Åtgärdsrekommendationer för forskningsprojektet | PlastLIFE | Mars 2026
En hållbar plastvärdekedja stärker den nationella resiliensen
Cirkulär ekonomi för plast har utvecklats i Finland tack vare tvärsektoriellt samarbete. En hållbar cirkulär ekonomi för plast är viktig för ekonomin, försörjningsberedskapen och miljön. Ytterligare åtgärder krävs för att uppnå detta.1,2
• För att minska onödig plastkonsumtion och öka återvinningen måste åtgärder vidtas som omfattar hela plastens värdekedja. Genom reglering och incitament bör man bland annat stödja övergången från engångsprodukter till återanvändbara produkter.
• Återvinningsgraden för plastförpackningar är låg. Finland betalar årligen cirka 90 miljoner euro av egna medel till EU för plastförpackningsavfall som inte materialåtervinns. Insamlingen och återvinningen av plastförpackningsavfall måste ökas för att uppnå EU:s återvinningsmål.
• Användningen av återvunnen plast som råvara i nya produkter måste ökas. Krav på minimiandel återvunnet material och andra åtgärder som förstärker efterfrågan på återvunnen plast bör införas så snabbt som möjligt.
• Återvinnings- och plastindustrin måste stärkas och hållas i drift. Det behövs mekanismer för att förhindra att ohållbar återvunnen plastråvara av låg kvalitet från länder utanför EU kommer in på marknaden. Den inhemska industrin tryggar försörjningsberedskapen.
• Miljöeffekterna av plastanvändning, såsom klimatavtryck, nedskräpning och mikroplaster, behöver också undersökas i Finland.
syke.fi/sv | miljo.fi
Att minska onödig plastanvändning kräver fler åtgärder
Att minska konsumtion och spara naturresurser är kanske den största utmaningen i den cirkulära ekonomin. Det kräver starkare styrning, till exempel incitament och reglering, och berör allt från produktdesign och handel till människors beteenden. Även Hållbarhetspanelen har föreslagit att konsumtionen ska begränsas och att resursanvändningen ska anpassas till naturens bärkraft.3,4 Klimatutsläppsanalyser visar att materialproduktion är en betydande utsläppskälla i plastens värdekedja.
I stället för engångsplastprodukter bör återanvändbara produkter användas 5 Förändringen kan påskyndas med reglering, såsom man har gjort bland annat i Estland, där evenemangsarrangörer har ålagts att använda återanvändbara dryckesbägare även vid stora tillställningar.6
Effektivare plaståtervinning
och ökad användning av återvunnen plast
EU kräver att 55 % av plastförpackningarna ska återvinnas senast år 2035. Ett delmål var en återvinningsgrad på 50 % till år 2025. Finland ligger fortfarande långt från dessa mål. År 2023 återvanns 29 % av plastförpackningarna.
För att samla in tillräckligt med förpackningsavfall måste sortering bli en naturlig del av vardagen. Detta vardagliga ansvarstagande kallas cirkulärt medborgarskap. Det är viktigt att människor får stöd i detta hemma, på arbetsplatser och i skolor, till exempel genom tydliga instruktioner, rådgivning och incitament.
Förutom plastförpackningar bör även andra plastavfallsströmmar, såsom plastavfall från företag, få utvecklade återvinningssystem . Plastavfall som uppstår i företags processer kan tryggt användas som råvara i nya produkter. Sammansättningen av dessa plaster är väl känd, vilket gör återvinningen kontrollerad och tillförlitlig. Inte allt plastavfall är lämpligt för konventionell mekanisk, återvinning. Därför behövs också kemisk återvinning som komplement, för att ta tillvara på så mycket plastavfall som möjligt.
I Finland kan det vara mer lönsamt att satsa på plaståtervinning än på plastens biologiska nedbrytbarhet. I nordliga förhållanden bryts plast ner långsamt eller ofullständigt i naturen, vilket innebär att biologisk nedbrytbarhet inte ensam löser nedskräpningsproblemet.7
År 2021 stod återvunnen plast för endast 3,5 % av all producerad plastråvara. Efterfrågan på återvunnen plast har hittills varit låg. Krav på minimiandel återvunnet material i produkter ökar efterfrågan, men för att stärka marknaden behövs också andra åtgärder, såsom tydliga kriterier för offentliga upphandlingar.
En hållbar cirkulär ekonomi för plast stärker försörjningsberedskapen
Försörjningsberedskapen stärks om man i Finland kan använda inhemsk återvunnen plast eller ersättande material i stället för fossila råvaror i produktionen. Ersättande material för fossilbaserad plast utvecklas till exempel från sidoströmmar inom trädgårdsnäringen. Även om utvecklingsarbetet fortfarande pågår och produktionsvolymerna än så länge är små, kan dessa material vara viktiga, till exempel ur ett försörjningsberedskapsperspektiv, för förpackningsmaterial. När råvarubasen för plast breddas måste man säkerställa säkerheten och kvaliteten hos nya material genom bland annat kemikalie- och produktlagstiftning.
Lågprisplast som importeras från länder utanför EU utgör en utmaning för europeiska producenter av återvunnen plast, och dess kvalitet eller ursprung kan inte alltid verifieras. Företag i plastens cirkulära värdekedja bör ges goda förutsättningar att operera i Finland och möjlighet att bygga nätverk, till exempel inom cirkulära ekonomiekosystem.
Plastens effekter på miljö och hälsa
Nedskräpning påverkar människors trivsel och hur områden värderas. Största delen av det skräp som observeras i miljön består av plast, som med tiden bryts ner till mikroplaster.
Finländare är oroade över nedskräpning och mikroplasternas effekter på miljön och hälsan. Nedskräpning medför också kostnader för kommunerna. Till exempel betalade Helsingfors stad mer än 14 miljoner euro för renhållning av parker och gator under 2025.8
Nedskräpning har undersökts regelbundet på stränder, och mängden skräp har minskat under de senaste åren. Tyvärr har stränderna fortfarande inte uppnått en god status när det gäller nedskräpning.
Arbetet för att förebygga nedskräpning samt forskning om plastens effekter på miljö och hälsa måste fortsätta och följas upp aktivt . Utsläpp av mikroplaster från industrin bör också beaktas, till exempel i tillståndsprocesser
Plast är inte bara ett enda material, utan det finns många olika typer av plast . Plastförpackningar omfattas av producentansvaret, och företagen betalar för deras återvinning. Olika plastförpackningar sorteras i återvinningsanläggningar, vilket innebär att alla plastförpackningar kan läggas i behållaren för plastförpackningar. Konsumenten behöver inte identifiera plasten i plastförpackningen.
Återvunnen plast avser råvara som har bearbetats från plastavfall och som kan användas för att tillverka nya produkter.
Kravet på andel återvunnet material innebär att produkter måste innehålla en viss andel återvunnen råvara.
I Finland förbereds en lag om cirkulär ekonomi som ska ersätta den nuvarande avfallslagen, och arbetsgruppens rapport färdigställdes i början av 2026.9 Målet med lagen om cirkulär ekonomi är att förlänga produkters livscykel, minska avfallsmängden samt stödja tillväxten av marknaden för cirkulär ekonomi. Lagen syftar till att främja återanvändningen av produkter, utveckla sortering, separat insamling och återvinning samt begränsa förbränningen av material som kan återvinnas.
Miljöministeriet fortsätter med beredningen stegvis: först ändras avfallslagen för att förbättra materialåtervinningen av kommunalt avfall, särskilt plastförpackningar. Den egentliga lagen om cirkulär ekonomi är avsedd att implementeras under nästa regeringsperiod. I beredningen beaktas också EU:s kommande rättsakten om cirkulär ekonomi, och lagstiftningsförslag väntas bli klart i slutet av 2026.
EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall (EU) 2025/40 syftar till att minska förpackningsavfall samt öka återvinning och återanvändning. Förordningen tillämpas från och med 12.8.2026. Förordningen förbjuder vissa typer av engångsplastförpackningar, kräver att alla förpackningar ska vara återvinningsbara senast 2030 och innehåller mål för att minska förbrukningen av plastkassar samt för andelen återvunnet material i produkter. Dessutom sätts återanvändningsmål för vissa branscher. Till exempel, när det gäller dryckesförpackningar, måste minst 10 % av vissa drycker vara tillgängliga för konsumenter i återanvändbara förpackningar från och med 2030. Genomförandet av förordningen kräver flera ändringar i den nationella lagstiftningen.