Issuu

Varför inte slå två flugor i en smäll och sitsa direkt från badrumsgolvet, om det ändå är där kvällen kommer sluta? Soc&komposten 01/2021 sid. 17

Motivationen för att studera varierar lika mycket som vädret.

Komposten 02/2021 sid. 15

Under mitt utbyte satte vi upp ett tält på en liten gräsplätt bredvid en tungt trafikerad väg efter en krogkväll. Vi slocknade med hög musik på efter soluppgången och blev sen väckta av att en polis stack in huvudet och informerade oss om att vårt tältande var ytterst olagligt och att de hade fått klagomål. Mitt i morgonrusningen när alla var på väg på jobb, fick vi riva ner tältet och vingla hemåt under uppsyn av polisen.

Korruptionen har trängt sig in på alla hörn och kanter av samhället.

Soc&komposten 02/2021 sid. 20

**** " ****

Det gjordes även ett väldigt intressant fynd i ett ganska tidigt skede, nämligen hittades ett par kalsonger bakom huset, som blivit kvar från dagen innan.

" ***********

Soc&komposten 03/2021 sid. 13

{

**** " ****

Du är i denna stund allt du velat vara: kall hår och stum.

Soc&komposten 01/2021 sid. 8

Just nu har det inte hänt så hemskt mycket. Soc&komposten 02/2021 sid. 6

Klädesplagg har sist och slutligen bara två möjliga öden, antingen slängs de eller så blir de använda i all evighet som mökki-kläder.

Soc&komposten 01/2021 sid. 4

}

Fest? Jag har inte tid med sånt, grundlagen väntar.

" " *********** Soc&komposten 01/2021 sid. 21

Sillis. Är definitivt inte förberedd. Ångrar shotten jag tog tio på morgonen. Kunde inte bry mig mindre om att följa sångtexten.

Soc&komposten 03/2021 sid. 9

Soc&komposten 02/2021sid. 14

Komposten 2021 hall of fame

Innehåll 4/2021

Chefredaktör Ellen Forsström Redaktionssekreterare Mia Ylöstalo Ansvarig redaktör Julia Rehn Layout Ellen Forsström Mia Ylöstalo

Chefreds hälsning

3 4

Innehåll Redseks hälsning

Klappat och klart - sista minuten-julklappar

En julhälsning från Soc&koms

Filmecension: den sämsta julfilmen

8-9

I FOKUS: Tuukka Kainulainen

10-11

Gallup: StudOrgare tycker till

14-15

Statsvetts resedagbok

16-17

Falang i Bankok - hälsningar från praktiken i Thailand

18-22

J-komm goes Tallinn

Taltur: Romantik i regn och rusk

Livet efter gradun: en alumn berättar

25-26

Analys: Sex and the city

Dikt från Glöggrundan

StudOrgs 2022 årshoroskop

Redaktionen Anna Louhisto Moa Aulanko Alec Edman Mikael Westerlund Elisabeth Tiila William Nyström Viola Mickos Nathalie Koskinen Amanda Mylläri Sandra Broborn Selma af Schulten Jenna Liljelund

Instagram: @studorg @sockomposten Facebook: StudOrg vid Soc&kom Soc&komposten Vad är Soc&komposten?

Bilder: Pärmen: Stort fyrverkeri: Serge van Neck, Unsplash Fler fyrverkerier: Kristian Løvstad, Unsplash Sid 9: Smiley, Pixabay

Komposten är StudOrgs medieprodukt som är producerad av studenter vid Soc&kom. Utgivare StudentOrganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet r.f. Soc&komposten har fått tidningsstöd av HUS

Sid 16-17: jordglob: NASA VR tåg: Janne Mikkilä Tallink båt: Julius Jansson, Unsplash Flygplan: Nick Morales, Unsplash

C h e f r e d s h ä l s n i n g

En mörk decembereftermiddag sätter jag mig ner framför datorn. Jag stirrar en stund på den släckta skärmen och pustar ut. En gång till, en sista gång. Ett slagkraftigt slut. Jag öppnar ett dokument och lägger fingrarna på tangentbordet, nu ska dom få höra! Något revolutionerande, något som får en StudOrgare om femtio år att fälla en tår på det något billiga pappret tidningen är printad på. Men dokumentet gapar tomt och kastar ett vitt ljus på min hoprynkade panna. Tabula rasa, ett tomt blad. Med hjärnkapaciteten uppvriden till maxvolymen kommer jag på en idé. Varför inte vända sig till tidigare års chefredaktörer och låna deras tankar, de kanske har skrivit något smart i sina sista hälsningar? Moa Ketonen år 2019 skrev om att hon aldrig kommer på att skriva sin hälsning i tid. Sen tackade hon redaktionen och sa några fina ord om vad hon lärt sig. Härmapan antecknar! Jag vill också rikta ett stort tack till alla i redaktionen. Till Mia som varit min högra hand och till alla som nummer efter nummer bidragit till Soc&komposten 2021. Det är nog skribenternas texter som någon StudOrgare i framtiden fäller en tår för, eller viker sig på hälft av skratt till, inte till mina hälsningar. År 2017 skrev Otto Pettersen om sin vision för tidningen. Hans tips till skribenterna det året hade varit att “skriva med känsla” om saker som de bryr sig om. Ibland lyckades det, ibland inte, skriver han. Men så är livet. Ibland har man känslan, ibland är den som bortblåst och man undrar vad det ens betyder att ha en unik tanke. I år har känslor också varit på agendan. Jag tycker också att det personliga är det viktiga. Skriv inget bullshit

som du inte menar, skriv om sådant som du verkligen bryr dig om och vill framföra till världen. År 2015 var tonen något annorlunda, då pågick det eventuellt något drama i föreningen. Lillian Tikkanen, chefredaktören, skriver att Studorg borde ta tjuren vid hornen och förbättra attitydklimatet. Jag kan såklart inte kommentera vad som pågick år 2015, själv åkte jag mest runt med min moppe på Ekenäs tomma gator och drack ES. En attitydförändring fanns nog inte på världskartan för mig då. Men något kan man ändå säga om föreningens ansvar också i dag. I höst har vi alla nåtts av nyheter om studenternas välmående. Det känns som att siffrorna bara blir dystrare. Här kanske föreningen nästa år kan lägga i växeln. Föreningslivet och studiegemenskapen har varit viktig för mig under mina tre år på Soc&kom. Hoppas den också kan hämta lika många fina vänner och minnen till kommande generationer av StudOrgare. För att sammanfatta min episka tillbakablick i kompostens arkiv, kan jag säga att saker som är skrivna då, också är relevanta i dag. Det jag också tänkte på när jag läste igenom de tidigare hälsningarna var att det är så fint att chefredaktörer och redaktioner faktiskt bryr sig. Att jobba med tidningen har varit givande, men också krävt mycket tid. Men det har alltid känts meningsfullt. Hoppas tidningen lever kvar lika länge som vår fina fakultet existerar.

Ellen Forsström

Redseks h ä l s n i n g

Jag har haft som tradition att ta en tillbakablick på det gångna året såhär vid jul-nyårstid. Några år skrev jag till och med personliga brev till mig själv som jag fick läsa först 31 december nästa år. När jag nu tittar tillbaka på året, har det varit ett händelserikt och spännande varv runt solen. Det jag lärt mig på hemskt många plan är nog det gamla, men sanna talesättet – communication is key (kommunikation är nyckeln). Ja, kommunikation är ju till stor del det jag studerar, men det är också en nödvändighet om man har andra människor i sitt liv. Vilket jag hoppas att alla har, på ett eller annat sätt. Röksignaler var en gång ett smart verktyg att visuellt kommunicera om hot eller andra nyheter och faror. I dag uppstår problemen då röken kommer ur öronen på oss. Det gör

det ofta då man läser diskussioner på Twitter eller Jodel. Särskilt när man läser om allt som relaterar till corona. Polarisering är ett riktigt hot, som jag tror att långt beror på bristfällig kommunikation. Det och mycket annat i det rådande medieklimatet har fått mig att reflektera över lyssnande. En av de mest ögonöppnande böcker jag lyssnat på i år har varit Kate Murphys You're Not Listening: What You're Missing and Why It Matters. Hon skriver om att vår (västerländska) kultur inte uppmuntrar till att lyssna på varandra, utan snarare till att debattera med skottstarka argument med taktiken där den högljuddaste vinner. Det blir särskilt synligt i diverse nätdiskussioner. Jag saknar mjukhet och medkänsla i diskussionskulturen som dominerar för tillfället. Men hur kom jag nu hit? Ja det är svårt att sammanfatta allt man lärt sig under året. För mig kan

det faktiskt summeras till: fasen vad jag älskar bra diskussioner! Dem har jag saknat, särskilt då vi levde under lockdown. Året som gått med Komposten har varit fin och lärorik. Det har också varit en skola i att lyssna och kommunicera. Det är så värdefullt att lära sig av varandra, och det är ett av det viktigaste i ett fungerande samarbete. Vi har haft så roligt med Ellen, fast vi jobbat långa dagar i redaktionen. Det berättar mycket om vårt lagarbete i team Komposten<3. Alla skribenter på redaktionen har haft rejält med roliga idéer och jag har varit överraskad på hur mycket vi fått in texter för varje nummer. Därför vill jag tacka alla som deltagit i skapandet av tidningen och alla som läst den!

Mia Ylöstalo

Glöggrundan En morgon i tidig december, då luften inte bränner Färdas vänner många för att glöggen fånga I bussen stärks tanken att vi äcklas av Hanken Dock glöms den snabbt då vi tar vår första snaps Vissa tar flera då andra redan ligger i lera Vi springa snabbt mellan barer med fnatt och tar glöggshotten genast till botten den i halsen smått kunde bränna men kostade som tur under en femma Efter bar nummer åtta måste man i buskaget spotta Då vi märket i handen vår bär Har vi en belöning för allt vårt besvär Tandtråd vi inte fick höra För Apollos kö var en enda röra Detta inte våra hjärtan brista För soc o kommare är ju aldrig trista Vi en egen fest på Utopia hitta Där vi dansade tills drickorna stritta På Apollos dansgolv vi till slut hamnade Lyckligen var det inte många som ramlade Vid fyra var alla ren något så yra Vilket gjorde att mot hotellet vi styra Här var vår runda klappad och klar fast vi ej alla minnen kvar har

Jenna Liljelund

KLAPPAT OCH KLART! Din guide till sista minuten-julklappar

Börjar din identitet som Fattig Studerande kännas tyngande då julen närmar sig och hela tjocka släkten ivrigt väntar på att se vad som kommer att finnas under granen? Kanske du känner dig stressad över julens kapitalistiska konsumtionskultur och vägrar köpa krimskrams, bara för att ha något att slå in i papper och smälla en rosett på? Eller är du helt enkelt riktigt duktig på att prokrastinera och får därmed nu hjärtklappning av allt bjällerklang? Ta det bara lugnt – jag är här för att hjälpa dig med några tips på lätta, ekologiskt hållbara och framför allt billiga julklappar.

…och en nypa kärlek

(Åter)användbart

Koppla av och koppla bort

Visa vad du går för i köket och baka en sats med riktigt smarriga kex, gör hemlagad müsli med en massa goda nötter och frukter, eller koka en lyxig sylt. Köp en fin burk eller låda på loppis för några euro och du har en förstklassig julklapp.

En bra minnesregel för klappar som garanterat inte går till spillo är hur användbara de är. En storfavorit i min familj är bivaxdukar, som fungerar som en sorts återanvändbar elmukelmu. Sådana finns att köpa i t.ex. Ruohonjuuri eller andra ekobutiker.

Under jullovet vill man hinna koppla av och andas lite innan vardagen kommer och flåsar en i nacken igen. För många betyder det här mindre tid vid olika skärmar, det gör det i alla fall för mig, så låt oss ge dem någonting att göra utan blått ljus.

Alternativt: visa vad du går för i det sammanhang där du skiner bäst. Om det inte är något du fysiskt kan (eller hinner) tillverka, så kan du ge ett personligt presentkort. Lova att hjälpa någon städa, ge dem en massage, laga middag åt dem… Tänk kreativt!

En annan pryl som garanterat är användbar för såväl studerande som folk i det hektiska arbetslivet är en takeaway-kaffemugg. Naturen tackar, och personens estetik likaså (hur fula är inte pappersmuggar?)

En riktigt bra bok (om du har en själv som du redan läst kan du ge den vidare), en sudoku- eller korsordsbok, eller kanske en målarbok för vuxna?

Om personen redan har en kaffemugg, eller om du i allmänhet är orolig över hens vätske- respektive koffeinintag kan en återanvändbar vattenflaska vara ett bra alternativ.

Eventuellt kan du uppmuntra din medmänniska att starta en helt ny hobby och ge hen lite garn och ett parstickor.

Anna Louhisto

Illustration av Ellen Forsström

En julhälsningar från Soc&koms alldeles egna Grinch Det fanns en sak som var bättre än allt annat när man var liten. En spänning i luften, ett nytt avsnitt av julkalender varje dag och den skäggiga gubben med presenterna man gick och väntade på. Det är ett faktum att julen inte är samma sak längre i vuxenåldern, någon gång måste man ändå inse att julgubben inte finns och då försvinner en del av magin. Identifierar du dig inte längre som ett barn är det faktiskt konstigt att göra jul-älskandet till hela din personlighet. Med risk för att låta som Grinchen, men jag tycker att julen är ett överskattat kapitalistiskt påhitt i dagens samhälle, i alla fall i det stora hela. Jag blir provocerad av att julmusik, julklappar och julgodis tvingas på oss redan i oktober. Jag vill fira jul när det är jul, inte förstöra känslan med att julen redan är uttjatad i december. Mest av allt hatar jag ändå konsumtion-

shetsen kring jul. Jag är inte förtjust i idén av att vi ska konsumera ännu mer kring jul, vi har redan förbrukat vår jords resurser i juli. Vill du ge något till dina nära och kära, tänk noga efter om det är något de verkligen behöver. Annars kan man lika väl strunta i att köpa presenterna som samlar damm i ett hörn. Jag inser att jag låter bitter och tråkig. Min huvudsakliga poäng är ändå att vi ska komma ihåg att fira jul av rätt orsaker. Jag firar jul för att det är en viktig tradition för min familj och för att jag får spendera tid med dem. Men jag firar det en dag om året, inte hela hösten. För julkänslan hinner försvinna tills julafton om vi slår på Bublé då löven ännu sitter kvar i träden. text och bild

Moa Aulanko

Film recension: Saving Christmas (2017) Alec Edman Det gamla klassiska uttrycket ”movies make magic” är någonting vi alla söker efter då vi sätter oss ner framför en film, vare sig det är hemma eller på bio. I mitt fall var det raka motsatsen, då jag gick med på att göra en recension till Soc & komposten på en av de sämsta julfilmerna någonsin. Tio minuter in i filmen började jag vrida och svänga mig och be att eländet skulle ta slut. Till min stora fasa tog det hela 85 minuter. Att filmen Saving Christmas är rent ut sagt dålig, är kanske det enda den lyckades med. Någonting jag inte blev det minsta överraskad av var medeltalet på IMDB, det låg på ”hela” 3.2 stjärnor av tio. Som jämförelse har The Simpsons 8.6 stjärnor, där alla 33 säsonger är medräknade, och av vilka de sista tio säsongerna är mer eller mindre ut mjölkade av en utdöende franchise. Saving Christmas handlar om hur Danny från småstaden Norepole, tillsammans med sin syster Jennifer och deras kompis Max, ska rädda julen med att bevisa att julgubben existerar. Utöver det här får vi följa med Sammy (den nya marknadschefen för Norepoles leksaksfabrik) och Dannys mamma Elizabeth som skall övertyga julgubben att vara med i en wrestling match och få företaget att blomstra igen.

Idén som sådan låter lovande. En film med möjlig potential, förstörs med lata och tråkiga repliker, skådespelare, scener och karaktärer. Skådespelarna är oerfarna och replikerna tråkiga och lata. Dialogen levereras med sådan ointresse att de verkar som skådisarna själv vill bort så fort som möjligt. Kemin mellan skådespelarna är mera eller mindre oexisterande och allt verkar lite tvingat och trött. Okej, det verkar åtminstone som att huvudpersonerna Danny, Jennifer och Max försöker få in lite energi i det hela. Värst är nog filmens skurk (Roger), skolans mobbare som är mera skrattretande än allvarlig. Han hoppar in i filmen på det mest ologiska stället, och hela karaktären verkar bara framtvingad. Sen för att det är en julfilm så måste det ju finnas med lite kärlek. Den här kärleken existerar, men i högst två scener då marknadschefen Sammy vill fråga ut Dannys mamma Elizabeth på en date (dock i form av ett business möte). Dejten, ursäkta, “business mötet” ordnas men då talas det om ifall julgubben existerar, och därmed är kärleken som bortblåst för resten av filmen. Det görs inget nytt försök på att tända kärlekens låga. Berättelsen handlar alltså om att julgubben ska bevisas vara sann. Han existerar såklart och är enligt klichen, skolans gamla vaktmästare. Övrigt

är det bara dumma, onödiga konversationer mellan endimensionella karaktärer som har absolut noll nytta för utvecklingen av berättelsen. Det som kunde ha blivit intressant är då trion bestämmer sig för att bryta in sig i leksaksfabriken, men avbryts direkt av att mamman Elisabeth kommer och påminner dem om att det är dags att gå på wrestlings match. Julgubben kommer, men är då en blandning av sig själv och Jesus med att läka wrestlarens fot, så att matchen överhuvudtaget kan ordnas. En mycket oklar och rent ut sagt dålig film ur alla aspekter. Det märks tydligt att det här inte är en film med stor budget. En film med liten budget är dock inte automatisk dålig, då till exempel filmen Halloween från 1978 anses vara en av de bästa skräckfilmerna någonsin gjord. Detta med en budget omkring 325 tusen dollar. Saving Christmas däremot, kommer jag att måsta lista som en av de värsta julfilmerna någonsin. Får lust att börja lobba för ett licenssystem även för regissörer. Man måste ha noll kunskap inom filmskapande för att skapa en film som orsakar den här sortens huvudvärk, irritation och kraftiga humörsvängningar. Slutliga domen lätta 0/5, då en 1:tta redan är bra.

I FOKUS

Tuukka Kainulainen

För ett drygt år sedan valdes Tuukka Kainulainen in som medlem i styrelsen på Studentkåren vid Helsingfors universitet, alltså HUS. Efter ett givande år bjuder Tuukka nu oss på en inblick i hans upplevelser och hur HUS egentligen påverkar alla studeranden på Helsingfors universitet. Hur ser din arbetsdag ut? – Det här är lite klyschigt, men varje dag ser nog lite annorlunda ut. Varje onsdag och torsdag har vi så kallad morgonskola med styrelsen, där vi diskuterar och utbildas av sakkunniga om relevanta ämnen. På torsdagar har vi ett styrelsemöte, där vi fattar om beslut gällande de här frågorna. HUS-delegationen träffas en gång i månaden och då ordnas även styrelsens frågetimme, säger Tuukka. Kort sagt kan man säga att arbetet delas in i tre delar: allmänt styrelsearbete, arbete inom de egna tilldelade sektorerna i styrelsen och arbete inom den delegationsgrupp man hör till. – För övrigt jobbar jag med förberedelser inom mina egna sektorer i styrelsen. Jag kan till exempel skriva opinionstexter och så har vi har många möten. Är det bara förberedelser och möten hit och dit, eller gör ni också annat inom styrelsen?

NAMN: Tuukka Kainulainen ÅLDER: 22 år STUDIER: rättsvetenskap och journalistik på Soc&kom för tredje året GÖR I HUS-STYRELSE: Utbildningspolitik (rättskydd och arbetsliv), motion och tvåspråkighet FRITID: tävlar i landsvägscykling och ses med kompisar PEPSI ELLER COLA: cola GÖMD TALANG: jag kan låta härma ett ljud av ett stomgevär

– Man blir ingen byråkrat fast man börjar jobba i HUS-styrelsen! Folk har till stor del bakgrund i olika ämnes- och studentföreningar på sina fakulteter, vilket betyder att de är vana vid att ordna evenemang. Studerandekulturen finns alltså ändå kvar. Under året har det också skapats en gemenskap inom styrelsen. – Vi har blivit nära varandra tack vare jobbet och ses också ofta på fritiden. På våren var det förstås jobbigt med pandemiläget så vi träffades alla samtidigt fysiskt för första gången först vid kommunalvalet. HUS styrelsen försöker föra alla universitetes studeranden samman, bland annat genom evenemang.

Man blir ingen byråkrat fast man börjar jobba i HUSstyrelsen!

– Dessutom får vi ordna Gulisäventyret för alla universitetets gulisar och vi blir inbjudna till en massa olika årsfester. På Soc&kom är det vanligt att HUS känns avlägset för många studeranden. Håller du med? – Förutom att studeranden på Soc&kom lätt kan hamna i sin egen bubbla, är det här också ett allmänt problem på Helsingfors universitet, säger Tuukka. HUS är en stor organisation med många föreningar under sig, vilket skapar flera ”mellansteg” mellan takorganisationen och individen. – Men när man tänker efter så berör HUS varje studerande på Helsingfors universitet nästan dagligen. Majoriteten av alla föreningar på HU förlitar sig på pengar som HUS ger ut som verksamhetsbidrag. HUS äger även lokaler som hyrs ut för evenemang, till exempel ägs hela kvarterets byggnader vid Kaivopiha av HUS – alltså i princip av mig och dig. Det hade jag aldrig ens tänkt på före jag gick med i styrelsen, fortsätter han. Då du äter på unicafe har HUS styrelse också ett finger i spelet

slivsansvarig samarbetade Tuukka mycket med SNÄf (Svenska Nationer och Ämnesföreningar). De är en takorganisation som representerar de svenskspråkiga vid Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS). Han ställde upp som kandidat i HUS-delegationsval på hösten 2020, men nådde bara till andra suppleant (det vill säga ersättare). – En måndagsmorgon i november vaknade jag till ett meddelande från Viola ”Vipsu” Mickos (gruppordförande för SNÄf i HUS delegation). Hon frågade mig om jag tänkte ställa upp i HUS-styrelseval via SNÄf. Jag hade tid att tänka i under 12 timmar, för samma kväll skulle de välja sina kandidater för styrelsen. Efter ett träningspass på

Vadå HUS? HUS – Studentkåren vid Helsingfors universitet (på finska HYY – Helsingin Yliopiston Ylioppilaskunta)

Ser till att studenternas röst

Helt konkret syns HUS i studerandenas vardag bland annat via Ylva – företaget bakom Unicafé-restaurangerna. Ylva driver även andra projekt: Till B-trappan i Nya studenthuset ska öppnas ett lyxhotell – Grand Hansa – i och med de renoveringsbyggen som nu härjar framför byggnaden. I Hagnäs har man också börjat bygga Lyyra, som blir ett helt nytt kvarter med lokaler för företag och internationella forskare. Med hjälp av Ylvas verksamhet vill HUS avskaffa sina medlemsavgifter helt, vilka just nu utgör bara en tredjedel av studentkårens intäkter. I år har HUS även valt att inleda en medlemsförmånsutredning. Det är en konkret handling som ska utveckla de medlemsförmåner som HUS erbjuder, tillsammans med intressebevakningen. Vägen till HUS startade i StudOrgs styrelse Som Studorgs studie- och arbetBild av Antti Ruotsalo

hörs på Helsingfors universitet, samt påverkar på stads- och samhällelig nivå

Grundades år 1868 och har 26 000 medlemmar

Delegationen: högsta beslutandeorganet med 60 medlemmar, fungerar ungefär på samma riksdagen.

Styrelsen: samarbetar tillsammans med sakkunniga och HU:s personal, fungerar ungefär på samma sätt som regeringen.

gymmet bestämde jag mig för att ge det en chans och så kom jag in. I början av året undrade också Tuukka vad HUS var – Jag visste inte så mycket om HUS i förhand, men tog hastigt reda på så mycket jag kunde när det blev dags.

HUS-styrelseval for dummies

Trots att det tidvis har varit jobbigt, ångrar Tuukka inte valet att söka in till styrelsen. Därför vill han ännu tacka Vipsu för att hon frågade honom överhuvudtaget.

Delegationsval vartannat år Vem som helst som är medlem i HUS kan söka in, via delegationsgrupper som är partipolitiskt obundna (t.ex. SNÄf) eller bundna (t.ex. HYYn vihreät)

– Det har varit mycket givande och jag är oerhört tacksam för det. Det var spännande i början då jag var osäker om jag hade tillräckligt med erfarenhet att sitta i styrelsen på en så stor organisation.

Grupperingarna i delegationen ställer fram kandidater för styrelsen Delegationen väljer styrelsen med 7–13 medlemmar varje år Styrelsen 2021: 12 medlemmar + kring 15 anställda Styrelsen för 2022 har redan valts (med Kalle Grönroos från Soc&kom!)

Från och med årsskiftet ska Tuukka fortsätta i HUS delegation som ordinariemedlem. Där ska han bland annat delta i delegationsmöten en gång i månaden, men arbetsmängden är stort sett mycket mindre än i styrelsen. – Jag har inte ännu blivit tilldelad några ansvarsuppgifter inför nästa år, så det känns skönt att ha tid med annat i livet också. Jag brukar nog hinna sporta och umgås med kompisar trots styrelsearbetet, men nu har till exempel jag och mitt kompisgäng inte setts på tre månader. Studierna har hamnat på andra plats på grund av att styrelsearbetet är ett heltidsjobb. – Jag tror också det är dags för mig att börja fokusera på mina studier igen. I år har jag endast tagit tre kurser. Att vara med i styrelsen kan öppna nya dörrar Om man tycker om politik så fungerar det bra att stifta bekantskap till det genom HUS, säger Tuukka. Upplevelsen kan till och med fungera som en språngbräda in i politikens värld – många före detta styrelsemedlemmar ställer efteråt upp bland annat i kommunalval. – Jag rekommenderar absolut att den som alls är intresserad av studentkårens verksamhet också söker sig in i styrelsen. Man träffar många nya människor från olika fakulteter och det finns helt enkelt inte ett bättre sätt att bekanta sig med HUS än att sitta i själva styrelsen.

Mikael Westerlund

Bild av Ville-Veikko

StudOrgare tycker till! I höst har vi fått festa lite friare, det här betyder också att nya festminnen har skapats bland StudOrgare. Soc&komposten har utfört en enkätstudie för att utreda vad som delar eller för samman föreningens festfolk. Vi fick in 73 svar, vilket är representativt urval enligt oss.

Favoritfest?

Har du deltagit på föreläsning med darra?

Tycker du nästa årets gulisar få uppleva fest på Tjärholmen?

Har du erfarenhet av att laatta på Nyppes vessa?

Studie utförd av Elisabeth Tiila

Vem skulle du helst sitsa tillsammans med?

Har du tagit en shot från vår kossufontän?

Det finns en populär jodel-kanal som kallas Soc&komihastus. Har du en Soc&komihastus?

Har du någonsin tagit av dig skjortan till låten "Don't Stop Believing"?

PS. det är helt ok att inte ta av skjortan!

Studorg worldwide 2021

StudOrg W

Studorg worldwide 2021

World Wide

Lappland kallar, Statsvett dallar

William Nyström, reseledare

Efter en lång väntan, fick vår kära ämnesförening Statsvett äntlgen möjligheten att åka iväg på studieresa till finska Sápmi i slutet av augusti. Syftet med resan var att lära oss mera om den samiska kulturen, nordiskt samarbete, samt få uppleva den vackra och till dels oberörda naturen vi har i de nordligaste delarna av vårt land. Vi blev till slut sammanlagt 14 resenärer. Ända till sista minuten fick man grubbla över ifall resan skulle verkligen bli av på grund av coronapandemin. Därför hade vi från första början valt en ”säker” destination för resan, även om Norge och Sverige redan i ett

ganska tidigt skede föll bort från alternativen, vilket i sin tur också förkortade längden på resan med ungefär 4 dagar. Våren gick hastigt och plötsligt hade alla generösa bidrag från stiftelserna rasslat in för resan. Därpå gick sommarlovet så klart ännu snabbare och strax var vi på nattåget på väg mot en oförglömlig resa på många sätt, bland annat med rejält försenat nattåg som fastnade i Tammerfors, men också en hel del lyckade och lärorika händelser…

Händelseförloppen finns förklarade kort & koncist i schemat nedan: kl.

SÖNDAG

MÅNDAG

TISDAG

ONSDAG

TORSDAG

!Vakna av iver! :)

6.30:”Huomenta hyvät naiset ja herrat,olemme Tampereella sähkörata-vian vuoksi” Hela tåget: #¤”@% → Ring x-antal samtal & skicka meddelanden: “We’re a bit late” tåget startar allt mellan 15 min – 4h

Morgonmål i stugorna

Hmmm, när vakna vi månne??? :^

Kl. 10-13: Guldvaskning i western-village :) Lunch :D Guldmuseum :~D

Morgonmål!!!

Usch vad tidig väckning & ca. 3 grader celsius!!! :O allt pick & pack ✓

Checkout, → Enare ca. 1,5h med bil, vackra vyer, det börjar bli höjdskillnader!

Packa det sista & stressa

H2O + annat: ✓ Wolt-Pizza 5 min före tåget åker iväg: ✓

Tvivla på dig själv ifall du verkligen har allt med

Energi,stress, matkoma,sömn = Diffusa minnen : Z

Trots kallt väder, vackert med sol & dimmiga fjälltoppar!

Förvånansvärt bra koncept!

Next up över 5h körande Förberedelser för hike!

Paus i Saariselkä + mat, vilken omväxling!

Sametinget, mycket lärorik & intressant info om samisk kultur! :)) Siida Kosmos Buran-träff -museet skippat skippad : / p.g.a. tidsbrist :-( → matuppköp

Super fin hike! ca. 17 km med ordentliga höjdskillnader över 600 m ö.h. + mäktig fors och kanjon, alla orkade super bra! :%

Körande, returnering av bilar ✓

Steissi, burgare, spåra, avfärd 19.30

Wow, gränsen till Lappland, men varför är det så platt ännu? ;/ 13 hours later framme (mat + bil) → 2,5 h Tankavaara Gold Village

Super god mat efter hiken samt bastu i repris, chillande och att packa färdigt + städa stugan

Till tåget → middag, konstaterade att vi klarade oss helskinnade =) efter det öl och sova

Tidigt o tuta, zz

Framme 23.30-ish, Bastu, dans & (öl) & samkväm + några glas några timmar sömn

Tidigt o tuta, zzzz

Morgon: Framme I TID :O :) nöjda och belåtna!

1,5 h färd till Karigasniemi, lämna bilarna, → 3 tunga km till stugan genom vildmarken :P framme ca.21, ännu ljust = tält & mat :-))

Slutet gott, allting gott! Så var det verkligen med vår resa. Med tanke på den 24 timmar långa tågresan skulle vi ju ha hunnit galant till Kuba och tillbaka under den tiden, bara för att jämföra. Men inte för att skylla VR för mycket (vi fick ju dock slutligen ordentlig ersättning). Och fastän några programnummer föll bort från första dagen, tror jag inte att någons resa blev åtminstone helt

Sista aktiviteten: Arktikum, vad fint! tiden tog slut :/

förstörd på grund av det! Summa summarum var det ju en strålande resa som helhet med härligt sällskap, en av de bästa händelserna under det här året! Dessutom vågar jag påstå att både jag och andra lärde oss en hel del! I väntan på vad nästa års reseledare och ansvariga organiserar!

Bangkok Bangkok Bangkok Ba

Bangkok Bangkok Bang

FALANG I Viola Mickos

Som praktikant på ambassaden här kokar man inte kaffe för ambassadören. Det är en svettig vardag i juni. Året är 2020 och coronapandemin är i full gång. Jag sitter och skriver en arbetsansökan, söker praktik vid Finlands ambassad i Bangkok. Konstigt, tänker jag, konstigt att de lediganslår en praktikplats mitt i denna pandemi. Nåja, de har ett bättre läge i Thailand än vi har i Finland. Jag skicka in ansökan och blir kallad till intervju. Efter att ha babblat på flytande finska i ca 1h, ber de mig ännu skriva en essä på finska för att testa mina kunskaper i finska “eftersom du studerat på svenska” (Irriterad emoji). Jag får till slut platsen och de meddelar mig att jag kan börja kolla på flyg till Thailand i augusti. Blev såklart väldigt ivrig över detta budskap och började direkt smida mina reseplaner. Ett och ett halvt år senare…ÄNTLIGEN sitter jag i min hyreslägenhet i Bangkok, efter ungefär 30 mejl i vilka rubriken löd något i stil med “Pliiis kan ja nu snart få komma till Thailand”. Såklart tillät ju inte pandemin mig att åka året innan. När Thailand äntligen öppnade sina gränser för turister i november 2021, blev allt praktiskt mycket enklare att ordna. Man behövde inte längre sitta 15 dagar ensam i något kusligt karantänhotell, utan kom lätt undan med ett PCR-test vid ankomst och endast en natt på karantänhotell.

”

Nån annan som tycker mitt ansikte börjar vara skrämmande likt en tomat i färgen?

ÄNTLIGEN sitter jag i min

hyreslägenhet i Bangkok, efter ungefär 30 mejl i vilka rubriken löd något i stil med “Pliiis kan ja nu snart

”

få komma till Thailand.”

Tror nästan thailändarna älskar Marimekko mer en vi finländare….

BANGKOK Såklart innebär det ju inte att vardagen här i Thailand inte påverkas av pandemin. Utomhus bär alla munskydd, vart du än går och vad du än gör – jo, även om du är ute och springer i 30 grader och sol. Om du inte bär mask hör du med säkerhet någon thailändare bittert yttra ordet “Falang”, som ungefär betyder “utlänning/europé”. Barerna har nu fått börja öppna upp, men stänger oftast kring midnatt (den bästa lösningen skulle vara sillis varje helg). Man mäter också sin kroppstemperatur vid en maskin, typ 10 gånger om dagen, då man går in på restauranger eller i byggnader. Ingen av de besvärliga restriktionerna kan dock övervinna glädjen som sprider sig i en då man slukar den fantastiskt goda thailändska maten som finns att få. Jobbet går också bra, tackar som frågar. Som praktikant på ambassaden här kokar man inte kaffe för ambassadören. Man får istället göra massor med viktiga grejer såsom: gå på lektioner i thailändska, göra kahoots för alla anställda, dela ut julklappar på ambassadens julfest och uppträda med karaoke lite nu och då. Utöver de “viktiga uppgifterna” deltar jag i seminarier, skriver rapporter, ordnar evenemang, hjälper till i kommunikationsteamet, antecknar på möten och mycket mer. Den stora frå-

I Thailand är man aldrig ensam hemma. Denna rackare väckte och höll mig vaken en hel natt. I min google historik kunde man därefter bland annat hitta sökningarna “Hur tar man kål på en kackerlacka”, “är kackerlackor farliga” och “blir kackerlackor galna i mörker”.

Excuse me sir, I think you misunderstood the dress code of this party.

gan många funderar på är säkert ifall man behöver kunna finska för att avlägga praktik vid en ambassad. Mitt svar är både ja och nej. Du behöver inte vara ha finska som modersmål, men du kommer knappast bli anställd om du inte kan tala förståelig finska och inte kan skriva någorlunda klara texter, eftersom det är en viktig del av arbetet. Jag skulle säga att mitt arbete just nu är hälften finska hälften engelska. För mig har det alltid varit viktigt att få göra praktik utomlands. Såklart är det lite klurigt att fungera som StudOrgs kurator samtidigt som man bor 10 000 km från Helsingfors och har en 5h tidsskillnad, men hittills har det fungerat. Thailand är för övrigt ett land som jag verkligen rekommenderar som ett land att utföra praktik i, speciellt om man är intresserad av människorättsfrågor och att få en skitsnygg solbränna. Kan till exempel rekommendera att kolla in FN:s hemsidor och EU:s praktikprogram, eftersom där ofta kan hittas lediga platser. Och man får ju SÅKLART skriva och fråga vad som helst av mig om man känner för det. Ha de gött!

Bangkok Bangkok Bangkok Ban

gkok Bangkok Bangkok

J - a l l owe e n och

J - äve n t y r i

Ta l l i n n

Natalie Koskinen

Efter otaliga månader instängda i det finska riket, och över två år sen den förra J-resan, var det dags för J-komm att se världen igen. En tidig torsdagsmorgon i slutet av oktober begav sig fjorton ivriga J-aremot västra terminalen och båten som skulle ta dem till den mer exotiska och historiska versionen av Helsingfors: Tallinn. På båten var vi förväntansfulla, åt alldeles för dyra smörgåsar och pratade hejvilt om allt mellan himmel och jord. Ett knepigt korsord, sudoku och lakritspipor var vår sysselsättning. Väl framme i ett mulet, men ljummet Tallinn, så tog vi oss mot gamla stan där vår airbnb- skulle finnas. Efter en halvtimmes virrvarr runt i den förvånansvärt stora gamla stan så hittade vi hem. ”Det ser ut som ett Big Brother-hus” var det någon som tidigt slängde ut sig. Efter att vi installerat oss och fortsatta hetsiga diskussioner, så gick vi ut på jakt efter lunch. Mat var definitivt en av höjdpunkterna på resan och den här lunchen var bara början på alla smakupplevelser vi skulle ta del av de följande dagarna. På kvällen spökade vi till det lite (det var ju trots allt halloween!) genom att gå på en privat, guidad spökrundvandring i gamla stan. Rundvandringen var bokad på engelska, men vi fick oss en glad överraskning då guiden började prata flytande svenska. Under rundvandringen gick vi runt i duggregn och fick höra om historiska platser och spöken i staden, något om en djävul på en vind och dränkta katter i

en brunn. Men det egentliga ”spöket” som skrämde oss var en svartklädd figur som dök upp i en gränd och virade in ett garnnystan. Vem hen egentligen var och varför han lindade ett nystan är ännu ett mysterium. Boo. Kvällen fortsatte på den indiska restaurangen Elevant som inte lämnade någon besviken. Vi åt utsökt mat och diskuterade högljutt om frågor som ifall jordgubben är en nöt eller ett bär. Ett intressant ämne för framtida grävande journalister? På fredag morgon bar vi oss av från Tallinn söderut mot Universitetsstaden Tartu. På tåget mot Estlands motsvarighet till Åbo, var de hetsiga diskussionerna igång igen och konduktören var tvungen att hyscha åt oss fler än en gång. Oops. Väl framme i Tartu besökte vi universitetet, som tyvärr bara dagen innan stängt ner från närundervisning. Men några journalistikstuderanden var ändå på plats och vi fick se deras motsvarigheter till redaktionen, studion och Studde. En mycket trevlig och coollugn lektor tog oss till en nepalesisk restaurang, varefter vi fick en snabb rundtur av Tartu. Efter en lång dag på resande fot så hade vi inga planer att dra ner på tempot, på kvällen var det nämligen dags för J-alloween! Reseledaren och reseteamet fixade ihop en minisits

kast från vår lägenhet. Det var troligtvis ödet som förde oss dit, eftersom baren hör och häpna sålde en nästintill identisk version av Blue-Erik! Vi dansade natten lång och träffade några svenskar att hänga med. Senare på kvällen har också två J-resenärer fått agera samarit och fört hem en vilsegången britt. Dagen efter J-alloween var det fria händer att upptäcka staden, men på kvällen skulle den sista middagen ske på Fotografiska museet (något som J-komm så vänligt pröjsade för). På fotografiska fascinerades vi över en video med blommor och bin (bokstavligen). Videon stal hela vår uppmärksamhet i minst tio minuter och teorier om symboliken bakom blommorna och bina diskuterades och vissa satt fastklistrade

som barn framför ett barnprogram. Efter stint stirrande på videon, begav vi oss senare uppåt mot högsta våningen där vi fick avnjuta trerätters middag med vy över Telliskivi och Tallinn. Vad vi exakt åt är svårt att komma ihåg, men det var små fina rätter upplagda på minimalistiska fat. En resenär blev så betagen av huvudrätten att hen åt upp resterna från flera andra resenärers tallrikar. Frasen ”Att det var den bästa fisken jag någonsin ätit” hördes ett flertal gånger. Efter middagen spatserade vi runt i det urbana och moderna Telliskivi på jakt efter en bar. Till sist hittade vi till en cool, trendig bar med några soffor där vi kunde slå oss ner och avnjuta några öl, samtidigt som vi spelade olika dryckeslekar som ledde till många skratt och ytterligare ivriga diskussioner.

Efter fredagens ståhej var det många som valde att åka hem före midnatt, men en del av oss fortsatte natten på en lagerlokal där halloweenfest och techno stod på schemat. Efter några timmars dunka-dunka i ett dimma från rökmaskiner, så begav vi oss hem mot gamla stan. Vi hittade Tallinns godaste franskisar ett stenkast från lägenheten och träffade på några svenskar (igen!). De lite fulla medelålders svennarna tyckte det var kul att retas med vår dialekt och därav tröttnade vi ganska snabbt av deras sällskap och gick hem till vårt kära airbnb. Det var med lite melankoli som vi vaknade på söndagsmorgonen och insåg att det var sista dagen av den här j-bubblan som vi nu alla levt oss in i de senaste tre dagarna. Innan avfärd mot terminalen hade vi ett stopp för en sista måltid:

brunch på F-hoone. Restaurangen var mycket omtalad på hela resan och alla hade höga förväntningar på stället. Vi var alla hungriga och glufsade i oss den delikata brunchen som blev serverad som en buffé till vårt bord. Efter att alla tömt tallrikarna, slickat faten och börjat göra sig redo för avfärd frågar servitören om vi vill ha huvudrätten genast till bordet. Vi alla tittade förvirrat på varandra i några sekunder och brast sedan ut i skratt. Vi hade tydligen bokat trerätters brunch, men ätit förrätten som om det inte fanns en morgondag. Det var ett trött och proppmätt gäng som sedan rullade i väg mot båten två timmar senare. Ett sista stopp görs på superalko, och sedan var det dags att ta farväl av Tallinn som blivit oss så kärt.

A M A N D A M Y L L Ä R I taltur

Romantik i regn och rusk

Jag hatar november. Det är kallt, vått och mörkt. Du måste på riktigt acceptera att soliga september och allt det som är kul med skolstarten är förbi. Du får uppleva mörkret klockan fyra på eftermiddagen och om du är som jag stirrar ett stort monster dig i ögonen varje gång du öppnar din dator: kandidatavhandlingen. Trots novembers mörker, finns det ändå något romantiskt i det. Vi blir tvungna att känna jobbiga känslor, vilket också är viktigt. Sommaren är härlig och lätt, men det är ändå i november ett meddelande av en vän eller en överraskande komplimang känns bäst. Många av oss tampas med liknande motgångar och därför vill jag dela med mig av något som har hjälpt mig att känna mig lite mer okej under den här månaden. Det jag vill berätta för er om, är att romantisera sitt egna liv. Ordet romantisering kan låta arrogant och självcentrerat men jag tänker det som att leva sitt egna liv genom de små, vardagliga sakerna och se det vackra i dem. Extramycket ost på pastan, nytvättade lakan och min sovande katt på fönsterbrädanär sådant jag försöker lägga märke till för att de är saker som gör mig glad. För mig är romantik inte något glamoröst och speciellt, utan handlar om små detaljer som ger mig värme och får mig att le. De saker jag romantiserar behöver inte heller vara positiva. Tänk dig en dramafilm, en deppig låt eller en målning med ett tungt tema. Konst behöver inte vara glatt för att resonera med oss och ha ett värde. Varför skulle riktiga livet vara annorlunda? Livet tar inte paus under vintern, trots att den kan vara hemsk. Riktiga livet är också november och det är just så det ska vara. Jag vill i alla fall inte leva mindre bara för att vardagen är tung. Från Tiktok och andra sociala medier kan man få en bild av att det krävs dyra latten, färskgröt och vackra solnedgångar för att ens liv ska vara romantiskt. Man får en bild av att man ska se på livet genom rosa glasögon men också gärna vara otroligt vacker, sportig och glad. Det viktigaste är ändå att se bra ut på bild medan du uppdaterar ditt flöde med allt det här.

Jag ser det inte så. En otroligt äcklig kopp kaffe kan vara en minnesvärd upplevelse och en resa i en pissluktande buss är hemsk, men kan vara ganska rolig att berätta om senare. Ditt liv behöver inte se ut som ett Instagramflöde för att vara romantiskt, det räcker att den ser ut som dig. Nu låter jag som den värsta generation Z kökspsykologen, men jag tänker att man romantiserar sitt liv genom att entusiastiskt känna sina känslor och acceptera dem just som de är. Se dig själv som ett konstverk. Du är en vacker, mångdimensionell och intressant individ som är kapabel att också vara arg, ledsen och irriterad, och det är otroligt romantiskt.Tänk på din favoritkaraktär i någon film, är hens liv bara perfekt? Knappast, hen är antagligen din favorit på grund av andra orsaker. Att romantisera sitt eget liv handlar absolut inte om att försöka se det positiva i allt, usch. Det handlar om att tänka sig att även det jobbiga och hemska egentligen kan vara vackert och äkta. Själv tycker jag att det som ser bra ut på sociala medier, egentligen är ganska platt och intetsägande. Jag är mer intresserad av vem du är bakom filtren. Nu är det dock viktigt att poängtera att jag inte menar att det är bra att hela tiden må illa. Ifall du känner att du inte mår bra och behöver hjälp ska du absolut få det. Ingen ska behöva gå igenom svåra tider ensam. När jag skriver det här har vi bara en vecka kvar av november och då du läser det här har du klarat av den, gratulerar! Nu närmar vi oss redan julen och ett nytt år. Jag hoppas att nästa år ger oss nya insikter och mycket kärlek, men liksom allt i livet är det kommande året säkert också fyllt med en del motgångar och svåra tider. Jag uppmanar dig därför att även bland allt ”new year, new me” skitsnack, hålla huvudet kallt och fortsätta vara just den du är i den här stunden och leva ditt romantiska liv fullt ut.

Livet efter gradun Nej, sysslolös har jag absolut inte varit sedan jag tog examen

En kväll i november är jag på en kropp- och sexspositiv strippklubb i Åbo för ett reportage för Studentbladet. Nästa morgon är jag i Söderkulla skola för att diskutera sunda spel- och sociala medievanor med låg- och högstadieelever, för Föreningen för förebyggande rusmedelsarbete. En tredje dag besöker jag Hagelstamska skolan i Grankulla för att gå på en lektion i finska för en artikel i Hufvudstadsbladet. Nej, sysslolös har jag absolut inte varit sedan jag tog examen. Typ så har min första höst som nyexad journalist sett ut. Jag arbetar alltså mest som redaktör på Studentbladet. Himlastormande har det känts vissa veckor, att jag får ha så varierande uppgifter och utvecklas. Att mycket av det jag gör drivs fram av min egen kreativitet. Alla häftiga människor jag får träffa som jag inte skulle ha träffat utan den här yrkestiteln. Jag är tacksam över att jag får leva min barndomsdröm. För att i nästa stund känna mig splittrad, ångestfylld, som att jag är överallt och ingenstans, när det blivit för många arbetsplatser på en och samma vecka. Frustrerad över att som ung i en storstad behöva acceptera att mediebranschen ser ut som den gör och att sjukvårdsförmåner och andra anställningsförmåner inte tillskrivs mig för tillfället. Men hyran blir betald och jag har råd att leva det jetsetliv som Helsingfors har att erbjuda. Just nu. Tur att jag inte ska gå i pension imorgon. Eller att jag bröt benet igår. Jag studerade på magisterprogrammet i journalistik på Soc&Kom 2019-2021 och praktiken gjorde jag på tidningen Nya Åland. Mitt första betalda sommarjobb som journalist stod Hufvudstadsbladet för. Gradun skrev jag om inhopparnas arbetsvardag på Svenska Yle för att sedan uppleva den själv på HBL. Att jag ville bli journalist från första början var för att jag var nyfiken på världen och inte ville bli uttråkad. Det lät rimligt att ha en arbetstitel som alla känner igen men i själva verket kunna hålla på med lite allt möjligt. En del kallar det för att vara ”mångsysslare”.

Det är en krass verklighet att det är en uppförsbacke för en nykläckt journalist att ta sig in i Svenskfinlands mediebransch. I alla fall med drägliga arbetsvillkor. Jobben är få och konkurrensen avväpnande eftersom många i branschen hunnit leva längre än jag. Hur länge kommer jag att orka vara inhoppare innan jag, precis som många andra, byter bransch? Eller än värre, också går in i väggen. Det är en fråga som jag ställer mig ibland. Men kanske det här med en fast anställning är en illusion som tillhörde ett gemensamt förflutet?

Sandra Broborn

ANALYS: SEX AND THE CITY

Selma af Schulten Sex and the City är nog en serie som de flesta hört om även om de inte sett den. Min bakgrund var likadan då jag en höstkväll började mitt seriemaraton. Carrie är huvudpersonen, Miranda är karriärkvinnan, Charlotte är romantikern och Samantha är den sexpositiva. Det här var bilden jag hade av karaktärerna före jag började se på serien. Min tanke är fortfarande ganska långt densamma. Karaktärerna får oväntat lite djup till sig, även om serien har hela sex säsonger.

välbekanta, irriterande millenialen. Girls är en rolig och satirisk berättelse om hur det är att leva i en tid av ostabila arbetsmarknader och förlängd ungdom. Sex and the City är en berättelse om trettioåriga kvinnor som försöker hitta kärlek och så småningom gå vidare i livet. Medan Girls är självironisk, är Sex and the City mycket mera optimistisk.

Vi har sett hur nittiotals sitcoms lever vidare idag, menvi har också sett hur snabbt de blir utdaterade. Friends är bara ett exempel av en nästintill legendarisk tv-serie som levt vidare långt efter att det sista avsnittet kom ut. Då tittare om och om väljer att se på dessa serier väcks givetvis frågan, vad lockar oss till nittiotalet?

SATC har många gånger kritiserats för dess dåliga kvinnosyn, medan andra hyllar den som ett post-feministiskt verk. Att serien är “låtsasfeministisk” och heteronormativ är kanske den vanligaste kritiken mot serien. SATC följer sitt egna recept av girlboss-feminism och är rent av utdaterad på många olika plan. Att seriens rollista är nästan helt och hållet vit känns nästan otänkbart idag, särskilt i en stad som New York.

Sex and the City definierade generationen av sin tid, precis som Lena Dunhams ”Girls” definierade den

Serien är ändå självmedvetande ibland, som när Miranda, fritt översatt, säger: “Hur är det möjligt att

Tanken om att kvinnor är från venus och män från mars, fungerar inte mer idag

fyra så här smarta kvinnor inte har något annat att tala om än pojkvänner?”. Men tanken om att kvinnor är från venus och män är från mars fungerar inte mera idag. Som en yngre person är det svårt att förstå varifrån SATC:s så kallade komik och igenkännbarhet härstammar. SATC:s nostalgiska atmosfär med fantastiska fester och Manolo Blahnik-skor gör att serien fungerar som en symbol för de gamla goda tiderna, menockså som bevis på att de gamla tiderna inte var så goda. Charlotte, karaktären med mest konservativ och gammalmodig syn på dejting, är ändå en av mina favoritkaraktärer. Hennes kamp om att bli mamma senare i livet och att försöka hitta sig själv efter att hon fått veta att hon kanske förblir barnlös, är en av de mest rörande och aktuella intrigerna i hela serien. Kostymdesignen har hyllats brett och är seriens starkaste punkt. Huvudkaraktären Carrie är en person

som är besatt av dyra skor och designerkläder, det är inte så konstigt att serien både följde den tidens trender, men också skapade nya. Every Outfit on Sex & the City är ett Instagramkonto och numera också en podd, med hundratusentals följare. Att serien på sin tid var revolutionerande är inget att neka, och kanske det är något vi yngre aldrig riktigt kommer att förstå. SATC representerar en förgången tid av ett romantiskt New York, ibland känns det nästan som om New York är en karaktär i sig. Serien är uppbyggd på ett sätt som gör det lätt för tittaren att fastna, den kommer alltid med nya dramatiska svängar. För att kunna se på serien idag är det bra att klara av att åsidosätta dess realism och ta det för vad det är. Sex and the City är en värld där inomhusrökning är normen, där en kolumnist kan spendera 40 000 dollar på skor och en historia om nittiotalets moderna kvinna.

bild Selma af Schulten

Året lider mot sitt slut, därmed får du fun facts para ihop, vad som hänt till styssen 2021. en del händelser gick nog lite snett...

Styssen 2021 och kuratorn tackar för det fina året med er, kära StudOrgare. Därmed avslöjar vi några fun facts som hänt under året av oss. Para ihop rätt påstående/ fun fact med rätt styssemedlem/kuratorn. De rätta svaren hittar nere på sidan!

Jessika Berglund Svaren är: 1. Julia 2. Lexi 3. Vipsu 4. Moa 5. Jessi 6. Selja 7. Daniela 8. Lucas 9. Elin 10. Sara

1. Jag kommer hem med nya stöldgods efter varje fest. Daniela

2. Jag har gjort mest

Jessika, Jessi

TikToks i styssen.

3. Jag har kommit hem relativt berusad och bestämt sig för att DETTA är den perfekta tidpunkten att köpa alla Sims 2 spelpaket från Apple Store.

Moa

4. Av styssen är jag aktivast på Jodel. Alexandra, Lexi

5. Jag är lindringt hörselskadad och svarade "dig" då ordförande i en annan förening frågade vem jag ska hem med ikväll. Morkkis. 6. Jag har styssens mångsidigaste samling av sillishattar.

Lucas

Selja

7. Jag skrev en tent i fyllan i en buss efter StudOrgs julfest med två timmars sömn.

Sara

8. Jag har varit på åtminstone sextiosex sitser under min studietid och sånglett flest sitser det här året.

Viola, Vipsu

9. Jag har varit mest utomlands i år.

Julia

10. Jag tyckte det var en bra idé att fara och simma i Havis Amanda efter en av höstens gulissitser. Elin

STUD ORGS

2022

HORO SKOP

vattumannen 21.1-18.2 2022 är året då ditt inre liv äntligen kommer att blomstra. Guruplaneten Jupiter berikar dig med en ny spirituell sida, varför inte utforska den med en djupdykning i astrologi eller barfota meditation i skogen? Unisport erbjuder även ett stort utbud med olika yogavarianter, så ta fram din yogamatta och din matchalatte och omfamna ditt inre zen. Lyckodag: 8.4

fiskarna 19.2-19.3 2022 kommer bli ditt år! Visst, så sades det om 2020 och 2021 också, men den här gången är det på riktigt. Våga ta för dig – fråga ut den där snygga Sookomihastus, sök det där jobbet du aldrig ens vågat drömma om, starta en Tiktok-kanal. Förr eller senare fastnar något och du kommer att nås av stora framgångar! Lyckodag: 20.1

väduren 20.3-19.4 Din titel som ”life of the party” har fått stå på hyllan och samla damm ett tag. De senaste årens coronabubbla har gjort dig både isolerad och nedstämd. Inom dig brinner nu en intensiv längtan efter att återigen få dansa på borden, härja runt på stan i halare och dra helan på sitser. 2022 ser tack och lov lite ljusare ut (om inte den där nedrans omikronvarianten kommer och förstör allt). Nu ska det festas!

framför den där Netflixserien du velat se så länge. Det är dags att varva ner lite, du förtjänar det! Lyckodag: 15.12

kräftan 21.6-21.7 Spänn fast ditt säkerhetsbälte, kräfta, för nu blir det fart på kärlekslivet! Kräftans kärleksplanet, Saturnus, befinner sig nästa år i zodiakens mest passionerade tecken. Nu är det dags att koppla på charmen och flirta loss, för redan i början av året utlovas en fartfylld romans (Mr. Grey, is that you?) Är du redan i ett förhållande kommer romansen att trappas upp och leda in ert partnerskap på nya nivåer.

Aj! Tyvärr ser ditt 2022 ganska smärtsamt ut: året inleds med en hejdundrande baksmälla. I maj, när merkurius är i retrograd, kommer du att få en hemsk tandvärk (ta kontakt med YTHS i tid). Men oroa dig inte, 2022 bjuder också på många roliga studieevenemang och kanske till och med en liten sommarflört… Lyckodag: 28.6

tvillingarna 21.5-20.6 2021 har varit ett hektiskt år för dig. Du har knappt haft en minut ledig tid – lur, eller den stora traven med skolarbeten som distansstudierna har fört med sig. Oavsett om det är studier eller jobb som stressat blir 2022 ett år för dig att slappna av. Häll upp ett (eller två) glas vin, ta en långpromenad och unna dig tid

Lyckodag: 24.3

vågen 23.9-22.10 2022 innebär massvis med nya bekantskaper för dig. Din utstrålning och glada vibbar på fester gör det lätt för människor att komma fram till dig. Plötsligt har du en massa dejter, luncher och födelsedagsfiranden att gå på. Glöm bara inte bort dina gamla vänner mitt i det sociala tumultet – de behöver dig också.

Lyckodag: 25.5 Lyckodag: 19.8

skorpionen 23.10-21.11

Det här säger stjärnorna om ditt kommande år.

Lyckodag: 1.10

oxen 20.4-20.5

2022 är ett år för att finna balans mellan studier, jobb och relationer. Ta kontakt med en studiehandledare eller sök dig till terapi, det är viktigt att jobba på sig själv för att orka med det här eländet som kallas ”vuxenlivet”.

lejonet 22.7-22.8 New year, new me, eller hur var det nu? 2022 är ett år för stora förändringar. Kanske ska du testa på en ny, knasig hårfärg eller skaffa den där tatueringen du har funderat på ett tag. Eller varför inte experimentera lite med sexlivet? Oavsett vad förändringen innebär för dig kommer den att boosta ditt självförtroende och leda in dig på en ny bana i livet. Lyckodag: 4.7

jungfrun 23.8-22.9 Kära jungfru, det kommande året kommer att medföra många utmaningar. Kanske känner du dig förvirrad och vilsen i livet och behöver få rätsida på saker? Dina studier kanske går lite sisådär och du kan inte för ditt liv få Sisu att fungera (fast vem gör det egentligen?).

Året ser ut att bli lugnt och stadigt för dig, skorpion. Inga stora förändringar, inga livsomvälvande händelser, bara en massa chill och bra vibbar. Du har äntligen hittat den där stabila balansen i din vardag och du är ganska tillfreds med allt. Se bara till att inte bli alltför bekväm med saker och ting, lite spänning behövs ibland! Lyckodag: 11.11

skytten 22.11-21.12 Karriärmässigt blir 2022 ett år med stort potential för dig. Jupiter befinner sig högst upp på din horoskopkarta, vilket för med sig stora möjligheter du inte ska blunda för! Någon gång under sommaren ändras din ekonomiska situation drastiskt, vilket inte bara stärker ditt bankkonto utan även ger dig möjlighet till en helt ny livsstil. Lyckodag: 22.9

stenbocken 22.12-10.1 Du är på väg in i ett väldigt spännande år, stenbock. 2022 kommer att bjuda på många överraskningar och den största av dem kommer att uppenbara sig någon gång i mitten av september. Året är fullspäckat med oförutsägbara vändningar och du kommer att njuta av denna nyfunna spontanitet för fulla muggar. Kom bara ihåg att hålla fötterna på jorden också. Lyckodag: 4.2

Stjärnorna tydda av Anna Hedström

Tack för i år StudOrg!