9789180503815

Jens Nordqvist

IS-krigarnas dröm

Terror i det nya kalifatet

Tidigare böcker i serien: Al-Qaidas krig. Historien bakom den islamistiska terrorismen (2023)

USA:s hämnd. Kriget mot terrorismen (2023)

Historiska Media  Bantorget 3  222 29 Lund

historiskamedia.se

info@historiskamedia.se

© Historiska Media och Jens Nordqvist 2024

Sättning: Typ & Design AB

Faktagranskning: Marco Nilsson

Omslag: Miroslav Sokcic

Omslagsbild: Propagandabild på IS-krigare i Syrien. Handout/Alamy Stock Photo

Tryck: ScandBook AB, Falun 2024

Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

ISBN: 978-91-8050-381-5

Förord

En treårig kurdisk pojke på flykt från terrorn i Syrien flyter drunknad upp på en strand i Medelhavet. Två svenska kvinnor omkommer när självmordsbombare spränger sig i Bryssel, i tunnelbanan och på flygplatsen. Tusentals yazidiska kvinnor och barn blir sexslavar efter att deras pappor och bröder massmördats vid Sinjarberget. En elvaårig flicka dör tillsammans med fyra andra personer när en lastbil rusar genom folkvimlet på Drottninggatan i Stockholm. Hundratrettio människor skjuts i ihjäl i Paris under en novemberkväll. I Florida mördas fyrtionio besökare på en gayklubb. Hundratusentals människor tvingas fly från Syrien och Irak när våldet och terrorn tränger in i deras liv.

Alla blev de offer för en militant terrorsekts dröm om ett nytt kalifat, om en värld styrd av stränga sharialagar.

Sommaren 2014 utropade den fyrtiotreårige irakiern Abu Bakr al-Baghdadi sig till kalif, till ledare över jordens alla muslimer. I en våldsam blixtoffensiv erövrade hans terrororganisation Islamiska staten (IS) stora områden i Syrien och Irak. Tiotusentals människor från hundratio länder anslöt till det snabbt växande kalifatet, ditlockade av IS effektiva, förföriska propaganda. Flera tusen européer,

bland dem omkring trehundra svenskar, reste till Syrien och Irak för att delta i vad de såg som ett heligt krig.

Likt en blodfläck flöt det nya kalifatet ut över kartan och spred terror, lidande och död till hundratusentals människor. Mesopotamien, en gång den mänskliga civilisationens vagga, blev ett dödsrike där en extremistisk, våldsbejakande tolkning av islam predikades av maktfullkomliga ledare. Kalifatet var ett andligt slukhål där Koranens budskap om tolerans, kärlek och nåd kvävdes ihjäl. Och upp ur det svarta hålet kröp hat, våld och terror fram.

Vad ville egentligen Islamiska staten uppnå? Vad drömde de som reste till kalifatet om? Hur kunde en terrororganisation som IS till synes dyka upp från ingenstans, erövra stora landområden och övertala tiotusentals människor att dö och döda för sin tro?

Vad fick unga svenska män och kvinnor att ansluta sig till en dödsbringande mix av religiös undergångssekt, välorganiserad brottskartell och brutalt våldsrike där världen skulle vinnas för islam, inte med ordet utan svärdet?

Det här är den avslutande delen i en trilogi om hur världen förändrades efter terrordåden den 11 september 2001. De två första handlar om historien bakom den militanta islamismen och USA:s krig mot terrorismen. Alla tre böckerna är fristående och kan läsas var för sig i olika ordning. Ambitionen med trilogin är att ge en överskådlig och bred skildring av bakgrunden, framväxten och konsekvenserna av den islamistiska terrorismen.

Det går en blodröd linje från Usama bin Ladins ”flyg-

plansoperation” till George W. Bushs ödesdigra invasion av Irak och vidare till Abu Bakr al-Baghdadis skräckkalifat. Allt talar för att den röda linjen även sträcker sig in i framtiden. Hotet från IS och andra militanta islamistiska grupper är långt ifrån över.

Den här boken bygger på rättegångshandlingar, polisutredningar, akademisk forskning, beslagtagna dokument från IS administration, organisationens egna texter och omfattande propagandamaterial samt personliga intervjuer. Källorna redovisas i slutet.

Terrorgruppen har genom åren haft en rad olika namn så som al-Qaida i Irak, Islamiska staten i Irak och Levanten (Isil), Islamiska staten i Irak och Syrien (Isis). Namnbytena är kopplade till organisationens territoriella erövringar och framtida ambitioner. I arabvärlden brukas ofta namnet Daesh, som är en arabisk förkortning av Islamiska staten i Irak och Syrien.

Här används genomgående det senaste: Islamiska staten, förkortat IS. Det var det namn som organisationen gav sig själv efter att sommaren 2014 ha utropat sitt kalifat och inlett ett globalt jihad med världsherravälde som slutligt mål.

”Finn den otrogne amerikanen, fransmannen eller någon av deras allierade. Krossa hans huvud med en sten, slakta honom med en kniv eller kör över honom med en bil.”

IS talesperson Abu Muhammad al-Adnani uppmanar den 22 september 2014 sympatisörer att döda västerlänningar i deras hemländer.

”En flamma som tändes många år tidigare i Irak kommer snart att sprida sig genom korsfararnas Europa. Paris var en varning, Bryssel en påminnelse.”

Ur det fjortonde numret av Dabiq, IS egen tidning, några veckor efter att trettiotvå människor mördats i Bryssel den 22 mars 2016.

”al-Baghdadi var på flykt under många år, långt innan jag blev president. Men under min ledning, som överbefälhavare, har vi fullständigt utplånat det här kalifatet. Hundra procent.”

President Donald Trump efter att al-Baghdadi dödats av amerikanska styrkor den 27 oktober 2019.

”Jag krigar för Allah. Jag kommer från Islamiska staten.

Vi älskar dem som älskar oss och vi hatar dem som hatar oss.

Vi lever och dör för vår religion.”

Abdesalem Lassoueds meddelande på Facebook efter att han mördat två svenska fotbollssupportrar och skottskadat en tredje i Bryssel den 16 oktober 2023.

Hundra dagar

4 juli 2014

Första gången kalifen visade upp sig för världen var under fredagsbönen i den nyligen erövrade staden Mosul. Helt klädd i svart steg Abu Bakr al-Baghdadi fram till podiet i den stora al-Nurimoskén från 1100-talet och deklarerade på utsökt klassisk arabiska att han blivit utsedd att leda muslimerna. Det var den 4 juli 2014 och stora delar av Irak stod i brand. Elden som svepte fram över det redan krigshärjade och sönderslitna landet var terrorgruppen Islamiska staten.

I en blixtoffensiv som lämnade experterna mållösa hade Abu Bakr al-Baghdadis brokiga styrkor stormat fram och lagt stora områden under sig. Inte sedan andra världskriget hade en väpnad grupp gjort så stora erövringar, till ytan motsvarande hela Storbritannien.

Trots sin numerära överlägsenhet kollapsade den USA-tränade och välutrustade irakiska militärmakten när IS-krigarna anföll. Armén försvann till synes i tomma intet och efter storstaden Mosul föll Tikrit, den döde diktatorn Saddam Husseins födelsestad. De svartklädda jihadisterna

närmade sig till och med Bagdads portar. Irak var på väg att falla i händerna på den man som en varm sommardag predikade för världen i Mosuls stora moské.

Blixtoffensiven varade i hundra dagar. Först den 23 september 2014 stoppades framryckningen när den USA-ledda koalitionen trappade upp flygangreppen mot IS, men då var det självutropade kalifatet redan ett faktum.

Exakt nittio år tidigare, under Osmanska rikets dödsryckningar, hade det fyrahundra år gamla kalifatet i Konstantinopel (idag Istanbul) stängts ned. Den sekuläre turkiske ledaren Mustafa Kemal Atatürk gav i mars 1924 helt enkelt kalifen sparken. Muslimernas andlige ledare, islams motsvarighet till påven, var därmed avsatt från sitt ämbete.

Sommaren 2014 var den fyrtiotreårige irakiern som predikade i Mosul fast besluten att skapa ett nytt kalifat, byggt på de principer som praktiserades av de första tre generationerna av muslimer på 600-talet, salaferna. Abu Bakr al-Baghdadi skulle leda världens alla muslimer tillbaka till rötterna, till en äkta och sann salafistisk islam.

”Jag är inte den bäste av oss, inte heller är jag bättre än någon annan. Om ni finner att jag handlar rätt, följ mig. Om jag gör fel, rätta mig. Lyd mig så länge jag lyder Allah. Till skillnad från kungar och regenter lovar jag er inte ett liv i lyx, säkerhet och bekvämlighet. Jag lovar er vad Allah lovade sina troende tjänare, att göra er till härskare över jorden”, sade al-Baghdadi till moskébesökarna i Mosul och till videokamerorna som skulle sprida hans segertal till alla länder.

Det var inte bara ord. Islamiska statens krigare var just

då härskare över ett snabbt växande välde i Syrien och Irak. Jihadisternas hundra dagar långa offensiv under sommaren 2014 var en geopolitisk kavallerichock som tog världen på sängen. Återigen var kartan över Mellanöstern på väg att ritas om med våld, blod och tårar.

För al-Baghdadi var bildandet av en islamisk stat inte en revolutionerande nyordning. Han tänkte inte rita om några kartgränser, han tänkte sudda ut dem. Kalifen från Bagdad ville återställa en urgammal ordning och därmed uppfylla en nostalgisk dröm om svunna tider då sunnimuslimerna styrde från Persiska viken till Nordafrikas västra hörn.

En knapp vecka innan al-Baghdadi steg in i moskén i Mosul hade talespersonen Abu Muhammad al-Adnani högtidligt proklamerat att de erövrade områdena i Syrien och Irak numera ingick i den nybildade Islamiska staten, IS. Den jihadistiska terrororganisationen styrde äntligen över sitt eget land, sitt eget kalifat. Nästa mål var ett islamistiskt världsherravälde.

Kort därefter anlände en grupp IS-krigare till gränsen mellan Syrien och Irak. Med sig hade de bulldozrar, grävskopor och videokameror. Uppdraget var att dokumentera rivandet av den sekelgamla nationsgräns som Frankrike och Storbritannien drog i ökensanden när de båda kolonialmakterna delade upp Mellanöstern mellan sig under första världskriget, trots att araberna i regionen blivit lovade ett eget land.

Medan gränsposteringarna raserades tittade IS-krigarna triumferande in i kamerorna och förklarade att det förhatliga kartstrecket var utraderat. Syrien och Irak var ett enda

land, muslimernas land. Hundratals IS-krigare eldade upp eller sköt sönder sina pass och identitetshandlingar.

Ditlockade av Islamiska statens skickliga propagandamaskineri strömmade unga män och kvinnor från hela världen till Syrien och Irak. Rekryterna kom från Paris och Bryssel, från Tunis och Tripoli, från Gävle och Göteborg. Många kom med drömmen om att få tjäna Allah. Andra lockades av striden, makten och döden.

Den stat som al-Baghdadi bildade under den hundra dagar långa offensiven var byggd på terror. Det nya kalifatet var ett dödsrike där mord, våldtäkter och tortyr sattes i system. Endast den som svor trohet till kalifen betraktades som en äkta muslim. Alla andra förtjänade döden.

Hundratusentals människor flydde i panik medan tiotusentals mördades eller fick tjäna som slavar åt IS-krigarna. Fasansfulla bilder på människor som stympades, misshandlades eller avrättades spreds på nätet av Islamiska statens cybersoldater. Likaså filmer på kidnappade västerlänningar som knäböjde framför kamerorna innan maskerade män skar av deras huvuden.

al-Baghdadis brutala regim tvingade omvärlden att sluta sig samman. En internationell koalition bestående av åttiosex länder förklarade snart krig mot Islamiska staten. Kalifen svarade med att beordra en serie av besinningslösa terrorattacker mot civila mål i de länder som bekämpade IS.

Terrorn i Syrien och Irak tvingade tiotusentals människor att söka sig mot tryggheten i Europa. I flyktingströmmarna norrut gömde sig specialutbildade IS-krigare, redo att föra kriget hem till sina egna städer.

Bryssel, Paris, Stockholm, Barcelona och Berlin i väst, Istanbul, Kabul, Dhaka och Aden i öst var några av alla de städer där kalifens mördare slog till.

Även med hela världen emot sig var al-Baghdadi övertygad om att han skulle föra muslimerna till seger i den yttersta tidens slutstrid. Med Guds hjälp skulle han leda dem in i apokalypsen.

al-Qaidas stridsrop

2001–2003

Abu Bakr al-Baghdadi grundade sitt blodiga kalifat på ruinerna av det krig mot terrorismen som den amerikanske presidenten utropade på kvällen den 11 september 2001. Manhattan och försvarshögkvarteret Pentagon brann fortfarande när George Bush i ett tv-sänt tal lovade att USA skulle hämnas morgonens ofattbara terrordåd. Tretusen människor var döda och många fler skadade efter den största attacken på amerikansk mark sedan flygräden mot Pearl Harbor under andra världskriget.

Supermakten USA skulle nu slå till med sin fulla kraft och en gång för alla krossa den islamistiska terrorismen. Resultatet blev att Abu Bakr al-Baghdadi tretton år senare kunde utropa sig till kalif över en islamistisk terrorstat.

Världen förändrades för alltid den där klara höstmorgonen 2001, men den väg som historien tog hade varken den amerikanske presidenten eller al-Qaidas ledare kunnat föreställa sig.

För Usama bin Ladin var ”flygplansoperationen” starten på ett nytt världskrig, ett heligt krig mellan muslimerna och

de otrogna. Jihads tidevarv var inne. De nitton martyrerna som flög genom himlen mot sin död var i hans ögon islams sanna hjältar. Deras mod och tro skulle tända en eld i miljoner muslimers hjärtan. Med al-Qaidas stridsrop ljudande i öronen skulle de rättrogna sedan resa sig som en man och förgöra Guds fiender, tänkte bin Ladin.

”Flygplansoperationen” var minutiöst planerad – och billig. Ungefär en halv miljon dollar kostade det att rekrytera, utbilda och förbereda nitton unga män, ”lejonen” som Usama bin Ladin ömt kallade dem. Beväpnade med mattknivar tog ”muskelkaparna” kontroll över flygplansbesättningarna och passagerarna medan ”piloterna” – som genomgått flygutbildningar i USA – tog över spakarna i cockpit.

Usama bin Ladin fick aldrig se den spektakulära attacken i direktsändning. Miljoner människor världen över satt klistrade framför tv-apparaterna och bevittnade hur de två skyskraporna på Manhattan kollapsade i ett moln av rök, sot och aska. Själv fick han och de andra al-Qaidamedlemmarna nöja sig med att lyssna på en internationell nyhetsutsändning på radio. Hur mycket männen än skruvade på tv:n som de samma dag burit med sig upp i de afghanska bergen nådde satellitsignalerna inte fram över de höga topparna.

Tårarna rann nedför kinderna på al-Qaidas ledare när nyhetsuppläsaren bekräftade att tre av fyra plan nått sina mål, det fjärde som varit på väg mot kongressbyggnaden i Washington hade störtat på ett fält i Pennsylvania efter att en grupp passagerare med våld försökt återta kontrollen.

Det var ändå mer än han någonsin vågat hoppats på.

bin Ladin var stolt son till Saudiarabiens största byggentreprenör och enligt hans egna tekniska beräkningar borde höghusen ha kunnat stå emot kraften från flygplanen. Därför var glädjen desto större när han hörde att World Trade Centers tvillingtorn – symbolen för USA:s ekonomiska makt – rasat samman och lämnat efter sig ett gapande hål i New Yorks berömda siluett. Det var en fenomenal seger. Alla i al-Qaidas ledningsgrupp var dock inte lika glada. Flera erfarna medlemmar hade varnat bin Ladin för att genomföra operationen. Det fanns en gräns även för amerikanerna. Attacken var för stor, för dödlig, för förödmjukande. Mycket talade för att al-Qaida skulle få betala ett högt pris. Organisationen hade växt fram ur den internationella ”främlingsbrigaden” som under 1980-talet bistått den afghanska motståndsrörelsen Mujaheddin i kriget mot den sovjetiska ockupationsmakten. Miljardärssonen från en av Saudiarabiens mest kända familjer hade i början mest agerat finansiär och pengainsamlare, men snart bytt ut checkhäftet och kollekthåven mot ett eget gevär. Trots att de utländska frivilligsoldaternas insats på slagfältet var försumbar skapades en legend om deras hjältemod och vilja att offra sina liv i försvaret av de muslimska bröderna i Afghanistan. Berättelsen om de heliga krigarna som stred mot ryssarna var länge den internationella militanta islamismens mest värdefulla tillgång. Med den legenden kunde terrorledare som al-Baghdadi långt senare inspirera och locka tusentals nya rekryter.

Under 1990-talet blev bin Ladin alltmer övertygad om att USA var islams främsta fiende. Inte nog med att Vita

huset höll Israel under armarna, amerikanerna hade ett finger med i nästan allt som rörde Mellanöstern. ”Den store satan” stod i vägen för den islamistiska revolution han drömde om. Därför bildade saudiern och en liten grupp av likasinnade jihadister en elitstyrka som skulle slåss i den yttersta frontlinjen mot de amerikanska imperialisterna. De kallade sig al-Qaida (basen).

”Flygplansoperationen” var både al-Qaidas stora triumf och dess nederlag. Precis som flera högt uppsatta medlemmar förutspått blev den amerikanska hämnden fruktansvärd. George Bush hade lovat nationen att krossa terrorismen, och den 7 oktober – mindre än en månad efter attentatet i USA – började bomberna regna över Afghanistan.

Genom attacken mot USA vann al-Qaida en enorm propagandaseger, men förlorade hela den struktur som organisationen under flera år byggt upp. De amerikanska terroristjägarna var dem ständigt i hälarna, och de medlemmar som inte greps eller dödades tvingades likt bin Ladin hålla sig gömda. al-Qaida var en handlingsförlamad och kraftigt förminskad terrorgrupp. Det verkade som om den internationella militanta jihadismen var besegrad.

Våren 2003 förändrades allt. Bushs beslut att invadera Irak gav al-Qaida ett gyllene tillfälle att göra oväntad comeback.

Redan under de kaotiska dagarna alldeles efter al-Qaidas överraskningsattack på Amerika såg starka krafter inom den amerikanska administrationen en chans att äntligen få göra upp räkningen med en gammal fiende. Försvarsminis-

tern Donald Rumsfeld och vicepresidenten Dick Cheney var övertygade om att Iraks blodtörstige diktator Saddam Hussein måste ha haft ett finger med i spelet. Attentatet mot New York och Washington var så sofistikerat och kraftfullt att det omöjligt kunde ha planerats och utförts av en saudisk terrorist som levde gömd i en grotta i Afghanistan. Det måste finnas en statsapparat i bakgrunden. Dessutom betraktade de sedan länge regimen i Bagdad som ett av de största hoten mot USA:s säkerhet. Inte minst på grund av de massförstörelsevapen som landet tidigare använt, både i kriget mot Iran och mot den egna kurdiska minoritetsbefolkningen. I ett storskaligt krig mot den internationella terrorismen var Saddam Hussein ett givet mål.

Den 20 mars 2003 inledde USA operation Iraqi Freedom. Den irakiska armén hade inte en chans och en knapp månad senare föll Bagdad.

Ombord på ett hangarfartyg förklarade Bush uppdraget i Irak slutfört. Tyrannen Saddam Hussein var störtad och nu väntade frihet och demokrati för det irakiska folket. Men den amerikanska administrationen fattade omedelbart en rad beslut som kom att få katastrofala följder. Genom att upplösa den irakiska militären ställde USA närmare en halv miljon stridsutbildade arga män på bar backe. Utan arbete, lön eller pension blev de enkla rov för upprorsmakare och gerillaledare som utlovade hämnd och återupprättelse.

När det senare visade sig att de amerikanska bevisen om Saddam Husseins påstådda massförstörelsevapen och kopplingar till al-Qaida var manipulerade och byggde på falska uppgifter blev situationen etter värre.

Den lysande, välmående framtid som George Bush lovat det irakiska folket förbyttes snart i ett nattsvart mörker där kaos, lidande och våld härskade. Det var en perfekt miljö för al-Qaidas återkomst.

Böneledaren från Samarra

2003–2004

Den blivande kalifen var trettiotvå år gammal när USA tog kriget till Irak, när hela hans liv kastades över ända. Det var då hans jihad började. Våren 2003 var den fotbollsintresserade bokmalen sedan flera år fullt upptagen med sina doktorandstudier vid Saddamuniversitetet för islamiska studier i Bagdad. Hans ämne var tajwīd, de särskilda uttalsregler som gäller vid recitation av Koranen. Enligt den syriske journalisten Sami Moubayed, som granskat IS-ledarens bakgrund, brukade studenten flitigt öva framför spegeln. Om och om igen reciterade han koranverser för att stärka sin stämma och finslipa sin scennärvaro. Redan som ung fick han leda bönen i moskén i hemstaden Samarra.

Abu Bakr al-Baghdadi var inte hans riktiga namn. Kalifen föddes som Ibrahim Awad Ibrahim Ali al-Badri, men likt de flesta jihadister tog han sig ett stridsnamn, ett kunya, när han 2003 gick med i den islamistiska motståndsrörelsen i Irak.

Profeten Muhammed hade på 600-talet utsett lärjungen Abu Bakr till sin ställföreträdare, till islams förste khalīfa, kalif. Genom att döpa sig själv efter profetens kalif ville den

unge böneledaren strö ett ädelt historiskt skimmer över sig och sina storslagna framtidsplaner.

Han som skulle kalla sig Abu Bakr al-Baghdadi var son till en imam i Samarra. Den ansedda familjen bekände sig till en sträng salafistisk islam och sade sig vara ättlingar i rakt nedstigande led till profeten Muhammed. Påståendet som användes flitigt i IS propaganda avfärdades dock, enligt Sami Moubayed, av världsledande experter från Umayyadmoskén i Damaskus.

Samarra var under några decennier på 800-talet den abbasidiske kalifen al-Mu’tasims högsäte och sedan århundraden en av shiamuslimernas heligaste platser. Överallt i den vackra staden syntes spåren efter dess rika islamiska historia. När det var dags för sonen Ibrahim att skriva in sig på Saddamuniversitetet för islamiska studier flyttade hela familjen till Bagdad.

Även om religionen präglade hela hans barndom var det en annan auktoritet än Gud han tvingades svära sin trohet till. Varje morgon fick de irakiska skolbarnen salutera flaggan och hylla den store ledaren Saddam Hussein. Många år senare skulle barnen i de IS-kontrollerade städerna börja skoldagen med att lovprisa kalifen från Bagdad.

Under nästan hela al-Baghdadis egen skolgång var Irak ett land i krig. I åtta fasansfulla år utkämpade irakiska och iranska soldater ett lika blodigt som lönlöst krig. År 1988 slutade konflikten i ett slags remi. Då hade fler än en miljon människor dödats utan att de omstridda gränserna flyttats.

Samtidigt som hundratusentals familjer fick se sina fäder och söner släpas i väg till köttkvarnen vid fronten höll Sad-