PÄ fyra vingar en hotad mÄngfald
Magnus Johansson
CitronfjÀrilen utsÄgs i en omröstning till Sveriges nationalfjÀril. Det Àr ocksÄ en av vÄra vanligaste fjÀrilar som upptrÀder tidigt pÄ vÄren.
InnehÄll
tid .......................................................
liv i ett ...............................................................102
Antropocen .................................................................. 149
Whakapapa â harmoni i naturen ...........................151
MarkanvÀndning och överutnyttjande ................ 158
KlimatförÀndringar 197
Föroreningar 215
Invasiva och introducerade arter ......................... 228
Paddor som kÀmpar under parningen. Bara den starkaste fÄr Àran att befrukta Àggen och föra sina gener vidare. Amfibierna tillhör tillsammans med insekterna de mest hotade grupperna.
Höger
Honungsbi kÀmpar med att fÄ nektar ur en lupin som Àr en invasiv art i svensk natur. Dess tunga Àr inte anpassad efter blommans form och den har svÄrt att nÄ nektarn.
Förord
Jorden har kallats den gröna eller blÄ planeten, beroende pÄ var du ser den frÄn. Under Ärmiljonerna har arter kommit och försvunnit hÀr. Det har gÀllt att arterna kunnat anpassa sig och hitta sin plats i det enorma ekosystemet som utvecklats. Den ordningen har varit rÄdande för allt levande och har lett till ett överflöd av arter och miljöer. En del har varit mer anpassningsbara och finns i mÀngder, medan andra enbart finns i smÄ grupper pÄ en liten yta. För inte sÄ lÀnge sedan, sett ur jordens perspektiv, kom en ny art in som vÀgrade att anpassa sig. Till en början var den tvungen att hitta sin miljö och plats som alla andra. Men ganska snart började den att ta kontroll över sin omgivning. Den började fÄnga andra arter som kunde vara till nytta och tÀmja dem. Hundar, kor, fÄr och andra större djur som kunde utnyttjas för att lÀttare överleva gavs en fördel i evolutionen. SÀrskilda vÀxter som vete, hirs och majs började odlas. De vÀxter som gav bÀst avkastning kunde i större mÀngder mÀtta en allt större befolkning. Ganska snart upptÀcktes möjligheten att avla fram nya egenskaper som föredrogs hos boskapen och grödorna. Till en början med hjÀlp av naturen. Individer valdes ut efter önskade egenskaper och fick para sig för att tillgodose önskemÄlen. Nya arter som troligtvis aldrig skulle sett dagens ljus av egen kraft började nu ta över och konkurrera ut den naturliga faunan. Den nya arten som kommit in var mÀnniskan. Men vi nöjde oss inte med att skapa nytt liv. Vi tog oss friheten att bestÀmma vilka arter som inte skulle fÄ leva. De som inte passade in i vÄr bild om den perfekta naturen, eller som störde vÄr framgÄng utrotades med allt effektivare medel.
I mars 2024 presenterade LĂ€nsstyrelsen i SkĂ„ne sin sammanstĂ€llning av miljötillstĂ„ndet i Sveriges sydligaste landskap. Trots sin ringa yta produceras i SkĂ„ne en betydande del av landets livsmedel. SkĂ„ne Ă€r ocksĂ„ porten mot kontinenten med Ăresundsbron och flera EuropavĂ€gar som korsar landskapet. TillvĂ€xten slĂ„r rekord varje Ă„r och nya företag vĂ€xer fram samtidigt som befolkningen ökar. Men tillvĂ€xten kommer med ett pris. Inte nĂ„got av de regionala miljömĂ„len kommer att uppnĂ„s. Naturen fĂ„r allt mindre plats och mĂ„nga arter hotas. SkĂ„ne rĂ€knas som Sveriges artrikaste lĂ€n men jordbruk, industrier och transporter sĂ€tter allt hĂ„rdare press pĂ„ mĂ„ngfalden. För en tredjedel av miljömĂ„len gĂ„r utvecklingen bakĂ„t och situationen försĂ€mras. I den hĂ€r boken har vi SkĂ„ne som utgĂ„ngspunkt, men situationen ser liknande ut i andra lĂ€n.
Vi fÄr nÀstan dagligen larmrapporter om klimatkatastrofer frÄn olika forskningsinstitut och i media Àr rubrikerna nattsvarta. Hela vÄr omgivning verkar ha vÀnt sig emot oss. VÀrmeböljorna
Det var en gĂ„ng âŠ
Jag föddes en lördag 1972 pÄ HÀssleholms lasarett. 70-talet var en tid av framtidstro och optimism. Alla som ville hade jobb, inkomsterna och vÀlfÀrden ökade, tillvÀxten syntes oÀndlig. Det började bli vanligare med charterresor dÀr man kunde Äka runt jorden för att sola pÄ nÄgon avlÀgsen strand. Min pappa jobbade, precis som min farfar, pÄ en trÀindustri pÄ orten. Han började dÀr direkt efter grundskolan, nÄgon högre utbildning var inte nödvÀndig för att stÄ Ätta timmar om dagen och montera bokhyllor och skrivbord. NÀr han och min mor satte bo började de i en liten tvÄa pÄ Finlandsgatan i Tyringe. Ganska snart sÄ blev jag till. De levde efter tidens ideal och strÀvade efter villa och Volvo. NÄgon vovve blev det aldrig. Men vÀl en svart katt som fick heta Mia. De bytte bil frÄn en gammal bubbla till en röd Opel Kadett och senare kom Àntligen en efterlÀngtad Volvo 145. 1973 började familjen bygga pÄ sin villa som totalt kostade runt 400 000 kronor. Allt pekade uppÄt och konsumtionen vÀxte. Men tecknen pÄ samhÀllets sÄrbarhet blev snart uppenbara. I oktober bröt Jom Kippurkriget ut och de oljeproducerande ArablÀnderna ströp tillgÄngen pÄ olja med ransonering som följd. Pappa och farfar byggde nÀstan hela huset sjÀlva och han berÀttade ofta om hur de fÄtt oljetanken pÄ plats i kÀllaren precis innan oljekrisen. Han kunde fylla den trots att huset bara var halvfÀrdigt. DÀrmed hade han sparat tusentals kronor och hade vÀrmen sÀkrad under den kommande vintern. Att huset skulle ha oljepanna var sjÀlvklart. Det var tidens bekvÀmaste metod för uppvÀrmning. Att pannan slÀppte ut en massa koldioxid och sotpartiklar var inget som man pratade om, eller ens reflekterade över. Kunskapen om utslÀpp av koldioxid och global uppvÀrmning lÄg fortfarande lÄngt fram i tiden. Det var mycket bekvÀmare Àn att hugga en massa ved. Vilket vi ocksÄ gjorde nÀr oljan började gÄ upp i pris.
För en liten grabb var det en spÀnnande tid. Nya leksaker kom hela tiden och hyllorna pÄ LP sport & fritid var som en runda i sagovÀrlden. Fortfarande var de flesta leksakerna gjorda i metall och ganska dyra. En födelsedag fick jag en stor orange Tonka grÀvmaskin helt i metall. Det var en dyr och helt underbar present som fanns med i mÄnga Är. Metallen var stark och hÄllbar. Men plasten var pÄ vÀg att ta över med billiga leksaker som knappt höll en sommar. Jag kommer sÀrskilt ihÄg hur Lego gjorde sitt intÄg. Bland de första satserna som byggdes pÄ köksbordet var en gul grÀvmaskin med tillhörande dumper. LeksaksskÄpet började snabbt fyllas med en massa billigt skrÀp som man lekte med nÄgra gÄnger och sedan hamnade det i soptunnan. VÀgen mot konsumtionssamhÀllet var pÄ gÄng.
FrigÄende kor som betar och hÄller Àngsmarkerna öppna Àr idag en ovanlig syn.
VĂ€nster
Den orange gödselflugan var en av mina favoriter som liten. De satt i mÀngder pÄ komockorna och med sin klara orange fÀrg var de en underbar syn. Hur kunde nÄgot sÄ vackert tycka om ren skit?
Krabbspindeln med sitt byte i maskros en varm vÄrdag.
Höger
FyrflÀckad trollslÀnda solar i sommarvÀrmen vid Hammarmölledamm. TrollslÀndorna Àr beroende av bra vattenkvalitet för att kunna fortplanta sig eftersom de lever större delen av sitt liv i vattnet.
Mina morförĂ€ldrar drev ett familjejordbruk sedan mĂ„nga generationer tillbaka i det lilla samhĂ€llet Röke nĂ„gra mil hemifrĂ„n. SjĂ€lvförsörjande med ett dussintal kor, höns som man sĂ„lde Ă€ggen frĂ„n i Levins lantaffĂ€r, tvĂ„ grisar till jul och dignande fĂ€lt med potatis, bĂ€rbuskar och frukttrĂ€d. Det bĂ€sta jag visste var att följa med morfar pĂ„ bondgĂ„rden. Varje Ă„r samlades vi i skördetid och tog hand om vad jorden gav. Att vi barn skulle vara med och plocka potatis var givet. Det var hĂ„rt arbete och mĂ„nga gĂ„nger förbannade man slitet. Varför kunde inte vi göra som andra och bara köpa dem i affĂ€ren? Bonusen kom nĂ€r det var höskörd. Att sitta högt uppe i lasset och blicka ut över fĂ€lten medan den gamla traktorn sakta puttrade hemĂ„t med morfar bak ratten var Ă„rets höjdpunkt. Min morfar var bonde ut i fingerspetsarna. Han kunde alla vrĂ„r pĂ„ sin gĂ„rd och visste exakt var de olika trĂ€dsorterna fanns, var svamparna stod pĂ„ hösten och hjortronen blommade pĂ„ myren. Mest imponerad var jag varje morgon nĂ€r korna skulle hĂ€mtas hem för mjölkning. Han tittade upp mot himlen och konstaterade snabbt âde finns pĂ„ mellersta kvarteren idagâ. Alla Ă„krarna hade namn sedan lĂ„ngt tillbaka. Lillagern (ager Ă€r Ă„ker pĂ„ skĂ„nska), mellersta kvarteren, stora stycket, vĂ„ngakroken och översta kvarteren. Det var ytterst sĂ€llan som han missade. Jag frĂ„gade honom ofta hur han kunde veta och svaret var sjĂ€lvklart: âLyssna till naturen och gĂ„ pĂ„ din kĂ€nsla.â Jag lyssnade, men kunde aldrig höra nĂ„got.
Min morfar Henry var helt fantastisk. Han tog alltid hand om mig och jag kom alltid i första hand för honom. Hans famn fanns alltid dĂ€r i glĂ€dje och grĂ„t. NĂ€r han tyckte mormor blev för tjatig hade han sina knep. Antingen tog han gevĂ€ret pĂ„ axeln och gick ut i skogen för att âskjuta kaninerâ. Jag sĂ„g dock aldrig att han kom hem med nĂ„gra. Vi hade heller aldrig kanin pĂ„ middagsbordet. Jag fick aldrig följa med pĂ„ dessa turer eftersom han inte tyckte att jag skulle vĂ€nja mig vid vapen. Eller behöva se nĂ€r han âskötâ. Hans andra ursĂ€kt var min favorit, han skulle upp i skogen och âgropaâ. AlltsĂ„ rensa i bĂ€ckarna. DĂ„ tog vi varsin spade pĂ„ axeln och gav oss ut pĂ„ Ă€ventyr. Han visade mig naturen och berĂ€ttade bĂ„de sĂ€gner och fakta om hur man skulle ta hand om den. Vi hamnade ofta under en stor bok lĂ€ngst upp pĂ„ markerna dĂ€r vi lade oss att vila under den stora kronan.
Som vi alltid gjort
En del av markerna var vattensjuka. Morfar visade mig en gÄng ett slukhÄl dÀr han stack ner en pÄle pÄ sÀkert fem meter som försvann rakt ner i marken. Jag fick lova att aldrig gÄ nÀra hÄlet eller försöka göra om tricket. Genom markerna gÄr ett flertal smÄ diken som grÀvts av mina förfÀder nÄgon gÄng pÄ 1800-talet. Det var en tid dÄ man behövde mer odlingsmark och genom kungligt dekret och lagar Älades bönderna att dika ut sina marker med hot om dryga böter och skadestÄnd. Att Äkrarna som kom i dagen var nÀstan obrukbara och gav minimal skörd var inget som togs hÀnsyn till. Inte heller den pÄverkan pÄ miljön som blev följden. I Sverige gick en vÄg av dikningar och sjösÀnkningar pÄ 1800-talet. NÀstan alla av vÄra sjöar förÀndrades till det sÀmre. Med alla dikena som löpte genom skogarna och svepte med sig nÀringsÀmnen och metaller blev
sjöarna snart igenvÀxta giftpölar. NÄgot som Àn idag inte kunnat rÀttas till. Det bruna vattnet har helt tagit över frÄn det kristallklara vattnet frÄn kÀllorna och gjort att bottnarna fyllts med sediment och varningar om giftiga algblomningar till ett Ärligen Äterkommande fenomen. Flera av de sÀnkta sjöarna svÀmmar ocksÄ över Ärligen och försöker Äterta sin ursprungliga storlek. NÀr nederbördsmÀngderna ökar finns inte plats i sjösystemen att svÀlja de allt större vattenmÀngderna. Med alltmer byggnation pÄ strÀnder och runt vÄra sjöar riskerar fastighetsÀgare att förlora allt till vattnet i en nÀra framtid. Nu har Àven försÀkringsbolagen vaknat och det blir allt svÄrare att försÀkra byggnader som har uppförts sjönÀra i omrÄden som klassas som potentiella riskomrÄden. Men detta visste inte morfar. Inte heller varför vattnet i Humlesjön som vi badade i pÄ somrarna blev alltmer rostfÀrgat. Fortfarande fanns ingen debatt om sjöarnas tillstÄnd. Morfar gjorde bara som man gjort i flera generationer innan och höll bÀckar och marker öppna. De tvÄ smÄ Äkerlapparna i skogen som man vunnit anvÀndes bara till att fÄ nÄgra lass hö frÄn och resten av Äret gick korna dÀr och betade för att hindra att de vÀxte igen. Detta gjorde att insekterna som var beroende av öppna platser kunde frodas och hitta en fristad. Alla de skalbaggar och fjÀrilar som levde i skogskanten fick en chans. Den biologiska mÄngfalden hölls i gÄng som den gjort sedan mÀnniskan börjat bruka marken. Nu Àr det inte lÀngre lönsamt att lÀgga ner energi pÄ sÄ smÄ ytor och korna Àr sedan lÀnge borta. De tvÄ smÄ Äkerlapparna har planterats med gran. FörÀndringen frÄn smÄ- till storjordbruk har förÀndrat landskapet. Livsutrymmet för mÄnga av vÄra arter krymper hela tiden och nÀr miljöer som de anpassat sig till försvinner gÄr de samma öde till mötes.
TyvÀrr gick min morfar bort i en hjÀrtinfarkt nÀr jag bara var elva Är gammal. Men den respekt som han visade naturen och kunskapen om hur vi skall sköta den finns kvar i mig. NÀr jag Àr ute och vandrar med min kamera för att fotografera allt smÄtt och stort som finns dÀr tÀnker jag ofta pÄ honom. Men lÄngt borta frÄn min lilla perfekta vÀrld började forskarna se att allt inte stod rÀtt till. NÀr vi Äkte pÄ semester i Kadetten, slog upp tÀltet vid nÄgon sjö och njöt av sommarvÀrmen vÀxte de första försiktiga klimatmodellerna fram. Varningstecknen hopade sig som molnen pÄ semesterhimlen. Snart skulle regnet börja falla och sanningen gÄ upp för oss att semestern snart var slut och det var dags att betala rÀkningen.
Nya tider
NĂ€r jag höll pĂ„ med research till min förra bok om Finjasjön, rĂ„kade jag av misstag köpa Dave Goulsons bok Tyst jord. Just dĂ„ blev den liggande utan att jag tog större notis. Lite irriterad att ha slösat 200 kronor, men den kunde kanske vara bra för nĂ„got framtida projekt. Under julhelgen hade jag lite ledigt och dĂ€r lĂ„g den. I brist pĂ„ annat började jag lĂ€sa och sögs fullstĂ€ndigt in i den. Att insekter pollinerade frukttrĂ€den och blommorna i min trĂ€dgĂ„rd var jag helt pĂ„ det klara med. LikavĂ€l att varje Ă„r sĂ„ svĂ€mmade grĂ€smattan över av smĂ„ rödsvarta baggar som krĂ€lade omkring överallt. Ăven katterna tyckte att det var för mycket och höll pĂ„ att fĂ„ fnatt i sin jakt pĂ„ dem. Men
Vattnet gĂ„r lĂ„ngt upp i Finjasjön nĂ€r stora omrĂ„den svĂ€mmades över vintern 2023â24. Sjön nĂ„dde dĂ„ sin nĂ€st högsta nivĂ„ sedan mĂ€tningarna började.
VĂ€nster
SjÀlvplockning av jordgubbar till midsommar kan i framtiden bli nÄgot som vi berÀttar om för vÄra barn om pollinerarna försvinner.
Skalbaggarna Àr en viktig pollinerare som ofta missas i debatten. HÀr gosar en fyrbandad blombock runt bland pollen och nektar.
Höger
En ekorre tittar ner pÄ vÀrlden frÄn en gren i sitt trÀd i sin skog, som vi gjort till vÄr och styr över.
pĂ„ senare Ă„r har insekterna blivit allt fĂ€rre. I Sverige har tvĂ„ arter av fjĂ€rilar bekrĂ€ftats som utdöda och hur mĂ„nga andra arter av insekter som vi inte har upptĂ€ckt som försvunnit vet ingen. Den stora boven Ă€r mĂ€nniskan och vĂ„r allt större aptit pĂ„ makt över naturen och miljön. Med den moderna kemin har vi fĂ„tt nya dödliga verktyg att ta till. LĂ€gg dĂ€rtill ett alltmer effektivt jordoch skogsbruk dĂ€r maskinerna tagit över och dominerar totalt. Det smĂ„skaliga hĂ„llbara jordbruket med plats för alla, stort som smĂ„tt, har konkurrerats ut i jakten pĂ„ allt större avkastning och skördar för att mĂ€tta en vĂ€xande befolknings hunger efter mat och materiel. Monokulturerna breder ut sig över jordklotet. Att insekterna försvinner pĂ„verkar hela ekosystemet i grunden. DĂ€rför tar boken dig med pĂ„ utflykter till andra arter som lever pĂ„ insekter och som Ă€r beroende av dem. Amfibierna vars kost nĂ€stan uteslutande bestĂ„r av insekter. FĂ„glarna som varje vĂ„r föder upp sina ungar konsumerar tusentals ton med insekter under nĂ„gra fĂ„ mĂ„nader. Vi alla Ă€r beroende av pollinatörerna för att fĂ„ vĂ„ra Ă€pplen och körsbĂ€r. Och ja, jag vet att spindlarna inte tillhör insekterna â men i storlek och funktion i ekosystemet Ă€r de liknande. Dessutom riktigt spĂ€nnande. SĂ„ jag har valt att lĂ„ta dem komma med pĂ„ ett hörn. Det Ă€r lĂ€tt att romantisera det som en gĂ„ng varit. Det var hĂ„rt arbete och inte mycket överflöd. Men ju mer jag tĂ€nker pĂ„ morfar och hans naturnĂ€ra metoder sĂ„ kĂ€nner jag att han hade rĂ€tt och vi mĂ„ste pĂ„ nĂ„got sĂ€tt hitta tillbaka. Han gick med sin hacka och rensade ogrĂ€s mellan potatisplantorna, höet fick ligga och torka pĂ„ fĂ€ltet innan det pressades till balar. Inga kemikalier tillsattes för att göra ensilage. För att mata hönsen hade man alltid en liten Ă„kerplĂ€tt med havre. Grisarna fick Ă€ta potatis som blivit dĂ„lig och som morfar kokade i en enorm gryta i brygghuset. I sĂ€desfĂ€ltet gick han med en liten giftspruta pĂ„ ryggen och gav tistlarna en dusch, inte tal om att spreja hela fĂ€ltet. Betat utsĂ€de fanns inte ens pĂ„ kartan. Han hade en koppling till sin mark och det levande dĂ€r. I dagens stressade samhĂ€llen med allt fler mĂ€nniskor i stĂ€derna har vi tappat den kontakten. För mĂ„nga Ă€r naturen det som Ă€r grönt pĂ„ google maps och palmerna i butikernas blomsteravdelning. Vi mĂ„ste hitta tillbaka till naturen och inse att vi Ă€r en del av den. Annars kommer vi att förlora allt och sitta dĂ€r vilsna i klimatkrisen och undra vad som gick fel. Vi hade ju allt, semester i Spanien, elbil av senaste Ă„rsmodell pĂ„ leasing, nybyggd bostadsrĂ€tt och sommarstuga, kinamat och souvlaki, nya möbler frĂ„n nĂ„gon postorderfirma och robotgrĂ€sklippare. Var priset för allt detta vĂ€rt kostnaden?
Insektsdag noll
NÀr jag gick pÄ gÄrden och lyfte blicken mot himlen var det en spÀnnande syn jag mötte. MÀngder med svalor som susade rundor i sin jakt pÄ insekter. Jag kunde stÄ och titta pÄ deras akrobatik och följa dem nÀr de graciöst flög in och ut i bona. Under taket pÄ ladugÄrden var en lÄng rad med bon dÀr ungarna konstant pep efter mer mat. NÀr jag nu tittar upp mot samma ladugÄrd finns det inga bon kvar. Svalorna tillhör gruppen insektsÀtare som inte lÀngre kan hitta mat Ät sina ungar och dÀrför minskar kraftigt.
En forskare i vĂ„rt södra grannland Danmark har sett samma utveckling och gjort en forskningsrapport som sĂ€nt chockvĂ„gor genom landet. PĂ„ den danska landsbygden nĂ€ra Kraghede vĂ€xte Anders Pape Möller upp pĂ„ 1950-talet. Hans förĂ€ldrar hade ett jordbruk i utkanten av byn och han lĂ€rde sig tidigt att uppskatta naturen runt om. Till en början var det övervĂ€gande fĂ„glarna som fascinerade honom och dĂ„ frĂ€mst ladusvalorna som graciöst svepte fram genom luften; Anders har under hela sin karriĂ€r fokuserat pĂ„ svalorna och Ă€r idag en av vĂ€rldens ledande pĂ„ omrĂ„det. Redan som 15-Ă„ring började han ringmĂ€rka dem och en lĂ„ng karriĂ€r inom ekologi hade tagit sin början. Efter att ha tagit sin examen i Aarhus flyttade han tillbaka och började med sin forskning. Han mindes nĂ€r han var barn och kunde se 50â60 par med ladusvalor pĂ„ varje gĂ„rd i grannskapet. Nu var de nĂ€stan helt borta. Han började fundera pĂ„ vad som kunde ligga bakom. Varje kull med ungar krĂ€ver runt en miljon insekter nĂ€r den skall födas upp. För att kunna mĂ€tta en kull mĂ„ste det finnas ett överflöd i naturen runt om. Anders sĂ„g sina Ă€lskade svalor försvinna och han misstĂ€nkte att det minskade antalet insekter var den primĂ€ra orsaken. Han funderade pĂ„ hur han skulle kunna bevisa sin tes vetenskapligt. Vetenskapens vĂ€rld Ă€r besatt av att allt skall kunna registreras, bevisas och kontrolleras om och om igen. Men sĂ„ en dag nĂ€r han satt i sin bil kom han pĂ„ en idĂ©. En enkel, men Ă€ndĂ„ verifierbar metod som han kunde anvĂ€nda under lĂ„ng tid framöver för att fĂ„ fram resultat. Han valde ut tvĂ„ strĂ€ckor som referenser. Den ena var pĂ„ 1,2 kilometer i Kraghede och den andra pĂ„ 25 kilometer vĂ€ster om Pandrup. Han började sedan köra dem med sin gamla Ford Anglia pĂ„ bestĂ€mda tider med en fast hastighet pĂ„ 60 kilometer i timmen, upp till nio gĂ„nger varje dag. NĂ€r han kom still slutmĂ„let stannade han och rĂ€knade alla insekterna som fastnat pĂ„ bilens framruta. Med hjĂ€lp av nĂ„gra studenter kördes strĂ€ckorna frĂ„n maj till september varje Ă„r frĂ„n 1997 och 20 Ă„r framĂ„t. Till en början sĂ„g forskarvĂ€rlden och invĂ„narna pĂ„ honom och hans adepter med skepsis. NĂ€r den gamla bilen skramlade fram lĂ€ngs vĂ€garna var det mĂ„nga som höjde pĂ„ ögonbrynen. Men Anders resultat var en total jordbĂ€vning inom forskarvĂ€rlden nĂ€r den publicerades 2019. Resultaten var skrĂ€mmande. Antalet insekter minskade dramatiskt med nĂ€rmare 80 procent pĂ„ den korta strĂ€ckan och med hela 97 procent pĂ„ den lĂ€ngre. Minskningen var sĂ„ radikal att flera forskare först inte trodde pĂ„ den. För att göra forskningen mer trovĂ€rdig kompletterade Anders den med hĂ„vning och klisterplattor pĂ„ noga utvalda platser. Ăven dessa metoder bekrĂ€ftade siffrorna frĂ„n hans framruteforskning. Anders konstaterar att minskningen inte enbart beror pĂ„ gifter och annorlunda anvĂ€ndning av marken inom jordbruket. Ăven klimatförĂ€ndringar spelar en stor roll. Det allt varmare klimatet pĂ„ somrarna kan pĂ„verka spermakvalitet hos insekterna och dĂ€rmed hela deras reproduktion. NĂ€r Anders började forskningen var det inte ovanligt att han hittade över 30 olika arter pĂ„ framrutan vid varje tillfĂ€lle. Minskningen av antalet insekter pĂ„ rutan var större mitt pĂ„ dagen och nĂ€r temperaturen gick upp. Anders jĂ€mförde antalet insekter med antalet hĂ€ckande ladusvalor och han sĂ„g ett tydligt mönster. Ăven bland andra insektsĂ€tare minskade antalet par, om Ă€n inte lika drastiskt. Mot slutet av undersökningen blev det allt fĂ€rre insekter pĂ„ rutan och det var inte ovanligt att de kom tillbaka utan nĂ„gra insekter alls. Det har blivit âInsektsdag nollâ.
Hussvala i sitt rede under taket.
VĂ€nster
Hussvalor samlar bomaterial i en vattenpöl pÄ Hovdala slott. De tar leran och bygger sitt bo vid taknocken dÀr de föder upp sina ungar. Varje kull krÀver flera miljoner insekter för att vÀxa upp.
⊠för lÀnge sedan
âLivets byggstenar hittade pĂ„ asteroidâ löd rubrikerna i tidningarna 12 oktober 2023. Ett forskningsprojekt frĂ„n NASA hade lyckats hĂ€mta material frĂ„n asteroiden Bennu som tros vara 4,5 miljarder Ă„r gammal. Nu hoppas man kunna lösa gĂ„tan med livets uppkomst. Det finns teorier om allt frĂ„n att livet pĂ„ jorden kommit flygande frĂ„n rymden pĂ„ asteroider till att en gudomlig hand skapat allt pĂ„ nĂ„gra fĂ„ dagar. Men de flesta forskarna Ă€r överens om att livet började i havet. NĂ„gra kemiska reaktioner under exakt rĂ€tt förhĂ„llanden skapade de första levande cellerna. För runt 565 miljoner Ă„r sedan började sĂ„ de första levande flercelliga varelserna dyka upp pĂ„ havsbottnen. Det var inga avancerade livsformer; smĂ„ varelser som satt fast pĂ„ en plats och inte hade vare sig munnar eller inĂ€lvor. Sakta vĂ€xte form och funktion fram och de kom att likna vĂ„ra dagars bĂ€garmaneter som flyter rundor i haven. Epoken fick av forskarna namnet ediacara, efter omrĂ„det Ediacara Hills i Australien dĂ€r man först hittade fossiler frĂ„n perioden. Med tiden har flera hundra olika livsformer frĂ„n den hĂ€r tiden hittats pĂ„ mĂ„nga olika platser runt om pĂ„ jordklotet.
Efter de första experimenten var resan i full gÄng och livet sökte för fullt efter nya lösningar. Den kambriska explosionen för runt 500 miljoner Är sedan var en formidabel smÀltdegel för naturens experiment med liv. MÀngder med nya livsformer började krypa runt i leran pÄ havets botten. Det var en samling mycket mÀrkliga varelser som slÄr allt vad producenterna av barnprogram kan fantisera ihop. Men dessa udda varelser skulle bli de första att kolonisera vÀrlden och Àr anfÀder till vÄra leddjur som insekter, spindlar och skorpioner. Fossiler av dessa varelser visar en vÀrld dÀr allt var möjligt i evolutionens försök att hitta rÀtt: horn, snablar, klor, taggar, ögon bÄde pÄ huvudet och pÄ lÄnga skaft och olika bihang i aldrig skÄdad variation. Det gÄr tydligt att se konstruktionen av huvud som har flera utstickande spröt, och konceptet med klor prövas för första gÄngen. Under den hÀr tiden utvecklades Àven jÀgare och byten. Det Àr en kapprustning som sker Àn idag som tog sin början. För jÀgarna var det viktigt att kunna skilja bytena Ät och ögonen blev ett viktigt verktyg. Till en början var det enkla konstruktioner. Men snart dök de första fasettögonen upp. Trilobiterna, som Àr förfÀder till vÄra dagars insekter, var bland de första som kombinerade flera ögon. Fynd har gjorts pÄ varelser med 200 separata fasetter med egen lins. VÄra dagars trollslÀndor har förfinat tekniken och har upp till 30 000 fasetter i varje öga. I
Tusenfotingens urtida slÀktingar kunde bli 2,7 meter lÄnga, 55 centimeter breda och bestÄ av 76 segment.
VĂ€nster
KÀllargrÄsuggan Àr en rest frÄn urtiden och behöver en fuktig miljö, som i mossan, för att överleva.
I en explosion av fĂ€rger och former tas vi med pĂ„ en resa bland de minsta av Sveriges arter â insekterna. Deras arbete och resultat ser vi dagligen i vĂ„ra trĂ€dgĂ„rdar och i affĂ€ren, men under de senaste Ă„ren har deras existens kommit att hotas. Den största utmaningen som vi stĂ„r inför Ă€r det sjĂ€tte massutdöendet som rullar pĂ„ med allt snabbare fart. Insekterna Ă€r en av de grupper som vi Ă€r mest beroende av, som vi vet minst om och som Ă€r hĂ„rdast utsatta.
Boken börjar med en tidsspegel över hur jorden utvecklats; frĂ„n Holocen som Ă€r den stabilaste tiden i jordens historia fram till Antropocen, eller mĂ€nniskans tid, som vi nyligen gĂ„tt in i. Författaren berĂ€ttar ingĂ„ende om insekternas uppbyggnad och livscykel, men ocksĂ„ om de hot och utmaningar som vi stĂ„r inför. Aldrig tidigare har sĂ„ mĂ„nga arter försvunnit pĂ„ sĂ„ kort tid â insekternas livsmiljö förĂ€ndras i grunden.
Att vi uppmÀrksammar dessa smÄ och viktiga djur som utgör tvÄ tredjedelar av allt liv pÄ jorden Àr fundamentalt för vÄr överlevnad. Redan nu Àr det nere pÄ kritiska nivÄer och vi nÀrmar oss snabbt det som en del forskare kommit att kalla för insektsdag noll. Men det finns fortfarande möjlighet att vÀnda pÄ en del. Boken tar upp nÄgra projekt som syftar till att bevara bestÄnden för framtida generationer.
ISBN 978-91-89838-58-1
9 789189 838581