Den sista hämnden
av EliSophie Andrée
Till mamma, för hur du lyssnade, tröstade och fanns där när jag befann mig i samma situation som Natta.
Innehåll
1. Den sista hämnden
Det har blivit dags för den sista hämnden. Stefanie. Det är vad jag tänker på medan jag går i vintermörkret mot skolan.
Det är bara hon som är kvar nu från mitt girl gang. Eller, de som var mitt girl gang innan de helt plötsligt bestämde sig för att dumpa mig.
Roksi var hur enkel som helst att hämnas på. Jag menar, jag typ knappt ansträngde mig. Hällde bara mjölk i den laktosfria maten. Hon bajsade på sig helt själv inför hela skolan.
Johanna däremot, det var svårare. Mycket, mycket svårare. Jag fick ta hjälp av mitt storasyskon Alex.
Hen hackade Johannas sociala medier.
Först då kunde jag visa alla vilken skitsnackare hon är.
Jag öppnar den stora dörren till skolan och glider in. Skakar av mig snön som fallit på min vinterjacka.
Det är december. Vid Rådhuset har man ställt ut en skitstor isbjörn och i alla fönster hänger julstjärnor. Och …
Usch! Det stinker lussebullar i skolan.
Det är omöjligt att fly undan från lukten.
Lussebullar är typ det äckligaste som finns här på jorden. Nej, på planeten. Nej, i hela UNIVERSUM. Jag förstår mig verkligen
inte på det. De som äter lussebullar, de har typ ingen smak. Alltså, de måste vara lite galna. Lite sjuka i huvudet.
Momme är en sådan där typisk psykopat
som gillar lussebullar. På så vis är det väl bra att det är slut mellan oss. Varje jul ska han tvunget trycka i sig typ minst tre stycken om dagen.
Så många gånger som jag legat i sängen och känt russin från lussebullar på kudden efter att Momme varit hos mig. Men den här julen är det väl Johanna som får känna Mommes lussebulle-russin i nacken och inte jag.
Tanken på Johanna, Momme och lussebullar får mig att vilja skrika. Så jag försöker direkt att sluta tänka på det. Jag måste tänka på något annat. Något bättre. Typ hämnd.
Typ hur jag ska hämnas på Stefanie.
Men hur mycket jag än har tänkt på det så vet jag inte hur jag ska hämnas på Stefanie.
Alla idéer jag fått har antingen varit:
1. Barnsliga
2. 100% olagliga (vi snackar fängelsestraff)
3. För svåra
4. För snälla
Jag tar mig förbi matsalen där lussebullar redan står uppdukade inför lunchen och går in till mitt klassrum.
Johanna tittar surt på mig direkt när jag kommer in och jag blänger argt tillbaka.
Tanken på Johanna och Momme som ligger och hånglar kommer direkt tillbaka. Jag hatar lussebullar. Jag hatar Momme. Och jag hatar Johanna.
Det har gått lite mer än en månad sedan Halloween-festen hemma hos Johanna när
alla hennes skitsnacks-meddelanden spreds till hela skolan på grund av mig. Nej, tack
vare mig. Go me! Eller, det borde ha varit ”go me”. Men faktum är att folk tyckte typ synd om Johanna efter det.
Hon gjorde en lång sådan där ”förlåtvideo” som alla Youtubers gör när de gjort något dumt. Och det hjälpte. Hela kommentarsfältet var snart fullt av ”Åh, jag har också råkat snacka skit” och typ ”Du är så stark som berättar”. Så nej, Johannas liv förstördes kanske inte.
Men Stefanie vägrar prata med Johanna. Stefanie till och med vägrar titta på Johanna. Hon låtsas liksom som om Johanna inte finns. Typ så som Stefanie gjort och gör med mig sedan den där eftermiddagen på Espresso House. Då när jag sa att hennes farbror är pedofil. Vilket han är, by the way.
Att Johanna förlorat Stefanie är ju alltid något. Även om det inte är helt den hämnd jag hade hoppats på.
Vår trötta lärare kommer in och startar lektionen. Johanna fortsätter snegla mot Stefanie och skickar en liten hand-skriven lapp till henne över bordet. Stefanie tar den lilla lappen och utan att läsa den knycklar hon ihop den. Jag menar, I do relate. Men samtidigt, jag önskar ju att saker var värre för Johanna.
Parmida har räckt upp handen högt i luften. Hon verkar verkligen, verkligen vilja ställa en fråga.
– Asså, jag tror Parmida vill fråga något, säger Stefanie från ingenstans.
Sedan när bryr sig Stefanie om att Parmida vill ställa en fråga? Sedan när
bekräftar Stefanie ens att Parmida typ finns?
– För det vore liksom skönt om Parmida kunde få ställa sin fråga och ta ner sin arm, för hon luktar så sjukt mycket svett, avslutar Stefanie.
Tystnaden i rummet är total. Man hör bara Stefanies tuggummi-tuggande.
Klafs, klafs, klafs.
Parmida sänker sin arm.
– Ville du fråga något? undrar vår lärare försiktigt.
– Nej, det är lugnt, viskar Parmida till svar.
Stefanie viftar långsamt med sin hand framför näsan som att Parmidas lukt når hela vägen bort till Stefanies plats. Verkligen typiskt Draco Malfoy-beteende.
Att bajsa på sig framför hela skolan. Att få allt sitt skitsnack läckt på sociala medier. Så har Natta straffat sitt gamla girl gang efter att de dumpat henne.
Nu är det dags för den stora finalen: en sista hämnd. Steffi står på tur. Det måste väl vara viktigare än allt annat?
Girlgang är serien om rå hämnd och som svarar på frågan: Vad skulle en djävul göra om den fick livet förstört av sina vänner?