ANDAKTS BIBELN
365 berättelser för årets alla dagar
Illustrerade Andaktsbibeln:
365 berättelser för årets alla dagar
Utgivare:
XP Media
Box 4
247 27 Genarp
www.xpmedia.org 08-741 26 01
Text © Svenska Folkbibeln 2015
Gamla testamentet © Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Nya testamentet © Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum, Ljungby
Illustrationer © Gustavo Mazali
Formgivning av Ben Alex & Tony Larsdal
Tryckt i Kina 2024
ISBN 978-91-986731-2-8
Illustrerade
ANDAKTS BIBELN
365 berättelser för årets alla dagar
Svenska Folkbibeln
Gamla testamentet
1 JUNI
Gud skapar himmel och jord
Första Mosebok 1:1-16, 18-19
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
Gud sade: ”Varde ljus!”
Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.
Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv som skiljer vatten från vatten.”
Och det blev så. Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.
Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.”
Och det blev så. Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.”
Och det blev så. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen.
Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år.”
Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna.
Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.
2 JUNI
Gud skapar djur
Första Mosebok 1:20-25
Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar ska flyga över jorden på himlavalvet.”
Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.”
Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.
Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.”
Och det blev så. Och Gud såg att det var gott.
3 JUNI
Gud skapar man och kvinna
Första Mosebok 1:26-27, 2:7, 2:18-23, 1:28-2:3
Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.”
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.”
Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.
Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom.
Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.”
Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”
Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.
Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.
Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.
4 JUNI
Edens lustgård
Första Mosebok 2:8-10, 15-17
Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.
Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.
Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar.
Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den.
Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
5 JUNI
Förbjuden frukt
Första Mosebok 3:1-7
Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?”
Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.”
Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.
Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken.
6 JUNI
Utvisade ur Eden
Första Mosebok 3:8-13, 20-23
Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd.
Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?”
Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken.
Därför gömde jag mig.”
Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.”
Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”
Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande. Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.
Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.”
Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från.
7 JUNI
Kain och Abel
Första Mosebok 4:1-16
Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått en man från Herren.” Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.
Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett.
Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte.
Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll
Kain sin bror och dödade honom.
Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?”
Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Rotlös och hemlös ska du vara på jorden.”
Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas. Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.”
Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.
Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Noa bygger en ark
Första Mosebok 6:5-6, 8-9, 13-14, 16-19, 21-22
Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.
Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.
Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem.
Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan. Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan.
Se, jag ska låta floden komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås.
Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.
Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. Och du ska ta med dig all slags föda och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem.”
Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.
9 JUNI In i arken
Första Mosebok 7:1, 10, 13-14, 16
Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.”
Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden. Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur.
De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur och fåglar, alla flygande varelser.
De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.
10 JUNI
Trygga i arken
Första Mosebok 7:17, 19, 21, 23-24, 8:1, 6, 8, 11, 13, 15-17
Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under hela himlen.
Då dog allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades. Och vattnet stod högt över jorden i hundrafemtio dagar.
Men Gud tänkte på Noa och på alla djur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan.
Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken. Sedan lät han en duva flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat.
Då talade Gud till Noa och sade: ”Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden.”
Regnbågslöftet
Första Mosebok 9:1, 9-14
Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem:
”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden.
Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”
Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.
När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser.”