Jesper Lundqvist Dödvatten
Dödvatten
av Jesper Lundqvist
Innehåll
1. Slakthus
Isak stirrar på de döda kropparna. De ligger utspridda på golvet på färjans kommando-brygga.
Kapten Nielsen, med avskuren hals. De två besättningsmännen, med knivhugg i magar och bröstkorgar. Det som var en vanlig skolresa har förvandlats till ett slakthus.
Den fjärde kroppen tillhör Frank, Isaks klasskamrat och mobbare. Den är stilla och blodig.
Men den andas fortfarande. – Frank lever, säger Isak.
Han hör hur Konrad börjar kräkas bakom honom.
– Frank, är det han i hörnet? frågar Ea, den piercade tjejen som jobbar i färjans restaurang.
Hon kliver försiktigt över liken. Undviker blodpölarna. Isak fattar inte hur hon kan vara så cool.
Det var Ea som tog med Isak, Nadja och Konrad hit. För att se om radion fungerade.
Det gör den inte. Allt är sönderslaget. Satellituppkopplingen också. Saboterad, precis som färjans motorer.
– Satan, säger Konrad när han hulkat färdigt.
Jävlar. Fan.
– Det finns en första hjälpen-låda under styrpanelen, säger Ea. Hämta den!
Isak kan inte röra sig. Han känner paniken inuti. De är fast långt ute på havet, utan möjlighet att ringa efter hjälp. Fångade med psykot som mördade en medlem i det kriminella gänget
White Wolves. Och nu tre ur besättningen. Och nästan Frank, som mobbat Isak sedan lågstadiet.
Med Konrad som ivrig medhjälpare.
Isak känner hur Nadja tar hans hand. Nadja, ny i klassen, som han fram till igår inte vågat prata med. Nu kramar hon hans hand med en av handskarna Isak aldrig sett henne vara utan. Han blir varm inuti, trots mardrömmen.
– Nu! skriker Ea. Er kompis håller på att förblöda!
Konrad tränger sig förbi, skyndar fram till styrpanelen och letar upp första hjälpen-lådan.
Han ger den till Ea, som tar fram en sax. Hon klipper upp Franks byxor.
Benet där under är uppslitet. På samma sätt som White wolfarens ansikte var när de hittade honom ute på däck.
Konrad ser ut som om han ska kräkas igen.
Men han försöker åtminstone hjälpa till. Han står inte bara där som en idiot, som Isak.
Ea sliter upp ett paket kompresser som hon trycker mot det trasiga benet.
– Håll de här, säger hon.
Kompresserna färgas röda under Konrads skakande händer medan Ea rullar ut ett förband.
– Ser du, säger Isak lågt. Skadorna liknar White wolfarens.
Nadja svarar inte.
När benet är lindat torkar Ea av Franks ansikte med våtservetter.
Frank grymtar till. Öppnar långsamt ögonen.
Tittar rakt på Isak.
– Pisse-Isse, rosslar han.
Rösten är svag. Men lika elak som alltid.
2. Odjur
Ea lutar sig över Frank.
– Vad hände? frågar hon.
Det dröjer innan Frank svarar. Han andas tungt.
– Jag skulle ut och röka, säger han till slut. Då kom den. Hundjäveln. Jag sprang.
Han blir tyst.
– En hund? frågar Konrad.
Hans röst darrar lite. Isak inser att Konrad är rädd för hundar.
– Ingen vanlig hund, fortsätter Frank. Helt sinnessjuk. Ett jävla odjur. Den jagade mig uppför alla trappor. Fick tag i mig här utanför. Bet sönder mitt ben …
Frank börjar snyfta. Ingen säger någonting. Isak tycker nästan synd om honom. Men bara nästan.
– Jag fick in en spark med andra foten, säger
Frank när han lyckats samla sig. Rakt i käften på den jäveln. Den släppte länge nog för att jag skulle
ta mig in genom dörren och stänga den efter mig.
Frank nickar mot en dörr. Inte den som Isak och
de andra kommit igenom. En annan, som leder ut till däck.
– Dörren är alldeles bucklig, säger Konrad.
Han är blek som ett lakan.
– För att aset kastade sig mot den, säger Frank.
Den var galen, sa jag ju. Ett fucking odjur.
Isak stirrar på bucklorna i plåtdörren. Försöker föreställa sig hunden som gjort dem. Det går inte.
– Vad hände med kaptenen och de andra två? frågar Ea.
– De var döda när jag kom hit, säger Frank. Jag kröp så långt från dörren jag kunde. Jag minns inget mer. Måste ha svimmat.
Han blundar igen. Ea reser sig.
– Jag hämtar Sirja, säger hon.
– Vem är Sirja? frågar Konrad.
– Vaktchefen. Hon är högsta befäl på färjan nu när de där tre …
Ea tittar på kropparna på golvet. Hon kommer av sig. Blinkar bort tårar i ögonen.
Hon är lika rädd som vi, tänker Isak. Hon bara låtsas hålla ihop.
– Vi följer med, säger Isak.
Ea tittar på Frank.
– Det går fortare om jag går själv, säger hon. Jag försöker hitta en sjukvårdare också. Ni är säkra här. Allt kommer att fixa sig.
Och så går hon, och lämnar Isak och de andra bland liken.
Kaptenen och era ur besättningen är mördade. Bland liken ligger Isaks mobbare Frank, skadad men vid liv.
Hur vidrig Frank än är behöver Isak, Nadja och Konrad få honom och sig själva i säkerhet.
Men hur? De är fast långt ute på havet. Jagade av både ett mordiskt psyko och ett blodtörstigt odjur.
Det nns ingenstans att y.
Odjur är andra delen i Jesper Lundqvists skräckserie Dödvatten.
