Fler böcker från David Hedlund utgivna av Idus förlag:
Vi upptäcker : Vaccinet, 2021
Vi upptäcker : Klimatkrisen, 2022
När vi var olydiga
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2024 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: David Hedlund | Illustrationer: Isabelle Rönnquist Grafisk form: Idus Förlag
Första upplagan Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8092-093-3
Till alla som tänker med hjärtat
Tack till Oscar Berglund för faktagranskning. Eventuella kvarvarande fel är dock mina egna.
VEM ÄR LYDIG?
Har du varit olydig någon gång? Har du gjort något fastän du visste att du egentligen inte fick? Det har nog de flesta av oss. Ibland gör vi helt enkelt det som passar oss själva bäst. Men har du någon gång varit olydig och haft en riktigt bra anledning till det? Har du brutit mot en regel för att regeln var fel? I så fall har du kanske gjort något av det viktigaste en människa kan göra.
Att lyda betyder egentligen bara att man rättar sig efter någon annans vilja. Är jag lydig om jag gör precis det du säger åt mig? Kanske. Det beror också på varför jag gör det.
Om jag själv väljer att göra som du vill för att jag tycker det blir trevligast om vi alla hjälper varandra, då skulle vi snarare säga att jag samarbetar. Om jag däremot inte vill göra som du säger åt mig, men gör det ändå för jag har accepterat att det är du som bestämmer, ja i så fall lyder jag.
En gång i tiden var de flesta övertygade om att lydnad var bäst. Barn skulle lyda vuxna, och vuxna skulle lyda sina chefer. Om alla bara lydde order skulle allt gå bra.
Idag tänker många att det inte är riktigt så enkelt. Vi har sett alldeles för många fall där det inte gått särskilt bra.
Allra sämst gick det kanske under andra världskriget. Det var ett hemskt krig där Tysklands ledare inte bara krigade mot andra länders arméer och försökte vinna så mycket mark som möjligt att bestämma över. Han hade även fått för sig att vissa människor var mindre värda, och inte alls skulle få finnas. Han fick sina egna arméer att begå otänkbara brott, och mördade människor som inte deltog i kriget, både i de attackerade länderna och bland Tysklands eget folk. Och efter kriget, när Tyskland till slut var besegrat och de tyska arméerna ställdes inför rätta, försvarade de sig ofta med att de bara lydde order.
Men det dög inte som ursäkt. Domstolen kom fram till att varje människa har ett ansvar att själv känna efter vad som är rätt.
Domarna efter andra världskriget förändrade något i hur vi pratar om lydnad. Fler och fler började inse att det kanske inte räcker att lära barn att de ska lyda sina föräldrar. Vi måste lära barn att tänka själva, och fatta egna beslut. För det händer att föräldrar, och andra som bestämmer över oss, helt enkelt har fel. Men det visste du redan, eller hur?
Det finns gott om exempel både före och efter andra världskriget på människor som förstått att det ibland kan vara mer rätt att inte lyda. Den här boken handlar om några av dem, och om den fantastiska kraften i att vara olydig.
ROM BYGGDES INTE AV PATRICIER
Överallt i världen kan vi hitta indelningar i de som har mer och de som har mindre makt. Det kan vara chefen som har makt över sina anställda, läraren som har makt över sina elever eller föräldern som har makt att bestämma över sina barn. I äldre tider har ofta kungar haft makt över sitt folk, och det finns många exempel där länder med stor vapenmakt har invaderat svagare länder. Nästan alltid är makten fördelad så att några få bestämmer över många. Men den sortens makt har en svaghet: några få kan inte klara sig på egen hand. De är beroende av att de många väljer att lyda.
En chef kan till exempel inte bestämma vad som helst över sina anställda. Om de blir alltför missnöjda så kan de gå ut i strejk. Det betyder att de helt enkelt slutar jobba, och det är ofta ett väldigt stort problem för chefen. Ett tidigt exempel på en sorts strejk var för ungefär 2 500 år sedan, i antikens Rom.
På den tiden fanns det några få som styrde hela riket. De kallades för patricier. Resten, de allra flesta, kallades plebejer och hade ingen makt. Det var patricierna
som bestämde, patricierna som ägde land. Plebejerna arbetade. De var bönder som brukade patriciernas jord, och soldater som krigade i patriciernas krig. De var fiskare, bagare, snickare och handlare. De skötte allt som behövde skötas för att få livet i det romerska samhället att fungera.
Men en dag var plebejerna plötsligt försvunna. De hade tröttnat på att de inte fick vara med och bestämma och hade helt enkelt lämnat staden.
De samlades vid ett berg en bit utanför Rom. Plötsligt fanns det ingen som odlade mat, ingen som fångade fisk, och ingen som sålde några varor. Rom blev en folktom stad. Det var fortfarande patricierna som bestämde, men de hade inte längre någon att bestämma över.
Så kunde det inte fortsätta. Patricierna hade inget annat val än att förhandla med plebejerna. Först när de blev lovade att få en del av makten och att få vara med och bestämma återvände plebejerna till staden.
Under de kommande 200 åren lämnade plebejerna staden flera gånger, tills maktfördelningen mellan patricier och plebejer till slut var ganska jämn.
Och det var under den här tiden, några hundra år innan det vi kallar år noll, som styret på riktigt började vändas uppochner. Då påbörjades några av de första
experimenten med det vi kallar för demokrati: att folket, de många, har makten över de få istället för tvärtom. Idag har många länder demokrati som styre, men det hände inte över en natt. Precis som plebejerna har folk i hela världen gång på gång gjort motstånd mot dem som haft makten och steg för steg vunnit lite mer självbestämmande, ända tills vi hamnat där vi är idag.
Idag är det folket som har makten i Sverige. Visst har vi politiker som fattar många av de viktiga besluten, men det är vi som bestämmer vilka politiker som ska få vara med och fatta beslut. Visst har vi lagar som vi måste följa, men det är vi som skriver lagarna. Och det är inte allt. Precis som Roms plebejer har vi också den absoluta makten att själva bestämma vad vi ställer upp på.
Resten av berättelserna i den här boken utspelar sig ett stort kliv framåt i tiden, under de senaste 200 åren, i länder som haft någon form av demokrati. De visar att folkets styre i ett land handlar om mer än att gå till en vallokal vart fjärde år och tillsammans välja vilka som ska bestämma. Det handlar ibland om att bestämma helt själv.
Har du varit olydig någon gång? Har du gjort något fastän du visste att du egentligen inte fick? Det har nog de flesta av oss. Men har du någon gång varit olydig och haft en riktigt bra anledning till det? I så fall har du kanske gjort något av det viktigaste en människa kan göra.
I När vi var olydiga får du möta människor som stått upp för vad de trott på. Även när det inneburit att de måste bryta mot lagen! Som Stanislav Petrov, militären som struntade i sina order och räddade oss från ett världskrig. Eller Rosa Parks som vägrade respektera en lag om att svarta personer måste lämna plats åt vita personer på bussen. De har alla deltagit i den långa kampen för en mer rättvis värld. En kamp som pågår än idag.
Boken är faktagranskad av Oscar Berglund, forskare vid University of Bristol med inriktning på civil olydnad och klimataktivism.
www.idusforlag.se