9789180809726

Page 1


NÄRVARANDE I STORMENBERÄTTELSER UR EN LÄRARES VARDAG

Förord

"Duser mig, va?"

–elev, 7år

Denhär boken föddesurenlängtan.Enlängtan efteratt få sätta ordpådet somintealltid fårplats irapporter,statistik eller utvecklingsplaner.Pådet somskeri tystnadmellanbarnoch vuxna, ikorridoreroch klassrum,i hjärtatavskolans vardag.

Jaghar varitlärarei mångaår. Underden tidenhar yrket förändrats –men dethar ocksåjag.Den härboken är en samlingavreflektioner, berättelser ochtankaromvad det innebäratt vara lärare idag,i ettyrkedär detvardagligaärdjupt existentiellt.Det är inte en manual,inteett facit– menden är ärlig.

Jagskriver fördig somstårdär –i klassrummet, iarbetslaget,i skolledningen– ochförsökerhålla riktningen mitt ialltsom rör sig. Menockså fördig sombefinnerdig en bitifrån skolans vardag:dusom fattarbeslutomskolan, somformar förutsättningar, somvill förstå mer. Fördig somundrarhur det egentligen serutbakom klassrummets dörr.

Dethär är en bok om attvaramänniskai ettyrkesom kräver hela dig. Om attbäraansvar, byggarelationer, möta motstånd –ochändåfortsätta.Det är en bok om trötthet ochkamp, men ocksåomskratt, tillit ochmening.

Framförallt är detenbok om hopp. Om attvikan göra skillnad –tillsammans.

Förbarnens skull. Förframtidensskull.

Ochför alla osssom fortfarandetrorpåskolansom en plats därnågot kanbörja.

Kapitel1:Enförändrad verklighet8

Språkbruketsom förändrades 9

Våldet somkrupitini skolan10

Detdubblauppdraget 11

Skollagens ordoch verklighetens tolkning 13

Mellanideal ochpraktik 16

Barnen sombär klassrummet18

Tvivlethos läraren20

Attminnas varför vi valdedet här yrket22

Eftertanke–Vad säger verkligheten oss? 23

Referenser;25

Kapitel2:Berättelser från klassrummet26

Näralltrasar –och manstårkvar26

Kreativt kaos ellerfrihetpåriktigt?27

Minmamma säger attduintefår bestämma 28

Jagvillintemer –ett

Jagvillbaraatt detska vara rättvist –men förvem?32

Närett hejförändrar en heldag 33

En vanlig dag–som inte varsåvanlig ändå 34

Vadberättelserna säger oss35

Eftertanke–Vad säger berättelserna oss? 36

Kapitel3:Att bygga en skola föralla –barnoch vuxna39

Hurskaparvienskola där både elever och vuxnafår platsatt växa?39

Relationer– grundentillallt42 Från relation till riktning 45

Trygghet ochstrukturgår hand ihand 47

Tiden somförsvinner –och varför vi måsteta tillbakaden 52

En fungerande arbetsmiljö–mer än bara stolar ochlampor 56

Attbygga en skola därviväxer –tillsammans 59

Struktur ochvärme –läraryrketsom

relationellt hantverk 61

Läraryrket –ett komplext hantverk 62

Attminnas varför vi valdedet här yrket64

Avslutning –vägarmot en skola där alla får växa 66

Eftertanke–Att byggatillsammans,påriktigt 67

Kapitel4:När alla inte fårplats i"en skola föralla"–dilemmanoch gränser iinkluderingens tid69

En skola föralla–envackeridé somskaver 69

Attstå mitt istormen –när inget räcker71

Föräldrarnas kamp –och vårrolliden 73

Vadhändermed osslärare? 75

Attvåga säga: ibland räckerdet inte 76

Förenärlig skola –där alla verkligen får plats78

Eftertanke–Att tala sant om detsvåra 79

Kapitel5:Rösterfrånfler– vad sägerkollegor, eleveroch föräldrar? 81

Kollegornas röst 81

Elevernas röst 84

Föräldrarnas röst 87

Avslutande reflektion –att lyssna in föratt byggaut89

Eftertanke–Att lyssnapåriktigt 90

Kapitel6:Mellansamspel ochsammanbrott –om relationentill föräldrar92

Närsamarbetetfungerar 92

Närrelationengår ibaklås93

Om attvilja påverka– menglömmahelheten 95

Närmittledarskapifrågasätts 97

Attmötautanatt abdikera99

Närgränserna blir otydliga 100

Hurjag orkarstå kvar102

Vi gör det tillsammans –men inte ensamstyrt 103

Sammanfattningoch reflekterande avslutning:Mellansamspel ochsammanbrott 104

Eftertanke–Att leda tillsammans,i tillitoch tydlighet 107

Kapitel7:Att orka stanna –och varfördet är värt det 109 Närorken tryter 109

Otillräckligheten vi bär111

Vi stannar –för attdet fortfarande betyder något 113

Vadvibehöver föratt kunnastanna 115

Attfåvaramänniska 117

Vadsom ger energiivardagen119

Huråterhämtningkan se ut –påriktigt 119

Vadsom behövsför attflerska viljastanna 120

Attskapa hållbaravillkor är attskapa framtidstro120

Avslutning –enenvis tropåatt detgår 121

Eftertanke–Vad bärvividare? 121

Kapitel8:Att leda tillsammans–skolans utveckling somgemensamt uppdrag 123

Ledarskappåallanivåer123

Vi bygger kultur –intebarastruktur126

Samsyn ochsamspel iarbetslaget 128

Attarbetalångsiktigt –och ändå nära verkligheten 130

Närdet skaver– attvågatasamtalet133

Tilltro,tydlighet ochtid –tre nycklar till professionellutveckling135

Attledatillsammans –ett gemensamt ansvar, ettgemensamthopp 138

Eftertanke–Att byggaledarskap tillsammans 139

Bilaga: Samtal sombär –fördjupning ochreflektioni grupp

Förslagpåsamtalsupplägg:162

Kapitel1–3: Läraryrket somdet serut– ochkänns 162

Kapitel4:Inkluderingensmöjligheter ochgränser 162

Kapitel5:Rösterfrånfler163

Kapitel6:Samarbetemed hemmet163

Kapitel7:Att orka stanna 163

Kapitel8–9: Ledarskap, framtidstrooch riktning 163

Epilog& Efterord 163

Kapitel1:Enförändradverklighet

Förbaranågra år sedansåg minvardagsom lärare idelägre årskursernaannorlunda ut.Visst fanns detutmaningardåockså –barnsom behövdeextra stöd,situationersom krävde närvaro, föräldrakontaktersom skavde.Det hördetill. Mennågot har förändrats.Något igrundtonen. Isjälvaklimatet.Det är som om skolan på kort tidblivitenspegelavett samhälle därtempot skruvats upp, gränsersuddats ut ochspråkbruket hårdnat.

Detsom tidigare kändes somundantag– ettbarnsom skriker fula ord, slår en kamrat ellerhotar en vuxen– händer idag så ofta attviknappt hinnerreagera.Det vi förr samlades kringi personalrummet, detvisökte stöd inär vi kändeoss omskakade, är nu en delavvardagen. Vi ryggar inte längre lika mycket.Inteför attviblivithårdhudade, utan föratt vi inte har rådatt stanna upp.

Dethar smugit sigpå, nästan omärkligt. Mennu, närjag ser tillbaka, är dettydligt.Vistårmitti ettskifte– ochkanskehar vi gjortdet längeutanatt riktigtsedet.Det handlarinteomatt barnen blivit “värre”, utan om attdekommertill skolan medallt fler erfarenheter, pressenoch intrycksom de inte alltid har språkför.Världen harkrupitini klassrummet, ochbarnenbär medsig meränbarasin ryggsäck.Debär medsig hemförhållanden,skärmtimmar, bristandesömn, oro, förväntningaroch ibland en grundläggandekänslaavatt inte räckatill.

Ochvi– vi står därsom första linje.Intebarasom lärare,utan somtrygghet, struktur,tröst,vägvisare.Det är ettuppdragsom kräver allt.Och ändå förväntasvioftahantera detensamma,

utan tillräckligtstöd, tideller förståelse förden verklighet vi faktiskt verkar i.

Språkbruketsom förändrades

Redani förskoleklasshör jagidagord jagtidigarealdrigtrodde jagskulle hörai en skolmiljö. "Hållkäften!""Du är dumi huvudet!""Jagska slådig!" –detta från barn somnyssfyllt sex år.Det skaver.Inteför attbarnenärelaka,utanför attdet säger någotomvad de bärmed sig. Vaddehör hemma, ispel, på socialamedier. Vaddebörjartro är ettnormalt sätt atttala–även till vuxna.

Dethandlar inte bara om enstakasvordomar.Det handlarom tonläge, blickar, kroppsspråk. Om en hårdarejargong som smugit sigini samspelet. Om attbarniblandtestarvuxna som om vi vore jämnåriga. Maktbalansen harförskjutits,och gränsen mellanbarnoch vuxenärintelängrelikasjälvklar

Vi försöker bemöta det, jobbaförebyggande, byggarelationer. Vi pratar om värdegrund,ansvaroch respekt. Ochoftanår vi fram.Men detfinns ocksåstunder då ordeninteräcker. Närett barn isexårsåldernsäger:“Du bestämmerinteövermig –min mamma sägeratt du är elak”, ochvändersig bort medarmarna i kors –dåuppstårett slagstomrum. Därvårtprofessionella språkintebiter.Där vi känner ossensamma iuppdraget attvara gränssättande, menändåinkännande.

Detärjusti dessa ögonblickskolans nyaverklighetvisar sigsom tydligast. Ochdet är där– idet skavande,det vardagliga –som behovetavsamtal, förståelse ochriktiga förutsättningarbörjar.

Våldet somkrupitini skolan

Detärintelängrebaraorden somskaver. Händelsernasom tidigare tillhörde undantagen –att någonhotar,knuffar,sparkar ellerkastarsaker –händernusåpassoftaatt detriskeraratt normaliseras.Det finnsenallvarlig fara idet.När vi somjobbar iskolanbörjarrycka på axlarnaåtännuenanmälan,ännuen incident,dåhar någotgåttsönder. Ochdet är inte bara någoti systemen –det är någotmänskligt.Något isynen på ossvuxna, på våra barn,påvårtgemensammaansvar.

StatistikfrånArbetsmiljöverket visaratt anmälningaromhot ochvåldi skolan harökatmed över 150 procentunder de senastetio åren.Baramellan2013 och2023 harökningenvarit dramatisk. Dethär är inte längre enstakaberättelser från enskildaskolor– detärennationell verklighet. Ochdet handlar inte bara om högstadietellergymnasiet.Det börjar mycket tidigare än så.Fleroch fler lärare ilåg-och mellanstadiet vittnar om en arbetsmiljö somblivitotrygg. Detärintelängreett enskilt problem –det är en nationellutmaning.

EnligtLärarförbundets granskning uppger meränvar fjärde lärare iförskoleklass ochlågstadietatt de harutsatts förhot eller våld isittarbete. Detkan handla om allt från slag,sparkar, spottloskortillatt få sina tillhörigheter förstörda. Bakomvarje anmälanfinns en människa:enkollega somförsökt avleda ett barn iaffekt.Enläraresom gått emellani ettbråk. En pedagog somsagtnej –och blivit måltavla.

Vi är mångasom kännerigenoss.Viser mönstren.Barnsom reagerar explosivtnär de blir tillsagda. Elever somuttrycker sin frustrationgenom attkasta stolar,slå klasskamraterellerskrika hotfulla saker. Detärlättatt döma,men bakomvarje beteende finnsnågot mer– någotsom behöverförstås innandet kan förändras. Ochändå– förståelsenfår inte innebära attvi

Hur bygger vi en skola där både barn och vuxnafår växa?

Den här boken tar dig med in iklassrummet– på riktigt. In i relationerna, tystnaden, skratten ochkampen. Dethandlarintebara om lektionsplaneringarellerläroplaner. Dethandlarombarn som viskar att de är dumma. Om vuxna som bär mer än vad somsyns. Om

värme, struktur,gränser– ochmodetatt stå kvar närdet blåser. arbetsmiljön,deetiska vägvalen– ochlärarenstysta ledarskap. vi är fler än vi tror.Och vi görskillnad –varje dag.

Medeftertänksamhet,närvarooch hjärta delarjag medmig av mina erfarenheter från skolans lägre år.Genomberättelseroch reflektioner synliggörs det somofta glöms borti skoldebatten:relationerna,

Det här är en bokför dig som arbetari skolan. Fördig somfattar beslut om den. Fördig som vill förstå vad som faktiskt händer bakomdörren tillett klassrum. Fördig som ibland tvivlar, men ändå stannarkvar.För Förskolan är meränenplats.Det är en speglingavsamhälletvivill bygga. Ochdet börjar här.Med människorna. Med berättelserna. Med

viljan att göraskillnad -påriktigt.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.