![]()
Carl och Karin Larssons Lilla HyttnÀs i Dalarna Àr ett av vÄr tids mest kÀnda och inspirerande konstnÀrshem.
Bilden av Lilla HyttnĂ€s, som genom Carl Larssons soliga akvareller spreds i stora upplagor över vĂ€rlden i början av 1900-talet, Ă€r idag sjĂ€lva sinnebilden för den svenska stilen âdet hemtrevliga, ljusa och funktionella hemmet fyllt av kreativitet, vĂ€rme, vardagsliv och rörelse.
Men hur skapades Lilla HyttnÀs och det vi idag kallar den svenska stilen? Hur kommer det sig att konstnÀrshemmet för över hundra Är sedan ansÄgs vara sÄ nydanade och stilbildande att nyfikna vallfÀrdade frÄn nÀr och fjÀrran för att fÄ se det med egna ögon?
Vilka var Karins och Carls inspirationskÀllor, hur tÀnkte de och vad Àr det som gör att Lilla HyttnÀs Àn idag inspirerar inredare, kreatörer och formgivare sÄvÀl i Sverige som i övriga vÀrlden?
I den hÀr boken fÄr du komma lite nÀrmare, glÀnta pÄ skÄp och kika pÄ den översta hyllan. Du kan dra in doften frÄn de nyplockade trÀdgÄrdsblommorna, stryka handen över den vackra duken och ha hela huset för dig sjÀlv en stund.
VÀlkommen in. VÀlkommen till Lilla HyttnÀs.
Karin Larsson var en nyskapande textilkonstnÀr, stilbildare inom inredning och möbelformgivning och skapare av ett av vÀrldens mest kÀnda konstnÀrshem, Lilla HyttnÀs, i Dalarna. Hon ses av mÄnga som en föregÄngare för den svenska stilen. Sitt internationella genombrott fick Karin efter sin död, i samband med den stora Carl Larsson-utstÀllningen pÄ Victoria and Albert Museum i London, 1997.
Karin fick sin konstnÀrliga utbildning pÄ Slöjdskolan (nuvarande Konstfack) och Konstakademien. Efter avslutade studier pÄ Konstakademien reste Karin till Paris och sedan vidare till den skandinaviska konstnÀrskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike för att fortsÀtta mÄla. DÀr trÀffade hon konstnÀrskollegan, och senare maken, Carl Larsson.
Carl Larsson Àr en av Sveriges mest berömda konstnÀrer och en betydelsefull akvarellmÄlare. Hans akvareller, förestÀllande hemmet och familjelivet, spreds genom tryck och böcker i stora upplagor över vÀrlden. Carl Larsson finns representerad pÄ ett flertal museer, bland annat pÄ Nationalmuseum i Stockholm, Uffizierna i Florens, Alte Nationalgalerie i Berlin, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Musée du Luxembourg i Paris och Metropolitan Museum of Art i New York. Som trettonÄring blev Carl uppmuntrad av en lÀrare pÄ fattigskolan att söka in pÄ Konstakademien. Efter avslutade studier begav sig Carl till Paris och senare till den skandinaviska konstnÀrskolonin i Grezsur-Loing i Frankrike. DÀr trÀffade han konstnÀrskollegan, och senare makan, Karin Bergöö.
Tillsammans fick Karin och Carl Ätta barn. Suzanne (1884), Ulf (1887), Pontus (1888), Lisbeth (1891), Brita (1893), Kersti (1896), Esbjörn (1900). Sonen Mats dog tvÄ mÄnader gammal 1895.
Karin Bergöö kom frÄn en vÀlbestÀlld köpmannafamilj och rörde sig i den borgerliga societén. Som 14-Äring flyttade hon under familjens beskydd till Stockholm för att studera konst. Under det sena 1800-talet öppnades allt fler utbildningar för kvinnliga studenter vilket gjorde det möjligt för Karin att studera bÄde vid Slöjdskolan (nuvarande Konstfack) och Konstakademien, som dÄ var den första konstskolan i Europa att erbjuda kvinnor en fullstÀndig konstutbildning.
Carl Larsson vÀxte upp under fattiga förhÄllanden i Stockholm och fick redan som liten bidra till familjens försörjning genom att skotta snö, hugga ved och hjÀlpa sin mamma med arbetet som tvÀtterska.
Carls konstnÀrliga talang uppmÀrksammades tidigt och med uppmuntran frÄn en lÀrare i fattigskolan antogs Carl som 13-Äring till Principskolan, Konstakademiens förberedande teckningsskola. Tre Är senare antogs Carl till Konstakademien. För att fÄ ihop till hyra och uppehÀlle under sin studietid försörjde han sig bland annat som retuschör hos en fotograf.
âą
1877 reste den 24-Ärige Carl till Paris med mÄlet att etablera sig som konstnÀr men utan att nÄ nÄgon vidare framgÄng. Under de kommande fem Ären levde han under knappa förhÄllanden. Carl var pÄ vÀg att tappa hoppet om att nÄgonsin lyckas som konstnÀr nÀr en vÀn handgripligen tog med honom till konstnÀrskolonin i den pittoreska byn, Grez-sur-Loing, nÄgra timmars tÄgresa frÄn Paris.
Med sitt vackra landskap hade den idylliska byn blivit en samlingspunkt för Parissvenskarna, men Àven konstnÀrer frÄn övriga Europa, USA och Japan flockades kring byns tvÄ pensionat.
Efter sina avslutade studier reste Àven Karin, tillsammans med tvÄ vÀninnor, till Frankrike för att studera mÄleri pÄ Académie Colarossi i Paris.
I juni 1882 klev de tre vÀnnerna av tÄget pÄ perrongen i Grez-sur-Loing för att Àgna nÄgra sommarmÄnader Ät friluftsmÄleri. Carl, som hört att de svenska konstnÀrinnorna var pÄ vÀg begav sig till stationen för att hÀlsa dem vÀlkomna.
Karin och Carl kom frÄn helt olika ekonomiska och sociala bakgrunder men nÀr de möttes i den skandinaviska konstnÀrskolonin var det som jÀmlikar och konstnÀrskollegor.
De blev djupt förÀlskade, förlovade sig och gifte sig kort dÀrefter. Under de första tvÄ Ären som gifta bodde de i Grez-sur-Loing dÀr deras första dotter, Suzanne, föddes.
I det nordfranska milda ljuset fann Carl akvarellmÄleriet och det skulle snart leda honom till ett av Sveriges mest berömda konstnÀrskap.
Efter tvĂ„ Ă„r i Grez-sur-Loing bestĂ€mde sig Karin och Carl för att lĂ€mna Frankrike och flytta hem till Sverige. VĂ€l hemma i Sverige levde de ett kringflackande liv dĂ€r de frĂ€mst delade sin tid mellan Stockholm och Göteborg â dĂ€r Carl undervisade pĂ„ Valands konsthögskola.
Carl blev alltmer uppmÀrksammad för sitt konstnÀrskap. Han tilldelades utmÀrkelser, fick uppdrag och bestÀllningar pÄ verk bÄde inom och utanför Sveriges grÀnser.
Familjen vÀxte och mellan Ären 1884 och 1900 föder Karin Ätta barn, varav sju skulle nÄ vuxen Älder.
Det var Karin som bar huvudansvaret för hemmet och barnen. Men trots avsaknaden av elektricitet, rinnande vatten, tvÀttmaskin, halvfabrikat och allt annat vi idag tar för givet hittade hon tid att utveckla sitt eget konstnÀrskap. Textilkonsten kom att bli Karins frÀmsta uttrycksmedel. Hon blandade stilar och utforskade nya tekniker i sina vÀvnader och broderier. Hennes djÀrva mönster, fÀrg- och materialkombinationer anses idag vara stilbildande inom den moderna textilkonsten.
Karin ritade och sydde bÄde barnens lekvÀnliga klÀder samt sina egna. I enlighet med övertygelsen om att kvinnlig frihet inte uppnÄs i en snörd och korsetterad kropp, skapade hon sina karaktÀristiska fotsida klÀnningar med ledig skÀrning och vida puffiga Àrmar.
I sekelskiftets Sverige var det minst lika vanligt att fira en namnsdag som att fira en födelsedag, och Lilla HyttnÀs var inget undantag. SkÄdespel övades in dÀr hela familjen framförde dikter och specialkomponerade sÄnger i fantasifulla utklÀdnader. Traditionen bjöd Àven pÄ frukost pÄ sÀngen.
6 stycken
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
œ tsk salt
50 g smör
2 dl yoghurt
SÀtt ugnen pÄ 225 °C.
Blanda samman de torra ingredienserna i en bunke. Addera smör och yoghurt. Nyp snabbt samman och forma till sex mindre rundlar.
GrÀdda i mitten av ugnen i 15 minuter eller tills sconesen Àr svagt gyllene.
Dela och Àt direkt med smör och jordgubbssylt.
1 l jordgubbar
œ dl socker
œ dl rĂ„rörsocker
œ citron
œ vaniljstĂ„ng
Rensa jordgubbarna och grovhacka dem i mindre bitar.
Koka upp jordgubbarna med socker, rÄrörsocker och citronjuice i ca 10 minuter. Skumma sylten och sila bort lite vÀtska vid behov.
Dela vaniljstÄngen och skrapa ur fröna med baksidan pÄ en kniv. Rör i vaniljen i den varma sylten. HÀll upp och lÄt svalna i en ren burk.