Sigrid
westerbergs
Del 1 - Charlotte
Del 2 - Elsa
Del 3 - Karolina
Del 4 - Birgitta
Del 5 - Marianne
Del 6 - Sara
Del 7 - JulstjÀrnor
Del 8 - Sigrid
Karat
Bantorget 3
222 29 Lund
karatforlag.se
karat Àr ett imprint i Historiska Media info@historiskamedia.se
© Karat och Anna Alemo 2025
omslag Rebecka Porse Schalin/LönegÄrd & Co
omslagsbilder Shutterstock och Digitalt museum
tryck Latgales Druka, Lettland 2025
tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 isbn 978-91-8083-097-3
Ystad 1956
Kapitel 1
Sigrid lÀgger upp gröt i en djup tallrik och stÀller ner den framför Arne. Sonen gÀspar och tar sedan en stor klick sylt.
âTa inte för mycketâ, förmanar hon.
âDet gör jag inte.â Arne strĂ€cker sig efter mjölktetran pĂ„ köksbordet. Han fĂ„r anvĂ€nda bĂ„da hĂ€nderna för att fĂ„ grepp om kartongen.
âJag hjĂ€lper digâ, sĂ€ger Sigrid.
âJag kan.â
âDet Ă€r inte helt lĂ€tt att hĂ€lla upp mjölken.â Sigrid fĂ„r lĂ€gga band pĂ„ sig för att inte ta tetran ifrĂ„n honom. Hon brukar hĂ€lla upp mjölken innan hon stĂ€ller fram skĂ„len till honom, men av nĂ„gon anledning glömde hon det idag.
âMm.â Arne fokuserar pĂ„ mjölktetran och tippar den lĂ„ngsamt. Vips blir lutningen för stor och det rinner ut mjölk över bĂ„de skĂ„l och bord. Snabbt griper Sigrid tag i förpackningen och stĂ€ller ner den. Mjölken sprider sig och nĂ€rmar sig bordskanten.
âOj!â sĂ€ger Arne.
âSĂ„ kan det gĂ„.â Sigrid rusar bort till diskbĂ€nken, sliter tag i trasan och skyndar tillbaka. Hon hinner precis hejda mjölkens framfart innan den rinner över kanten.
âDu var snabbâ, sĂ€ger Arne och hon skrattar.
âJag har gjort det förr.â Hon vrider ur trasan över vasken och torkar sedan av bordet ytterligare en gĂ„ng.
âJag vill ha lite mer mjölk pĂ„ grötenâ, ber Arne.
âSjĂ€lvklart.â Hon hjĂ€lper honom att hĂ€lla upp och han protesterar inte.
âTackâ, sĂ€ger han istĂ€llet och hon ler.
âNu Ă€ter vi.â Hon slĂ„r sig ner bredvid honom och tar en klunk kaffe. En ljum vind letar sig in genom det öppna köksfönstret och hon vrider pĂ„ huvudet. Gardinen fladdrar lĂ€tt och utanför syns en klarblĂ„ himmel. Det verkar bli en fin dag. âVet du vad det Ă€r för datum idag?â
Hon gör en nick mot scouternas almanacka pÄ vÀggen och Arne far upp. Snabbt river han av gÄrdagens datum och synar de nya sifforna som uppenbaras.
âEeh.â Han kliar sig i huvudet.
âKommer du ihĂ„g att det var tjugofyra igĂ„r?â
âMm.â Han hĂ„ller upp lappen han just rivit av.
âIdag Ă€r det dĂ„ tjugoâŠâ
Arne tittar pÄ almanackan igen.
âFem!â sĂ€ger han glatt.
âJa, precis. MĂ„ndagen den tjugofemte juni.â
I samma stund gÄr köksdörren upp och Karolina kliver in frÄn trapphuset.
âGod morgon.â
Hon Àr klÀdd i blÄ byxor och matchande kofta. Det mörkblonda hÄret har hon satt upp i en enkel flÀta. Förr hade det varit otÀnkbart, dÄ ville hon alltid ha det senaste bÄde nÀr det gÀllde frisyrer och klÀder. Inget fel med det, men numera Àr Karolina en betydligt gladare och tryggare person. Hon hittade sitt kall i bakningen och kÀrleken i Oskar.
âKarolina!â Arne springer fram och ger henne en kram.
âHej.â Hans storasyster lyfter upp honom och snurrar ett varv med honom i famnen.
âKan du flytta hem igen?â sĂ€ger Arne nĂ€r hon sĂ€tter ner honom.
âVill du det?â Karolina skrattar.
âJa.â
âJag hade gĂ€rna gjort det, men dĂ„ hade Oskar blivit sĂ„ ledsen. SĂ„ jag tror att det Ă€r bĂ€st att jag bor kvar.â
âGifta par vill gĂ€rna bo tillsammansâ, sĂ€ger Sigrid Ă€ven om hon mĂ„ste tillstĂ„ att hon ocksĂ„ saknar dottern.
âVad har du dĂ€r?â Arne pekar pĂ„ burken i Karolinas hand.
âJag har bakat drömmar och tĂ€nkte att ni kanske ville ha nĂ„gra.â
âJa!â Arne tar kakburken ifrĂ„n henne.
âVi ska inte Ă€ta kakor nuâ, sĂ€ger Sigrid och vĂ€nder sig mot Karolina. âVill du ha lite gröt?â
âNej, tack. Jag har redan Ă€tit. Nu mĂ„ste jag vidare till konditoriet.â
âKan jag följa med?â frĂ„gar Arne.
âJag Ă€r ledsen, men det gĂ„r inte.â Karolina stryker honom över kinden. âDu har det dessutom mycket roligare hĂ€r med Maria.â
âJa, din barnflicka kommer faktiskt snart. Och dessutom ska bĂ„de Susanne och Bertil vara hĂ€r idagâ, sĂ€ger Sigrid.
âDĂ„ kan vi Ă€ta kakorâ, sĂ€ger Arne med ett leende.
âNi ska fĂ„ smaka kakor allihopâ, lovar Sigrid.
âHa en fin dag! Adjö.â Karolina höjer handen i en vinkning och försvinner sedan ut genom dörren igen.
Arne slÄr sig ner och ÄtergÄr till sin gröt. Kakburken har han placerat pÄ bordet och tycks inte kunna slÀppa den med blicken.
âJag stĂ€ller undan denâ, sĂ€ger Sigrid och tar med sig burken bort till det stora skafferiet. Hon stegar bort till hyllan dĂ€r de förvarar sötsaker. Inte för att det finns nĂ„gra andra bakverk dĂ€r för tillfĂ€llet, bara tomma plĂ„tburkar.
âJag tar mer syltâ, sĂ€ger Arne och Sigrid skyndar tillbaka. Om den gossen fick vĂ€lja skulle han Ă€ta sylt med gröt till frukost istĂ€llet för tvĂ€rtom.
Hon lÄter honom lÀgga upp en sked till innan hon tar syltburken ifrÄn honom.
âVar Ă€r Karlsson?â frĂ„gar Arne och ser sig om efter den svarta katten.
âHon Ă€r fortfarande ute.â
Sommartid föredrar Karlsson att tillbringa nÀtterna
utomhus, sÄvida det inte regnar förstÄs. Vatten som faller
frÄn himlen Àr nog det vÀrsta som finns.
âSka vi kalla pĂ„ henne?â Sigrid pekar pĂ„ fönstret.
âJa!â
De gÄr bort till fönstret och Sigrid lyfter upp Arne
sĂ„ att han kan titta ner pĂ„ gĂ„rden. Fönstret Ă€r haspat, sĂ„ han kan inte ramla ut. ĂndĂ„ kramar hon lite hĂ„rdare om honom.
âKarlsson!â ropar Arne. âKarlsson!â
Sigrid ler för sig sjÀlv.
âDĂ€r!â jublar Arne. âJag ser henne.â
âVar?â
âDĂ€r!â Han sĂ€tter pekfingret mot rutan.
Sigrid lutar sig nÀrmare och jo, katten sitter pÄ andra sidan innergÄrden och tittar mot deras fönster.
âJa, jag ser henne ocksĂ„.â
âJag kan hĂ€mta henneâ, sĂ€ger Arne.
âJag gör det. SĂ€tt dig och Ă€t. Maria kommer snart och
dĂ„ mĂ„ste jag gĂ„ till kontoret.â
âMen jag vill.â
âDet Ă€r bĂ€ttre att jag gör det. Ăt nu.â
Arne rynkar pannan, men gör som hon sÀger.
âJag Ă€r snart tillbaka.â Sigrid öppnar köksdörren och hastar nerför trappan. Den Ă€r ganska brant och hon vill inte att Arne ska ramla. Hon skakar av sig den inre synen som genast dyker upp. Innan hon blev mor förstod hon inte hur sĂ„rbar det skulle göra henne. Barnen Ă€r hennes
allt och hon bÀr pÄ en stÀndig oro för att nÄgot ska hÀnda dem.
Hon öppnar ytterdörren och drar in den friska morgonluften. En koltrast flyger över innergÄrden och sÀtter sig pÄ hustaket pÄ andra sidan.
âKarlssonâ, ropar hon och katten kommer genast springande. En snabb strykning mot Sigrids ben hinner katten med innan hon jamar uppfordrande och kilar uppför trappan.
âJag skyndar mig.â Sigrid följer skrattande efter henne.
âHej, Karlssonâ, hör hon Arne sĂ€ga. âVill du ha gröt?â
Sigrid skakar pÄ huvudet och ökar takten. Gröt Àr inte för katter.
Fem minuter senare har Sigrid Àtit upp sin portion och druckit upp sitt kaffe. Arne har sÀkert hÀlften kvar pÄ sin tallrik.
âĂt upp nuâ, sĂ€ger hon och sneglar pĂ„ köksklockan.
Snart Ätta, dÄ borde Maria vara hÀr nÀr som helst.
âJag Ă€r mĂ€ttâ, sĂ€ger Arne och lĂ€gger ner skeden.
âDu mĂ„ste Ă€ta lite till.â Sigrid kastar ett öga pĂ„ klockan igen. Det extrainsatta mötet pĂ„ firman börjar om drygt en halvtimme och hon mĂ„ste göra sig klar innan dess. Hon tittar ner pĂ„ sin vita blus och den beigea kjolen. KlĂ€dd
Àr hon Ätminstone, men hon mÄste borsta tÀnderna och lÀgga pÄ lite makeup.
âOjâ, sĂ€ger Arne och i nĂ€sta stund landar hans kladdiga sked i Sigrids knĂ€.
âNej, vad gör du?â Sigrid tar skeden och far upp. Hennes kjol har nu en stor, kladdig flĂ€ck.
âDet var inte meningen.â Arne tittar olyckligt pĂ„ henne. Hon tar ett djup andetag. Givetvis var det inte meningen, men nu mĂ„ste hon Ă€ven hinna byta klĂ€der.
âDet Ă€r ingen faraâ, sĂ€ger hon vĂ€nligt och kikar Ă„terigen pĂ„ klockan, som precis blir Ă„tta.
âGod morgon.â Maria kliver in i köket.
âGod morgon!â Sigrid, som Ă€r pĂ„ vĂ€g bort till diskbĂ€nken, vĂ€nder i steget. âArne mĂ„ste Ă€ta lite till och jag behöver göra mig klar till mötet som börjar halv nio.â
âGivetvis. Jag tar hand om Arne.â Maria ler. âKila ivĂ€g ni, sĂ„ tar jag över hĂ€r.â
âTack!â Sigrid vĂ€nder sig till Arne. âVar nu en duktig gosse och Ă€t nĂ„gra skedar till.â
âJa, mammaâ, sĂ€ger han.
âBra.â Hon kysser honom pĂ„ kinden och skyndar sedan ivĂ€g.
Kapitel 2
Sigrid öppnar garderoben i sÀngkammaren och far med handen över de upphÀngda klÀdesplaggen. FÀrgerna Àr neutrala och enkla att matcha. Vintertid Àr det mörka fÀrger som svart och grÄtt som gÀller och under sommaren blir det framförallt blÄtt, beige och vitt. Starka och skrikiga kulörer Àr inget för henne.
I samma stund skymtar hon nÄgot rött pÄ en galge. SÄ mÀrkligt. Konfunderat drar hon ut klÀdesplagget.
Ett par byxor? Hon rynkar pannan. Var kommer de ifrÄn? SÄ drar hon sig till minnes att Berit varit pÄ vÀg att slÀnga ett par fullkomligt anvÀndbara byxor bara för att de inte passade. Ett sÄdant slöseri. SkrÀddaren i huset ordnar snabbt och lÀtt sÄdant. Hon borde lÀmna in dem snarast sÄ att Berit kan fÄ tillbaka dem, men nu finns inte tiden.
Snabbt hÀnger hon in byxorna igen och letar upp en kjol.
Ombytt och klar tar Sigrid sig en titt i hallspegeln och rÀttar till hÄrknuten. Hon ler och konstaterar nöjt att det inte
finns nÄgra lösa hÄrslingor. Kjolen har nÀstan samma nyans som den hon nyss bar och blusen Àr ordentligt nedstoppad. Det smala, svarta skÀrpet Àr diskret, men ger ett intryck av elegans. Hon ger sig sjÀlv en nick och styr stegen mot kontoret. PÄ vÀgen sticker hon in nÀsan i köket, men det Àr tomt. Det gör detsamma, bÄde Arne och Maria vet att hon ska ivÀg pÄ möte. Och om inte förr, sÄ ses de till lunch.
Berit har hon inte sett till, men dottern brukar komma i tid. Hon Àr visserligen ingen morgonmÀnniska, men pliktkÀnslan Àr hög. SÄ Àven om en del av Sigrid skulle vilja knacka pÄ dotterns dörr, lÄter hon bli. Det bÀsta brukar vara att lÄta henne sköta sig sjÀlv.
Sigrid stegar bort till kontoret och lÄser upp dörren.
Nattetid brukar hon hÄlla den lÄst eftersom kontoret Àven har en dörr som leder ner till lagret. Visserligen litar hon pÄ sina anstÀllda, men det kÀnns ÀndÄ bÀst sÄ. Hennes make hade samma rutin och hon har inte sett nÄgon anledning att Àndra den.
âGod morgon.â Lars, det vill sĂ€ga kamrer Nyman, Ă€r redan pĂ„ plats. Som vanligt. Ofta kommer han först av alla och lĂ€mnar sist.
âGod morgon.â Hon möter hans vĂ€nliga blick och kan inte lĂ„ta bli att le. âHoppas att helgen har varit bra.â
âTack, det har den. Och din?â
âJag har haft det bra, jag medâ, sĂ€ger hon.
âGod morgon.â Ingrid, Sigrids svĂ€rmor, kliver in pĂ„ kontoret. âNi Ă€r pĂ„ plats i god tid, som vanligt.â
âGod morgon.â Lars drar ut den stora karmstolen vid skrivbordet och den Ă€ldre kvinnan sjunker ner. âGivetvis Ă€r vi det.â
âTack ska du ha.â Sin vana trogen duar Ingrid alla. âJag ser fram emot det hĂ€r mötet.â
Första mÄndagen i varje mÄnad, förutom i augusti, Àr det möte pÄ grosshandlarfirman. Men det hÀr mötet Àger alltsÄ rum en vecka innan det planerade. Det Àr Ingrid, som oftast inte Àr med pÄ de Äterkommande mötena, som initierat dagens sammankomst. Sigrid vet inte vad som stÄr pÄ agendan och mÄste erkÀnna att hon funderat en hel del över vad Ingrid tÀnker ta upp.
âHar vi nĂ„gon dagordning?â frĂ„gar Sigrid.
âNej, det behövs inte.â Ingrid plirar med ögonen.
âJag förstĂ„râ, sĂ€ger Sigrid, trots att hon inte alls gör det.
Hon anser att en dagordning alltid behövs sÄ att man vet vad som ska tas upp och sÄ att alla kan förbereda sig.
Kort dÀrefter ansluter Oskar, Karolinas man, som Àr anstÀlld som ekonom i firman, och sedan kommer lagerförestÄndare Svensson tillsammans med sin fru som arbetar bÄde i handelsboden och som sekreterare. Deras dotter Ulla, som arbetar i handelsboden, slÀntrar in och efter henne följer HÄkan och Jan. Sigrid tittar förvÄnat pÄ sina tvÄ Àldsta söner. Hon visste inte att de skulle vara med pÄ mötet.
âĂr ni hĂ€r?â frĂ„gar hon.
âFarmor bjöd in oss och dĂ„ var vi naturligtvis tvungna
att kommaâ, sĂ€ger HĂ„kan glatt. âKarolina hade inte möjlighet och det Ă€r lite lĂ„ngt för Birgitta och Wilhelm.â
âDet förstĂ„s.â Sigrid kan inte lĂ„ta bli att undra varför Karolina inte sa nĂ„got om att hon var inbjuden, men hon Ă€r inte sĂ€rskilt intresserad av firman. Och dessutom Ă€r ju hennes man med.
NÀr klockan just passerat halv nio kommer Berit. Hennes hÄr Àr kortare Àn nÄgonsin och Sigrid undrar om dottern ens har hunnit kamma det. SjÀlv har hon alltid haft lÄngt hÄr, och det lÀr hon ha till den dagen hon dör.
Dottern Àr iklÀdd blus och ljusa byxor. Kjol och klÀnning har hon nÀstan aldrig pÄ sig numera. Berit gÄr sin egen vÀg, precis som hon alltid har gjort. Sigrid har aldrig burit ett par byxor och Àmnar inte göra det heller.
Kontoret Ă€r rymligt med bokhyllor lĂ€ngs tvĂ„ av vĂ€ggarna och ett dubbelfönster ut mot Stora Ăstergatan.
Klappstolarna som stÄr i biosittning ger alla en sittplats.
Ingrid sitter med knÀppta hÀnder och spejar ut över den lilla församlingen.
âVĂ€lkomna allihop!â sĂ€ger hon och slĂ„r ut med armarna.
âJag Ă€r glad att ni alla kunde komma pĂ„ detta extrainsatta möte som jag kallat till.â
Alla nickar artigt och vÀntar pÄ vad som ska komma.
âNu har det gĂ„tt lite mer Ă€n ett Ă„r sedan min son Gustaf, grosshandlare Westerberg, lĂ€mnade oss.â Hon tystnar en stund. âEtt Ă„r som prĂ€glats av sorg, men ocksĂ„ av hĂ„rt arbete. Firmans papper var inte helt i ordning,
men Lars och Oskar har lagt ner ett enormt arbete för att fĂ„ rĂ€tt pĂ„ allting. Samtidigt har Ulla fĂ„tt handelsboden att blomstra. Och Berit Ă€r en klippa som hjĂ€lper till bĂ„de dĂ€r och hĂ€r pĂ„ kontoret.â
Ulla skiner som en sol och Oskars kinder har fÄtt en lÀtt rodnad.
âFirman grundades av min förste make Wilhelm Westerberg och hans bror Carl Westerberg, och som tjugotreĂ„ring klev Gustaf in i firmanâ, sĂ€ger Ingrid. âNĂ€r Wilhelm rycktes ifrĂ„n oss för snart trettio Ă„r sedan, blev det Gustaf som tog över. Numera Ă€r det Sigrid som Ă€r huvudansvarig. Min svĂ€rdotter driver firman exemplariskt och det Ă€r jag vĂ€ldigt glad för.â
âTack, det var vĂ€nligt.â Sigrid skruvar pĂ„ sig.
âJa, jag vet att du har svĂ„rt att ta emot beröm, men du förtjĂ€nar det hĂ€r.â Ingrid ser bestĂ€mt pĂ„ henne. âDet hĂ€r mötet har jag kallat till för att berömma er alla för allt ni har gjort. Och sĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r pĂ„ sin plats att prata om framtiden.â
âFramtiden?â sĂ€ger kamrern frĂ„gande.
âJa, precis. SĂ„ vitt jag vet sĂ„ Ă€r det endast ett av mina barnbarn som Ă€r intresserat av att driva firman vidare, och det Ă€r ju du, Berit.â
Berit rÀtar pÄ ryggen och nickar. Den yngsta dottern tog studenten för nÄgon vecka sedan och till hösten ska hon flytta till Göteborg för att studera pÄ Handelshögskolan. Det kommer göra henne rustad att driva firman i framtiden.
âGivetvis vet vi Ă€nnu inte vad Arne vill, det finns en möjlighet att Ă€ven han vill vara delaktigâ, fortsĂ€tter Ingrid.
âI sĂ„ fall kan vi driva firman tillsammansâ, sĂ€ger Berit.
âBra, bra.â Ingrid knĂ€pper hĂ€nderna. âDet Ă€r vĂ€ldigt fint att du redan Ă€r involverad i firman.â
âJag tror att Berit kommer bli utmĂ€rkt som grosshandlareâ, sĂ€ger HĂ„kan.
âJag med.â Brodern Jan hĂ„ller med. âOch vi syskon Ă€r givetvis glada för att hon tar pĂ„ sig det ansvaret.â
Berit ler frÄn öra till öra och Sigrid blir varm i hjÀrtat.
Dessutom fylls hon av en stor lÀttnad. Allting har ordnat sig sÄ bra med firman, trots att det har varit ett kÀmpigt Är. Framtiden ser riktigt ljus ut.
Kapitel 3
Sigrid för kaffekoppen till lÀpparna och tar en klunk av den svarta drycken. Himlen Àr klarblÄ och inte ett moln syns till. Lyckligtvis skyddar det röda parasollet mot solens varma strÄlar. Katten Karlsson ligger utstrÀckt i rabatten och tycks, trots den svarta pÀlsen, inte besvÀras av vÀrmen.
Borta vid magasinet stÄr Sigrids nyinköpta cykel, en röd Crescent med verktygslÄda under pakethÄllaren, bÀrhandtag pÄ ramen och brun skinnsadel. Den kostade hela trehundrafemtio kronor, men hon kunde inte motstÄ den.
Fast hon kan inte lÄta bli att undra vad hon ska med en vÀrldsmÀstarcykel till.
âDet mĂ„ste vara sommarens varmaste dag hittillsâ, sĂ€ger
Inga-Lill och Sigrid slÀpper cykeln med blicken.
De sitter i varsin trÀdgÄrdsstol och gungar lojt. Det Àr inte sÄ mycket annat man orkar med i vÀrmen. Efter morgonens möte har dagen rullat pÄ i ett raskt tempo. Nu Àr det tidig eftermiddag och bÄde Sigrid och husfrun förtjÀnar att sitta ner en stund.
âJa.â Sigrid nickar.
âTĂ€nk att bĂ„de bröllop och student nu Ă€r avklarade.â
Inga-Lill tuggar njutningsfullt pÄ en av kakorna Karolina hade med sig i morse.
Sigrid nickar Äterigen. Första halvÄret av 1956 har varit intensivt med bröllop, student och sÄ Karolinas flytt.
Dottern och Oskar tog över Lars lÀgenhet nÀr han köpte ett gathus en bit bort. Det Àr mÀrkligt att han har flyttat. I över trettio Är bodde han i Westerbergs fastighet och Sigrid Àr van vid att han jÀmt stÀller upp. Medan hennes egen make drack för mycket och roade sig med andra kvinnor, var det Lars som fanns dÀr. Genom vÄtt och torrt. Han var inte bara en klippa i firman, utan har tagit hand om bÄde henne och barnen.
âMĂ„r du bra?â Inga-Lill lutar sig fram och synar henne.
âJadĂ„â, sĂ€ger Sigrid. âDet Ă€r skönt att allting Ă€r uppklarat efter Gustafs död och att alla festligheter Ă€r avklarade. Jag ser fram emot en avkopplande sommar.â
âDet förstĂ„r jag. En sommar utan familjehemligheterâ, sĂ€ger Inga-Lill glatt.
Husfrun arbetade hos familjen Westerberg redan innan
Sigrid trÀffade Gustaf och har numera blivit mer av en vÀn Àn en anstÀlld. SÀrskilt under Äret som gÄtt sedan
Gustaf dog. Förra sommaren vid den hÀr tiden var allting upp och ner. Först Gustafs plötsliga död och sÄ avslöjandet att han hade ett utomÀktenskapligt barn. Det var en riktig röra.
