Tiden har inget minne
Berättelser av Karin Edvall
Tiden har inget minne
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Karin Edvall
Omslagsfigur: Åsa Chambert
Grafisk form: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-171-6
Tiden har inget minne
Berättelser av Karin Edvall
Tidigare utgivning:
De bortglömdas skuggor, dokumentär i kvinnohistoria (2002)
Med den Ondes hjälp, roman (2004)
Spåren efter Tora, roman (2006)
Vinkelgatan 53, roman (2006)
På spaning efter Deborah, roman (2011)
Gustafs resa, dokumentär i medicinhistoria (2014)
LAPPTÄCKET, dramadokumentär (2015–2016)
Vandrarna, Bönderna, Rosorna, Humlorna (2016)
Skärvor av glas, roman (2017)
Medan skogen tiger, roman (2021)
Recensioner:
De bortglömdas skuggor
”[…] frilägger med medkänsla kvinnors livsvillkor och omständigheter, så här kan det ha varit, detta är belagt, så mycket vet man – och just det stramt faktiska bredvid osäkerheten, att hon bara till hälften fyller i, gör det så oavslutat upprivande.”
Pia Bergström Edwards, Aftonbladet
Med den Ondes hjälp
”Faktum är att Edvall på ett lite arkaiserande språk men ändå skickligt frilägger hur grova brott begås i stundens ingivelse av annars tämligen intelligenta människor.”
Carina Waern, Helsingborgsbladet
Spåren efter Tora
”Romanen är skickligt konstruerad med återblickar som fördjupar.”
Per Runesson, Västerbottens-Kuriren
Vinkelgatan 53
”Berättelserna tvinnas konstfärdigt om varandra och visar ett mönster av drömmar som förträngts, sanningar som förtigits och män som satt outplånliga spår innan de försvunnit.”
Pia Lindstrand, BTJ
”Det är en konsekvent och trovärdig skildring av social fobi.”
Pia Lindstrand, BTJ
Gustafs resa
”Vi får följa Gustaf och hans familj till slutet av 1930-talet. Edvall skildrar hur livet kunde te sig för vanligt folk i Sverige i en brytningstid mellan gammalt och nytt.”
Pia Holmström, BTJ
Medan skogen tiger
”Skogen drar dem till sig och träden står som tigande vittnen … Karin är gift med Henrik men hamnar ofta på omvägar. Britta är kanske en av de få som vet hur rövarna i grottan, de som alla fruktar, ser ut och Kerstin står nästan varje kväll utanför huset och spanar bort mot skogen – för tänk om han, Christian, kommer gående.”
Västerbottens-Kuriren
Tid känns inte, syns inte och gör ingen klokare bara för att den går.
Prolog
Korparna glider över djupet, sida vid sida flyger de. Luften är kylig och vinden snål när de svänger in över Midgård. Morgonljuden klingar tydliga trots att mörkret består. Någon vässar en spjutyxa, ett spädbarn skriker och kvinnan som står utanför huset hivar ut nattens kroppsvätskor på marken.
Odens steg borta i Asgård börjar bli tunga nu. Han väntar och rastlösheten ökar med oron. Utan korparna förlorar Oden sitt allvetande och just därför kan de inte låta bli att dra ut på tiden, bara för att retas.
Solen står redan högt på himlen när korparna landar på Odens axlar. Oron övergår i tacksamhet och det rister en suck genom den trötta, gamla, jordskorpan.
”Allt väl ute i världen”, kraxar Hugin. ”Det finns ingenting att rapportera.”
”Det har jag svårt att tro”, fnyser Oden.
”Men det är sant”, svarar Hugin och drar en fjäder genom näbben.
”Och i Midgård?” fortsätter Oden.
”Även bland människor är allt väl denna morgon”, svarar Munin. ”Åtminstone var det så för en stund sedan.”
”Är det verkligen säkert?”
”Ja, riktigt säkert.”
Ögon
STJÄL EN SMULA AV DERAS LIV
Natten är varm och mörk, nästan tropisk, och på andra sidan kanalen vältrar sig staden i svett och längtan.
Det är inte första gången hon sitter här, inte tionde heller och det händer att hon tar med sig anteckningsblocket ut. Håkan sover redan. Kom och lägg dig, sa han innan han kröp ner under täcket. Alldeles strax, svarade hon men i stället hällde hon upp kaffe i Muminmuggen och drog upp balkongdörren. Här ute börjar natten i en ända men slutar oftast i en helt annan. Nere på gatan rör sig människor i en ojämn ström och hon är tjuvlyssnaren på balkongen som stjäl en smula av deras liv.
Kyrkklockan i parken slår ett ensligt slag och en handfull killar drar förbi nere på gatan. En har sorg i rösten och en annan försöker trösta.
”Vet du inte vad man gör när man är singel? Har du missat det? Jo, man knullar, man knullar så in i helvete!”
Hon sträcker på nacken men lyckas bara få en skymt av deras ljusa jackor. Knulla runt så in i helvete känns meningslöst och förhållandet med Håkan vore dödsdömt. Inte från hans sida nödvändigtvis men allt som de delar skulle bli smutsigt och motbjudande.
Tiden går utan att pocka på uppmärksamhet. Den har inget minne men i de oräkneliga ögonblick som passerar formas vår dåtid och nutid. Berättelsesamlingen börjar vid ett balkongräcke i nutid, när hon som tittar ut blir vittne till vad som händer nere på gatan, och fortsätter bakåt mot henne som vägrar släppa den blå klänningen som hon håller i famnen tusen år tidigare.
1973 sitter två tjejer bakom Konsum till långt efter midnatt. 1849 vet Sofia fortfarande inte vad som hände hennes man när han försvann för så många år sedan. 1773 springer Ingrid på allvar för livet med samhällets blodhundar i hasorna. 1732 serverar en besviken Barbro Carl Linnaeus och Peter Artedi brännvin på gästgiveriet i Levar. 1567
1973 sitter två tjejer bakom Konsum till långt efter midnatt för att berätta i skolan att de varit ute nästan hela natten. 1849 vet Sofia fortfarande inte vad som hände hennes man när han försvann för så många år sedan. 1773 springer Ingrid på allvar för livet med samhällets blodhundar i hasorna. 1732 serverar en besviken Barbro Carl Linnaeus och Peter Artaedi brännvin på gästgiveriet i Levar 1567
sitter Karin Månsdotter inlåst i ett torn med en mycket sjuk Erik XIV, och så är det Helga som 1350, pestens år, knappt vågar öppna ögonen –för tänk om världen inte finns kvar.
sitter Karin Månsdotter inlåst i ett torn med en mycket sjuk Erik XIV och så är det Helga som 1350, pestens år, knappt vågar öppna ögonen för tänk om världen inte finns kvar.
Tiden går utan att pocka på uppmärksamhet. Den har inget minne, men i de oräkneliga ögonblick som passerar formas vår dåtid och nutid. Berättelserna börjar på en balkong i nutid och fortsätter tusen år bakåt, till kvinnan som håller en blå klänning i sin famn.
Karin Edvall har skrivit både dokumentärer och romaner. Tiden har inget minne är hennes första berättelsesamling.