ENOMBRO GENOMBR OTTET KYRKMAGASIN @limhamnskyrka
Blomstringstid
BLOMSTRINGSTID AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR
Högsommaren är här och naturen har ägnat de senaste veckorna åt att visa upp sig från sin allra bästa sida. Blomsterprakten är som färgexplosioner i trädgårdar och längs vägrenar, de tunga dofterna från jasmin och kaprifol mättar luften, och fågelkvittret pågår från gryning ända in i den alltjämt ljusa natten.
Precis som naturen, lever vi människor också upp under sommaren. Värmen och ljuset ger oss energi och vi gör upp planer, umgås och njuter av livet på ett annat sätt än under det mörka vinterhalvåret. Det sker nästan en magisk förvandling från att alla gått med blickarna i marken under tjocka lager av kläder till att möta varandras leenden, hälsa och småprata med främlingar på stränder och uteserveringar. Under några korta månader lever vi våra liv mer utomhus än inne. Vi äter ute i trädgården, på balkongen eller på en filt i parken. Dörrar och fönster står öppna och vi lapar i oss sol och frisk luft som om vi inte kan få nog av det. Vi vet alla att det inte är många veckor på året vi har denna möjlighet och det gäller att ta tillfället i akt att njuta av det. Tids nog blir vi instängda av mörker och kyla igen. Livet, precis som naturen, går i cykler där ungdomen
anses vara människans blomstringstid då vi är bekymmerslösa och fria med hela livet framför oss. Åtminstone när vi på ålderns höst ser i backspegeln, känns ungdomen så. I själva verket kanske många ungdomar upplever mycket vånda över alla val som ska göras inför en okänd framtid. I dessa politiskt instabila tider blir det inte heller lättare att se med full tillförsikt på framtiden.
Och precis som livet, går även mänsklighetens historia
i cykler. Tidsepoker avlöser varandra där samhällen blomstrat upp för att sedan utplånas av krig eller naturkatastrofer. Dessa så kallade högkulturer kännetecknades av utvecklade samhällsstrukturer, skriftspråk och militärmakt. Trots att de var högt utvecklade, precis som vårt samhälle idag, kan man ställa sig frågan huruvida människorna då, eller nu, är lyckliga i dessa samhällen? Är lycka ens mätbart och vad är det egentligen som gör oss lyckliga?
Välkomna med på en promenad i livets, historiens och människans blomstringstid!
w
med
Ö
AV JOSEFINE ROSENQVIST UNG LEDARE
!
ppna armar
SOMMAREN 2018. Det var året och tiden som jag själv konfirmerade mig. En grönskande lägergård, volleybollmatcher, bad, OS och spex var det som präglade min tid som konfirmand. Min konfirmandtid hade inte varit densamma om det inte vore för alla engagerade ledare som var med i gruppens alla stunder. Tack vare det fantastiska teamet av ledare sommaren 2018 såg jag mig själv också vara ledare en dag. Att fortsätta till att bli ung ledare kändes spännande och nytt, vilket också ledde fram till ett nytt kapitel i mitt liv. Att växa i ledarrollen innebar för mig att kunna vara mer bekväm i sociala sammanhang, förstå människor och att också lära sig en hel del. Som konfirmand befinner man sig på en plats i livet där man inte riktigt vet vem man vill vara, eller vem man vill bli. Möjligheterna står vidöppna och man har massa funderingar om allt mellan himmel och jord, letandes efter sin plats i tillvaron. Att ha fått möjligheten och erfarenheten av att jobba med unga människor och få vara en förebild har därför också känts otroligt viktigt. UNDER MINA två första år som ung ledare visste jag inte riktigt vem jag var i min ledarroll, eller vilket syfte jag fyllde. Pandemin splittrade många - det var ett turbulent år med livestreamade konfirmationsgudstjänster, distansmöten och fysiska möten i små, små grupper. Bristen på en mötesplats för unga ledare att kunna utbyta sina erfarenheter med varandra ekade och gjorde tiden väldigt ensam.
SOMMAREN 2021 fick mig att titta tillbaka och minnas varför jag valde att bli ung ledare från första början. Att ge unga ett tryggt och öppet sammanhang, oavsett vem man är. Att väcka intresset hos konfirmanderna att fortsätta gå kvar i kyrkan och engagera sig, eller bara vara en del av gemenskapen. Alla ledare uppfyller viktiga roller, oavsett om man är med i ett rollspel, är med och påverkar i diskussioner eller leder lekar som knyter an konfirmanderna. Alla är lika viktiga och bidrar till att fullända hela konfirmationsupplevelsen. Jag hittade en trygg plats i kyrkan och jag vet att den platsen alltid kommer finnas där, oavsett var i livet eller världen jag befinner mig. JAG VÄXER fortfarande och tar till mig nya situationer och erfarenheter hela tiden- men nu med öppna armar. För med erfarenhet kommer också kunskap och med kunskap kommer utveckling och förändring, vilket är precis det som behövs i ett samhälle i rörelse.
Är ett blomstrande samhälle fyllt av LYCKLIGA individer? AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR
EN FLODKULTUR, ELLER högkultur, var en tidig civilisation som uppstod kring ett flodsystem som utgjorde en förutsättning för att odla ett överskott av mat så att delar av befolkningen kunde ägna sig åt andra syssel-sättningar, till exempel handel och hantverk. Dylika samhällen uppkom bland annat i forntidens Mesopotamien (dagens Irak), Indien, Kina samt Egypten. Floden utgjorde också en förutsättning för transporter för att bedriva handel med andra områden. En annan förutsättning för ett blomstrande samhälle var en centralmakt som överblickar och styr befolkningen så att alla resurser kan utnyttjas maximalt. Lagar och regler, ett utvecklat skriftspråk, samt militärt beskydd var ytterligare faktorer som var avgörande för att en högkultur skulle kunna utvecklas och existera.
Vad är lycka, och är det ens mätbart?
ÄN IDAG BYGGER vårt moderna samhälle på samma grundläggande faktorer. Ett blomstrande samhälle i vår tid består av individer som lever under politisk, ekonomisk och social frihet. En centralmakt som folket har insyn i och som skapar trygghet genom organiserat rättssystem och militärmakt. Det ska även finnas ett utvecklat sjukvårds- och utbildningssystem, samt en fungerande marknadsekonomi. Men bara för att ett samhälle har en organiserad struktur behöver det inte betyda att det blomstrar. På individnivå ska det finnas en känsla av gemenskap, av att man tillsammans har förutsättningar att skapa ett självständigt och gott liv. Det måste finnas en någotsånär jämlik nivå av inkomst och välfärd och arbetslösheten ska vara så låg som möjligt. Frågan man då kan ställa sig är: betyder det att, om alla ovanstående kriterier är uppfyllda, så känner varje individ i detta samhälle lycka? Vad är lycka, och är det ens mätbart? Är individuell lycka per automatik ett resultat av ett blomstrande samhälle eller tvärtom?
w
DET FINNS MÅNGA olika definitioner av “lycka” men en av de mer heltäckande lyder: “en upplevelse av glädje, tillfredsställelse eller positivt välmående i kombination med en känsla av att livet är gott, meningsfullt och värt att leva”. Denna definition är formulerad av den amerikanska professorn Sonja Lyubomirsky vid University of California. När jag läser den definitionen så är slås jag av tanken att förutsättningen att alla individer i ett samhälle ska kunna känna lycka känns nästan omöjligt. Det finns alltid faktorer som griper in i våra liv som kan påverka vår känsla av lycka: sjukdomar, sorg, dålig ekonomi, våld, missbruk, och förmågan att påverka våra egna val är några av dessa. Livet själv gör att vi helt naturligt går igenom olika faser där vi ibland har möjlighet att uppleva lycka men däremellan kan förekomma perioder då andra känslor tar över. Men kanske finns det faktorer som gör att vi har möjlighet att känna lycka trots perioder av svårighet? OM VI I grunden har ett tryggt och ordnat liv så kanske en periods sjukdom eller sorg inte behöver betyda att vi känner oss helt hjälplösa och olyckliga? Om vi kan få hjälp ut ur ett ohälsosamt förhållande eller ett missbruk kanske det inte behöver resultera i att hela livet kastas omkull? Undersökningar som har gjorts på arbetsplatser med hög andel utbrända anställda visar ofta att orsaken till att personalen går in i väggen är att en känsla av att inte själv kunna påverka vare sig arbetsbördan eller sin arbetstid. Inom många branscher har gränsen mellan privatliv och arbetsliv suddats ut då vi ständigt är tillgängliga på telefon och mail.
Utan närhet till andra blir vårt liv oändligt mycket fattigare I EFTERDYNINGARNA AV pandemin har många arbetsplatser ställt om och tillåter hemarbete i högre grad. Detta kan visserligen underlätta i vardagen för många som då slipper sätta tid på pendling till och från jobb (även en vinst för miljön!) men kan givetvis samtidigt bidra till att det blir svårare att dra gränsen mellan
jobb och privatliv. Framtiden får utvisa hur detta påverkar välmåendet, och därmed känslan av lycka, för anställda. VÅRT SAMHÄLLE HAR förändrats oerhört mycket sedan flodkulturernas tid och ibland känns det som att strävan efter lycka i vårt moderna samhälle har blivit ett självändamål, att det antas att lycka är ett varaktigt tillstånd där fokus ofta handlar om materiella värden. Det finns dock många undersökningar som visar att rika personer inte alls upplever större lycka än människor som lever under materiellt fattigare förhållanden. Detta är väl det största beviset på att lycka är mer kopplat till immateriella värden som relationer, fysisk närhet och respekt. Pandemin med alla restriktioner som begränsade vårt sociala umgänge blev för många en påminnelse om hur viktiga våra sociala kontakter är för oss människor. Utan närhet till andra blir vårt liv oändligt mycket fattigare. Även om en stor del av jordens befolkning idag lever tätt i stora städer så är det lättare att försvinna i en ohälsosam anonymitet, än när vi levde i små, sammansvetsade byar förr i tiden.
Vi människor förblir fortfarande rätt oförändrade KANSKE DET FINNS en gräns för hur stort ett samhälle kan vara för att så många invånare som möjligt ska känna sig lyckliga? När vi talar om de historiskt “blomstrande högkulturerna” så vet vi ju faktiskt inte hur individerna upplevde sin egen situation. En kvalificerad gissning är att de, liksom vi idag, lever vårt liv i perioder av lycka varvat med stunder då allt känns mörkt och tungt. För trots att samhället, tekniken och levnadsförhållanden förändrats radikalt förändrats sen historisk tid, så förblir vi människor fortfarande rätt oförändrade.
KONFA! Följ med på ett riktigt äventyr! Vad sägs om att under ett år få prova på att se på dig själv och hela världen med nya ögon? Tillsammans utforskar vi livets stora frågor genom upplevelser, lek, samtal och en resa till Prag. Limhamns kyrka har många konfirmander och konfirmandtiden är ett fantastiskt tillfälle att lära känna nya kompisar.
I Limhamn finns grupper nästan alla dagar i veckan och ett sommarläger sommaren 2023. Grupperna har inga specifika teman, du väljer helt enkelt vilken dag som passar dig bäst. Följande grupper finns: Måndagsgrupp kl. 17–19 Måndag/söndagsgrupp (en måndag kl. 17–19 och en söndag kl. 14–19 / månad enligt schema) Tisdagsgrupp kl. 17–19 Onsdagsgrupp kl. 17–19 Torsdagsgrupp kl. 16.30–18.30 Lördagsgrupp kl. 9–12 (träffas varannan lördag) Uppstart för alla grupper v. 38. Pragresa fem dagar våren 2023. Konfirmation april/maj 2023 Sommargrupp Vill du uppleva en sommar du sent glömmer? Under fyra sommarveckor träffas vi, varav tio dagar spenderas boende på en lägergård. Det blir fyra veckor fyllda av upplevelser, lägerkänsla, nya kompisar och inte minst gemensamma samtal om allt som rör livet. Sommargruppen träffas också några gånger under hösten och våren. Konfirmation juli 2023 Du anmäler dig via vår webb limhamnskyrka.se
Känslan av solen på ens hud Den fridfulla känslan av lycka, att du lever Den lätta brisen från öst som smeker din kind innan den dansar bort över ängarna i väst Gräset som till och med luktar grönt, Sjöns mjuka vågor som ger dig lugn, och Trädets grönska som ställer dig i en tillfällig skugga Och det är då du känner det, Du lever Du är här Och hur du är mitt i livets mening Idag, just i denna stund, är du levande av Maja Åström @votresourire_m
Så här ska man tydligen göra för att leva lyckligt. AV BOB HANSSON POET OCH FÖRFATTARE
E
tt liv består av så himla många dagar, så himla många år. Ibland har jag fått för mig att jag blivit för gammal för att känna stark lycka. Varit övertygad om att det var roligare förr och att alla som inte håller med lider av hemlig demens. Men andra stunder har jag tvärtom fått för mig att jag är för ung för att ens veta vad lycka är. Det finns faktiskt många studier på vad som skapar ett lyckligt liv. Och de är ganska överens om vad det viktigaste är. Tyvärr är det något som jag, ju äldre jag blivit, allt mer tenderarat välja bort. En av de största studier om mänsklig lycka startade på Harvard 1938 och pågår fortfarande. De började följa hundratals män. Hälften hade just börjat på världens högst ansedda universitet, och hälften kom från Bostons fattigaste kvarter. I urvalet fanns de som söp ihjäl sig och en som blev president. De hade alltså ett brett urval... De djupintervjuade allihop vartannat år, sedermera även deras barn och barnbarn, fäste elektroder på deras huvuden, scannade deras organ. 45 år senare fick professorn som varit chef för studien i 45 år frågan: Vad skapar ett lyckligt liv? Han satt på ofantligt mycket information, men hans svar blev väldigt kort: ”Kärlek, punkt.” Ordet kärlek leder lätt till tankar på den romantiska, men de flesta relationer som alstrar kärlek är förmodligen med sådana man aldrig legat med. Vänner, barn,
favoritkollegor, och kanske en eller annan liten hund. Det visade sig att de som hade bra och starka relationer i genomsnitt levde tio år längre. De som var gifta med någon de inte riktigt litade på (det här var ju en generation där få skiljde sig) fick i genomsnitt alzheimers tio år tidigare. Vilket inte är så konstigt, för är man gift med någon man inte har det bra med, kan det ju vara lika bra att glömma bort allt så fort som möjligt. Det visade sig till exempel att relationer påverkade kolesterolvärdet mer än kosten! Det som mest påverkar ditt kolesterolvärde är alltså inte vad du äter, utan vem som är bredvid när du gör det. Det visade sig att ju nöjdare du var med ditt umgänge när du var 50, desto bättre tyckte du om hela ditt liv när du var 80. Inget påverkade lyckan så mycket som relationerna, inte pengar, status eller ens hur stor mage man råkade ha. Genvägen till lycka är andra människor. När jag tittade tillbaks på mitt liv har jag mer och mindre lyckliga perioder. Ibland har jag haft jättemycket framgång och ibland nästan ingen. Ibland har jag varit nykär och bland har jag varit nydumpad. När jag tittade på den röda tråden i de perioder som varit de bästa, såg jag att det som verkade ha betytt mest för min lycka, var hur bra vänner jag för tillfället haft. Vänhäng kan ju komma och gå, i ena stunden träffar men goda vänner varje dag, i nästa stund har någon flyttat, fått barn eller bara glidit iväg och ensamheten växer.
w
För några år sedan blev jag lite skrämd. Jag insåg att jag umgicks långt mindre som 40 än 30. De sista åren hade jag allt oftare tackat nej till umgänge för att”jobba”. Vilket egentligen kunde betyda ”titta på Netflix”. Jag verkade befinna mig i en kurva som pekade tydligt neråt. Jag insåg att om jag umgicks mindre som 40 än 30, var det så klart stor risk att jag skulle umgås mindre som 50 än 40. Och hur är det med dig, umgås du mer eller mindre idag än för fem år sedan, skulle du vilja umgås mer eller mindre om fem år än idag? Det är bra att ha en pensionsförsäkring, men som ekonomen Agneta Stark en gång sa: Om man vill ha roligt när man är gammal, kan det vara bra att börja öva redan nu. Min far blev allt ensammare med åren. Det blev även jag. Tills jag bestämde mig för att ändra på det. Och lyckades. Det kan nämligen vara ett enkelt sätt att få sitt eget liv att blomma, att se till att umgås innan det är försent. Vem är den vän du mår allra bäst av att träffa? Vem är den bekant som du gärna skulle vilja träffa lite mer? Är du en sådan som väntar på att andra ska höra av sig, eller är du en sådan som utan problem kan ta första steget till att ses och sedan fråga fyra gånger till om den andra inte har tid? Vem behöver du för att hålla alzheimer, kolestrolhöjningar och olycka på avstånd? Vem i din omgivning är mer ensam än den förtjänar? Vem behöver dig? Och den viktigaste frågan av alla: kommer du lyfta luren och höra av dig till någon innan du går till sängs, eller nöjer du dig med att hålla med om en trevlig krönika och hoppas på att någon annan kanske hör av sig någon gång?
SpegelbilddliblegepS AV ANNA MALMQVIST TF FÖRSAMLINGSHERDE
Under några veckor har jag så gott som dagligen rest mellan Limhamn och Lund och varje dag, oavsett väder, har de gula rapsfälten knockat mig med sin skönhet. Finns det något vackrare än blommande raps i ett böljande landskap? Vid ett samtal hörde jag om en kvinna som när som
helst på året kunde utbrista ”Nu blommar rapsen!” Det kunde hända i de mest skiftande miljöer: när människor hon tyckte om kom på besök, när hon vann på en trisslott, när Sverige segrade i en avgörande fotbollsmatch. Nu blommar rapsen! Det var helt enkelt ett uttryck hon använde närhelst livet var på topp.
Jag tänker på en av bibelns många kvinnor. Ingen
vet längre vad hon hette, bara att hon går till brun�nen medan de andra håller siesta. Vi förstår att hon är utstött och vill undvika de andras ogillande blickar och elaka ord. När hon lutar sig över kanten ser hon, som varje dag, sitt eget ansikte speglas långt där nere i brunnens djup. I spegelbilden ser hon sig själv, och bilden påminner om den av en vissnad blomma. Hon tänker på det som varit och sörjer hur det är. Vi anar skammen, den som försurar livet och den jordmån vi växer i. Det är en av dessa dagar som Jesus plötsligt finns där hos henne, vid brunnskanten. Han ber henne om vatten, ”Ge mig den där spegelbilden, den ska du
inte längre stirra dig blind på. Den är inte den sanna bilden av dig”, tror jag att han säger. Han ser henne.
Talar med henne. I mötet som uppstår gömmer sig
näringen, de livsbetingelser som får henne att blomma. Jesus har den inverkan. När hon speglar sig i Jesu ögon ser hon på sig själv med Jesu blick. Nu ser hon bortom det vissna. Hon ser i sig själv, en människa på jorden, som förgyller livet, är vacker och alldeles tillräcklig. I den nya spegelbilden blommar hon.
Samtalet vid brunnen är slut, eller ska vi säga att det
tagit en paus? Hon kommer att komma tillbaka till Jesus som betytt så mycket, men först får hon betyda något för andra. Hon önskar att fler ska få vara med om en sådan förvandling som hon själv har varit med om. Hon skyndar sig inte in i sitt hus när de andra bryter siestan, utan går fram till dem, ser hon kanske dem nu som de blommor de också är? Många lägger märke till förändringen som skett. Det hon berättar väcker deras nyfikenhet. De har stirrat ner i samma mörka brunn som hon och önskar att istället få se det som hon har sett. Nu går de tillsammans, kvinnan och de andra, för att möta den som i varje människa ser det som blommar.
Nu har rapsfälten blommat ut. Men i varje människa
finns ett frö, det har Gud planterat där sedan skapelsens första dag.
Plats att
växa
AV CHARLOTTE ENGSTRÖM PEDAGOG
Jag gick och tänkte på orglar, efter flera dagars påskvandringar och påskberättelser med skolbarn i vår kyrka i våras. Deras hänförelse över kyrkans orglar framförallt vår stora orgel var enorm. Jag har tänkt mycket på det där instrumentet, ofta är de ju gigantiska, vackert utsmyckade, fascinerande med alla sina pipor och det ljud som de kan producera, allt ifrån svagt till kraftfullt dånande.
Jag undrar hur det är idag i skolan, känner barnen att de kan växa och blomstra, att det finns plats för dem? Jag hoppas att det är så, förhoppningsvis för de flesta, men säkert är det inte det för alla. Vad är det som fattas, om man nu inte känner att man kan växa och blomstra inom skolans ramar, kan man då hitta något utanför skolan där man känner att man kan få göra det?
Så när jag ville skriva något till Genombrottet på temat blomstring, blomstrande… så kom jag att tänka på min allra första lärare, som hade oss som sin sista klass för sedan var det dags för henne att gå i pension. Fröken Astrid hade en tramporgel i vårt klassrum. Jag tror att hon gillade den, för hon spelade ofta på den. Det blev så suckande ljud när hon trampade på den, luften som gick in och ljudet som kom ut. Det var nog ofta psalmer vi sjöng, i varje fall är det som jag kommer ihåg. Snabbt lärde vi oss sjunga ”Den blomstertid nu kommer” utantill. Under våren gick jag och tänkte på den psalmen, vet inte om det har varit något extra speciellt denna vår, när man kunde känna att pandemin gett vika, den finns kvar men inte på samma skrämmande sätt som förut. Kanske var det därför jag drogs till alla blommorna som dök upp, där det var planerat att de skulle dyka upp och där det inte var planerat att de skulle dyka upp. De svagt färgade blommorna och den knallgula vintergäcken som verkligen gäckade vintern! Just i vår fick blommorna stå emot aprilväder i kvadrat, ösregn, plötsliga snöoväder och hagelskurar.
En del barn har ju idag extra schema efter skolan med allt de ska hinna med av fritidsaktiviteter. Jag kommer ihåg när vi hade en undersökning om vad barnen tyckte om att vara i kyrkan, att till exempel tillhöra en kör inom kyrkan. Några barn svarade att de tyckte det var så bra och skönt att få vara tillsammans med barn som var som de själva, ”jag är den enda i klassen som vill sjunga”, ”här är det andra barn som också vill sjunga”, ”därför är kören här i kyrkan så bra”.
Tankarna går tillbaka till skolan och barnen som går i skolan nu, som ska få chans att blomstra under sina år där. Det kände nog jag att jag kunde och fick, speciellt där i början. Jag kände att det fanns plats för att växa och blomstra, innanför min äldre frökens stränga och tydliga ramar.
Kanske är det så med både barn och vuxna att man kan och ibland behöver hitta något utanför skola och jobb som får en att må bra, får en att blomstra som människa. Det kanske inte alltid är i vardagens syssla som man hittar det, men man behöver nog hitta det någonstans för att orka med vardagen. Min första skoltid med tramporgel och ”den blomstertid nu kommer” var bra för mej, en plats där jag kunde växa och blomstra. Jag hoppas vi alla, stora som små, kan växa och blomstra i år, nu när tiden är förbi med alla restriktioner vi så länge har varit tvungna att förhålla oss till. Nu äntligen vågar vi nog kramas lite igen, och det tror jag vi mår gott av.
Limhamns kyrka introducerar
KÖRTRAPPAN Du hittar ännu mer information på vår webb
Tweeniekören
Här introduceras du till notläsning och förbereds inför ungdomskören. För de i målbrottet erbjuds extra coachning.
Ungdomskören Lillkören
För dig som är 4-6 år. Vi leker och sjunger och pysslar. Några gånger om året är vi med på gudstjänst i kyrkan.
Barnkören
För dig som går i förskoleklass - åk 1. Här träffas vi för att sjunga och pyssla. Vi jobbar med teman inför olika gudstjänster och konserter.
Storkören
För dig som går i åk 2–åk 6. Vi träffas för att sjunga och lära oss mer om musik. Vi övar oss på att sjunga i stämmor och att sjunga solo. Även i denna kör jobbar vi med teman inför gudstjänster och konserter.
För dig som är 14–20 år. Här blandar vi genrer och berör även saker som sångteknik, körklang och interpretation.
Vox
En kör för unga vuxna (ålder från 20 år) som sjunger blandad repertoar, både klassiskt och andra genrer, i gudstjänst och på konsert.
Limhamns kyrkokör
En blandad kör som kräver sångvana och notläsningsförmåga. Kören sjunger i gudstjänst och på konsert.
Optimistkören
En seniorkör som sjunger regelbundet i kyrkan och i andra sammanhang. Inga förkunskaper behövs, bara sångglädje.
SOMMARKONSERT
MOZART OCH ORGELN
Limhamns kyrka 30 juni kl 19
Limhamns kyrka 14 juli kl 19
KONSERT MED SVENSKROMANTISKA KLANGER
MUSIKANDAKT VID BLOMSTERLUNDEN
Limhamns kyrka 4 augusti kl 19
Limhamns kyrkogård 24 augusti kl 19
med musik av César Franck och Johann Sebastian Bach. Med Margareta Haksten, flöjt och David Zhang, piano
Musik av Otto Olsson, Gustaf Hägg, Michael Waldenby och Joakim Andersson. Med Samuel Sassersson och Sebastian Johansson
Kyrkosonater och fyrhändig orgelmusik av WA Mozart. Med Joakim Zetterqvist, Patrik Mårtensson, Moa Karlsson, Thomas Wallin och Maria Wallin
på Limhamns kyrkogård med Limhamns brassband. Ta gärna med något att sitta på. Vid regn flyttas andakten till Limhamns kyrka
Lilla
Genombrottet Gör en egen blomma! Här får du lite tips. Om du inte har materialet som behövs finns det små påsar att hämta i kyrknalle Alex brevlåda utanför kyrkan.
HÄR FINNS VI!
musiker MARGARETA HAKSTEN 040 279472 SAMUEL SASSERSSON 040 279366 MARIA WALLIN 040 279387
LIMHAMNS FÖRSAMLING BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn POST Box 346, 201 23 Malmö TELEFON 040 279480 E-POST namn.namn@svenskakyrkan.se
övriga präster MIA HJERTQUIST 040 279483 EMMA JESPERSON 040 279436 SYLVIA ROSKVIST 040 279331
tf församlingsherde och ansvarig utgivare ANNA MALMQVIST 040 279497
redaktör PIAMARIA ENGVALL
vaktmästare ROY PENDLETON 040 279468 AXEL TRUMPFHELLER 040 279164
redaktion PIAMARIA ENGVALL, ANNA MALMQVIST, BODIL ROLF OCH AXEL TRUMPFHELLER
diakon STEFAN KAMENSKY 040 279494
layout BODIL ROLF
assistent/kommunikatör BODIL ROLF 040 279480
illustrationer AXEL TRUMPFHELLER
assistent AFRODITI VRANG 040 279040 församlingspedagoger ANDERS CHRISTENSSON 040 279490 CHARLOTTA ORTIZ 040 279049 LOTTA SUNEMARK 040 279495 pedagog CHARLOTTE ENGSTRÖM 040 279493 husmor MARTINA EBERHARDSSON 040 279485
Vi reserverar oss för eventuella ändringar
SOCIALA MEDIER #limhamnskyrka WEBB limhamnskyrka.se