Lunkans” skarpsinne, kollegialitet, värme, och humor kommer vi alltid att sakna, men aldrig glömma.

Sverker C. Jagers, professor, statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Victor Galaz, docent, Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet.

Marie Uhwing, avdelningschef för Hållbarhetsavdelningen, Naturvårdsverket.

Jonas Hinnfors, professor, statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Nytt ljus över antikens Sicilien

Nioårige Kristian Göransson tvingade sina föräldrar att stanna vid varenda fornlämning på Öland, trots att övriga familjen hellre ville åka och bada.

Detta glödande intresse för vad arkeologiska fynd kan berätta om livet för tusentals år sedan är fortfarande lika starkt. Numera ansvarar 53­åringen för ett eget utgrävningsprojekt på Sicilien, ett samarbete mellan GU och Svenska institutet i Rom.

– svenske Kristian leder utgrävningar

i tidigare outforskad terräng

Med fyrhjulsdrift kör vi från Giardini Naxos på Siciliens östkust inåt land upp i bergen. Så här smidigt och snabbt färdades inte grekerna under antiken för 2500 år sedan när de började kolonisera inlandet av Sicilien.

– Vi tror att det dröjde ett par hundra år från det att Naxos grundades vid kusten cirka 735 f. Kr. tills man byggt staden som gömmer sig under dagens Francavilla, säger Kristian Göransson.

Framme vid den lilla bergsstaden Francavilla di Sicilia parkerar vi utanför 1700-talspalatset Palazzo Cagnone, som numera rymmer stadens arkeologiska museum. I museets trädgård pågår det svenska forskningsprojekt som bidrar till att kasta nytt ljus över Siciliens antika historia. Tanken är att utgrävningen så småningom ska bli en arkeologisk park. Kristian pekar på en brant klippa med en ruin på toppen. Den byggdes av normanderna.

– Våra sicilianska kollegor tycker det är lustigt att vi nordbor gräver övervakade av en ruin som vikingarnas ättlingar lämnade efter sig.

Vad är det då Kristian och hans arkeologkollegor har funnit? Kan det vara Kallipolis som omnämns i källorna som en subkoloni till Naxos men som ingen riktigt vet var den låg? Sokrates talade

om ”den vackra staden”, Kallipolis, en idealstat i Platons verk Staten. Det var dock inte enbart ett utopiskt, filosofiskt begrepp utan även namnet på en riktig stad. Det har funnits flera orter med namnet Kallipolis eller liknande i den grekiska världen, exempelvis Gallipoli i Italien. Att de svenska arkeologerna håller på att gräva fram ett sicilianskt Kallipolis är en lockande hypotes, men som Kristian Göransson konstaterar:

– Vi måste förhålla oss strikt vetenskapligt till det vi faktiskt kan belägga. Så vad vet de så här långt? Francavilla byggdes av normander under medeltiden.

– Men 1979 gjordes ett uppseendeväckande fynd vid ett husbygge. Då frilades två kultbyggnader och en stor mängd votivgåvor från 400-talet f.Kr. Mest spännande var terrakottareliefer som föreställde den grekiska fruktbarhetsgudinnan Demeter och hennes dotter Persefone.

Att det fanns en helgedom till fruktbarhetsgudinnans ära uppe i bergen men inget motsvarande tempel nere i Naxos tyder på att bergsstaden var viktig för Naxosborna.

Det ses som en tydlig länk mellan ruinerna som nu grävs ut i Francavilla och kuststaden Naxos, den första grekiska kolonin på Sicilien.

Kristian själv kan sägas utgöra en länk mellan GU och Svenska institutet i Rom, SIR.

– Det var under min tid som direktör på SIR som tanken om ett nytt utgrävningsprojekt väcktes. Chefen för arkeologiska parken i Naxos, Maria Costanza Lentini, bjöd in mig att gräva i Francavilla.

Medan Naxos är systematiskt undersökt har Francavilla länge varit en fragmentariskt utforskad plats.

– Just därför är den så intressant. Varje ny undersökning har potential att ge oss mycket ny kunskap, menar Kristian.

Kristian undersöker keramikskärvor på fältkontoret.

»Ofta tänker man på monumentala tempel och teatrar när det gäller antiken. Här handlar det om bostadsarkitektur, som visar hur människor levde i vardagen. «

Projektet följde sedan med honom till GU när han efter åren på SIR blev lektor vid institutionen för historiska studier.

Det var dock ytterst nära att projektet inte fick se dagens ljus. De tre svenska Medelhavsinstituten hotades nämligen av nedläggning 2014, och Kristian själv riskerade att förlora jobbet han nyss börjat. Efter massiva protester backade dock regeringen och beslöt att behålla instituten.

– Den arkeologiska kursen hade påverkats om vi inte haft en bas i Rom. Nu ges undervisningen under tio veckor av den vetenskapliga personalen i Rom och samma sak i Aten där en motsvarande kurs ges av Stockholms universitet. Universiteten i Sverige skulle aldrig ha råd att göra sådana kurser om man inte hade lokal personal därnere. Det gäller även andra ämnen som konstvetenskap och arkitektur, som ges av andra lärosäten.

Utgrävningsprojektet inleddes 2016 med geofysiska undersökningar, efter att ett samarbetsavtal tecknats mellan Svenska institutet i Rom, de antikvariska myndigheterna genom den arkeologiska

parken i Naxos och kommunen i Francavilla. Med från start, förutom Kristian, var kollegorna Monica Nilsson och Henrik Boman, som båda disputerat vid GU – tre erfarna fältarkeologer som arbetat tillsammans tidigare, Monica och Henrik bland annat i Pompeji.

Med på plats är även doktoranden Ellen Siljedahl från Umeå universitet, Irene Selsvold, postdoktor vid Det Norske institutt i Roma, den professionella utgrävaren Giuseppe Scuderi och hans medhjälpare Vittorio Trovato, de två sistnämnda sicilianare.

Att gräva under vinterhalvåret är en chansning, men somrarna på Sicilien är extremt heta och turismen under högsäsong gör det dyrt och svårt med logistiken.

– Det var stormigt första veckan, men nu har det torkat upp och vi kan jobba på, säger Kristian och visar runt.

Utgrävningsområdet är cirka 50 kvadratmeter stort och två meter djupt. Fåglar bjuder på en mångfasetterad konsert medan teamet ägnar sig åt sina olika sysslor. Giuseppe använder hacka, skyffel och sopborste för att varsamt frigöra lager

för lager av jorden enligt ett strikt rutmönster. Metoden att gräva stratigrafiskt utformades redan i arkeologins barndom på 1800-talet och innebär att man gräver från det yngsta till det äldsta.

Alla skärvor och andra fynd från ett lager läggs i en låda. När ett lager är frigjort mäter och dokumenterar Irene

med en gps. Några murar framträder tydligt och för varje lager som gås igenom syns mer av dem. Varje så kallad kontext – en mur, ett golv, ett fyllnadslager – dokumenteras noggrant. Långsamt växer spåren av ett bostadshus fram.

– Ofta tänker man på monumentala tempel och teatrar när det gäller antiken. Här handlar det om bostadsarkitektur, som visar hur människor levde i vardagen, säger Henrik Boman, till vardags adjunkt vid samma institution som Kristian. Forskarna hjälps åt att tvätta, torka, sortera och registrera allt material. Monica står vid en diskbalja i solen och rengör försiktigt keramikskärvor med en tandborste.

– Man får inte ta i för hårt, då kan keramiken lösa upp sig, säger hon. Keramiken är den främsta källan till kunskap. Organiskt material bryts ner, men skärvorna finns kvar. Genom att analysera former, lera och proportioner kan arkeologerna säga något om vardagsliv, konsumtion och kontakter.

– Vi hittar skärvor av koppar, fat, kokkärl och amforor. Det mesta är lokalt producerat, men vi har också import från Egeiska övärlden och Syditalien. Det visar att platsen var integrerad i ett större handelsnätverk, berättar Kristian.

Varje lager kvantifieras: Hur många skärvor som är av finare bordskeramik, vad som är kokkärl, krukor, amforor och annat. Det försiggår en hel del pusslande.

– Det är viktigt att försöka passa ihop de skärvor som hör samman, säger Kristian som just hittat ett par bitar som tycks passa väl ihop. Är det till exempel många amforor på ett ställe kan det tyda på att rummet var ett lagringsutrymme, är det många kokkärl handlar det troligen om ett kök.

I anslutning till palatset finns ett rum med halvbågeformade fönster som vetter mot trädgården. Intill ett avlångt bord står en gigantisk rostig urtavla med tillhörande mekanik, ett tecken på tidens gång. Utrymmet är forskarnas fältkontor. Kristian plockar fram fältdagboken. – Monica och jag turas om att föra dagbok med text, skisser och fotografier över allt vi gör här.

Monica rengör keramiken och Kristian har hittat en särskilt intressant skärva. Vulkanen Etna syns i fonden.

KRISTIAN

GÖRANSSON:

Yrke: Docent och lektor i antikens kultur och samhällsliv, institutionen för historiska studier.

Före GU: 2013–2019 direktör

för Svenska institutet i Rom. Ålder: 53 år.

Bor: I Göteborg. Aktuell: Utgrävning på Sicilien.

Familj: Sambo, mor och bror med familj.

Intressen:  Litteratur, musik, konst, vin och historia i allmänhet.

Francavilla ligger strategiskt vid floden Alcantara, en av få på Sicilien som aldrig torkar ut, i ett område med bördig vulkanjord. Här fanns goda förutsättningar för jordbruk och kontroll över vägarna till inlandet.

Utgrävningarna har bekräftat att platsen var bebodd från 400-talet till 200-talet f.Kr. Nyligen fann teamet ett mynt från 200-talet f.Kr. präglat i Syrakusa.

– Det är det hittills yngsta föremålet som vi med säkerhet kan datera. Ungefär vid den tidpunkten verkar det som om staden övergavs, säger Kristian Göransson, som misstänker de puniska krigen.

Dessa krig mellan Rom och Kartago blev en vändpunkt. När Sicilien blev romersk provins förlorade grekerna sin ställning.

Har din syn på den grekiska närvaron förändrats?

– Den har fördjupats.

Den kanske viktigaste insikten är att grekerna inte bara bodde längs kusterna, utan även etablerade sig strategiskt i inlandet. Och arbetet fortsätter. Lager för lager växer bilden fram av människorna som levde här för 2 500 år sedan.

Att Svenska institutet i Rom och den arkeologiska kursen fyller 100 år understryker en lång tradition av svensk humanistisk forskning kring Medelhavet. För Kristian är sambandet tydligt: utan instituten i Rom och Aten ingen kontinuitet, ingen infrastruktur och inga fältkurser.

– Vi som inte har grekiska och romerska ruiner i våra egna länder är beroende av samarbeten. Tack vare instituten har Sverige en stark position inom klassisk arkeologi. Utan dem hade vi inte kunnat bedriva den här typen av undervisning eller fältarbete.

Erfarenheterna som direktör i Rom har präglat Kristians arbete även som forskare och lektor vid Göteborgs universitet.

– Jag lärde mig att leda en verksamhet, bygga internationella samarbeten och representera svensk forskning utomlands. Det har jag stor nytta av i dag.

Vid GU undervisar han i antikens kultur och samhällsliv och forskar om grekerna på Sicilien och i Nordafrika. Han är också studierektor och föreståndare för universitetets antikmuseum.

Att kombinera universitetsarbete med fältarkeologi kräver planering. Utgrävningarna koncentreras till några veckor per år. Resten av året ägnas åt analys, publicering och förstås undervisning.

Ett sekel efter att de första svenska arkeologistudenterna reste söderut är närvaron fortfarande levande. Och framtiden för medelhavsarkeologin ser ljus ut, anser Kristian, även om han inte tar något för givet. Det finns mycket mer att utforska och förstå. Och till skillnad från på Öland händer det faktiskt att Dottore Goransson unnar sig ett dopp i havet.

Text och foto: Anna Rehnberg

sig preses för Kungl. Vitterhetsakademien.

Hedersuppdrag med anor

– Ett mycket hedrande uppdrag, säger litteraturprofessorn Håkan Möller. Sedan 1 januari är han preses för Kungl. Vitterhetsakademien som främjar forskning och annan verksamhet inom humanistiska, religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner samt kulturmiljövård.

Dessutom delar akademien ut stipendier, priser och förvaltar fem historiska kulturfastigheter.

Det var år 1753 som drottning Lovisa Ulrika instiftade Kongl. Swenska Witterhets Academien, även kallad Drottningens akademi. Efter olika turer, då akademien varit mer eller mindre avsomnad, återupplivade Gustav III sin mors skapelse den 20 mars 1786, samma dag som han instiftade Svenska Akademien.

I början höll akademien sina sammankomster i drottningens gemak men så småningom flyttade verksamheten till lokaler i Wrangelska palatset på Riddarholmen. Efter att ha varit på olika adresser återfinns akademien sedan 1973 i Rettigska huset på Villagatan 3, berättar Håkan Möller, ledamot sedan 2016. – Till mina uppgifter som preses hör att leda Akademiens styrelse, förvaltningsutskottet, och även leda Akademiens

månatliga sammankomster då runt 50–60 ledamöter träffas. Tillsammans med akademiens ständige sekreterare har jag en framträdande roll vid den årliga högtidssammankomsten den 20 mars, där ofta kungahuset är representerat. För övrigt har vi bland annat möten med riksdagsledamöter och ordnar konferenser och underhåller ett omfattande internationellt utbyte. Årligen beviljar Akademien 35–40 miljoner kronor i form av forskningsanslag, stipendier, forskartjänster, verksamhetsstöd med mera. I samband med kungens 70-årsdag instiftades 2016 Bernadotteprogrammet, där Vitterhetsakademien samarbetar med Konstakademien, Musikaliska Akademien, Svenska Akademien och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Syftet är att stötta yngre forskare och konstnärer genom stipendier. – Sedan 2023 delar vi också ut Bernadottepriset, och sedan många år Gad Rausings pris för framstående humanistisk forskargärning, en prestigefylld utmärkelse och ett av Nordens största humanistiska priser. Vi delar även årligen ut priser till lärare inom Akademiens områden.

Akademien stöder forskningsförmedling och viss kulturell verksamhet, exempelvis via tidskrifterna Forskning & Framsteg och Respons, ger ut tidskriften Fornvännen, och har en egen akademisk litteratur av hög vetenskaplig och grafisk kvalitet, förklarar Håkan Möller.

– Akademien förvaltar dessutom fem kulturfastigheter. Förutom Rettigska huset, där kansliet är inhyst, även Stjernsunds slott i Närke, Skånelaholms slott i Uppland och Stensjö by i Småland. Den femte fastigheten är Borgs by på Öland som består av två gårdar, fornborgen Gråborg samt kapellruinen Sankt Knut. Personalen bedriver traditionellt jordbruk med öppna betesmarker, slåtterängar och hassellundar i ett oerhört vackert landskap.

Akademien har cirka 200 ledamöter, varav cirka 120 svenska ledamöter.

– Bland annat har vi experter inom ett stort antal språk. Att regelbundet umgås med alla dessa fantastiskt kunniga människor är förstås otroligt stimulerande.

Fakta: Kongl. Swenska Witterhets Academien inrättades 1753 av drottning Lovisa Ulrika. Akademiens uppgift är att främja forskning och annan verksamhet inom humanistiska, religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner samt kulturmiljövård. I samverkan med fyra andra kungliga akademier, medverkar Vitterhetsakademien också i Bernadotteprogrammet, vilket bland annat innebär utdelande av stipendier samt av Bernadottepriset.

Vitterhetsakademiens nye preses är Håkan Möller, professor i litteraturvetenskap vid GU samt docent i svensk litteratur vid Helsingfors universitet.

Festligt f irande då Vetenskapsfestivalen fyller 30

Den 17 april är det födelsedagskalas på Börsen med tal av "borgmästare" Aslan Akbas. Det som högtidligen ska firas är Vetenskapsfestivalen, som fyller 30 år. Inbjudna gäster är stadens förstaklassare.

Vetenskapsfestivalen består av två delar: ett skolprogram och ett program för allmänheten. Uppdraget är att väcka intresse för forskning och vetenskap, något som idag är viktigare än någonsin, menar projektledare Jenny Hultén.

– Vi vill stärka förtroendet för vetenskap och motarbeta desinformation och konspirationsteorier. Det gör vi genom att skapa möten mellan forskare, skolelever och allmänhet. Källgranskade och vederhäftiga fakta går alltid att hitta på internet

men att verkligen få lyssna på och samtala med experter inom olika områden, är en helt annan sak.

Under Vetenskapsfestivalen kan forskare påträffas lite varstans; bland omställningslabb i Frihamnen, på en fika i Biskopsgården eller så bjuder de på framtidens mat i Nordstan.

– Vi har också ett specialarrangemang dit vi bjudit in stadens 18-åringar, som ju ska rösta för första gången i höst. Det handlar om ett samtal kring sant och falskt och om hur man kan navigera i den blandning av information och konspirationsteorier som vi dagligen möter i olika medier.

Årets Vetenskapsfestival bjuder på cirka 200 aktiviteter varav 130 är publika. Det övergripande temat är Sanning och konsekvens, förklarar Jenny Hultén.

– Under pandemin förvandlades Veten-

skapsfestivalen till en online-festival. Det har vi fortsatt med så idag är cirka en tredjedel av skolprogrammet digitalt. Det är otroligt populärt, skolor över hela landet medverkar, till och med svenska skolor i utlandet. Festivalen följer läroplanen så att eventen verkligen bidrar till lärande och inte bara blir ett roligt inslag i skolan.

Oväntade möten är en viktig del av festivalen, menar Jenny Hultén.

– Bland annat kan man försöka lösa ett quiz på Contrast Public House eller lyssna på musikaliska tolkningar av klimathotet på Stadsbiblioteket.

Carl Johan Sundberg, professor i fysiologi vid Karolinska Institutet, är sedan 13 år ordförande för Vetenskapsfestivalens vetenskapliga råd. Han betonar vikten av att människor gör saker tillsammans som de kan uppleva med alla sinnen, istället för att bara lära sig vid en dator.

– Vetenskapsfestivalen är en plats där allmänhet och skolelever får möta forskare som håller på med spännande saker som kan leda till fortsatt vetenskaplig och teknisk utveckling. I ett samhälle som säger sig vara baserat på kunskap måste människor involveras, det är själva grundbulten i en demokrati. Det gäller att skapa det där suget efter kunskap, som kanske börjar med ett roligt experiment men som fortsätter med fördjupade samtal om vetenskapliga fenomen.

Festivalen handlar inte bara om STEM-området – naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik – utan också om humaniora och samhällsvetenskap, betonar Carl Johan Sundberg.

– Alla vetenskapsområden ingår och inte minst viktigt är reflektion, exempelvis över vart den tekniska utvecklingen är på väg.

Det är inte bara skolelever och allmänhet som lär sig under Vetenskapsfestivalen, forskarna gör det också, förklarar Carl Johan Sundberg.

»Det gäller att skapa det där suget efter kunskap, som kanske börjar med ett roligt experiment.«

– Jag tror inte att man behöver locka med någon kändis för att få folk intresserade. Tvärtom kan Vetenskapsfestivalen vara ett tillfälle för unga forskare och doktorander att träna sig i att berätta och förenkla, utan att tumma på det som är vetenskapligt belagt. Att förklara för andra är också bästa sättet att själv få grepp om den egna forskningen.

Vetenskapsfestivalen i Göteborg är en av de största i Europa och den enda av rang i Sverige, konstaterar Carl Johan Sundberg.

– Den allmänna kostnadsutvecklingen har tyvärr urholkat medlen från våra huvudmän. Nu är det dags för ”samling vid pumpen”, om man vill undvika att festivalen tappar sin kraft och betydelse.

Årets Vetenskapsfestivalen inleds alltså med fest på Börsen, säger Jenny Hultén.

– Vi har lottat fram de klasser som får vara med.

Text: Eva Lundgren

Festivalen i siffror:

2

... miljoner besök sedan starten

3 209

... så många deltog i världens största läslektion 2009

300

... orter, från så många platser kom deltagarna 2020

2018

... året då fysikern Max Tegmark i hologramform invigningstalade

Fakta: Vetenskapsfestivalen har sedan starten haft över 2 miljoner besök. Festivalen har gästats av många kända personer, exempelvis astronauten Christer Fuglesang, kung Carl XVI Gustaf, primatologen

Jane Goodall, Jennifer Doudna, Nobelpristagare i kemi, evolutionsbiologen Richard Dawkins samt fysikern Max Tegmark som 2018 invigningstalade via livehologram från andra sidan Atlanten. Festivalen har två Guinness världsrekord: 2013 deltog 3 209 elever i 54 skolor runt om i Sverige i världens största läslektion. 2014 byggde 1 200 elever en 17,2 meter hög koloss bestående av 4 096 småpyramider.

Under pandemin 2020 blev festivalen digital med 56 000 besök och 37 000 elever från över 300 orter i Sverige och internationellt.

Huvudmän: Göteborgs universitet, Chalmers, Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen, Näringslivsgruppen Göteborg & Co och Vetenskapsrådet.

Årets tema är Sanning och konsekvens. Det publika programmet pågår 17–19 april och skolprogrammet 17–29 april.

»Byggnaden

kommer att bidra till att synliggöra en verksamhet som har stor betydelse både inom och utom akademin.«

MÅNS SÖDERBOM

Målgång i sikte för Handels

– Medarbetare och studenter har haft stort tålamod under de många år som bygget pågått. Men nu är huset tätt och väderskyddat, vilket innebär att det invändiga arbetet kan ta fart. När vi flyttar in sommaren 2027 blir det till väldigt fina lokaler.

Det förklarade Måns Söderbom, dekan på Handelshögskolan, under en visning av fakultetens nya byggnad i februari.

Det hela började med en arkitekttävling 2014 som vanns av Johannes Norlander Arkitektur. Själva bygget. som startade 2021

och skulle ha varit klart 2025, har drabbats av några bakslag, bland annat gick huvudentreprenören Serneke Sverige i konkurs i janu-

Nedräkning.

Dekan Måns Söderbom ser fram emot att snart kunna slå upp portarna till de nya lokalerna som samlar alla Handelshögskolans verksamheter under ett tak.

ari 2025. Redan i mars fick dock Peab i uppdrag att färdigställa huset som väntas vara färdigt sommaren 2027. Det berättade Susanne Lundberg, projektchef på Peab. – Att genomföra ett sådant här projekt, i en väldigt trång arbetsmiljö där delar av Vasagatan fått stängas av, är tekniskt och logistiskt mycket komplext. Men eftersom vi hela tiden jobbat tvåskift, också under sommaren, kommer vi att hålla tidsplanen.

Nybyggnaden innebär åtta våningar över mark med nya studieplatser, studentservice samt ett kafé. De översta planen kommer att innehålla kontor samt matsal. Taket kommer att täckas av solpaneler och där kommer också att finnas en fläkt samt en fönstertvättanordning, berättar Jan Henningsson, byggherre och projektchef på Akademiska Hus. – Huset kommer också att ha

Fakta: Handelshögskolans nya byggnad innebär att alla fakultetens delar samlas på en gemensam plats. Huset ska rymma studieplatser, två stora auditorier, kafé, matsal, studentservice samt ny huvudentré. De övre våningsplanen ska innehålla kontor.

Så småningom kommer den nya byggnaden också att ha en entré till Västlänkens station Haga som väntas stå klar i slutet av 2030.

Totalt omfattar byggnaden 10 800 kvadratmeter i åtta våningsplan ovan mark samt ett källarplan. Handelshögskolan får tillgång till byggnaden sommaren 2027 och från höstterminens start kommer undervisning att bedrivas i det nya huset. Byggnaden innebär ökade lokalkostnader för Handelshögskolan på 20–30 miljoner kronor per år.

två hörsalar. Den ena kommer att ha plats för 250 studenter och kan anpassas till grupparbeten eller vanliga föreläsningar. Salen kommer att ha både högtalare och mikrofoner i taket så att samtal kan föras även om man sitter långt ifrån varandra. Den andra salen, med 400 platser, är tänkt att användas av hela universitetet och också för externa möten.

Idag finns ett antal av Handelshögskolans verksamheter på Viktoriagatan 13, bland annat institutionen för ekonomi och samhälle. Nybygget innebär att samtliga delar samlas på en och samma adress, påpekar Måns Söderbom.

– Byggnaden kommer att bidra till att synliggöra en verksamhet som har stor betydelse både inom och utom akademin. Handelshögskolan finns ju redan mitt i staden men genom en kommande upp -

Högt tempo i slutskedet. Från och med i höst kommer undervisningen att ske i det nya huset. Till vänster förbereds för arbetet med fasaden.

gång från Västlänken, blir vi ännu lättare att nå för studenter, medarbetare och samarbetspartner. Byggnaden innebär ökade kostnader för Handelshögskolan på 20–30 miljoner kronor per år.

– Det ställer krav på att vi använder våra lokaler effektivt, arbetar med förtätning och säkerställer ett högt nyttjande av ytorna. Vi behöver dessutom se över våra kostnder, prioritera och arbeta proaktivt med intäktssidan. Hela verksamheten

behöver gemensamt bidra till att vi långsiktigt kan bära åtagandet och fortsatt värna kvaliteten

Den som är nyfiken på fasaden kan ta sig en titt redan nu, eftersom det arbetet redan satt igång.

– Mönstret ska påminna om hyvlad och huggen sandsten, som en hyllning till områdets äldre arkitektur, förklarade Jan Henningsson.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Massimiliano Guido testar klaviaturen.

Återskapar unika klaverinstrument

Noggranna replikor av fyra musikinstrument från renässansen till romantiken, det är vad det banbrytande projektet Remake kommer att bygga.

Bland annat handlar det om ett claviorganum. Den som inte vet vad det är kan bege sig till Tyska kyrkan där det framme i koret står en nyskapad kopia.

– Kombinationsinstrument var inte alldeles ovanliga under renässansen och barocken. Bland annat förekom de vid flera hov samt i kloster och kyrkor, berättar Joel Speerstra, universitetslektor vid Högskolan för scen och musik. Tillsammans med Massimiliano Guido, Università di Pavia, och Andrea Schiavio, University of York, är han forskningsledare för projektet.

– Ett claviorganum är en kombination av cembalo och orgel. Strängarna är som på en cembalo och pipor och bälgar som på en orgel. Man kan spela på enbart cembalodelen, enbart på orgeldelen eller på båda samtidigt.

Det claviorganum som finns i Tyska kyrkan är byggt för ensemblen Göteborg Baroque och stod klart 2019. Det ingick i forskningsprojektet "Gamla" instrument med ny affordans, förklarar Joel Speerstra.

– Inom det nystartade REM@KE planerar vi att bygga ytterligare ett claviorganum. Denna gång handlar det om en replika av ett instrument framställt 1781 i Augsburg av den kände klavermakaren Johann Andreas Stein (1728–1792). Det var ingen mindre än Patrick Alströmer, direktör vid Ostindiska kompaniet, grundare av Kungliga Musikaliska Akademien samt ledamot av Vetenskapsakademien, som

någon gång vid slutet av 1700-talet importerade instrumentet som senare köptes av den förmögna familjen Hall.

Idag finns detta claviorganum i Göteborgs stadsmuseum, som projektet samarbetar med, berättar Eleanor SmithGuido, biträdande forskare vid Högskolan för scen och musik.

– Instrumentet är speciellt, dels för att det har flera toner per oktav, dels för att orgeldelen kan placeras bakom musikerna, vilket får musiken att klinga mot publiken. Stein var en kreativ instrumentmakare som på betydelsefulla sätt utvecklade hammarklaveret så att det blev mer expressivt och bidrog till vad som senare skulle bli det moderna pianot. Vi vet att Mozart besökte Steins verkstad, så sannolikt spelade han också på hans instrument, även om det inte är belagt. Idag finns, så vitt man vet, endast tre Stein-kombinationsinstrument kvar: claviorganumet här i Göteborg samt kombinationen cembalo-piano i Neapel och Verona.

Men någon musik skriven för just ett claviorganum finns inte bevarad. Sanno -

»Man kan spela på enbart cembalodelen, enbart på orgeldelen eller på båda samtidigt.«

JOEL SPEERSTRA

Fakta: REM@KE — Reconstructing Embodied Musical Knowledge at the Keyboard lanserades officiellt den 20–21 november 2025. Det unika projektet går ut på att bygga replikor av fyra historiska klaverinstrument: ett claviorganum, en spinett, en cembalo samt ett pianino.

Det handlar inte bara om att återskapa själva föremålen utan också om att förstå hur instrumenten interagerar med allt från instrumentbyggare och utövare till lärare och lyssnare. Det sexåriga projektet förenar expertis inom organologi, musikvetenskap, kognitionsvetenskap, konstnärlig forskning, restaurering, tillämpat kulturarv, datavetenskap, digital humaniora och akustik.

Projektet innebär ett samarbete mellan Högskolan för scen och musik (forskningsledare Joel Speerstra), Università di Pavia (forskningsledare och projektkoordinator Massimiliano Guido) samt University of York (forskningsledare Andrea Schiavio). Europeiska forskningsrådet finansierar med drygt 8 miljoner euro.

likt improviserade musikern istället eller arrangerade om kända stycken för instrumentet, säger Eleanor Smith-Guido. – I samarbete med stadsmuseet och Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora (GRIDH) kommer jag nu att ta fram ett sociogram, alltså en kartläggning av var instrumentet funnits i stan, vilka som spelat på det samt försöka lösa mysteriet om vilken musik som framförts.

En viktig aspekt av Remake är att bygga replikor av instrument som inte kopierats förut, vilket kommer att leda till helt ny kunskap, förklarar Eleanor Smith-Guido. – Bland annat ska vi undersöka betydelsen av förkroppsligad kunskap, där man lär sig hur ett instrument fungerar genom att arbeta med materialet, tänka ut olika lösningar och personligen uppleva vad som är lätt eller svårt, istället för att bara läsa till sig kunskapen. Samma sak gäller för publiken som självklart får en helt annan upplevelse när de lyssnar på musik spelad på ett verkligt instrument, som de kanske också kan gå fram och känna på, istället för att bara titta på instrumentet i ett museum. Vad som händer i hjärnan, både hos byggare, musiker och publik, är något kognitionsforskaren Andrea Schiavio, University of York, ska djupstudera. Förutom ett claviorganum ingår också ett pianino i projektet, byggt av den parisiska pianofirman Pleyel.

– Dessa klaver var under 1800-talet kända för sin subtila dynamik och fina

Massimiliano Guido och Eleanor Smith-Guido (ovan) ingår i det unika projektet Remake som handlar om att återskapa historiska instrument.

klang. I ett brev beklagade sig exempelvis Chopin över att hans Pleyel-piano var försenat: ”Jag drömmer om musik men kan inte göra någon”.

I projektet ingår också en italiensk spinett, typiskt kurvad på ena sidan och byggd av den kände klavermakaren Girolamo Zenti (cirka 1609–1666), berättar Joel Speerstra.

– Instrumentet associeras ofta med Bach. Vi kommer att göra två kopior för att undersöka hur olika hantverkare påverkar resultatet. Det fjärde instrumentet är en cembalo, byggd av den tyske mästaren Christian Zell (cirka 1683–1763).

Projektet har många delar, bland annat en genusaspekt, berättar Eleanor Smith-Guido.

– Den här typen av dyrbara klaver spelades ofta i borgerskapets fina salonger, inte sällan av de rika godsherrarnas eller köpmännens fruar eller döttrar. Så här finns sannolikt många berättelser att leta reda på.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Istället för att bekämpa kritik bör vetenskaplig diskussion öppna även för alternativa tolkningar av samhällets utmaningar. Det menar Susanne Dodillet och Sverker Lundin, universitetslektorer i pedagogik, som svar på Mikael Karlssons och Layla Mendys yttrande i Curie.

Den vetenskapliga diskussionen måste tåla alternativa synsätt

Mikael Karlsson och Layla Mendy förespråkar i Curie den 19 januari 2026 kraftfulla insatser för att skydda klimatforskare från vad de upplever som osaklig kritik och medvetna feltolkningar. I sin artikel talar de om hot och trakasserier och placerar dessa i en bredare kontext av vetenskapsförnekelse. Som föremål för sådan förnekelse tar de, vid sidan om klimatvetenskapen, upp covidvaccin och förintelsen. Det är inte bara vetenskapens problemförståelse som förnekas, utan även behovet av motåtgärder, beklagar de. Därför ska lärosäten «sjösätta kraftfulla kommunikationsstrategier för att motverka vetenskapsförnekelse i samhället».

Alan Chalmers bok Vad är vetenskap egentligen? har under lång tid använts som kurslitteratur i vetenskapsteori. Titelns fråga är användbar som ingång till Karlssons och Mendys debattinlägg. Två alternativ kan ställas mot varandra: på ena sidan Karl Popper. Han menade att vetenskapliga framsteg är följden av att enskilda personer framkastar djärva hypoteser som sedan prövas genom empiriskt grundad kritisk diskussion. Denna idé är demokratisk och egalitär. Vem som helst kan i princip delta i den vetenskapliga diskussionen. Det spelar ingen roll vem man är – kön och etnicitet är lika oväsentligt som socialt ursprung och utbildning. Det som spelar roll är vad man säger och huruvida det kan motstå vederläggningsförsök.

En närliggande syn på vetenskap hade John Dewey. Han värdesatte alla samhällsmedborgares delaktighet i det vetenskapliga sättet att tänka och handla, karaktäriserat av problemlösning genom samarbete. Liksom Popper såg Dewey

»Forskning har blivit ett socialt system som inte tolererar kritik som utmanar makten.«

det som vetenskapens signum att det bästa argumentet får vinna, oberoende av vem som formulerar det. För Popper och Dewey var vetenskapen intimt förbunden med det demokratiska samhällets dynamik av delaktighet, öppenhet och engagemang.

Popper och Deweys respektive vetenskapsteorier blev hopplöst förbisprungna av efterkrigstidens samhällsutveckling. Den vetenskapliga anda som de ville skulle besjäla de framväxande moderna demokratierna, ersattes av en teknokratisk idé om yrkesforskning som drivkraft för en förment neutral samhällsutveckling. Undervisning och forskning gled isär när både forskning och universitetsundervisning började betraktas som yrken med krav på specialistutbildning.

Mot Popper kan man ställa Thomas Kuhn, som representant för detta nya sätt att tänka om vetenskap. För honom var frågan om vem avgörande: forskare blev man genom att skolas in i ett vetenskapligt paradigm – lekmännen utanför skulle inte göra sig besvär.

Karlsson och Mendys krav på att klimatforskare ska skyddas, föregrips även av Robert Merton som redan på 1940-talet talade om nödvändigheten av att skydda forskningssystemets bräck-

liga sociala dynamik från politiskt och ekonomiskt inflytande. Från att vetenskapliga framsteg ansågs vila på enskilda personers kreativitet, engagemang och mod, började forskning framstå som ett anonymt system för kunskapsproduktion. Snarare än kritik och bildning hamnade frågan om kunskapsproduktionens effektivitet i centrum.

Popper såg denna nya forskning komma och uppfattade den som ett hot inte bara mot vetenskapen han värderade så högt, utan mot själva civilisationen.

Forskning har blivit ett socialt system som inte tolererar kritik som utmanar makten. Det gemensamma mönstret är att det inte spelar någon roll hur meriterad en forskare är – om hon går sin egen väg i fråga om covid, klimat eller andra världskriget, uppfattas inte detta som en normal del av det vetenskapliga samtalet, utan som en patologi. För alla dessa frågor finns en påbjuden problemförståelse, förknippad med politiskt handlande, som uppfattas som så avgörande att kritik inte kan tolereras. Mest extrema har åtgärderna varit i fråga om förintelsen, där alternativa tolkningar är kriminaliserade. Vill Karlsson och Mendy införa motsvarande förbud mot förnekelse av vaccinoch klimatforskningens sanningsanspråk?

Ironiskt nog – i en tid då forskningen manar oss att 1900-talets erfarenheter aldrig får glömmas – beskrivs dagens forskningssystem tämligen träffande av Adolf Reins Die Idee der politischen Universität, publicerad 1932 under upptakten till Hitlers maktövertagande. I linje med den nationalsocialistiska ideologin beskrev Rein hur universitetet och dess forskning skulle ställas i det tyska folkets tjänst. Väl att märka, menade han inte att univer-

sitetet skulle underordnas politiken och absolut inte partipolitiska stridigheter. Universitetet skulle bidra genom att vägleda samhällsförändringen, utifrån empirisk forskning.

Den tyska forskningen fick under 1930-talet bättre finansiella villkor än någonsin tidigare. Även om alla forskare inte var övertygade nazister, fann de allra flesta sig till rätta inom den nya ordningen. Direkt styrning och repressalier behövdes knappast – forskarna sökte sig till de projekt som möjliggjorde finansiering och främjade karriären. Rein gav inte upp idén om sanning, krävde bara att den sanning som vetenskapen odlade skulle

stå i det tyska folkets tjänst. Jämförelsen provocerar givetvis, men vi menar att den säger något viktigt om den idé om vetenskap som Karlsson och Mendy försvarar: vi menar att detta forskningssystem saknar motståndskraft mot att integreras i en totalitär samhällsordning.

Denna tolkning sprider ljus över hatet mot etablerade klimatforskare: Hatet beror på forskningens politisering och det orättvisa sätt på vilket kritiska röster exkluderas från det vetenskapliga samtalet. Forskarna blir föremål för vad som egentligen är regimkritik, som i brist på legitima fora tar sig ofruktbara uttryck.

Förändringar måste få ta tid

Vi är kritiska till hur processen att slå samman verksamheterna vid PIL och ASK har genomförts. Vi menar att beslutsunderlaget är bristfälligt och att förändringen drivs fram för snabbt. Processen är otydlig och universitetsledningen pekar med hela handen utan att riktigt veta vart den är på väg. Dessutom är det fortfarande oklart vilka konkreta uppgifter den nya enheten ska ha.

En av våra främsta invändningar är att personalen inte har varit tillräckligt involverad och att nyttan med en sam-

Replik

Ett tydligt uppdrag

Förändringsarbetet vid PIL och ASK och förberedelserna för en ny stödenhet har pågått under en längre tid. Beslutet har föregåtts av en utredning, flera möten med samtliga medarbetare samt ett löpande arbete i en samordningsgrupp där även arbetsmiljöombud ingått. Jag delar inte bilden av att arbetet skett hastigt. Det handlar inte heller om att kvaliteten eller kompetensen hos nuvarande enheter varit ifrågasatt.

Utbildningsnämnden har formulerat ett tydligt uppdrag för den nya enheten utifrån universitetets strategier. Det syftar långsiktigt till att stärka utbildningen genom utvecklat pedagogiskt ledarskap och ökad lärarkompetens, vilket också på

manslagning fortfarande är oklar. Vi är också starkt kritiska till att delar av det språkstöd som i dag ges genom ASK riskerar att försvinna i den nya organisationen. ASK har under åren fått mycket välförtjänt uppskattning för sitt språkstöd till studenter och doktorander. Nu finns en risk att sådana insatser i stället flyttas över till enskilda lärare och institutioner.

Sammantaget är det oklart vilka effektiviseringar sammanslagningen ska leda till. Vi befarar i stället att arbetsuppgifter

De etablerade forskarna framstår som medlöpare, även om de i själva verket bara följer sin egen övertygelse och söker sanningen. Snarare än mer resurser för bekämpande av kritik är en bättre lösning därför att göra tvärtom och öppna upp den vetenskapliga diskussionen även för alternativa tolkningar av vari samhällets utmaningar består och argument för alternativa politiska handlingsvägar.

Susanne Dodillet, universitetslektor i pedagogik, Stockholms universitet

Sverker Lundin, universitetslektor i pedagogik, GU

sikt kan minska behovet av individuella stödinsatser för studenter och doktorander. Rekrytering av föreståndare pågår.

Ärendet har beretts i universitetets ordinarie beslutsstruktur, i Utbildningsnämnd, Forskningsnämnd, Forskarutbildningsrådet och Ledningsrådet. I dessa kollegiala organ finns representanter för lärare, studenter och doktorander, och de har sammantaget ställt sig bakom förändringen även om kritiska synpunkter naturligtvis har lyfts under arbetets gång. MBL har också fått information fortlöpande.

Malin Broberg, rektor

flyttas någon annanstans i organisationen. Många lärare har redan en pressad arbetssituation och det är oklart hur ytterligare uppdrag ska kunna rymmas. Vi efterlyser därför en mer genomarbetad process där uppdraget är tydligt definierat och där personalens kompetens tas tillvara. Förändringar måste få ta tid, särskilt när de påverkar både verksamhetens kvalitet och arbetsmiljö.

Maja Pelling, ordförande för Saco

Du vet väl att du kan skicka in insändare!

Skriv kort och kärnfullt. Försök att begränsa texten till cirka 350–400 ord.

Deadline för nästa nummer är den 15 maj.

Skicka din artikel till: gu-journalen@gu.se

NY PÅ JOBBET

Amy Alexander är ny professor i statsvetenskap.

Margit Alt Murphy är ny professor i fysioterapi med inriktning mot neurologisk rehabilitering.

Inger Berndtsson är ny professor i specialpedagogik.

Mats Granath är ny professor i komplexa system.

Jessica Hemmings är ny professor i konsthantverk.

Tobias Hägerland är ny professor i religionsvetenskap och teologi med inriktning exegetik.

Jens Knigge är ny professor i musikpedagogik.

Pauli Kortteinen, vicerektor för utbildning, är ny ordförande för styrelsen för Folkuniversitetet Region Väst.

Johan Kärnfelt är ny professor i idé­ och lärdomshistoria.

Chatarina Löfqvist är ny professor i vårdvetenskap med inriktning mot kvantitativ metod

Jyoti Mistry är ny professor i film.

Fredrik Nyberg är ny professor i epidemiologi och registerforskning, särskild inriktning lungmedicin.

Mari Paananen är ny professor i företagsekonomi, inriktning externredovisning.

Óskar

Ragnarsson är ny professor i invärtesmedicin med inriktning mot endokrinologi.

Cecilia Rosengren är ny professor i idé­ och lärdomshistoria.

Asad Basheer Sayeed är ny professor i datalingvistik.

Kjetil Søreide är ny professor i kirurgi. Lisa Tuom är ny professor i logopedi.

Rhian Waller är ny professor i biodiversitet.

UTMÄRKELSER

Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap, är ny ledamot av Kungl. Gustav Adolfs Akademien.

Moa Bladini, docent i straffrätt, har tilldelats 2025 års Birger Karlssons vetenskapspris. Hon prisas för att hon är en synnerligen framstående vetenskapsidkare.

Bengt Kristensson Uggla har förlänats H.M. Konungens medalj för förtjänstfulla forskningsinsatser inom filosofi och vetenskapsteori. Han är filosofisk rådgivare vid Centrum för personcentrerad vård (GPCC).

Pernilla Myrne, docent i arabiska, har tilldelats Kungl. Vitterhetsakademiens Rettigska pris om 250 000 kronor. Hon prisas för sin framstående forskning inom arabisk språk och litteraturvetenskap, särskilt avseende kvinnliga aspekter av arabisk medeltida litteratur. Ganesh Shinde, institutionen för kemi och molekylärbiologi, tilldelas kemistsamfundets Ludwig Ramberg Prize för doktorsavhandlingen Boron Directed Regioselective Aromatic Ortho Functionalizations

ANSLAG

Maria Falkenberg, professor i biomedicinsk laboratorievetenskap, har tilldelats Torsten Söderbergs akademiprofessur i medicin på 10 miljoner kronor. Hon får professuren för sina banbrytande studier av mitokondriella sjukdomar och utveckling av nya riktade behandlingar. Maria Falkenbergs grupp har, tillsammans med ett läkemedelsföretag, bland annat tagit fram ett nytt ämne som kan hjälpa till att återställa funktionen hos ett skadat enzym i cellens mitokondrier. Ett läkemedel baserat på principen har börjat testas på människa i en fas 1­studie och de första resultaten analyseras nu. Henrik Zetterberg , professor i neurokemi, har tilldelats ett anslag finansierat av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelser och SciLifeLabs pro ­

Göran Hilmersson lämnar GU

Göran Hilmersson, dekan vid Fakulteten för naturvetenskap och teknik, blir den 1 oktober rektor vid Linnéuniversitet. Han lämnar då Göteborgs universitet där han haft ledningsuppdrag i drygt 20 år. – Jag är både orolig och förväntansfull.

Förutom en postdoktorstjänst vid The Scripps Research Institute i San Diego 1997–1998 har Göran Hilmersson varit verksam vid Göteborgs universitet ända sedan grundutbildningen. Han disputerade i organisk kemi 1996, blev professor 2005, prefekt vid institutionen för kemi och molekylärbiologi 2015 och dekan 2018. – Har man jobbat så länge inom en verksamhet blir den en del av ens identitet. På se­

gram Proof of Concept Proof. Han får anslaget för projektet FIND-AD (Finger-prick INnovative Diagnosis for Alzheimer’s Disease)

EVENEMANG

Lunchlådan Lyssna på klassisk musik, framförd av studenter vid Högskolan för scen och musik.

Tid: 12:15–13:00 den 2 april och 9 april

Plats: Eklandagatan 86, rum 2150

Symfonikonsert

Studenter från masterutbildningen i symfoniskt orkesterspel och kandidatprogrammet i klassisk musik framför verk av Richard Wagner, Joseph Haydn och Carl Nielsen.

Tider: 18:00–20:00 den 16 april

12:15–13:00 den 17 april 15:00–17:00 den 18 april

Plats: Konsertsal 1, Fågelsången 1 Hoten från havet

Hur kan vi hantera skuggflottan med lagliga medel, och vad har nordisk sjörätt med detta och Nordens framtid att göra? Ta del av insikter presenterade av professor Kristina Siig under årets Sven­Olof Bodenfors­seminarium.

Tid: 14:00–16:00 den 13 april

Plats: SEB­salen, Handelshögskolan

Evenemanget är på engelska

nare år har mycket handlat om flytten till Natrium och sammanslagningen med IT­fakulteten. Jag har trivts väldigt bra och det är med vemod jag lämnar GU. Men jag hade ångrat mig om jag inte tagit det här steget. Linnéuniversitet är betydligt mindre än GU, med cirka 15 000 helårsstudenter och verksamhet i både Kalmar och Växjö.

– Min erfarenhet är att mindre lärosäten är mer positiva till förändring och har vassare strategier än de stora universiteten. Ett av Linnéuniversitets mål är exempelvis 50 procents externfinansierad forskning. Man

AW med forskare

Motvind i opinionen, skandaler i media och hot från både höger och vänster. Moderaterna är inte längre det självklara högeralternativet i svensk politik. Varför har det blivit så?

Tid: 17:30–19:00 den 15 april

Plats: Pustervik

Medverkande: Ann­Kristin Kölln, Pontus Mattsson samt Mikael Persson.

Samtalsledare: Mattias Hagberg

Solidariskt kylskåp Hämta räddad mat och bidra till minskad klimatpåverkan!

Tider: Kl. 16:00–16:15 den 5 maj och 2 juni

Plats: Pedagogen

BÖCKER

Deap Learning Crash Course

En forskargrupp vid institutionen för fysik, ledd av Giovanni Volpe, har publicerat en praktisk, projektbaserad introduktion till modern AI. Boken visar steg för steg hur man bygger neurala nätverk från grunden, vilket gör djupinlärning tillgängligt för nyfikna programmerare och forskare utan tidigare erfarenhet av tekniken.

satsar tydligt på STEM­områdena, alltså naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och är noga med att möta samhällets behov. Det måste de mindre högskolorna vara, de är ju väldigt viktiga i sina regioner.

Trots att Göran Hilmersson inte börjar sitt nya jobb förrän i höst är han redan engagerad i Linnéuniversitetets verksamhet. Bland annat ska han medverka till utseendet av ny universitetsdirektör samt till valet av prorektor.

– Jag har dock inte kapat förtöjningarna till Göteborg utan har exempelvis huset kvar i Mölndal. Dessutom slutar jag inte som GU­anställd utan tar bara tjänstledigt. Kanske kommer jag tillbaka så småningom och undervisar några år innan jag går i pension.

I ständig förändring

Som samverkansdoktorand har jag generellt ganska goda utsikter och kan variera min arbetsplats. Vyn må vara en smula enformig, men en k-märkt varvsbyggnad och några enstaka kranar är allt som finns kvar av det som en gång var varvsområde i hamnstaden Göteborg.

Lustigt nog ligger hemsjukvårdens lokaler i samma byggnad som Götaverkens sjukstuga låg en gång i tiden. Här har jag haft min arbetsplats i snart 18 år varav de sista 3,5 åren som doktorand på halvfart med fokus på svårläkta sår i kommunal hälso- och sjukvård.

För många patienter i Sverige är utsikterna för läkta sår lite skral, mycket beroende på avsaknad av strukturerad utredning och diagnos. Det försöker vi ändra på med stöd av vårdprogrammet för svårläkta sår.

Frågan

Med hela staden som arbetsfält blir det många härliga möten med patienter, kollegor och studenter.

Lundby har förändrats mycket på kort tid och många områden har gått från att vara industritomter till levande områden med bostäder och verk-

samheter av olika slag. Den ständigt pågående byggnationen gör att vägen till arbetet är i ständig förändring.

Veronica Almstedt, distriktssköterska i Göteborgs Stad och samverkansdoktorand vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Vilket tekniskt framsteg kommer att förbättra din vardag 2026?

– Jag tror att 2026 kommer vara året AI förändrar min vardag. Jag kommer att använda AI ännu mer i mitt vardagliga arbete, men också som reseagent, personlig tränare och bollplank. Jag ser fram emot att få en multikompetent och opartisk följeslagare i vardagen.

Josefine Randenius, fakultetscontroller och teamledare, Fakulteten för naturvetenskap och teknik

– Jag tror att jag, liksom många andra, kommer att ha nytta av chattbotar som Chat GPT, etersom de effektiviserar läsande, skrivande och analys i mitt dagliga arbete. Det frigör tid för utveckling av undervisning och forskning, men hjälper mig också att tänka ett steg längre genom att pröva resonemang, hitta luckor i argumentationen och få syn på vad som saknas i min egen text.

Charlott Sellberg, professor i informationsteknologi och lärande, institutionen för tillämpad IT

– Jag hoppas att 2026 är året då Googleassistenten där hemma kommer att börja förstå vad jag säger och kanske till och med kan stänga av musiken när jag ber den. Än så länge svarar den ”Jag förstår faktiskt inte!” på det mesta men det är väl fortfarande min skånska som är problemet.

Jenny Brandin, ekonomicontroller. Ekonomienheten, redovisningssektionen

– Många hade nog svarat något som har med AI att göra som verkligen kan förenkla några saker i det dagliga livet. Men för mig är det helt klart min nyinköpta airfryer. Jag kan bara rekommendera dem som inte har en att testa. Snabb, tyst, sparar energi och är bra för miljön. Kemal Hepsever, IT­supporttekniker, IT­enheten

AVSÄNDARE:

GU JOURNALEN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BOX 100

405 30 GÖTEBORG

Var? Vem? När?

• Artisten, Högskolan för scen och musik.

• Den legendariske dirigenten Herbert Blomstedt, född 1927, som 1999 blev Konstnärliga fakultetens förste hedersdoktor, Sture Carlsson, tidigare konserthuschef i Göteborg samt Konstnärliga fakultetens senaste hedersdoktor, studenterna Tea De Maria och Pepijn Bessemans.

• 18 februari 2026.

Kort beskrivning

– Lär av de mästare du beundrar men imitera dem inte utan utveckla ditt eget sätt att spela.

Det rådet gav Herbert Blomstedt under ett samtal med Sture Carlsson på Högskolan för scen och musik. Herbert Blomstedt har varit chefsdirigent för bland annat Sächsische Staatskapelle Dresden, Sveriges Radios symfoniorkester, San Francisco Symphony Orchestra och Gewandhausorchester Leipzig.

– Men det var under ungdomsåren i Göteborg som jag lärde mig älska musik och alla musiker i Göteborgs Symfoniker var mina idoler, berättade Herbert Blomstedt. 1954 fick jag min första

anställning som chefsdirigent, nämligen vid Norrköpings symfoniorkester, och dit återkom jag 2012 för att medverka vid orkesterns 100-årsfirande. Dagens orkestermusiker är dock mycket bättre än när jag började, samtidigt som konkurrensen blivit stenhård.

Vid samtalet deltog också violastudenten Tea De Maria och trombonstudenten Pepijn Bessemans. Också studenter i publiken bidrog med frågor.

– Det är när ni gått klart era utbildningar som era studier verkligen börjar. En duktig musiker tar nämligen varje tillfälle att lära sig genom hela livet, avslutade Herbert Blomstedt.