

AnnCederlund Bogström

Del2
Uppföljarentill Denvita fÄgeln
AutomatiseradteknikvilkenanvÀnds föratt analysera textoch data i digitalformi syfteattgenererainformation,enligt15a,15b och15c §§ upphovsrÀttslagen (text- ochdatautvinning), Àr förbjuden.
©2025Ann CederlundBogström
Omslag:Ann CederlundBogström
Förlag: BoD ·Books on Demand, Ăstermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige,bod@bod.se
Tryck: Libri Plureus GmbH, Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8080-875-0
TACK
Familjen -för attnitrorpĂ„alltjag gör. Ălskar er!
Lena och Carina ânifickmig atttro att jagkunde.
Anki -med falkögonhittardualltjag missar.
TestlÀsarna -för attniorkar ta er igenom minarÄmanus.
LÀsarna -för attnitar er tidatt lÀsaminaberÀttelser.
MĂ„ gott /Ann
MĂ€rsta,januari 2021
Denkyligavinden fördemed sigmÀngder av smÄ snöflingor.Trots mörkretsÄsyntes de vita flingornayra omkringmellandesmÄ husen. SolenskulleÀnnudröja nÄgratimmar. Vinden togi ochsnönvirvladei luften för atttill slut lÀggasig somett tÀckeöverlandskapet. Tidiga morgonresenÀrer, pÄ vÀgtilljobb ochannat, möttes av översnöade bilaroch nedisade rutor. Detvar vinterns första snöoch ivillornalÀngs gatanlyste enstakaljus.
Hos Veronicasspred sigett varmtgultskenfrÄn köksfönstret.
âMen snĂ€lla,dukan inte mena allvar?Nikom nyss hem ochdet Ă€r livsfarligt. Du kaninteslĂ€pa medett litet barn tvĂ€rsöverjordklotetoch rĂ€tt ut idjung âŠâ Veronica tystnade tvĂ€rtnĂ€r honmötte dotterns blick.
âFörlĂ„t, detdĂ€r vardumt. Detvar inte meningen.Jag vetatt hon varitdĂ€r merĂ€nhĂ€r.Hon Ă€r född dĂ€r⊠men Ă€ndĂ„.â
Veronica varmaktlös ochförtvivladoch tittade med bedjande ögon pÄ dotternÀvenomhon inom sigvisste attdet varlönlöst.
âJag vill bara inte förloraerigen, snĂ€lla.â Hon slog hĂ€nderna föransiktetvid de hemska minnena. TĂ„rarna rann nerför kinderna.
âMamma snĂ€lla,dubehöver inte vara orolig.â Bi tog henneshandoch kramadeden hĂ„rt.âVi blir inte ensamma ochden hĂ€rgĂ„ngenĂ€rdet en planerad resa.
Donhar arrangerat hela turenoch vi blir en massafolk somvandrar tillsammans genom djungeln.ViÀrhemma
om tre, kanske fyra mĂ„naderigen. Menjag mĂ„stelĂ€mna besked snart.â
âMen corona dĂ„?â försökte Veronica svagt.
âMammaâ, sa Bi skarpt.âOroa diginte. Vi hartĂ€nkt pĂ„ allt!â
Veronica suckadeoch gavupp.
âJa, ja,men vadsĂ€ger Stefan,har du pratat med honom?â
âNej,jag tĂ€nkte berĂ€tta ieftermiddagnĂ€r hankommer hitoch lĂ€mnar Sol.â
âBerĂ€tta?DutĂ€nkeralltsĂ„ inte frĂ„ga?âHon visste redansvaret. âLyckatill, hanlĂ€r inte bliglad.âVeronica hoppades inom sigatt hanskullestoppaBi, eller Ă„tminstone lĂ€mnadotternhemma.âJagtar medmig henne ut en svĂ€ngnĂ€r de kommer, sĂ„ fĂ„rniprata ifred.â
âTackmamma.Det kommergĂ„bra skallduse. Jagvill inte missaden hĂ€rchansen.Duvet hurjag harlĂ€ngtat att fĂ„ trĂ€ffa mina vĂ€nnerigen.âBitittade bedjande pĂ„ henne. Hon tĂ€nkte Ă„kai vilket fall somhelst mendet skulle kĂ€nnasbĂ€ttreomallavar medpĂ„det.
âJa, ja,jag förstĂ„rmer Ă€n du tror.Jag Ă€r bara sĂ„ rĂ€dd ⊠Menjag stöttardig,det vetdu. Nej, komnusÄÀter vi lunch.âVeronicadrogenuppgivensuckoch satte igĂ„ng attduka.
Efter matenskickadeBisms till Kristinoch berÀttade attförstahindret varavklarat⊠nu Äterstod detstörsta, Stefan!HÄlltummarnaavslutade hon.
âNej,nej ochĂ„ternej!Dukan Ă„ka, mentaintemed Sol.
DetĂ€rför farligtoch honĂ€ralldeles förliten.Hon kanbo hos osssĂ„lĂ€nge!â Stefan blev,som befarat, fruktansvĂ€rt upprördöverplanen.
âStefan,snĂ€lla, lyssna pĂ„ mig. Bi berĂ€ttadelugnt och sansat om hela resplanen. Hankunde ringaoch pratamed Donomdet kĂ€ndes bĂ€ttre.
âHan insisteradefaktisktpĂ„att du skulle det.âBilaen lapp medDonsmobilnummerframför honom. âEllersĂ„ kanhan ringadig om du hellre vill det. Hanförstod attdu skulle bliupprörd.SnĂ€lla,gör det, pratai alla fall med honom.â
Stefan svaradeinteutanreste sigoch gick fram och tillbakai köket. Stannade âŠoch gick igen.Han varrejĂ€lt upprördoch frustrerad.
Bi insÄglÀget ochsainget utan följde honom nervöst medblicken.
Hanstannade ochsatte sigmittemothenne.
âOk, sĂ„ hĂ€rgör vi.Jag pratar medDonell ellerDon ellervad sjuttonhan nu heter. Om detlĂ„ter likabra som
du mĂ„larupp detsĂ„fĂ„r vi se.â Hanreste sigigen. âJag Ă„ker hemnu. JagmĂ„ste tĂ€nka.âHan slet Ă„t siglappen, sa ettkorthej ochsĂ„var hanborta.
Bi drog en lÀttnadenssuck. Nu Àr detbaraatt vÀnta ochhoppastÀnkteBi. Nu lÄgbollenhos honom.Han hade egentligen ingetatt sÀga till om eftersom Bi hade ensamvÄrdnad.Men honmÄste vara schysst.Han skulle accepteratillslut, detvar honsÀker pÄ.Han mÄstebarafÄ kÀnna attdet Àven Àr hans beslut.
DenhÀr resanvar inte bara förhenne utan Àven för Sols skull.
NĂ„gradagar senare varBitillbakai husetpĂ„Gotland.Nu satt honpĂ„den storaterrassen,fullt pĂ„byltad medjacka ochmössa,Sol lektepĂ„golvet. Solenskenoch detvar vindstillaâŠmen kallt!I handen hade hon somvanligten kaffemugg ochpĂ„bordetstodSolslilla blĂ„- och grönprickiga barntermosmed varm choklad. Menhon varheltinne ileken ochhadeintetid att fika med mamma förtillfĂ€llet.
Bi tÀnkte pÄ Stefan ochatt hanÀnnu inte hört av sig, vilket varenaning nervöst. Fast dethar bara gÄtt ettpar
dagar, hanringersÀkertsnart!Han behöver bara tid. Men tidenvar knappför Donbehövde komma igÄngatt planera.
Detvar en strÄlandehÀrlig vinterdag. SolenvÀrmde dÀrhon satt ilÀ. Vinternhadevarit mild ochdet syntes redanendel knoppari trÀdgÄrden.AlldelespÄtok för tidigt,tÀnktehon, vinternvar inte över Àn.Men detvar ÀndÄ en försmakavvÄren!Hon njöt av stillheten.
Tankarna vandrade tillbakatill Äret innan⊠dÄ hon publicerat en videohon gjortmed hjÀlpavKristin,Marre ochsin mamma om detsom hÀndehenne efter flygkatastrofen. Dethadeblivitmer uppmÀrksammatÀn vadhon trottoch önskat.Heltsanslöstegentligen.Det vartur honhadetillflyktsortenhÀr pÄ Gotland, lÄngtfrÄn storstadssurr ochpublicitet.Hon lÀtblickenvila pÄ dotternsom lekteframför henne ochtankarnavandrade tillbakatillsensommaren Äret innan. *
Videon hade slÀpptssamma dag sompresskonferensen.I videon berÀttadesalltfrÄnsjÀlva flygkraschen ochomhur honblivitkvari djungeln inÀrmare treÄrefter det. Honhade berÀttatomhur livet
variti bynoch om hurhon ochSol kommit tillbakatill civilisationen.
SalendÀr presskonferensen höllshadevarit full av journalister och denlilla villagatan iMÀrstabelamradessnabbt av media.
Telefonernahade gÄtt heta ochhistorien spredsig somenlöpeldöver hela vÀrlden. Alla medier hade meddet isinainslag.
Dethade inte gÄtt attgömma sigsÄtillslutgickhon medpÄen intervju iförhoppningatt detskullevaraöversedan.Men honhade
lÄtitSol vara medoch detblevbaraÀnnu vÀrre. Alla villevetamer om denlilla flickansom fötts iAmazonasdjungel.Men honhade vÀgrat attberÀtta.
Morgonen dÀrpÄmötteshon av rubriker som:
DJUNGELBARNET,SOLâ
Honficknog ochbestÀmde sigför attfly bort frÄn huvudstaden.
Barndomshemmeti Dalhem pÄ Gotlandblevderas tillflyktsort.
DÀrfickdevaraifred.Deflyttade permanenttillön. SolskullegÄ iförskolaoch sjÀlvtÀnktehon fortsÀtta plugga.Dekom snabbt till
ro ihuset ochSol trivdesoch fick fort nyavÀnner. SjÀlvhittade hon en distansutbildningmed miljöinriktning.
Sockenborna visste merÀnvÀl vilkadevar menvisadestor hÀnsyn.Defickvaraifred fördet mesta. Om nÄgonbesökare frÄgade en sockenbo vart de bodde lÄtsades de helt oförstÄendeoch bredde gÀrna pÄ medgutamÄl.
âVa? Vaim?Naj,naj dĂ€u, daim kĂ€nn vörint till.â
HonkÀnde sigtrygg!
Mobilsignalenavbrötdagdrömmarna.
Detvar Stefan!
âJa, okej dĂ„,nikan Ă„ka.âDet hördes tydligt pĂ„ tonlĂ€get atthan varmissnöjdmen hantycktes ha insett attdet inte skulle gĂ„ attstopparesan.
âTacksnĂ€lla söta,raraStefan, du Ă€r bĂ€st.Vad glad jag blir.Jag lovaruppdateradig underresan sĂ„ lĂ€ngedet Ă€r möjligt.âHjĂ€rtat bultadeoch itankarnavar honredan pĂ„ vĂ€g. âPratade du medDon?â
âJa, hanverkarvaraokej. Hangav mighelaresplanen.â
Handrogefter andan. âMen jaghar ettvillkor,jag vill ha SolhĂ€r varjehelgtillsniĂ„ker. Ok?â
âJa, absolut, inga problem.â Bi jubladeinombords.
âHon Ă€lskar attvarahos er ochpratarjĂ€mtomlillebror Lukas. Tack Stefan,hĂ€lsa Emma ochkrama Lukas.â
De la pÄ.
Uppspelt ringde honKristin sombleveld ochlÄgor.
âJag bokar fĂ€rjan direkt ochkommeri morgon.â Hon tvekadeinteensekund. âJĂ€klarvad dethĂ€r skallbli spĂ€nnande.â
De skulle förberedatillsammans.Bilutadesig mot ryggstödet medett stortleendepÄlÀpparna. Jagfattar inte attjag redanskall fÄ Äkatillbaka. LyckokÀnslan bubbladei magen. JagfÄr till ochmed sÀllskap av bÀsta vÀnnen.
Hon mindes Kristins reaktion nĂ€rhon berĂ€ttatom erbjudandetatt Ă„katillbaka till Amazonas. Hon,Marre ochKristin hade trĂ€ffats en helg föratt umgĂ„soch Kristinhadeblivit eldoch lĂ„goroch bett âŠnej,krĂ€vt att fĂ„ följamed.Marre dĂ€remotville aldrig mertillbaka.För hennesdel varminnena förknippade medsmĂ€rtaoch sorg.Men Kristin, somintevarit medpĂ„den olycksdrabbade flygresan, gick inte atthejda.
Mobilensurrade.
âHej detĂ€rjag,Don. HurmĂ„r du?â
âĂ h, hej.âFjĂ€rilarnafladdrade vilt imagen.âTack bra. Vadroligtatt du ringer.â Kinderna vĂ€rmde.
