9789189227927 by Smakprov Media AB

EN POJKE. EN MYRSTACK. EN DRÖM.

KAPITEL 1 | Begynnelsen | 7

KAPITEL 2 | Försöken | 11

KAPITEL 3 | Märkligt men verkligt | 15

KAPITEL 4 | De underjordiska gångarna | 21

KAPITEL 5 | En annorlunda myra | 25

KAPITEL 6 | Mötet med myrsamlingen | 31

KAPITEL 7 | Myrbarnen | 37

KAPITEL 8 | ”Arbete ger frihet” | 41

KAPITEL 9 | En annorlunda måltid | 45

KAPITEL 10 | Det omöjliga | 51

KAPITEL 11 | Tecknen och profetian | 57

KAPITEL 12 | Kidnappningen | 63

KAPITEL 13 | Profetian | 69

KAPITEL 14 | Symbolen | 73

KAPITEL 15 | Frestelsen | 79

KAPITEL 16 | Överraskningen | 85

KAPITEL 17 | Under och tecken | 91

KAPITEL 18 | Upproret | 97

KAPITEL 19 | Den gyllene planen | 103

KAPITEL 20 | Odjuret | 107

KAPITEL 21 | Kidnappad igen | 111

KAPITEL 22 | Hennes Majestät | 117

KAPITEL 23 | Tillbaka | 125

KAPITEL 24 | ”Bättre att en myra dör” | 131

KAPITEL 25 | Gömstället | 135

KAPITEL 26 | Måltiden | 141

KAPITEL 27 | Den försvunne myran | 147

KAPITEL 28 | Synen | 153

KAPITEL 29 | Ett sorgligt möte | 157

KAPITEL 30 | Domen | 161

KAPITEL 31 | Straffet | 165

KAPITEL 32 | Dödskalleplatsen | 171

KAPITEL 33 | Var är jag? | 177

EPILOG | Detta är bara början | 185

KAPITEL 1

Begynnelsen

Den här berättelsen handlar om liv och död. Men den slutar väl. I alla fall för de flesta. Den är inte enkel att berätta, även om den faktiskt handlar om en ganska vanlig pojke. I och för sig finns det egentligen inte mycket som kan kallas ”vanligt” med honom. Jag har varken förr eller senare hört om någon lik honom. Ibland kanske man skulle önska att pojkens berättelse bara var en sådan där vanlig, lycklig berättelse, likt en saga om ett barn som kör med ett leksakståg på sovrumsgolvet. Detta är inte en sådan berättelse, och hade det inte varit för hur den slutar skulle den nog aldrig ha berättats. Just hur berättelsen slutar gör den väldigt märklig, för den är faktiskt inte påhittad. I alla fall inte om du frågar pojken. Men kanske att man behöver ha ett litet barns oskyldiga hjärta

för att verkligen kunna tro på vad som hände under det där vanliga sommarlovet. Fast oavsett om du väljer att tro på den eller inte kan man nog vara överens om en sak: att det är en minst sagt annorlunda berättelse.

Jag ska berätta om den här pojken, i alla fall försöka. Sanningen

är att jag inte vet allt om honom. Jag vet inte ens hans riktiga namn. Hans pappa kallar honom nästan alltid bara ”min pojk” eller ”pojken min” (eller ”min son”, om det skulle vara lite mer högtidligt). Jag har egentligen heller aldrig träffat honom. Det är väl snarare så att det är berättelsen om honom som har träffat mig. Men det jag däremot vet om honom, det är att han älskar myror. Och inte vilka myror som helst, utan myrstacken vid häcken på baksidan av hans hus.

Redan som liten hade pojkens pappa kommit hem med en plastlåda med myror. Pojken var då inte mer än ett par år, kanske något äldre. Han och hans pappa hade sedan placerat ut myrorna och diverse ”byggmaterial” på en gräs- och mossbevuxen bergknalle på baksidan. Fyllda av spänning hade de sedan följt hur myrstacken blivit större för varje år som gått.

Pojken älskade verkligen myrorna från första stund. Men det var först några år senare, när han fick en uppslagsbok om myror tillsammans med ett förstoringsglas, som hans hjärta fullständigt fastnade för dessa små skapelser så som bara barns hjärtan kan fastna. Ungefär i samband med detta hade myrstacken växt till sig ganska så rejält. Den saknade den där runda, kupolliknande formen som man annars brukar

se i skogen. I stället hade den ett mer spetsigt, konformat utseende, vilket gjorde att den snarare påminde om ett berg i miniatyr än en myrstack.

Man kan väl inte säga att pojkens stora intresse för myrstacken gjort honom direkt populär i skolan, snarare tvärt om. Det var ofta han hade blivit retad på grund av myrstacken.

”Pissmyran” hade han fått vänja sig vid att bli kallad. Det var väl framför allt i början som det hade känts som jobbigast. För honom själv var myrintresset helt enkelt för stort för att bry sig så mycket om vad andra tyckte och tänkte. Hans pappa hade också pratat, både ofta och väl, om hur man kunde leva annorlunda i stället för att ge igen när andra retades.

Vid ett tillfälle på skolgården hade han ändå hamnat i rejäla problem. Pojken hade både behövt plåster och bandage efter att han försökt stoppa ett gäng äldre skolbarn som haft fullt upp med att leka någon slags ”trampa på myror”-lek. Men det var inte bara pojken som hade behövt plåstras om efteråt, utan också flera av de större pojkarna. Förutom denna gång gav sig pojken i stort sett aldrig in i något bråk.

Men den del av pojkens berättelse jag nu ska berätta tar sin början med att pojken satt och stirrade ut på baksidan genom fönstret hemma på övervåningen. Regnet duggade lätt mot fönsterblecket, och himlen var så där grå och trist som en grå och trist himmel kan vara. Pojken, som då var i tiotolvårsåldern, hade suttit där ganska ofta den senaste tiden. Men det var varken regnet eller sommarlovet, som var på

väg mot sitt slut, som gjorde pojken ledsen. Det hade att göra med myrstacken att han var ledsen. Inte för att något hade hänt med den. Inte ens tanken på retandet som myrstacken orsakade i skolan var det som gjorde pojken ledsen. Det var något helt annat.

Det som verkligen gjorde honom ledsen var det faktum att myrorna, hans egna myror, inte hade den blekaste aning om att de var just hans myror. De visste inte ens om att han hade fått några av dem av sin pappa som liten, och de hade ingen aning om att han tillbringat ändlösa timmar vid myrstacken, speciellt under alla sommarlov. Inte heller visste de att det var han som lagt ut de där extra sockriga godisbitarna från sin godispåse, nästintill varje lördag, vilket alltid verkat lika uppskattat.

Det var just detta pojken satt på övervåningen vid fönstret och funderade på medan regnet duggade utanför. Hur skulle de kunna få ens en aning om vem han var? Hur i all världen skulle han lyckas skapa någon form av kontakt?

KAPITEL 2

Försöken

Några dagar senare satt pojken ute på baksidan och åt sin frukost, helt ovetande om att något märkligt var på väg att hända. Direkt när han vaknat hade han slängt på sig en T-shirt och shorts från klädhögen på golvet och lunkat ner för trappan, via köket och sedan ut på baksidan av huset.

Fortfarande helt inne i tankarna kring myrstacken satt pojken försjunken i solstolen och rörde runt skeden i tallriken med honungsflingor och mjölk. Hur skulle han få någon kontakt med myrorna? Hur skulle de få veta vem han var?

Samtidigt som han långsamt tog en tugga av sin frukost kände han kittlande rörelser på ena foten. Det var en ensam myra som bestämt försökte ta sig upp till frukosttallriken via hans ben.

Pojken iakttog myran noggrant och tålmodigt. Till slut

Vill du veta mer om Myrpojken och hans äventyr?

Besök gärna myrpojken.se

9789189227927

TOBIAS KLINT

EN POJKE. EN MYRSTACK. EN DRÖM.

Begynnelsen

Försöken