9789180809306

ANNIKA LARSSON PREPPERN

Bokentillägnas

De ensamma och sårbara!

Menäven

Alla gamlagoa veteranbilsgubbar ochunga veteranbilsintresserade killarsom

varitförfattaren behjälplig underåren medtålamod ochkunskap samt

postumtmin goda vänoch tidigare sambo somvarit militärpolis isittliv.

PREPPERN

Ettfiktivt krigsdrama inutidsSverige

Historienutspelarsig iVärmland

Tidigareutgiven bokavAnnikaLarsson: DensistafärjanöverByälven.Enbygdehistoria

Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch data i digitalformi syfteatt generera information, enligt 15a, 15boch 15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning),ärförbjuden.

©AnnikaLarsson 2025

Omslagsfoto ochidé till layout:AnnikaLarsson

Layout av omslaget: Anders Falk

Korrekturläsning:AnnikaLarsson,Göran Söderqvist

IllustrationerpåMSB förlagor VMA: Annika Larsson

Foton iinlagan:AnnikaLarsson,Göran Söderqvist

Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se

Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg, Tyskland

ISBN: 978-91-8080-930-6

Företal

Om vissapersonerellerhändelser häri berättelsenpåminner om verkligt existerandeärdet en tillfällighet- då författarentill

denhär fiktivaberättelsen harhämtatinspiration överallt ifrån ochfantasier hargettidéer om skeenden.Alla namn är fiktiva, liksom händelseroch repliker.Berättelsen harfrämst inspireratsavMSB:s informationsfolder Om krisen ellerkriget kommer,men även från mitt eget liv. Dennabok är såledesett resultat av författarens fantasi, ochvarje eventuelllikhetmed händelseroch personer är helt oavsiktlig...

Må minbok skänka digglädjeoch eftertänksamhet.

LåtFridasensamhetoch styrkaledadig…

Harman ingennaturligeller brafamiljfår manvaraöppen för alternativ.

Mänskorbehöver mänskor. Bramänskor!

OBS. Känsliga läsare varnas då bokeninnehållerfiktiva beskrivningaravvåldsamma scener,sexuellaövergrepp och grovtspråk,svordomar mm.

Innehåll:

Kapitel1.Frida blir veteranbilsägare

Kapitel2.Frida blir en prepper22

Kapitel3.Undantagstillstånd

Kapitel4.Flykten från stan

Kapitel5.I skogen hosVerner63

Kapitel6.Påtå

Återkomsten

Kapitel13. Fortsättningen159

Kapitel14. Inflyttarna173

Kapitel15. UppbyggnadenavSverige pågår177

Kapitel16. Invasion av Norge

Kapitel22.

Kapitel23.

Kapitel24.

Kap. 1

Fridablirveteranbilsägare

Skrotbilen?

…men vadhar grannennufåttpåsin gård?Enskrotbilmed trefärger. Vadtusan.Jag måstegåoch snacka medhonom.

Fridatraskar över gärdet till grannen.

"Hallå där",hojtarhon till Pelle.

"Hallojsjälv".

"Det varalltengräslig styggelsedufåttpåtomten",skämtar Frida, medveten om attdet ju faktiskt ocksåärsant. Menmed detutseendetmåste Pellevaraklaröver, attdet inte är en skönhetsom står där. Fridaler brett.

"Joho du", småskrattarPelle,"…ingen Porscheprecis!"

"Har du köpt den, eller?", frågar nyfiknaFrida somsjälv nyss sålt sinbil,eftersomhon istället bestämt sigför attåka buss.

"Ja. Detvar ju inte direkt menatså, förstås, mensånthänder!", skrattar han.

"Gör det?", frågar honmed ettstort frågetecken. Självhar hon nyligenblivitsjukpensionär ochinser attpengarnainteräcker till föratt ha bil, mennuhar enabusslinjendragits in ochhon kaninteens längre åkaframoch tillbakstillaffärenför att handla.Flyttatillstanvillhon inte.Hon sitter iklistret.

"Ja, meningen varatt jagskulle titta på en annanbil,men när jagkom fram varden redansåld. Så stod denhär bilendär och säljaren sa, mendukan få köpa denhär billigt. Ja…å då köpte

jagden.",säger Pelle.

Hanskakarpåhuvudet,som om atthan självtyckeratt han varitlitet knasig somköpteländet.

"Men detska gå attfåordning på den. Detäregentligeninteså mycket sombehöver görasmer än attbytakablar, tändstift, brytareoch kondensator– ja,och nyadäckbehöver denförstås också, fördehär fårman ju inte köra med",säger han. Så sparkarhan medfoten på enabakdäcket.

"Det varsom tusan. Vadfickdugeför dendå?"

"Tre ochhalvt."

"Oj, detvar ju väldigtbra,baraden gårigenombesiktningen då."

"Ja, se detkommerden attgöra. Denäregentligenbaraful som stryk. Detärallt."

"Vad skaduha den till? Du harjuredan en brabil".

"Ja, jaggör väli ordningoch säljer den, förintevilljag åkarunt meddet spektaklet!"

"Vad skaduhaför den?", frågar Fridaintresserat, "…iordninggjordoch besiktad alltså?"

"Ja, vadkan jagtro??", sägerPelle och kliarsig ihuvudet.Han räknar tyst."Så därmellantummenoch pekfingret en fyra-fem tusenplusnya ellerbegagnade lagligadäck."

Honfunderar. "Vad kostar deni skattper år?"

"Åh, denärskattebefriad.65kri registreringsavgiftper år.Det är allt.Den är över trettioår, så denärdet ingenskatt på!"

"Ärdet sant?",frågarenglatt förvånad Frida. Honvet absolut ingentingomgamla bilar. "Rostdå?"

"Nä, detäringenting,och förrestenkan du spruta densjälv med

rå kallpressadlinolja. Ta en handspruta,typ en blomspruta,och spreja förhand. Detblirbäst. Linoljan kryper in iplåtenoch skyddarmot rost.Det harjag gjortmed mina bilar."

Pellekan mycket om bilar, så honomärdet värt attlyssnanoga på,förstår hon. "Jag tarden,baraden är besiktadoch klar."

Så blev det, ochsåkom detsig attFrida blir veteranbilsägare för första gången.Pelle lärhenne huratt laga ochfixamed bilen.

Denbilen,enVolvo 142:afrån1971med rattomat-växeloch

Strombergsförgasare, harhon sedani fjortonår. Alla de åren gården igenom besiktningen sombarabehöver görasvartannat år.När denblivitför rostig,trots allt,säljerhon dentillenung kille somnyligen fått körkort. Pojken är alldeles saligöverden totalt manuella manövreringen, förutomautomatväxlingen, fast dettyckerhan bara är "fränt". Vindrutetorkarna fårman passa medenknapp på instrumentbrädet ochstängaavprecisi rätt läge,för annars stannardevartsom helstpårutan.Intervall får manfixasjälv,dvs.dra in ochuti knappenoch hållapåsådär.

Fridaärräddatt killenska backaurnär hongåttigenom reglagen,men icke.Iställetskinerhan somensol.Han fårge vadhan vill, ochhan vill betala bra, så honärnöjd.

Utan biligen

Fridahar nu flyttatintillett mindre samhälle ochtänker återigen förlitasig på busslinjen,i detsamhällehon flyttat till. Honhar inte flyttatsålångt bort,baramer centralt.

Planen är attflytten skaunderlättahennesliv,men honinser rätt snartatt detintefunkar. Detgår nu inte en enda buss under kvällstidoch inte heller en enda underhelahelgen. Detblir snartväldigt tråkigtatt vara utan bil. Värstärdet närhon behöveråka till stan ochstorhandla. Honhar inte någotval,för honhar inte orkatt bära matkassareller ha en dra-maten-vagn på bussen.Det är förtrångtdär.Intefår hondåhellermed sig allt honbehöver handla,utantvingas attåkabussi fleraturer föratt få hemsinavaror. Detblirbådejobbigt ochdyrt, inser hon. Honhar en delmatallergier, vilket denlokalalanthandeln inte klarar av atttillgodose meddespecial varorFrida behöver.

"Det är en bilauktion istantillveckan.",Pelle kommer förbi.

"Det är en veteranbil.Den tror jagskulle passadig."

"Ok, hyggligt av dig! Hardumöjligenlustatt hängamed mig ochkolla på bilen?", frågar hon.

"Nä, jaghar inte riktigt tid, mendet klarar du.Det är visserligen en Ford,men inte så olikVolvoni motorn.Åkoch kollafår du välsehur denser ut,och vadprisetlutar åt."

"Hm, tack förtipset. Jagska funderapådet.Jag behöver verkligenhaenbil attköramed då ochdå. En somär skattebefriadsom Volvon var. "

Intrångellerskyddstillsyn?

Helt plötsligtkommerett militärflygplan. Detflygerpå onormalt låghöjd.

"Vad ihelsike…",utbrister Pelle.

"Får de flygasålågt?", undrar Frida.

"Ja, meninteunder 30 meteri bebyggtsamhälle. Detvet jagför jagärmed icivilförsvaretoch jagvar MP,alltsåmilitärpolis, när jaglåg inne,sålitekollhar jag. Menvisst vardet lågt."

"Var detåtminstonesvenskt?",oroligt Fridaförvånat.

"Ja, dettrorjag nog. Jaghanninteseriktigt,men detvar ett jaktflygplan –Gripenkanske? Menjag fattar inte varför de skulle flygaunder radarn.Jag troratt jagska ringaflygflottiljen ochtipsa dem.", svarar Pelleoch traskarivägför attfåbättre mottagning.

Fridastårkvaroch kisarupp mothimlen. Dethar varitflera incidenter sistatiden därluftrummetoch U-båtarrapporterats på mediahakränktlandets gränser. Hontyckeratt detbörjar blioroligt iSverige nu.

Pellekommertillbaka.

"Nå, vadsade?", frågar Fridaivrigt.

"Inteett jävlaskit, mendet är inte heller attförväntasig något svar från dem. De svaradebaraatt de harkoll."

"Hoppasnuatt de verkligenhar det, närett plan flyger så himla lågt.",fortsätterFrida ihoppomatt ändå få en förklaring från Pelle.

"Ja, detfår vi tro– mennär manintefår ettsvarfråndem på vaddet var, så kännsdet ju ändå olustigt medett sån´tdär svar, tycker jagnog.",svararPelle.Han fortsätter…"Envän till mig ringde demengångnär deskrämde hans häst.När hankom ut igen låghästendöd."

"Nä, vadsäger du!? Är detsant?", Fridas tårarkommerdirekt.

"Ja, detärsant. Jagkände somsagtbådeägarenoch hästen.Så jäklasyndomden."

"Såfruktansvärt! Detärjuinteklokt!Förresten…jag sågi tidningenatt försvarsministernska kommatillMedborgarhuset ochföreläsai tvåtimmar. Nu börjar detbli riktigtläskigt.Jag känneratt jagvillanmälamig till attdelta.",säger Frida.

"Nä, vadsäger du?Det harjag missat.Fan,det härbörjarpåatt luktasvavel. Nu är detbaraliteförmycket, tycker jag."

Auktion

Närdagen förauktionen kommer, åker Frida. Jagkan ju alltid kolla,tänkerhon.

Detärmycketgrejersom skaauktioneras ut,men bara en bil.

Detsmygergubbarruntden.Dekollarunder motorhuven och kryper under. Sedanskakardeflestapåhuvudenaoch går.

Fridagör försäkerhets skulldetsamma,för gamlabilgubbarkan vara luriga.När de hargått, gårhon tillbakatillbilen ochkryper underden ochkollarefter rost. Ingenting! Honkikar under huven. Japp,detta känner jagigen, tänker hon. En automatär jagjuvan vid. Detvar bra. Undrar nu bara vaddedär gubbarnakommeratt bjudaför den?

Honfunderarpåhur mycket honhar till attbetalamed förden. Honhadejufåttväldigt brabetaltför singamla Volvo. Åtta tusenkronorhadehon fått.Det varbra förden,hadehon tyckt då. Veteranbilar harstigiti värde, menhon haregentligeningen brakollpåprisläget.

"Vad fårjag förbilen?",roparauktionisten.

Ingensäger något.

"Något är denväl värd?" Ni serväl vadfin denär?", fortsätter han. Fridahör någrakarlarmuttrande tyst dememellan; "Ingen Ford på min gård!"

Typisktkarlar,tänkerhon ochavvaktarlitet till. Honvill inte vara densom lägger första budet. Tänk om honläggerett skambudoch blir utskrattad.Nej gud, det vill honinte. Honvet hur fördömande ochförlöjligande en delkarlarkan vara mot kvinnor, närdet kommer till bilar.Pelle är ettstort undantag.

Hantyckerdet är roligt atthon är så intresseradavatt viljalära sigoch hanvilllärauttillhenne.

"Tretusen",ropar en karl på andrasidan.

Någrahånskrattar litetsmått. "Ja, merärden inte värd", säger någonlitet fränt.

Nu tarFrida modtillsig.

"Jag bjuder Treoch halvt",säger honmed darrande stämma.

Alla blickarnavändersig mothenne.Enensam kvinna hade nu ropatpåenveteranbilfrån1977. En automatbil till ochmed.

Visste honverkligen vadhon gjorde, sågmånga av karlarna ut atttänka,tyckerhon ochler motdem.Ett leende kanfåden hårdaste attsmälta. Är man osäker är detbästatt bara le.

Karlen somlagtbudet innanhenne fortsätter; "Fyratusen"

"Fyraoch två",ropar Frida.

"Fyratusen tvåhundrakronorbjudet",säger auktionisten.

Detärtyst. Ingensäger något.

"Ingen mersom vill bjudapåden fina gamlaFordenmed automatväxel?",Försökerauktionistenigen.

Detärnuännumeratyst än förragången.

"Ja, då så.Första, andra…", Auktionisten vevarframoch tillbakamed klubbani luften och tittar sökanderuntomkring sig. Inte ettljud, inte en näve iluften.

"Tredje!"PANG! Sägerdet närhan smällertillmed klubbani en stol framförsig.Frida harvunnitbudet.

Hoppasnuatt bilenstartar…såjag tarmig hemmed den. Det hade honjuinteens tänktpå, innanhon lade budet. Vadhade honnugjort!?

Hongör uppmed kassören ochfår bilnycklarna.Auktionen fortsätterpåandra delaravområdet så honkan ilugnoch ro gå till sinnyvunna bilför fyratusen-tvåhundrakronorplusslagavgiften,men denvar inte varitsåfarlig.

Honvriderpånyckeln.Bilen hostar till. En mankommerfram till henne;

"Duska trampa nedgaspedalenhårtoch sedansläppaupp den försiktigt,innanduprovaratt starta den, annars blir densur.

Denhär haringen vanlig förgasareoch du harhelleringen chokepåden,utanförgasaren fårsmörjning genombensinen ochdåmåste du försttrampaner gasen. Allt står iinstruktionsboken",säger han.

Mannenhadeägt bilentidigareoch kundeden.Frida är så tacksamför hans vänlighet. Hongör sommanneninstruerar.

Fridaärenmedelålders ensamstående kvinna.

Honärlåginkomsttagareoch haringen familj,utanfår ta till sigdem som finnsi hennes närhet –slumpen blir ofta avgörandeför vadhon kangöra. Honförsökerfölja myndigheternas rådomförberedelser inför eventuellkriseller till ochmed krig.Det är inte helt lätt,men hongör så gott honkan.Grannen Verner kommer attbli viktig förFridasöverlevnad.

Detråder en ständigt ökande beredskapinför en potentiell militär konflikt– särskilt medTybelien. Spänningarna ökar ochtyvärrbryter krig ut iSverige.Frida är ganska välförberedd närTybelienangriper landet.Men underen flykttas hontillfånga.Kommerhon attöverleva?

Fridas eget traumatiskaliv ställeriblandtilldet förhenne,men så kommer honpåhur honkan dranytta av de erfarenheterna.Gör hon rätt val? Attåternärma sigsinagamla traumankan vara riskfyllt.

Detärenallmänkänslaavenspänd ochkaotisk tidi Sverige, där terrorhotoch politiskakonflikterhotar landetssäkerhetoch stabilitet.

Historiens kärnaärreflektioner över samhällets krav sompåverkar Fridas egna förberedelserför överlevnad meddesmå medelhon har.

Allt seshär iett större sammanhang av samhälleligoch allmän individuellosäkerhet itider av kris.

Historienutspelarsig främst iVärmlandoch är en helt fiktiv roman inspirerad av dagens världshändelsersettfrånett personligt perspektiv. Sammanfattningsvis belyserboken personliga utmaningar som vanligamänniskor kankomma attstå införnär samhällethotas av terror ochkris.

Dethär är en berättelse om yttrandefrihet ochdiplomatiskakonflikter, menframför allt är detenberättelseomden enskildeskampför överlevnad ochtryggheti en turbulenttid.