Soc&komposten 03/2016 by Soc&komposten

2016

soc komposten

03 2016

soc komposten

02 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

CHEFREDAKTÖR Elis Karell elis.karell@helsinki.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Sarah Lönnqvist sarah.lonnqvist@helsinki.fi LAYOUT Elis Karell PÄRMBILD Iiris Mattsson

N IN

L HÅ

03 LEDARE 04 DELEGATIONSVAL 06 FRÅN GULISFIILIS TILL STYSSEFIILIS Saara Haapalahti 08 MOJ! Charlotte Lindberg & Iiris Mattsson 12 COME AS YOU ARE Elis Karell 16 TRADITIONS THAT SPIT IN THE FACE OF EQUALITY Lilian Tikkanen 19 EN GULIS FIILIS Hanna Bäckström

MEDVERKANDE Saara Haapalahti Charlotte Lindberg Iiris Mattsson Hanna Bäckström Lilian Tikkanen m.fl. UTGIVARE Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.

Soc&komposten är StudOrgs medieprodukt, producerad av studenter på Soc&kom. sockomposten@gmail.com sockompostentidning. wordpress.com facebook.com/sockomposten instagram.com/sockomposten

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 03

KOM IHÅG ATT RÖSTA (MED EFTERTANKE)! Elis Karell chefredaktör

Helsingfors universitets studentkårs delegationsval närmar sig, och förhoppningsvis kommer alla som läser detta att använda sin rösträtt. Med en årlig budget på nästan fyra miljoner euro och egendom värd hundratals miljoner euro är HUS är en av världens rikaste studentkårer, och att lämna beslutsfattandet om dessa tillgångar utanför den demokratiska sfären vore förkastligt. Tyvärr brukar valdeltagandet vara skamligt lågt (31,68 % i förra valet, 2014). Det finns en uppenbar brist på motivation, vilket i sin tur antagligen är en konsekvens av brist på kunskap om delegationen och delegationsgrupperna. För någon som inte under de senaste dagarna har spenderat flera timmar på att bekanta sig med de olika valförbunden, valringarna och delegationsgrupperna kan valet framstå rätt så komplicerat, och resultatet blir lätt att man röstar på sin kompis utan att desto mera tänka på innebörden av det. Genom att överhuvudtaget rösta hör man ju redan till den minoritet av studenter som gjort bättre ifrån sig, men räcker det? Inför delegationsvalet 2011 publicerade Ylioppilaslehtis redaktion en ledare med rubriken “Älä äänestä kaveria” (Rösta inte på din kompis). Budskapet är fortfarande lika aktuellt, speciellt för oss på Soc&kom. Precis som riksdagsvalet eller kommunalvalet är delegationsvalet ett proportionellt val,

dvs. man röstar i första hand på ett parti eller ett valförbund. Det som gör delegationsvalet snäppet mera komplicerat är att förutom politiska valförbund kan också opolitiska ställa upp, t.ex. ämnesföreningar. Hit hör bland annat StudOrgs valförbund, som med 19 kandidater ställer upp i SNÄf:s valring. I ett offentligt ställningstagande, undertecknat av samtliga politiska delegationsgrupper, uppmanas medlemmar i HUS att “rösta politiskt”. Ställningstagandet betonar att delegationsverksamheten i högsta grad är politisk verksamhet, och således spelar kandidatens politiska värderingar en betydligt större roll än hens studieinriktning eller ämnesförening. Då kan man ju fråga sig varför opolitiska valförbund överhuvudtaget ställer upp i valet. Svaret kan möjligen sammanfattas i två ord: representation och intressebevakning. För oss på Soc&kom är en röst på StudOrg (och därmed SNÄf ) högst antagligen det säkraste sättet att se till att våra intressen bevakas. Delegationen fattar också beslut om saker som konkret berör Soc&kom och StudOrg, t.ex. beslut om utrymmen för föreningar eller bevakning av svenskspråkigas intressen. Men, en röst på din kompis i StudOrg är samtidigt en röst på alla andra kandidater som ställer upp för SNÄf, och det finns ingen garanti för att de kandidater i SNÄf som sedan blir invalda överhuvudtaget delar dina värderingar i t.ex. ekonomiska eller socialpolitiska frågor. Rösta alltså inte på någon enbart för att hen är din kompis, det är en dålig förutsättning för demokrati. Om du röstar på StudOrg, var medveten om att din röst kan stöda någon med avvikande värderingar. Rösta på ett politiskt valförbund om du vill veta vad du får, men förvänta dig då inte villkorslöst försvar av just de specifika intressen som är unikt StudOrgs. Läs om de olika valförbundens valteman på deras respektive webbsidor och bekanta dig med HUS kandidattest (även om det tyvärr är lite flummigt uppbyggt). Kom ihåg att det är ett politiskt val oberoende om du röstar på ett politiskt valförbund eller inte, och framför allt: kom ihåg att rösta!

04 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

DELEGATIONSVALET KOMMER, ÄR DU REDO? VAD ÄR DELEGATIONEN? Delegationen är det högsta beslutsfattande organet inom HUS, vars 60 medlemmar och 120 suppleanter väljs genom delegationsval vartannat år. I delegationen finns nu nio delegationsgrupper som i princip fungerar på samma sätt som partier i riksdagen. Till delegationens ansvar hör att göra beslut om bland annat: - den årliga budgeten på cirka 4 miljoner euro - förvaltning av studenkårens egendom - målsättningar för studentkårens före tagsverksamhet - utse studenkårens presidium, styrelse, generalsekreterare och chefredaktör för Ylioppilaslehti För läsåret 2016-17 har du betalat 103 euro i medlemsavgift åt HUS. Av detta går drygt hälften till Studenthälsovården, och de resterande 49 euro går direkt till HUS. Medlemsavgifter utgör ungefär en tredjedel av HUS inkomster, resten kommer från avkastning på egendom. Det största enskilda kostnadsstället i HUS budget är olika utgifter för utrymmen, t.ex. ämnes- och fakultetsföreningars. Näst störst är personalutgifter för HUS Centralkansli (som jobbar med bl.a. intressebevakning), och tredje störst är utgifterna för Ylioppilaslehti och Studentbladet. VARFÖR SKA JAG RÖSTA? Detta är din chans att påverka hur dina pengar används, samt hur studentkåren du är en del av tar plats i samhället. Dessutom bjuder Unicafe

på en kaffe åt alla som använder sin rösträtt, vilket inte är någon dålig deal i och med att deras kaffe brukar smaka betydligt bättre än det som kokas i StudOrgs kafferum. HUR RÖSTAR JAG? Röstningen sker i år för första gången någonsin elektroniskt. Röstberättigade, dvs. alla de cirka 27 000 studenterna vid Helsingfors universitet, kan utnyttja sin rösträtt på HUS valsida vaalit. hyy.fi. NÄR KAN JAG RÖSTA? Delegationsvalet hålls 26–28.10 och 31.10– 2.11.2016. Röstningen är öppen kl. 10-18 på valdagar. VEM KAN JAG RÖSTA PÅ? 10 grupperingar har ställt upp sammanlagt 597 kandidater i årets val. En del av valförbunden har ingått i valringar tillsammans med varandra. Vissa valringar kommer att fungera i samma grupper, medan andra kommer att fungera som skilda delegationsgrupper. Exempel: I valringen SNÄf ingår flera valförbund (StudOrg, Codex-Thorax och Nationerna) som invalda i delegationen bildar en delegationsgrupp (SNÄf:s delegationsgrupp). HYAL, HELP och Osakuntalainen vaalirengas fungerar på samma sätt. I valringen Maailmanpyörä ingår tre valförbund (SitVas, HyVi och Tsemppi) som invalda i delegationen förblir tre skilda delegationsgrupper. Edistykselliset (Kokoomusopiskelijat och Keskeiset) fungerar på samma sätt. källa: HUS webbsidor och pressmeddelanden

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 05

ANTALET UPPSTÄLLDA KANDIDATER ENLIGT GRUPPERING

VALFÖRBUNDEN OCH -RINGARNA

DELEGATIONSGRUPPERNA

Osakuntalainen vaalirengas (finskspråkiga nationer)

143

Osakuntalainen vaalirengas (finskspråkiga nationer)

HYAL (finskspråkiga ämnesföreningar)

104

HYAL (finskspråkiga ämnesföreningar)

HELP (finskspråkiga ämnesföreningar)

Svenska Nationer och Ämnesföreningar - SNÄf

SitVas (Obunden Vänster)

HyVI (De Gröna vid HUS)

Tsemppi (international students)

Kokoomusopiskelijat (Saml vid HUS)

Keskeiset (Centern vid HUS)

OSY (SDP vid HUS)

Perussuomalaiset

Piraatit

Liberaalinen vaaliliitto

valring: Maailmanpyöra

valring: Edistykselliset

117

06 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

FRÅN GULISFIILIS TILL STYSSEFIILIS TEXT Saara Haapalahti BILD Sofia Westerholm /Anna Björkqvist

Muistutus. Sinulla on yksi tapahtuma tänään. Jag hade tänkt skippa mötet helt och hållet.På höstmötet går StudOrg igenom verksamhetsplanen och väljer nya medlemmar till föreningens styrelse. Möten och ansvar har aldrig riktigt varit min grej, håller mig hellre till mig själv med min iPhone och mina koncentrationssvårigheter, och låter andra köra sitt eget race med ansvar och åsikter. Mer än gärna låter jag de äldre studenterna sköta allt styrande. Kom ju just från gymnasiet och har först nyligen börja studera. I StudOrg-rummet diskuteras det aktivt om vem som skall ställa upp till vilka poster för styrelsen 2016. Folk frågar mig om jag tänkt ställa upp. Jag? Som gulis? Är ju inte speciellt bra på någonting egentligen. Och styrelsen är ju endast för äldre studenter, eller hur? Tänker istället söka till tutor på våren. Tapahtuma Höstmöte 2015 alkaa tunnin kuluttua. Efter dagens många om och men sitter jag i redaktionen där höstmötet som bäst inleds. Häller i mig ett glas vitt vin och ställer mig upp framför alla gamyler

och aktiva studorgare. Jag tävlar om en styrelsepost mot en annan gulis. Har inte planerat vad jag ska säga, var det meningen att man skulle förbereda ett tal? Dessutom: tänk om jag, som gulis, på riktigt blir vald till styrelsen? Vad håller jag riktigt på med? Hjälp. Nu sitter jag i StudOrgs styrelse. Och jag har inte ångrat det en sekund. Styrelseåret är en frustrerande, hopplös, stressig, och framför allt tidskrävande period. Det går inte en vecka utan ett evenemang som ens på något sätt tangerar StudOrg. Varje vecka hålls minst ett möte, dessutom ordnas det olika skiften, årsfester, chillkvällar, seminarier, planeringskvällar, StudOrg idrottar, kanske en bandkväll eller ett teaterbesök. Och alla sitser som upptar veckosluten. Ämnesföreningarna har sina egna evenemang, och man ska visa upp sig för alla utbytesstuderanden och vara med i deras program. Plus alla de oändliga timmarna man avverkar i StudOrg-rummet då man egentligen borde studera. Det händer hela tiden någonting, och man vill ju inte gå miste om allt det roliga. Det känns ibland som att man skulle

“Varje vecka hålls minst ett möte, och det ordnas olika skiften, årsfester, chillkvällar, seminarier, planeringskvällar.”

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 07

gen genom att spela gitarr eller ukulele i StudOrg-rummet. Och så finns de änglar som kokar kaffe efter lunchen eller erbjuder sig att diska din använda kaffekopp. Höstens gulisfiilis försvinner inte bara sådär, den fortsätter nog året till slut. Och hos vissa fortsätter den ännu efter det. Sinut kutsuttiin tapahtumaan Höstmöte 2016.

behöva några ytterligare timmar i dygnet för att hinna med allt. Man är ju ingen robot precis. Men jag kan berätta er att jag ändå, trots min egen gulishöst och allt styrelsearbete, har hunnit pendla fram och tillbaka hem till Kyrkslätt, har skött om en nyfödd hundvalp med ADHD, avklarat studierna med bästa möjliga vitsord (en del i alla fall) och överlevt en flytt till Helsingfors. Med bara 24 timmar i dygnet. Vad är det som gör allt detta möjligt? Jo, fiilis. Styrelsen är som ett fotbollslag där spelarna tillsammans når sina mål. Då någon inte orkar spela kommer en bytesspelare och tar över för en stund. Till en början är det

skrämmande att föreställa sig att man ska sitta i en styrelse där man inte känner någon från förut. Jag tror att den enda personen jag kände till från förut var tutorn som blev gulispapi. Lyckligtvis lär man sig snabbt känna alla de andra, nästan lite för bra. Det viktigaste att veta är att man faktiskt aldrig är ensam. Styrelsearbetet är inte de enda som motiverar en att orka kämpa. Utöver styrelsemedlemmarna omges en av mer eller mindre aktiva föreningsmedlemmar som ständigt får en på gott humör. De skämtar, pajasar, diskuterar, kramar om och tröstar då det behövs. De är där som lunchsällskap, och det finns alltid någon som höjer stämnin-

Överväger du att ställa upp i styrelsevalet? Gör det! Den tid man ger för styrelsen och StudOrg får man mångfaldigt tillbaka. Jag har fått sitsa i bl.a Otnäs och Finlandiahuset, upplevt min livs första kräftis, ett spex och ytterligare en gulishöst. Jag har haft chansen att påverka vår förening och evenemangen som ordnas. Jag har lärt mig saker om mig själv, möjligen även mognat lite och vuxit till mig som människa. Och bäst av allt: jag har bekanta mig med både äldre som yngre studenter och fått en massa nya vänner också utanför Soc&kom. Upplevelsen är guld värd. Gör som jag och våga ställa upp i styrelsen. Som styrelsemedlem kommer du garanterat att få uppleva ett otroligt fint år!

08 Â· SOC&KOMPOSTEN 03/2016

MOJ! TEXT

Charlotte Lindberg Iiris Mattson

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 09

”När börjar sillisen!!??” ekar det genom rummet om och om igen, kan han inte bara vara tyst? Klockan är sju på morgonen, jag har sovit framgångsrikt i en timme under bordet och undrar nu var fan jag är. Efter en snabb bedömning av situationen klarnar det för mig ja just det, jag är ju på Gulismoj! Under höstens lopp har det ordnats ett hel del gulisevenemang men den här helgen har jag sett fram emot mest. Vad kan väl vara bättre än ett mysveckoslut i en stuga någonstans i Borgå med en massa härliga gulisar och tutorer?

Bild: Elis Karell

10 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

Lördagen den 8 oktober börjar med att en stackars sovsäck blir under bussen, och efter att också sovsäcksägaren nästan blir överkörd springer halva gruppen upp till chauffören och bankar på dörren. Helgen har börjat! Bussresan är full av förväntan och nervositet över vad veckoslutet hämtar med sig. Man hör hur ölburkar småningom öppnas då vi kurvar ut från Kronohagen. Vägen leder till en avlägsen stuga i Borgå som ser precis så mysig ut som det hade lovats. Alla rusar in och söker sig en sovplats utan att inse att det snarast är en formalitet. Efter att alla har hittat sig ett hörn kan kvällen börja med mer eller mindre pinsamma lekar på gården, inklusive speed dating. Efter att ha frusit i det kalla en stund får vi gå på orientering som tutorerna och styssen har ordnat för oss, där alla gulisar

delas in i lag och orienterar sig genom olika uppgifter - i en punkt ska man vara snabbast på Alias, i en annan uppträda med rapbattle till My heart will go on. Med ölet värmande i kroppen känner man sig själv som Eminem på scen. Alkoholen flödar, vilket kanske inte är en så bra sak med tanke på att en sits är på kommande. Klädkoden skiljer sig en aning från de formella sitsarna - mjukisbyxor och yllesockor. Vad vore bättre? Underhållningen under sitsen är garanterad då en och annan tutor faller ner från stolen som följd av att man alltid inte kan leva som man lär och därmed tar helan på varje. De som överlevt sitsen kan nu förflytta sig till dansgolvet, tränga sig in i bastun med 30 andra personer, allmänt bara hänga ute i det iskalla, dricka råvodka och snacka om allt mellan himmel

“Om det finns något jag lärt mig från denna helg är det att allt kan hända då man blandar gulis och alkohol.”

Alla bilder på detta uppslag: Iiris Mattsson

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 11

och jord. Festen fortsätter in på småtimmarna och de lyckliga som kan försöker hinna med en powernap för att ha en chans att orka med sillisen. “NÄR BÖRJAR SILLISEN??!!” ropas det längs hela natten och musiken från nedre våningen slutar aldrig spela. Söndag morgon klockan nio börjar den länge väntade sillisen äntligen! Vem som kommit på denna sadistiska form av morgonmål kan man ju fråga sig. Det är gulisarnas första sillis och till min förskräckelse består morgonmålet verkligen av sill. Gulisfilisen är inte på topp genast på morgonen men kossun och sillishatten värmer snabbt åter hjärtat och krabbisen är ett minne blott. Till allas vår förskräckelse delas vi därefter in i städpatruller - vem kan tänka sig något bättre att göra i fyllan på en söndag morgon än att städa ? Efter att vi alla, otroligt nog, överlevt veckoslutet drar vi väskor och tomma flaskor ner för trapporna och ut på gården, där samtliga gulisar sover på rad i sina sovsäckar och värmer varandra. Bussfloppen som veckoslutet började med får fortsättning då chauffören glömmer att komma efter oss och till slut är 45 minuter sen. Lyckan över att se en buss har aldrig varit så stor då den äntligen kurvar in på gården för att föra oss hem. Om det finns något jag lärt mig från denna helg är det att allt kan hända då man blandar gulis

och alkohol. En beskrivning av helgen kunde låta ungefär så här: Gulismoj kan vara allt mellan att sitta i bastun med 30 halvbekanta personer, hångla med en kille man glömt namnet på och ograciös striptease på dansgolvet till All the single ladies som spelar för n:te gången. Mera detaljer kan jag inte avslöja utan att äventyra mina medgulisars värdighet, eller min egen. Söndag kväll och äntligen

hemma. Det första som måste göras är att ta en lång dusch i ett desperat försök att tvätta bort synderna från helgen. Jag går igenom mina bilder på kameran, ifall vissa minnesluckor kunde fyllas, men bildmaterialet visar sig bli suddigare och suddigare i takt med minnet. Småtimmarna förblir ett mysterium, men det är kanske bäst så. Det som händer på Gulismoj, stannar på Gulismoj.

12 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

COME

YOU

ARE

TEXT & PHOTO Elis Karell

Soc&komposten interviewed four members of the newly founded feminist group The Pink Room (Det Rosa Rummet).

Left to right: Lilian Tikkanen, Jutta Brennauer, Aino Jauhiainen, Hanna Bäckström

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 13

How did the group come into existence? AINO: It started with us feeling a need for feminist discussion and review at the university, and having a open feminist group for these discussions. We had a similar group when I started studying sociology here, and the idea was that we could, in a way, pick up from where we left by starting this new group. Perhaps the most important thing about this group is that we base our feminism on intersectionality, meaning that we highlight the need of conscious perspectives on gender, class and ethnicity. For us, feminism is about examining power relations in society. Intersectional feminism is also known as third wave feminism, and that’s what we stand for. Earlier waves of feminism brought up many important issues, but later on they’ve also been criticized for not acknowledging for example ethnicity perspectives. LILIAN: In these older views on feminism, that I think many people still hold, feminism is usually seen as being about ‘women’s issues’, or equality between men and women, which is problematic from our perspective. Intersectional feminism can’t be based on binary definitions of genders, and therefore it’s important that we avoid these kinds of divisions from the outset.

What does the group’s activity look like? LILIAN: On our meetings, so far, we have discussed one theme or a few that we decide there, and that’s still what the group is primarily about. AINO: There are always way too many things people want to discuss: themes, topics, questions, news, events, experiences. It seems like we will never run out of material - in fact, quite the contrary. JUTTA: At the moment the group provides its members something like a safe space, a way to get to know each other, building up trust within the group. I feel that right now we

can discuss future projects, what they could be, but we’re still in the process of building up as a group. AINO: If you, for example, experience everyday racism or sexism or any kind of social exclusion because of you identity, the group functions as a space where you can share and discuss those experiences without being afraid of being judged.

Have you come across conflicting ideas or opinions within the group? AINO: So far, no, maybe precisely because we make it clear that we follow an intersectional approach to feminism, in the same way that for example a Marxist study group probably wouldn’t have to deal with someone who is very anti-Marxist turning up every meeting, questioning everything they do. If, however, a conflict situation would arise, we would of course deal with it, notifying the person in question and discussing why some particular statement could be problematic from an intersectional perspective. LILIAN: We don’t require members to be hardcore feminists or experts on gender studies - it’s obviously very positive if people are, though, but wanting to learn is just as good a reason to join as any. AINO: There will always be differing approaches and views, and discussing why we feel something is problematic is always healthy. In earlier experience with similar groups, I have often felt that one has to be really careful with what you can say, and that you very easily can become criticized for expressing some kind of ‘forbidden opinion’, and that’s something we’ve tried to break away from. After all, we’ve all been there, having opinions that now would be viewed as problematic. Instead of accusing, we want to encourage members to ask questions and speak freely - if something problematic surfaces, it will be discussed, but the point is to not be scared silent.

14 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

The Pink Room calls itself a safe space. What does it mean and why are safe spaces needed? AINO: I’ve encountered two main definitions of safe spaces. In one end, it’s a space where you freely and without fear can share confidential information, experiences, thoughts; a place where barriers don’t exist. On the other hand, a safe space is defined as a space where you don’t have to be afraid of being exposed to anything unpleasant or difficult. And I feel that we have chosen some kind of middle way, and also that this is something we could discuss further in the group - what we have now is a very sort of primitive definition of a safe space, the main point being that it’s a space free of discrimination of any kind. LILIAN: The whole group isn’t obviously going to collapse if it turns out we misinterpreted or didn’t follow some definitions strictly enough. Besides, if sexism, racism or any kind of discrimination would occur we would never let it slip by, and I think that’s what’s most important. JUTTA: One thing that I feel can also be included in the idea of safe spaces is that we don’t point at other people, and not only within the group. We discuss phenomena, and focus on the general critique behind the separate instances, instead of pointing out individuals. There are obviously different approaches to this, but I feel it’s enriching that we can challenge each other, instead of following one definition or absolute idea of how things should be. HANNA: For someone who has studied at Soc&kom for a couple of months only, I feel that this group is maybe the only space I’ve come across where you truly can come as you

are, not having to step into any mould, or in any way having to conform to other’s expectations and demands. Something that I haven’t encountered a lot outside the group is the open, free discussion, and feeling that it’s easy to ask questions without having to fear that others are judging. LILIAN: In my experience, situations where people listen but don’t understand or even try to understand the implications occur here at Soc&kom, and it can be really frustrating. This group works as a place to ventilate these frustrations, and not in the sense that we would deride or make fun of individuals, but instead in that it provides peer support, knowing that there are others who also think that certain things that are being said in certain contexts aren’t okay. I think that a kind of ‘getaway’ like this, where you can discuss things without it resulting in defensive reactions, can be very good for your wellbeing. HANNA: I don’t want to criticize Soc&kom as a whole, but there’s definitely a lack of awareness about certain things, and while you can’t expect everyone to know everything about everything, I feel that willingness to dialogue is often falling short. AINO: There’s obviously a very widespread white heteronormativity in society, which to a large extent controls how people think and what they expect from others. So when I, as a queer person, have to listen to a conversation where I too am expected to adhere to the norm, there are really no easy outcomes. Standing up and questioning norms will usually result in defensive reactions, like “it was only a joke”, “why are you being so easily offended” and other excuses - but no real dialogue. And that’s why spaces like this group are so important; there you can actually discuss these experiences.

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 15

LILIAN: Maybe it’s lack of empathy, or inability to put oneself in someone else’s shoes, when people - even though they are listening - don’t understand what you say. I feel that if these issues would be talked about more openly, more and more people might open up to this dialogue they already think is happening. Now, standing up to a discriminatory joke only is going to cause defensive reactions that can make you feel even more excluded.

are not actively fighting them? Would you like to hear what the new trans law means for the trans community? At some point, one question will interest you, and I think that’s enough to join the group. What we do is substantial. It involves so many persons, so many identities; it’s a place for everything. Even if you aren’t a member, you probably encounter phenomena, events, thoughts, actions and headlines every day that touch the issues we discuss.

How does the future for the group look like?

LILIAN: It would be great if we also could reach out to people who don’t themselves belong to a minority or anything like that, people who haven’t faced discrimination because of their identity, because this group isn’t just for some certain type of people. Everybody is welcome, and we want to encourage people to look past the “this doesn’t have anything to do with me”-perspective, because feminism does have something to do with everyone.

AINO: We have always thought of this group as both for discussion and practical activities, for example we participated in writing letters to the Polish government to pressure them to not pass the upcoming abortion laws, and we have also talked about participating in demonstrations and other activities. LILIAN: Some activities, for example making public statements as a group, aren’t always possible since we aren’t an ‘official’ group of any kind, we don’t have any organisational structure or lists of members. There has been some talk about making the group more ‘official’, but on the other hand the original idea was to be an independent community, so we’ll see about that.

How would you convince someone with little or no knowledge of feminism to join your group? AINO: It’s about finding something that interests you. I would ask, do you feel like everyone should have equal rights? Are you interested in anti-racism activism? Are you interested in knowing what harmful social constructs you uphold every day, when you

AINO: In the long run, we want to be part of creating a discourse and actions that would make our society a better place for everyone, and I feel that’s a pretty simple, if not slightly naive, but very important dream that’s worth working towards. JUTTA: For people who haven’t paid a lot of attention to feminism, we could make it clear that it’s not about women fighting for women’s rights, but it’s much more, affecting everyone, including men. AINO: Those who are interested can find us in Facebook, we have group that you can ask to join (Det Rosa Rummet). If you have any questions before coming to a meeting, don’t hesitate to ask us, or submit them to the anonymous question box in the Facebook group.

16 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

TRADITIONS THE FACE

THAT OF

SPIT IN EQUALITY

TEXT & ILLUSTRATION Lilian Tikkanen

There is a traditional event in StudOrg I when I already felt discomforted by the whole understand has been quite popular through the situation. Perhaps it was the fear of being left years. Once a year, a dinner party, commonly out, or the lack of visibility of people who didn’t sitz/sits, by the name Gentlemens dinner, participate because of their gender identity. “Herrmiddag” and respectively Ladies dinner, By carrying on this tradition with a binary “Dammiddag” has been organized by members division StudOrg is maintaining a certain of StudOrg. The reason that makes these dinner climate of attitudes and behaviour closely parties different from other events is that the associated to the gender binary and also cis“gents” dinner is planned and and heteronormativity. And hosted by the “ladies” while the it quite effectively shuts out gents attend, and vice versa. “Nobody should non-binary, genderqueer or This shouldn’t be new queer people (depending on information for any student at be forced into which term you prefer) who this faculty, but I’m going to don’t want to “choose” a side. choosing either repeat it here: there are people It’s absurd to indirectly ask us that don’t identify according to a wrong side or to “choose a gender” for the the gender they were assigned parties when neither is right. with at birth. In western no side at all.” Nobody should be culture gender is often viewed forced into choosing either a as a binary concept, with two wrong side or no side at all. rigidly fixed options: male or female, both The first option makes at least me, as a non-bigrounded in a person’s physical anatomy. nary and queer person, really uncomfortable. Back in 2014 and 2015 I was on the hosting That’s why, this year, I choose to not particiteam for the gents dinner and also attended pate at all. I will however at some point host the ladies dinners. I didn’t yet fully realize a dinner party for queer people and allies who the problematics of dividing the participators don’t feel like participating in the binary-dividaccording to the binary. One could say I was ed dinner parties. Obviously it doesn’t matter ignorant, but I was also living in denial since I if you identify as cis, trans or queer, since queer had not yet embraced my own queer identity. also is an umbrella term that can be read as “you I’m not sure why I participated back then can be anything”.

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 Â· 17

18 · SOC&KOMPOSTEN 03/2016

MEDVERKA I SOC&KOMPOSTEN!

DU FÅR ETT HALARMÄRKE! mejla din idé till: soc&komposten@gmail.com eller ryck chefredaktören i ärmen!

SOC&KOMPOSTEN 03/2016 · 19

EN GULIS FIILIS Hanna Bäckström

Det borde inte behövas mod att våga tala ut och säga Men tyvärr är det så att orden kommer väcka ont blod Kritiskt tänkande torde vi oss lära här på universitetet kära men ifrågasätta strukturer får man inte ty föreningens tradition är en helig ko Tar du tjuren i hornen blir du en sten i dennes sko Majoriteten håller tyst för de som hörs och syns bemöts oftast inte schysst Jag vägrar svälja allt med hull och hår Har nog försökt men märkt att det inte går… Ändå sitter jag tyst och biter min tunga av rädslan för att bli utfryst Om jag skulle båten gunga Jag är rädd För jag har sett hur det går med dem som modigt med sin åsikt står Jag vill inte bli en spottkopp men oundvikligen är det mitt öde De säger “ta del o påverka”... Men säg mig hur ska jag våga uttrycka mig i samma gäng vars medlemmar jag sett slita kritiker i stycken? Jag vet att min röst inte har plats i föreningen En procent är ju inget värd I denna svartvita värld Så varför ens försöka ropa i onödan tills jag blir blå? Någon kanske hör men ingen lyssnar på ordens innebörd