9789180807425

LarsåkeW Persson

Möt mig nu som den jagär -omärlighet ochgemenskap ikyrkan

MÖT MIG NU SOM DEN JAGÄR

om gemenskap och ärligheti kyrkan

Bilden på omslaget är en akrylmålning (90x130 cm) av konstnären LottaWallinPersson.

Motivetärhämtat frånett kloster i södraFrankrike, På Instagram (art_by lowa) presenterar honden med följande ord:

”LaChartreuse de Valbonne i södraFrankrike, en platsdär människor i århundraden levtoch brottats med sintro,sina böner ochsinandlighet.

Ivarje sten sågman avtrycken- i de nedslitna golven, i väggarnas struktur, spårav liv.

Det finns de som gått föreoch trampat uppstigarna.

Vi har att följa. Ochnågon kommer osstill mötes.”

(Originalmålningen hänger på samtalsmottagningen Dialogen i Stockholm)

LarsåkeW Persson

MÖT MIG NU SOM DEN JAG ÄR

om gemenskap ochärlighet i kyrkan

©2025 LarsåkeWPersson

Omslag: Charlotte Persson

Foto:AndersJohnson

Texter ur Bibel 2000© SvenskaBibelsällskapet

Förlag: BoD ·Bookson Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige,bod@bod.se

Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland ISBN: 978-91-8080-742-5

Innehåll

Varför ännu en bok?11

Där är där man inteär23 All

väg–eller »fake it´til youmake it«

iskan är en berättelse

Att finna en egen plats49

Är niihop, eller…?

Här är här där vi är61 Tala för digsjälv!

Synliga olikheter eller osynligmångfald73

Religiösautvecklingsstadier

Vadgäller här?87

Så är det intehos er95

Attvaranärvarande i sina ord105

Fromma ord eller tomma109

Respekt för det som är heligt

Ärlighet ochrollspel 123

Samtalsrummet –plats för de egnaorden135

Äntligen i predikstolen 145

Där tvåeller tre är församlade153

DEL 4. OVAN DÄROCH REDAN HÄR

Här har man alltidmed sig159

Gud har man alltidmed sig163

Himlen –där viinteär167

DEL5.HÄR ÄR HÄR DÄR JAG ÄR

Så längejag lever

Någorlunda lycklig i detta livet183

Efterskrift189

Frågor för egen reflektion ochsamtal med andra

Citeradoch omnämnd litteratur

Förord

Inspirationen till den här boken har jag fåttavtre kortatexter frånnågraolika sammanhang.Tillsammans har de gett mig anledning attreflekteraövererfarenheter i mitt eget liv, men ocksåövermänniskor somjag mött,bådeprivatoch i min yrkesverksamhet sompastor, lärareoch själavårdare.

Den första inspirationskällanärett gammaltbarnprogram på TV som hette »Fem myrorärfler än fyraelefanter«. Liksom i mångasvenska hemvar detett stående inslag i vår familjnär barnenvar små. SkådespelarnaMagnusHärenstam, Brasse Brännström ochEva Remaeus underhöll barn ochvuxna med roliga sketcher ochvisor,blandat med undervisning om bokstäveroch siffror. Programmetsom började sändas 1973 ochsedan haråterkommit i ett antal repriser, var ett i mitt tycke lysande exempel på en lyckadkombination av underhållning ochundervisning för både barn ochvuxna.

Iprogrammet förekom en litensång med text av Magnus ochBrasseoch musikavBengt Ernryd:

Därärdär man inteär.

Här är här därman är.

Ochhär har man alltidmed sig.

Gång på gång upprepades lägesbeskrivningarna »här« och »där« ochvisanslog fast somnågraviktiga fakta att»härär härdär man är« och»därärdär man inteär«. Självklarheter kanman tycka, för hur skulledet kunna vara på någotannatsätt? Ändå återkom de gång på gång,och detkommer de attgöraäven i den här boken. Itill synes enklasanningar

finns ofta djupare nivåer,och detgäller i högsta grad raderna i visan från»Femmyror…«. Samtidigt sombarn lärde sigatt skilja mellan olika rumsadverbkunde vuxna fåsigennyttigtankeställare.Det är ju intealltidsant att»härärhär där manär«. Åtminstone är det intehelasanningen. Allahar vi erfarenhet av attvåratankarärpåannat håll.Om inteannat märkervi när andra inteär riktigt närvarande.

Vårmänskliga simultanförmåga är på gott ochont. Ibland är detnaturligtvisentillgång attvi kangörafler sakersamtidigt,men andragånger kanden göra osssplittrade.Vi kan till ochmed bli kluvna så attvi visarupp en utsida som skiljer sig fråndet vi är och har innerst inne.Det leder till attvi interiktigt vetvar vi har varandra eller vadsom är äkta och falskt i människorsord ochbeteende.Den fyndiga vistexten är faktiskttillämpbar på mångaolika områden, även i kyrkan ochsjälavården.

Den andra inspirationskällanärde fyrakorta textrader som blivitkända som Sinnesrobönen ochbrukar tillskrivas den tysk-amerikanske teologen ReinholdNiebuhr.Ofta förknippas den ocksåmed Anonyma Alkoholister ochandra tolvstegsgrupper och förekommer i sinnesrogudstjänster överhelavårt land.

Gud, ge migsinnesro attaccepteradet jag intekan förändra, mod att förändra detjag kan, och förstånd att inseskillnaden.

Förutom attvaraenbön till Gud om sinnesro,mod och förstånd kanSinnesrobönen också fungera somett redskap när man skasortera bland livets mångahandautmaningar. Alltför ofta tror jag viläggerkraftpåsådant, somvi ändå intekan göra något åt, ochkanske inteens harmed attgöra, sådant som är där vi inte är.Tillsammansmed visan från

»Fem myror…« kandärförSinnesrobönens ord hjälpa ossatt fåbättre fotfäste i vårt häroch nu –och inför de steg vi har närmast framför oss. Chanserna attuträtta någotvettigt här i världen och förbättra våregen livssituation är naturligtvis mycket större därvi är, än därvi inte är.

Dentredje texten,som ocksågettboken dess titel,har samma tema som de tvåtidigare.Det är en litensångvers från denkristna Iona-kommuniteten i Skottland, skrivenavprästenJohn Bell ochöversatttill svenskaavVictoriaRudebark

Möt mignusom denjag är.

Håll mitt hjärtanäradig.

Gör migtill denjag skabli

Och lev i mig. (PoS842;Sv ps 767)1

Dessa ord är tillsammansmed bokensundertitel –omgemenskap ochärlighet –ett återkommande tema i den här boken. Det handlar om relationen mellan osssom individer ochdesocialasammanhang i vilka viingår, inteminst i kyrkan. En mänskliggemenskap där manbåde kanvaraärlig mot sigsjälvoch samtidigt känna en djup samhörighet i en större gemenskap tror jag många längtarefter. Mentyvärr är den kombinationen intenågon självklarhet.I vissasammanhang kansamhörighet erbjudaspåbekostnad av ärlighet. Personer för vilka ärlighet ochsanning är livsviktigkan då känna sigobekväma ochhamna i ensamhet. Föregendel vill jag integeupp förhoppningen omatt denkristna församlingen skakunna vara ettsammanhangmed både gemenskap ochärlighet, där vi,var och en,kan känna ossseddaoch 1När jag hänvisartill psalmersom finns i den gemensammadelen för Svenskapsalmboken ochden frikyrkliga Psalmeroch Sånger (nr 1–325) använder jagbeteckningen »Ps«.För psalmersom endast förekommer i Svenskapsalmboken skriverjag »Svps«, medanjag betecknar psalmer som bara finns i Psalmer ochSånger med»PoS«.När en psalm finns såväli Sv ps som i PoS, menmed olika nummer,anges båda numren.

respekterade som de personervi är.»Mötmignusom den jag är« är därför en bön ochönskansom vi bådekan riktatill Gudoch till varandra.

Medutgångspunkt i dessatre kortatexterreflekterarjag övergamlaoch nyaerfarenheter i mitt eget liv, i kyrkan, framför allt i den svenska frikyrkligheten, och i samtalsrummet2 därjag möttmänniskor somsöktsjälavård.3

De olika kapitlen är grupperade ifem delar utifrån följande fem fokus som delvisöverlappar varandra i olika delar och kapitel.

1. »…somden jagär«;omvarje människas unika livsberättelse

2. Lemmar i samma kropp; om solidaritetoch ärlighet i en kristen gemenskap.

3. Fromma ordeller tomma; om attmenavad mansäger.

4.Ovandär ochredan här: om Guds närvarohär ochdär.

5. Härärhär därjag nu är:ommigsjälvpåväg mot80.

2»Samtalsrummet«använder jagsom ensamlande beteckning på olika platserdär enskildasamtal äger rum,oavsettomdet handlar om psykoterapi,kristen själavårdeller andligvägledning.

3»Själavård« använder jagsom en övergripandebeteckning för all den samtalsverksamhet som bedrivs både av psykoterapeuter, pastoreroch andrasjälavårdare.Enligt minmening kanalladessa yrkesgrupper i vid mening sägasvara»själavårdare«. Förvisso finns det både metodiska och ideologiskaskillnader mellan olika formeravmänniskovård, men i den här boken gårjag intenärmare inpådessa.

Där är där man inteär.

Här är här där man är.

Och här har man alltid medsig

Möt mig nu som den jag är.

Håll mitt hjärta näradig.

Gör mig till denjag ska blioch levimig.

Dessatvå sångtexter harvaritinspirationskällor till denhär boken. Den första kommer från TV-programmet”Femmyror är fleränfyra elefanter”och har gett miganledningatt reflekteraöveromdesstre påståenden är lika självklara iverkligalivet somdelåter.

Den andra–ensång och bön från Iona– harfått migatt prövaivilken mån kyrkan kan varaen plats därvisom enskilda människor kanbli bemötta som vi är,eller om vi där tvingasini gemensamma kollektiva mönster somskaver på ossoch vår ärlighet.

En tredje inspirationskällaärSinnesrobönen och dessfrågor om vad ilivet vi måsteacceptera att viintekan förändra,och vadvifaktiskt kan göra något åt.

Välkommen in iett samtal om existentiella frågor som iden här boken är särskiltbelysta ur ett kristet perspektiv,men somjag tror de flestamänniskorkan känna igen sig i.

LarsåkeWPersson

Larsåke WPersson är pastor iEqumeniakyrkan (tidigareSvenska Baptistsamfundet) och S:t Lukasterapeut.I över femtio år har hanvarit verksam som förkunnare, lärare, själavårdare –och som författare av etttiotal böcker, varav de mestuppmärksammade är Sinnesrobönen (1997, 2024), Sanningar ochgömställen (2004)och Hurhel kan man bli? (2010). År 2017 utkomhans självbiografi Minasteg,och år 2021 Eftertankeoch försmak;perspektiv på ett liv itro.