



















































![]()






































































































Tiden har inget minne
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Karin Edvall
Omslagsfigur: Ă sa Chambert
Grafisk form: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-171-6
Tidigare utgivning:
De bortglömdas skuggor, dokumentÀr i kvinnohistoria (2002)
Med den Ondes hjÀlp, roman (2004)
SpÄren efter Tora, roman (2006)
Vinkelgatan 53, roman (2006)
PĂ„ spaning efter Deborah, roman (2011)
Gustafs resa, dokumentÀr i medicinhistoria (2014)
LAPPTĂCKET, dramadokumentĂ€r (2015â2016)
Vandrarna, Bönderna, Rosorna, Humlorna (2016)
SkÀrvor av glas, roman (2017)
Medan skogen tiger, roman (2021)
Recensioner:
De bortglömdas skuggor
â[âŠ] frilĂ€gger med medkĂ€nsla kvinnors livsvillkor och omstĂ€ndigheter, sĂ„ hĂ€r kan det ha varit, detta Ă€r belagt, sĂ„ mycket vet man â och just det stramt faktiska bredvid osĂ€kerheten, att hon bara till hĂ€lften fyller i, gör det sĂ„ oavslutat upprivande.â
Pia Bergström Edwards, Aftonbladet
Med den Ondes hjÀlp
âFaktum Ă€r att Edvall pĂ„ ett lite arkaiserande sprĂ„k men Ă€ndĂ„ skickligt frilĂ€gger hur grova brott begĂ„s i stundens ingivelse av annars tĂ€mligen intelligenta mĂ€nniskor.â
Carina Waern, Helsingborgsbladet
SpÄren efter Tora
âRomanen Ă€r skickligt konstruerad med Ă„terblickar som fördjupar.â
Per Runesson, VĂ€sterbottens-Kuriren
Vinkelgatan 53
âBerĂ€ttelserna tvinnas konstfĂ€rdigt om varandra och visar ett mönster av drömmar som förtrĂ€ngts, sanningar som förtigits och mĂ€n som satt outplĂ„nliga spĂ„r innan de försvunnit.â
Pia Lindstrand, BTJ
âDet Ă€r en konsekvent och trovĂ€rdig skildring av social fobi.â
Pia Lindstrand, BTJ
Gustafs resa
âVi fĂ„r följa Gustaf och hans familj till slutet av 1930-talet. Edvall skildrar hur livet kunde te sig för vanligt folk i Sverige i en brytningstid mellan gammalt och nytt.â
Pia Holmström, BTJ
Medan skogen tiger
âSkogen drar dem till sig och trĂ€den stĂ„r som tigande vittnen ⊠Karin Ă€r gift med Henrik men hamnar ofta pĂ„ omvĂ€gar. Britta Ă€r kanske en av de fĂ„ som vet hur rövarna i grottan, de som alla fruktar, ser ut och Kerstin stĂ„r nĂ€stan varje kvĂ€ll utanför huset och spanar bort mot skogen â för tĂ€nk om han, Christian, kommer gĂ„ende.â
VĂ€sterbottens-Kuriren
Tid kÀnns inte, syns inte och gör ingen klokare bara för att den gÄr.
Korparna glider över djupet, sida vid sida flyger de. Luften Àr kylig och vinden snÄl nÀr de svÀnger in över MidgÄrd. Morgonljuden klingar tydliga trots att mörkret bestÄr. NÄgon vÀssar en spjutyxa, ett spÀdbarn skriker och kvinnan som stÄr utanför huset hivar ut nattens kroppsvÀtskor pÄ marken.
Odens steg borta i AsgÄrd börjar bli tunga nu. Han vÀntar och rastlösheten ökar med oron. Utan korparna förlorar Oden sitt allvetande och just dÀrför kan de inte lÄta bli att dra ut pÄ tiden, bara för att retas.
Solen stÄr redan högt pÄ himlen nÀr korparna landar pÄ Odens axlar. Oron övergÄr i tacksamhet och det rister en suck genom den trötta, gamla, jordskorpan.
âAllt vĂ€l ute i vĂ€rldenâ, kraxar Hugin. âDet finns ingenting att rapportera.â
âDet har jag svĂ„rt att troâ, fnyser Oden.
âMen det Ă€r santâ, svarar Hugin och drar en fjĂ€der genom nĂ€bben.
âOch i MidgĂ„rd?â fortsĂ€tter Oden.
âĂven bland mĂ€nniskor Ă€r allt vĂ€l denna morgonâ, svarar Munin. âĂ tminstone var det sĂ„ för en stund sedan.â
âĂr det verkligen sĂ€kert?â
âJa, riktigt sĂ€kert.â
Natten Àr varm och mörk, nÀstan tropisk, och pÄ andra sidan kanalen vÀltrar sig staden i svett och lÀngtan.
Det Àr inte första gÄngen hon sitter hÀr, inte tionde heller och det hÀnder att hon tar med sig anteckningsblocket ut. HÄkan sover redan. Kom och lÀgg dig, sa han innan han kröp ner under tÀcket. Alldeles strax, svarade hon men i stÀllet hÀllde hon upp kaffe i Muminmuggen och drog upp balkongdörren. HÀr ute börjar natten i en Ànda men slutar oftast i en helt annan. Nere pÄ gatan rör sig mÀnniskor i en ojÀmn ström och hon Àr tjuvlyssnaren pÄ balkongen som stjÀl en smula av deras liv.
Kyrkklockan i parken slÄr ett ensligt slag och en handfull killar drar förbi nere pÄ gatan. En har sorg i rösten och en annan försöker trösta.
âVet du inte vad man gör nĂ€r man Ă€r singel? Har du missat det? Jo, man knullar, man knullar sĂ„ in i helvete!â
Hon strÀcker pÄ nacken men lyckas bara fÄ en skymt av deras ljusa jackor. Knulla runt sÄ in i helvete kÀnns meningslöst och förhÄllandet med HÄkan vore dödsdömt. Inte frÄn hans sida nödvÀndigtvis men allt som de delar skulle bli smutsigt och motbjudande.
Tiden gÄr utan att pocka pÄ uppmÀrksamhet. Den har inget minne men i de orÀkneliga ögonblick som passerar formas vÄr dÄtid och nutid. BerÀttelsesamlingen börjar vid ett balkongrÀcke i nutid, nÀr hon som tittar ut blir vittne till vad som hÀnder nere pÄ gatan, och fortsÀtter bakÄt mot henne som vÀgrar slÀppa den blÄ klÀnningen som hon hÄller i famnen tusen Är tidigare.
1973 sitter tvÄ tjejer bakom Konsum till lÄngt efter midnatt. 1849 vet Sofia fortfarande inte vad som hÀnde hennes man nÀr han försvann för sÄ mÄnga Är sedan. 1773 springer Ingrid pÄ allvar för livet med samhÀllets blodhundar i hasorna. 1732 serverar en besviken Barbro Carl Linnaeus och Peter Artedi brÀnnvin pÄ gÀstgiveriet i Levar. 1567
1973 sitter tvÄ tjejer bakom Konsum till lÄngt efter midnatt för att berÀtta i skolan att de varit ute nÀstan hela natten. 1849 vet Sofia fortfarande inte vad som hÀnde hennes man nÀr han försvann för sÄ mÄnga Är sedan. 1773 springer Ingrid pÄ allvar för livet med samhÀllets blodhundar i hasorna. 1732 serverar en besviken Barbro Carl Linnaeus och Peter Artaedi brÀnnvin pÄ gÀstgiveriet i Levar 1567
sitter Karin MĂ„nsdotter inlĂ„st i ett torn med en mycket sjuk Erik XIV, och sĂ„ Ă€r det Helga som 1350, pestens Ă„r, knappt vĂ„gar öppna ögonen âför tĂ€nk om vĂ€rlden inte finns kvar.
sitter Karin MÄnsdotter inlÄst i ett torn med en mycket sjuk Erik XIV och sÄ Àr det Helga som 1350, pestens Är, knappt vÄgar öppna ögonen för tÀnk om vÀrlden inte finns kvar.
Tiden gÄr utan att pocka pÄ uppmÀrksamhet. Den har inget minne, men i de orÀkneliga ögonblick som passerar formas vÄr dÄtid och nutid. BerÀttelserna börjar pÄ en balkong i nutid och fortsÀtter tusen Är bakÄt, till kvinnan som hÄller en blÄ klÀnning i sin famn.

Karin Edvall har skrivit bÄde dokumentÀrer och romaner. Tiden har inget minne Àr hennes första berÀttelsesamling.