BL ANDADE KARAMELLER
C LA ES IACO BI
BLANDADE KARAMELLER
Claes Iacobi BLANDADE KARAMELLER
Noveller
Handmade in Sweden.
AutomatiseradteknikvilkenanvÀnds föratt analysera text ochdata i digitalform isyfte att generera information,enligt15a, 15boch 15c§§ upphovsrÀttslagen (text- ochdatautvinning), Àr förbjuden.
©Claes Iacobi2025
Förlag: BoD· BooksonDemand,Ăstermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige,bod@bod.se Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8134-626-8
Ormar
Jobbet var lĂ€tt.Jag körde utombordsmotorer tillLitauen ien svenskregistreradlastbil. Tullen hade knappt nĂ„gra befogenheter att ta stöldgodsibeslag. DĂ€rför varkontrollernĂ€rmast obefintliga. Körde man dessutom en svenskregistrerad bilkunde man kĂ€nnasig heltsĂ€ker.Jag togfĂ€rjantillRiga ochfortsattepĂ„landsvĂ€gartill Vilnius iLitauen ochblevvĂ€l mottagenpĂ„ett företag somspecialiserat sig pĂ„ feta muskelmotorer,sĂ€rskilt japanska: Tohatsu, Yamahaoch Honda. Detvar stora pjĂ€ser,vĂ€gde lĂ€tt runt tre-fyra hundra kilo styck; bockarna de hĂ€ngde pĂ„ var stadigt byggda ochhöllför devĂ€rsta monstren. De flesta var plockade frĂ„n dĂ„ligt bevakade marinor, framföralltfrĂ„n sjösidan. Ăven privata tomter kunde rymmaenhel delavvĂ€rde. NĂ„gra letter fungerade som spanareoch betadeavdemer förmögna omrĂ„dena vidkustenoch skickadeinfotillkillarna somtog riskerna. Men de varförvĂ„nansvĂ€rt skickliga. Jaghörde aldrig attnĂ„n Ă„kte fast. Det dĂ€r höll jag pĂ„ med itre Ă„r.Jobbetvar sĂ€songsbetonat sĂ„ undervintern drog jaginpengarpĂ„enrestaurang. Detvar ettsmĂ„sjaskigt stĂ€lle sĂ„ inga fler krav stĂ€lldes förutom attvara snabbmed bestĂ€llningar ochservering. Onödigtsnack med kunderna ogillades.Greken betaladehyfsat ochjag fick Ă€ven en deldricks. SĂ€rskilt frĂ„nkvinnor, hungriga sĂ„na,som stannade med blicken pĂ„ min kropp sominteskĂ€mdes försig. En del kontakter togs, men nĂ„gotmer Ă€n kortabekantskaper blev det inte.Det gĂ„r en grĂ€ns som intebör överskridas, annarskan det
bliett helveteatt bli friigen. Klartatt jag sĂ„rat en ochannanâmenden som gersig in ilekenâŠFörresten blev jagsjĂ€lv blĂ„st nĂ„gra gĂ„nger nĂ€rjag kundetĂ€nka migenfortsĂ€ttning,i alla fall förentid till.
Greken tjÀnade extra pÄ att filén somserveradesegentligen varmörad stek, bara att denvar lite lurigt skuren.Köttet köpte hansvart av nÄgra landsmÀn. Senhadehan installeratengrill som la kolrök överalltsÄingen kunde upptÀcka köttbluffen. Bara »filén« var mör var gÀsternanöjda.
Jaghöll mig somsagt flytande pÄ restaurangen tillsvÄren kom. NÀrbÄtarna komi sjön börjadestöldernaigen. Menden dÀr sÀsongen skulle bliannorlunda. Organisatören,enestlÀndare, fick tips frÄn en golare inom polisen. De skulle skÀrpa bevakningen, ingen skullegÄ sÀkerför aina som skulle finnas tillgÀngliga dygnet runt nÀra tullen ochhamnen. Det hade kommit nyadirektivfrÄn regeringen. Nyalagar varocksÄ pÄ gÄng.SnartskulleÀven tullarna ialltstörreutstrÀckningkunna ta stöldgods, intebarasnuten.
Det rubbade cirklarna för estlÀndaren som sa atthan istÀllet hade andragrejerpÄgÄng. SÀkrareoch mer lönsamma.Jag vaknade tilloch nosadeaffÀrerdÀr jag satti en typ filmstol framför hans stora skrivbord somvar helt rentpÄpapperoch prylar förutom ett stÀllmed gamlaobrukbarareservoarpennor.Det verkadesom han stÀdat för en gÄngs skull. HansÄg inte direkt förtroendeingivande ut:engubbe medstirrande blick, glosögon, fett hÄr ienkakapÄskallen ochhÀngmage. Hanbar jÀmtgenomskinliganylonskjortor sÄ attman kunde se bröstvÄrtorna. Jaghar aldrig settsÄnabröstvÄrtor pÄ en karl förut ochdet fick migatt vridapÄskallen ochtitta ut genom fönstret pÄ nÄgra karlar somlyfteinkartonger medstulnaplagg frÄn klÀdbehÄllarei en skÄpbil.Mannenhade tydligenmÄnga strÀngar pÄ sin lyra.
Ochdet Àr klart,jag hade juarbetat förhonom förut utan problem sÄ jag var beredd attlyssnapÄvad hanhade att erbjuda.
»Jag Àr idel öra«, sa jag ochtittadepÄnÀr en av karlarnaslog igen bakdörrenpÄbilen ochlÄste omsorgsfullt.
EstlÀndaren slog pÄ sin inbyggda rökmaskin,anvÀnde sin atletiskatunga ochdÄblevhan skÀrptsom en knivkastare. Han röjde pyttelitei taget avupplÀgget för attsemin reaktion och stÀllde dÄ ochdÄretoriska frÄgor som jag vartvungen attsvara ja ellernej pÄ.NÀr han varklarefter tiominuters utlÀggning hade han bÀddat ner mittsamvetei en mjuk bÀdd av lÀttÄtkomliga pengar.
»Sprit,cigaretter,knarkeller vapen?« undradejag.
»Inget av sÄntskit«, svarade han nÀstan förolÀmpat.
JagvÀntade.
»Ormar«, sa hanmed ett flin.
Planen var att jag skulleta flygettillEstland, utrustasmed en pickupmed ormburar ochköra pĂ„ fĂ€rjan iTallinn till Stockholm för att lĂ€mna lasten iett garagenorromstan. Brabetalt var det,transportenkassaskĂ„pssĂ€kermed alla erforderligadokumentutskrivnaoch klara ochsom gĂ€lldei bĂ„da riktningarna. De hade till ochmed mĂ„lat»Djurtransport« pĂ„ utsidan av bilen. Hanvisade en bild imobilen,»Inga problemmed tullen«,och om jagvar pĂ„ âsĂ„ gĂ€llde upplĂ€gget gĂ„ngerfyra. FörstdĂ„betalades hela arvodetutsom gjorde mig smĂ„ttförmögen.
»Avgjort«, sa jag utan atttveka.Jag hade dittills alltidfÄtt betalt pÄ utsatt datum ochskullehan strula medden bitenvar jag precis inteatt leka medoch detvisstehan.
»Deal«, sa gubben ochjag toghansframstrÀcktanÀve.Sen gav han mig flygbiljettenoch önskademig lyckatill medett grin som jag hade svÄrtatt tolka. Plötsligt blevjag tveksam, en
kÀnsla bara, rent intuitivt:hadejag gjort bort mig, eller skulle detbli mitt bÀsta pÄhugg nÄnsin?
NÀrjag gick ut till bilenkorsade frÄgorna varandra. Huri himmelensnamnkunde ormar vara sÄ vÀrdefulla attdekunde göra mig till mÄngmiljonÀr?Visst hadejag förlÀnge senfattat att handeln med sÀllsynta djur varbig business. Samlare betalade förmögenheter för nÄgon jÀvla skunk somintesetts till pÄ de senastefemtioÄren, ellerrövade fÄgelÀggoch uppstoppade drontar. Menormar?
Det kanskefannsutrotningshotadereptilerocksÄ?Jo, varför skulle de vara undantagna?Folk Àr vÀl somfolk Àr mest;bara det finnspengaratt göra fÄr restenstryka pÄ foten. Kanske samlare betalade mer ju giftigare de var? Skitsamma, jagkörde snokarna,sen fick göra vad de villemed dem. Bara jag fick slantarna ochburarna höll.
Mannen som lĂ€mnade över bilen iTapa liknade pĂ„ pricken estlĂ€ndaren: sammaglosögon, stirrande blickoch en hĂ„rkakapĂ„ huvudet.Antingen vardetvillingar ellersĂ„var detett estniskt nationaldrag âungefĂ€r somatt ingen kanmissta sig pĂ„ finnar medsmala,blĂ„a ögon ochhöga kindknotoroch blont rakthĂ„r. Lite asiatiskt över dem. DjingisKhanliknande nĂ€stan,förutom hĂ„ret dĂ„.
Killens engelska varmiserabel.Men jagfattadesĂ„mycket som att tvĂ„ av terrariernainnehöllgiftormaroch de större lĂ„dornaburmesiska pytonormar. De varĂ€nna riktiga baddare, tre, fyra meter lĂ„nga ochtjocka om magen eller rĂ€ttaresagt pĂ„ mitten. Killen slet idörrarna tillburarnaför attvisa attde satt som de skulle: »no tjĂ€ns,notjĂ€ns«, sa hanoch glodde pĂ„ mig med ett fĂ„nigt flinpĂ„lĂ€pparna.Okej, han visade Ă€ven att lastutrymmet var ordentligt lĂ„stâ »no tjĂ€ns« attjag skulle fĂ„ en mamba runt ratten med andra ord.
JagstÀllde in stolen, lade idrivelÀge ochgledivÀgmot Tallin med reptilernai lasten.DokumentfrÄnJordbruksverket,tillstÄnd som transportöravdjur ochpÄhittade friskhetsintyg frÄn enkorrumperadveterinÀr lÄgprydligtnedstoppade iett kuvert. Allt pÄ engelska.
MyndighetsstÀmplar förstummar ochfördummar,tÀnktejag ochlog för mig sjÀlv. En njutningsfull resa lÄgframför meden bakadEttanunderlÀppen, lite trafikoch sommaren pÄ intÄg. Det luktade succé.
Tidig vid fĂ€rjanvĂ€ntade jagikön för personbilar, större var inte vanen, menkĂ€nde migĂ€ndĂ„ viktignĂ€r jag kört ombord och lĂ„ste. »Djurtransport«, textat pĂ„ sidan vĂ€cker sĂ€rskilt intresse förvad slagsdjurman kör. Ochormar Ă€r inte detsĂ€msta,sĂ€rskilt intelivsfarliga sĂ„na.Men nu vardet ingensom frĂ„gade. Ăverfarten blevlugn,jag sov gotti singelhytt.VĂ€l tillbaka i Stockholm efter leveransenfannsett bokathotellrum dĂ€rjag skulle bo ochinvĂ€nta nyaorder.Klart attdet kĂ€ndesaningen segt att behöva korsaĂstersjön sexgĂ„ngertill. MeningenidĂ© atttautnĂ„got iförskott, varken fĂ€rjeresor eller pengar. Ligg lĂ„gt sĂ„ ordnar detsig. En devissom jag trodde pĂ„ ochsom ofta spelat mig ihĂ€nderna.Mamma pĂ„stoddessutomatt jagĂ€rett söndagsbarnoch sĂ„na skahatur.SĂ„det bordegĂ€lla nu ocksĂ„, om inte hon hade helt fel.Och detbrukadehon inte ha.Hon var bra, morsan. NĂ„gon attlitapĂ„.
Tullkillen iStockholm nöjde sig med att bara kort kika pÄ dokumenten.»Ihelvete attjag gÄrini detdÀr ormboet«, sa han med darrpÄstÀmman. »En spottkobra trÀffar ögonen pÄ minst tjugo meter.NÀtack!Dukan köra.« HanviftadeivÀgmig trots attjag intehade nÄgonspottkobra ibilen ochjag siktade lÀttad mot adressen norr om standÀr sex herpetologer vÀntade. Jagskulle bara lÀmna lasten,ialla fall pytonormarna,ligga lÄgt nÄgrada-
gar ochsen köra tillbakatillTallinn förennytransport. Efter leveranserna skulle jagvaraenförmögenman,otroligt nog.Jag var onekligen född under en lycklig stjĂ€rna, söndagsbarn som jag var âomman nu skatro pĂ„ skrock,som morsan gjorde.
Lagerlokalen varplacerad iett nedgÄnget industriomrÄde med smÄfirmor inrymdai trÀbaracker, buckliga plÄtplankmed rullad taggtrÄd pÄ krönen ochpotthÄl igruset.Enligtinstruktionenskullejag köra uppmot denspeciellaporten, signalera tvÄ gÄnger ochavslutamed ettlitet lÀngre tut.Allt flöt enligtplan, jag hittade med GPS:en, lagerporten gick uppoch jagrullade försiktigt in för att inte slÄibackspeglarna idörrstolparna.
HerpetelogernasvĂ€lkomstkommittĂ© motsvarade knappast mina förvĂ€ntningar om hur ormexperter ska se ut âellerbete sig. Visserligen ettsvĂ„rbedömtklientel, men dessa gubbar hade passat bĂ€ttre pĂ„ styckningsavdelningen ivilket slakteri som helst med sina baragrova tatuerade armar, blodigaförklĂ€den, plasthandskar ochenvit mössapĂ„toppen. Hursom helstvar de artiga,bjödpĂ„ kaffemed kaka.Snart insĂ„gjag attdeutgick ifrĂ„n att jag var vĂ€linsatti operationenoch doldedĂ€rför inget. Fascinerad kunde jag följa skĂ„despelet nĂ€rdebestĂ€mt gick till verket. Om det vartĂ€nktsĂ„, varsvĂ„rt attveta, menantagligen inte. EstlĂ€ndaren ville nog fĂ„ migatt troatt det var bara ormar jag levererade. Ju fĂ€rre som visste, destobĂ€ttre, vilket naturligtvisligger isakens natur.
Medett kraftigt grepp om pytonormarnas nackar bardeivĂ€g de kraftfullt kĂ€mpande djuren med sinavidöppna gapâ ettoch ett âtill en lĂ„ngsmal trĂ€bĂ€nk pĂ„ minst fem meter, strĂ€ckteut ormen idess fulla lĂ€ngd. DetgickĂ„tfyra fullvuxna mĂ€nför att tvinga ner djuret âoch en gubbesom skildehuvud frĂ„n kropp med ett kraftfullthugg. DĂ€reftersprĂ€ttades skinnet upp och blottlade köttet ochenimponerande rad ryggkotor medrevben under.MagsĂ€cken öppnadesoch ut drogsdelvisupplösta hönor
som försiktigt bars ivÀg iett bÀckentillett vÀggfast bord.NÀste mani kedjan, försedd med gasmask, delade hönskropparna ochutkom stora paketmed vittpulver, vÀlinslagna iplastfolie. Att dethandladeomkolabehövde jaginteens funderapÄ. Och intemig emot,intemot denhöga ersÀttning jagblivit lovad.
Omtumlad av effektiviteten, stanken frĂ„n ormarnasinnandömen,ruttnahönsoch de stora penningsummorna drack jag ett stortglas vattenoch kĂ€ndemig aningenknĂ€svag. Jagbehövde lite tidför Ă„terhĂ€mtning mĂ„stejag erkĂ€nna och fick sĂ€llskap vid bordet av en av styckarna âentrevligprick vid namn Charlie.
HanberÀttade om sinkommandesemesteriDubai medfamiljen. HanpÄstod attsolnedgÄngenobserverad frÄn en av restaurangernai Burj Khalifavar »oemotstÄndlig«. Detvar ocksÄ det definitiva drÄpslaget mot pÄstÄendetomatt jordenvar platt somenavdeandra mÀnneniskaranvar övertygadom. Men ormÄtdebÄda tvÄ.
Gick den att röka? KanskenÄgotför greken pÄ restaurangen?
NÀrjag lugnat ner migbackade jagförsiktigt ut frÄn lokalen efteratt försthaviktinbackspeglarna ochtackatnej till tvÄkilo pytonkött.
Jaggnuggademig om hakan ochskrattade för mig sjĂ€lv nĂ€r jagkörde dĂ€rifrĂ„n. En snabb kalkyl pekade mot ettgatuvĂ€rde pĂ„ runt sextio miljonerkronor perleveransâŠSextio gĂ„nger fyra. AlltsĂ„: tvĂ„hundrafyrtio mille nĂ€r jobbetvar klart! NĂ€ra en kvarts miljard.Obegripligtmycket. Ochmed tankepĂ„kolans placering var smugglingen istort settriskfriför giftormarna hade tur ochreturbiljett gĂ„ngerfyra. Vemvillrota bland kobror eller vaddet var ochtungapytonormar?
Idén var genial.
OchsÄfort uppdragetvar slutförtskullejag rulla bilenöver en kajkant ochutplÄna alla spÄr efter mig. En vecka isaltvattenskulle bryta nerÀven denstyvaste dna-spiral.Ja, en helt ny
framtid vÀntade. Fan, sÄ mycket rikare Àn denjag hade.Oman skulle ocksÄ vara rÀtt intressanthadejag hört.
Hotellet tycktes varaavuselstandard. Rumsnyckeln varplacerad bakom en trave trasiga tv-apparaterpĂ„lastkajen ochiden tidigare receptionen lĂ„g högar med smutstvĂ€tt,lakan ochörngott, förutomkronmĂ€rkta gulflĂ€ckiga kökshanddukar. Trapporna upp till andra vĂ„ningenvar rĂ„gademed skrĂ€p ochvĂ€ggarna klottrade.Till ochmed Kilroy hade varit dĂ€r, jagsom trodde att hanvar dödoch begravenför lĂ€nge sen. NĂ€rjag sĂ„ öppnade dörren till rum 220gapadejag stort för attförstĂ€rka min egen förvĂ„ning,enovana jaghar.Rummet varingetrum, utanen vĂ€lstĂ€dad svit med en tung soffgruppi mitten, ettdigert skrivbord med skrivunderlĂ€ggi lĂ€der ochpappoch oljemĂ„lningar pĂ„ vĂ€ggarna, ialla fall sĂ„gdeutsĂ„. Vidare varsovgemaket försett med en nybĂ€ddad dubbelsĂ€ng,speglar itaket ochenexklusiv herrbetjĂ€ntigissningsvisjakarandaâ badrummetendrömi hollĂ€ndskt kakel, Ă€deltrĂ€ ochett duschförhĂ€nge medbĂ„tmotiv med sĂ„na dĂ€r stora segelskutorfrĂ„nförr. Ochinget behövde jag betala enligt överenskommelsen med estlĂ€ndaren.
Av taktiska skÀlfanns detingen rumservicepÄplats. Ingen annanpersonal heller. Verksamhetensköttes doldför insyn ochkÄken hade rÀddats frÄnrivning genom en rÄdig, menlikvÀl falsk k-mÀrkning,utförd avmaffians mÀn pÄ lÀnsstyrelsen.
Huset som stod och blĂ€ngde medsinatommaspegelfönster var enligt uppgift den enda fridlystasjuttiotalslĂ„dan ilandetsom saknadeall form av estetikâ kanskejustdĂ€rförden sparades?
Somkompensationför uteblivna uniformeradepiccolos var sviten utrustadmed kylskÄp/frys ochenavancerad mikro som jagaldrigförstodmig pÄ,men som tur var fannsdet en begripligare vidsidan om. DÀrutöver ettknökfullt barskÄp medbland annat vsop-mÀrktCognac,entjugoÄrig rökig whisky och flera
flaskor torrt vin frĂ„n Chablis. Trotsfrestelsenbeslöt jag migför att avstĂ„ alkohol. Ett berusat förfluget ord, ettomdömeslöst yttrande ochjag kundebli utlĂ€mnad tillordningsmakten av nĂ„gon billiggolareâ fördet kundejuhĂ€ndaatt jag fick för migatt gĂ„ ut ochdessutomvar jagvĂ€l knappast ensampĂ„hotellet. DĂ€rför isolerade jag mig, drack bara mineralvatten, Ă„t utsökta franska frysta rĂ€tter frĂ„n Picarditunna plastbyttor,sov ochtankade nerfem högklassiska tyskaoch brittiska tv-seriermed hemmabiokĂ€nsla. De tre dygnen före nĂ€sta transportförsvann snabbt,men en inre Ă€ngslan gjorde sig pĂ„mind ju nĂ€rmare resan jag kom.
NÀsta tur blevlikastörningsfrisom denförsta;likasÄ den tredje. UtÄt sett.Men jobbet slet,drogoch spÀnde nervernamed gnÀllande stÀmskruvar,smugglingen togpÄmig, ingetsnack om saken. NÀrjag senastegÄngenkördeiland medmin otillÄtna last svettadesjag svÄrt under armarna,foten pÄ gasenhoppade ochdet varknapptatt jagförmÄdde krypköra, stanna ochvisa uppgÀllandefalskadokumentvid tullen.Jag fick till ochmed en ingivelseatt trycka plattani botten,sprÀnga bommarna, dra ivÀg in till stan ochdjupt nerinÄgotunderjordiskt garagedÀr ingen kunde hitta mig.
Detvar tvÄ dagar kvar tillden fjÀrde ochsista resan. En jÀvla sista resa.Det voreinteunderligt om tullarnabörjatana orÄd. Naturligtvis hade de aldrigvarit med om attenkille somfyra gÄnger pÄ rakenkör ut ochinsamma gamlagiftiga ormar. Förutom de fÀrska pytonormarna vardet en kobraoch tvÄpuffadderenligt herpetologerna igaraget.DesistnÀmnda sÄg rent ondskefulla ut,korta ochtjocka,nÀstantrekantiga ochvÀste sÄ fort manknackade pÄ glaset.Ingaman skulle vilja ha isÀngen. HuggtÀnderna var lÄnga somtandpetare.
JaglĂ„g pĂ„ dubbelsĂ€ngenoch stirradepĂ„den gigantiska tv-skĂ€rmen dĂ€r Al Pacinoâ en kille jagalltidblandar ihop medRobert
De Niro âsom i filmengick undernamnet Tony Montana, sprejade ytterligareenkonkurrent.Men filmen intresserade mig inte, trots attvijobbade isamma bransch. Inteheller den utsöktamaten smakadelĂ€ngreoch jag kĂ€nde miginstĂ€ngd.
Denstora rastlösheten varpĂ„vĂ€g upp ur kĂ€llaren âett pockande monster som jag sĂ„ lĂ€ngeförsöktatt hĂ„llai schack bakom skyddsrumsdörrar ochmatamed franskt cuisine.
Attligga lĂ„gt krĂ€vdemycket nuâ en kall dusch skulle knappast hjĂ€lpa. Inteen p-rulle heller,jag skulle aldrig fĂ„ upp den under rĂ„dandeomstĂ€ndigheter.Tankarnasyssladebaramed bilenoch tullen ochpolisuniformer ochjĂ€vligt elaka ormarâŠ
Jagslog upp en konjak.Jag mĂ„ste fĂ„ kontroll över tankarna. JaglĂ€ppjade, sippade,drack ochslukade ochkĂ€nde vĂ€rmen sticka istrupeoch mage.Jag slog upp mer ochmĂ„dde lite bĂ€ttre. Jagvisste atttre glas brukade maxa njutningen. SĂ„ jag spillde upp den tredjedosen ochslukade senen fjĂ€rdeför att vara heltsĂ€ker pĂ„ att fĂ„behĂ„lla kĂ€nslan âoch hĂ„lla olusten borta.
Förihelvete grabben! En resa tilloch du kan kvitterauthela löningen.Och varför inte sen startaenegen importfirma? Ăr intedet ett skĂ€l att fira?
Vemskullesvara nej pÄ denfrÄgan?
Jagbehövde kommaut! ĂndĂ„ligga lĂ„gtâŠBarakĂ€nna frisk luft,fĂ„annat atttitta pĂ„Ă€nenjĂ€vla tv-skĂ€rm.Enkort promenad bara.
Den nedslÀcktahotellkorridorenlÄg tomoch bitvis svartsÄ jag fick treva migframtilltrappan. Jagsparkade undan drivor av papp, tidningaroch gud vet vad⊠Ett barbesök skulle sitta fint.Nervdallret mÄstedÀmpaslitetill. Detvar minst tvÄdagar kvar innan nÀsta resa.Hur skullejag stÄut?
Dricka mig dit?
Kanskeingen dumidĂ©âŠeller sĂ„ varen jĂ€vligt dum idĂ©.
InnehÄllsdeklaration:
Sött,surt, sötsurt, beskt, salt, svavel, konstgjordasmakÀmnen samt gelatin av gris. KanÀven innehÄlla fördomar,svordomar ochsvÄrsmÀlta sanningar.
