Kalmars bästa detektiver
Slottets hemliga rum
Sara Kalmlin
Bild: Sandra Aronsson
Kapitel 1.
Vem skrek?
Kalle ligger och läser nya boken i serien om detektiven Axel Patron. Ute skiner solen och det är den varmaste dagen i augusti, hittills i alla fall. Stan är full av inresta turister som vill besöka årets sommarstad, Kalmar.
På andra sidan väggen hör Kalle hur de nya grannarna rör sig runt, runt. Det skrapar och dunsar i golvet. Och plötsligt skriker någon.
– NU GÅR JAG!
Kalle hör en hög smäll från en lägenhetsdörr. Han reser sig hastigt från sängen. Det lät som ett barn i hans egen ålder. Kalle blir nyfiken. Han måste genast ta reda på vem som skrek. Det var inte en röst han kände igen.
Kalle springer genom lägenheten, får tag på sin
5
keps i farten och hoppar snabbt i sina gympaskor. Sedan skyndar han ut i trapphuset.
Tomt. Ingen där. Då slår en ytterdörr igen. Den som skrek måste ha gett sig ut på gatan. Kalle rusar hastigt efter och kastar sig ut genom ytterdörren.
Han missar ett steg i stentrappan och faller rakt i armarna på den person som står på trottoaren.
– Men se dig för! väser någon och puttar till Kalle så han kommer upp på fötter igen.
– Förlåt, svarar Kalle och rättar till kepsen som fallit bak i nacken. Jag tror vi är grannar, fortsätter han. För visst är det din familj som flyttat in i lägenheten på andra våningen?
Kalle granskar flickan som står framför honom. Hon har armarna i kors och ser ut som de äldre tuffa barnen i sjuan på Kalles skola. De som bestämmer på skolgården och som ingen vågar prata med.
– Ja det är vi. Men jag ska inte stanna kvar. Jag flyttar hem till Stockholm igen. Så snart jag får tag på en bil. Här tänker jag inte bo. Kalmar verkar urtrist.
Den nya grannen ser surt på Kalle och sparkar hårt i väg en sten från marken.
– Flyttar du utan din familj? Du kan väl inte bo själv? frågar Kalle och ser på sin nya granne.
Även om hon verkar lika cool som barnen i sjuan
6
ser hon inte ut att vara mer än tio år. Precis som han.
– Klart jag inte ska bo själv. Jag flyttar hem till min moster i Stockholm. Men strunt i det du, säger Kalles nya granne.
Sedan sträcker hon fram handen mot Kalle och fortsätter.
– Marie, kallas Marre.
Kalle greppar Marres hand, skakar den stadigt och bestämt. Han harklar sig.
– Kalle. Jag hoppas ändå du ska bo kvar. De enda barnen i vår ålder på hela gatan är tvillingarna från 5C. Och så Henke såklart som går i nian.
– Hallå där Kalle, hör de någon hälsa hurtigt och Kalle vänder sig snabbt om.
Det är Målar-Malin som kliver ut på trappan bakom dem.
Målar-Malin arbetar just nu i huset som Kalle och Marre bor i. Hela sommaren ska hyreslägenheterna rustas upp och målas om. Målar-Malin ställer ner stegen hon burit på. Tar av sig kepsen och stryker med tröjärmen över den svettiga pannan.
– Varmt idag! Ska inte ni bada? Ni som har sommarlov, frågar Målar-Malin och drar med handen över den blå ytterdörren som definitivt behöver ett extra lager färg.
7
– Jag är nyinflyttad och Kalle ska visa mig runt i stan, säger Marre och tittar på Målar-Malin och sedan bestämt på Kalle.
Kalle blinkar med stora ögon. Ska han? tänker han tveksamt och när han ser Målar-Malins glada blick blir det alldeles varmt i ansiktet.
– Vad spännande, svarar Målar-Malin. Då får ni väl åka Flundran. Då lär man sig allt som är värt att veta om stan.
Målar-Malin blinkar med ena ögat mot Kalle.
– Flundran? Ni har så mycket konstigt här, säger Marre och kliar sig fundersamt i nacken och höjer frågande på ena ögonbrynet.
– Äh, fnissar Kalle och skakar på huvudet. Det är en båt som heter Flundran. Den åker runt stan och en guide berättar om Kalmar.
– Vi går dit. Jag har ändå inget bättre för mig, säger Marre.
Kalle tvekar. Han vill inte alls åka Flundran med Marre.
– Vi kan göra något roligare, föreslår Kalle och ser sig omkring efter en nödlösning. Kalles pappa arbetar som guide. En del dagar på båten Flundran, andra dagar på slottet och så visar han ibland runt på muséet i Krusenstiernska gården.
8
Kalle får inget svar från Marre. Hon bara rycker på axlarna.
– Okej vi kan åka Flundran, muttrar Kalle. Men bara så du vet. Det är min pappa som är guide. Han kan vara lite pinsam ibland.
– Alltså, föräldrar är ju bara sämst! svarar Marre. Men jag tänker inte sitta här och mögla. Kom nu.
9
De nyfunna vännerna Kalle och Marre sitter uppe på taket och ser ut över Kalmar i den ljumma sommarnatten. Någon har stulit konstnären Claus dyrbara tavla. Kan det vara samma tjuv som brutit sig in hos doktor Didrik på Kattrumpan? Medan Kalle och Marre försöker lista ut vem så lyser spöket Vita frun med sin lykta i Slottets rödkullatorn ... Samtidigt försvinner nycklarna till turistbåten Flundran. Polisen misstänker Kalles pappa men har de missat några viktiga ledtrådar?
Har Kalmars bästa detektiver precis fått sitt första riktiga fall?
www.idusforlag.se
Sara Kalmlin
Bild: Sandra Aronsson
Slottets hemli g a rum