Soc&komposten 04/2016

soc&komposten

?

?

?

?

? ? ? ?

?

Hur ser Soc&kom

ut

?

? 2017? ?

04

?

?

2016

04 2016

soc komposten

02 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

CHEFREDAKTÖR Elis Karell elis.karell@helsinki.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Sarah Lönnqvist sarah.lonnqvist@helsinki.fi LAYOUT Elis Karell

E

N IN

L

L HÅ

03 LEDARE 04 EN FARTFYLLD GULISHÖST Elin Westerlund 06 VAD HÄNDER PÅ SOC&KOM? Elis Karell 10 STYSSEN 2017 PRESENTERAR SIG 16 SERIE: EXISTENTIAL FATMAN 19 AVGÅENDE STYRELSENS JULHÄLSNING

MEDVERKANDE Elin Westerlund Styssen 2017 m.fl.

Soc&komposten är StudOrgs medieprodukt, producerad av studenter på Soc&kom.

UTGIVARE Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.

sockomposten@gmail.com sockompostentidning. wordpress.com facebook.com/sockomposten instagram.com/sockomposten

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 03

ETT FÖRSVARSTAL FÖR BILDNINGEN Elis Karell chefredaktör I Böle, för några veckor sen, såg jag en stor reklam för yrkeshögskolan Haaga-Helia, med sloganen ”Jos tiedät mitä haluat” (Om du vet vad du vill), och det slog mig att inget antagligen skulle kunna bättre sammanfatta varför jag studerar på uni. Nog vet jag ju egentligen vad jag vill, men inte på den konkreta nivå Haaga-Helia syftar på. Det är mera abstrakt, snarare en riktning än ett konkret mål. Jag vet att jag vill lära mig. Bildningen är inte bara ett skede av mitt liv på vägen till någon framtida karriär, utan de är delar av samma mål. Tieto lisää tuskaa, sägs det, och på sätt och vis stämmer det. Beror på vilken sorts kunskap man syftar på. Att jag inte vet exakt vad jag vill göra eller var jag vill vara om 10 år är befriande. Å andra sidan kan ordspråket vändas om för att syfta på den slags kunskap jag lär mig på uni. Cyniker skulle kunna påstå att man genom att läsa, studera och tänka bara kommer att inse hur skit allting är. Som student i samhällsvetenskaper (eller vem som helst som läser tidningar) konfronteras man nästan dagligen med mindre uppmuntrande aspekter av vårt samhälle och vår värld, så varför gör man det då? Jag är inte helt säker på vad det är, men det är något som motiverar mig att lära mig nytt, något som jag inte tror att är masochism. Kanske är det är en strävan efter att söka någon meningsfullhet, känslan av att stå inför något större än en själv. Att lära sig något nytt är att delta i hela mänsklighetens utveckling, ett oändligt projekt. Ordspråket som ”Tieto lisää tuskaa”, och motsvarande tankar, måste man förstå som individualistiska uttryck, och ofta också som iro-

ni. För visst är det ju en arrogant sak att säga ur ett icke-individualistiskt perspektiv, då mer eller mindre allting i vårt samhälle bygger på kunskap? Kanske någon mår bättre av en sådan inställning, kanske inte, men omvärlden gör definitivt inte det. Denna text är ett försvarstal för bildningsidealet i en tid då utbildningen i alltför hög grad diskuteras (också av dess försvarare) i nationalekonomins termer. Som försvarare av utbildningen och universitetens självständighet är det en redan delförlust att ta till sig nedskärningsivrarnas språk (och världsbild). Visserligen stämmer det att universitetens finansiering betalar sig tillbaka till samhället flerfaldigt, men finns det en risk att, om det är huvudargumentet, man glömmer bort bildningens betydelse i ett större sammanhang? Hoppas inte. Men det är värt att komma ihåg att universiteten inte är några tillväxtfabriker. Målet med bildning, tänker jag mig, är att sträva efter ett bättre samhälle. Eventuell ekonomisk lönsamhet kan ses som en trevlig bieffekt, men inte ett egenvärde.

Det blev en lite personligare och desto mera flummig ledare denna gång, men låt gå, detta är mitt sista nummer som chefredaktör för Soc&komposten. I skrivande stund har ännu ingen chefredaktör för nästa år valts, så ta kontakt med mig eller någon i styrelsen om du är intresserad. Det en rolig uppgift, ett tillägg på cv:n, en möjlighet att pröva nya saker och lära sig sig användbara kunskaper, med mera.

04 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

EN FARTFYLLD GULISHÖST TEXT Elin Westerlund

Det var en gång en österbottning som flyttade från en liten stad någonstans i de österbottniska skogarna till stora Helsingfors för att börja studera på Soc&kom. Den lilla österbottningens första vecka i hufvudstaden präglades av chock över hur stor och hektisk staden var. Stor i den bemärkelsen att det kunde ta en timme att åka från

ena ändan till andra ändan i staden, hektisk eftersom människorna betedde sig som yra höns och bilarna susade omkring i alldeles för hög fart. Under en vecka fick den lilla österbottningen alltför många intryck att sålla och övervägde allvarligt att flytta tillbaka till de österbottniska skogarna. Kollektivtrafiken var något alldeles nytt och enbart

att åka spårvagn kändes som ett stort äventyr. Österbottningen försökte klura ut hur systemet egentligen fungerade med alla biljetter och dylikt och iakttog väldigt noggrant alla hållplatser spårvagnen åkte förbi, i rädsla för att gå vilse efter att ha stigit av på fel hållplats. Den lilla österbottningen ville nämligen vara hundra procent säker på att den åkte åt rätt håll. En månad gick, och den lilla österbottningen hade fortfarande inte nått någon större insikt i hur kollektivtrafiken fungerade - allra minst i vart bussarna åker från Elielplatsen men en andraårsstudent höll en väldigt pedagogisk föreläsning åt österbottningen. ”Härifrån åker alla bussar hem till dig, det är bara att stiga på vilken buss som helst” sade andraårsstudenten, vilket den lilla österbot-

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 05

tningen inte vågade ifrågasätta, utan tog föreläsaren på orden och klev på en slumpmässigt utvald buss, med föreläsaren som resesällskap. Så småningom började österbottningen lära sig hur man åker kollektivt och vilken tid på dygnet sista bussen går. Om ni inte redan gissat är österbottningen som beskrivs ovan jag, och allt som radats upp stämmer också. Jag minns gulishösten, speciellt början, som en rolig och förvirrande tid. En massa roliga evenemang som bowling, sitsar och gulisintagningar ordnades så att man inte behövde dö av uttråkning av alla föreläsningar (man skulle leka duktig studerande fastän man kände sig som skit). Efter dagens cirkus slocknade jag ofta i soffan när jag kom hem, och vaknade inte förrän halva kvällen gått upp i rök. Gulishösten var samtidigt en förvirrande tid, eftersom universitetsvärlden, med alla sina akademiska kvartar och dylikt, var helt ny för mig. Dessutom var Helsingfors en ny stad för mig och stadslivet krävde också anpassning. Gatorna var nya och det ledde till att Google Maps blev min bästa vän (skulle aldrig ha klarat mig utan den, fastän jag också gått vilse på grund av den). Småningom lärde jag mig att hitta i staden och jag behövde inte heller konsultera min bästa vän Google Maps lika ofta som tidigare. I och med att tutorerna har varit duktiga på att släpa med oss gulisar på alla möjliga evenemang, bland annat på sitsar och Gulismoj (ett kapitel för sig), har soffan inte precis hunnit bli nött. Sitsar har dessutom något spe-

ciellt skimmer över sig, speciellt den första sitsen. Vad som helst kunde hända och förväntningarna var höga. Ingen av oss gulisar hade en blekaste aning om vad som vanligtvis förekommer på sitsar och därför snurrade funderingarna runt i våra huvuden. När får man gå på toaletten under sitsen och åt vilket håll ska man skåla? Vad händer om man gör något fel, får man pinsamma straff ? Lyckligtvis visade tutorerna oss på ett pedagogiskt sätt hur man sitsar på Soc&kom så att de största missarna kunde undvikas. Dessutom hade de överseende med att vi inte ännu kunde helan och skålade åt fel håll. Om man kombinerar gulis med sits och alkohol kan det sluta hur som helst, speciellt på Gulismoj. Det kan hända att man står mitt på dansgolvet utan att ha en enda tråd på kroppen, eller att man efter en serie ifrågasättbara handlingar slocknar ute i Borgåskogarna. Eller som i mitt fall, att man promenerade mitt på Mannerheimvägen en tidig tisdagsmorgon, på väg hem efter en sits (fråga inte mig varför). Dessa ifrågasättbara, men inte ovanliga fenomen är visserligen rätt så intressanta att studera i närbild, men oftast vill man bara dö av skam följande dag och hoppas på att ingen minns vad som skett. Av alla sitsar som jag har varit på är det en sits som etsat sig fast i mitt minne starkare än de andra, nämligen gulissitsen i september. Den var den allra första sitsen jag varit på och även den roligaste! Dessutom var den speciell i och med att majoriteten bestod av gulisar och många av dem hade inte heller sitsat tidigare. Allt detta gjorde sitsen

“Jag minns gulishösten, speciellt början, som en rolig och förvirrande tid.”

speciell och minnesvärd! Fastän jag har sitsat många gånger efter gulissitsen kan jag inte ännu sångerna utantill och skålar dessutom fortfarande ibland åt fel håll. Antar att jag nu kanske får onda ögat av gamylerna men de får väl ha överseende med att jag i skrivande stund är gulis (hehe). Dock består studielivet inte enbart av sitsar och föreläsningar utan också av mycket annat. Jag har fått lära känna många nya härliga människor, både på och utanför Soc&kom. Jag hade inte heller en blekaste aning om hur fort den här gulishösten skulle gå. Det är ju snart jul! Vart har hösten försvunnit? Å andra sidan har den varit en oförglömlig och härlig sådan med en massa underbara människor. Jag tror inget kan klå den här gulishösten.

? 06 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

VAD HÄNDER PÅ SOC&KOM? TEXT Elis Karell

Soc&kom har redan under en tid hållit på att genomgå en hel del förändringar, och en stor del av resultaten kommer att se dagens ljus under 2017. Förändringarna berör såväl nya gulisar som äldre studenter. Soc&komposten tog reda på vad som förändras och hur det påverkar oss.

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 07

VAD HÄNDER MED KANDIDATPROGRAMMEN? Till skillnad från de nuvarande fem ansökningsmålen vid Soc&kom, kommer det från och med 2017 endast att finnas två: kandidatprogrammet i samhällsvetenskaper och kandidatprogrammet i socialt arbete. Studieinriktningen socialt arbete kommer i stort sett att förbli oförändrad, med de övriga, nuvarande huvudämnena kommer att gå igenom en omfattande reform. Då man sökt in till kandidatprogrammet i samhällsvetenskaper läser man först gemensamma kurser, varefter man kan börja inrikta sig på något av de vetenskapsområden som erbjuds: journalistik och kommunikation, socialpsykologi, statskunskap med förvaltning, sociologi, rättsvetenskap. Det betyder ändå inte att ämnena förblir likadana som de nu är, utan reformen omfattar också hela strukturen av studierna inför kandidatexamen. Som gymnasieelev kan det vara svårt att veta vilket akademiskt ämne man vill läsa, i och med att många ämnen inte överhuvudtaget finns eller endast behandlas ytligt i gymnasiet, och då är tanken att de som känner sig intresserade av samhällsvetenskaper kan söka in till en större helhet, där man har tid att bekanta sig med de olika inriktningarna före man gör sitt val, säger Henrika Zilliacus-Tikkanen, som är prorektor och ansvarig för utvecklandet av utbildningen vid Soc&kom. – Reformen handlar också om effektivisering. Inom universitetets rektorat har vi upplevt att samma saker undervisas på flera ställen, och att kursers innehåll går på varandra, vilket vi kan ta itu med genom att erbjuda större helheter som denna, där man också kan utbyta delar, säger Zilliacus-Tikkanen.

Enligt henne ligger också en allmän känsla av att utbildningen, som till vissa delar är föråldrad, borde moderniseras bakom reformen. Flexibilitet är ett nyckelord i det nya kandidatprogrammet. I dagens läge behöver man 90 studiepoäng i ett ämne för att ha behörighet till magisterstudier i samma ämne. I det nya programmet räcker 35 poäng i ett ämne plus 15 poäng i metodkurser (vilka till stora delar kommer att vara gemensamma för alla på Soc&kom) för att fortsätta till magisternivå i ämnet i fråga. 35 inkluderar inte t.ex. kandidatseminairum, så skillnaden till det nuvarande 90 är inte enorm, påpekar Zilliacus-Tikkanen, men möjligheterna att fritt kombinera ämnen och enstaka kurser kommer att vara större än nu. Då det inte heller finns några krav på storlek eller antal biämnen kan studenter lättare ta kurser utanför det egna vetenskapsområdet, och mängden obligatoriska kurser minskar, vilket allt innebär att valfriheten blir större. De som börjat studera i år eller tidigare behöver inte ha bråttom med övergången till det nya kandidatprogrammet. Ännu i tre år kommer det att finnas rätt att läsa enligt de gamla kursfordringarna, först 2020 kommer de emot en gräns då alla ska vara i det nya programmet. Och det nya programmet kommer främst att ses som en fördel av de flesta i och med den större valfriheten, uppskattar Zilliacus-Tikkanen. Liknande system, där man blir antagen till fakulteten eller högskolan och först senare väljer inriktning, finns redan på Hanken och Åbo Akademi. Det finns ändå vissa oklarheter i hur

08 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

det i praktiken kommer att se ut för Soc&koms del. Då det kommer till popularitet är ämnena på Soc&kom i dagens läge i lite olika ställning. – Vi på journalistiken skulle kanske inte ha varit lika glada över denna reform för några år sedan, men nu när ansökningarna har gått ner och mediebranschen dyker ser vi ingen överhängande risk att det plötsligt dyker upp hundratals som vill läsa journalistik. Personalen på det nuvarande huvudämnet socialpsykologi är däremot kanske lite oroliga, uppskattar Zilliacus-Tikkanen, i och med att ämnet har varit det populäraste ansökningsmålet på Soc&kom de senaste åren. Det finns ingen entydig lösning på en hypotetisk situation där till exempel hälften av de som börjar studera efter nästa års antagningar vill välja socialpsykologi som sitt huvudsakliga vetenskapsområde. – Vi har inte direkt några kvoter för vetenskapsområdena, men i något skede kommer ju väggarna emot vid kursanmälningarna, säger Zilliacus-Tikkanen. Enligt henne har ändå erfarenheterna på Hanken och Åbo Akademi visat att fördelningen brukar bli förvånansvärt jämn och naturlig år efter år. En annan oklarhet berör speciellt studenterna i journalistik. Hittills har journalistikstuderandena haft möjligheten att automatiskt fortsätta till magisternivå på den finska sidan, och en del studenter som har börjat i år eller tidigare kan känna sig lite lurade då de eventuellt kommer att bli av med den möjligheten. Zilliacus-Tikkanen påpekar att det man automatisk har rätt till som kandidat i journalistik är magisterstudier i kommunikation. Att det

i dagens läge innebär studier på finska beror på att ingen direkt svenskspråkig motsvarighet finns, men i och med reformen kommer det i samarbete med statsvetenskapliga fakulteten att bli ett svenskspråkigt magisterprogram för alla på Soc&kom, inkluderande journalistik och kommunikation. Om journalistikstuderande kommer att ha möjlighet att välja mellan det finska och svenska magisterprogrammet återstår att se. – Jag kan inte lova att alla som vill kommer att få studera på den finska sidan, men det jag kan lova är att man får studera kommunikation, och vi har diskuterat ganska mycket utbyte av kurser, både inom huvudämnet och mellan ämnen, säger Zilliacus-Tikkanen. Enligt Zilliacus-Tikkanen har de aktuella nedskärningarna i universitetens finansiering inte direkt utgjort någon orsak för reformen, som började planeras redan före beskeden om nedskärningarna kom. Nedskärningarna har främst påverkat förvaltningen, och haft tydliga konsekvenser för stämningen bland de anställda, men nu när målet börjar närma sig ställer sig Zilliacus-Tikkanen positivt inför reformen. – En av de största fördelarna med reformen är att vi jobbar ihop om kurserna mera än tidigare, det är aldrig någon enstaka person som bestämmer att hålla sin kurs på samma sätt som det har gjorts i 10 år, säger hon. – Inget nytt brukar fungera helt problemfritt genast, men när de nya programmen börjar fungera tror jag att de kan föra mycket gott med sig.

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 09

VAD HÄNDER MED ÄMNESFÖRENINGARNA? Då kandidatprogrammet förnyas påverkas också Soc&koms ämnesföreningar, vars medlemmar i dagens läge bestäms av studentens huvudämne. I och med att första årets studenter inte direkt börjar med något visst vetenskapsområde, och studenter i princip kan ha två eller flera “huvudämnen”, kommer ämnesföreningars att måste anpassa sig. Den 21 november höll representanter ur alla ämnesföreningar på Soc&kom ett möte för att diskutera föreningarnas framtid. Även om en viss osäkerhet återstår, har ämnesföreningarna utvecklat en strategi för nästa år. Nyckelordet är samarbete - det är inte meningen att de olika ämnesföreningarna ska tävla om gulisarna. För att det inte ska råda någon oklarhet om alla de olika föreningar som verkar på Soc&kom ska det satsas på kommunikation och informering. Ämnesföreningarna ska jobba på att profilera sig tydligare än hittills, styrelserna kommer att träffas regelbundet och göra upp en gemensam kalender för början av läsåret. Under andra perioden, då gulisarna har introkurser, eller tredje perioden, då man kan börja inrikta sig på något vetenskapsområde, kan gulisarna blir medlemmar i ämnesföreningarna. Den första perioden kommer att bestå av gemensamma kurser, och under den tiden är det tänkt att ämnesföreningarna ska presentera sig. Speciellt under första perioden är ämnesföreningarnas roll i informering om de olika vetenskapsområdena viktig, i och med att ämnen som till exempel sociologi inte finns i gymnasiets läroplan, och introkurserna under andra perioden inte nödvändigtvis genast ger något direkt svar på hurudant ämnet i fråga egentligen är.

Föreningarna ordnar och marknadsför förutom sina individuella presentationer också andra evenemang som till exempel seminarier, studiebesök och gemensamma evenemang. Gulisarna kan bekanta sig med de olika föreningarnas verksamhet och träffa äldre studenter och också på så sätt få hjälp till att välja vetenskapsområde. Också en del av ämnesföreningarnas övriga verksamhet kommer att måste omstruktureras kring de nya omständigheterna. För att inte det ska bli för mycket på hösten, kommer en större del av det vanliga programmet att betonas på våren. Till exempel årsfesterna, som för det mesta har varit på hösten, kommer sannolikt att flyttas. I och med att kandidatprogrammet i socialt arbete fortsätter som ett självständigt ansökningsmål, kommer inte ämnesföreningen Octavia att påverkas direkt på samma sätt som de andra föreningarna, men det finns inte heller någon särskild orsak att utesluta Octavia ur till exempel ämnesföreningarnas gemensamma program.

Denna artikel skrevs med hjälp av Ville Bengs ( J-komm) och Ida Söderström (Habitus) som deltog i mötet den 21.11. Artikelns skribenten deltog inte själv men litar på Ville och Ida.

10 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

STUDORGS STYRELSE 2 0 1 7 På StudOrgs höstmöte den 22 november valdes föreningens styrelse* för nästa verksamhetsår. För att ge en bild av hur förändringarnas år 2017 kommer att se ut, och hurudana personer som bestämmer om dina ärenden, presenterar sig nu de nyvalda styrelsemedlemmarna.

*I skrivande stund har ingen ännu ställt upp för styrelseposten årsfestmarskalk. Kontakta den nuvarande styrelsen om du är intresserad.

BILDER: Sara Haapalahti

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 11

SARA HAAPALAHTI Ordförande

ANNICA HELSINGIUS Sekreterare

Jag är en tjej på 20 vårar som inlett sina studier i socialt arbete och rättsvetenskap hösten -15. Jag har även bestämt mig för att bli färdig kandidat på tre år trots mina två styrelseår. Det är jag som tar in Cidersången på sitser och rappar med i alla finska låtar på dansgolvet. Jag har bosatt mig i StudOrg-rummet och snart växer också ordförandeklubban fast i min hand. Jag tar saker på allvar men inte så seriöst. Mitt nyårslöfte för i år är att alltid diska min egen kaffekopp i StudOrg-rummet.

Hej! Många av er känner säkert igen mig som en av tutorerna i socialpsykologi. Det är alltså jag som kommer att spamma er med infobrev och Instagrambilder nästa år. Dessutom kommer jag att föra protokoll under styrelsens möten samt försöka hålla koll på allt som händer i StudOrg. Vid sidan om min framtida post som sekreterare och informatör i StudOrgs styrelse studerar jag socialpsykologi för andra året. För övrigt älskar jag kaffe (ja, till och med Studdes efter en lång skoldag) och har taggat julen sedan oktober. Ifall du undrar något är det bara att rycka mig i ärmen! Vi ses i StudOrg-rummet!

12 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

AMANDA ÅSTRÖM Skattmästare

EMMA STRÖMBÄCK Gulnäbbsutskottets ordförande

Jag är en glad Esbotjej på 21 år och studerar statskunskap med förvaltning (föredrar dock den förstnämnda...) Jag brukar ha som vana att bli och bo i StudOrg-rummet samt på fester, alltid med ett glas eller en kopp i handen. Tycker om att vara med på de flesta evenemang (det är ju oartigt att inte dyka upp när nån en gång ordnar ;)) När jag inte gör något av de tidigare nämnda trivs jag på länkstigen i väder som väder bara för att lenkki is life!

Har ni sett hon som ständigt går omkring med en kaffekopp, slänger ur sig sarkastiska kommentarer stup i minuten och lätt förväxlas med möblemanget i StudOrg-rummet? Yep, that’s me. En 20 årig pampes som ständigt plågar sin omgivning med dåliga skämt, stannar alldeles för länge på fester, lider av resting bitch face och har väldigt starka principer gällande “mindre viktiga” frågor (ni vill t.ex. inte starta en diskussion om plastgranar med mig). Ni ska ta allt jag säger med en nypa salt.

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 13

KATARIINA SALO Internationella utskottets ordförande

CHRISTA ELMGREN Studie- och arbetslivsutskottets ordförande

Jag är 21 år gammal och studerar statskunskap som huvudämne för andra året. Jag är faktiskt själv endast en finskspråkig wannabe-finlandssvensk och blir jätteglad då jag lyckas lura någon. Jag är säkert en av de få på Soc&kom som inte dricker kaffe, men är ändå hyperaktiv. Dessutom dansar ja 24/7, också utan alkohol. Kanske vi kan ha Zumba på efterfest? ¡Baila baila!

Jag är en 21-årig, sprallig ung dam från Helsingforstrakten. Jag studerar statskunskap för andra året, som biämne har jag valt nationalekonomi – daredevil, I know… Jag är pratsam, livlig och positiv. Jag är (lite) beroende av corgi-videor och trivs även lite för bra med att yra på Stocka. Med mig är det lätt att tala om vad som helst, diskussion och debatter är näring för hjärnan. Mitt nyårslöfte är att sluta dricka sojalatte varje dag och börja dricka kaffet i StudOrg, det är ju gratis!

14 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

ARIEL ROOS Programutskottets ordförande

JOEL SUNDSTRÖM Sitsvärd

Vet ni den där killen som på festens småtimmar försöker få de andra att komma med och leka, äventyra eller klättra upp i ett träd? Kanske inte, men det är jag. En del (det mesta) av det jag tycker är kul kan verka barnsligt, men enligt mig finns det ingen poäng i att ta sig själv för seriöst. Jag gillar bl.a. att leka vem-bryter-ögonkontakten-först med främlingar, Thaiboxa, snurra ett mynt i fingrarna, fråga människor djupsinniga frågor, cheerleada och rulla ner för backar på en longboard. Allting kan vara kul, men man måste pröva och investera energi för att veta. Därför är mitt mål som proggis är att ge er en studiebudgetvänlig möjlighet till nya upplevelser - i planerna har jag cirkusskola, subkulturtemakvällar, kvalitativa filmupplevelser och debattävlingar. Hittar du på något mera? Hör av dig! Dumma idéer är speciellt välkomna, de brukar vara de roligaste.

Jag är 21 år och studerar statskunskap för andra året. Utöver studierna håller jag mig gärna utomhus genom mina hobbyer; segling och klättring. Jag torde inte vara något nytt ansikte i skolan i och med att jag har en tendens att spendera mycket av min dag vid datorerna, där jag stör arbetsron med en kopp kaffe i handen samtidigt som jag ojar mig över ogjorda skolarbeten. Utöver mina andra hobbyer har jag ett stort intresse för mat. Jag både gillar att tillreda mat samt njuta av allt som den kulinariska värden har att bjuda på. Det finns något väldigt fint att bjuda sina nära på en middag, någonting jag ser framemot att göra som er värd.

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 15

?

TITUS WAHLGREN Klubbmästare

DU? Årsfestmarskalk

Innan jag började studera på Soc&kom kommer jag ihåg att jag lovade: “Jag ska inte gå med i styrelsen, har redan tillräckligt att göra annars”. Nå, det gick inte riktigt så, utan istället hittade jag mig själv på höstmötet, stående framför alla och förklarandes varför jag skulle bli en bra klubbis. Mitt motto är: “Livet är inte bara en dans på rosor, det är också en fest.” Jag hoppas att se så många av er som möjligt på sitzerna och festerna det här året, och om ni har något ni undrar över eller vill förbättra, så är det bara att ta kontakt.

Årsfestmarskalk för 2017 har inte valts ännu. Kontakta styrelsen om du är intresserad!

16 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 17

18 · SOC&KOMPOSTEN 04/2016

MEDVERKA I SOC&KOMPOSTEN!

DU FÅR ETT HALARMÄRKE! mejla din idé till: soc&komposten@gmail.com eller ryck chefredaktören i ärmen!

Bild: Amanda Åström

SOC&KOMPOSTEN 04/2016 · 19

STUDORGS STYRELSE ÖNSKAR ALLA EN GOD JUL!