KĂ€rleken
fÄr ny kostym i
Vintagebutiken
översÀttning
Annika Sundberg
tidigare böcker i serien vintagebutiken i primrose hill
Vintagebutiken i Primrose Hill
Karat
Bantorget 3
222 29 Lund
karatforlag.se
karat Àr ett imprint i Historiska Media info@historiskamedia.se
Citatet av Audrey Hepburn Àr översatt av Annika Sundberg
A Change of Heart at The Vintage Dress Shop
Copyright © Annie Darling 2024
The right of Annie Darling to be identified as the Author of the Work has been asserted by her in accordance with the Copyright, Designs and Patents Act 1988.
Published by agreement with A.M. Heath & Co, London
KÀrleken fÄr ny kostym i Vintagebutiken © Karat, Historiska Media 2025
översÀttning Annika Sundberg
sÀttning Charlotta Magnusson
omslagsillustration Joanna Kerr (svensk bearbetning LönegÄrd & Co)
tryck ScandBook UAB, Litauen 2025
Första tryckningen
isbn 978-91-8083-127-7
Livet Àr en fest, sÄ se till att klÀ upp dig.
Audrey Hepburn
TillÀgnas alla kvinnor som vet hur förvandlad man kan bli av en riktigt fin klÀnning.
Del ett
Kapitel ett
Efter en strÀng vinter och en mycket blöt vÄr var det nu juni och helt klart sommar.
âPuh! Vilken vĂ€rmebölja!â löd tidningsrubrikerna, illustrerade av foton pĂ„ bikiniklĂ€dda unga kvinnor som tumlade runt i vĂ„gorna i Englands badorter, frĂ„n Skegness till Southend.
Det var nÄgot helt annat Àn Cressida Collins arbetsrum, som lÄg i takvÄningen ovanpÄ Vintagebutiken i stadsdelen Primrose Hill i London.
Det var ett mycket vĂ€lförsett arbetsrum. Utmed hela den ena vĂ€ggen stod höga hyllor som innehöll en regnbĂ„ge av olikfĂ€rgade trĂ„drullar. Glasburkar och lĂ„dor med knappar och pĂ€rlor i alla möjliga storlekar och kulörer. BlixtlĂ„s, smyckesdetaljer, dekorationer, fjĂ€drar â för att inte tala om tygrullarna, trots att Cress inte sydde upp klĂ€der utan bara lagade dem. Det kunde inte skada att ha nĂ„gra meter muslin eller sidenvoile â i olika nyanser, frĂ„n alabastervitt till mĂ€ttat ljusgrĂ„tt â till hands för de gĂ„nger hon Ă€ndrade brudklĂ€nningar.
PĂ„ de nedersta hyllplanen fanns ett litet bibliotek med referenslitteratur. Cress tĂ€nkte pĂ„ böckerna som sina stilbiblar â dĂ€r trĂ€ngdes titlar som Trettiotalet enligt Vogue och Haute
couturens guldÄlder och biografier över alla de stora brittiska modeskaparna: Alexander McQueen, Hardy Amies, Zandra Rhodes.
Vid vÀggen mittemot hyllorna stod arbetsbÀnken med Cress symaskin och overlockmaskin. DÀr fanns en anslagstavla som var full av utrivna sidor och inspirationsbilder ur magasin, grovskisser av klÀnningar som hade blivit eller skulle bli Àndrade, och sÄ ett hundratal post-it-lappar. Alla lapparna var tÀckta av Cress handstil, som bara hon sjÀlv kunde tyda, trots att arbetsrummet i övrigt vittnade om hennes ordningssinne. Var sak pÄ sin plats, det trodde Cress benhÄrt pÄ.
Just nu satt hon vid arbetsbĂ€nken pĂ„ en hög pall, men hon skulle mycket hellre ha flyttat till den mjuka och mycket bekvĂ€ma blĂ„ sammetsfĂ„töljen, dĂ€r hon oftast satt nĂ€r hon sydde för hand. Men fĂ„töljen stod rakt under ett av de tvĂ„ takfönstren, som slĂ€ppte in solens obevekliga strĂ„lar. Inte konstigt att det kĂ€ndes varmare i arbetsrummet Ă€n i Saharaöknen, trots att tvĂ„ flĂ€ktar stod pĂ„ för fullt. Det betydde att Cress ofta tvingades ta paus eftersom hon blev svettig om hĂ€nderna â och vintageklĂ€der fick man inte svettas pĂ„.
Hon gjorde nÄgra pillriga Àndringar pÄ en tunn och ömtÄlig festklÀnning frÄn 50-talet, sydd i korallfÀrgat changeantsiden. MidjemÄttet var femtiosex centimeter, men dessvÀrre hade dess nya Àgarinna, en sjuttonÄrig flicka som skulle bÀra den pÄ sin skolbal, ett midjemÄtt pÄ sextioen centimeter.
Med ett litet stönande rÀtade Cress pÄ ryggen efter att ha suttit framÄtböjd och sprÀttat upp en söm. Ljudet av höjda röster trÀngde igenom surret frÄn flÀktarna. Var hennes behov av nÄgot lÀskande större Àn hennes önskan att slippa brÄk?
Hon fortsatte att sprÀtta, men nu kunde hon inte tÀnka pÄ
nĂ„got annat Ă€n den iskalla lightcolan som stod i kontorets kylskĂ„p en trappa ner. SĂ„ kall att kondensdropparna skulle rinna nedför burken som Cress höll i sin svettiga hand, för trots flĂ€ktarna var hennes hĂ€nder förfĂ€rligt âŠÂ fuktiga.
Hon reste sig med Ànnu ett stönande. Hennes klÀnning hade klibbat fast mot baksidan av lÄren. Hon drog loss det fuktiga tyget och gick in i provrummet för att se sig i helfigursspegeln. Som hon hade misstÀnkt sÄg hon precis lika varm ut som hon kÀnde sig. Hennes mörklockiga hÄr var sÄ burrigt att det praktiskt taget bildade en trekant, och Àven om hon hade blivit klÀdsamt brun i ansiktet efter de senaste veckornas sol var hon nu röd och svettig. Hon drog i sin Àrmlösa, ljusblÄ bomullsklÀnning, som hon hade sytt sjÀlv och som fortfarande klistrade sig fast vid huden. Cress tittade nÀrmare pÄ sin spegelbild, drog med fingertoppen över ögonbrynen (som ocksÄ var fuktiga) och rÀckte ut tungan Ät sig sjÀlv.
Hon skulle mycket hellre betrakta butikens dyraste och mest exklusiva klÀnningar, som hÀngde i det lilla rummet intill. Oftast blev Cress pÄ bÀttre humör bara av att kasta en blick pÄ stÀllningarna med eleganta klÀnningar, designade av modeskapare som hon sÄg som sina husgudar. DÄ gjorde det inget att svetten rann.
Cress gick in i den stora salongen, dĂ€r det hĂ€ngde brudklĂ€nningar utmed vĂ€ggarna â alltifrĂ„n kritvita till elfenbensfĂ€rgade, grĂ€ddvita, champagnefĂ€rgade, ljusgrĂ„, silver- och guldfĂ€rgade. DĂ€r fanns till och med en svart brudklĂ€nning, en skapelse av tyll och sidentaft som alla deras blivande brudar Ă€n sĂ„ lĂ€nge hade ratat. âDet betyder otur att gifta sig i svartâ, sa brudarnas mödrar alltid.
I ena Ànden av salongen fanns en rund, upphöjd plattform,
omgiven av speglar pÄ tre sidor för att den som provade en klÀnning skulle se hur den sÄg ut frÄn alla hÄll. DÀr stod Àven tre grÀddvita och guldfÀrgade chintzsoffor sÄ att eventuella följeslagare ocksÄ kunde fÄ sig en ordentlig titt, och pÄ ett litet bord stod en vit och guldfÀrgad ask som alltid var fylld av pappersnÀsdukar. MÄnga tÄrar, bÄde av glÀdje och av sorg, hade fÀllts framför de speglarna.
Mitt i salongen â faktiskt pĂ„ sjĂ€lva hedersplatsen â lĂ„g butikshunden, Coco Chanel, en svart fransk bulldogg som var sĂ„ arrogant att hennes berömda namne skulle ha spĂ€rrat upp ögonen. Nu lĂ„g hon pĂ„ rygg med de korta benen i vĂ€dret. Hennes intimare delar svalkades av vinddraget frĂ„n flĂ€kten.
âDu har ingen vĂ€rdighet, CCâ, muttrade Cress, Ă€ven om hon sjĂ€lv gĂ€rna skulle ligga naken pĂ„ golvet med en flĂ€kt riktad mot underlivet. Sommaren var inte hennes favoritĂ„rstid. Hon tyckte mycket bĂ€ttre om hösten och vintern, för hon ville oftast ha pĂ„ sig kofta. Men blotta tanken pĂ„ att bĂ€ra kofta just nu gav henne kĂ€nslan av att bli kokt levande.
NÀr hon just skulle gÄ nedför spiraltrappan till sjÀlva butiken hörde hon att Sophy, hennes Àlskade systervÀn, och Phoebe, hennes lite mindre Àlskade chefsvÀn, hade ett meningsutbyte, vilket tyvÀrr inte var helt ovanligt. Ett mycket högljutt meningsutbyte.
âDet enda jag sĂ€ger Ă€r att nĂ€r jag var i Australien hade vi klĂ€duthyrning pĂ„ Cliveâs Closetâ, sa Sophy nĂ€r Cress svepte förbi henne med ett trött leende.
âDet hade varit sĂ„ förbannat skönt om du hade stannat kvar pĂ„ Cliveâs Closet i Australienâ, vĂ€ste Phoebe till svar.
Sophy, Cress bonussyster, hade kommit tillbaka till Vintagebutiken efter ett drygt Är i Australien, dÀr hon hÀlsat pÄ
slĂ€ktingar och arbetat i en second hand-butik i Sydney. I Ă€rlighetens namn hade hon sedan dess tjatat rĂ€tt mycket om hur annorlunda de hade skött affĂ€rerna pĂ„ Cliveâs Closet.
Och om Cress inte var förtjust i sommaren sÄ var Phoebe inte förtjust i sommaren, upphöjt till tio. Hon var alltid oklanderligt klÀdd i elegant, svart klÀnning, strumpor med sömmar och högklackade skor, och dessutom var hon omsorgsfullt sminkad, inklusive flytande eyeliner med vinge och mörkrött lÀppstift. Hon hade spikrakt, glÀnsande svart hÄr, klippt i en bobfrisyr med tjock lugg. Hennes look var chic, elegant och faktiskt rÀtt skrÀmmande. Den var dessutom svÄr att upprÀtthÄlla i trettiofem graders vÀrme. Phoebes lugg spretade och hennes eyeliner kladdade i hettan. Det var inte konstigt att hon var pÄ dÄligt humör.
âCress, tycker inte du att det Ă€r en bra idĂ© att hyra ut klĂ€nningar i stĂ€llet för att bara sĂ€lja dem?â ropade Sophy efter henne, men Cress lĂ„tsades som om hon inte hörde. Hon gick till det lilla köket som lĂ„g i anslutning till butikens kontor och tog en lightcola ur kylen.
Sedan gick hon snabbt ut genom bakdörren till den lilla terrassen som vette mot Regentâs Canal. PĂ„ sommaren liknade utsikten en tavla. Vattnet glittrade i solskenet nĂ€r de muntert kulörta kanalbĂ„tarna tuffade förbi, omgivna av de frodiga, gröna trĂ€den utmed stigen. Fast löven sĂ„g ut att sloka och var lite mindre gröna Ă€n tidigare, och Cress saknade de svalkande flĂ€ktarna som ofta kom frĂ„n vattnet. I dag rörde luften sig inte alls.
Hon tryckte den kalla lÀskburken mot sitt varma ansikte och drog i klÀnningens tunna bomullstyg, som hela tiden fastnade vid huden.
Hon hörde ett ljud bakom sig och just nÀr hon vÀnde sig om kom Sophy ut pÄ terrassen.
âPhoebe Ă€r sĂ„ jobbig!â
Cress höll upp ena handen i protest. âJag orkar inte, Sophâ, sa hon vĂ€djande. âJag orkar inte lyssna pĂ„ Ă€nnu en harang om att vi borde hyra ut klĂ€nningarna âŠâ
Sophy hade varit pĂ„ vĂ€g att öppna en egen burk med lightcola, men hejdade sig. âMen pĂ„ Cliveâs Closet âŠâ
âJag kastar mig i kanalen om du avslutar den meningenâ, sa Cress och underströk budskapet med en liten rapning eftersom hon hade hĂ€llt i sig lĂ€sken för snabbt.
âDet Ă€r inte meningen att vara jobbig.â Sophy satte sig pĂ„ en av stolarna i smidesjĂ€rn som stod pĂ„ terrassen och ryckte till nĂ€r baksidan av hennes lĂ„r fick kontakt med den heta metallen.
âDet gör mig bara frustrerad att Phoebe mĂ„ste vara sĂ„ trĂ„ngsynt. Det kĂ€nns som om hon inte vill att verksamheten ska vĂ€xa.â
Cress Àlskade sitt arbete i Vintagebutiken, sÀrskilt eftersom hennes förra arbetsplats hade varit det mycket obskyra Museet för religiösa reliker i Chelsea, dÀr hon hade börjat jobba direkt efter sin utbildning i modedesign. Hon hade Àgnat nio underbetalda Är Ät att laga liturgiska klÀder och textilier, tills Sophy hade fixat jobb Ät henne i butiken. Cress var mycket tacksam över att fÄ arbeta med vackra klÀnningar i stÀllet för kardinalsklÀder, biskopsskrudar och en aldrig sinande flod av mycket flÀckiga knÀkuddar.
De senaste femton mÄnaderna hade hon fÄtt hantera de allra ljuvligaste tyger: len georgette och chiffong och gamla, ömtÄliga siden- och satÀngtyger, papperstunna och hala. Cress var sÀrskilt förtjust i att förvandla en stressad kvinna till hennes allra bÀsta jag med hjÀlp av nÄgra strategiskt placerade insnitt och veck, genom att lÀgga ut och sy in. Det roligaste som fanns var att leda en sÄdan kvinna upp till plattformen, att se henne
kasta nervösa blickar i speglarna och lÄngsamt komma till insikt om att hon bar en klÀnning som framhÀvde allting hon tyckte om hos sig sjÀlv. Till och med kroppsdelar hon inte hade trott att hon tyckte om. DÄ brukade hon lÄngsamt skina upp, Àven om hon var trött och inte hade tvÀttat hÄret pÄ flera dagar, och hon blev vacker för att hon slutligen förstod att hon var vacker.
Det var omöjligt att överskatta en fin och vÀlsittande klÀnning. En fin klÀnning eller Cress flinka fingrar. NÀr Sophy och Freddy, som skötte den trista ekonomiska biten, gick pÄ om ytterligare inkomstkÀllor och större intÀkter genom nÀtbutiken började Cress tÀnka pÄ annat.
âJag mĂ„ste skapa en egen nischâ, sa Sophy nu. âSĂ€tta avtryck, eller hur?â
âJag trodde att du bara skulle arbeta i butiken tills du hittade nĂ„got annat?â Det var vad Sophy hade sagt nĂ€r hon kommit tillbaka frĂ„n Australien nĂ„gra mĂ„nader tidigare, och det var dĂ€rför som hon hade fĂ„tt tillbaka sitt gamla jobb av den motvilliga Phoebe. Och förstĂ„s för att Sophys pappa, Johnno, Ă€gde butiken. Men trots att han hade bott i London i över trettio Ă„r hade han flyttat tillbaka till Australien med Sophy, och nu hade han slagit sig till ro pĂ„ familjens fĂ„rfarm utan nĂ„gra som helst planer pĂ„ att Ă„tervĂ€nda till England.
âJo, men jag tĂ€nkte vĂ€nta och se hur allting löser sig. Medan jag jobbar hĂ€r vill jag vara produktiv och inte bara gĂ„ och dra. Kanske gĂ„r det till och med sĂ„ bra med uthyrningen att âŠâ Sophy tystnade och sĂ„g sig omkring som om hon misstĂ€nkte att Phoebe hade buggat terrassen. âJo, uthyrningen kan kanske utvecklas till en egen verksamhet. DĂ„ skulle hon stĂ„ dĂ€r med lĂ„ng nĂ€sa!â
âSnĂ€lla Soph. Jag Ă€r inte intresserad av dina planer pĂ„ herra-
vĂ€lde i vintagevĂ€rlden. För visst, heja dig, men det Ă€r nog bĂ€st om jag inte vet nĂ„got.â Cress försökte förklara sin instĂ€llning utan att göra Sophy förnĂ€rmad.
Sophy bara flinade. âSĂ„ att Phoebe inte ska kunna pressa ur dig informationen, menar du. Du har ju alla möjliga sorters tortyrredskap dĂ€r uppe. NĂ„lar, tygsaxar, den dĂ€r overlockmaskinen.â
âPhoebe skulle aldrig tortera mig. Jag Ă€r hennes favoritâ, pĂ„pekade Cress, nĂ€r det i sjĂ€lva verket var Coco Chanel som var Phoebes favorit, och det enda Phoebe â eller för den delen vem som helst â behövde göra var att spĂ€nna blicken i Cress, sĂ„ skulle hon avslöja precis allt, inklusive pinkoden till sitt bankkort. âAustralien har förĂ€ndrat dig.â
âDet var dĂ€rför jag Ă„kte. För att jag var sĂ„ trött pĂ„ mitt liv, trött pĂ„ mig sjĂ€lv âŠâ Sophy tystnade. âJag behövde omvĂ€xlingen. Innan jag Ă„kte till Australien hade jag suttit fast i samma gamla hjulspĂ„r i tio Ă„r.â
Det var sant att Sophy hade kommit tillbaka frĂ„n Australien med en företagsamhet som hon aldrig hade gett prov pĂ„ tidigare. Hon sĂ„g till och med annorlunda ut. Hon hade fortfarande samma silkeslena, eldröda hĂ„r som Cress alltid hade avundats henne eftersom hon sjĂ€lv hade mörka, motstrĂ€viga lockar som blev större nĂ€r det var varmt. Som sĂ„ mĂ„nga andra rödhĂ„riga hade Sophy blek hy, men nĂ€r hon kom tillbaka frĂ„n Australien var hon faktiskt solbrĂ€nd. âDet blev sĂ„ varmt, och trots att jag anvĂ€nde solskydd var det som om mina frĂ€knar slog sig sammanâ, hade hon sagt. âDet visade sig att jag kan bli brun trots att jag Ă€r rödhĂ„rig.â
SolbrÀnnan och företagsamheten hade följts Ät av ett nytt sjÀlvförtroende som antagligen berodde pÄ vandringar i vildmarken och fÄrklippning, och pÄ att hon behandlats som nÄgot
slags vintageorakel pĂ„ Cliveâs Closet. SjĂ€lvförtroendet syntes pĂ„ Sophys hĂ„llning â hon var rak i ryggen och riktade blicken rakt framĂ„t, som om hon sĂ„g vĂ€rlden i vitögat. Hon hade till och med bytt ut sin garderob, som tidigare hade bestĂ„tt av ett antal formlösa klĂ€nningar i dĂ€mpade fĂ€rger. NĂ€r hon hade börjat arbeta i Vintagebutiken hade de andra behövt lirka med henne för att hon skulle sĂ€tta pĂ„ sig en vintageklĂ€nning, men just nu hade hon pĂ„ sig en playsuit av vintagemodell. Den var sydd i vit bomullsbatist och hade ett blommönster i svala, frĂ€scha blĂ„gröna nyanser. Benen och axlarna var bara. Sophy var ursnygg i plagget. Det var vĂ€ldigt förvirrande. Cress visste att hon sjĂ€lv hörde till dem som knogade pĂ„. Det var helt okej. VĂ€rlden behöver den sortens mĂ€nniskor precis lika mycket som den behöver handlingsmĂ€nniskor och sĂ„dana dĂ€r irriterande personer som pĂ„stĂ„r att de klarar sig pĂ„ fyra timmars sömn eftersom det ger dem mer tid att uppnĂ„ sina mĂ„l.
Men det hade kÀnts mer acceptabelt att knoga pÄ nÀr hennes bÀsta vÀn och bonussyster ocksÄ gjorde det. Nu hade Sophy förvandlats till en handlingsmÀnniska. Innan Sophy rest till Australien hade hon slitit sig loss frÄn sÄvÀl modekedjan dÀr hon arbetat i flera Är som ett lÀngre förhÄllande som inte ledde nÄgonvart. Sedan hade hon ÄterfÄtt kontakten med sin frÄnvarande pappa, Johnno, börjat jobba i Vintagebutiken och blivit kÀr i Charles, som handlade med halvÀdelstenar och hade hittat en del av butikens mer högkvalitativa klÀnningar. Cress hade faktiskt undrat om Sophy nÄgonsin skulle komma till Australien, för hon hade inte verkat kunna slita sig frÄn Charles. Men slutligen hade hon Äkt ivÀg, och nu nÀr hon var tillbaka hade hon fortfarande inte ÄtergÄtt till sitt tidigare knogande.
Hon hade flyttat in i ett coolt kollektiv vid Kingâs Cross
tillsammans med Anita, som ocksÄ knegade i Vintagebutiken.
Dessutom hade Soph blivit Àventyrslysten. Spontan och Àventyrslysten. Nyligen hade hon Äkt till Paris över helgen, bara sÄ dÀr. Hon skulle hur som helst inte jobba pÄ lördagen, och under lunchen pÄ fredagen hade hon sett att Eurostar hade ett erbjudande om billiga sista minuten-biljetter. Klockan tio samma kvÀll hade hon och Charles befunnit sig i Paris, i en lÀgenhet i Le Marais som tillhörde en kompis till honom. Charles var den sortens kille som hade kompisar pÄ exotiska platser.
SÄ nu stretade Cress pÄ helt ensam. Hon bodde fortfarande hemma hos sina förÀldrar. Hon var fortfarande tillsammans med Colin, som hon blivit ihop med under skoltiden. Hon lade fortfarande undan pengar för att en dag kunna flytta ihop med honom i en gemensam lÀgenhet. Men nÀr Cress nu traskade tillbaka uppför trappan mindes hon att hon femton mÄnader tidigare faktiskt hade bytt jobb, och det var nÄgot stort. Det var gigantiskt.
Dessutom hade hon ett framgÄngsrikt extraknÀck. Hon letade upp trasiga vintageklÀnningar i second hand-butiker, pÄ utförsÀljningar och pÄ eBay, och ÄterstÀllde dem till deras forna glans. I en del fall behövde hon bara sy i ett nytt blixtlÄs eller byta ut nÄgra knappar. Sedan sÄlde hon dem pÄ Etsy tillsammans med sina handbroderade tygkassar.
Cress hade mycket i görningen. Hennes liv var mÄngfacetterat. Men resten av tiden kÀnde hon sig rastlös och lÀttirriterad och kunde inte sÀtta fingret pÄ varför. Kanske berodde det pÄ vÀrmen. Kanske berodde det pÄ allt sprÀttande. Kanske drack hon för mycket lightcola.
Det var bra att hon skulle trÀffa Colin senare pÄ kvÀllen. Det brukade alltid muntra upp henne.
Kapitel tvÄ
Om man har varit tillsammans med en och samma kille i femton Är kÀnns det ofta som om man vet allt om honom. Som om det inte finns nÄgra överraskningar kvar, som om inget kan förvÄna en lÀngre. Och det passade Cress perfekt.
Hon och Colin hade visserligen varit ihop sedan de var sexton, men de var inte fastklistrade vid varandra. De hade sina egna passioner och intressen. Medan Cress lÀngtade efter att upptÀcka en hel och flÀckfri 50-talsklÀnning frÄn Marks & Spencer eller en Vogue frÄn 60-talet bland en mÀngd föga upphetsande klÀder och tidningar i en second hand-butik, var Colin lika entusiastisk ifrÄga om musik.
Faktiskt var hans samling med vinylskivor sÄ enorm att den upptog tre fjÀrdedelar av hans sovrum och till och med hade spritt sig till hans förÀldrars garage, som hade isolerats mot vÀder och vind och försetts med extra starka hyllor. NÀr Colin inte katalogiserade sina skivor gick han pÄ vinylmÀssor eller deltog i pubquiz eller pratade med andra vinylÀlskare pÄ olika internetforum.
Deras intressen skilde sig visserligen Ät, men sÄ fort Cress och Colin trÀffades föll sig allting naturligt för dem. De hade varit
