LL-förlaget ger ut lättlästa böcker för unga och vuxna.
Mer information finns på www.ll-forlaget.se
LL-förlaget – MTM
Box 5113
121 17 Johanneshov
Text © Emma Frey-Skøtt, 2018
Utgiven av LL-förlaget, 2018
Illustrationer av Elin Jonsson
Omslag och form: Susanne Viborg, Bok & Form
Papper: Munken Lynx, 130 g
Typsnitt: VF Sans
Första upplagan, första tryckningen
Tryckt av Stibo Complete, Horsens, 2018
ISBN 978-91-88073-57-0
LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. Läs mer på www.mtm.se
EMMA FREY-SKØTT
ELIN JONSSON
ÖGAT
13 KORTA SKRÄCKHISTORIER
DU OCH JAG
Vi ses flera gånger om dagen.
Våra blickar möts.
Ibland ler vi mot varandra.
Men oftast är vi allvarliga.
Det är alltid du som väljer att gå din väg.
Själv blir jag kvar och väntar.
Fastfrusen och fångad bakom spegelns glas.
När kommer du nästa gång?
BARNEN
Inifrån huset
ser hon barnen gå förbi.
Två gånger om dagen.
Till och från skolan.
Att titta på barnen är hennes enda nöje.
Hon är fast här inne.
Det har hon varit länge nu.
Tiden står stilla.
Men två gånger om dagen träder hon fram ur skuggorna.
För att titta på barnen.
LAJV
Han fryser och lösöronen kliar.
Runt omkring honom
lajvar ett gäng utklädda nördar.
Det var hon som övertalade honom till detta.
– Följ med!
Du kommer minnas det för resten av livet, sa hon.
Och nu hänger hon bara med de andra.
Han beslutar sig för att dra.
– Vänta! hennes röst hejdar honom.
Han känner hennes starka armar runt sig och förlåter henne genast.
Men när han kramar tillbaka blir han förvånad.
Hans händer nuddar vid ett hål i hennes rygg.
Och när skogsråets röda svans slingrar sig runt hans hals är han förlorad. •••
ÖGAT
Den senaste månaden har jag haft så ont i nacken.
Det har liksom blivit som en öm bula där.
Nu har jag har låst in mig i badrummet för att undersöka den.
Jag klämmer till med fingrarna runt bulan.
Smärtan går som en blixt genom mitt huvud.
Sedan är det som att allt bara släpper.
Och när ögat i nacken öppnar sig för första gången
ser jag världen på ett nytt sätt.
RIDDAREN
Hon smög sig ofta in i kyrkan för att äta sin lunch.
Även en sommarjobbare måste ju få vila lite.
Där inne var det alltid svalt och mörkt.
Och så fanns han där.
Riddaren på sin kista av sten.
Ibland smekte hon hans kind.
Kände hur den blev varm under handflatan.
Och för ett ögonblick önskade hon, att han var levande.
Sedan var hon alltid tvungen att gå.
Jobbet väntade där ute.
Och riddaren låg kvar i sin ensamhet.
Med blossande kinder. •••
