Johanna
Denhär berättelsenomJohanna,min farmorsfarmor, bygger till stor delpåinformation somhar framkommit genom minsläktforskning.Alladetaljer är naturligtvis inte helt verklighetsbaserademen ialltväsentligtärberättelsen överensstämmande medverkligheten.Allanamn, orter ochårtal är riktiga.Jag harsjälv gjortillustrationerna till boken, meneftersomberättelsenutspelarsig före kamerans tidhar jagfått använda minfantasi vadgäller personernas utseende.
Thomas©2024 Thomas Ehrstedt
Förlag:BoD -Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD- BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-568-3
Nu skalljag berättaomJohanna somföddesför över 200årsedan ochsom varmin farmorsfarmor. Johanna komfrånenstadi norraSkåne somheter Kristianstad.Påden tidenvar Sverigeett fattigt land.Deflesta arbetade med lantbruk ochendel boddeockså istädernadär de kanske arbetade inågon fabrik.Oavsett vilket så vardet oftastett tungtarbetemed låglön.Därför hade de flestafamiljernaintesåmycketpengaroch Johannas familj var ingetundantag. Tvärtom, fördevar nogfattigare än de flesta. Andrabarn hade oftastenpappa somarbetadeoch tjänadepengarsom de kundeköpa matoch kläder för. Ochbetalahyran därdebodde.Men dethadeinteJohanna.Hon hade ingenpappa.Jadet vill säga att naturligtvis hade honen pappa,det haralla, menhan boddeintehos Johannaoch hennesmamma. Hanvar försvunnen. Så blev detoftapåden tidenomföräldrarna inte var giftanär de fickbarn. Detvar inte tillåtet förogiftapar att skaffabarnoch om manändågjordedet så kundeman bestraffas medhögaböter.För att slippa detförsvannoftapappanoch lämnademammanatt självtahandom barnet.Såvar detför Johanna. Johannasmamma hetteAnnaCaisa ochhon varbara20årgammalnär Johannaföddes.
Johannaoch hennes mamma boddeinhyrda iett rumi en lägenhet ide fattigastekvarteren iKristianstad.Tillsammans meddem bodde ocksåJohannasmostersom hetteFredrikaoch somvar 16 år gammal, samt hennes gammelfarmorsom var67åroch hetteGreta.Det varhelafamiljen.
Dettavar före elektricitetens tidsåman användefotogenlampor ellerstearinljusför att lysa upp ihusen.Påvintern fickman elda medkol ellerved för att hålla värmen ochman hade ingetrinnandevatten ibostäderna, utan det fickman hämtapågården. Därfanns ocksåtoaletterna,utedass kallades det.
Detvar alltså ingetlätt livsom Johannaföddes till.Hennesmamma fick kanske någotjobbsom jungfrueller piga hosnågon familj somhadedet bättre ställt än de ochnär Johannablivitliteäldre kunde honkansketjäna någraörengenom atttiggapågatorna.Det fannsintesåmånga skolor,speciellt inte förflickor, så honhadenog ingenskola att gå till på dagarna. Men somtur varhadehon ju gammelfarmorsom kundetahandomhenne när hennesmamma ochmosterarbetade.
Johannahadeingasyskon. Detvar vanligtatt familjerna bestod av många barn ochdåkunde de äldresyskonentahandomdeyngre menJohanna fick oftaklara sigpåegenhand.
Idefattiga delarnaavenstadärdet vanligtatt detblirmycketbrottslighet ochriskenärstoratt även snälla barn förr ellersenareråkar illa ut.Kanske varJohanna ocksålitebusig närhon varute meddeandra barnen ikvarteretoch ett ochannathyssblevdet säkert.Förutsättningarna föratt det skulle gå särskilt braför Johannahär ilivet varintespeciellt goda,men man vetjualdrig…
NärJohanna vari 10 års-åldern boddehon inte längre medsin mamma. Det fannsmånga farligasjukdomar ochförmodligen doghennesmamma iensådan, menhon kanockså ha försvunnit av någonannan anledning somjag inte känner till.Gammelfarmorhadedött av ålderdom så nu hade Johanna bara en person somkunde ta hand om henne, moster Fredrika.Det varnaturligtvis mycket sorgligt förJohanna att bliföräldralös,men ingetont som inte harnågot gott medsig,brukarman ju säga.MosterFredrikahadegift sigoch fått ett barn.Dehadedet ganska gott ställt nu ochbodde ienegen lägenhetsom Johannafick flyttaini.Nuhadehon förförstagångeni liveten ”riktig” familj medmamma,pappa ochett syskon.Såtrots att honförlorat sinmamma så fickhon detganskabra iallafall.
Det varinteheltofarligtför en litenflicka attvaraute ensampåkvällen ienstormörkstad
NärJohanna var15årfick honhöraavtvå liteäldre flickor ikvarteret att det fannsett ställe ienliten by isödra Skånedit föräldralösa ungdomar kundefå komma ochbounder ett ellertvå år.Under tidenman boddedär fickman lära sigenmassa sakeromhur mansköterett hushåll,lagar matoch städar, blandannat.Det varalltsåensorts skolaoch närman varfärdigkunde man få ett arbete somtjänstepiga hemma hosnågon rikfamilj.Vid denhär tiden vardet vanligtatt de somhadegott om pengar hade tjänstefolk. Fördet fannsdesom hade gott om pengar även om landet varfattigt.Tjänstefolket boddehos familjen ochsköttealltsom hade medhushålletatt göra.Delagade matoch serverade, städadeoch passadeupp istörsta allmänhet. Tjänstefolketfick då matoch husrum ochenliten lönför sitt arbete.
Johannavar verkligeninteden somgillade att städaoch laga matmen det varlockandeatt komma bort ifrånden smutsiga stad honväxtupp ioch komma ut på landet.Hon fick tillåtelse av moster Fredrika att resa och till vårendet år honskullefylla 16 år åkte honoch hennes tvåvännerBengta ochMaria till StoraSlågarp,för så hetteorten de skulle till.
Ibörjanpå1800-talet, då dennaberättelse utspelar sig, vardet inte så lätt att ta sigfrånenplats till en annan. Detvanligastetransportmedlet varhäst ochvagneller att manheltenkeltgick till fots.Segelfartyg varockså en möjlighetomman skulle resa långt. Någratåg fannsintei Skånepåden tiden. Resan till StoraSlågarp varlång, 10 mil, ochjag vetintehur Johannakom dit menförmodligen åkte honmed häst ochvagn.
Närdekom fram visade detsig att de skulle bo intill prästgården, fördet var kyrkan somordnade denhär utbildningen.Där varca10ungdomar, mest flickor,och Johannavar yngstavdem alla.Johanna hade svårtatt finna sig till rättadär.Hon varjuvan vidatt göra somhon självville.Att bo på landet tillsammans medenmassa andraungdomarvar ju inte precis vadhon var vanvid från sinuppväxt.Hon stannade iallafalli ett år iStora Slågarpoch närdet vardagsatt resa så skrevprästen ett sortsbetyg ikyrkoboken. Vanligtvis brukadedet stå”Utan anmärkning”, ”Väluppfostrad”,”Berömvärd” ochsåvidaremen förJohanna stod det: Gjortsig känd förolydigt uppförande.
Du vetförmodligen inte vadenkyrkobokärsådärförskall jagberättaliteom det. För200 år sedanspelade kyrkan en mycket större roll isamhället än i dag. Kyrkan höll reda på alla sombodde iförsamlingenoch om de kunde läsa ochskriva, blandannat.Dehöllockså reda på alla somföddes, giftesig ochdog.Allt dettaskrev prästenner ikyrkoböckerna.Dessa böcker finns fortfarande kvar ochdet är idem jagkunnatläramig vadJohanna gjorde ochhur honlevde.