9789189777101

av Benni Bødker

Översättning av Marie Helleday Ekwurtzel

Kapitel 1

Vid foten av berget ser han eld. Lågor som lyser upp natten. Sökande. Han skymtar grupper av män med vapen och facklor. De är på väg åt hans håll.

Han har varit på flykt hela dagen. Legat och gömt sig och väntat på mörkret. Men jakten fortsätter.

Han svettas och dricker en slurk ur sin flaska. Det är svår terräng och han har långt kvar att gå. Stigen klättrar uppför

sidan på berget. Den är brant och smal, stenig och ojämn. Passar egentligen bara för

vilsna får och bergsgetter. Men det är den enda vägen upp till passet och därifrån kan

han ta sig ner till dalen på andra sidan.

Stigen blev anlagd när pesten härjade och det gällde att komma bort från byarna

nere i dalarna. Fly bort från den livsfarliga luften som dödade folk som flugor.

Nu används stigen mest av smugglare, krypskyttar och soldater. Ingen annan

vågar sig upp i de farliga bergen. Särskilt inte om natten.

Mannen tittar ner mot Bedburg. Här

uppifrån liknar byn bara en liten prick. Ett par värdshus med värdshusvärdar i flottiga förkläden. En smed och ett par stall med hästar att hyra. Torg, kyrka och kloster. Och så byns ledare, byfogden, med fyra medhjälpare. Dem hade han inte lagt märke

till i går när han kom. Om han hade gjort det, hade han inte behövt vara här nu. Då

hade han inte behövt fly hals över huvud.

Det svider hela vägen ner när han tar ännu en klunk ur flaskan. ”Doktor

Konrads medicin mot gikt” står det på den. ”Botar garanterat”. Han dricker det sista ur flaskan och känner hur det bränner till i magen.

Det är han själv som är doktor Konrad. Han har gjort medicinen. Varenda en av de flaskor som han släpar omkring på.

Flaskorna som får det att klirra för varje steg han tar uppför berget.

Han skakar den tomma flaskan. Slänger ut den över klippkanten mot den lilla byn där nere. Så sträcker han bak handen mot ryggen och gräver med lite besvär fram en flaska till.

” Botar skallighet” står det på etiketten.

”100 år gammalt recept. Massera huvudet med flaskans innehåll och snart får du hår som en ung man.”

Han drar loss korken ur flaskan med tänderna och dricker en slurk. Det kvittar vilken flaska han dricker ur. De innehåller samma sak allihop. Hembränd sprit med örter i för att ge vätskan lite färg och få det att smaka som medicin. Det gör ont i hela kroppen när man dricker det, men då tror folk att medicinen verkar.

Oftast hinner han sälja all sin mirakelmedicin innan folk upptäcker att de har blivit lurade. Så fort han kommer till en by ställer han sig på torget. Breder ut ett tyg framför sig och ställer upp flaskorna på

rad. – Här kan alla botas! ropar han. I min

väska har jag brev från blinda, döva och

lama som tackar mig för hjälpen. Köp mirakel-medicinen som hjälper mot allt!

Spetälska blir friska. Skalliga får hår på huvudet. De döda står upp från graven.

Doktor Konrad kan hjälpa alla!

Men så långt kom han inte i Bedburg.

Någon kände igen honom från en annan by och hämtade byfogden. Det var i sista

ögonblicket han upptäckte det och hann

ge sig av. De ropade ”bluffmakare” och ”bedragare” efter honom medan de jagade ut honom ur byn med högafflar och gevär.

Konrad dricker en sista slurk ur flaskan.

Det ger extra krafter och det är dags att komma vidare. Han ska ta sig över passet

i natt. Ner på den andra sidan av berget och hitta ett säkert ställe. En stuga eller en

grotta där han kan övernatta och gömma sig för sina förföljare.

Han stegar iväg. Ibland ser han sig om över axeln och hela tiden ser han facklorna. De små ljusen som rör sig i natten och

kommer allt närmare. De är många och inte så trötta som han är. Otroligt att de orkar lägga tid och kraft på att jaga en småskurk som honom.

Konrad ökar farten. Han skyndar så fort fram längs den smala stigen att han nästan snubblar över de lösa stenarna. Men så stannar han till. Ett ljud. Ett knarrande ljud.

Han står stilla och lyssnar. Det är ljudet av hjul som krossar sten. En vagn är på väg

uppför berget.

Kapitel 2

Flaskorna i ryggsäcken klirrar till när

Konrad byter ställning, men annars är han helt tyst. Han gömmer sig bakom en klippa och kikar ut mot stigen. Det knarrande ljudet blir högre och högre. Till slut får han syn på en mörk figur. En man som pustande och stönande drar en kärra efter sig.

Månen lyser upp lite, men mannens ansikte är dolt av en mörk huva. Det måste vara en munk från klostret nere i Bedburg.

På kärran står en träkista. En lik-kista. Det går långsamt framåt. Det är hårt arbete att få upp den tunga lasten för berget, och mannen verkar vara gammal.

Konrad sitter kvar på sitt gömställe ett

ögonblick. Han spanar om det syns någon efter kärran, men munken är ensam. Det

är ingen byfogde med honom. Inga män med facklor och vapen. Ingen fara. Då går

Konrad fram och går ikapp kärran. – Det här är ingen natt man vill vara ute

i, säger han. Har du inte hört historierna här i trakten? Det vimlar av demoner och

andar i bergen. För att inte tala om skräck-

ulven. Den är alltid på jakt efter ensamma nattvandrare.

Han kan inte låta bli att reta den gamle. Men munken stannar bara kärran och

vänder sig om mot Konrad.

– Det finns värre saker att vara rädd för i

natt, säger han. Tro mig, mycket värre!

Några moln har blåst för månen och

huvan täcker munkens ansikte. Konrad kan inte se om han ler. Kanske den gamle bara försöker skrämmas lite.

– Du ser trött ut, säger Konrad. Tänk om du skulle prova en av doktor Konrads

uppiggande drycker? Tar bort rynkor. Gör dig garanterat yngre. Du kommer att dansa fram över bergen!

Men munken skakar bara på huvudet

åt försäljnings-snacket och vänder sig om igen utan ett ord. Han tar tag i handtagen på kärran och fortsätter sin tunga

vandring uppför stigen. Nu går det ännu långsammare än förut. Det ser ut som om han kan falla ihop av ansträngning vilken sekund som helst.

– Men vila en stund, säger Konrad.

Varför så bråttom? Det där kan väl vänta

I era år hade folk pratat om Peter Stubbe. Man sa att han hade ingått en pakt med djävulen. När han hade slitit ut hjärtat på 50 människor och druckit deras blod skulle han leva för evigt.

Kanske att det där med djävulspakten bara var ett rykte, men det var inte Peter Stubbes blodtörst … 50 själar är en del av serien 666. Skräcknoveller som riskerar att ge mardrömmar.