

Idomens skugga Finn Bergstrand
Idomensskugga
Finn Bergstrand
Lund 2025
Finn Bergstrand
Idomensskugga
En kriminalroman
©2025FinnBergstrand
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige,bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH, Friedensallee273,22763 Hamburg, Tyskland
Omslagsbild: Anna Nergelius
ISBN:978-91-8080-895-8
Av Finn Bergstrand hartidigareutkommit:
Daco 1931-1937.Ensvensktjänstemannarörelse växerfram(2003)
Uträkningen(2015)
Vidvägsände(2018)
Buss 121frånKalmar(2020)
Bryggan (2021)
Eftertankar(2021)
Undersignaturen Måns Ripa harFinnBergstrand tidigare gett ut:
Skarvar(2008)
Till förväxlinglik (2008)
Varggropen (2009)
Avsked på gråttpapper(2911)
Hurjag migi världenvände (2011)
Silverbäcken (2012)
Torsåskuppen(2013)
Dimbankar(2015)
Bedrägligt sken (2016)
Huggeti sten (2017)
Skrämskott (2018)
Sånt händer inte iTorsås(2019)
Mörk höst iTorsås(2024)
Medlemmari en bokklubb
Personerna
Carolina Svanberg, liberallitteraturvetare, visionär,kvinnoaktivist. initiativtagare
MariaEdelswärd, tidigare flygvärdinnaoch modell hosDior, äventyrslysten
Lena Högberg, M, lektör på Verbum,i sinungdomattraktiv studentpå dansgolvet,
Astrid Karlsdotter, M, stadsantikvarie, sambomed SD-politikernHåkan Josefsson
Ann-SophieLarsson, M-politiker, petadfrånordförandeposteni kulturnämnden
ThyraLundgren, ogift ochmed psykiska problem
Sara Sjöblom, antikvariatsägare
Gullevi Ståhl, älvräddare,miljöpartist
EvaWendelman, föreståndare förapoteketSvanen
Övriga
Olga Mironova, rysk Putinkritiker, bosatt iS:t Petersburg
Karl-ErikSvanberg, chef förhandskriftsavdelningen på Universitetsbiblioteket, gift medCarolinaSvanberg, se ovan
HåkanJosefsson, ledandeSD-politiker, sambomed Astrid Karlsdotter, se ovan
Knut Broselius, på rymmen
Robert Rosén, Knutsalias
Elsa Cronqvist reporterpåSydsvenskan
Anders Holst, poliskommissarie,mordutredarei Lund
UlfKornander, statsminister
Henrik Hallborg trubadur
JohanRosenspetz stjärnreporter
Olsson, försvarsminister
Cheferna förVolvo ochSaab
.
Knuffenkom bakifrån,heltoväntat.Hon skulle ha fallit till golvet om inte trängselnvarit så stor.Ingen verkadehamärkt något, ingen ursäktadesig,ingen tjuv trängdesig bort imängden.Hon kontrollerade atthandväskanvar stängd ochorörd,ingenting hade stulits. Besökarna fortsatte attbeundra Malakitsalensgnistrandeväggar.
Reseguiden hade varnat förficktjuvarinnepådet proppfyllda Vinterpalatset ochCarolinatog nu försäkerhets skullett fastaregrepp om axelväskan,tänkteatt denhär gången hade turenvarit på hennes sida,men ocksåatt honkanskehadeövertolkatknuffen.Hon bestämde sigför attåterförfärasöverdevulgära exemplen på tsarernas konstrikedomar somskenmot hennefrånväggaroch tak. Vemskulle viljahasådanti detegnahemmet? Inte ensomman fick detgratis.
En kvinna trängdesig fram.
”Hur mårdu? Jagsåg attduvackladetill. Kanjag hjälpa digmed något?”
Hontaladeengelskamen medtydligryskbrytning.
”Nej då,ingen fara.Jag fick bara en knuffoch höll på attfalla.Det är bramed mig.”
Kvinnanstannadekvarvid hennes sida ochberättade om Malakitsalen ochdeföremål somdär visadesupp iall singlans.Var det konstellerbarabarbari?Deenadesomdet senare.
Carolina trivdesmed sällskapet.Ryskanvar intelligentoch beläst,en sådansom mankunde ha utbyte av.Hon hetteOlgaMironovaoch var konsthistoriker, menför tillfället en av mångaguidersom hjälpte turisterna inne idet enorma Vinterpalatset därman annars lätt kunde gå vilse. Viktigastoch roligastför henne varändåatt besvarafrågorfrån besökarnaomkonstföremålen. Honvar en mycket kunnig föreläsare.
De följdesåtgenom någrasalar ochnär besöketi museet varöverslog de signer utei parken ochtog en kopp thétillsammans.
Carolinaberättade om sigsjälv,omsittintresseför litteraturhistoria ochatt hondisputeratpåenokänd svensk skaldfrån1600-taletsom hette Samuel Columbus.
”Släkt medden storeupptäckarenavAmerika”, frågadeOlga.
Carolinaskrattade
”Många tror det, mennej,det gårinteatt bevisa.Annars hade detvarit kul.”
”Har mandet rätta uppsåtet kanman bevisa allt”, förklarade Olga medbestämdhet.
De utbytte tankar om såvällitteratursom konstsamt, efterenstund, ocksåpolitik.
”Duska veta attviakademikerhadedet svårtunder kommunismen, mennästanännu värreunder åren medJeltsin.Vikallarden tiden för”Denstora Oredan”. Då råddehär både totalfrihetoch totalt kaos. Mångagillade detoch somligablevrika. MenJeltsin är dödoch nu har vi varken detena ellerdet andra. Dessutom harPutin dragit in ossi ett anfallskrig motvårakusiner iUkraina.Det gillar vi inte.Och inte ni i Sverigeheller, detvet jag.”
Carolinasvarade försiktigt.
”Såärdet,men vi är mångai mina kretsarsom kanskiljapåPutin och vanligahederliga ryssar.Ett land somhar kunnat skapasådanamästare ilitteraturensom Tolstoy, Dostojevskij,Solsjenitsynoch Bulgakov,det måstevaraett kulturland ochkunna återgå till ettsådant. Putins Ryssland bordefåbli en tillfällig parentes underenkortperiodav mänsklighetens historia..”
”Det varsnällt sagt,Carolina. Naturligtvis hardurätt. Ryssland är en oumbärlig historiskstormaktockså på kulturensområde. Bilden av vårt land ivästvärlden är nedgraderande, inte densanna ochriktiga.Viär mångasom vill ändrapåden saken, mendet måsteske långsamt och försiktigt så attPutin inte uppfattaross somsvikare ochförrädare. Därför behöverviförståelseoch tålamodockså från er sida i västvärlden.”
De hade övergått till attjämföra tsarernaskonstsmak medPutinsnär tutningarfrånden svenskacharterbussen signaleradeavfärd. Nu väntadeför turisterna en båtfärdpåNevaoch besöki Peter Paulfästningen.
”Det blir säkert mycket intressant fördig somsvenska.För 300år sedanvimlade detavduktiga svenskar längsflodensom hjälptetsar Peteratt bygga uppden härstadentillRysslands nyahuvudstad.Och eraentreprenörer ochskickliga konsthantverkare sombosatte sighär vidförra sekelskiftet!Dom kanbådevioch ni kännastolthetöver. En sådangemensamhistoriaborde vara en fast grundför attbygga en ny vänskapmellanvårafolk.”
Carolinahöllmed
”Det tycker verkligenjag också. Vi svenskar bordeägnaoss mera åt detoch inte bara skälla på Putin.”
”Vad roligtatt du tycker så.Och inte minstnunär Trumphar tagit över spelet iAmerika.”
Olga sänkte rösten.
”Fastglöminteatt vi bara är statisteri detfarliga spel som stormakterna nu ägnarsig åt.Fredenärdet viktigaste av allt.Inför den måsteallaandra intressenvika. Låtoss hållakontakten!”
Carolina ochOlgaväxlade adresser.I framtidenskulle de viae-posten diskuteralitteraturoch andrakulturfrågormed varandra.Kanskeskulle de träffasigen.
Honkände sigupprymd underresan hemtillLund. Besöketi Rysslandhadeblivitmeralyckatänhon kunnat hoppas på.Visst varSt Petersburg en vacker stad ochfylld medhistoriskaminnen, föratt inte tala om alla museerna.Och vädret hade varitvårligt vackert, nästan som hemma iLundnär detvar sombästoch studenternavar upptagna med sina sluttentor.
Menviktigast varändåbekantskapenmed Olga Mironova.Vilken fascinerande människa!Såklokoch så påläst.Hon varverkligen någon somdet varvärtatt umgåsmed,fåbytatankaroch se sakerfrånnya håll.Bådeomkonst ochlitteratur, menockså,för ovanlighetensskull, medvisioneromatt en ny ochbättrevärld varmöjlig. OchOlgavar inte Putinfrälst, detvar viktigt!
Fortfarandegladoch upprymdåtervände Carolina till bostaden vid Gyllenkroksallé iLund. Sammakväll börjadehon slåi uppslagsböcker ochkataloger föratt finnalämpligamedlemmari denkulturcirkelsom Olga föreslagit henne attbilda.Det härkunde blibörjantill ettnyttliv
Honhadegenastvid hemkomsten skickatett mail till Olga föratt tala om atthon kommittillbakai Sverigeoch nu börjat funderapålämpliga medlemmari denkrets av lokala kulturpersoner somhon tänkte samla kringsig.
Detdröjdebaraendag innansvaretkom.Tillhennesförvåning innehöll deteninbjudantillhenne från ettryskt kulturinstitut att komma till S:tPetersburgoch berätta om detsvenska kulturlivet, tendenseroch folkligt engagemang,mot bakgrund av risken förstorkrig iEuropa. Ettsådantmåste undvikas.Olgavar institutetssekreterare.
Mötetskulleäga rumi mittenavjunioch institutet stod för resekostnaderoch uppehälle.
Carolinakände ingentvekan, utan tackadegenastja. Dethär var viktigtoch dessutomsmickrandeför henneatt ha blivit inbjuden.Det antyddes dessutom attman hoppades på hennes aktiva verksamhet för atti en kretsavlikasinnade iSverige främja kulturensoch fredenssak. De tvåhörde samman.

Detta är en fantasifull detektivroman med tvetydig titel. Den rör sigkring händelser iLund, och med utblickar mot det världspolitiska skeendet, hoten från
En bokklubb med nio belästa damer inriktarsig på att bekämpa det manliga maktmonopoleti det svenska samhället ochsom har bidragit till det spända världsläget. Samtidigt anländer en psykopatisk mördare till Lund, fast besluten att hämnas oförrätter från den tiden då han var student där,på1970-talet. Ingen vet
De fredsinriktadedamerna lockas att aktivt bekämpa den militäraupprustningenoch ledainden svenska politiken på en fredligare väg. Ibakgrunden agerar den
Ryssland och USA. vemhan är. lokale mördaren som alla fruktar.
Finn Bergstrand är statsvetare från Lund som blev ambassadör iUDmed tjänstgöring på olika poster runt om ivärlden. Under sin tid som pensionärhar han gett ut ett 20-tal böcker,varav de flestaärdeckare med anknytning till den fridfulla Kalmarsundskusten, Denna
gång är det Lund som står icentrum. 2021 komhans självbiografi"Eftertankar".
Satir och humor är honom inte främmande.
