[
]
Swedish Press N Y A
S V E N S K A
www.SwedishPress.com
P R E S S E N
E S T . 1 9 2 9
April 2018 Vol 89:03 $5.95
Swedes Pushing Boundaries and Crossing Frontiers
03 7 2018 2014
Sahara Marathon Exclusive Interview with Dag Blanck Gemla Mรถbler
Saharamaraton till stöd för nationell frihet
På Västsaharas nationaldag, den 27 februari 2018, meddelade EU-domstolen att EU bryter mot lagen när de tar upp fisk i vatten längs den västsahariska kusten, och att Marocko inte har rätt att sälja fiskerättigheter som inte tillhör det egna landet. Domen firades som ett viktigt steg i kampen för att det västsahariska folket själva ska få bestämma över sina naturresurser. Foto: Lisa Söderlindh (Lisa.soderlindh@gmail.com)
S
Av Lisa Söderlindh
tartskottet går. ”Spring!” Wahid, en av dryga 100 deltagare från Algeriet, föser in mig mot klungan av löpare. Framför oss väntar 21 kilometer genom öknen. I årets Saharamaraton, som går mellan tre av flyktinglägren för västsaharier en bit utanför orten Tindouf i västra Algeriet, deltar människor från 23 länder. Även 60 västsaharier som bor i lägren har slutit upp i loppet som genomförs för 17:e gången under parollen ”det största solidaritetsloppet i världen”. Bland deltagarna finns de som traskar den kortaste delsträckan på fem kilometer såväl som de mer rutinerade löparna som spurtar alla 42 kilometer. Från 1-åriga Ebbe fastspänd i bärsele vid mamma Anna-Maria Marklund till f.d. spanska basketproffset Inma Zanoguera. Vad som förenar är insatsen för att visa solidaritet med det västsahariska folkets frihetskamp för en egen stat. Och i år bär maratonkilometrarna en särskild symbolisk mening: i 42 år har Marocko
[ ]
Swedish Press | April 2018 12
Lisa Söderlindh. Foto: Valentina Ángela & Pablo García.
ockuperat stora delar av Västsahara, området utmed Afrikas atlantkust kallat Spanska Sahara under Spaniens kolonisering. I samma antal år har mellan 90 000 och 165 000 västsaharier, bland vilka majoriteten är kvinnor och barn, bott i flyktingläger på algerisk mark och väntat på att få återvända till sitt hemland. Den nyss så täta klungan av löpare börjar skingras. Ryggtavlorna framför mig blir mindre och avståndet till löparna bakom mig växer. Ett tiotal västsaharier hejar på deltagarna och vajar den nedvända flaggan vars gröna del ska trona överst den dagen självständigheten är vunnen.
Med blicken följer jag barnen som rusar fram med ena handens pekfinger och långfinger formade till ett V: motståndstecknet symboliserande ”inget alternativ annat än ett självständigt Västsahara”. Samma budskap som låter sig avkodas i kvinnornas drillande tjut som snart byter plats med öknens vidsträckta tystnad. Också den tonar snart ut för mitt öra. I mitt inre dominerar den kompakta tystnaden som omger en av världens längsta konflikter. Omvärldens tystnad. Redan 1963 kom ett beslut från FN som fastslog västsahariernas rätt till självständighet och självbestämmande. Tolv år senare, 1975, avvisade Internationella Domstolen i Haag såväl Marockos som Mauretaniens anspråk på området som Spanien koloniserade 1884. År 1991 utlovade FN en folkomröstning om Västsaharas självständighet med vilket den västsahariska befrielserörelsen Polisario lade ner sina vapen. Någon folkomröstning eller avkoloniseringsprocess har dock aldrig ägt rum.
Fakta i målet är egentligen rätt enkla – västsaharierna har rätt till sitt eget land, men i praktiken är det inte så lätt, som Fredrik Laurin och Lars Schmidt skriver i sin bok ”Tyst Territorium” om Västsahara. Under 2000-talet har nya dödlägen fortsatt avlösa varandra och lösningen på den utdragna dragkampen om Västsahara är lika frånvarande som ökenhettan innan solen glidit upp ur dynorna. En mindre sandstorm försöker tvinga mina steg i dess riktning. Jag håller kurs bakom slutna ögonlock och tänker på den innerliga värmen med vilken människorna jag bor hos har välkomnat mig i sitt hem byggt på sand. Som maratondeltagare bor du med en västsaharisk familj och deltar i olika aktiviteter för att få större insyn i historien och livet i flyktinglägret. ”Det är bra att folk får se med egna ögon hur vi har det här”, går resonemanget under en av alla glädjefyllda eller sockerberusande teceremonier på den röda mattan i familjens tält. Maratonarrangemanget nämns som ett välkommet inslag i den bekanta vardagen. Redan första dagen av min tid i flyktinglägret vet jag att jag skall återvända, men till det outtalade hör den ofrånkomliga bisatsen: att när vi maratondeltagare återvänt till våra hemländer och vardag i frihet kommer livet i flyktinglägren att fortgå – precis som innan. ”Better than running, stand to take a fight”, skanderar Mando Diao i öronsnäckorna. Intäkterna från maratoneventet går bland annat till olika lokala projekt i lägren, såsom idrottsaktiviteter för att motverka den utbredda sysslolösheten och införandet av elektricitet i skolor. Ett betydelsefullt bidrag, om än inte svaret på det västsahariska folkets dröm. Men vilken är den kamp som kan bana väg för en seger?
För första gången gick segern till Västsahara – på tiden 2.59.47. Den västsahariska löparen Lehsen S. Ahmed kammade hem vinnarmedaljongen i 42-kilometer. Foto: SaharaMarathon
”Vi som tillhör den äldre generationen äger tålamodet att fortsätta vänta på den fredliga vägen, men jag ser hur frustrationen växer bland mina barn och den yngre generationen”, säger Zorgan Laroussi som varit aktiv i Polisario i 25 år. Jag träffar honom några dagar senare i Rabouni som är den administrativa delen av flyktinglägren. Vid internationella besök bistår Zorgan som guide på Nationalmuseet för det västsahariska folkets motstånd. ”Allt fler unga ser enda alternativet att plocka upp vapnen igen”, fortsätter han och får något uppgivet i blicken. Just denna lägesbeskrivning, eller förebud, har dock figurerat i parlören i minst tio år. Men allmänt bekant är även förtryckets följder: att förr eller senare riskerar det väcka ett hat som antingen vänds inåt eller utåt. Vad gör ett hat som vänds inåt och som riskerar slå rot allt djupare för varje dag i ett ingenmansland där en tillfällig lösning blivit permanent? Vad gör detta hat till en människa? Vad gör ett hat som pyr hos en generation till ett folk? Och vart kommer detta frustrerade hat – ett hat utan tålamod – till sist att bära vägen? Mellan sandkornen som piskar
mot solglasögonen höjer sig siluetten av en ensamt vandrande dromedar i utkanten av det steniga dynhavet. Solen vilar som ett eldklot mot huden och inombords bränner det ofattbara: vad som har skapats ur intet. Hur en befolkning har lyckats förvandla denna karga, ogästvänliga och ofruktbara ökenplatå till ett samhälle att leva och bo i. Vad som har uthärdats i 42 år och vad som fortsätter att uthärdas. Med en av världens största fosfatfyndigheter och ett vatten utanför sin kust – räknat till en av världens fiskrikaste – är det Marockokontrollerade Västsahara, på andra sidan den cirka 220 mil långa, minerade sandmuren som delar upp området, ett ökenland med stora naturtillgångar. Att ett folk som har rätt till en mindre skattkammare är beroende av bistånd för sin överlevnad är lika förvridet som det är förstummande att gång på gång påminnas om de inhumana livsvillkoren som inte kommer i vägen för gästvänligheten och skrattet som är återkommande i mötet med västsaharierna. Under de sista språngstegen mot mållinjen noterar jag med viss lättnad att till skillnad från starten är det tunt med påhejande västsaharier. En handgjord medalj i keramik, fäst vid ett grönt sidenband, tillverkad av den västsahariska konstnären Mohamed Sulaiman Labat, träs runt min hals. Jag andas ut och känner leendet växa samtidigt som tanken pockar i bakhuvudet: är det verkligen maratondeltagarnas insats som ska hyllas? Är det inte vi som lever ett liv i frihet som med full kraft borde sluta upp bakom det västsahariska folkets fredliga frihetskamp och bortom springstegen även höja rösten för västsahariernas rätt att själva få välja sin framtid och gå sin egen väg framåt? www.saharamarathon.org
[ ]
Swedish Press | April 2018 13
[Lifestyle] Travel Gemla Möbler: The Art of Bending Wood By Tatty Maclay
H
ave you ever wondered how furniture-makers get the wood on bentwood chairs to bend? While bending wood into curved shapes is extremely useful for making tools, boats, weapons and furniture, wood is not a material that bends easily. It likes to stay nice and straight, and generally snaps and breaks if you bend it too far. Using steam to bend wood is an ancient technique that has been used for centuries and is still used by the skilled craftspeople at Gemla Möbler, the only furniture manufacturer in Sweden still to work in this way. If you visit their factory on the banks of the Helge river in Diö, Småland, you can see this process in action. The brutal force and skill needed to form-coax solid ash and beech into elegant curves is evident. Vast steam tanks on the factory floor contain piping hot wood, which is then forced into heavy metal casts
All photos © Tina Stafrén/Visit Sweden
[ ]
Swedish Press | April 2018 20
and left to cool and form over days, sometimes weeks. It’s a time-consuming process, with every part of the journey from piece of wood to timeless household object carried out by hand by Gemla’s craftsmen, some of whom have worked for the company their entire working lives. Though it was originally founded as a toy manufacturer in 1861, since the turn of the last century Gemla has specialised in making bent wood furniture, in particular bistro-style chairs inspired by German-Austrian designer Michel Thonet’s iconic Nr. 14 chair. Over the years, the company has worked with renowned designers, including Yngve Ekström, Carl Malmsten and Gunnar Fernlund. These days they collaborate with contemporary names such as Front, Lisa Hilland, Mats Theselius and Jonas Bohlin. Vilda, one of the chairs Jonas Bohlin has designed for Gemla, has become a true design classic. This, and many of their other collaborations can be seen in design-conscious establishments like Hotel Clara in Stockholm and the Artipelag art space in Nacka. If you travel just down the road to Älmhult, you could of course buy a chair from IKEA for around
one-tenth of the price of a Gemla chair. But a handcrafted chair is an heirloom, passed down through the generations, and as such is a far more sustainable choice. Sustainability is one of Gemla’s main selling points. All the wood they use comes from certified forestry, and natural materials are used in upholstery. The beautiful leather that’s a feature of many of their chairs, including Vilda, comes from Tärnsjö tannery who use natural vegetable tanners on their hides, rather than the more cost-efficient but environmentally damaging chrome excel method. Another way they ensure their furniture lasts several lifetimes, rather than becoming part of ‘slit och släng’ (throwaway) consumerism, is by offering a renovation service for their old chairs. Chairs are given a new lease of life, either by being fully updated and given a new look, freshened up to look as good as new, or refreshed while retaining their vintage, patinated look. After visiting the craftsmen at Gemla and witnessing the time and skill that goes into creating each one of their everyday works of art, I have a new appreciation for the simple, sustainable beauty of a bentwood chair.
[Lifestyle] Culture From History to Holmes By Anna Larsson
Vikings at the Swedish History Museum If you missed the two Viking exhibitions that toured North America, the Swedish History Museum (Historiska muséet) in Stockholm – from which those exhibits were on loan – has one of the world’s largest permanent exhibits from the Viking age. Here you can view the large treasure found at Vårby, a model of the city Birka, jewelry, tools and items related to religion and mythology. The Swedish History Museum covers Swedish archaeology and cultural history from ancient prehistoric times to the Viking period and the Middle Ages. The collection contains over 10 million items. The oldest Swedish artifacts are from 12,000 BC, as the Ice Age, which earlier covered the country, erased prior human traces. The oldest item in the collection is a flint hand axe from St. Acheul in France which dates back 250,000 years. The museum is located in a courtyard building, and beneath the courtyard is a vault holding the Gold Room. For more information, see www.historiska.se.
Silver jewelry from Gotland. Photo: Katarina Nimmervoll, The National Historical Museums
Mattias Boström. Photo: Anna-Lena Ahlström
From Holmes to Sherlock Author Mattias Boström has been nominated to both the Edgar Award for best critical/biographical work and the Agatha Award for best nonfiction. His book “From Holmes to Sherlock: The Story of the Men and Women Who Created an Icon” chronicles the history from Sir Arthur Conan Doyle’s 1887 creation of the Victorian detective Sherlock Holmes to the 2010 television series “Sherlock” set in present-day London. The Edgar Awards are named after Edgar Allan Poe and are presented annually by the Mystery Writers of America. Sweden has won only once, in 1971, with Maj Sjöwall & Per Wahlöö’s “The Laughing Policeman.” The Agatha Awards are named after Agatha Christie and are presented annually to mystery writers in the cozy mystery genre. Nordic Light at the Nordic Museum The Nordic Museum (Nordiska muséet) in Stockholm is another museum focused on Nordic history.
The museum is beautifully located on the island of Djurgården, with the open-air museum Skansen and the Vasa Museum nearby. It has over 1.5 million artifacts in its collections from 1520 to the present, including entire buildings, photographs and books. One of the current exhibits, “Nordic Light,” focuses on the unique qualities of the light in the north, from the Northern Lights (Aurora Borealis) to Nordic light fixture design. On display until May 31, 2019. Among the permanent displays is “Traditions,” an exhibit which explains Swedish traditions from Midsummer to Christmas, baptisms and funerals. Another permanent exhibit, “Swedish Folk Art,” showcases folk art from the 18th and 19th centuries and includes tapestries,
Swedish folk art. Photo: Mats Landin, The Nordic Museum
embroideries, ceramics, paintings and wood carvings. The “Sápmi” exhibit focuses on the life of the Sami people in Sweden. The Sami are an indigenous people of about 80,000 living in Sweden, Norway, Finland and Russia. Sápmi is the name of their land. There are currently around 20,000 Sami in Sweden. For more information, see www.nordiskamuseet.se.
[ ]
Swedish Press | April 2018 21