












Juno och hundgravens hemlighet
Del 1 i serien om Juno
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2025 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Gabriella Genberg
SÀttning: Idus förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8092-531-0
Gabriella Genberg
Jag vaknade med ett ryck och skuttade ur sÀngen innan jag ens hunnit öppna ögonen ordentligt. En hÀrlig kÀnsla fladdrade i magen, som om tusen fjÀrilar dansade runt, runt. Det var kÀnslan av den första sommarlovsmorgonen, kÀnslan av att vara fri och ha allt roligt framför sig.
TĂ€nk sĂ„ mĂ„nga hĂ€rliga dagar det skulle bli uppe vid mormors och morfars sommarstuga i Norrland. Om bara nĂ„gon vecka skulle vi vara dĂ€r igen. ArvedstrĂ€sk, den bĂ€sta platsen pĂ„ jorden â mitt eget smultronstĂ€lle, dĂ€r hjĂ€rtat pickar lite lugnare, dagdrömmar fĂ„r flyga fritt och hundar kan fĂ„ lov att springa lösa utan koppel. Ja, i ArvedstrĂ€sk Ă€r allt sĂ„ dĂ€r hĂ€rligt skönt.
Att Äka dit betyder mer Àn att bara ha lov frÄn skolan. Det innebÀr Àven lov för mina storstadströtta öron, som slipper muller och buller frÄn tunnelbanor och massor med trafik och stÄhej, för att inte tala om mina fötter som
slipper svettiga skor och klibbig asfalt med tuggummiflÀckar. De fÄr istÀllet smyga runt helt nakna i mjukt grÀs hela dagarna.
Förutom mormor och morfar sÄ finns det en annan viktig sak dÀr. Det Àr en vÀldigt hemlig sak, som jag inte ens tror att min storasyster Bella kÀnner till. I deras stuga i skogen kan jag nÀstan, nÀstan kÀnna att mamma fortfarande lever. Hon liksom finns dÀr. Jag bara vet det. Hennes doft finns överallt i huset och jag kan ibland höra hennes hÀrliga skratt bubbla till, sÄ fort nÄgon sÀger nÄgot roligt. Det har till och med hÀnt att vi kunnat prata med varandra, mamma och jag. Inte sÄ mÄnga ord och inte sÀrskilt ofta, men det har hÀnt dÄ och dÄ. Jag har inte berÀttat för nÄgon, för jag vill inte att nÄgon ska komma och sÀga att det inte Àr sant.
Jag följde den smarriga doften av nygrÀddade frallor. Trappstegen till nedervÄningen nuddades knappt av mina snabba fötter, nÀr jag susade nerför. Precis nÀr jag sladdade in i matrummet kom pappa frÄn köket, iförd mormors gamla volangförklÀde. Han bar pÄ en stor bricka fylld med godsaker. DÀr var bÄde apelsinjuice, Àggröra, rostade mackor och varm choklad. Det skramlade till frÄn brickan nÀr han tvÀrstannade för att undvika en krock och för att hinna ge mig en snabb puss pÄ huvudet innan han satte ner den pÄ bordet.
â God morgon, min lilla sommarlovsunge!
Jag himlade snabbt med ögonen men lĂ€t det dĂ€r med lilla och unge passera. Kanske skulle vi förbli just smĂ„ och ungar i hans ögon för evigt. Det verkar vara sĂ„ med förĂ€ldrar och Ă€ldre mĂ€nniskor. Lika bra att spela med âŠÂ â God morgon min lille sommarlovspappa!
Jag sniffade med nÀsan i luften som en jakthund.
Doften av nybakat var det bÀsta jag visste. Sedan landade blicken pÄ fyra levande ljus som stod mitt pÄ bordet och jag stannade upp med gapande mun och bara stirrade. All tid frös till is och jag kÀnde hur hjÀrtat snörptes Ät. Det var ingen som fyllde Är idag. Pappa tÀnde aldrig levande ljus, annat Àn nÀr nÄgon i familjen hade födelsedag.
SlÀpande steg hördes frÄn trapphÄllet och skvallrade om att min storasyster Bella hade lyckats ta sig upp ur sÀngen. Jag vet ingen som Àr sÄ morgontrött som hon. Nu stod hon dÀr, knappt vaken, bredvid frukostbordet. Men sÄ plötsligt ⊠Bellas ögon gick frÄn smÄ, nyvakna sovögon till stora runda gloögon, fÀsta pÄ ljusen som tronade mitt pÄ bordet.
â Levande ljus?
NĂ€r mamma levde tĂ€nde hon alltid ljus överallt. Hon köpte alltid sĂ„na som doftade vanilj. Pappa brukade bara tĂ€nda sĂ„na dĂ€r batteriljus ibland pĂ„ helgerna. âMycket bĂ€ttre Ă€n levande ljus, mindre brandfarligtâ, sa han dĂ„. TrĂ„kigt, tyckte vi barn. Ljus ska bĂ„de dofta, lysa och vĂ€rma, annars Ă€r det inte pĂ„ riktigt.
Och nu stod hÀr fyra levande ljus mitt pÄ bordet och svajade med lÄgorna. NÄgot mÀrkligt var i görningen, det kÀnde jag helt sÀkert hela vÀgen frÄn tÄrna, Ànda ut i hÄrtopparna.
SĂ„ satt vi dĂ€r vid frukostbordet â pappa, Bella, jag och Tiger förstĂ„s, vĂ„r dvĂ€rgpudel, familjens minsting. Minst men busigast, bĂ€st, mysigast, lurvigast och ⊠sa jag underbarast? Och sĂ„ förstĂ„s vĂ€rldsbĂ€st pĂ„ att lyssna och
sÄ tigger han aldrig mat vid bordet. Han Àr bara ovanligt duktig pÄ att sitta blickstilla och titta pÄ en med sina vackra pepparkornsögon och han offrar sig blixtsnabbt sÄ fort nÄgot gott rÄkar trilla ner frÄn bordet. BÀsta hunden pÄ hela jordklotet!
â Jo, sa pappa, nu nĂ€r ni har fĂ„tt sommarlov tĂ€nkte jag att ni skulle fĂ„ göra en lite annorlunda resa i Ă„r.
Jag visste det! Det var dÀrför ljusen stod pÄ bordet.
Magen drog ihop sig och alla mysiga, fladdriga sommarlovsfjĂ€rilar blev stilla och en sur oros-varg började vĂ€nda och vrida pĂ„ sig i magen istĂ€llet. Jag tycker inte om nĂ€r det blir annorlunda. Jag vill att allt ska vara som vanligt âŠ
Pappa harklade sig och svalde.
â Det Ă€r sĂ„ att jag har fĂ„tt ett erbjudande frĂ„n mitt jobb att tjĂ€na en hel del extrapengar om jag gĂ„r in och jobbar under sommaren istĂ€llet för att ta semester.
Mamma brukade sĂ€ga att âPappa Ă€r vĂ€rldens bĂ€sta och snĂ€llaste sjuksköterskaâ. Men hallĂ„! Jobba nĂ€r man ska ha semester? Nej tack! Pappa behövde vara ledig. Och vi behövde faktiskt ha vĂ„r pappa hos oss!
Bella la huvudet lite pÄ sned och kisade med ögonen som om hon tÀnkte samtidigt som hon sa:
â SĂ„, vad Ă€r det för en speciell resa du tĂ€nker pĂ„ pappa? Vi kan ju inte resa ensamma. Du mĂ„ste ju vara med! Eller hur tĂ€nkte du?
Pappa skruvade lite pÄ sig i stolen dÀr han satt och sÄ blinkade han med ögonen precis som om nÄgot skrÀp kommit in och skavde.
â Jo, det Ă€r sĂ„ hĂ€r ⊠morfar och mormor ringde igĂ„r
kvÀll och berÀttade att de vunnit en golfresa för pensionÀrer och de kommer att resa till Norge redan i övermorgon. DÀrför kan ni inte Äka till dem som vanligt.
â Va?
Jag vÀnde mig mot honom sÄ tvÀrt att apelsinjuicen nÀstan skvalpade över glaskanten. Jag blinkade och blinkade. Pappa tittade pÄ mig och jag svalde hÄrt.
â Men vi brukar ju alltid âŠ
TÄrar började genast brÀnna bakom ögonlocken. Pulsen slog hÄrdare. Det var som om min kropp visste innan min hjÀrna förstÄtt. Det hÀr var pÄ vÀg att bli helt knas. Oros-vargen i magen började klösa och riva med sina klor.
â Jag vet att vi brukar Ă„ka dit varje sommar, sa pappa.
Han skruvade pÄ sig Ànnu mer, men verkade inte hitta nÄgon skön stÀllning att sitta pÄ.
â Men ni mĂ„ste förstĂ„, det Ă€r svĂ„rt nu pĂ„ sjukhuset. Det Ă€r kris. Dessutom blir det bra extrapengar, som vi kanske kan göra nĂ„got riktigt roligt för sedan i höst istĂ€llet. Vi kanske kan resa till Mallorca en vecka pĂ„ höstlovet.
â Men mĂ„ste du vara den som mĂ„ste jobba dĂ„? Kan ingen annan stĂ€lla upp?
Bellas ögonbryn Äkte ihop till tvÄ sneda streck i pannan.
â Vi Ă€r mĂ„nga som stĂ€ller upp, sa pappa. Vi mĂ„ste. TĂ€nk pĂ„ de mĂ€nniskor som Ă€r sjuka. De kanske dör om inte vi hjĂ€lper dem.
â Men jag vill inte Ă„ka till Mallorca! Jag vill Ă„ka till ArvedstrĂ€sk. Bara, bara ArvedstrĂ€sk!
Om du bara kunde vara med oss mamma, tÀnkte jag förtvivlat. DÄ sÄg jag hennes lÀppar röra sig i en puss och ögonen blinkade Ät mig innan hon Äter blev stilla i fotografiet. Mitt hjÀrta hoppade till ett extrahopp. Det var precis som att hon svarat.
Juno tycker om nÀr allt Àr som vanligt, men det hÀr sommarlovet ser ut att bli allt annat Àn det. IstÀllet för att resa till mormors och morfars stuga i ArvedstrÀsk som de alltid gör pÄ sommaren, tvingas Juno, Bella och Tiger tillbringa dagarna hos morfars mÀrkliga bror med hans urtrista barnbarn.
Men det visar sig snart att ingenting Àr som de först trott. Hemligheter föder nya hemligheter och morfars bror verkar vara full av dem! Varför ljuger han om sin hundallergi? Varför Àr han osams med deras morfar? Och vad Àr det för mÀrklig grav ute pÄ fÀltet intill huset?
Juno och hundgravens hemlighet Àr en sommarberÀttelse om familj, fördomar och om att öppna upp sinnet för det som Àr magiskt.