FREDSTIDNINGEN
nr 1 | 2026

![]()
nr 1 | 2026

Medlemspublikation för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

DET ÄR FARA Å FÄRDE med freden när Fifa delar ut fredspris, Trump skapar sitt eget fredsråd och Nobelpristagare vill ge bort sitt fredspris till den som hotar med våld och bryter mot folkrätten. "Fred" används som en etikett som klistras på hot, militär dominans och utpressning. Det är peacewashing - maktpolitik med fred som marknadsföring.
ALLT FLER använder ordet fred men menar något helt annat. Donald Trump säger fred men tillämpar våld, hot och maktutövning. Det skapar grogrund för nya konflikter och är oförenligt med det som krävs för hållbar fred. Det märks i hans så kallade fredsråd: vetorätt för honom själv, obegränsad mandatperiod och rätten att utse sin efterträdare. Medlemskapets prislapp: 1 miljard dollar. Det säger något om vilken sorts "fred" det handlar om, en där inflytande kan köpas och makt väger tyngre än folkrättsliga principer.
VI SER ETT FARLIGT SKIFTE. Att Putin visar total likgiltighet inför internationell rätt är välkänt, Svenska Freds har i åratal krävt att han ska ställas inför rätta. Men nu utgår även USA:s president öppet och ogenerat från den starkes rätt.

Normer och institutioner för fredlig konflikthantering mon teras ner. Länder lämnar avtal som skyddar civila, som förbudet mot personminor. Finansieringen till FN och fredsbyggande insatser minskar.
"Nu är en bra tid för alla som längtar efter fred och demokratiska, rättvisa och inkluderande samhällen att organisera sig."
ATT TALA OM FRED och samtidigt normalisera hot och våld riskerar att göra världen betydligt farligare.
SÅ VAD PRATAR VI OM när vi pratar om fred?
VI PRATAR OM HÅLLBAR FRED. Fred som byggs underifrån av människor som mobiliserar sig för allas rättigheter, säkerhet och frihet, inte av maktfullkomliga envåldshärskare med kärnvapen. För hållbar fred krävs dialog, samarbete och gemensamma spelregler. Den förutsätter långsiktigt
förebyggande arbete, nedrustning och fungerande internationella institutioner, liksom folklig förankring och inkludering.
MAKT FÅR ALDRIG GÅ FÖRE RÄTT. Våld får inte ersätta diplomati.
VÄRLDENS FOKUS riktades i början av 2026 mot att USA attackerade Venezuela och hotade att ta över Grönland. Samtidigt fortsatte våldet och det mänskliga lidandet i Ukraina, Sudan, Gaza och Iran.
NU ÄR EN BRA TID för alla som längtar efter fred och demokratiska, rättvisa och inkluderande samhällen att organisera sig. Världen över behöver vi visa att vi vägrar acceptera hot och våld som norm. Tack för att du som medlem är med och tar ställning för en hållbar fred.
KARIN WALL HÄRDFELDT GENERALSEKRETERARE SVENSKA FREDS
Fredstidningen PAX ges ut av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Redaktör: Linnéa Petersson
Övriga redaktionen: Kerstin Bergeå, Gabriella Irsten, Rebecka Lindholm Schulz, Daniella Dagher, Stella Arenius och Victoria Gillberg.
Ansvarig utgivare: Karin Wall Härdfeldt, 070 284 34 32, pax@svenskafreds.se
Tryckeri: Ljungbergs tryckeri, Klippan, 2026
Form: Kim Brundin
Adress: Polhemsgatan 4 112 36 STOCKHOLM
Foto framsida: Per Lindman
Texterna i PAX #1 2026 skrevs innan 13/2.
I juni 2024 röstade Sveriges riksdag igenom ett militärt samarbetsavtal med USA, det så kallade DCA-avtalet. DCA är ett mycket långtgående militärt avtal som i korthet ger USA tillgång till 17 svenska militära baser, varav delar reserveras exklusivt för USA. I december 2025 beslutade svenska försvarsdepartementet att ge amerikanerna obehindrat tillträde till Sverige fram till och med 2028. När Donald Trump i början av året hotar att invadera Grönland blir de stora frågetecknen och kritik som Svenska Freds rest om DCA-avtalet ännu tydligare. PAX intervjuar Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå om DCA, Trump och vad vi gör nu.
Hur ser du på DCA-avtalet i skenet av Trumps utspel och ageranden det här året?
- Riskerna blir mer och mer uppenbara sedan Trump hotar att invadera Grönland och bryter så flagrant mot något så grundläggande som internationell rätt. Vi på Svenska Freds är starkt kritiska till att Sverige gått med på avtalet från allra första början. Avtalet skapar förutsättningar för permanent närvaro av amerikansk försvarsmakt i Sverige - trots att regeringen sagt att Sverige inte ska ha permanenta utländska baser i Sverige i fredstid, säger Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå.
Vilka är de största riskerna med avtalet?
- DCA-avtalet bidrar i sig till regional osäkerhet eftersom det ökar spänningar och polarisering. Vi tror heller inte på avskräckning, eftersom avskräckning kan leda till upprustningsspiraler, snarare än en större säkerhet. Avtalet innehåller heller inget förbehåll mot kärnvapen, till skillnad från Norge och Danmarks DCA-avtal med USA. Sveriges regering hävdar att det inte behövs. Genom avtalet får amerikanska styrkor också immunitet i förhållande till svensk lagstiftning och brott ska prövas enligt amerikansk militärlag. Det kommer att uppstå problem om den lagen är svagare än den svenska, till exempel vid sexualbrott.
Vad gör Svenska Freds i frågan?
Illustration: Jens Ahlbom


- Det allra mest brådskande att få på en plats en lag som garanterar att inga kärnvapen får finnas på svenskt territorium. Det skulle åtminstone begränsa riskerna med det här avtalet något! Implementeringen av avtalet och förberedelsen för att amerikanska soldater ska komma till Sverige kan inte fortsätta som om ingenting har hänt. När stater, som USA, bryter mot folkrätten måste det få konsekvenser. Svenska Freds fortsätter att tydligt och konsekvent stå upp för ett rungande NEJ till DCA i media och kontakt med politiker.

Vi lever i en tid som skaver. Där gränser mellan vi och "dom" dras. Där omättliga försvarsbudgetar slår nya rekord. Där en fantasi om att fler vapen leder till säkerhet och en orubblig tro på en avskräckningsteori dominerar.
Och ändå: känner du? Det liksom spritter, bubblar och spirar i hela föreningen.
Runtom i landet startas nya fredsgrupper, engagemanget för fred och nedrustning sprider sig och fler och fler hittar till oss och vill gå med. Varje flygblad som delas ut, varje möte, seminarium och samtal, varje hand som sträcks ut. Våra rum fylls med nya ansikten, nya berättelser och ny energi. Svenska Freds växer så att det knakar!
Vi är nu nästan 20 000 medlemmar. Och när en så stark fredsrörelse organiserar sig, tar ton och går samman – då blir det som verkar omöjligt faktiskt möjligt. För vårt budskap är lika tydligt som det är kraftfullt: Fred är möjligt.
Den 9–10 maj samlas vi i Gävle för kongress. Under två dagar skapar vi tillsammans en plats för samtal, idéer och framtidens fredsarbete. Oavsett om du varit med länge eller nyligen hittat hit är du en viktig del av vår förening. Kom och träffa andra medlemmar, kansliet och styrelsen i samtal om fred, kultur och aktivism.
Tillsammans stannar vi upp, samlar kraft och skriver nästa kapitel!
Vi samlas för att mötas, prata, utveckla och skapa framtidens fredsarbete. Under kongressen fattar vi beslut om organisationens verksamhet, riktlinjer och strategier, och väljer ny styrelse. Det här vill du inte missa!

Fredsgalan i Gävle blir en plats för
alla som vill samlas för fred och stärka sitt engagemang, just i en tid när det behövs som mest. Tillsammans vill vi påminna om att fred är möjligt men att den kräver engagemang, handling och att vi investerar i den.
Karin Wall Härdfeldt, generalsekreterare för Svenska Freds.
Varmt välkommen till en konsert i fredens tecken! Det blir en fullspäckad kväll för fred – konsert av Titiyo, som gästas av Marit Bergman, flera inspirerande talare och tillkännagivande av mottagaren av Eldh-Ekblads fredspris.








KONGRESS: DAG 1 - Lördag 9 maj
ADRESS: Gasklockorna Gävle
TID: 09.00 – 17.00
Middag med mat och dryck på kvällen till självkostnadspris. Kvällen avslutas med Fredsgalan: PEACE IS POSSIBLE med konsert av Titiyo, som gästas av Marit Bergman, inspirerande talare och prisutdelning.
KONGRESS: DAG 2 - Söndag 10 maj
ADRESS: Gasklockorna, Gävle
TID: 09.00 – 13.00
Kongressen återupptas: Debatt och beslut (inkl. paus).
Efter kongressen blir det en utåtriktad fredsmanifestation arrangerad av Hälsinge Freds.
Det internationella förbudet mot personminor är i ett allvarligt läge nu när de tre riksdagspartierna Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill att Sverige överger förbudet. Våren 2026 utreder Utrikesdepartementet frågan med fokus på Natosamarbete och militär samverkansförmåga, i och med att Finland och de baltiska länderna nyligen har lämnat avtalet. Men den mest avgörande frågan riskerar att hamna i skymundan: konsekvenserna för civila.
Ottawakonventionen, förbudet mot personminor, kom till 1997 efter ett unikt samarbete mellan stater, civilsamhälle, humanitära organisationer och militära experter. Resultatet blev ett förbud mot användning, produktion, utveckling och lagring av personminor – vapen som orsakar enormt och långvarigt lidande. Konventionen har haft stor effekt: produktionen har minskat kraftigt, miljontals minor har förstörts och användningen är idag nästan helt begränsad till få stater utanför avtalet.
"Denna urskillningslösa verkan gör personminor oförenliga med internationell humanitär rätt."
Personminor – ofta missvisande kallade "truppminor" – är konstruerade för att detonera när en människa kommer i närheten. De kan inte skilja mellan soldater och civila och fortsätter att döda långt efter striderna. Erfarenheten från konflikter världen över är tydlig: barn, bönder och människor på flykt drabbas i hög utsträckning. År 2024 var upp till 90 procent av offren civila, nästan hälften barn. Denna urskillningslösa verkan gör personminor oförenliga med internationell humanitär rätt.
Förespråkare för återinförandet av personminor hävdar att säkerhetsläget kräver det, att minor har militär nytta och att tekniken blivit säkrare. Men dessa påståenden saknar stöd. En omfattande studie av Internationella Rödakorskommittén med militära experter från 19 länder konstaterade att personminor har liten eller ingen militär effekt. Samma slutsats har dragits av militära befälhavare i bland annat Lettland och Estland. Rödakorskommittén har även undersökt användningen av personminor i Ukraina
och fann inga betydande bevis för att de gett någon mätbar militär fördel.
Argumentet om "säker" eller "smart" teknik är i sig problematiskt. Ottawaavtalet förbjuder inte bara användandet utan även utvecklingen av personminor, vilket innebär att dagens minor i stort sett är samma som på 1990-talet. Om stater hävdar att de utvecklat säkrare minor måste de visa full transparens – bevisbördan ligger på dem som vill återinföra vapen som tidigare bedömts som oacceptabelt farliga.
Om Sverige skulle börja använda minor skulle de läggas ut på svenskt territorium, vilket innebär en stor risk för den egna civilbefolkningen. Att tre riksdagspartier vill överge ett avtal som är gjort för att skydda civila i ett potentiellt krig är oroande. Minor är också betydligt lättare att lägga ut än att röja; röjning är tidskrävande, kostsam och farlig och kvarstår i årtionden.
"Att tre riksdagspartier vill överge ett avtal som är gjort för att skydda civila i ett potentiellt krig är oroande."
Att ta hotet från Ryssland på allvar innebär inte att överge internationell rätt. Tvärtom måste folkrätten försvaras i tider av osäkerhet, särskilt de regler som skyddar civila. Med 161 statsparter är Ottawakonventionen ett av de mest framgångsrika humanitära nedrustningsavtalen i modern tid. Sverige bör stå fast vid förbudet och tydligt fördöma alla försök att urholka det. Att överge Ottawakonventionen vore inte bara ett moraliskt svek – det skulle utsätta den egna befolkningen för livsfara och bidra till en farlig urholkning av internationell humanitär rätt.
SKRIBENT: GABRIELLA IRSTEN
I avsnitt 58 av Fredspodden pratar vi om den svenska debatten kring personminor, varför Sverige måste stanna i avtalet och hur det är att fly över ett minfält. Gästar podden gör Özz Nûjen, komiker och skådespelare med starkt samhällspolitiskt engagemang, och Gabriella Irsten, sakkunnig på Svenska Freds.
Lyssna på Fredspodden där poddar finns och på svenskafreds.se!


Svenska Freds var på plats på det årliga stadspartmötet av personminförbudet, Ottawaavtalet, som ägde rum på FN i Genève den 1–5 december 2025. Där pratade vi med olika regeringsrepresentanter, minöverlevare och såklart den svenska delegationen. Avtalet förhandlades fram på 90-talet efter att man under en längre tid insett att minor hade en väldigt liten militärt användande. De stoppade helt enkelt inte en angripare men orsakade en stor civil skada.


På plats på FN i Genève fanns även Norsk Folkehjelp, en minröjningsorganisation, som förklarade hur minröjning går till i praktiken. Arbetet är manuellt, tidskrävande och riskfyllt. Först lokaliseras föremål med metalldetektor, ofta över stora områden. När en mina hittas grävs den försiktigt fram för hand med enkla verktyg. På grund av den höga koncentration som krävs kan en minröjare endast arbeta cirka 40 minuter i taget innan vila behövs.
I en värld som rustar upp militärt går vapenindustrin på högvarv. Svenska Freds bevakar utvecklingen, granskar politik, makthavare och företag och bildar opinion om vapenhandeln. Här har vi samlat några av de allra mest anmärkningsvärda nyheterna kopplat till den senaste tidens vapenexport.
I januari slöt svenska BAE Systems Hägglunds en ny miljardaffär med det israeliska vapenföretaget Elbit Systems. Det handlar om att skyddssystemet Iron Fist ska integreras i stridsfordon CV90, som används av europeiska Natoländer. Affären är värd 150 miljoner dollar, vilket motsvarar närmare 1,4 miljarder svenska kronor.
Nyheten om affären kommer samtidigt som Israels våld och dödande i Palestina fortsätter - i Gaza och på Västbanken. Det är inte heller första gången det rapporteras om svenska vapenaffärer med Israel.
Sverige har både krigsmaterielexport till Israel och vapenimport från Israel. Israel står anklagat för några av de absolut grövsta folkrättsbrotten, däribland folkmord, brott mot mänskligheten och omfattande krigsbrott. All vapenhandel med Israel och israeliska företag är därför djupt problematisk och borde omedelbart stoppas.
Svenska Freds har länge krävt att Sverige avbryter all vapenhandel och alla former av militära samarbeten med Israel och israeliska vapenföretag. Både politiker och företag har ett ansvar.
Svenska pansarskott AT-4 tycks ha hittats hos sudanesiska armén (SAF) i den pågående konflikten i Sudan, enligt en granskning av Sveriges Radio Ekot som publicerades i december. Om uppgifterna stämmer innebär det att svensk krigsmateriel kan ha använts i grova övergrepp mot civila.
– Om svenska vapen används i mördandet av civila i Sudan är det en skandal och en djup skam. Det visar ännu en gång de enorma riskerna med att exportera vapen till odemokratiska länder och länder
som kränker mänskliga rättigheter, kommenterade
Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå avslöjandet i Ekot.
Hur de svenska pansarskotten hamnat hos Sudans armé är ännu oklart. Men generellt har vapensystem en mycket lång livslängd och kan användas och cirkulera i flera decennier efter det att de sålts. Det är ett välkänt faktum att vapen kan spridas vidare till andra regioner och aktörer än de som ursprungligen avsågs och godkändes.
I juli förra året använde Thailand svenska Jas Gripen-stridsflygplan i ett anfall mot Kambodja. Det var den första gången som Jas Gripen användes i anfall mot skarpa mål, och händelsen är en del av en upptrappad gränskonflikt som pågått i åratal.
Svenska Freds har länge kritiserat att Sverige beväpnar Thailand, ett land som i decennier präglats av politisk instabilitet, militärkupper och väpnad konflikt. 2018 trädde ett nytt svenskt regelverk för vapenexport i kraft i syfte att begränsa vapenexporten till länder med stora demokratiska brister. Trots det har exporten till denna sorts länder bara
ökat. Thailand har sedan 2010 varit en av de större mottagarna av svensk vapenexport. Det svenska regelverket om vapenexport säger också att vapenexport inte bör tillåtas till krigförande länder.
Trots sommarens attacker slöts i slutet av augusti en ny affär om ytterligare försäljning av fyra svenska Jas Gripen-stridsflygplan till Thailand. I december kom också nyheten att det Linköpingsbaserade företaget Evolved Aerospace ska leverera drönare till den thailändska marinen. Den svenska regeringen, som ytterst ansvarig för svensk vapenexport, måste omedelbart stoppa försäljningen till Thailand!
Svenska Freds utser för fjärde gången Årets vapenvärvning, en utmärkelse till den person som gjort den tydligaste övergången från politik eller myndighet till vapenindustrin, eller vice versa. Årets mottagare är Tobias Billström. Inom loppet av drygt ett år har Billström gått från att vara Sveriges utrikesminister under Natoprocessen och ansvarig minister för svensk vapenexport, till ett toppjobb på Nordic Air Defence, ett krigsmaterielföretag som specialiserar sig på högteknologiska vapensystem. Med sina kontakter, sin insyn och sina unika kunskaper, inte minst om Sveriges relationer till Nato, blir Billström en mycket värdefull värvning för vapenindustrin och den svenska vapenlobbyn.
Billström är långt ifrån ensam. Listan över personer som rört sig mellan toppositioner inom politik, militär och vapenindustri är lång och inkluderar före detta statsministrar, överbefälhavare, försvarsministrar och kommunikationsstrateger.
Svenska Freds har länge kritiserat de täta banden mellan regeringskansliet, vapenindustrin och försvars- och vapenexportmyndigheter. Redan 2010 publicerade vi rapporten "Så snurrar vapenkarusellen". Genom utmärkelsen Årets vapenvärvning synliggör vi ett problem som består och som kräver politisk handling.

Illustration: Robert Nyberg
Har du ditt sparande i vapenföretagens fickor? De senaste åren har vapenindustrin arbetat hårt för att inkluderas även i hållbarhetsmärkta fonder. De banker och pensionsfonder som tidigare uteslutit placeringar i vapen har utsatts för allt hårdare påtryckningar - och många har gett vika. Nu senast KPA Pension, som från och med årsskiftet tillåter investeringar i vapenindustrin.

Den 1 mars 1999 gjorde KPA det möjligt för allmänhet och företag att spara i Sveriges första fonder med renodlad etisk inriktning. I ett gemensamt pressmeddelande om att Svenska Freds valt KPA kommenterade KPA:s dåvarande VD "Våra placeringskriterier är stenhårda. Det räcker med att företaget exempelvis är relaterade till vapenindustrin för att det inte ska vara aktuellt." Vidare sa KPA i samma pressmeddelande att "Vi har gjort omfattande kundundersökningar som visar att majoriteten av våra en miljon kunder tycker det är viktigt att de företag, dit deras sparpengar går, också tar etiskt och miljömässigt ansvar." Men från och med januari 2026 har KPA alltså ändrat sin hållning och tillåter investeringar i krigsmaterielindustrin.
Många av KPA:s kunder tycker fortfarande att det är viktigt med etiskt ansvarsfulla investeringar. Under hösten hörde flera av sig till Svenska Freds för att de ville protestera mot KPA:s beslut. KPA marknadsför sig med att investera långsiktigt, placera med omtanke och att de 340 miljarder i pensionspengar som de förvaltar åt mer än 2 miljoner offentliganställda "kan göra skillnad på riktigt". Den förändrade policyn väcker frågetecken om vilken sorts skillnad KPA vill göra: en positiv för fred och mänsklig säkerhet, eller en negativ som bidrar till ökad upprustning och beväpning, också av diktaturer och regimer som kränker mänskliga rättigheter.
Att investera i företag som gör vinst på vapen, krig och militär upprustning är aldrig hållbart. Nästan alla vapenföretag exporterar vapen och annan krigsmateriel till odemokratiska stater och länder i krig. Där riskerar deras produkter att legitimera styret, kränka mänskliga rättigheter och förvärra och förlänga väpnade konflikter.
"Ingen kan hävda att det är etiskt eller hållbart att stödja förtryckande regimer genom vapenaffärer."
2024 gick hela 37 procent av den svenska vapenexporten till odemokratiska länder, enligt Svenska Freds statistik. Ingen kan hävda att det är etiskt eller hållbart att stödja förtryckande regimer genom vapenaffärer. Vapenindustrin rankas också inom korruptionsforskning som en av världens mest korrupta affärssektorer. Branschen är omgärdad av sekretess, vilket försvårar kritisk granskning.
Det är inte bara KPA Pension som ändrat policy. Banken SEB exkluderade tidigare företag med mer än 5 procent av verksamheten inom vapenindustrin, men sedan hösten 2025 har flera SEB-fonder investerat i Sveriges största vapenföretag Saab. Andra har gjort likadant, däribland Handelsbanken och pensionsjätten AMF.

Flera fondbolag har gått ännu längre och lanserat fonder som särskilt fokuserar på investeringar i krigsmaterielindustrin. Det gör till exempel Danske Invest Defence & Security, DNB European Defence, SEB European Defence & Security och Swedbank Robur Security and Defence. Swedbank Robur marknadsför sin nya fond som en möjlighet att investera i bolag som bidrar till fredliga och inkluderande samhällen när det i praktiken handlar om att göra vinst på vapen, krig och militär upprustning.
"Investeringar i vapenindustrin hör inte hemma i hållbara portföljer. Och den svenska vapenindustrin är inget undantag."
De banker, pensionsfonder och kapital- och fondförvaltare som nu tillåter investeringar i krigsmateriel hänvisar till ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och argumenterar att lösningen är en ökad militär upprustning. Men FN varnar för att ökade militärutgifter inte skapar fred. De driver snarare på geopolitiska spänningar och kapprustning, och tränger undan resurser för hållbar utveckling.
Enligt prognoser kan de globala militära utgifterna nå 4,7–6,6 biljoner dollar år 2035, medan satsningar på att nå de globala målen för hållbar fred och
utveckling, formulerade inom ramen för Agenda 2030, redan är kraftigt underfinansierade. FN uppmanar därför sina medlemsländer att minska sina försvarsbudgetar och i stället prioritera investeringar i de globala målen.
För varje sparare, bank och kapital- och fondförvaltare som på allvar vill bidra till en mer hållbar värld borde slutsatsen vara självklar. Investeringar i vapenindustrin hör inte hemma i hållbara portföljer. Och den svenska vapenindustrin är inget undantag.
I samband med att KPA:s nya policy trädde i kraft flyttade Svenska Freds sitt sparande. Vi har alla ett ansvar för vad våra pengar bidrar till och för oss är det en självklarhet att inte på något vis bidra till vapenindustrin. Svenska Freds har bokat in ett möte med KPA senare under våren och ser fram emot en fortsatt dialog
SKRIBENT: LINNÉA PETERSSON
Delta i vår brevkampanj och
kräv att KPA återinför strikta hållbarhetskrav som utesluter vapenindustrin!


Som fredscoach har jag privilegiet att möta gymnasieklasser runt om i landet och hålla workshops om hållbar fred och mänsklig säkerhet. En uppgift som känns viktigare än någonsin i ett politiskt klimat där militär upprustning framställs som det självklara svaret på alla säkerhetsproblem, samtidigt som investeringar i fred och mänskliga rättigheter stryps. Bland eleverna märks tydligt hur synen på fred och säkerhet färgas av den jargong som dominerar politik och media - och kanske är det inte så konstigt. Vi är ju inte ensamma om att besöka skolorna.
I höstas fick vi en förfrågan från en gymnasielärare på ett gymnasium i Mölnlycke. Skolan hade erbjudits ett besök av Försvarsmaktens skolinformatörer, och läraren ville att eleverna samma dag också skulle få ta del av andra perspektiv på fredsbyggande. Därför kontaktade han oss.
En tisdag i november åkte jag och en kollega dit. Precis innan vi drar igång möter jag i dörren till toaletten en ung blond tjej med stram knut och full militärmundering. Själv står jag där i vida jeans och en loppisfyndad överdel, och hinner tänka på vilka signaler vi sänder genom kläder och symboler - och på om vi hade kunnat vara mer stereotypa.
"Ta ansvar

Likväl är det viktigt att vi ser omfattningen av Försvarsmaktens närvaro i skolan. Under läsåret 23–24 arbetade omkring 30 skolinformatörer heltid och nådde cirka 80 000 elever i åldern 15–19 - nästan en fjärdedel av alla gymnasieelever. Samtidigt har Försvarsmakten varit med och tagit fram nytt undervisningsmaterial i läroplanen, med fokus på krigstid, totalförsvar och Nato. Jag undrar hur det hade sett ut om fredsforskare, civilsamhälle och välfärdsaktörer fått samma inflytande. Kanske hade materialet då handlat om hur vi bygger hållbar fred genom satsningar på mänskliga rättigheter, jämlikhet och demokrati.
för att dina
elever får möta fler perspektiv på säkerhet än det militära."
Vid lunchtid sätter sig de två skolinformatörerna vid vårt bord. De är runt 20 år och har nyligen avslutat sin värnplikt. Jag känner mig både nyfiken och spänd. En del av mig önskar att jag hade varit modigare i samtalet, att jag hade ställt tuffare frågor. Om hur en organisation som tränar människor i dödligt våld och strikt lydnad kan ramas in som en slags personlig utvecklingsresa. Om de berättar för 17-åringarna att de efter värnplikten är bundna till Försvarsmaktens vilja för resten av livet, vare sig det är att skjuta skarpt eller föra krig för diktaturer i Natosammanhang, och att konsekvensen vid ånger kan bli fängelse. Samtidigt vet jag att det inte är dessa unga kvinnor som bär ansvaret för Försvarsmaktens strategier. De är kuggar i ett större maskineri och vill sannolikt, utifrån sin erfarenhet, bidra till något gott.
Med detta i åtanke vill jag vända mig till dig som jobbar med barn och unga, och uppmuntra dig att tänka som läraren i Mölnlycke. Ta ansvar för att dina elever får möta fler perspektiv på säkerhet än det militära, till exempel genom att bjuda in Svenska Freds eller andra fredsorganisationer.
Militariserade narrativ introduceras idag tidigt, med budskapet att våra värderingar är hotade och att militär upprustning är den enda lösningen. Därför måste alternativa röster höras. Vi behöver stå upp för fredliga perspektiv, organisera oss och visa att vi som tror på fred genom samarbete, demokrati och jämlikhet finns kvar – och att vi är många.
SKRIBENT: STELLA ARENIUS
Stella Arenius pluggar masterprogrammet i mänskliga rättigheter på Göteborgs universitet och gick våren 2025 Svenska Freds ungdomsutbildning i fred och ledarskap, Fredsakademin. I den här krönikan reflekterar Stella om sitt uppdrag genom Svenska Freds som workshopledare i gymnasieskolor och hur samtalen ser ut bland eleverna.
I december 2025 hölls det årliga statspartsmötet för den internationella brottmålsdomstolen (ICC). Svenska Freds var på plats för att bevaka mötet i Haag. Staden är känd som "the International City of Peace and Justice" eftersom det är hem till de två internationella domstolarna ICJ och ICC som kan döma stater och individer för folkrättsbrott. I den här texten reflekterar Rebecka Lindholm Schulz, sakkunnig på Svenska Freds, kring dagarna i Haag och om betydelsen av folkrätten som 2026 fortsätter att vara på allas läppar.
Svenska Freds var med och drev fram etableringen av ICC genom Coalition for the International Criminal Court (CICC) - en koalition av civilsamhällesorganisationer från hela världen. CICC:s kampanjande ledde till att Romstadgan antogs 1998 och att världens första permanenta, internationella brottmålsdomstol kunde etableras 2002. Detta för att utreda, åtala och döma individer som begår de allvarligaste brotten: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott.
"Att straffa domstolen för specifika utredningar är ett hot mot domstolens oberoende och en attack mot hela det internationella systemet byggt på folkrätten."
ICC:s statspartsmöte utgörs av de stater som är medlemmar i ICC och som har ratificerat Romstadgan. Statspartsmötet fungerar som ICC:s styrande och beslutsfattande organ. Som civilsamhällesorganisation på plats bevakar Svenska Freds statsparternas positioner, samt knyter kontakter och pratar strategier med civilsamhälleskollegor från hela världen.
USA:S
USA har under Trump infört sanktioner mot flera av domstolens domare och åklagare, samt mot individer och civilsamhällesorganisationer som samarbetar med ICC. Sanktionerna motiveras bland annat med missnöje kring ICC:s utredning som lett till arresteringsorder mot israeliska ledare. Att straffa domstolen för specifika utredningar är ett hot mot domstolens oberoende och en attack mot hela det internationella systemet byggt på folkrätten.

och den palestinska MR-försvararen


De tre välkända palestinska människorättsorganisationer Al Haq, Al Mesan och Palestinian Centre for Human Rights (PCHR) har i decennier arbetat med att dokumentera folkrättsbrott och är bland de som drabbas av USA:s sanktioner. De finns också på plats i Haag och berättar om hur hårt de drabbas. De kan inte längre använda de banksystem där de haft sina tillgångar. I princip blir de uteslutna från den globala ekonomin eftersom de flesta banker är beroende av den amerikanska dollarn. De berättar också om hur det varit att dokumentera Israels folkrättsbrott under de två senaste åren, samtidigt som de själva upplevt och drabbats av dem. PCHR är baserade i Gaza och berättar att de förlorat tre kollegor. En av dem dödades av Israel tillsammans med sin tvååriga dotter, en annan med 40 familjemedlemmar.
"They didn’t even condemn the killing of thousands and thousands of innocent children in Gaza, säger en palestinsk människorättsförsvarare till mig om Sveriges regering."
Mellan mötena pågår mängder av samtal mellan civilsamhällesorganisationer och representanter från statsparternas delegationer. Det pågår också en mängd sidoevent. Genom samtal med civilsamhälleskollegor blev det tydligt att det inte bara är vi i Sverige, och från Svenska Freds, som tycker att Sveriges röst för fred, folkrätt och mänskliga rättigheter i världen har tystnat. "They didn’t even condemn the killing of thousands and thousands of innocent children in Gaza", säger en palestinsk människorättsförsvarare till mig om Sveriges regering.
"Även europeiska kollegor betonar att Sverige gått från att vara ett mönsterland i försvaret av folkrätten, till dess motsats."
En annan palestinsk representant säger att Sverige brukade vara modellen att följa, men att vi nu är på fel sida av historien och håller på att tappa vårt internationella anseende. Sudanesiska civilsamhälleskollegor är starkt kritiska till att Sverige säljer vapensystem till Förenade arabemiraten - en diktatur som bidrar till RSF:s (Rapid Support
Forces) fruktansvärda massavrättningar av civila i Sudan genom att stödja dem med vapen. Även europeiska kollegor betonar att Sverige gått från att vara ett mönsterland i försvaret av folkrätten, till dess motsats.
"Rättvisa och ansvarsutkrävande är avgörande för alla möjligheter till försoning och hållbar fred."
Rättvisa och ansvarsutkrävande är avgörande för alla möjligheter till försoning och hållbar fred. När folkrättsbrott - som de i Ukraina, Palestina och Sudan - begås inför hela världens ögon blir ICC som institution därför allt viktigare. Att arbetet fungerar finns det flera lyckade exempel på, även från 2025. I mars kunde Filippinernas tidigare president Rodrigo Duterte gripas på grund av misstanke om brott mot mänskligheten. Mr El Hishri, misstänkt för att ha begått brott mot mänskligheten och krigsbrott i Libyen mellan 2015-2020, lämnades över till domstolen i Haag samtidigt som mötet i Haag pågick. Och den 9 december dömdes den sudanesiske milisledaren Abd-Al-Rahman till 20 års fängelse för brott mot mänskligheten och krigsbrott i Darfur 2003-2004.
Jag lämnar Haag och ICC med en ännu starkare tro på att det internationella systemet byggt på folkrätten är det viktigaste vi har. Sverige, och världen, har en lång väg att gå för att återbygga tilltron till folkrätten. Men tills dess kommer vi fortsätta försvara den, och kräva att Sverige står upp för den oavsett vem som bryter mot den. Jag låter ord från den palestinska människorättsförsvaren Raji Sourani, från Gaza, summera: "We only ask for the rule of law, and we cannot ask for anything less"
SKRIBENT: REBECKA LINDHOLM SCHULZ
Läs en längre text om Rebeckas reflektioner från resan i “Rebecka har ordet: Är det nu vi begraver folkrätten?”



Trots Trumps så kallade fredsplan råder ingen fred i Palestina. Israels våld och dödande i Gaza och på Västbanken fortsätter, även blockaden mot Gaza och ockupationen av Palestina. Samma strukturer som i decennier inneburit systematiskt förtryck och våld mot palestinier, i strid med folkrätten, kvarstår. Och än en gång har frågan om Palestina och Israel sjunkit på den mediala och politiska dagordningen.
Det är ett av de största misstagen; att debatten tystnar när det mest intensiva våldet är över och att resurser för att hantera de bakomliggande orsakerna inte prioriteras. Men det är precis nu de insatserna behövs som allra mest.
Vi fortsätter att påminna: Det finns mycket Sverige kan göra. Med din hjälp kan vi fortsätta sätta press på regeringen.


