Rapport: Att stärka konstorganisationer
Statens konstråds arbete med att främja samtidskonstens utveckling 2018–2025
Innehållsförteckning
Att stärka konstorganisationer
Rapport om Statens konstråds arbete med att främja samtidskonstens utveckling 2018–2025
Förord
Rapporten
Statens konstråd och uppdraget
Samtidskonstfältet i Sverige
Förändring i komplexa system
Stärka och stödja på olika vis – fyra olika grepp
Regionala konstpolitiska samtal
Samtidskonstdagarna
Kompetenshöjning
Nätverksutveckling
Avslutande reflektion
Referenslista och samarbetspartners
Förord
När Statens konstråd fick ett utökat ansvar för att främja samtidskonstens utveckling och spridning i hela landet stod det snabbt klart att uppdragets kärna inte handlade om att “bygga en ny struktur” ovanpå ett redan rikt konstfält Det pågick en mängd dialoger inom konstfältet, formella och informella, stora och små, på både lokal, regional och nationell nivå Dessa samtal handlade ofta om konstnärliga, curatoriella och konstpedagogiska praktiker, och utgjorde en levande och nödvändig del av fältets utveckling
Istället handlade uppdraget om att stärka förutsättningarna för det som fanns och om att skapa ett nationellt sammanhang där fler kunde mötas, dela kunskap, formulera gemensamma behov och agera tillsammans, utan att förlora den mångfald och självständighet som är samtidskonstens styrka.
Vår roll har därför varit mer möjliggörande än styrande I stället för att definiera en färdig väg framåt har vi prövat arbetssätt som gör det möjligt för riktningen att växa fram i dialog med konstfältet Det har inneburit att lägga mycket kraft på sådant som sällan syns i enskilda projektresultat: att bygga tillit mellan aktörer som sällan möts, att skapa former där fler kan bidra på jämlika villkor, och att hålla ihop ett långsiktigt samtal även när omvärlden förändras och kriser staplas på varandra
I efterhand framstår en av de viktigaste lärdomarna från perioden 2018–2025 att kapaciteten i ett konstfält inte enbart sitter i organisationer och finansieringsmodeller,
utan i relationer och återkommande arenor där gemensam förståelse kan fördjupas över tid
Vi har i praktiken arbetat som en sammanlänkande nod: ibland som värd, ibland som processtöd, ibland som förstärkare av nätverkens egna initiativ och andra gånger som initiativtagare till dialoger som uppenbarligen behövde äga rum Det har gjort det möjligt att växla upp lokala och regionala erfarenheter till nationellt lärande – och att samtidigt föra tillbaka nationella perspektiv som kan vara användbara i regionala och lokala sammanhang
I stället för att definiera en färdig väg framåt har vi prövat arbetssätt som gjorde det möjligt för riktningen att växa fram i dialog med konstfältet.
Under arbetets gång har vi också blivit påminda om att främjandeuppdraget inte kan reduceras till projekt och engångsinsatser I en tid där konstens frihet och villkor återkommande prövas, i offentlig debatt, i lokalpolitiken och i finansieringslogiker, blir formerna för dialog och kunskap avgörande. Det långsiktiga värdet ligger ofta i att svåra frågor kan hanteras innan de blir kriser: att fler känner sig rustade att ta samtal om armlängds avstånd och konstnärlig frihet, att fler vågar delta i beslutsprocesser, och att fler kan se sin egen praktik som en del av ett större ekosystem
Den period som rapporten omfattar avslutas samtidigt i en ny fas. Statens konstråds sammanslagning med Moderna Museet och förändringar i uppdragets förutsättningar innebär att arbetet behöver hitta nya former och nya arbetssätt för att fortsätta vara relevant. Det är centralt att det som byggts upp inte betraktas som ett avslutat projekt, utan som en gemensam förmåga som nu måste tas om hand: dialogkulturen, metoderna för medskapande, de nätverk som stärkts och de arenor där fältet möts över geografi och organisationsgränser Vår ambition framåt är därför att värna kontinuiteten i det som skapar verklig effekt och samtidigt vara öppna för att uppdraget behöver utvecklas i takt med konstfältets och samhällets förändrade behov
Vår ambition framåt är därför att värna kontinuiteten i det som skapar verklig effekt och samtidigt vara öppna för att uppdraget behöver utvecklas i takt med konstfältets och samhällets förändrade behov Vi ser ett fortsatt behov av nationella mötesplatser som inte bara informerar utan möjliggör handling, av kompetens som stärker aktörers handlingsutrymme, och av regionala samtal som håller samman konstpolitik, konstnärlig frihet och långsiktig utveckling
Det arbete som beskrivs i denna rapport har i hög grad burits av konstfältets eget engagemang De aktörer som deltagit i samtal, nätverk och utvecklingsprocesser har gjort det därför att frågorna är avgörande för deras egna verksamheter och för konstfältets framtid Erfarenheten från arbetet är att en hållbar infrastruktur för samtidskonst inte kan byggas av en enskild aktör Den växer fram genom oss som verkar i konstfältet, genom vår vilja att mötas, utmana varandra, dela kunskap och gemensamt ta ansvar för fältets utveckling
Samordnare Stärka konstorganisationer
Statens konstråd är en del av myndigheten Moderna Museet
Rapporten
Den här rapporten är beställd av Statens konstråd, skriven av Kajsa Sörman, Kajsa Balkfors och Jesper Hök med syfte att beskriva myndighetens arbete med att främja samtidskonsten i Sverige 2018–2025 Rapportens innehåll är baserat på omfattande dokumentation från möten, konferenser och processer under de relevanta åren. Utöver detta har författarna tagit del av utvärderingar, rapporter och intervjuer som genomförts under arbetets gång
Rapportens disposition
Rapporten består av tre delar
I den första delen ges en bakgrund till Statens konstråd och uppdraget med att främja samtidskonstens utveckling och spridning Här ges även en beskrivning av samtidskonstfältet i Sverige kring 2018 och vilka utmaningar som fältet stod inför.
I den andra delen följer ett teoriavsnitt om hur man kan arbeta framväxande med förändring och utveckling i komplexa system Därefter följer en mer redovisande del med konkreta grepp och arbetssätt som utvecklats för att stärka och stödja samtidskonstfältet under tiden för uppdraget
I den tredje delen följer en avslutande reflektion om resultat och effekter av arbetet samt centrala lärdomar
Statens konstråd och uppdraget
Statens konstråd
Statens konstråd är sedan 1 januari 2026 en del av myndigheten Moderna Museet och utvecklar sammanhang där samtidskonst och offentliga rum möts. Statens konstråd producerar och beställer permanenta konstverk och gestaltningar för platser över hela Sverige, samt förvärvar konst till statens samling av offentlig konst Statens konstråd förvaltar en betydande del av den konst som sedan 1937 har funnits i offentliga miljöer. Samlingen omfattar cirka 100 000 verk och utgör en del av det gemensamma kulturarvet Under perioden som rapporten omfattar var Statens konstråd en egen myndighet och hade även i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om sitt fält och den samtida konsten samt främja samtidskonstens utveckling och spridning
Uppdraget att främja samtidskonstens utveckling
2018 tilldelades Statens konstråd ett särskilt uppdrag att samordna arbetet med att främja samtidskonsten i Sverige Målen med uppdraget var att utveckla infrastrukturen för samtidskonsten, stärka nätverksbyggandet på både regional och nationell nivå samt bidra till kompetens- och kunskapsutveckling inom fältet
Till skillnad från merparten av Statens konstråds verksamhet, som fokuserar på produktion, förvaltning och kunskapsutveckling när det gäller offentlig konst, handlade detta uppdrag om att möjliggöra utvecklingen av konstfältet som helhet
Mål för uppdraget
Utveckling av samtidskonstens infrastruktur
Nätverksbyggande på regional och nationell nivå
Kompetens- och kunskapsutveckling av fältet
Tyngdpunkten låg på att stärka förutsättningarna för konstorganisationer och andra aktörer att verka, samarbeta och utvecklas Uppdraget rörde därmed inte enskilda konstprojekt eller verk, utan de strukturer, relationer och kunskapsmiljöer som gör konstnärlig verksamhet möjlig. Under tiden för uppdraget har ett omfattande arbete lagts ned för att bygga upp långsiktiga strukturer för samverkan, kunskapsutveckling och kompetenshöjning Ett medskapande och framväxande arbetssätt har varit bärande och har bidragit till ökad tillit och starkare nätverk mellan konstaktörer, myndigheter, regioner och kommuner. Under arbetets gång har en strukturerad dialogkultur vuxit fram som främjar inkluderande samtal om konstaktörernas infrastruktur och viktiga frågor för fältet
Flera tusen aktiva inom konstfältet har engagerats i arbetet med uppdraget. Statens konstråd har samarbetat med elva regioner och genomfört regionala konstpolitiska samtal i sju av dessa Närmare 200 konstaktörer har utbildats i medskapande och förändringsledning Kontaktytor har upparbetats och fördjupats med representanter för 13 rikstäckande nätverk och främjande organisationer samt ett stort antal regionala och interregionala nätverk i hela Sverige. Den årliga konferensen Samtidskonstdagarna har utvecklats till Sveriges största plattform för dialog för professionella inom samtidskonst
Med konstorganisationer menar vi huvudsakligen: Konstverksamheter till exempel konstinstitutioner, självorganiserade konstinitiativ, konstföreningar, länsmuseer med samtidskonstuppdrag samt nätverk av olika typer av konstaktörer som exempelvis intresseorganisationer på konstområdet, formella och informella nätverk av konstnärer, konstinstitutioner, konstkonsulenter, konstnärsdrivna intiativ och självorganiserade verksamheter
Samtidskonstfältet i Sverige
Samtidskonst skapas i vår egen tid och speglar och ifrågasätter samhället vi lever i Det är ett utforskande och experimenterande fält där konstens betydelse uppstår i mottagarens tolkning av verket Det är en konstform som täcker in många olika arbetssätt och uttryck
I Kultur i Västs rapport Vad är grejen med samtidskonst från 2014 beskrivs migration, identitet, historia, religion, genus, minne, fiktion, urbanisering och miljö som återkommande teman för samtidskonsten i
Sverige Samtidskonsten är en katalysator för debatt och påverkar hur vi ser på oss själva och på omvärlden
Detta kapitel beskriver förutsättningarna för samtidskonsten och centrala frågor vid tiden för uppdraget
Utmaningar och förutsättningar för samverkan 2018
När Statens konstråd 2018 fick i uppdrag att samordna arbetet med att främja samtidskonstens utveckling och spridning i hela landet fanns det redan ett stort antal professionella aktörer, nätverk och organisationer på nationell, regional och lokal nivå
Nationella och regionala intresse- och medlemsorganisationer såsom Konstfrämjandet, Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konstföreningar arbetade långsiktigt med att förbättra konstnärernas villkor Självorganiserade aktörsnätverk såsom Den kollektiva hjärnan stärkte småskaliga verksamheter genom kunskapsutbyte och gemensamma strategier. Det fanns även andra rikstäckande nätverk såsom Klister, som organiserar små och medelstora samtidskonstinstitutioner, och Kollektiva konstnärsverkstäders riksorganisation (KKV-Riks) som fungerade som en viktig resursnod för konstnärer över hela landet De regionala konstkonsulenterna var också viktiga samordnare av de regionala konstscenerna
Samtidigt pekade både myndigheter och aktörer på att fältet var fragmenterat, med begränsade gemensamma arenor för dialog, samverkan och strategisk utveckling Bildkonstområdet saknade också länsinstitutioner av det slag som etablerats på teaterns och musikens område.
Möjliggörande finansiell struktur
Ett av hindren för samverkan rörde ekonomiska och strukturella förutsättningar. Den statliga utredningen Konstnär – oavsett villkor? (SOU 2018:23), som färdigställdes samma år som Statens konstråd fick spridningsuppdraget, visar att många konstnärer och konstaktörer verkade under osäkra ekonomiska förutsättningar Projektberoende finansiering och låga inkomster påverkade konstnärers och konstaktörers möjligheter att delta i långsiktiga samarbeten eller bidra till att strategiskt utveckla fältet.
Utredningen konstaterar också att dessa villkor påverkade vem som kunde verka inom fältet. Många konstaktörer kom från hem med hög inkomst och personer med annan etnisk bakgrund än svensk var underrepresenterade Utredningen pekar på att dessa förhållanden skapar ojämlika villkor för inflytande inom konstfältet, där vissa aktörer har större möjlighet än andra att delta i samtal och beslutsprocesser som rör konstpolitik I en sådan struktur kan informella nätverk, institutionell tillhörighet och symboliskt kapital få ökad betydelse för vilka röster som hörs och vilka perspektiv som ges tolkningsföreträde
Konst i hela landet
Utredningen visar också på att konstnärer och konstaktörer i hög grad verkade i Sveriges tre största städer: Stockholm, Göteborg och Malmö Detta trots flera initiativ för att stärka regionernas arbete med konst i hela landet
Nivå Givare Mottagare Typ av finansiering
Statlig Konstnärsnämnden
Arbetsstipendier, projektbidrag, långtidsstipendier
Statlig Statens konstråd Enskilda konstnärer Arvoden och produktionsersättning
Statlig Kulturrådet Institutioner/ organisationer Verksamhetsbidrag, projektbidrag
Statlig Kulturrådet via kultursamverkansmodellen Institutioner
Statligt bidrag till regioner som fördelar vidare regionalt
Regional Regionernas kulturförvaltningar Konstnärer Projektbidrag, arbetsstipendier
Regional Regioner via kultursamverkansmodellen Institutioner/ konsthallar Verksamhetsbidrag
Regional Regioner
Institutioner och fria aktörer Projektmedel, utvecklingsmedel
Kommunal Kommuner Konstnärer Gestaltningsuppdrag
Kommunal Kommuner Konsthallar/ föreningar
Verksamhetsstöd lokalstöd
Kultursamverkansmodellen som infördes 2011 är ett exempel på en sådan förändring Genom att låta regionerna fördela statliga medel till regionala kulturverksamheter i sina respektive län ville man stärka lokala konstaktörer och flytta beslutsfattandet närmare medborgarna och de lokala konstnärerna
Kultursamverkansmodellen har dock inte inneburit någon ökad finansiering till branschen
Armlängds avstånd
En risk som lyftes fram i samband med införandet av Kultursamverkansmodellen var att principen om armlängds avstånd skulle utmanas. Principen om armlängds avstånd inom konstfältet innebär att politiker, tjänstepersoner och andra möjliggörare inte ska styra eller påverka konstens innehåll Principen ska säkerställa konstnärlig frihet och oberoende i beslut om vad som görs, visas och stöds Samtidigt betyder armlängds avstånd inte tystnad eller isolering mellan konstfältet och beslutsfattare Tvärtom kräver principen en kontinuerlig dialog där olika aktörer kan förstå hur varandras frågor, villkor, behov och roll i samhället utvecklas eller förändras
I rapporten "Är samverkan modellen? En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen" (Rapport 2015/16:RFR4) analyserar kulturutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp hur modellen fungerat i praktiken De konstaterar att de inte kan se någon generell ökning av politiker som blandar sig i Samtidigt beskriver tjänstepersoner som intervjuats i samband med framtagandet av rapporten att olika politiker och verksamheter har ”olika långa armar”, och att tendensen till påverkan varierar. Rapporten konstaterar att en nyckel för att minska risken för att politiker blandar sig i är dialog och samtal om kulturen och vikten av armlängds avstånd
2019 fick journalisten Leonidas Aretakis i uppdrag av Statens konstråd att skriva ett reportage om samtidskonstens villkor: Har konstvärlden nått töjgränsen? I hans text finns flera konkreta exempel på hur politiker försöker påverka innehållet i offentlig konst Principen om armlängds avstånd beskrivs som försvagad. Företrädare från Konstnärernas riksorganisation menar att kultur riskerar att bli ett slagträ i lokalpolitiken Intervjupersonerna varnar också för att politiker och tjänstepersoner saknar kunskap om konstens demokratiska roll och därför tenderar att mäta värde i besökssiffror och ekonomi snarare än i konstnärlig kvalitet eller yttrandefrihet
Mötesplatser för nätverkande och dialog
De mötesplatser och arenor som samlade samtidskonstfältet 2018 var till stor del föreläsningsbaserade där kunskap och inspiration förmedlades från en scen till en publik som sen förväntades dra lärdomar att ta med hem till den egna verksamheten Det saknades utrymme för samtal och dialog Dessutom saknades i stor utsträckning plattformar för långsiktigt strategiskt utbyte.
Samtidigt fanns ett stort sug efter samtal om fältets stora frågor 2011 till 2015 hade den statliga myndigheten Riksutställningar ett uppdrag att utveckla och sprida samtidskonst med fokus på arrangörer av konstutställningar I samband med att myndigheten skulle läggas ned framhöll flera konstaktörer i sina remissvar till den statliga utredningen 2015:89 Ny museipolitik att det fanns ett stort behov av att arbeta med att stärka infrastrukturen för samtidskonst
Denna bild stärktes ytterligare av svaren i en enkätundersökning som skickades ut till 400 konstaktörer när Statens konstråd inledde arbetet med uppdraget Analysen av de 120 svaren visade att de viktigaste områdena för Statens konstråd att arbeta med inom ramen för uppdraget var bland annat att etablera fysiska mötesplatser för nätverkande mellan aktörerna, stärka samordning kring kompetensutveckling och kunskapsspridning, ekonomi och finansiering samt lokal förankring
Sammantaget kan uppdraget till Statens konstråd förstås som ett svar på en samlad problembild:
Samtidskonsten saknade starka nätverk och företrädare och behovet av en samordnande kraft framhölls av branschen i vakuumet efter Riksutställningars nedläggning
Ekonomiska och strukturella villkor försvårade långsiktighet, jämlikt deltagande och breddad representation inom fältet
Geografiska obalanser bidrog till en koncentration av resurser till storstadsregionerna
Behov av strategiska regionala samtal om konst för att stärka konsten i hela landet
Samtidskonstfältet saknade gemensamma arenor för dialog, samverkan och strategisk utveckling
Förändring i komplexa system
I detta kapitel beskrivs de teoretiska och praktiska utgångspunkterna som har format arbetets metodik och ledarskap Kapitlet visar hur ett komplexitetsperspektiv har använts för att analysera, planera och leda arbetet Här introduceras också förändringsledarskap, medskapande och psykologisk trygghet som viktiga förutsättningar för lärande och samverkan.
Valet av ett framväxande och medskapande arbetssätt
Samtidskonstfältet i Sverige kan ses som ett komplext och dynamiskt system, där ett stort antal aktörer verkar och påverkar varandra Förändring i sådana system åstadkoms sällan genom att en enskild aktör kommer med färdiga lösningar Den typen av linjära arbetssätt, där mål, tidsplaner och förväntade resultat definieras i ett tidigt skede, riskerar att reducera deltagande till att följsamt genomföra och reproducera en i förväg bestämd plan och riskerar att främst förstärka existerande hierarkier
Mot bakgrund av detta valdes i stället ett medskapande, framväxande och relationellt förhållningssätt, grundat i ett ekosystemtänkande Målet har varit att lägga grunden för en långsiktig samverkan där konstfältets aktörer själva äger riktningen och kan fortsätta mötas och agera även utanför ramen för uppdraget.
Komplexa system
Komplexa system kan uppstå när många, i sig enkla, samband samverkar I samtal om, och för, samtidskonsten möts aktörer med skilda perspektiv och agendor Snowdens modell "Cynefin Framework” definierar komplexitet som en särskild typ av verklighet där orsak-verkan inte går att förutsäga i förväg, utan bara kan förstås i efterhand Förändring kan då inte styras genom färdiga lösningar, utan behöver utforskas genom ett prövande arbetssätt där lärande sker successivt.
För arbetet med utveckling av samtidskonstfältet innebär detta att:
samband mellan insatser och resultat kan inte alltid förutses i förväg, det är inte möjligt att räkna ut ”om vi gör X händer alltid Y”, med rimlig säkerhet innan man agerar mönster och strukturer växer fram genom aktörernas samspel systemet är känsligt för kontext, samma insats kan ge olika utfall beroende på timing, relationer, kultur och incitament utveckling kräver kontinuerligt prövande och anpassning, snarare än förutbestämd planering
Förändringsledarskap
Mot denna bakgrund präglades arbetet med uppdraget av ett förändringsledarskap med fokus på att möjliggöra, koordinera och stödja utveckling Arbetet bedrevs parallellt i flera processer, med fokus på att skapa förutsättningar för samverkan, gränsöverskridande kommunikation och kontinuerlig kunskapsdelning Snarare än att invänta fullständig samsyn låg tyngdpunkten på att möjliggöra rörelse och gemensamt lärande över tid
En annan aspekt som Statens konstråd tog hänsyn till var att det redan arrangerades en mängd olika program, konferenser, seminarier och utbildningar inom konstfältet, framför allt på regional och lokal nivå Givet de begränsade resurserna för uppdraget var det därför viktigt att inte duplicera det som redan gjordes, utan snarare att komplettera befintliga initiativ.
Ambitionen var att föra samman arrangörer från olika delar av landet, stödja fältet i att få en samlad bild av vad som pågår nationellt, synliggöra ekosystemet för aktörerna själva och skapa förutsättningar för utveckling bortom den egna verksamheten.
Nedan lyfts tre centrala aspekter i arbetet med att ta sig an en komplex utmaning
Arbeta framväxande med fokus på lärande
Att arbeta framväxande innebär att acceptera att varken målbild, vägval eller effekter kan fastställas fullt ut i förväg I komplexa system uppstår förståelse genom interaktion och erfarenhet, vilket gör lärande till en central produkt av själva arbetet. Förändringsinsatser behöver därför utformas så att de kontinuerligt genererar återkoppling och insikter, snarare än enbart levererar resultat enligt plan Det handlar om att skapa utrymme för reflektion, gemensam tolkning och omprövning i takt med att nya mönster blir synliga
Ett sådant arbetssätt förutsätter också en förändrad syn på misslyckanden och alternativa resultat Utfallet av en insats är inte primärt ett kvitto på kvalitet, utan ett underlag för förståelse av systemets dynamik Ledarskapets roll blir att möjliggöra justering och anpassning, snarare än att försvara tidigare beslut På så sätt kan riktning och prioriteringar utvecklas iterativt, baserat på faktisk erfarenhet snarare än antaganden.
Arbeta medskapande och bjuda in till aktörskap
Andetaget är en processmodell för medskapande som beskriver hur kollektiv förståelse, riktning och handling växer fram i komplexa sociala system Modellen tar sin metafor från andningen: en rytmisk rörelse mellan att öppna upp, hålla och sluta samman. Till skillnad från mer linjära eller lösningsorienterade modeller betonar Andetaget samspelet mellan utforskande, kollektiv mognad och fokuserat beslutsfattande
Modellen beskriver tre faser: Divergens, Emergens och Konvergens Dessa ska inte förstås som strikt sekventiella steg, utan som kvalitativt olika tillstånd i en pågående process
Den första fasen, Divergens, motsvarar inandningen. Här vidgas perspektiven och mångfalden av röster, erfarenheter och tolkningar får ta plats Syftet är att skapa ett rikt gemensamt material av berättelser, behov, spänningar och möjligheter I denna fas uppmuntras olikhet snarare än samstämmighet Divergensen är avgörande för att undvika förenklade problemformuleringar och för tidiga lösningar som speglar makt eller vana snarare än faktisk förståelse.
Den andra fasen, Emergens, är modellens mest kritiska, och ofta mest missförstådda, del Den kan liknas vid ett andningsuppehåll, där gruppen stannar upp utan att vare sig expandera eller dra ihop processen Det är här som nya tankar, idéer och möjligheter kan komma fram. Nya mönster, samband och gemensamma insikter kan växa fram snarare än aktivt produceras Detta kan liknas vid den nyskapande fasen i en konstnärlig process Emergens kräver tid, psykologisk trygghet och ett faciliterande och återhållsamt ledarskap.
Den tredje fasen, Konvergens, motsvarar utandningen När tillräcklig klarhet har uppstått i emergensfasen blir det möjligt att fatta beslut, göra val och rikta energin mot handling Konvergens innebär inte att alla skillnader suddas ut, utan att gruppen enas om vad som är tillräckligt gemensamt för att kunna gå vidare. Här konkretiseras riktning i form av beslut, prototyper, åtaganden eller handlingsplaner
Andetaget som modell påminner om att medskapande inte bara är en teknisk metod för idéutveckling, utan en social och relationell praktik. Dess styrka ligger i erkännandet av att kvalitet i beslut och handling är direkt beroende av hur väl processen tillåtits ”andas” och av modet att stanna kvar i det öppna och ännu ofärdiga, tills något meningsfullt faktiskt kan ta form
Utveckla psykologisk trygghet i system och grupper
Psykologisk trygghet handlar i grunden om hur relationer fungerar i praktiken, snarare än om individuella egenskaper Det beskriver i vilken utsträckning människor upplever att de kan delta fullt ut i gemensamt arbete utan att riskera sociala sanktioner När trygghet finns vågar individer visa osäkerhet, ställa frågor som ännu inte är genomtänkta, utmana andras antaganden och ta ansvar för misstag Det är ett tillstånd där mellanmänskliga risker upplevs som möjliga att ta, eftersom konsekvenserna inte hotar tillhörighet, anseende eller handlingsutrymme
Detta ska inte förväxlas med konsensuskultur eller konflikträdsla Tvärtom skapar psykologisk trygghet förutsättningar för tydlighet, tempo och saklig oenighet I trygga sammanhang blir det lättare att säga emot, ge kritisk återkoppling och föra svåra samtal, just eftersom relationen inte står på spel Krav, ansvar och förväntningar kan hållas höga, samtidigt som dialogen förblir öppen Trygghet minskar alltså inte spänning eller friktion, utan gör dem hanterbara och produktiva.
I praktiken visar sig psykologisk trygghet ofta tidigt i processer Människor lyfter frågetecken innan problem hunnit cementeras, signalerar tveksamhet snarare än att tiga, och delar observationer även när de ännu är ofullständiga. Feedback blir en löpande del av arbetet snarare än något som skjuts upp eller undviks. För komplexa system är detta avgörande: när information, avvikelser och lärdomar kan cirkulera fritt ökar systemets förmåga att anpassa sig, korrigera kurs och undvika kostsamma låsningar över tid
Stärka och stödja på olika vis
Under tiden för uppdraget har Statens konstråd tillsammans med processledare och medverkande utvecklat flera olika sätt att stärka och stödja samtidskonstens många nätverk och aktörer Målet har varit att skapa förutsättningar för långsiktig samverkan, där konstfältets aktörer själva äger riktningen och kan fortsätta mötas, organisera sig och agera utifrån den gemensamt formulerade förståelsen av fältets utmaningar och möjligheter
De olika typer av stödjande och stärkande arbete som växt fram kan sammanfattas i fyra olika grepp:
Regionala konstpolitiska samtal
Kompetensutveckling
Samtidskonstdagarna
Nätverksutveckling
I kommande stycke följer konkreta exempel på hur detta har gjorts
Regionala konstpolitiska samtal
När arbetet med uppdraget att främja samtidskonstens utveckling lades upp var en central fråga hur glappet mellan konstfält och politik kan minska utan att armlängds avstånd går förlorat. Politiska beslut framstår ofta som slutpunkter, medan de processer som föregår dem sällan är synliga för dem som verkar inom konsten På motsvarande sätt är de konstnärliga processerna och de organisatoriska förutsättningar som ligger bakom ett konstprojekt sällan fullt ut begripliga i politiska sammanhang Resultatet är ett avstånd mellan konstaktörer och beslutsfattare där kunskapen om varandras arbetsprocesser och villkor är begränsad
En annan viktig del i arbetet med uppdraget har varit att stärka lokala konstaktörer och främja konsten i hela landet I och med införandet av Kultursamverkansmodellen har beslut om fördelning av medel till viss del flyttats över till regional nivå. Dialog och återkommande samtal om kulturens roll och armlängdsprincipen har därmed blivit ännu viktigare för att minska risken för otillbörlig påverkan
För att möta dessa två behov har Statens konstråd valt att initiera och facilitera regionala konstpolitiska samtal Konceptet är inte nytt, men formen för samtalen har utvecklats under uppdraget. Tidigare hade politiker och konstaktörer bjudits in till ett samtal inför publik där samtidskonsten i regionen avhandlades Dessa samtal var på många sätt lärorika men gav endast plats till ett fåtal röster och perspektiv Detta ledde till att vissa aktörer inte var intresserade av att delta och andra ville vara med men hade svårt att få gehör Träffarna tenderade även att arrangeras i samband med att ett problem eller en kris uppstått.
För att få fler aktörer att känna engagemang kring den regionala utvecklingen av samtidskonsten har en ny modell arbetats fram Modellens syfte har varit att främja dialog och nätverkande snarare än debatt och bygger på medskapande och engagemang. Framtida medverkande och de som ska dra nytta av resultaten av samtalen inkluderas redan i planeringen Modellen skapar förståelse för olika roller och perspektiv mellan aktörer och ger utrymme att samlas kring angelägna frågor
En utgångspunkt har varit att detta kräver återkommande kontaktytor och en kontinuerlig dialog om villkor, ansvar och möjligheter Inte för att enas om innehåll, utan för att skapa en ömsesidig förståelse för olika uppdrag och tillsammans stärka de sammanhang där samhället formas
Genom att proaktivt skapa utrymme för kontinuerliga samtal om utveckling har förhoppningen varit att minska risken för kriser och svårlösta konflikter
Arbetssätt och metod: Regionala nätverksträffar
Sedan uppdraget inleddes har regionala konstpolitiska samtal arrangerats i Sörmland, Gävleborg, Halland, Örebro, Dalarna, Västernorrland och Värmland
Utformning och genomförande har sett delvis olika ut då modellen anpassats till varje sammanhang Det är de medverkande som är experter på den lokala kontexten och därför har deras behov fått styra arbetet
År Plats Samarbetspartners
2024–2025 Arvika och Karlstad
2021 Digitalt (Zoom)
2021 Digitalt (Zoom)
2019–2020
Askersund, Nora och digitalt (Zoom)
2019 Sandviken, Bollnäs och Hudiksvall
Alma Löv museum, Konstfrämjandet Värmland, Rackstadmuseet, Kristinehamns konstmuseum, Kulturföreningen Kolonin, Karlstad kommun, KKV Värmland, Region Värmland
Region Västernorrland, KRO Västernorrland, Konstfrämjandet Norr, Konstfrämjandet Västernorrland, Härnösands konsthall, Sundsvalls museum
Region Dalarna, Konst i Dalarna, Galleri Svarta Gran, Dalarnas museum, Avesta kommun, Verket, Avesta Art, Konstfrämjandet Dalarna, Galleri Se Konst
Örebro konsthall, Konstfrämjandet Bergslagen, Ställbergs gruva/The Non Existent Center, Region Örebro län
Länsmuseet Gävleborg, Hälsinglands museum, Konstfrämjandet Gävleborg, Gävle Konstcentrum, Galleri Lars Palm, Region Gävleborg
2018–2019
Katrineholm, Nyköping och Eskilstuna
Art Lab Gnesta, KRO Sörmland, Region Sörmland
Förprocess
En regional arbetsgrupp bildas med olika aktörer från det fria och offentliga konstfältet i regionen
Tillsammans tar de fram underlag och inbjudan för kommande samtalsträffar När de medverkande är med redan i planeringsfasen får processen mer relevans och legitimitet Arbetsgruppen bjuder sedan in politiker, tjänstepersoner och konstaktörer till en serie av cirka tre samtalsträffar När det är en grupp arrangörer som bjuder in, når inbjudan längre ut i nätverket och chanserna ökar att fler aktörer väljer att delta.
Samtalsträffar
Under träffarna får de medverkande möjlighet att höra olika perspektiv, synliggöra möjligheter och utmaningar och samlas kring angelägna frågor Eftersom samtalen sker vid flera tillfällen får de medverkande en chans att fördjupa både diskussioner, perspektiv och relationer I dialogarbetet med angelägna frågor identifieras möjliga steg mot önskad förändring Mellan träffarna kan aktörerna testa och pröva dessa initiativ i sina respektive kontexter, för att vid nästa träff dela lärdomar och ta initiativen vidare
Under processen kan ytterligare deltagare ansluta och engagera sig
Lärdomar och nästa steg
I slutet av varje samtalsserie dras lärdomar från samtalen och processen Nätverk, relationer, lärdomar och konkreta initiativ tas på olika sätt vidare i fortsatt arbete och samverkan i regionen
Inspelade samtal med konstaktörer som medverkat i regionala konstpolitiska samtal finns på Statens konstråds hemsida
Citat från Värmland:
“I det första samtalet var vi fokuserade på utmaningar och våra samtalsteman var defensiva, till försvar av konsten.
Nu har vi ett helt annan energi och perspektiv med möjligheter och samarbete i fokus.“
Samtidskonstdagarna
Samtidskonstdagarna är en nationell branschträff som i över ett decennium årligen samlat yrkesverksamma personer från konstområdet och andra delar av samhället. Konferensen har anordnats av olika aktörer och sedan 2018 har Statens konstråd stått som arrangör
Under perioden för uppdraget har Samtidskonstdagarna utvecklats från en föreläsningsbaserad konferens som genomfördes en gång om året, till aktörsdrivna dialogträffar, utspridda under året som kulminerar i en större träff på flera dagar De medverkande är själva med och sätter agendan där workshops varvas med studiebesök, diskussioner, utställningar och mer strukturerade gruppdialoger Detta ger fler medverkande
Arbetssätt och metod: Nationella aktörsdrivna dialogträffar
Sedan 2018 har Samtidskonstdagarna arrangerats i Boden och Luleå, Södertälje och Gnesta, Stockholm, Malmö och Skåne, Region Jönköpings län samt Göteborg och Västra Götaland med ett stadigt växande antal medverkande per träff från ca 150 till 260 Två konferenser har också genomförts digitalt på grund av pandemin
De inledande Samtidskonstdagarna fokuserade på att synliggöra konstfältets strukturer, aktörer och arbetsvillkor, särskilt utanför de större institutionerna Teman som självorganisering, regionala förutsättningar, alternativa infrastrukturer och konstnärliga villkor stod i centrum
I samband med pandemin och övergången till digitala format skiftade fokus mot hur konstfältet kan samverka, organisera sig och ta plats i bredare samhällsprocesser Tematiken rörde medskapande metoder, processledning, konstnärlig frihet och demokratifrågor, samt hur man kan ändra synen på fältet och dess aktörer från sådana som behöver stöd till en viktig resurs för samhället De senaste upplagorna av Samtidskonstdagarna har berört omställning, ansvar och framtida strukturer Klimatomställning, resursdelning, nya finansieringsmodeller och konstfältets roll i samhällelig transformation har varit centrala teman.
2018 Boden och Luleå Nätverk och allianser
2019 Södertälje och Gnesta Hållbarhet
2020 Digitalt (Zoom) Gestaltad livsmiljö
2021 Digitalt (Zoom) Konst och demokrati
Havremagasinet länskonsthall, Folkrörelsernas Konstfrämjande, Luleåbiennalen, Luleå kulturhus, med stöd från Norrbottens län
Södertälje konsthall, Grafikens Hus, Art Lab Gnesta, med stöd från Region Sörmland
Grafikens Hus (Södertälje), Art Inside Out (Halland), Österängens konsthall (Jönköping), The Non Existent Center (Ställbergs gruva), Vandalorum (Värnamo)
Hallwylska museet, Platform KcSyd, Region Gävleborg, Jönköping kommun, Skånes konstförening, Baltic Art Center, Konstfrämjandet Gävleborg, Galleri Lars Palm, Konstcentrat, KRO Norrbotten, Folkrörelsernas Konstfrämjande, med stöd från Region Skåne
2022 Stockholm Återstart av nätverk Regionala och rikstäckande nätverk
2023 Malmö och Skåne
Samtidskonsten i samhället
2024 Jönköping och Värnamo
Bästa Biennalen, Malmö konsthall, Malmö konstmuseum, Moderna Museet Malmö, Skåne konstförening, med stöd från Region Skåne, Visit Skåne, Malmö stad
Konstaktörernas ekosystem Jönköpings kommun, Vandalorum museum för konst och design, Värnamo kommun, Region Jönköpings län
2025 Göteborg och Västra Götaland Samarbete i konstbranschen
Aktörsdrivet
Aktörerna i fältet har bjudits in att medskapa teman och angelägna frågor, både innan och under träffarna. Ambitionen har även varit transparens kring upplägg och pedagogik, och de former och metoder för dialog och samverkan som används under dagarna har delats med alla medverkande att ta med sig och använda i det egna sammanhanget
Vi behov har också aktörer fått handledning i att ta arbetssättet vidare i sina sammanhang
Göteborgs Konsthall, Göteborg Konst, Göteborgs konstmuseum, Röda Sten Konsthall, GIBCA, HDKValand (Göteborgs universitet), Kungl. Konsthögskolan, stöd från Göteborg Stads Kulturförvaltning och Västra Götalandsregionen
Deltagarstyrd dialog
Ett återkommande aktörsdrivet moment under Samtidskonstdagarna har varit någon form av deltagarstyrd dialog där vem som helst kan nominera ämnen och frågor att samtala om. När alla förslag kommit upp på agendan väljer övriga medverkande vilket samtal de vill delta i På så vi sätts agendan tillsammans och varje enskild individ kan välja vad den vill använda tiden till att samtala kring. Genom självorganiserad dokumentation har aktörerna kunnat ta del av flera samtal
Erfarenhetsdelning från konstfältet
Under Samtidskonstdagarna har det även funnits en ambition att få dela och lyssna till många berättelser från många medverkande i stället för endast ett par inbjudna föreläsare Ett sätt att göra detta på som varit väldigt uppskattat är Erfarenhetsdelning från konstfältet, en metod för att möjliggöra strategiskt lärande
De medverkande delar då upp sig i olika grupper som arbetar parallellt En person i varje grupp delar en erfarenhet som en berättelse, medan övriga lyssnar utifrån förutbestämda perspektiv Det kan exempelvis innebära att lyssna med fokus på ledarskap, makt, gruppdynamik eller på vilka centrala dilemman som presenteras Efter berättelsen delar lyssnarna kort vad de uppfattat, och gruppen fångar gemensamt lärdomar och insikter utifrån alla olika perspektiv. Avslutningsvis sammanställs dessa till en gemensam så kallad skörd som sedan kan presenteras i den större gruppen där ytterligare samtal och reflektion kan ske
Intresset för konst är en gemensam nämnare för alla som besöker Samtidskonstdagarna Genom att arrangera konferensen i olika delar av Sverige har deltagarna fått möjlighet att uppleva den lokala konstscenen Arbetet med konst under dagarna har både handlat om att ge konsten en tydlig plats i ”mötesrummet” genom gestaltningar och performance och om att ta del av konst på platsen genom studiebesök, visningar och arrangemang
Under Samtidskonstdagarna
2018 i Boden bjöds konstnären
Amund Sjølie Sveen in för att för första gången i Sverige visa performanceverket NORDTING
2023 framförde Gülbeden
Kulbay verket Delad mitt itu på Moriska Paviljongen i Malmö
Under Samtidskonstdagarna 2020 och 2021, med sambandscentral i Statens konstråds lokaler, visades nya förvärv till Statens samling av offentlig konst.
Vid de digitala träffarna fick konstatkörer från hela landet också möjlighet att arrangera videovisningar av pågående utställningar och presentera projekt i olika Zoom-rum. Poeter som Nachla Libre och David Väyrynen framförde även dikter under dagarna
Samtidskonstdagarna 2021, som genomfördes digitalt med temat konst och demokrati, inkluderade konstnärsduon Ewa Einhorn och Jeuno Kim, som lånade ut element ur deras fiktiva samhälle Krabstadt som gestaltning av konferensens digitala miljö Krabstadts dystopiska värld kombinerade humor med kritisk reflektion över ideal om deltagande, inkludering och tolerans, och speglade samtidigt beteenden i digitala miljöer under pandemin
Eftersnack
Som ett sätt att ge plats för dialog och möjligheter till ett kontinuerligt samtal under året, har Statens konstråd, efter konferenser eller andra evenemang, bjudit in till ett Eftersnack Det har exempelvis skett efter Gestaltad livsmiljö-konferensen, där Statens konstråd var delarrangör och efter evenemang som arrangerats utanför Statens konstråds regi, som exempelvis Folk och Kultur
Ett separat eftersnack ger aktörerna möjlighet till reflektion, gemensam tolkning och meningsskapande av det som upplevts tillsammans För dem som inte varit med på huvudeventet kan eftersnacket vara ett sätt att få del av vad som skett och att delta i meningsskapandet och den fortsatta processen
Initiativverkstan
En återkommande utmaning har varit att balansera mellan dialog för att utveckla relationer och nätverk och forma en mer fördjupad och nyanserad förståelse för fältet å ena sidan, och att konkret planera för att ta gemensamma initiativ och komma till handling å andra sidan. Förutsättningarna för att komma överens om handfasta konkreta initiativ i ett så pass stort forum som Samtidskonstdagarna är ganska dåliga Därför har huvudfokus för stormötena varit dialog och relationsbygge
För att också få tid och tillfälle att samlas kring konkreta initiativ genomfördes 2023 även en Initiativverkstad en knapp månad efter den stora konferensen Det var en workshop som gav möjlighet att fortsätta arbeta på och konkretisera idéer och initiativ som kommit upp under Samtidskonstdagarna eller på andra sätt under året Då kunde även initiativ som redan påbörjats öppna upp för att bjuda in fler aktörer att engagera sig
Kompetenshöjning
Statens konstråd har kontinuerligt under uppdraget med att stärka samtidskonstfältet lyssnat på vilka behov av stöd som uttryckts av aktörerna Det har ofta, direkt eller indirekt, handlat om olika aspekter av kompetensutveckling: fördjupning kring specifika sakfrågor, fortbildning i och metoder för att ta sig an olika utmaningar samt möjligheter att lära av och utbyta erfarenheter med andra aktörer i fältet
Genom uppdraget har myndigheten kunnat möjliggöra både kompetenshöjande och kapacitetsbyggande insatser. Om en kompetenshöjande insats handlar om att stärka individens kunskaper och färdigheter för att utföra sina uppgifter bättre, handlar en kapacitetsbyggande insats om att stärka förmågan att verka i och använda sina färdigheter i ett system
De flesta enskilda aktörer eller nätverk i samtidskonstfältet har begränsade resurser att arrangera kompetensutveckling själva Statens konstråd har därför arrangerat utbildningar och workshops för många samtidigt För att öka effekten av insatserna och svara mot flera behov har två principer utvecklats
Att arrangera interaktiva utbildningar och workshops digitalt, så det är enklare för aktörerna att prioritera tiden, och det blir möjligt för aktörer från hela landet att delta.
Arbetssätt och metod: Utbildning
Att genomgående uppmana aktörerna att ta med sig sina frågor, projekt och utmaningar in i utbildningarna för att möjliggöra aktivt lärande, att omsätta och pröva lärandet i den egna kontexten.
År 2020 skapades ett utbildningsprogram med fokus på förändrings- och utvecklingsarbete, medskapande ledarskap och facilitering: Förändringsverkstan. Under uppdragets gång har cirka 200 konstaktörer deltagit.
Förändringsverkstad
Den första utbildningen utformades för att möta önskemål om ökad kompetens och trygghet i att leda samverkans- och medskapandeprocesser Behovet bottnade dels i utvecklingskrav från aktörernas egna verksamheter, dels i en önskan om samverkan med aktörer med olika perspektiv Dessutom fanns behov av att skapa mer jämlika forum för möten och samarbeten med både publik och lokalsamhälle.
Utbildningens övergripande syfte var att stärka deltagarnas kapacitet att möta komplexa utmaningar och att driva förändring med hjälp av medskapande metoder och arbetssätt Utbildningen omfattade processledning, samverkan, mobilisering samt förmågan att facilitera förändring och utvecklingsarbete med många aktörer
Programmet byggdes upp som en läroresa under två till tre månader med fyra digitala heldagsträffar. Mellan träffarna fick deltagarna handledning och deltog i mindre lärgrupper, samt möjlighet att praktisera facilitering under Samtidskonstdagarna
Utbildningen hette ursprungligen Medskapande processledning – Träning i att leda förändring genom dialog och medskapande, men bytte efter två år namn till Förändringsverkstaden – Stöd och inspiration att komma vidare med sin utmaning och lära att leda förändring genom dialog och medskapande Upplägget utvecklades till att bli mer casebaserat Varje omgång hade cirka 45 deltagare från olika delar av landet, både från det fria och offentliga fältet.
Fortbildande workshops
När Samtidskonstdagarna utvecklades till flera dialogträffar under året skapades möjligheter att löpande fånga upp aktuella behov av kompetensutvecklande insatser
Statens konstråd utformade utbildningstillfällen med sakkunniga som både hade djup kunskap om utbildningens tema och bred förståelse för samtidskonstfältet och dess förutsättningar Vid vissa tillfällen bjöds personer från närliggande fält, som scenkonst, in – en återkommande önskan från aktörerna. Utbildningarna designades och genomfördes med processledare för att vara interaktiva och maximera aktivt lärande och erfarenhetsutbyte. Se exempel på teman nedan:
PR och kommunikation
Offentlig finansiering Konsten att skriva för pengar
Utveckla styrelsearbetet Intersektionella arbetsmetoder
Nätverksutveckling
Konstfältet består av många självständiga aktörer med egna konstnärliga praktiker, som verkar i relation till andra aktörer inom fältet. Genom formella och informella samarbeten, kollektiva initiativ, tillfälliga konstellationer och mer långsiktiga strukturer uppstår nätverk som binder samman fältet Konstfältet kännetecknas av en dubbel struktur: å ena sidan starkt individbaserat, präglat av personliga uttryck och självständiga drivkrafter; å andra sidan relationellt organiserat genom nätverk som skapar sammanhang, kontinuitet och kollektiv kapacitet.
Sammantaget innebär detta att konstfältet varken kan förstås som en samling fristående individer eller som ett enhetligt system med tydliga hierarkier Det är snarare ett dynamiskt nät av aktörer och relationer, där påverkan, idéer och initiativ rör sig genom personliga kontakter och gemensamma sammanhang
Utifrån insikten att förändring och utveckling inom konstfältet uppstår i skärningspunkten mellan individuellt handlande och nätverksbaserat samspel har stöd till nätverk varit ett viktigt sätt att främja och påverka fältet.
Arbetssätt och metod: Handledning
Nätverksutvecklingen har fokuserat på att stärka och utveckla befintliga nätverk Genom handledning, workshops och rådgivning har nätverken fått verktyg att planera och prioritera aktiviteter på ett sätt som stärker deras långsiktiga arbete
Arbetet har inneburit bland annat:
Stödja, facilitera eller skapa utrymme för befintliga nätverks organisatoriska och strategiska utveckling
Stödja nationella och regionala träffar
Stärka kapacitet för självorganisering och medskapande arbete inom nätverken
Skapa forum som rymmer både organiserade och oorganiserade aktörer, för gemensamt lärande och för att identifiera angelägna frågor och behov av utveckling
Skapa tillfälliga, behovsstyrda forum, exempelvis kring en nationell remissförfrågan
Några exempel på nätverk, befintliga och sådana som har tillkommit, är: KKV, Nationellt konstpedagogiskt forum, Bästa Biennalen, Konstutvecklare, Kollektiva hjärnan VGR Konsthallar, KIS - Konstinstitutioner i Sverige, KRO -Konstnärernas riksorganisation, Sveriges Konstkonsulenter, Bildkonst Sverige, Konstforum Skåne, SKR Sveriges Konstföreningar, Konstfrämjandet.
Samlad
De fyra angreppssätten – Regionala konstpolitiska samtal, Samtidskonstdagarna, Kompetenshöjning och Nätverksutveckling – presenteras här som fyra olika rubriker, men egentligen hänger alla dess insatser ihop i ett gemensamt utvecklingsarbete.
Tillsammans har de adresserat olika nivåer i samtidskonstfältet: från lokala och regionala sammanhang till nationella strukturer, och från individuella kompetenser till kollektiva relationer och nätverk Insatserna har därmed förstärkt varandra snarare än verkat isolerat.
Samtidskonstdagarna har växt från att vara en träff en gång om året till att vara ett pågående strategiskt samtal om samtidskonsten: Samtidskonstdagarna 365 Inom detta ryms både möten för dialog och mer handlingsinriktade initiativ. Statens konstråd har exempelvis bjudit in till en vårkonferens där prioriteringar för Samtidskonstdagarnas höstkonferens tagits fram Under året har seminarier, workshops och initiativverkstäder som initierats under Samtidskonstdagarna genomförts
Statens konstråd har också bjudit in till digitala eftersnack som samlar upp reflektioner och frågor att ta vidare i det strategiska arbetet från Samtidskonstdagarna Eftersnack har även använts vid andra evenemang som arrangerats utanför Statens konstråds regi
Samtidskonstdagarna 365 och de olika kompetenshöjande insatserna har varit öppna för alla, medan Nätverkssutveckling och Regionala konstpolitiska samtal varit riktade mot ett specifikt nätverks medlemmar eller konstaktörer, tjänstepersoner och politiker inom en viss geografisk region
Nedan är ett exempel på hur de aktiviteter som var öppna för alla såg ut 2023 Året är inte utvalt på grund av några särskilda avvikelser, utan fungerar som ett representativt exempel
Avslutande reflektion
Tusentals aktörer har deltagit i Statens konstråds arbete med uppdraget att främja samtidskonstens utveckling och spridning och stärka konstorganisationer Regionala konstpolitiska samtal har genomförts i sju regioner, nästan 200 konstaktörer har utbildats i medskapande och förändringsledning, och Samtidskonstdagarna har utvecklats till Sveriges största interaktiva mötesplats för professionella inom samtidskonst
Rapporten Analys av dokumentation och deltagarinspel inom uppdraget Stärka konstorganisationer 2018–2025 (2026) från Nätverkstan, som bygger på dokumentation och intervjuer inom samtidskonstfältet, visar att fältet under uppdragets tid har blivit mer utåtriktat, bättre organiserat och mer samhällsrelevant
I detta kapitel presenteras resultat och effekter utifrån slutsatserna i Nätverkstans rapport samt Statens konstråds årsredovisningar 2018–2025.
Resultat och effekter
Stärkt nationell och regional infrastruktur
Utvecklingen av Samtidskonstdagarna som en återkommande nationell mötesplats har bidragit till dialog med bred geografisk och yrkesmässig representation Nätverkstan lyfter fram att dessa mötesplatser har blivit centrala för fältets förmåga att samverka och skapa långsiktiga relationer mellan Statens konstråd, regioner, kommuner och civilsamhällets konstaktörer
Den modell för regionala konstpolitiska samtal som implementerats i flera regioner har lett till bättre dialog mellan konstaktörer och andra intressenter på konstområdet. Analysen från Nätverkstan visar
Fördjupad samverkan och nätverksbyggande
Nätverkstan identifierar en tydlig trend mot ökad mångfald av aktörer och former inom samtidskonsten Skiftet från fokus på stora institutioner till ett större antal självorganiserande aktörer har skapat dynamik, snabb tillväxt och geografisk spridning
Nationella och regionala nätverk, exempelvis inom konstpedagogik, självorganisering, offentlig konst och gestaltad livsmiljö, har lett till konkreta samarbeten, kunskapsutbyten och fortsatt självorganiserad verksamhet. Exempel på detta är Bildkonst Sverige som grundades 2022, där Statens konstråd och Konstfrämjandet har varit viktiga i uppstartsfasen Statens konstråd har spelat en viktig roll i att synliggöra och facilitera denna utveckling genom att sätta ljuset på det självorganiserade fältets betydelse för det konstnärliga ekosystemet
Nätverkstan framhåller särskilt att samhörigheten inom fältet stärkts avsevärt under det senaste decenniet, vilket skapat solidaritet och förmåga att stötta varandra För att upprätthålla och vidareutveckla detta krävs ett fortsatt fokus på, och arbete med samverkan och nätverksbyggande
Genom utbildningar som Förändringsverkstan och kompetensinsatser inom medskapande processledning, demokrati, gestaltad livsmiljö och breddad finansiering har konstaktörer stärkts i sin förmåga att:
agera i komplexa samverkansprocesser, delta jämbördigt i stadsutveckling och offentliga beslutsprocesser, driva långsiktig organisatorisk utveckling
Nätverkstan konstaterar att de medverkande omsatt kunskaperna i praktiken, bland annat genom förändrade arbetssätt, nya samarbeten och ökat genomslag i regionala och kommunala processer. Analysen pekar också på att fältet har blivit mer utåtriktat och publiknära, med ett fokus på deltagande, inkludering och samhällsrelevanta frågor
Kompetensutveckling är ett kontinuerligt behov i de flesta branscher och kommer vara fortsätta vara centralt inom samtidskonstfältet framöver
Ökad tillgänglighet och breddat deltagande
Särskilda insatser har gjorts för att nå underrepresenterade grupper inom konstfältet.
Samtidskonstdagarna har utvecklats till ett mer inkluderande, icke-hierarkiskt forum där nya röster och perspektiv kunnat ta plats Nätverkstan konstaterar att en viss förbättring har skett gällande representation Det är en positiv men långsam utveckling och det finns en frustration över att fältet fortfarande inte speglar samtiden tillräckligt bra. För att ytterligare öka tillgängligheten krävs fortsatt arbete
Referenslista
Statens konstråd (2018–2025) Årsredovisningar Stockholm: Statens konstråd
Statens konstråd (2018–2025). Dokumentation från möten, konferenser och utvecklingsprocesser inom uppdraget att främja samtidskonst Intern dokumentation
Kultur i Väst (2014) Vad är grejen med samtidskonst?
Regeringskansliet (2018) Konstnär – oavsett villkor? (SOU 2018:23)
Sveriges riksdag (2016) Är samverkan modellen? (2015/16:RFR4)
Leonidas Aretakis (2019) "Har konstvärlden nått töjgränsen?" Statens konstråd
Nätverkstan (2026) Analys av dokumentation och deltagarinspel inom uppdraget Stärka konstorganisationer 2018–2025
Dave Snowden Cynefin Framework Cognitive Edge, tillgänglig på: https://thecynefin co/about-us/aboutcynefin-framework/ (hämtad 20 mars 2026).
Statens konstråd (2020) Utanför de institutionella vaggarna
Mikael Löfgren (2014). Inga undantag, Värdeskapandet i små och medelstora samtidskonsthallar. Klister.
Texter och bearbetning: Kajsa Balkfors, Jesper Hök, Kajsa Sörman och Giorgiana Zachia
Redaktörer: Kajsa Sörman och Giorgiana Zachia
Foto: Ricard Estay, Statens konstråd
Grafisk formgivning: Kajsa Sörman
Rapporten skrevs under perioden december 2025–april 2026
Samarbetspartners
Nedan presenteras ett axplock av samarbeten och medfinansiärer och utgör inte en fullständig förteckning
Alma Löv museum
Art Inside Out
Art Lab Gnesta
Avesta kommun
Baltic Art Center
Bästa Biennalen
Dalarnas museum
Galleri Lars Palm
Galleri Se Konst
Galleri Svarta Gran Gävle Konstcentrum
Göteborg Konst
Göteborg Stads Kulturförvaltning
Göteborgs Internationella Konstbiennal (GIBCA)
Göteborgs Konsthall
Göteborgs konstmuseum
Grafikens Hus
Hallwylska museet
Havremagasinet länskonsthall
Härnösands konsthall
Hälsinglands museum
Jönköping kommun
Karlstad kommun
Konst i Dalarna
Konstcentrat
Konstfrämjandet Bergslagen
Konstfrämjandet Gävleborg
Konstfrämjandet i Dalarna
Konstfrämjandet Norr
Konstfrämjandet Värmland
Konstfrämjandet Västernorrland
Konstnärernas Kollektivverkstad Värmland
Konstnärernas Riksorganisation Sörmland
Konstnärernas Riksorganisation Västernorrland
KRO Norrbotten
Kulturföreningen Kolonin
Luleå kulturhus
Luleåbiennalen
Länsmuseet Gävleborg
Malmö konsthall
Malmö konstmuseum
Malmö stad
Moderna museet Malmö
Norrbottens län
Platform KcSyd
Region Dalarna
Region Gävleborg
Region Jönköpings län
Region Skåne
Region Sörmland
Region Värmland
Region Västernorrland
Region Örebro län
Regionala och rikstäckande nätverk
Röda Sten Konsthall
Skånes konstförening
Statens konstråd
Ställbergs gruva / The Non Existent Center
Sundsvalls museum
Södertälje konsthall
The Centre for Art and the Political Imaginary (HDK-Valand vid Göteborgs universitet och Kungl Konsthögskolan)
Vandalorum
Vandalorum museum för konst och design
Verket / Avesta Art
Visit Skåne
Västra Götalandsregionen
Värnamo kommun
Örebro konsthall
Österängens konsthall
Att stärka konstorganisationer
Den här rapporten är beställd av Statens konstråd i syfte att beskriva myndighetens arbete med att främja samtidskonsten i Sverige 2018–2025
Rapportens innehåll baseras på omfattande dokumentation från möten, konferenser och processer under de aktuella åren. Utöver detta har författarna tagit del av utvärderingar, rapporter och intervjuer som genomförts under arbetets gång.
