9789180807845

ORMENI FARSUND JOHNMICHAEL WANDLAND

Ormeni Farsund

JOHN MICHAEL WANDLAND

Ormeni Farsund

Automatiseradteknikvilkenanvandsforattanalyseratextoch dataidigitalformisyfteattgenererainformation,enligt15a, 15boch15c§§upphovsrattslagen(text-ochdatautvinning),ar forbjuden

©2026JohnMichaelWandland

Forlag:BoD·BooksonDemand,Östermalmstorg1, 11442Stockholm,Sverige,bod@bod.se Tryck:LibriPlureosGmbH,Friedensallee273, 22763Hamburg,Tyskland

ISBN:978-91-8080-784-5

TillACG–min”Drak-Ulla”

Detvarenseneftermiddagi mittenavvarmanadenmenvinternhadeandainteheltslapptsittgreppoverFenringarikets kustlander ochoar.Pa vattnetsyntesalltjamt lamningaravden gangnavintern,somvaritdenbistrasteimannaminne.Brutendrivisguppade blandvagornaoch haroch vargnissladeannu flak motvarandramedkusliga,klaganderoster.

Himlenvarbistertgramulenochalltsedannattenhadeentjock dimmalegat overhavet.Den rordesig langsamt ochboljande, iblandpatvarsmotdensvagavinden,nastansomomdenvarett levandevasenmedegenvilja.

Trotsatt solensedan langegatt overmiddagshojd ochdarfor bordehabrutitigenomdetataslojornavagrademistenattskingras.Istalletstracktedensinakalla,kvavandefingraroverSkarns o,greppandedensomenmordiskstrypareochsvepteinbryggor, husochfiskebodariettspoklikttockensomforvrangdeochforvredallaskepnader.

Luftenvarrakall ochkolden betgenom kladeroch skinn,som omtjockanmedviljeonskadetrangainimargochbenforattsuga allt vadliv ochgladjehette ur de fattiga oborna. Detvar en kyla som ficklederna attvarkaoch andedrakten attbilda moln iden fuktigaluften.

Sahordesovervattnetenmistlursdjuparamande,ettljudsom franett jattelikt urtidsdjur. Skarnhamns fyrmastarevaknade hapenochyrvakenursinbrannvinsrusigasomn.Hansatt,somhan gjortheladen gangna dagen, pa forstukvistentillsin lilla stuga, inviradiensmutsiggammal filtiettfafangtforsokatthallavata ochkylaifransig.

Hans sondervarkta hander grep efterhammarensom lagvid hanssida.Trotsatthanintelangrehadenagottornattvakaover –det hade stortat ihavet underden foregaende hostenssvara stormar–fannsdetannuentjansthankundeutfora.

Fyrtornets gamlamassingsklocka,som varspruckenoch saknandeettstortstycke,hangdeienenkelstallningenbitfranstugan. Nartornetrasathadefyrmastaren,drivenavenpliktkansla somovervunnithanssjalvbevarelsedrift,vagatallt foratt barga den. Hanhadedykti detiskalla havetforatt fastarep runt den sjunknaklockan.

Detvarettarbetesomskullehabrutitnerenyngreochfriskare manochforhonom,varshalsavaritbrackligredaninnan,blevdet endodsdom.Varkenilederna,denstandigahostanoch delanga natternada frossansleti honomvar vittnesbord om vilket hogt prishanbetalat.

Fyrmastaren varnuendoende manoch detvisstehan.Han tordeinteoverlevatillsommarenmentackvarehansofferfanns detfortfarandeenklangsomkundevarnadesjofararesomnalkadesi dimma attdedrognara Skarnsklippigakust. Narhan var bortatogvalnagonannantahansplats,formodadehan.Sadanvar varldensgang.

Hammarenslogmot malmen ochklockan sjong medhogoch klarklanggenommisten.Fyrmastarenlutadesigtungtmotstallningenochdrogettskalvandeandetag.Smartarevihanslungor, hanhostadeblod-menhanbarlidandetmedstolthet.

Mistlurensvaradehonomigen, medtvastotarsombekraftade atthansklockablivithordochhanlyftehammarenigenochslog, gang pa gang,tilldesshan sagett stortskepp uppenbarasig ur tjockan.

Detvar en holk –ett valdigt, bredbukigt handelsfartygmed djupalastrum,byggt foratt frakta storamangdergodsoverhav. Ensadantpraktigfarkosthadeingenpaonskadatpaarochdag fastanmindrebatartittsomtattladetillforattavlamnagodstill JarlÖrm.

Fyrmastarenhordehurfolkpabryggornanereibynropadean detvaldigaskeppet ochhur nagonmed taltrattsvaradedarifran atthon var Sjöstjärnan franFarsund. Darmed hade hangjort sin pliktoch kundeaterga till vila.Utmattad, medvasandeandning

ochbloddroppandeurmungipornavackladehantillbakatillstugan,tillfiltenochbrannvinsflaskan.

Folketibyn,sominteagnadedendoendefyrmastarenentanke, forvanadesoverattenhelholkgickintillderaslillahamn.Skarn hadenamligenintemangavarorattsaljaochdenendepaonmed gottompengarattkopanagotforvarJarlÖrm.

Öborna,enspillraavettfolksomengangvarittalriktmenunderdegangnahundraarentynatbort,varallafattigafiskaresom natt ochjamntkunde fanganog foratt foda sigsjalva. De kunde ibland byta till sigenhandelsmans varormot salskinn franvinternsjaktpaisen,ellermotvaltran–tydethande,omanbaramed nagraarsmellanrum,attettjaktlaglyckadesharpuneraenavhavetsbjassar.Menavennarobornalyckadeskommaoverbytesvaroravvardehadedealdrignogforattkopamerandetallranodvandigaste.

De bytte till sigjarn,kopparoch klade,spannmaloch enstaka grisar–detfannsingetbetepaonforfarellergettermensvinen kundejuata avfall ochskit. Brannvin, rokorter ochsnusgrasvar forstasalltidefterfragat. KopmanneniFarsundvarvalmedvetna omonsfattigdomochgickdarforbarauttilldenismabatar.Darforsamladesnufolketvidbryggan,gapandeavhapnad ochnyfikenhet.Varforhade Sjöstjärnan kommittillSkarn?

Narfartygetvallagfortojdviddenstorstaochlangstabryggan iSkarnhamnstegenmannedforlandgangen.HansnamnvarGudmundEinarssonochhanvarungochrakryggad.Kvinnorbrukade sagaatthansagmycketbraut.Hanhadeenreslig,smartkroppsbyggnadochettmanligtansikte.Ögonenvarblaochklaramedan haretvarljustmedettskimmeravguld.Hanholldetlangtmenval ansatochvardadedetdagligenmedenblandningavdyra,valdoftandesmorjelsersaattdetfolliglansandevagornertillaxlarna. Skaggetvarkortochnoggrantansat.GudmundEinarssonvaren mansom lade stor vikt vidatt framsta somprydlig ochvardig. Hanshy,nagotblekavvinternskallavindar,hadeenfriskhetsom vittnadeomgodhalsaoch hanrordesigspanstigtochobesvarat tyingalytenellerkramporplagadehonom.

Denungemannendrogblickarnatillsigocksaforsinutstyrsels skull.HankomtillSkarnkladdienlangkappaavfinvadmal,djupt mossgrontillfargen ochmed silverutsomningsom gnistrade kringknapparnaavpoleradvalrosstand.Översittharbarhanen mjukmossaavbastasvartsobelpals.Baltethadeettpraktfulltsilverbeslagetspanneochovervanstraaxelnhangdeenvackertarbetadladervaska.Han barsmidiga handskar av hjortskinn och stovlarnavarhogaochputsadetillensadanglansattmannastan kundespeglasigidem.Han barvarkensvard ellerdolkmed sig foratt avskrackamojligabrakmakare, utan endast en kapp med ettbronsbeslagethuvud.

FolketpaSkarnontogdenvalkladdeungemannenforenadling avbetydelseochmakt,tyredanvidforstaanblickenvittnadehans utseende ochkladeromenvarldavvalstand ochforfininglangt franderasegenhardaverklighet–menGudmundEinarssonsforfaderhadevaritenkeltbondfolkochsjalvvarhanbaraenskrivare iHandelshusetHok&Stenstjanst.

Sinlagabordochenklastallningtilltrotsbeharskadehanlikval inte bara sitt fenringska modersmal, utan skrevoch talade aven orsaliskaochmaldoriskaochhanshandstilvarskon.GudmundEinarssonvisstehurmanvrangdelagochhade ettgottogaforatt varderabyggnaderochland.Narhansblicksvepteoverdenfattiga fiskebynvardetmedenblandningavnyfikenhetochkyligberakning.Hankundesnabbtfastslaattdethansagomkringsigvarav ringavarde.

Detfanns en handfull rejala stenhusi hamnen mende flesta byggnaderhansagvarenklakyffen,skjulochbodar.Flertaletav dessavaruppfordaavomalattrasommedtidenblektsochgranat tillnarapasammadystrafargsomhavetsomomgavon.Defattigasteboningarnavarfogamerankojoravdrivved,skrapochuppspandslaglarft.Avderegelrattahusenhadedeflestatakavtegel ellerskiffermennagonstanspaonfannstydligenenvasstaktfor harochdarskymtadehanettmorknandestratak.

Gudmundstranadeogabokfordeallthansag:demurknabryggornadar fiskebatarnalagfortojda, hogarmed ruttnande

tagvirke,staplarmedtommalararochtunnor,skrapochavfalloch gamlanatsom hangdesomtrasigspindelvavoverrangligastallningar.

Denutanjamforelsestorsta byggnaden ibyn barensolblekt skyltsom forkunnade attdarfanns Skárnhamns Trankokeri och darifranbordeenosundstankhaplagathansnasborrar.Mendet komingen rokurden hoga,tegelmurade skorstenen ochdorrar ochluckorvar forbommade.Han antogatt detfornarvarande raddebristpafetfiskellersadantspacksombehovdesfordriften. Ettparsmarrerokeriersynteshallafolksysselsattamenhansbedomningblevattfolknoglevdefranhandtillmunavdethavetgav ochattdetlillasamhalletknappastdroginmangakistorsilverens undergodaar.

Nagotrordehonomihjartat–kanskevardetmanniskornasom samlatsforattsedetovantadeskeppetlaggatill.Derasvaderbitna ansikten,faradeochhardadeavsolochhavsvind,stirrademeden blandningavmisstanksamhetochforundranpahonom.

SkrivarenfranFarsundsagmedlidsamtpafolketsomsamlatsi hamnen.Harfanns inte mycket gladje, tankte han– bara elande ochmisar.Darstodmagraochhalogdakvinnor,aldradeifortidav umbarandenochbristpafoda,kladdaismutsigatrasorochsvepta igrovtstickadesjalaravdetallraenklasteochmestfarglosagarn mankundetankasig.

Hanlademarketillfelvaxtaochsjukligabarnmedlortigaansikten,somgickbarfota trotskylan.Mannensblickarvaralltannat anvalkomnande:mattadeavavundochmisstrofoljdemorkaogon varjerorelsehangjorde.Hansaghandermedknotigafingrarknytasomrostigaharpuner,knivarochpakar.Detlagetthotomvald iluften–somomhansnarvarovarenretsamochnarmastkrankandepaminnelseomettvalstanddesjalvaaldrigkundeuppna.

Gudmundkandetyngdenavderasavundsjuka,ovanligablickar menstracktepasigochrattadetilldenfinapalsmossansaattden sattkacktpasnedpahansgyllenehjassa.Hankundekannafolkets ogillandeoch vredemen hanvar inte kommen till Skarn foratt vinnafattigafiskaresgunst.Hansarendevartillonsherre.

Hanhojdeblickenmotdenbrantaklippandarjarlensfastereste sigsomenmorkskuggamotdengramulnahimlen.Avenpadetta avstand kundehan se forfallet: tornen som stortat,murar som vittrat.Jamfortmeddenvaldiga,nyuppfordaborgenFarsundsLas somvaktade detsodrainloppettillhuvudstaden varÖrmsborg kanskeintemycketattkommamed.Andaingavjarlensgamlaborg honomenstark kansla av olust. Detsvartafastet vackte onda aningarochenfornimmelsehanintefannordfor.Detvarsomom morka,hemlighetsfullamakterboddeideforfallnamurarnadaruppeochbligadenerpahonommedontisinnet

Hjartatsmaningbjodhonomattvandaom,gatillbakaombord ochatervandatillFarsund.Menhanvarintesinegen;hanmaste lydasinaherrar.Alltsaaterstodbaraenvag–densomleddeupp tillÖrmsborg.

Gudmundgickframtillenskaraoborsomsamlatsiklungavid bryggansande,tystaochavvaktande,medhandernadoldaislitna kapporellernerborradeidjupafickor.

Narhan komnarmare, traddederas elandeframallttydligare ochhan drog haftigtefter andanoch satte en hand formunnen. Manniskornavarmarktaavbristpafodamendettavanligatecken pafattigdomsaghanoftaiFarsund,samagrakroppar,insjunkna ogonochblekgulhyvaringetsomskramdeellerackladehonom. Nej,detsomforskracktehonomvarattsamangaavSkarnhamnsfolketplagadesavsarochsjukdomar.

Hansagsprucken,fjallighudochvamjeligasarfylldaavvar.Dar varblossandeutslag,bolderochrodsvullnaben.Detvarfaktiskt fasomverkadefriska.Somomdettaintevorenogvarnastanalla vanstalldapanagotvis.Darfannsskevaansikten,forvuxnahuvuden, buktande pannor,snedvuxna lemmar ochmissbildade hander. Mangahadesa motbjudandestora tander attdeintekunde slutasinamunnarutanstodochgapadeochdreglade.Detvarsom omenforbannelseviladeoverdessamanniskor,somforvriditoch forandratderaskroppartillnagotframmandeochoforklarligt.

Kanhanda,tanktehan,fannsdetnagotgiftigtiSkarnsmark,ellersaberoddeelandetpamangaslaktledavinavel?

Detsistnamnda varnog dentroligasteforklaringen,gissade han.Allapaonmastevaranaraslaktmedvarandra,saattfrandegiftenochdirektblodskamsvarligenkundeundvikas.Hanrosav obehag.

Denungemannenlog sitt mest alskvardaleende motdebligandebyborna,bugadeoch gavdem sitt namn.”JagsokerJarl Örm”sadehansedanochsporde:”Farjagbesvaranagonaveratt visamigupptillhansborg?”

Enaldreman,enfiskaremedkrokigryggochettbuskigtgratt skagggenomsprangtavvitt,klevframurmangden.Ettheltlivpa havethadegivithonomettsvartvaderbitet,faratansiktemedhud morksomgammaltlader.

Underennott hatt av smutsgråfiltplirade sma ogonovanligt motden unge mannen franstaden. Dengamle hade flackar av snusortkringsinalappar.Hanskladersyntesbattre angrannarnas:skjortanvarhel,stovlarnaavsmorladervalanvandameninte trasigaochhanbarenfinrockavsalskinn–ettplaggsomhaninte behovdeblygasfor. Gudmunddrogslutsatsenatt mannen tillhordedemervalbestalldaibyn.

Ettogonblick stod de ochmattevarandramed blickar, innan karlenhojdesinknotigahand,pekadeuppmotborgenochsade medhesochanstrangdrost:”Jarlenboruppaberget.Harhaninte ogonattsemediskallensin?”

BasteGammelfar –jag sermycketvaljarlens storafastedar uppe”sadeGudmund medsin allravanligaste ochmesthovliga stamma.”Kanniintesagamigvarvagenborjar,densomlederdit upp?”

”JarlÖrmarintenagonmanbaratittarforbi,sadar.Vadvillhan honom?”genmaldegubbenvresigt.”Hanserinteutsomnagotormyngel,gorhaninte.Niarvalinteavjarlenssort,tankerjag?”

SkrivarenfranFarsund sagpa dengamle fiskarenoch logett miltleende,somhanhoppadesmatteuppfattassomfridssokande ochvalvilligt.

”Ömnimenarattjaginteserutattvaraslaktmedjarlen,saar detheltriktigt.Detarjaginte.Menjagarinteharfornojesskull,

Gammelfar,utanforhandelshusetHok&Stensrakning.Detgaller intenagonartighetsvisitutanhandel.Jarl Örmharkallatoch jag harblivitsandtillhonom.Jagarvantadtillettmote –ocharfaktisktensmulasen.”

FogavisstefolketpaSkarnomTordmulHokochIsambardSten –tvaavdeallrarikasteochmaktigasteblandalla Farsundskopman.Dehandlademedalltsomkundegevinst–nastanvadsom helstunder himlen,forutomtralar. Kryddor, tygeroch lyxvaror fran fjarran lander hordetillderas varor, likasa timmer,malm, spannmalochboskap.VinerochinlagdfruktfranMaldorien,rokelseoch socker franPantelarien,papperoch pergamentfran ÖrsalirochvackertglasfranAlerien–alltfannvagentillderasbodaroch forrad. Sjalvfalletbedrevkopmannen Hok& Sten ocksa handel viaNordvasttradenmed sadant kostbart ochunderbart godssombarakundehamtasfranSjuriketochJamurien,framfor alltda kāféi.IngeniFarsundkundelangretankasigattlevautan sadant,oavsettomdedyrbarabonornavidbryggningsedandrygadesuteller inte.Frandessa fjarran lander komocksa Skymningsros ochandra dromorter,liksomolika sallsynta salter och bergsfruktersomalkemister,lakareochgiftblandareefterfragade. Pasenarearhadekopmannenocksaborjathandlamedjordoch gardar,tyi en vaxandestadsom Farsundfanns goda pengar att hamtaisadanegendom.

Forlitedrygt ettarsedanhadeHok& Stenuppvaktats avJarl Örm, somnupa aldre dagaronskade lamnasin dystra o ochfa njutastorstadslivochdemojlighetersomFarsunderbjod.Ettflitigtutbyteavbrev,noterochbudhadetillsistletttillenoverenskommelse,darjarlenamnadekopaenstoregendomsomhandelshusetforvaltade.Dastormannensjalvvarforfornamforattresa heladenlangavagentillstadenforsimpelkopslagan,hadedenne befalltHok&Stenattskickaettombudtillhonom–ochdetvari denegenskapenungeGudmundkommittillSkarn.

Hansuppdragvarattgejarlenettavtalattskrivapaochoverlamnalagfarterochandraviktigahandlingariutbytemotenstor mangdguld.

Holken Sjöstjärnan varocksa en delavuppgorelsen,eftersom jarlenbehovdeettskeppforattflyttasittbohagtillfastlandet.Han tankteheltovergesinafaderso,hadehanskrivit,dahansmojligheterattidkanaringsverksamhetochhandeldarifranvarobefintlig.

Enorospredsigblandbyborna.Dettissladesochtassladesoch nyfiknablickarblevbekymrade.Mangapannorrynkades.

DengamlesomforsttagittillordalutadesignarmareGudmund ochsankte rosten till en hes, knappt horbar viskning.”Hangor bast iatt vandaom, pojk”sadegubben. ”Han skaveta: jarlen ar intesomhanska.Hanarenfarlig,svarthjartadman–begivenpa valdochskandligheter!Detharhantattframlingarsombegettsig upptillhonomintekommitnerigen,skallhanveta!”

DettavarintesadantungeGudmundblevgladattfahoramen hanhadeandaenpliktattfullgoraochmastebesokaJarlÖrmvad anfolketibynsade.

”Tackforeravarningsord,Gammelfar.Jagvardesatterdemoch lovarattuppforamigochvisajarlenallvederborligartighet.Likvalharjagettviktigtvarvattutrattaochdetkaninteansta.Farjag darforbesvaraerattvisamigvagenuppforberget?”

Detkomsuckarochklagandelatenfranforsamlingen.

”Jarl’naettodjur”utbrastennarmasttandloskvinnaochhennesvilda,halvgalna blick flackadeupp motborgenpa klippan, ovanforvilkenGudmund sagatt tungaovadersmoln samlades.

”Det sags att’an aldrigsoverlangre”fortsattehon. ”Öch ’anater rattkottmedblodetiochenharjuhortatt’aniblandkalasarpa manniskokott!Forstandigtfolkhallersigundanfran’ansboning!”

”Detdararbaradumtprat”skotenyngremanin.Hanvarlang ochganglig,medenfjunigoverlappochettblektansiktemarktav blemmorochkvisslormenhanverkadeintesomsamangaandra lida av nagonuppenbarvanstalldhet. Hans ordmottes av harda blickarfrandeovrigabybornaochhanrodnadedjupt.Undertyngdenavderas domsaghan forlagetner pa sina trasigaskor, dar smutsoch lera klibbade idesprucknasommarna.Han tryckte

handerna djuptner i fickornapa sinnotta rock.”Menanda...” mumladehan.”Ingenhargarditupp.Detarsakrastsa.”

GudmundEinarssonlatblickenvandraoverdeangsligaansiktena.”Jagtackarerforomtanken,gottfolk”sadehanmedstadig rost.”Nimenarvalmenjagharrestlangtforattfullgoraminplikt. Jagarinteharforattforarganagonellervackaoro–menenman kanintevandasinaherraroch plikterryggen. Jagmastebesoka JarlÖrm!Farjagnubesvaranagonattvisamigvagen?”

Dengamlefiskarenskakadelangsamtpahuvudetochmuttrade nagotohorbart.PlotsligtgrephantagiGudmundsarmmedovantadstyrka; de knotiga fingrarna borradesig in genomarmtyget. ”Taghansigiakt,dummapojke!”frastehan.”VaktehansigforJarl Örm! Sehonominteiogonen,sagaldrigemothonom –ochakta hansig noga foratt snokai hans hus! BedtillHimlen, foringen manniskakanskyddahonomdarinne!”

En gammal kvinna steg fram,blekoch darrande.”Öm ni trots varavarningarmastega”viskadehon,”taandamederdetta”–och hontryckte en litenpaseavsalskinn iGudmundshand. ”Det ar GamlaHavetsvalsignadesalt!Ifalljarlengersigpaersakastadet ihansanlete!Kanskekandetraddaertliv!”

Denungeskrivarensagpahennemedhojdaogonbryn.Gamla Havetvarenavdealdregudarna,desomFenringariketovergivit efterDen Lysande Vagens segertaggenom nordlanden.Han trodde sigintebehova nagonhjalp av hedniskvidskepelse men nickadeandahovligt.

”Tackforeraradochforgavan”sadehanochlatpasenglidaner ifickan.”Jagskagoramittbastaforattaktamigforfaror.Mennu måste jagga,tyjagarsomsagtvantad.Jarlenharsakertsettmitt skepplopa ihamnoch detvoreokloktatt droja harnere, med tankepaattjagredanarsen.”

”Vagenborjariandenavbyn”sadedengamlefiskarensurmulet ochpekade.”Darborta!”

Gudmundbugadesigtilltackforupplysningenochlamnadeforsamlingenbakom sig.Byborna sagefter honomi surmulen tystnadochnagraavdemgjordeteckenforattavvarjaondaogat.

Denunge skrivaren Gudmund Einarsson

anländertillden karga ön Skárn med ett enkelt uppdrag: han skall biståJarl Orm medflytten till den stora stadenFarsund. Mycket snart inser han att jarlen döljer mörka hemligheter ochinteärsom andra män. IOrmsborgs skuggor möterGudmund en vacker tjänsteflickasom vädjar om hjälp

att fly undan husbondens skräckvälde. Ett ödesdigert beslut leder Gudmund bortfrån ön isällskap med den sköna Liv,stulet guld

och en tungsyndabörda.

Så börjar ORMEN IFARSUND.

JohnMichael Wandland bjuder in tillen mörk sagaför vuxna läsare. Detären berättelse om svek ochsynd, mord och blod, om girighet ochdårskap, om maktlystnad,åtråoch modiga människors kamp mot ondskan.