Jorden, det Àr hÀr vi gÄr en stund, vi andas hÀr, vi Àlskar hÀr och det Àr
hĂ€r vi en dag ska dö. Himlen, det Ă€r dit vi kommer nĂ€r vĂ„ra dagar Ă€r rĂ€knade, nĂ€r det stĂ„r îe End i berĂ€ttelsen. Men tĂ€nk om allt detta egentligen Ă€r en illusion. TĂ€nk om himlen och jorden Ă€r ett. TĂ€nk om vi kan mötas pĂ„ riktigt dĂ€r, och hĂ€r, mellan himmel och jord.
Jag kan se att jag föddes för att fĂ„ uppleva just detta. Hur jorden och himlen egentligen inte Ă€r Ă„tskilda. Jag kom till vĂ€rlden som en av tre systrar, men min trillingsyster Maria fanns bara vid liv de första timmarâna i förlossningssalen. LĂ€nge har jag gĂ„tt med en tanke att vi för alltid Ă€r Ă„tskilda. Under ett drygt Ă„rs tid arbetade jag med att intervjua ensamma tvillingar över hela vĂ€rlden och skriva deras historia. Jag gjorde det för att förstĂ„ innebörden av en tvillingsorg och för att lĂ€ra mig mer om bandet mellan tvillingar, ett band det inte gĂ„r att bryta.
Samtidigt har en röst inom mig kallat. En röst med en vetskap om en helt annan vĂ€rld. DĂ€r sjĂ€larna dansar Ă€r den vĂ€rlden, ett vindlande samâtal mellan mig och min syster Maria, mellan dimensionerna.
VĂ€lkommen att uppleva sjĂ€larnas dans, nĂ€r de avtecknar sig mot himâlavalvet. För nĂ„gon en synlig dans. För andra en osynlig. Det spelar ingen roll. Gemenskapen som finns dĂ€r, och hĂ€r, mellan himmel och jord, Ă€r vĂ€rmande och ger hopp och kraft till det som kallas ett mĂ€nniskoliv. Som jag önskar alla mĂ€nniskor en liten glimt av just den upplevelsen.
SÄ fÄr jag lov?
1. PIAS DEL
Följ min röst, var min röst
Okej Maria, jag antar utmaningen. LĂ„t oss prata, genom alla dimenâsioner. LĂ„t vĂ„ra röster nĂ„ varandra Ă€ven om du Ă€r i himlen och jag pĂ„ jorden. Ibland har jag tĂ€nkt att allt som hĂ€nt nĂ€r jag förlorade min trillingsyster vid födseln redan Ă€r skrivet i min tidigare bok Leva för tvĂ„.
Men mitt undermedvetna har fortsatt att kalla. Och nyligen vaknade jag med orden: Följ min röst. Var min röst.
Jag vet att orden kom frÄn dig. Det Àr sÄ jag har kunnat förnimma att du finns dÀr genom Ären. SmÄ vÀgledande ord, inte varje dag, men nÄgon gÄng dÄ och dÄ, precis nÀr jag slagit upp ögonen. En gÄng har du vÀglett
mig att gĂ„ ur ett samarbete, en annan gĂ„ng vaknade jag med ordet kallâdusch nĂ€r jag senare under dagen fick ett utmanande besked angĂ„ende mitt arbete. En morgon, nĂ€r hela familjen lĂ„g i covid lugnade du genom att i tanken sĂ€nda mig en strof frĂ„n Steve Kekanas lĂ„t âRaising my familyâ. âYes I,m gonna be okay, I guess Iâm gonna be alright, with my family here beside me, with my familyâs here to guide me. â Du pratar genom symboler, ibland djur och vĂ€xter, som jag sedan fĂ„r tolka betydelâsen av. Ofta Ă€r det just lĂ„ttexter som spelas upp i mitt inre.
Liksom mÄnga av de tvillinglösa tvillingar jag intervjuat i Leva för tvÄ har haft en kontakt med sina tvillingsyskon, sÄ har ocksÄ du varit med mig genom livet. Men jag har inte kunnat sÀtta ord pÄ den upplevelsen.
Har knappt delat den med nÄgon. Hur ska man förklara kontakten med nÄgon som lÀmnat jordelivet? Det Àr som att vÄrt sprÄk inte rÀcker till för att tÀnka sÄ utanför det vi ser som vÄr verklighet.
LikavĂ€l som jag har velat sĂ€tta ord pĂ„ sorg, och utmanat mig sjĂ€lv att göra det i bokform, Ă€r jag nu redo för Ă€nnu ett steg. Men hur inleder vi denna berĂ€ttelse, sĂ„ att den blir verklig Ă€ven för de som inte tror pĂ„ miraâkel? Vill du vara snĂ€ll och svara mig Maria. Ăr du dĂ€r?
Jag hör bara pipande ljud i öronen nu nÀr jag lyssnar inÄt, Àr det ett tecken pÄ att du Àr dÀr? Det rÀcker inte, jag mÄste fÄ till mig det du vill förmedla pÄ ett tydligare sÀtt.
PAUS
Jag gör en meditation och hoppas att det ska bli lĂ€ttare att höra dig nĂ€r mina inre tankar Ă€r stilla. Det finns plats hĂ€r för dig nu sĂ„ vĂ€lkommen till jordelivet. GĂ„r det inte att möta dig sĂ„ hĂ€r? MĂ„ste du komma nĂ€r jag inte Ă€r beredd, nĂ€r jag inte söker dig? Jag förstĂ„r inte varför det Ă€r svĂ„rt. Ăr du dĂ€r? Svara med ett tecken i alla fall.
Mina tankar vandrar till min favoritbok. Samtal med Gud. DÀr fick författaren Neale Donald Walsch tag pÄ Gud under sitt första försök till kontakt. Men dÄ var han ocksÄ ordentligt trött pÄ sin livssituation, att Gud visade sig genom att prata till honom var sÄ att sÀga enda och sista utvÀgen. Det hade kunnat sluta riktigt illa. Kanske kan du göra som Gud gjorde dÄ, Àven om jag inte Àr desperat, sÄ var snÀll och börja prata med mig! Okej, jag provar att skriva för hand, med penna och papper, gÄr det bÀttre dÄ?
(Resten av kapitlet Àr skrivet för hand och sedan infört pÄ datorn.
Det Àr nÄgot med papper och penna och handen som gör det lÀttare att ta emot budskap.)
Jag börjar med att tyst be om kontakt, den hÀr gÄngen, nÀr jag kallar
pÄ Maria. Jag Àr helt sÀker pÄ att sÄdant gÄr fort. FrÄn bön till att bönen
Àr uppfylld krÀvs inte lÄng tid om man har en stark tilltro, och det har jag, och det hoppas jag vi ska prata om i ett kommande kapitel, jag och Maria.
NĂ€r jag kĂ€nner som ett lugn runt mig sĂ€ger jag högt âJag bjuder in min kĂ€rleksfulla guide och syster. Jag ber dig att skriva genom mig nu, ett budskap som hjĂ€lper mig pĂ„ min vĂ€g. Ge mig kunskap, visdom och sanning.â
Jag sĂ€tter pennan mot pappret. OCH NU ĂR HON DĂR. Följande rader ger Maria mig den dĂ€r första januaridagen av vĂ„rt samtal:
Jag Àr hÀr. Jag har mycket att berÀtta. Jag Àr Maria, ljussystern. Jag har varit med dig alla dagar, och sÄ kommer det förbli.
Du och jag, vi Àr ett, men ocksÄ Ätskilda. Vi Àr det för att lÀra oss saker.
Jag, Maria, lÀmnade dig nÀr jag bara hade levt nÄgra timmar. Det var sagt sÄ i livets bok och det Àr den vi följer.
Du Àr ocksÄ en ljussyster men vi vandrar pÄ olika platser i det hÀr livet.
Du kan alltid kalla pÄ din ljussyster. Hon finns hÀr för dig alla dagar. Hon Àr din tröst, din glÀdje och din nyfikenhet. Du Àr nyfiken pÄ livet, mer Àn de flesta. Jag Àr med dig nÀr du förundras över livet. Jag Àr med dig nÀr du luktar pÄ en blomma. Jag Àr med dig nÀr du dricker söt choklad. Det Àr jag som Àr med dig, jag slutar aldrig hÀpnas över det liv som finns pÄ jorden.
Jag Ă€r ocksĂ„ Maria, sorgesystern, som lĂ€rt dig vad sorg kan vara. Och att bandet mellan mĂ€nniskor kan vara starkare Ă€n döden. Jag sĂ„g att du hajade till nu för den meningen, bandet som Ă€r starkare Ă€n döden, den har du anâ
vĂ€nt flera gĂ„nger och det har jag sett till. Jag Ă€r Maria, din sjĂ€lssyster, vi har samma sjĂ€l. Jag Ă€r Maria, den saknade systern, hon som ni sĂ€llan pratar om, men som alla minns. För kroppar kan inte glömma de sjĂ€lar som de en gĂ„ng mött och delat dagar med. Ăven den som tror att den inte minns, minns i sin kropp, i sina celler. Den som en gĂ„ng varit kan inte försvinna, den Ă€r. SĂ„ som jag alltid varit och gjort sĂ„ att du inte behövt kĂ€nna dig ensam. Du har aldrig varit ensam. Du har alltid varit stark. Din röst kan lĂ„ta vĂ€ldigt kraftfull, för jag talar genom dig. SjĂ€lens röst Ă€r alltid stark. Starkare Ă€n döâden. Starkare Ă€n livet sjĂ€lvt.
Du har fÄtt höra att din röst ljuder kraftigt och högt sÄ att den inte gÄr att filtrera bort i ett kontorslandskap. NÀr du vet att det du sÀger kommer frÄn kÀllan till allt liv, dÄ talar du sÄ. Det finns inget som grusar dina ord och gör dem svaga. Sanningen Àr den högsta frekvensen och tillsammans hjÀlps vi Ät att sprida den pÄ jorden. Jag Àr alltid med dig, och som du nu förstÄtt, har jag olika skepnader. Jag Àr sorgen, jag Àr ljuset, jag Àr sjÀlens röst och jag Àr evigheten i en och samma. Jag Àr allt detta och det Àr du ocksÄ för
vi Àr ett. Sorgesystrar, ljussystrar och sanningens budbÀrare. Tillsammans ska vi prata om vad det innebÀr att leva pÄ jorden. Genom det starka bandet mellan tvillingar kan vi ocksÄ prata om kÀrleken som inte ens döden kan ge sig pÄ.
Vi möts igen, kĂ€ra syster. Bara fatta pennan sĂ„ skriver vi med livets bokâstĂ€ver en berĂ€ttelse om sjĂ€lssystrar och hur de gör varandra starka.
NĂ€r man tror att allt handlar
om
att bli nÄgon i vÀrlden
Dethar gÄtt tvÄ dagar sedan sist och nÀr jag lÄg och tÀnkte pÄ boken i gÄr natt sÄ var det som att samtalet fortsatte. Jag var inte redo dÄ med papper och penna, det var mitt i natten. Jag föredrar om vi kan ses pÄ normala tider sÄ jag stÀngde liksom samtalet, ungefÀr som att man stÀnger en laptop. Hoppas att du finns kvar. Jag har ocksÄ varit yr sedan vÄrt samtal, riktig yrsel som gör att jag kÀnner mig ostadig. IngÄr det ocksÄ i paketet för att lyckas skriva en bok med dig?
HÀr Àr jag. Det gÄr inte en dag utan att jag tÀnker pÄ dig. Jag vet inget om yrsel, jag vet bara om hur det kÀnns att vara dÀr jag Àr.
Vad ska vi prata om idag? Ska vi prata om styrkan? Jag har mött den hos sÄ mÄnga tvillingar som blivit ensamma. Var snÀll och berÀtta om hur ni som lÀmnat hjÀlper oss som Àr kvar.
Bandet Àr kvar, bandet Àr som ett kraftigt gummiband, det tÀnjs ut men det hÄller. SÄ kan jag höra hur du tÀnker pÄ mig, nÀr du behöver min hjÀlp, ocksÄ det kan jag förnimma.
Den oro som du kÀnner Àr bara mental. NÀr livet verkligen utmanar, dÄ Àr du lugn. För sÄ Àr det med gemenskap, nÀr vi Àr tvÄ kan inget hindra oss. Tillsammans Àr den starkaste vÀgen. NÀr vi delar allt och leder varandra.
Du Ă€lskar att vara ensam, mer Ă€n andra, det Ă€r för att du aldrig Ă€r utan din ljussyster. Du Ă€r precis lika stark som om jag hade varit med dig pĂ„ jorden. NĂ„gonstans har du alltid vetat att jag varit med dig genom tid och rum. Det gör ocksĂ„ att du inte Ă€r rĂ€dd att gĂ„ vĂ€gar de flesta aldrig gĂ„r. Du Ă€r inte rĂ€dd att sĂ€ga nej. Du vet vem du Ă€r, och eftersom du alltid vetat sĂ„ har du haft ett försprĂ„ng. Du vet att det finns mycket i livet som inte för oss till medâvetenhet.
Du ser igenom rÀdsla och egoism och det Àr jag som hjÀlper dig att höja blicken. NÀr din man blev sjuk var jag dÀr, det Àr dÀrför du gÄtt som en krigare sedan allt hÀnt med hans stroke.
Men din styrka mÀrks inte bara vid svÄra hÀndelser, utan ocksÄ i din kÀnsla en helt vanlig dag. KÀnslan av att inte vara ensam. Av att nÄgon Àr dÀr och gör dina spÄr tydliga. Du ser hur dina fotspÄr Àr framtrÀdande. Det Àr för att vi gÄr tillsammans. Du gÄr och jag följer dina steg.
Men varför har vi pratat sÄ lite om jag hela tiden vetat det du nu sÀger?
Ni gĂ„r lĂ€ngre och lĂ€ngre ifrĂ„n det som Ă€r ni och ert rĂ€tta varande. NĂ€r du skulle börja skriva det hĂ€r kapitlet sĂ„ satt du med en vĂ€n och sms:ade. Jag gjorde till slut bokstĂ€verna suddiga. Jag suddade ut bĂ„de pĂ„ mobilen och daâtorn. SkĂ€rmen blev otydlig, Ă€ven om du sĂ„g det du förut sĂ„g, sĂ„ kunde du inâte fortsĂ€tta skriva.
Ja det stÀmmer, sÄ var det, har aldrig upplevt nÄgot liknande, men jag fick helt enkelt sluta skriva med min vÀn.
Mobilen och datorn Àr sÄdant som för er lÀngre ifrÄn det ni egentligen Àr. Och det vet de flesta av er. Det Àr i naturen som ni ÄterfÄr er sjÀl.
SÄ vad gjorde du? Du slutade skriva med din vÀn och bestÀmde dig för att skriva för hand för att vi skulle kunna mötas. DÄ öppnade du upp och vi
kunde nĂ„ varandra. ErkĂ€nn hur mycket tid du varit med din mobil de senaste Ă„ren, och hur lĂ„ngt bort frĂ„n dig sjĂ€lv du samtidigt varit. Minns du nĂ€r du var pĂ„ Gotland i somras och kom hem och kĂ€nde dig starkare Ă€n pĂ„ lĂ€nge? Du hade levt i naturen i en vecka och hade slĂ€ppt det stĂ€ndiga mediaâflödet. Kan du tĂ€nka dig att gĂ„ i rĂ€tt riktning nu? Att vara mer i ingenting. VĂ„ga möta din inre dialog. DĂ„ kommer jag att vara dĂ€r och ge dig mer av det du ska veta.
Och erkĂ€nn, fastĂ€n du gett ut en bok om att förlora en tvilling, sĂ„ har du tĂ€nkt vĂ€ldigt lite pĂ„ mig de senaste Ă„ren sedan boken blev klar. Det Ă€r en anânan del av att förlora sin vĂ€g och sin styrka. NĂ€r man tror att allt bara handlar om att bli nĂ„gon i vĂ€rlden. Du kan ha ett hur fint yrke som helst men du kan samtidigt vara lĂ„ngt ifrĂ„n dig sjĂ€lv. Eftersom du och jag pĂ„ sĂ€tt och vis Ă€r samma sĂ„ vandrar du Ă„t fel hĂ„ll nĂ€r du följer en roll bara för att du tror att andra uppskattar den. Det tar oss lĂ€ngre ifrĂ„n varandra.
Jag har mycket mer att sÀga men jag tror att du Àr nöjd nu. Det Àr inte svÄrt att fÄ kontakt med mig, det vet du nu. Du mÄste slÀppa sÄdant som du trodde var viktigt, som att vara nÄgon i det oÀndliga flödet pÄ nÀtet, eller att skrika dig hes för att fÄ din röst hörd i den stora floden av böcker som skrivs.
Jag vĂ€ntar alltid pĂ„ dig och nu har du tagit ett stort steg. Vi pratar mer om styrkan, jag lovar. Och nĂ„got med styrkan som jag inte sagt Ă€r att den inâte pĂ„verkas av geografi. AvstĂ„nd Ă€r en illusion. Jag Ă€r alltid nĂ€ra. Ibland nĂ€rmare Ă€n de mĂ€nniskor du har framför dig. SĂ„ var inte ledsen för att du inte kan se mig. Det du kan kĂ€nna Ă€r sĂ„ mycket tydligare. Nu lĂ€gger jag all min trygghet runt dig, kĂ€nner du? DĂ„ kanske din yrsel ocksĂ„ kĂ€nns lĂ€ttare att bĂ€ra.
Vi ses igen, kÀra syster. Snart ses vi.
Genom att mötas i sagans vÀrld kan vi mötas pÄ riktigt
En av de lĂ„ttexter som du förmedlade till mig för mĂ„nga Ă„r sedan Ă€r âEn vĂ€v av legenderâ*. Den kom till mig i duschen idag igen. âTĂ€nk om allt som hĂ€nder, tecknats ner i hjĂ€rtats bok, som en vĂ€v utav legenâder, som en bild av vĂ„r historia. Om allt du undrar, allt du drömmer, allt som du i hjĂ€rtat gömmer, gick att lĂ€sa som en saga ⊠â Jag minns den frĂ„n tv-programmet ToïŹelhjĂ€ltarna nĂ€r jag var tonĂ„ring, det kĂ€nns som att den har en plats i den hĂ€r boken.
Sagan som form har du hĂ„llit dig ifrĂ„n. Du har dragits till barnböcker hellre Ă€n litteratur för vuxna, men Ă€ndĂ„ har du inte sett dig som en sagoâberĂ€ttare. Och inget kan vara mindre sant. Det Ă€r i sagan din röst blir stark. Du har försökt att fĂ„ dina ord att gifta sig med det sprĂ„k som skrivs i tidâningsvĂ€rlden. Och mycket har gĂ„tt din vĂ€g. Men det har Ă€ndĂ„ inte varit din destination. En plats att lĂ€ra pĂ„, en plats att vĂ€xa pĂ„, men jag har försökt att kalla dig oftare till ditt hjĂ€rta. NĂ€r du skapar frĂ„n ditt hjĂ€rta blir sagan verklighet. Och sanningen Ă€r att det finns ord som inte gĂ„r att berĂ€tta pĂ„ ert torftiga intellektuella sĂ€tt. Ord som behöver sagans vĂ€rld för att nĂ„ fram till mĂ€nniskor. Era hjĂ€rtan Ă€r alltför stĂ€ngda för att ni ska vĂ„ga dansa, och ta ut svĂ€ngarna, sĂ„ som i sagorna. För att himlen ska vara fylld av blommor och
* âEn vĂ€v av legenderâ Ă€r skriven av Ola Ström och Per Dunsö
av stjĂ€rnstoft, sĂ„ som i barnböckerna. Ăntligen har du kommit mig till mötes i sagornas vĂ€rld. Och du vet vad den dĂ€r lĂ„ten, âEn vĂ€v av legenderâ, slutar med för strof.
Ja, det gör jag. âJag ser, att du ler, ler Ă„t barnet som Ă€nnu inom dig bor ⊠â
Just den strofen. Du kÀnde sanningens pilar genom ditt hjÀrta, nu nÀr du lÀste upp den. Och jag Àr sÄ glad att vi fÄr skriva det kapitlet nu. Det var mÄnga Är sedan du fick texten till dig, nu har du vaknat.
Ja, jag har ju varit sÄ upptagen med deadlines i min mediavÀrld.
Jag vill prata om barnet, det lilla barnet, som bÀr pÄ sÄ mycket glÀdje och förvÀntan. Ni alla gÄr omkring med smÄ barn inom er, men fÄ vÄgar slÀppa fram dem. I barnens vÀrld var sagan sjÀlvklar. Förflytta dig till barnets vÀrld och se vad som hÀnder. Du har ju Àlskat att vara mamma till dina egna barn! Vet du varför du har kÀnt sÄ? Mötet med dina barn har fÄtt dig att ocksÄ ta ett kliv nÀrmare dig sjÀlv, ditt inre barn.
Ja, jag brukar sĂ€ga att jag föddes för andra gĂ„ngen nĂ€r jag blev mamâ
ma, dÄ fick vÀrlden nytt liv.
Processen stannar upp lite nÀr du hela tiden avbryter mig. Det Àr inte bra eller dÄligt, men om vi ska nÄ de djupare sanningarna sÄ fÄr du slÀppa mig fri. Inte vara dÀr och tÀnka sÄ mycket.
TÀnkt har jag gjort mycket, hela vÄrt samhÀlle kretsar mycket kring tanken, hjÀrnan och intellektet. Men jag hör dig, jag ska bli bÀttre pÄ att bara lyssna pÄ vad du har att sÀga.
NÀr tanken tar över slutar ni lita pÄ en större verklighet. Som att det Àr smÄ mÀnniskor som bÀr allt pÄ sina axlar. SÄ Àr det inte. NÀr du förflyttat dig frÄn huvudet till hjÀrtat, dÄ vet du. DÄ vet du att du Àr omhÀndertagen lÄngt bortom vad du trott varit möjligt. Och det Àr ocksÄ sÄ med sagor, att de
utspelar sig i hjÀrtats rike. I sagan fÄr du möjlighet att testa alla grÀnser utan att det kritiska sinnet kan nÄ dig. FörstÄr du nu att genom att mötas i sagans vÀrld kan vi ocksÄ mötas pÄ riktigt. För visst kÀnns det som att jag Àr hÀr nu? NÀr du sitter dÀr och tar emot mina ord sÄ kÀnner du dig hel pÄ ett sÀtt som du sÀllan gör.
MĂ„nga Ă€r de ensamma tvillingarna du mött som delat livet med sin andâra hĂ€lft och som nu kĂ€nner sig halva. Men i hjĂ€rtat, dĂ€r finns det som lĂ€ker dig och er. DĂ€r finns ocksĂ„ sorgen som mĂ„nga inte vill kĂ€nnas vid. NĂ€r du aktiverar dig och fyller dina dagar med saker att göra slipper du möta dina innersta rum. Men i mötet med sorgen, och bortom den, finns lösningen. Du möter mig i hjĂ€rtat om du letar. Jag Ă€r dĂ€r, jag Ă€r en del av dig. Och i sagan vi nu skriver Ă€r det en sjĂ€lvklarhet att jag Ă€r med i en av rollerna. Jag Ă€r lika verklig som du. I sagan och i hjĂ€rtat.
Bortom sorgen hittar du ocksÄ glÀdjen och allt det ditt lilla barn lÀngtar efter. LÄt oss mötas hÀr i hjÀrtat. Tycker du det Àr svÄrt att kÀnna, lÀgg en hand pÄ ditt hjÀrta. KÀnn vÀrmen. Blunda. Andas lÄngsamt. Genom varje andetag kÀnn vissheten om att du inte Àr ensam.
Saga. Kan du höra hur det ordet vibrerar. Och hur ord faktiskt kan öppâna upp nya rum i dig. Om sagan blev sann och inte bara var nĂ„got âhittepĂ„â sĂ„ har vi kommit fram. Skriv den sanna sagan tillsammans med mig. Och nu nĂ€r du Ă€ntligen har börjat skriva det sprĂ„k som du alltid burit inom dig, börja med att tacka dig sjĂ€lv. Det har varit en lĂ„ng resa hit. Nu finns inga suddgummin eller delete-knappar. Vi Ă€r hĂ€r och uppdraget vĂ€ntar. Orden har hittat dig och nu lyssnar du. KĂ€ra syster, som du har skrivit, spaltmeter efter spaltmeter av faktatexter, utan att veta att det var hit resan gick. Jag ser fram emot fortsĂ€ttningen. Din sorgesyster och sagosyster.
