9789180971690

ModellMorden StellanStái

En erotisk kriminalroman av författrentill Morden på Grytö och Denenesbröd

Lördag12september (åretinnan)

Wildalåg ochströttittade på tv´n när nyheternabörjade. Hon satte sigupp ochlyssnade intensivtnär nyhetsuppläsaren förkunnade:

“Ett Braathenplan, tillhörande Apollo,försvann klockanarton ochtjugofem från radarnöverEgeiska havet,strax norr om Levsos. Planet har trehundrasjuttiopassagerareombord”

-ÅkerinteRobinoch Tindramed Apollo?frågade Wilda.

-Jo, jagtrordet,svarade Hannes.Deskulleväl komma hem idag.

Honhörde inte fortsättningen utan gick fram ochtillbakai lägenheten. Honvissteintevad hon skulle ta sigtill. Hon måsteförsöka komma ikontaktmed Apollo.Men hon komsig inte föratt göradet.Hannesförsöktelugna henne utan attdet gav någon effekt.Efteratt ha försöktprata medhenne itjugo minuter toghan självtelefonen ochletade upp numrettill resebyrån. Närhan komframvar han nummernittioåttai kön.

Hanlät telefonen ligga så attsignalerna gick fram.Efteren halvtimme varhan nummersjuttiotvå.

-I den här takten, sa han, kommerviatt få pratamed dem inattnågon gång.

-Skiti Apollo,utbrast hon. Ring TV4i stället.

Hanprovade alla möjligainstanser föratt försökafåvetavad somhänt medplanet.Det varendera upptaget ellerenotroligt lång kö hos alla.Deinsåg attdet baravar attinväntanästa nyhetssändning elleratt någonringde. Plötsligtringde hennes telefon.

-Mamma,sahon ochbörjade gråtanär hon svarade. Harduhörtnågot?

-Nej,sahon. Vi försöker ringa överallt mendet är omöjligt attkomma fram -Samma här,saWilda.

-Vihar insett attdet baraäratt vänta, fortsattehon.

-Det måstejuvaranågontingvikan göra, sa Lena.

-Resecentrum! utbrastWilda. Både här ochi Åkersta.

-Ja, sa Lena. Vi hörssen.

Honfortsatte attringa till Apollo utan attkomma fram.Efter en halvtimme tänkte hon försig självatt hon skulleringa en sista gång ochhon blev överraskadnär killen iandra luren svarade. Honstammade fram frågan om de hade hört något om planet menficksvaretatt de fortfarande inget visste. Han berättade attflygledarna på Thassosintefåttnågon signal från planet när de skulle ha kommitinöverderas luftrum. De flög över Levsosoch skulle sedan gå österomThassosnär det försvann från radarn. Honsatte signer ochstora tårar rullade nerförhennes kinder.Hon varhelttom.Hannes försökte trösta henne så gottdet gick menhan misslyckades “Min älskade syster,tänkte hon” ochbrast ut iengränslös gråt.

Planet fortsatteatt skaka inågraminuter innandet blev helt tyst.Det enda de hörde varvinden sombröts av vingarna. TindrahöllRobinkrampaktigt runt armenoch grät.Det gjorde även Linna somhölli armstöden så attknogarna vitnade. Hans hjärta slog hårtoch han svettades ymnigt. Inne icockpit vardet febril aktivitet. De försökte lugna passagerarna meninget av tekniken fungerade. Dörren in till dem varlåst, så de kunde inte kommunicera mednågon annan än varandra. Tobias,kaptenen,bad sinkollega Göran atthitta en landningsplats. Hanville helst inte landa ivattnet. Göranspanadeutöverhorisonten medan planet sakta tappade höjd. Detenda han sågvar vatten ochbergiga öar. -Där!han skrek ut ordet

-Lugn, sa Tobias.Var?

-Styrbord, stortgrönt fält

Hansvängde planet ochhoppades attdeskullehinna fram till fältet innan planet togmark. Tyst gled det vidaremot fältet somkom närmare förvarje sekund de sjönk.Göran försökte fällaner landningshjulen utan attlyckas. Ingentingfungerade. Somi slow motion sjönk de motmarkenoch Tobias försökte hålla planet så plant sommöjligt.Mjukt sattehan ner maskinen somgledframöverdet gröna fältet.Itaktmed att maskinen tappadefart, vred det sigåtvänster. Planet studsade till när det träffade en vägsom korsade deras “landningsbana”, brötsitu ochdefem bakerstaraderna flög ut ur planet.Robinkände hur vinden virvlade in genom det stora hålet somöppnade sig. Eftermånga hundrameter stannade planet till sist ochenenormtystnad infann sig. Robinkontrollerade så attTindraoch Linna, somsatthelt stilla ochstirrade rakt fram,var vidmedvetande ochoskadda innan han tittade bakåt ochsåg attplanet hade brutitsitu fem rader bakom dem.Han lossade snabbt säkerhetsbältetoch togsig framåt iplanet.Allasom satt före brottetvar vidliv, inga varskadade utan satt stillapåsinaplatser.Många av de vuxnagrättyst ochbarnen skrek hysteriskt.Han vände och fortsatte bakåt iplanet utan attsenågrasom varskadade. Närhan komframtillflygvärdinnorna grät tvåhysteriskt.En av deras kollegor hade försvunnitutgenomhålet.Han berättade vadhan sett ochbad dem kollatillpiloterna. När han gick tillbakatillsin fruoch Linna ropade han till alla som satt på planet attdeskullesitta kvar.

-Jag ska gå ut ochsehur de serut, sa hantill Tindra.

-Var försiktig, sa hon.

Hanhoppade ut ur hålet iden bakre delen av planet ochså direkt åtta personer somjämrade sigi sina stolar någrameter bakom planet.Bakom sighörde han attenavdeandra passagerarna hade gjorthonomsällskapoch pratademed

passagerarna istolarnautanför planet.Längrebortfrånplanet lågkroppar utspridda ochhan sågatt en delavdem vardöda. Inte många, fyra styckenräknade han till,varav en flygvärdinna, resten hade klarat sig. Någramed beneller armbrott, andramed skärsår.Ingen varlivshotande skadad enligtvad han kunde se.Han ropade in till flygvärdinnorna att öppna nödutgångarna.

-Hej,sahan till mannen sompratade meddeoskadda närmast planet.Robin.

-Hej Thomas,jag är läkare,upplystehan.

-Polis,saRobin.

-Viborde kollaomdet finns flerasjukvårdsutbildade där inne, fortsattehan.

-Ja, sa han. Kollardudet?

-Fixar,svarade Robinoch gick borttillplanet. Hanropade in till Tindrasom komframtillöppningen.Han förklarade vadhan ville atthon skullegöra, så hon vände och togsig framåt iplanet.När hon gåttigenomalla platserhade hon fått tagi femstyckensom hon skickade ut till honom Robintog uppsin telefonoch försökte ringa menden vardöd. Passagerarna började kommauturplanet viaderutschkanor somflygvärdinnorna löst ut.Tre kvinnor komframtillhonom ochThomas ochsaatt de varsjuksköterskor. Robin dirigerade dem längrebortfrånplanet föratt ta hand om de skadade. Hantog medsig Thomas ochgickborttilldedöda föratt flytta dem längrebortfrånplanet ochför atttäcka över dem.Deladem bredvid varandra, hittade flerahanddukar somdelade över dem ochskyndade sigsedan tillbaka till de skadade.

Tindraklevutpåvingen medenskakande Linna bredvidsig somhöllhårti Tindras armoch följde henne utan attvetavar hon gick. Tindraförstod atthon inte skullekunna hoppa från vingen. Fallhöjden varför stor.Hon ropade till de andraatt de skulle ståkvartills de hade någonformavluftkudde eller

liknande atthoppapå. De somhade åktutpårutschkanorna samlades cirkahundrameter från planet.Robin gick runt planet ochkollade så attdet inte lågnågraskadade passagerarevid sidan av ellerframför planet.När han tittade upp motcockpit såghan attpiloterna fortfarandesattdär.Den ene av dem höllupp en lapp där det stod “Kommerinteut”.

Hanvände ochgicktillbakatillvingen där Tindrastod.

-Tindra, skrek han.

-Ja?

-Tamed digpassagerarna in igen ochgådeandra utgångarna, där rutschkanorna är.Där kommer ni ut.

-Okej, sa hon ochbörjade ropa till de andrasom stod på vingen

Saktavände de tillbakaini planet ochbörjade gå mot utgångarna. Tindravinkade förbiallasåatt hon ochLinna skulle vara de somgicksistin. Närhon fått in alla ropade hon på dem somstodpåandravingen. Honväntade tillsallahade gåttinnan hon sa till Linna attväntasåatt hon kunde kontrollera attallagåttav. Närhon gick fram till cockpit och knackade hörde hon attnågon knackade tillbakadärifrån. Hon försökte öppna dörrenutanatt lyckas, så hon sprang tillbaka till Linna ochtog medhenne av planet.

Robinsom stod utanför ochväntade på dem mindes attde passerade en vägstrax innan de togmark, menhan kunde inte se någon när han vände sigvästerut, där de komifrån.

Detenda han kunde se varett fält.Helahorisonten, ialla riktningar,var grön. Tindraoch Linna komspringande fram till honom.

-Hur är det meder? undrade han.

-Skakiga ben ochhög puls, sa Tindra.

-Du? sa han ochtittade på Linna.

-Jag skakari helakroppen, sa hon.

-Tapådig glasögonen, sa han, så attduinteblir igenkänd. Deträckermed attvihar kraschat ettplan.

Honhade helatiden ståttvänd motTindramed de andra passagerarna bakom ryggen utan atttapåsig solglasögonen somhon höllihanden. Robinsaatt han skulletitta till piloternaoch se om det fanns någonväg ellerliknandei närheten. Närhan komframtill fronten av planet ochtittade upp, pekade piloternaframåt, så han började gå iden riktning de pekade. Eftercirka femtio meterkom han fram till en smal grusväg. Hanvände tillbakatill tjejerna somnuanslutittill de andraoch stod cirkahundra meterbakom planet.När han komframstodenman ochpratade medhenne.Linna stod en bitifrån medryggen motallaandra.

-Kan jaglåna dig? frågadehan mannen.

-Absolut,svarade han. Vadvillduatt jagska göra?

-Degår en vägsom korsar,femtiometer framför planet.Kan du ta meddig någonoch gå till högerpå den ochseomnikan hittaett hus?

-Det kanjag göra, svarade han.

-Bra,saRobin, då tarjag vänster.

-Vill ni följamed tjejer?

-Såklart,sabåda två.

Innan de gick ropade Robintilldesom stod bakom planet och förklarade vaddeskullegöra. Flygvärdinnornakom ut med filtar somdedelade ut till de sombehövde, fick order om att hämta allvårdutrustning de hade på planet ochförse de som hade sjukvårdsutbildning meddet.Han trodde inte attnågon skulle ta emot filtarna iden trettiofemgradiga värmen. Linna kördener kepsen ipannan, stackinarmen under Tindrasoch traskade iväg tillsammans medRobin. De vekavtillvänster när de komframtill den lilla grusvägen. Vägen gick rakt fram ochdet enda de sågvar gröna fält.Efter atthagåtti tjugo minuter funderade de på attvända. Vägen verkade aldrig ta slut.

-Där,skrek Linna, till höger. Detser ut somett hus somstickerupp.

-Ja, du har rätt,saRobin. Vi fårhoppas attdet är bebott.

De höjde tempot på stegen ochefter femminuter komde fram till en större,asfalterad, väg. De följde vägen till höger ochtre hundrameter senaresåg de attdet inte baravar ett hus utan en bondgårdmed lador,förråd, uthus ochtvå stora boningshus.När de komframsåg de även traktorer, skördetröskoroch andramaskiner somanvändesi ett jordbruk.Desåg inga personer ute, så de knackade på dörren till det störstahuset.Mannen somöppnade vari sextioårsåldern, gråoch sliten.

-Engelska?undrade Robin.

-Hayir,samannen.

-Bahar,skrek han sedan.

De fick väntaenstund innan en väldigtsöt flicka i femtonårsåldernuppenbarade sigbakom mannen.De pratade ettspråk somRobinhade hörttidigaremen inte kunde placera.

-Engelska?undrade Robinigen.

-Lite, svarade tjejen.

-Var är vi?undrade han.

-Yenikarpuzlu,sahon.

-Turkiet?frågadeRobin.

-Ja, sa hon. Alldeles vidgränsen till Grekland. Hanberättade sedan om flygkraschen ochatt detstodfolkvid planet somvar skadade ochbehövdesjukvård.Skakad berättade hon attdet fanns ettsjukhus inne istadenmen att det inte varsåstort.Han undrade om hon kunde ringatill sjukhuset ochbedem skicka så många ambulanser de hade till honom,såskulle han guida dem till olycksplatsen.De väntade otåligtmedan hon ringde. Närhon lagt på berättade hon attdet kommer treambulanser,brandbilaroch polisom baranågraminuter.

Tiominuter senarestannade karavanen utanförbondgården. Robinsatte sigi den första ambulansen medan Tindraoch Linna satte sigi en polisbillängrebak.Det togintelång tidatt komma fram till planet även om brandbilarnahade svårt attta sigframpåden smalavägen. Robinhoppade ur ambulansen, somfortsatte ut på fältet,och sprang fram till den första brandbilen. Hanpekade upp motcockpit därpiloternavinkade tillbakatilldem ochgjordeett korsteckenframför bröstetsom visade attdesattfast. De kördedirektframtillcockpit, hissade upp stegen ochborrade ettstort håli fönstret.Tindra ochLinna satt kvari polisbilenoch väntade på attRobin skulle komma.Han skickade iväg den andrabrandbilenmot stjärtpartiet på planet ochgicksedan till bilendär tjejerna satt. Hanundrade om polismannen ibilenhadeentelefon Hanficklåna den ochfrågadeTindraomWildas telefonnummer.

Lena ringde till Wildaoch förklarade atthon pratat med Resecentrummen attdehellerintevisstenågot.Debara väntade på attnågonfrånflygbolaget ellerApolloskulle höra av sigoch berätta vadsom hänt.Det hade nu gåttentimme sedan TV4-nyheterna hade gåttutmed informationenomdet försvunna planet.Hon sattepåtv´noch nyheterna på Tvåan. “Det Braathen-plan somtroshastörtat iEgeiska havet har ännu inte lokaliserats.Planet,med trehundrasjuttio passagerare, lyfte från Kosinternationella flygplatsklockan sjuttonfemtonoch beräknadeslanda på Arlanda tjugoett noll noll. Efteratt ha passeratönLevsos, slutade all kommunikation attfungera, planet förlorade höjdoch försvann sedan från radarnarton nollfem”.

-Det är Tindras plan! Wildaskrek ut sinförtvivlanoch storgrät så atthon knappt fick någon luft.

-Kom,saHannes, vi åker till Grytö.

Hantog medsig henne, sattehennei bilenoch kördemot Grytö. Honsattbredvid honom ochhulkade. Självmådde han riktigtdåligtmen han kunde inte visa henne det utan måste försökavarastark förhenne. UtepåGrytö vardelika förtvivlade. Både personal,gäster, Lena ochLarssatti spänd förväntan på attfåhöranågot.Sociala medier hade bara spekulationer om vadsom hänt.Ryssarnahade skjutit ner det,piloterna hade tagitsjälvmord ochsåvidare. Likaså alla tidningar.Ingen hade någotkonkretatt kommamed ochingen hade hörtnågot. Tjugo över nioringde Wildas telefon.

-Plusnittio? sa hon frågande.

-Ingen aning, svarade Hannes.

-Hallå.Det är WildaAhlströmmer

-Ursäkta attjag inte ringde när vi landade, men telefonen vardöd, sa Robin

-Var fanärni? Vadhar hänt?Lever alla?Hon skrek ut frågorna.

-Ingen här hemma vetnågot,fortsatte hon.

-Lugn, sa han. Allt är okej.Viäri Turkiet.

-Vad har hänt?undrade hon, betydligtlugnare.

-Vihar kraschat,sahan, på en åker videnliten stad på gränsen motGrekland.

-Hur är det medTindra?

-Hon står här bredvid medLinna.

-Vad då Linna?

-Linna Falk,sahan.

-Okej, fårjag pratamed syrran. Hangav lurentillsin fru, sombarafnittrade ochskakade på huvudet.När hon togden sattehon fingret förmunnen och tittade på Linna somnickade. Honförklarade förWildaatt helaflyget hade slocknat ochatt piloternasattner planet på en stor åker.Allthade gåttbra ochbåde hon självoch Robin hade styrtupp evakueringen ur flyget.Hon berättadeävenatt de gåttnästanenmil innan de hittade etthus där de kunde

låna en telefon. Plötsligtvar det somomverklighetenslogtill på Wilda.

-Linna Falk?Vad då Linna Falk?

-Ja, sa Tindra, Linna Falk.

-Linna modellenFalk? undrade Wilda.

-Ja, sa hon. Detvar ju det Robinsa.

-Ärhon medpåplanet?

-Ja, sa Tindra, hon står ochkramarRobin just nu -Men, skrek hon. Be honomsläppa henne. Hursnygg är inte hon?

Tindraskrattade ochsaatt hon skullekämpa föratt hon inte skulle ta honomifrån henne. Samtalet fortsatteävennär ambulanspersonal komframtillhenne ochundrade om hon behövde någon hjälp. Honruskade på huvudet ochfortsatte attprata medsin syster.Robintog medsig Linna till en av polisbilarnadär han undrade om de kunde få fram bussar somkunde ta passagerarna till någothotell. Hanundradehur många han behövdeoch sa atthan skulleordna så mångade behövde. Robinuppskattade attdebehövdeåttastycken, om de togfemtiopersoner var. Polismannenupplystehonom om attdet inte fanns någrahotelli Yenikarpuzlu menatt det däremot fanns trei Ipsala,cirka tvåmil norromdär de nu befann sig.

-Vad händer?undrade Tindra, somanslöttilldem efter atthapratatklart medWilda.

-Jag hållerpåatt ordna bussaroch hotell, sa han.

-Hur gick det fördig?

-Wilda skulleringa tv,tidningar ochApollo,sahon,och ge dem telefonnumrettill den här telefonen menjag avrådde henne från attgenumrettill tv ochtidningar

-Enheltannansak,fortsatte hon. Köpethar gått igenom.Defickdet förenkomma sju.

-Härligt, sa han, nu kanviplacera folk där också om vi fårmånga på besök,såslipper vi köra bil.

Hangicksedan fram till polismannen ochundrade om de fick behålla telefonen tillsalla berörda parterhade ringt. Han förklarade attingen hemma iSverige, förutomhans frus syster somdenyss ringt,visstevad somhäntdebehövde komma ikontaktmed dem.Polismannen, somför övrigt pratade väldigtbra engelska,lät dem behålla telefonenunder förutsättningatt han fick tillbakaden. Treminuter senare ringde Apollo.Han fick åter igen berätta vadsom hade hänt, attdet varfyradöda,att de höllpå¨attordna bussar, hotelloch attdeskulle till Ipsala ivästraTurkiet.Mannenhan pratade med, Henning Haugen, skulle ordna så attdekom till Alexandroupolis iGrekland, somlåg fyra milvästeromIpsala, under förmiddagen följande dag. Hangav Robinsitt telefonnummeroch bad honom ringa när han hittat ettställe där de kunde blihämtade. Hanlovade attgöradet och berättade också atthan behövdehaambulanstransporttill femstyckenoch även transporttilldedöda. Henning lovade attförsöka ordna det ochfrågade samtidigtomhan hade namnen på dem.Han svarade attdeintehadeidentifierats än, menatt han skulle försökaordna det till nästa dag. De avslutade samtalet.

-Vad gör vi nu? undrade Linna, somstodnärmast honom.

-Väntar,sahan. Detäringet annat vi kangöra. Medan de väntade samlade Robinalla passagerare framför sigoch berättade fördem attdet skullekomma bussaroch hämta dem.Bussarsom skulleköradem till Ipsala,där de skulle ta in på hotellför attundermorgondagen blihämtade av Apollo ochbli fraktade till Alexandroupolis. Hanbad Tobias,kaptenen,att organisera hämtandet av väskorsåatt alla fick medsig det de skulletillhotellen. Hantyckteatt han skulle plocka ut tiomän somplockade ut kabinväskorna inifrånplanet.

De fick väntaenhalvtimme innan den första bussenkom. Robinorganiserade, tillsammans medGöran somsent omsider kommituturcockpit,ombordstigandetsåatt barn ochderas föräldrarficktaden första bussen. Ambulanserna somåktemed de mest skadade komtillbakaoch lätdelättare skadade åkamed. Bussarnakom medjämna mellanrumoch kördepassagerarna till Ipsala.Han, Tindraoch Linnaåkte medden sistabussenstrax eftermidnattoch varframmevid hotelletfemtonminuter iett. Ipsala Park Hotel. Föratt få plats medalla vardetvungnaatt bo treeller fyra styckeni varje rum. Resten av passagerarna varinkvarteradepåRoad Otel Ipsala ochSenkol Mola Otel.Tindraundrade om det varokej förLinna om de tredelade rum.

-Jag vill inget annat, sa hon.

-Vifår se hur rummet vi fårser ut,saRobin. Är den tredjeliggplatsenenbäddsoffa, så tarjag den.

Linna protesterade meninget hon sa kunde övertyga Robin om atthon skulleligga iensådan. Hongav sig, tittade på Tindraoch förklarade atthon hade en sjuktenvis man. När portieren förstodatt det varRobinsom organiserade det hela gav hon honom,Tindraoch Linna ettrum medtre likadana enkelsängar.Rummetvar format somett Lmed tvåsängar i sovrumsdelen ocheni vinkeln. Tioi tvåstegdeini hotellrummet. DetförstaRobingjordevar attsätta sintelefon i laddaren, medan Linna förbannade flygkrascher eftersom hon inte fått medsig sinkabinväska där alla hennes hygienartiklar låg, innan hon sedan laddade sintelefon. Precis när hon sagt det knackade det på dörren.

-MissLinna, Miss Tindraand mister Robin, sa mannen utanför

-Yes,saRobin.

-Your cabinluggage sir, sa han ochrullade in väskorna irummet.

Hantackade honom ochplockade ur femeurosom han gav honom.Linna sprang fram till sinväska ochnästansletupp den. Honletade fram sintandborste, tandkrämoch schampo i samma veva somhon undrade om hon kunde duschaförst. Både Robinoch Tindrasaatt det varokejoch attdekunde duschatillsammans efterhenne.När hon sedan komutfrån badrummeti ettpar mörkgröna trosor ochenmatchande bh, besannades det han trottnär hon komoch sattesig bredvid dem på planet.Hon hade en fantastiskt finkropp.När Robin ochTindrahade duschat klart, torkat sigoch komutur badrummet, sovhon redan. Tindrasomnade också väldigt snabbt medan Robinlänge lågi soffan ochtänktepådet de gåttigenom.Innan han somnade tittade hanpåklockan. Halv fyra

Fredag 10 juli

Tindrapackade ihop det sistai sovrummet, tittadeini badrummetoch gick sedan ut till bilendär honlaallt i bagageluckan. Robinlåste efterdem ochsatte sigsedan vid sidan av sinfru.Dehade haftenfantastisk vecka på Kollerö ochhade fortfarande treveckorkvarpåRobinssemester. Orsakentill attdeåktehem varatt Linna äntligen skullehasin inflyttningsfest.Sextonstyckenskulle de bli, varavtio av dem varhennes kollegor.Detre övriga varbarndomsvänner till henne. Inflyttningspresenten varenstoretthundrafemtio centimeter hög konstväxti form av en Lagerhägg Genolia somnustodi baksätetoch väntade på attbli levererad. Linna hade bettTindraomhjälp medbåde dukning i trädgården ochatt görai ordning maten. Gästerna skulle komma vidartontiden, så hon hade frågat Tindra om hon kunde komma klockansexton. Robinhade aldrig variti hennes lägenhet,såhan hade erbjuditsig attlyfta in borden ochstolarnahon hade fått låna av HotelGrytan. Tindrahade ordnat det.

-Jag är lite nyfiken, sa Robin. Hurhar hondet därinne?

-Alltgår ivitt, grått, svart ochorange,sahon. Väldigt smakfullt, menhon har nästaninga växter.

-Dåpassarden här väldigtbra,sahan ochpekade medtummenmot baksätet.

-Ja, sa Tindra, menhon behöver fler.

-Vet du när hon fyller år?undrade han.

-Ja, sa hon. Dagen efterWilda. Första augusti.

-Omhon inte har köpt fler,såger vi henne en stor till, sa han.

De fortsatte sinfärdhemåt ochstannade till på Coop föratt köpa bröd, smör ochost.När de komhem sågdeatt Olle,

den nyanställdevaktmästarenpåhotellet, hade lämnat av borden utanför hennes lägenhet.Han hoppadesatt molnen somdragitininteskulle föra medsig något regn,men det såg hotfullt ut.Tjugo ifyraparkerade de bilenoch gick direkt till Linna, somöppnade imjukisbyxoroch en gulträningsjacka där dragkedjan varneddragen till brösten. Hontittade nervöst på honom,rodnade ochlog osäkert. Honhadeinteträffat honom sedan helgen på Kollarö.Överdelen av träningsjackan glipade lite så de inre delarna av bröstensyntes. Honsåg att Robintittade på dem,såhon drog upp dragkedjanoch fnissade liteåthonom. Tindragratulerade henne till dennya lägenheten ochtog fram växten somhon ställt bakomdörren. Honförklarade attden inte behövde vattnas vilket fick henne attbristauti skratt. Hontog emot plantan, visade in dem i hallenoch vidareinmot resten av lägenheten somhade samma planlösning somderas.Till vänsterköket somgicki vitt ochsvart medorange gardiner.Genom den lilla hallenoch in ivardagsrummet somvar vitt medett mörkgråttklickgolv. Vinkelsoffan isvart stod medden kortasidan motfönstret, precis somhemma hos dem ochfemtiotumstv´nhängde på väggen bredvid sovrumsdörren. Gardinerna varävenhär orange. Dörrarnatill badrummetoch sovrummenvar stängda, så Robinsåg inte hur det sågutdär inne.

-Jaha, sa han. Då bär jaginborden.

-Jag hjälper dig, sa Tindra.

-Nej,nej,sahan. HjälpLinna meddet honbehöver hjälpmed.

Honhöllpåatt plocka fram dukar från gästsovrummet,så Tindrafrågade hennevad hon skullegöra. Linna bad henne ta fram de fyra klappstolarnasom stod iförrådet utepå tomten på baksidan. De fortsatte attgörai ordning baksidan. Robins farhågor om regn varinget han behövdeoroasig för. Molnen skingrades, solenbrötigenom ochvärmensteg. Eftersom de skullebli så

många hade hon bestämt sigför attgöraenstorkastrullmed PastaBolognaise somhon skulle serveratillsammans med vitlöksbröd. Efteratt Tindratagitutstolarna, hjälptes de åt att finhacka lök, morotoch blekselleri samt attpressa vitlöken.

Linna fräste förstgrönsakerna ochsedan köttfärsen tillsammans medtomatperéoch hälldeden ipastansamtidigt somTindrahälldei grönsakerna.

-Fem ifem,saLinna. Denärfärdigprecisinnan sex.

-Viska inte ha sexän, sa Robinsom kominmed det sistabordet.

-Haha, nu vardurolig,sahon. Du fårväntamed det tillsnikommerintillersjälva.

-Jag fick en syn framförögonen, sa Tindra.Det såg trevligtut.

Linna rodnadeoch sa atthon levdei celibateftersomhon inte haftsex på många år.Hon kunde ju inte säga atthon haftsex medRobinför tvåmånader sedan eftersom Tindraintevisste om det.Tindraundrade om hon skullefixanågon somkunde åtgärda det menhon slog tillbakaoch sa attinteens Tinder kunde ordna det.Nuhade hon varitboysobersålänge atthon inte visstehur hon skullegöraomhon skulle utsättasför en sådan situation. De skrattade åt henneoch Robinundrade om hon inte hade någrasnygga kollegor somkunde lösa hennes dilemma

-Det är inget dilemma, sa hon. Jaghar valt det själv.

-Det kommertre ikväll,fortsatte hon, så du fårnog hålla iTindra.

-Eller så fårjag hålla ihonom,sahon.Jag räknar med attdet kommerendel tjejer också sominteärså motbjudande.

-Men Tindra, sa Linna. Vi blir niokvinnligamodeller ikväll, inklusivedig.Dubehöver inte hålla iRobin.

Hontittade på Robin, betraktade honomupp ochner ochsa sedan atthan hellerintebehövde hålla ihenne, eftersom de

Dentredje boken iserien om Robin Rosén ochhanskärlek

Tindrasom lösermordi den lillastaden Åkerstai

När en fotomodell hittasdrunknad iÅkersjön ser dettillatt börja med ut som ett självmord. Detändrasdock när ytterligare en modell hittas död ienannan sjö.Robin och teamet inser snabbt attdet handlaromenseriemördare. En intensiv jakt som fördem in iotrohet,svekoch hämndbörjar. mellansverige.