Gyllenkrok trodde sig kÀnna till ett lÀmpligt stÀlle. En av de kosacker som var i svensk tjÀnst hade nÀmnt en plats vid namn Perevolotjna, dÀr det var sÄ grunt att det skulle vara möjligt att köra över med vagnar till den andra sidan.
Situationen var kaotisk. Utmattade och skrÀckslagna knektar kÀmpade sig fram i sommarhettan. Runt omkring dem föll uttröttade hÀstar till marken, vagnshjul gick sönder och nÀr förrÄdsvagnarna inte lÀngre kunde ta sig fram sattes de i brand för att inga förnödenheter skulle falla i ryssarnas hÀnder.
âgruvelig hetta och törst, sĂ„ att man ville försmĂ€ktaâ.
Sakta men sÀkert nÀrmade sig hÀren Gyllenkrok vid Perevolotjna. Hans utsÀnda styrka hade inte hunnit fram och i stÀllet hade rykten spridits om att övermarschen över floden var sÀkrad. Senare pÄ kvÀllen var Karl XII framme hos generalkvartermÀstaren.
Den svenska krigsledningen samlades i kungens tÀlt. Man beslutade att försöka hitta en annan plats för övermarschen men eftersom det var sent pÄ kvÀllen och det börjat mörkna bestÀmde man sig för att det
fick vÀnta tills det ljusnat nÀsta dag. Medan rÄdslaget pÄgick försökte flera av de hungriga och utmattade soldaterna ta sig över floden pÄ eget bevÄg. De allra flesta nÄdde aldrig stranden pÄ andra sidan utan drunknade i det mörka vattnet.
Planen var att kungen, tillsammans med en mindre eskort, skulle ta sig över Dnjepr och sÀtta sig i sÀkerhet pÄ andra sidan. Tanken var att de dÀrefter skulle försöka ta sig till Osmanska riket och fortsÀtta till staden
Vid tiotiden pĂ„ kvĂ€llen installerades kungen i sin vagn och for i vĂ€g i mörkret. Karl XII:s packning skeppades över pĂ„ tvĂ„ bĂ„tar som var fĂ€sta vid varandra och roddes av tolv drabanter. I omgĂ„ngar transporterades de ryttare och infanterister som skulle ingĂ„ i kungens eskort över floden. För att samtliga skulle vara beridÂ
na fördes ett par hundra trosshĂ€star över till andra sidan. Ăven Ivan Mazepa, den ukrainske hetmanen som var allierad med den svenske kungen, fraktades över floden tillsammans med ett stort antal kosacker och zaporoger. Ă tagandet tog tid och bĂ„tarna tvingades göra flera resor innan överskeppningen var avslutad.
NÀr allt var klart under de tidiga morgontimmarna hade omkring 3 000 personer tagit sig över till andra sidan. Omkring hÀlften av dem var svenskar, den andra hÀlften Mazepas mÀn.
ĂvergĂ„ngen över floden hade varit lĂ„ngt ifrĂ„n problemfri. Ăgonvittnen berĂ€ttar att det var en âövermĂ„ttan stor trĂ€ngselâ pĂ„ stranden och att mĂ€nniskor trĂ€ngdes för att fĂ„ plats pĂ„ de fĂ„taliga bĂ„tarna. En sĂ„rad major vid namn Sven Lagerberg tvingades dra sin pistol och hota att skjuta huvudet av den som försökte hindra honom frĂ„n att komma med. Stora problem uppstod dĂ„ det visade sig att det fanns för mĂ„nga personer ombord pĂ„ en del av farkosterna, vilket fick dem att ta in vatten och börja sjunka. FĂ€ltprĂ€sten Sven Agrell berĂ€ttar i sin dagbok hur problemet löstes: âMen som vi begynte kasta ut en och annan av drĂ€ngarna, jĂ€mvĂ€l en hop saker, fick vi omsider med hugg och slag prĂ„men lös sĂ„ att vi kom över floden.â
Flera svenska knektar höggs ihjÀl av sina egna landsmÀn den natten. HandgemÀng uppstod mellan dem som satt i bÄtarna och dem som förtvivlat försökte ta sig ombord. Flera drunknade nÀr de i desperation
kastade sig i floden för att simma över. NĂ€r överskeppÂ
ningen var över förstördes samtliga bÄtar och övriga former av flytetyg för att de inte skulle falla i fiendens hÀnder.
Det hÀr Àr berÀttelsen om de svenskar som under Karl XII:s ledning hamnade i Osmanska riket dÀr de stannade Ànda fram till 1714. Den handlar om diplomatiskt spel, om storstilade planer som aldrig blev av och om hur den envÀldige kungen försökte styra sitt rike pÄ distans samtidigt som det svenska stormaktsvÀldet föll samman bit för bit. Men den handlar ocksÄ om den omtalade kalabaliken i Bender i februari 1713 som sÄ nÀr kostade Karl XII livet.
Vad var det som gjorde att svenskarna befann sig i Ukraina? LÄt oss ÄtervÀnda till Stockholm och vÄrvintern Är 1700. Karl XII var pÄ björnjakt vid Kungsör dÄ han nÄddes av dÄliga nyheter. Ett nytt krig hade brutit ut.
Krigets vÀndpunkt
Hotet mot den svenska stormakten kom frĂ„n tre hĂ„ll â Danmark, Ryssland och SachsenÂPolen. Polen styrdes av den sachsiske kurfursten August II, Danmark av Fredrik IV och Ryssland av tsar Peter I, Ă€ven kallad den store. Det svenska stormaktsvĂ€ldet hade byggts upp under ett Ă„rhundrade av krig och det var framför allt dessa tre stater som fĂ„tt betala priset för den svenska expansionspolitiken. NĂ€r Karl XII eftertrĂ€dde sin far som envĂ€ldig svensk kung vĂ„ren 1697 var det vidstrĂ€ckta omrĂ„den som han hade att styra över. Hans fullstĂ€ndiga titel vid trontilltrĂ€det var:
Den stormÀktige och nÄdige herren Karl, med Guds nÄde. Sveriges, Götes och Vendes konung, storfurste till Finland, hertig uti SkÄne, Estland, Livland, Karelen, Bremen, Verden, Stettin, Pommern, Kassuben
och Venden, furste till RĂŒgen, herre över Ingermanland och Wismar, sĂ„ ock pfalzgreve vid Rhen i Bayern, till JĂŒlich, Kleve och Berg hertig.
I slutet av 1600Âtalet drabbades Sverige av flera stora olyckor. Under nĂ„gra Ă„r hade skördarna slagit fel och 1696 drabbades landet av en katastrofal missvĂ€xt som ledde till svĂ„r hungersnöd i riket. Fler Ă€n 100 000 mĂ€nniskor dog av undernĂ€ring och sjukdomar under detta fasanfulla Ă„r. I april 1697 dog Karl XI av magcancer och eftertrĂ€ddes av sin blott 15ÂĂ„rige son Karl som blev ny regent med ordningsnumret XII. Medan den döde kungen fortfarande stod lik pĂ„ slottet Tre kronor fattade byggnaden eld och totalförstördes. MĂ„nga sĂ„g dessa hĂ€ndelser som jĂ€rtecken som förebĂ„dade olyckor för den svenska stormakten. HĂ€rskarna i de revanschlystna grannlĂ€nderna ansĂ„g att de nu hade ett lysande
tillfĂ€lle att lĂ€gga beslag pĂ„ de territorier som hamnat i svenska hĂ€nder under 1600Âtalet. I hemlighet organiserade de sig i ett anfallsförbund som gjorde sig redo att gĂ„ i krig med den svenska stormakten. Den 6 mars Ă„r 1700 kom kuriren Johan Brask frĂ„n Nylands infanteriregemente till Karl XII. Han hade med sig en meddelande frĂ„n generalguvernören i Livland, Erik Dahlbergh, som meddelade att sachsiska trupper gĂ„tt till anfall mot Riga utan föregĂ„ende krigsförklaring. I slutet av mĂ„naden nĂ„ddes Stockholm av nyheten att danskarna gĂ„tt i krig med hertigen av HolsteinÂGottorp
som var allierad med den svenske kungen. DÀrmed hade stora nordiska kriget börjat.
Sverige var vĂ€l rustat för att gĂ„ i krig. Krigsledningen sammantrĂ€dde och beslutade att man skulle prioritera den danska fronten. Inte minst den geografiska nĂ€rheten till Sverige gjorde att Danmark betraktades som den farligaste fienden. Man rĂ€knade med att fĂ€stningarna i vĂ€ster skulle kunna hĂ„lla ut tills danskarna besegrats och svenska förstĂ€rkningar kunde skeppas över Ăstersjön.
Det fanns med andra ord alla förutsĂ€ttningar för att kriget skulle kunna föras till ett lyckligt slut och de svenska vapnen var framgĂ„ngsrika under de första krigsĂ„ren. Danmark besegrades efter ett kort fĂ€lttĂ„g under sommaren och tvingades skriva under ett fredsÂ
avtal som innebar att man lÀmnade anfallsförbundet.
En mÄnad senare förklarade den ryske tsaren krig mot Sverige, vilket innebar att tvÄ fiender vÀntade pÄ svenskarna i öster. I september gick ryska trupper över grÀnsen till Estland och började belÀgra staden Narva, dÀr översten Henning Rudolf Horn var kommendant. FrÄgan var vilken av fienderna som svenskarna skulle marschera mot först.
och sköt upp raketer för att visa den belÀgrade staden att hjÀlp var pÄ vÀg.
Tidigt pĂ„ morgonen följande dag började den 11 000 man starka hĂ€ren röra pĂ„ sig. PĂ„ förmiddagen gick artilleriet i stĂ€llning och inledde beskjutningen av de ryska belĂ€grarna. Vid tvĂ„Âtiden pĂ„ eftermiddagen kom anfallsordern och med stridsropet âmed Guds hjĂ€lpâ, gick de svenska förbanden till anfall. Oddsen var till ryssarnas fördel eftersom de var tre gĂ„nger fler Ă€n svenskarna. Men vĂ€drets makter var med de anfallande styrkorna. Mörka moln tornade upp sig och det började snöa kraftigt. Snön skymde sikten för försvararna som inte upptĂ€ckte svenskarna förrĂ€n det var för sent. Ryssarna klarade inte av att stĂ„ emot kraften i anfallet och pressades tillbaka. Striderna pĂ„gick under hela dagen och delar av natten och först klockan tvĂ„ pĂ„ morgonen nĂ„ddes Karl XII av beskedet att ryssarna kapitulerat. DĂ€rmed var slaget vunnet och ytterligare en fiende besegrad.
den polska tronen. Vintern 1702 inleddes det polska fÀlttÄget.
Kriget mot Polen kom att pÄgÄ fram till 1706. Trots flera stora segrar, bland annat vid Kliszów 1702 och Fraustadt 1706, lyckades inte svenskarna fÄ August att avsÀga sig kronan. Först sedan den svenska hÀren gÄtt in i Sachsen lyckades man tvinga honom till förhandlingar. Svenskarna mötte i stort sett inget motstÄnd och i september 1706 undertecknades en fred mellan Sachsen och Sverige i AltranstÀdt. Fördraget innebar bland annat att August tvingades avsÀga sig alla ansprÄk pÄ Polens tron och lÀmna anfallsförbundet mot Sverige.
