Förord
Hur kommer det sig att vi mÄr sÄ bra uti naturen?
Forskning visar att vi upplever en skillnad i vÄr varseblivning i naturen jÀmfört med i andra miljöer. Forskarna skiljer pÄ spontan och riktad uppmÀrksamhet. Den riktade uppmÀrksamheten den vi i dagligt tal kallar koncentration, som att prioritera, ordna, vÀlja, bestÀmma och vÀrdera krÀver mycket energi och ofta anvÀnder vi den under lÄng tid.
NÀr vi gÄr dÀr sakta framÄt pÄ skogsstigen Àr det den spontana uppmÀrksamhet, Àven kÀnd som fascination som kopplas pÄ. Vi slipper agera men tar in syn-, doft- och kÀnslointryck och hjÀrnan ÄterhÀmtar sig. Att lyssna pÄ fÄgelkvitter, kÀnna vind i hÄr och ansikte eller doften i granskogen krÀver inget och Àr dÀrför avstressande. Den del i hjÀrnan som sköter stresshanteringen som har det vackra namnet amygdala fÄr vila sig.
Jag tror ocksÄ att vi dÀr övar oss pÄ att se helheter och samband. NÄgot vi har svÄrt att se i dagens fragmenterade och individualistiska vÀrld. Att komma ut i naturen gör att vi blir mindre sjÀlvcentrerade och tonar ner att mÀnniskan skulle vara unik, och i förlÀngningen ger det betydelsen av naturens rÀttigheter och arternas överlevnad.
Det Àr fascinerande att studier har visat att mÀnniskor som drabbats av depression eller Ängest dras till landskap som Àr ogÀstvÀnliga och kaotiska.
Vi söker stenar, sand och klippor nÀr vi mÄr som sÀmst, dÀrefter vilda vÀxter och skog. SÄ smÄningom nÀr vi mÄr bÀttre, trÀdgÄrd och odling. DÄ Àr vi ocksÄ öppna för sociala kontakter med andra.
Forskningen visar att vi blir mindre sjÀlviska nÀr vi grips av förundran. Det kan bero pÄ att det aldrig kan vara nÄgon negativ kÀnsla inblandad nÀr man upplever förundran. Om skrÀck eller rÀdsla finns med Àr det inte förundran. Det behöver ju inte vara den förundran man kÀnner i naturen. Men det Àr onekligen dÀr ofta kÀllan till förundran finns. Vi fokuserar mindre pÄ vad vi saknar och istÀllet mer pÄ vad vi Àr tacksamma för. Studier visar Àven att förundran fÄr mÀnniskor att uppleva att tiden gÄr lÄngsammare. Jag kan
sjÀlv tÀnka att nu stÄr tiden stilla nÀr jag fÄr en stark naturupplevelse.
Jag kan till och med fÄ tanken att jag har fÄtt mer tid, att tiden rÀcker till.
Jag tror att naturens former, strukturer och rörelser och Àven dofter bistÄr oss med att bearbeta vÄra kÀnslor. Det Àr som om landskapet sÀnder oss signaler som frammanar kÀnslor hos oss. Det blir en lÀnk mellan det inre och det yttre, men naturligtvis inte alltid positiva kÀnslor.
Mörka vrÄr i psyket lever upp nÀr de möter dunkla stÀllen i naturen. Ett mycket verkningsfullt sÀtt att bearbeta psykiska svÄrigheter.
Men de ljusare skrymslena i vÄra sinnen mÄr bra av att befÀstas, och vad kan göra det bÀttre Àn vajande trÀdkronor och porlande bÀckar.
Naturen, kanske speciellt skogen, Ă€r som ett stort sammantrĂ€desrum för mĂ€nniskosjĂ€len. Man kan kĂ€nna en förundran över att naturen talar med oss. I naturen har vi ett oĂ€ndligt antal metaforer att âtĂ€nka medâ.
Antropologen Claude Lévi-Strauss har upptÀckt att urfolk har hÀpnadsvÀckande detaljrika kunskaper om sina omgivningar. Namn pÄ vÀxter och djur och klassificering av dem. Inte bara nyttiga vÀxter och djur. Hos det filippinska pinatubofolket, till exempel, kan nÀstan alla med enkelhet rÀkna upp namnen pÄ Ätminstone 450 vÀxter, 75 fÄglar, nÀstan alla ormar, fiskar, insekter och dÀggdjur och t.o.m. 20 myrarter. Slutsatsen som dras Àr att arter namnges inte bara för att dom Àr goda att Àta utan för att dom ocksÄ Àr goda att tÀnka med. Man kan nog sakna förmÄgan att lÀsa av naturen med jÀgar- och samlarfolkens blick.
Vi har ju ocksÄ mÄnga ordsprÄk som hÀnsyftat pÄ natur och jordbruk:
⹠PÄ rullande sten vÀxer ingen mossa.
⹠I de lugnaste vattnen gÄr de största fiskarna.
⹠GrÀset Àr alltid grönare pÄ andra sidan.
⹠Att skilja agnarna frÄn vetet.
⹠FrÄn ax till limpa.
⹠Man ser inte skogen för alla trÀd.
I samtliga urfolks religioner ingÄr en aktning för och omsorg om naturen.En obestridligt Àkta kÀnsla. Med det följer ett krav pÄ att vÄrda och vakta pÄ naturen. Det Àr ett förhÄllningssÀtt som vi för lÀnge sedan glömt.
MÀnniskan kan behövas för att leda naturen rÀtt, djuren kan inte ta hand om sig sjÀlva pÄ samma sÀtt som vi. I en perfekt vÀrld Àr det mÀnniskans uppgift att stÀlla saker till rÀtta. Nu Àgnar vi oss mest Ät att förstöra jorden.
Jag tror att hemligheten med att öka behÄllningen av ett strövtÄg i skogen eller en promenad lÀngs stranden. Det Àr att unna sig att verkligen se tingen i naturen. Att gÄ lÄngsamt. Det kan vara svÄrt för mÄnga. Man fÄr ofta höra att det Àr jÀttejobbigt att gÄ lÄngsamt, sÄ hÀr lÄngsamt gÄr jag aldrig. Men dÄ kanske man erfar den magiska kÀnslan att man upplever att man Àr mer inne i vÀxten, djuret eller stenen Àn i sig sjÀlv. Man blir lite av en shaman som lÀtt lÄter sin sjÀl byta plats med djurets eller andra föremÄl i yttervÀrlden.
Kan man kĂ€nna hur naturen mĂ„r â det kanske Ă€r ett för precist begrepp? Men man kanske inte Ă€r pĂ„ fel spĂ„r om man sĂ€jer att man fĂ„r flera positiva signaler â vibbar i en vĂ€lmĂ„ende skog.
Skogsbadning har ju blivit populÀrt som upplevelse eller terapiform. Jag upplever absolut mera magi om jag skogsbadar i en vÀlmÄende gammelskog. I Japan dÀr man började med skogsbadning redan pÄ 70-talet, har man funnit att pÄverkan pÄ mÀnniskan skiljer sig stort med i vilken typ av skog man vandrar. Japanska forskare har kommit fram till teorin att det Àr dofterna som inverkar pÄ oss, trÀden doftar olika. Men luftburna kemiska föreningar kan jag kÀnna Àr en vÀldigt snÀv förklaringsmodell. En annan del av den internationella forskningen anser att vi pÄverkas av fraktalmönster som man kan se till exempel i trÀdens grenar.
Jag tror att det Àr mer helheten som pÄverkar vÄrt sinnestillstÄnd. Att man kÀnner tillhörighet och en samklang med allt som lever.
Jag kan ibland tycka att mitt fotograferande kan stÀlla sig i vÀgen för intrycken jag fÄr i naturen. Jag tar in och pÄverkas mer om jag stannar upp och inte gör nÄgot speciellt. Det kan rent av kÀnnas slitsamt att pressa loss en estetiskt tilltalande uppbyggnad i allt det kaotiska och tilltrasslade. Det verkar som vi mÀnniskor har svÄrt att omfatta hela naturens mÄngfald. Vi mÄste sovra och skilja ut med vÄr blick.
Det positiva med att fotografera Àr nog att man fÄr syn pÄ allt det vackra som man kanske annars missar. Goethes stora tanke var att mÀnniskan tillhör naturen och lÀr kÀnna sig sjÀlv genom att studera den. För honom var synen det viktigaste redskapet.
Under det tjugonde Ärhundradet anvÀnde mÀnniskan den politiska och teknologiska makten att omskapa naturen. Det skedde en otyglad nÀstan osannolik fysisk förvandling av det stora skogsrummet. Sedan dess har vi mistat en av vÄra starkaste inspirationskÀllor för vÄran kultur.
VĂ„rt svensk skogsbruk â som Ă€r ganska unikt internationellt sett â bĂ€r skulden med först kalhygge sedan markberedning dĂ€r man vĂ€nder marken upp och ner som pĂ„ en Ă„ker. DĂ€refter oĂ€ndliga granrabatter. Skogarna som dom ser ut nu borde istĂ€llet kallas plantager.
Skogsbolagen försöker kollra bort oss med att kalla kalhygge för trakthygge eller föryngrings ytor. VÄra trÀdgÄrdar blir allt mindre. Vi bygger större hus för mindre familjer. Smala remsor av grÀs. Man fÄr vÀlja staket istÀllet för hÀckar pÄ grund av platsbrist. Ibland vÀljer vi bort grÀset för sten eller grus. Plantera trÀd blir en omöjlighet. Vi förtÀtar vÄra stÀder, dom gröna ytorna decimeras.
SÄ blir vÄr vÀrld kalare.
Tyska forskare har visat ett sammanhang mellan ânĂ€rhet till
trĂ€dâ och anvĂ€ndning av antidepressiva lĂ€kemedel. Grönskan skall finnas bakom knuten. Sambandet var speciellt starkt för personer med lĂ„g socioekonomisk status.
Enligt forskarna strövar mer tjÀnstemÀn Àn arbetare i naturen. Eftersom svenska samhÀllet utvecklas mot en högre urbanisering och ökade inkomstskillnader kan vi rÀkna med att olikheten kommer att öka. MÀnniskor med dÄlig ekonomi har svÄrare att ta sig till naturen och kanske inte har vanan att avsÀtta tid till detta. De blir fattiga pÄ intryck och upplevelser frÄn skog och mark, och fÄr i förlÀngningen sÀmre psykiskt hÀlsa.
Jag kan nog kÀnna en saknad över en förlorad lövskog.
En lövskog tillhör det förflutna. Det Àr nÀstan svÄrt att förestÀlla sig den oÀndliga orörda keltiska lövskogen, den som germanerna trÀngde in i Ärhundradet före Kristi födelse. Den var sÄ svÄrgenomtrÀnglig att en romersk hÀr kunde utplÄnas i den.
Skogen som idag Àr kÀnd som Hercyniska skogen. Den strÀckte sig frÄn det som Àr dagens Frankrike Ànda till dÀr det östeuropeiska stÀpplandet börjar i DonaubÀckenet, det vill sÀga i dagens Ungern. En skog som Àr den stora bakgrunden till vÄr kultur. Det germanska arvet. Sagan om ringen, Wagners omdiskuterade operor och sagorna vi berÀttar för vÄra barn. Skogen var kÀnd för sina vÀldiga ekar. Det var uroxens hem, och bland dom bofasta djuren fans ocksÄ renar. MÀnniskor anvÀnde öppningar i skogen för offer, ceremonier och andaktsrum, dÀr kunde man ocksÄ se stjÀrnornas bilder och tecken.
SjÀlva det det latinska ordet för skog silva betecknade frÄn början uthuggningen inte skogen. Ordet glad kommer frÄn det germanska ordet gladho. Glad, glÀnsa, glans och glÀnta hörde ihop i germansk tid. GlÀntan slÀppte in ljuset i det mörka. LÄngt fram i vÄr tid kallades glÀnta ocksÄ glad.
En glÀnta i en riktigt gammal lövskog Àr det fÄ förunnat att fÄ uppleva!
Barrskogarna hör egentligen hemma enbart i de nordligaste delarna av Europa och Àr en naturlig del av det klassiska TaigaomrÄdet. BarrtrÀd, speciellt gran behöver kyla och fukt för att trivas. Alla dom tusentals smÄdjur som trivs sÄ bra i lövskog saknar aptit pÄ sura barr.
Men vi har en insekt som gillar gran â helst försvagade törstiga granar som finns i vĂ„ra granplanteringar â granbarkborren. Skogs industrins vĂ€rsta fiende i vĂ„rt allt varmare klimat.
Granen blir ocksÄ mycket lÀttare stormfÀlld Àn andra trÀd och brinner snabbare och bÀttre. Klimatforskningen visar att det kommer att bli mer extremvÀder framöver. Nu finns chansen att korrigera misstagen. Men det blir gran i alla fall. Skogsbolagen har lÄst fat sig i produktion av barrskogs massa.
RĂ„djur och Ă€lgar Ă€r inte heller speciellt förtjusta i skotten med sina stickiga barr. Klövdjur vill helst ha bĂ€rmarker, allra helst med blĂ„bĂ€rsris. Det tar minst 60 Ă„r att fĂ„ tillbaka blĂ„bĂ€ren efter en avverkning med nuvarande förfarande. En planterad granskog Ă€r en av det mest artfattiga stĂ€llen â bĂ„de pĂ„ vĂ€xter och djur â vi har hĂ€r i vĂ€rlden.
En skog med med flera sorters lövtrÀd Àr onekligen bÀttre pÄ att utrycka kÀnslor pÄ ett varierat sÀtt, Àn tung likriktad granskog.
I flera sammanhang lÀser vi numera att svenskarna Àr ett granskogs folk. Men historiska kÀllor sÀger att det som rÀknades som vackert förr var lundar av lövskog jÀmte soliga Àngar och Äkrar. Dom stora skogarna skulle gÀrna ocksÄ vara av lövtrÀd. Det var ocksÄ lÀttare att orientera sig i en lövskog. Men lite granskog var vÀl ocksÄ bra att ha om man ville gÄ av sig sina problem, och kommunicera med dom mörkare kÀnslorna.
Jag skulle ocksÄ vilja slÄ ett slag för de gamla bonde skogarna som fanns kvar lÄngt in pÄ 1900-talet, som formade vÄr bild av vad som var riktig skog. Det var en kulturprÀglad skog med skogsbete, kolning och vedtÀkt. Det var dom djupa skogarna med tjockt mosstÀcke och gott om gamla trÀd. Liknande skogar skulle man kunna fÄ idag.
Det finns försiktigare sorter av skogsbruk som Àr lönsamma eller till och med lönsammare Àn dagens. Skogsbruk som har blivit populÀra i andra lÀnder. Man brukar skogen genom att ta dom största trÀden och lÄter dom unga vÀxa till sig, utan att plantera nya trÀd. Det gör att virkeskvaliteten förbÀttras radikalt. Den stora vinsten blir ocksÄ att dom stora utslÀppen
av koldioxid som sker frÄn kalhyggena, vÀnds till ett fortsatt upptag av koldioxid. Lönsamheten för skogsbruket har stadigt dalat. Virkesproduktionen bidrag till Sveriges BNP har sjunkit till knappt en procent. Svenska skogsÀgare fÄr sÀmst betalt i Europa. Man kan ju frÄga sig om det inte bÀttra att anvÀnda dom fÄ kvarvarande skogarna till rekreation och turism.
En skog utan djur leder ju onekligen till ett stort vemod!
Vi kanske rent av blir lite pÄverkade, mera rofyllda nÀr vi riktar vÄrt intresse mot djuren. Jag vill inte misskÀnna djuren men dom lever sitt liv i nuet. Man kan sÀga att dom pÄ ett vis lever i paradiset, slipper oroa sig för morgondagen och att bearbeta sitt förgÄngna. Jag tror absolut att man kan leva sig in i hur djuren har det, om man riktigt iakttar dom under lÄng tid.
Vi misstolkar ofta samspelet mellan djuren och mellan djur och natur. Vi har sÄ mÄnga förutfattade meningar om djuren, som kommer frÄn evolutions teorin och lagen om det naturliga urvalet.
NyDarwinismen kanske inte rymmer hela sanningen. Evolutionens hÄrda regler skulle krÀva att man besparar sig alla verksamheter som inte Àr till nÄgon nytta.
Vi mÀnniskor har ju för lÀnge sedan slutat rÀtta oss efter denna skenbara lag. Varför skulle det vara annorlunda för en intelligent fÄgel som har lagt upp tillrÀckligt med föda för vintern och kan anvÀnda en del av sina kalorier till nöjen och förströelser.
Vi mÀnniskor tror att allt i naturen Àr en kamp för överlevnad, och att djuren Àr stÀndigt uthungrade, att naturen Àr en arena för död.
Jag tror att det istÀllet finns en positiv grundton, ro och behag, fred och samklang. Ofta finns mat i överflöd och gott om tid att bara finas till. Strid och skrÀck kommer, men ofta snabbt övergÄende.
Men var finns den biologiska mÄngfalden?
Det överraskande svaret Àr att bÄde mÀngd och variation finns i och runt om stÀderna.
Forskarna hÀvdar att omkring hÀlften av artbestÄnden pÄ det norra halvklotet finns i tÀtbebyggda omrÄden.
Landsbygden bestĂ„r mest av trĂ„kiga monokulturer. Ă
krar drĂ€nks i flytande gödsel. Ăngarna och hagarna har odlats upp, dikena lagts igen, bĂ€ckarna rĂ€ttats ut och stenar plockats bort. Mossar och vĂ„tmarker dög inte till vare sig jord eller skogsmark och följaktligen drĂ€nerades dom â torvmarkerna Ă€r mycket bra kolsĂ€nkor och dĂ€rför ovĂ€rderlig.. Skogsmaskinerna har tagit hand om dom sista riktiga skogarna. Variationen i landskapet har suddats ut.
MÄngfalden Àr den stora kolinlagringsmaskinen. Vi behöver symbiosen mellan trÀd, bakterier, svampar och betande djur för att fÄ ner koldioxidutslÀppen. En vÀlmÄende gammal skog upptar mer koldioxid Àn en granplantering.
Man drabbas av en stor vördnad nÀr man förstÄr hur snillrikt naturens kretslopp fungerar. Arternas utdöende hotar ocksÄ matproduktionen, pollinerande insekter försvinner, minskad mÄngfald ökar risken för skadedjur.
Livsmiljöerna för örter, buskar och trÀd har försvunnit i rasande takt. DÀrmed har ocksÄ mÄnga av djuren sökt sig in till parker och förorter. Och Àven stadskÀrnorna. Det gÀller speciellt fÄglar men Àven andra djur drar sig mot stÀderna i allt större skaror.
Personligen fÄr jag ofta en större naturupplevelse i en park eller vid en vÀgren Àn i en planterad skog. En riktig urskog med lövtrÀd fÄr ofta en park liknande karaktÀr. Det kan man se i Europas sista större urskogsomrÄde. Bialowieza skogen Àr ett vÀrldsarv som delas av Vitryssland och Polen. VÀldiga lövskogssalar med strövande Vincenter.
Det Àr spÀnnande att försöka trÀnga in i hur mÀnniskorna sÄg pÄ naturen förr i tiden.
Man fÄr ju alltid höra att vi uppe i Norden anvÀnder naturen som bollplank för vÄra kÀnslor, och att mÀnniskor i Sydeuropa trivs bÀttre med att fÄ feedback i samsprÄk med andra mÀnniskor i sociala sammanhang.
Eller snarare att vi i norra Europa har förmÄgan att samsprÄka bÄde med mÀnniskor och natur. Det kanske Àr enkelt och sjÀlvklart.
Naturen ser annorlunda ut hos oss hÀr i norden och i östra Europa. HÀr har vi eller snarare hade stora skogar som vi kunde befolka med en mÀngd olika slags vÀsen. Romantikens epok vÀxte sig ocksÄ mycket starkare hÀr i norra Europa.
Men har landskapet i södra Europa alltid sett ut som det gör idag?
Landskapet i medelhavsomrÄdet var betydligt mer tÀckt av skogar under början av antiken.
I den grekiska agrikulturen som var typisk för medelhavsomrÄdet var skogen en naturlig del.
DÀr fanns sÀdproducerande slÀtter, vingÄrdar, fruktodlingar upp mot bergssidorna och sommarbete för djuren uppe i bergsskogarna.
Med romarnas intÄg Àndrades landskapet sÄ mycket att det Àven pÄverkade skogsutbredningen. De smÄ sjÀlvförsörjande bondgÄrdarna ersattes av ett storskaligt, slavbaserat jordbruk i romerskt tappning. Denna omvandling fick en drastisk konsekvens för den naturliga vegetationen frÄn Spanien Ànda bort till Indien. Dom perifera omrÄdena avfolkades snabbt.
DÀr vÀxte odlad mark igen med buskar och sly. Dom ÄterstÄende bergskogarna eroderats i samband med jakten pÄ slavar och den dÀrefter följande avfolkningen. Dom stabiliserande mark terrasserna försvann.
Erosionen av marken fortsatte sedan med skogsavverkning för timmer till frÀmst skeppsbygge.
MÀnniskorna dÀr hade förlorat nÄgot, landskapet var totalt förÀndrat.
