9789180385831

LILLA BOKEN OM

PANOS

Historien om

den ikoniska badmodedesignern

Lilla boken om Panos : Historien om den ikoniska badmodedesignern

Copyright © Panos Papadopoulos och Jack Yan 2024

Utgiven av Tukan förlag 2024

Örlogsvägen 15

426 71 Västra Frölunda

www.tukanforlag.se

Översatt av Monika Andersson

Formgivning omslag och inlaga: Jack Yan

Första tryckningen

Tryckt hos Print Best i Estland 2024

isbn 978-91-8038-583-1

INLEDNING

”Vi ska ha förstaplatsen, och andra och tredje plats ska vara tomma! Ingen ska vara tillräckligt nära oss för att våga tro att de någonsin ska kunna ta vår plats.”

Panos Papadopoulos

Sedan han skapade sin första kollektion av badkläder 1984 har Panos Papadopoulos fortsatt vara en innovatör. Hans kreationer är kända för sin perfekta passform och anmärkningsvärda design, och kunderna uppskattar hans berättelser om passion, kärlek och respekt.

I västvärlden omtalades badkläder för första gången i skrift 1687. Louis Réard uppfann bikinin 1946. När Panos 1996 visade upp sina kreationer, Paillot och Symetric, på tioårsjubileet hade inte mycket skett inom badklädesmodet. Dessa plagg kom att revolutionera badmodet. Panos skapade bikiniset som kunde mixas och matchas. År 2016 kom hans Meander-badbyxa för män som gick att korta av med hjälp av spännen för att kunna sola benen och som hade en bekväm innerbyxa i mesh. Badbyxan fick pris på Swedish Design Awards.

Panos satte badkläder på kartan. Aldrig förr – eller senare – har det funnits en badklädesdesigner i Europa som väckt människors fantasi över hela världen som Panos. Hans varumärke var för alla och lockade alla åldrar och samhällsklasser. Det blev känt för kvalitet, bra passform och innovation, baserat på respekt

MITTEMOT Panos Papadopoulos, 2022.

OVAN Hans

Majestät kung Carl Gustaf XVI bär en Panoskeps 1999.

för kundernas behov. Kunderna sa att de mådde bra av att bära Panos.

I åratal låg man så långt före sina konkurrenter att vissa till och med valde att sluta tillverka badkläder.

Även barn älskade märket och hade sina favoriter. Det såldes i sportbutiker och specialiserade underklädesbutiker, samt varuhus och postorderföretag. Det föll sig naturligt att detta märke skulle finnas överallt. Det blir ingen sommar utan Panos, hävdade pressen och kunderna.

På 1990- och 2000-talet spekulerades det ständigt om vem som skulle bli nästa Panos-modell. Panos själv var omtalad och omskriven i medierna eftersom de visste att han var bra nyhetsmaterial. Både kändisar och politiker var modeller för Panos och medlemmar av kungahuset bar hans design: h.m. kung Carl XVI Gustaf och h.k.h. prinsessan Victoria sågs bära hans plagg liksom Carola Häggkvist. Allt detta uppnåddes innan internet blev vanligt. Panos namn spreds ryktesvägen.

När Panos skapade sin första kollektion fascinerades han av alla vackra svenska kvinnor på stranden, iklädda tråkiga badkläder. Han mindes de dämpade färgerna mot de grå klipporna och det grå havet, och han fick lust att klä dem i klara färger. Hans första kollektion ansågs vara för färgstark – när han försökte övertala återförsäljare att anlita honom – men han visste att plaggen skulle passa svenska kvinnor.

Med skickligt affärssinne och bra övertalningsförmåga körde han runt i Göteborg för att få sina första återförsäljare och få varumärket att växa. Frågan måste ställas: Hade tennisstjärnan Björn Borg kommit ut med sin underklädeskollektion 1989 om inte Panos hade utmanat andra att drömma?

Det var på 1990-talet som Panos kastades in i rampljuset och

lyckades med det omöjliga: han övertalade Jannike Björling, Björn Borgs före detta partner, att stå modell för honom, efter att hon hade tackat nej till alla andra. Det var anmärkningsvärt, och satte en ny standard i branschen. Hennes & Mauritz, den största återförsäljaren i Sverige, om inte i världen, följde efter med sina kändisfotograferingar.

Andra stora namn följde, bland annat Victoria Silvstedt, som efterträdde Jannike, och Traci Bingham. Whitney Houston blev nästan en Panos-modell. Jessica Andersson, Carola, Dr Alban, Louise Karlsson, José Salano, Frank Andersson, Frölundas ishockeylag, Aleka Kamila, Rickard Engfors och förre statsrådet och folkpartiledaren Bengt Westerberg var alla modeller på toppen av sina karriärer. Panos skapade till och med en kändis när han anlitade en okänd person som varit modell för hans tonårskollektion, Malin Gudmundsson, och gjorde henne till en mediasensation. Panos lade märke till Sofia Mattssons stjärnglans och hon blev hans modell – åtta år innan hon var med i General Hospital.

Panos sponsrade också ett fotbollslag, Ljungskile sk, som till och med lade till hans namn i klubbnamnet. Folk döpte sina husdjur efter honom. Han räddade Fröken Sverige-tävlingen från att försvinna genom att ta till sig feministernas råd och ta bort baddräktsdelen och kröningen.

Hans personliga historia har berört så många. Han började sin resa i Grekland i början av 1950-talet och kom till Sverige på 1970-talet. Han studerade och hade många jobb, från diskare på restauranger till fängelsevakt, innan han hittade sitt kall som badklädesdesigner. När han studerade på Chalmers undersökte han olika tyger som han använde i sina kollektioner med stor framgång. Det här är en berättelse om underdogen, men också om hårt arbete, om en man som skapat rubriker utan att kompromissa med en enda av sina värderingar.

OVAN Panos

älskade musik redan som liten.

OVAN HÖGER I sin scoutuniform på Greklands nationaldag.

HÖGER Klädd som cowboy, och drömmer om att spela andra roller.

NÄSTA SIDA

Panos, den yngsta längst fram, med sina föräldrar och syskon.

EN BLYGSAM BÖRJAN

Panos växte upp under fattiga förhållanden. Från sin familj fick han med sig starka värderingar och han hade en okuvlig känsla för rättvisa redan som barn. Hans kreativa ådra fanns där också, men det krävdes en resa till Sverige i tonåren för att hans odyssé skulle påbörjas.

Panagiotis Papadopoulos föddes 1958 som det yngsta av tre barn till Ioannis och Maria Papadopoulos i Peloponnesos i Grekland. Hans föräldrars utbildning avbröts av andra världskriget, men det kompenserade de mer än väl med kunskaper inom andra områden. Ioannis, som kallades Giannis, var otroligt händig och byggde och reparerade. Maria var duktig på matematik och räknade snabbt ut summor i huvudet när hon var på de lokala marknaderna. Hans far och mor var stolta och principfasta och gav honom hans tidigaste värderingar.

Föräldrarna flyttade till Paralia Aspropirgou, 16 km från Atens centrum, när Panos var liten och de arbetade i ett gjuteri. De bodde cirka 300 meter från stranden, men området var fullt av fabriker.

Familjen var fattig och Panos lärde sig att vara ihärdig och aldrig ge upp. Han minns fortfarande hur han somnade hungrig och svor på att han inte skulle förbli fattig.

Han inspirerades av Tolis Voskopoulos filmer. Med en fascination för att uppträda satte

LÄNGST TILL

VÄNSTER Panos (till höger) med sina två äldre syskon i traditionell folkdräkt.

VÄNSTER Jobbar på gjuterier, 17 år.

NEDAN VÄNSTER Med sångaren Kostis Christou, ett stort namn på 1970-talet.

han upp och spelade själv i en skolpjäs redan i grundskolan. När han var nio år hjälpte han en butiksägare att omorganisera lagret.

Hans arbete bidrog till att butiken lyckades sälja varor som hade legat där i evigheter och en av belöningarna var ett rött bälte. Han kallade detta för sitt första modeäventyr. Han målade och dekorerade en vägg hemma, som hans far lät vara kvar, för att få utlopp för sin kreativitet.

När han var 14 år fick han sitt första jobb i gjuteriet och hittade ett sätt att göra jobbet snabbt och effektivt. Vid 15 års ålder fick Panos ännu ett jobb, som försäkringsförsäljare, och på två år lyckades han bli deras bästa säljare. När han var 16 år stod han på scenen efter att ha säkrat en liten roll i en välgörenhetsföreställning.

När utsläppen i närheten av deras hem blev allvarliga började Panos undersöka saken. Han hittade källan till den stank som låg som ett täcke över samhället och kontaktade en kemist på gjuteriet för att ta prover. Kemisten drog slutsatsen att det var en syra som användes vid blekning när man tillverkade papper.

Han kontaktade hälsovårdsmyndigheten och pressen, men samhället gillade inte att han aktiverade sig. De krävde att få veta varför Panos riskerade deras jobb. Han var besviken över att alla de som sagt att det fanns ett problem nu var beredda att tolerera det.

När en äldre arbetskamrat i gjuteriet kollapsade medan han väntade på bussen samlade Panos sina arbetskamrater och byggde en busskur, dock utan myndigheternas godkännande. Han skrev till transportministeriet och bad dem bygga offentliga kurer. De gick med på det, och vid 17 års ålder hade Panos åstadkommit något positivt för sin omgivning.

Men när en kollega dödades i gjuteriet, och myndigheterna valde att inte undersökte saken, blev Panos rasande. Det verkade som om det förekom korruption. Han skrev till hälsovårdsmyndigheten och kontaktade sin chef, som sa åt honom att låta saken bero. Återigen sa de som varit oroliga åt honom att

inte lägga sig i. Hans far blev uppsagd från sitt jobb i gjuteriet utan förklaring och hans mors arbetsförhållanden försämrades.

Vid 19 års ålder såg Panos fram emot att ta examen som elektroingenjör. En vän tipsade honom om att han kunde muta examinatorn med 200 000 drakmer för att bli godkänd.

Efter att ha kontaktat sin rektor skickade Panos brev till utbildningsministeriet och medierna. Han kontaktade även en journalist som arbetade för dagstidningen Vradyni för att se om de kunde hjälpa honom att avslöja examinatorn, men de kunde inte göra något. På deras inrådan gick han till polisen, men blev istället förhörd och hotad.

Nedslagen funderade Panos på att lämna Grekland. Efter att ha klarat sin examen på ett ärligt sätt, såg han en annons för ett interrailkort för 100 dollar. Han sparade ihop pengarna och bestämde sig för att se Europa.

Så småningom kom han till Göteborg. Han gick runt i staden och blev imponerad av att det var så rent och välordnat. Han hörde sig för på universitetet för att se om han kunde studera där.

Rektorn träffade honom personligen och gav honom råd om hur han skulle gå till väga. Panos bestämde sig för att studera i Göteborg och skjuta upp sin militärtjänst med anledning av utlandsstudier.

En grekisk familj som flyttat till staden såg till att Panos fick mat. För att tjäna pengar började han diska och laga mat på restauranger. Han blev utrikeskorrespondent för den grekiska tidningen Avriani och ackrediterades som journalist i Sverige, och bevakade bland annat Nobelmiddagen och den grekiske premiärministerns besök. Panos var fast besluten att lära sig allt om det samhälle han levde i och tog sig an vilket jobb som helst. Han jobbade bland annat som vakt på ett av stadens hårdaste fängelser, som övervakare, som assistent på utslussningshem för missbrukare, som vårdare på ett psykiatriskt sjukhus, sedan ett äldreboende och som lärarvikarie.

HÖGER Ett bostadshus i Göteborg. Panos var imponerad av hur välordnat och rent det var i staden.

OVAN Panos arbetade som utrikeskorrespondent för en grekisk tidning under sin tid i Göteborg.

MITTEN Att lära sig om det svenska samhället inifrån: Ett av Panos jobb var som fångvaktare på Härlandaanstalten.

NEDAN Panos var också lärarvikarie och ville en gång i tiden bli rektor.

Han fortsatte att studera under den här tiden och bytte huvudämne till sociologi. 1983 påbörjade Panos sin forskarutbildning som samhällsvetare, där han undersökte nattlivet på diskoteken och klädernas betydelse. Hans uppsatspresentation blev en succé och till och med medier var intresserade. Det var hans första bekantskap med rampljuset då han hamnade i svenska tidningar och på tv som ”mannen som kan allt om discolivet”.

En dag 1984 var han med vänner på Långedrags strand utanför Göteborg, där han märkte hur allt var grått: stranden, sanden, stenarna, till och med havsvattnet. Kvinnorna bar också mörka, grå badkläder.

Han tänkte för sig själv: ”Tänk om man kunde göra de här stränderna, med alla dessa underbara kroppar, mer färgglada.”

Som barn hade han insett hur viktigt det var för människor att känna sig självsäkra och attraktiva. Han hade studerat de grekiska statyerna och läst om hur viktig skönhet var för tusentals år sedan. Han mindes Aristoteles Onassis ord: ”Pengar har inget värde utan kvinnor.” Han visste att det trojanska kriget utlöstes av bortförandet av Helena av Troja, som i grekisk mytologi sas vara den vackraste kvinnan i världen. Han observerade hur viktigt utseendet var för många kvinnor.

En annan sak som gjorde stort intryck på honom var hur svenskarna planerade sin semester redan ett år i förväg. Plötsligt var den korta svenska sommaren, då de skulle semestra i fyra–fem veckor, det viktigaste i deras liv.

Det var en kombination av färg, självförtroende, skönhet och tid (eller hur begränsad tiden var) som inspirerade honom att bli badklädesdesigner.

Han ville göra den viktigaste tiden på året till en tid då människor kunde känna sig vackra och attraktiva.

Vid 26 års ålder bestämde sig Panos för att starta sitt eget varumärke.

IMPERIETS RÖTTER

Panos designade inte bara badkläderna. Hans framgång

låg i att han arbetade i varje steg av processen, från att studera textilier och hitta leverantörer som kunde

skapa dem enligt hans specifikationer, till att sköta försäljningen och marknadsföringen. Han ville inte lämna något utrymme för misstag.

Att starta ett badklädesmärke i ett kallt land med en kort sommar kan verka som vägen mot kommersiellt självmord, men Panos framhärdade. Han började undersöka marknaden med hjälp av sin akademiska bakgrund inom sociologin. Han ville vara helt säker på att hans idé – att sätta färg på stränderna – skulle lyckas. Resultaten var tydliga: Kvinnor ville hitta något som var bekvämt och passade dem perfekt. Han visste att han kunde erövra marknaden om han kunde skapa exakt vad den efterfrågade.

Hans första kollektion var liten och han försökte hitta

återförsäljare genom att ge sig ut i Göteborg i sin bil som han köpt för 3 000 kronor. Han började ringa runt utan att säga sitt namn, eftersom det lät för främmande för svenskarna på 1980-talet. Till slut fick han till ett möte med två kvinnor som drev en egen butik.

Han förklarade sin kollektion för butiksägarna, som var

MITTEMOT En tidig PR-bild av Panos.

OVAN Panos

återvände till Chalmers för att studera teknik och textil.

imponerade. De sa till honom att de flesta tillverkare av badkläder aldrig

lyssnade på kvinnor och att han skulle lyckas eftersom han gjorde det. Under detta enda möte gav de två kvinnorna

honom användbar information om marknaden och rekommenderade honom att träffa Pelle, en agent som hade goda relationer med de stora återförsäljarna.

Vid deras första möte erbjöd sig Pelle att boka tid hos tre återförsäljare. På kort tid säkrade Panos 30 stycken. Hans badkläder sålde snabbt, och kunderna

lockades av färgerna och passformen.

Han nöjde sig inte med det. När beställningarna började avta under hösten återvände han till återförsäljarna för att studera deras kunder och för att fråga personalen på butiksgolvet vad som såldes.

Det var då Panos utvecklade en trikå som varken krympte eller missfärgades. Han kontaktade väverier för att se om någon kunde skapa produkterna åt honom, men de var inte särskilt intresserade.

Han återvände till skolan, till Chalmers tekniska högskola i Göteborg, där han kunde testa och utveckla olika material. Det dröjde inte länge förrän han hittade ett väveri som ville samarbeta och ett färgeri som kunde uppfylla hans krav. Resultatet blev en fin trikå som inte skrynklade i tvätten eller krympte mer än fem procent. Panos garanterade sin trikå i tre år.

Han övertalade sina bästa återförsäljare att sälja hans plagg, i kvantiteter som han bestämde. När en återförsäljare tyckte att hans design var för extrem och lät plaggen ligga kvar i kartongerna, erbjöd sig Panos att sälja kläderna själv, för att visa att de kunde sälja bra.

I den första butiken där han visade upp sina badkläder

dröjde han kvar på butiksgolvet. Snart började kunderna flockas kring hans plagg, imponerade av deras färg och kvalitet. Ryktet spred sig snabbt: Panos design sålde slut. Han fokuserade på begränsade kollektioner, använde högkvalitativa material och planerade sin logistik noggrant.

Kunderna började skicka feedback till honom. ”Du gjorde min sommar så fantastisk.” ”Jag får så många komplimanger för min baddräkt.” Han visste att när kvinnor väl bar Panos badkläder och fick dessa komplimanger skulle de vara lojala mot honom för alltid – och eftersom kvinnor handlade till sina nära och kära, skulle deras partner, oavsett kön, också bli lojala.

Det var dock inte lätt. Panos hade ett extrajobb på nätterna för att undvika att ta ut lön från sitt företag under de första tre åren. Han gick kurser i bokföring, import- och exportadministration, samt grundläggande avtalsjuridik. Han besökte fabriker för att lära sig arbetsprocessen och för att förbättra kvaliteten på sina kläder. Han tolererade inga kvalitetsfel

OVAN Panos kontrollerar tyger till en av sina första kollektioner på 1980-talet.

lärde sig varje steg i produktionsprocessen för att säkerställa att han kunde designa badkläder som inte skulle ha några defekter.

och uppnå 100 procent kundnöjdhet, eftersom han vid den tidpunkten inte hade några pengar till stora annonskampanjer. Han kunde bara kommunicera genom sina produkter.

Hans kreativa process styrdes av hans intuition och känsla och han valde tyger baserat på färg, design, mönster och kvalitet. Panos berättar: ”Badkläder är det svåraste plagget att designa. Man har inte mycket utrymme att leka med tillbehör eller skapa synliga detaljer. Vad man än lägger till, en ljus färg eller vad som helst, måste man ta hänsyn till hur det påverkas av salt

eller klorerat vatten, solljus, solkrämer och -oljor. Samtidigt måste man ha kvalitet. Men också passform, vilket jag förstod från början, och som gjorde mig unik.”

Han förstod också att många kvinnor skulle ta på sig badkläder efter en vinter då de burit lager på lager av kläder.

De skulle känna sig sårbara. Panos gillade tanken på att hjälpa kvinnor igenom detta och det sporrade honom i hans arbete i flera år framöver.

”Det var inte många fabriker och tygleverantörer som kunde upprätthålla kvaliteten. Många började men insåg hur svårt det var. Det var ett riktigt hantverk och bara de som var riktigt skickliga klarade av det,” sa han.

MED HANS EGNA ORD:

PANOS OM INKÖP FRÅN KINA, I SLUTET AV 1980-TALET

Under slutet av 1980-talet hade man stora mässor i Monte Carlo by du Pont för badklädestrender och tyger. Alla europeiska fabriker och leverantörer var välkomna. Endast inbjudna delegater kunde komma in på mässan.

På den tiden beställde man sitt tyg och det levererades till ens egen eller en entreprenörs fabrik i Europa, som tillverkade det man ville ha.

Jag kunde förutse att Europa skulle få problem när det gällde produktion och arbetskraft. Européerna införde tullar för att skydda sin industri, men det var uppenbart att den här protektionismen i slutändan skulle vara omöjlig.

Jag kom på idén att köpa tyg i Italien och skicka det till min fabrik i Kina. Jag bjöd in mina kinesiska affärskompanjoner för att besöka mässan med mig och fick in dem som min personal. Jag minns fortfarande mycket väl ansiktena på företrädarna för andra europeiska fabriker och inköparna. De tyckte inte om det här och kände sig hotade. Jag var väldigt bekväm och lugn, och mina kinesiska kompanjoner hade trevligt. Leverantören var naturligtvis inte positiv till att skicka tyger till Kina, eftersom de var rädda för att de skulle kopieras.

Jag sa till några av de bra fabriker jag använde i Europa: ”Vakna, Kina är en enorm marknad och en enorm exportör. Inse hur mycket era företag kommer att växa.” Två fabriker försökte etablera sig där, vilket tog några år. Flera år senare, när alla de andra hade stora problem med att överleva, gick det riktigt bra för dem, och de är fortfarande med oss.

Ha ett öppet sinne. Planera för framtiden, se möjligheter och inte hot – det är min filosofi. Det är samma sak när jag designar nya kollektioner: jag känner mig bekväm och jag ser framåt.

BADDRÄKTSKUNGEN

Panos blev känd för designen, färgen, kvaliteten och passformen på sina badkläder, men det saknades en ingrediens: en glamorös varumärkesmodell som kunde göra hans arbete rättvisa. Sedan början av 1990-talet har hans märke förknippats med några uppmärksammade kvinnor.

Fyra år efter det hårda arbetet med att etablera kontakt med återförsäljare och bevisa att hans kollektioner skulle sälja, hade Panos en solid affärsgrund. Hans märke var känt för dess innovativa design, goda kvalitet och prisvärdhet. Dessutom passade hans plagg kunderna bättre än konkurrenternas.

Det var dags att höja volymen lite, men en typisk nationell reklamkampanj var utom räckhåll för det nystartade bolaget.

Han såg sina penningstarka konkurrenter köpa stora kampanjer i svenska medier och drog slutsatsen att deras annonsbudgetar var större än hans omsättning. Ändå visste han att han hade ett bolag som kunde bli mycket större, med tanke på den positiva feedback han hade fått. Han hade inte tid att vänta i åratal tills han hade byggt upp det kapital som krävdes för att göra enorma reklamkampanjer.

MITTEMOT Jannike Björling var en av Sveriges mest eftertraktade kvinnor. Panos lyckades övertala henne att vara modell för honom, efter att hon tackat nej till alla andra erbjudanden. Den här baddräkten hade hårda kupor och det färgglada trycket var mycket kommersiellt.

Panos Papadopoulos är en pionjär inom badmode

och har sedan 1984 fyllt Skandinaviens stränder med färg. Lilla boken om Panos visar de viktigaste badklädestrenderna över fyra decennier, men även förändringar inom kändiskulturen och samhället. Det är också en berättelse om beslutsamhet, och om hur en person på egen hand förändrade badmodet.

Lilla boken om Panos berättar om den talangfulla designerns resa, från den blygsamma starten till samarbeten med modeller som Jannike Björling, Victoria Silvstedt och Traci Bingham, och möten med stjärnor som Whitney Houston, Alice Cooper, premiärministrar, presidenter och kungar.

Tack vare massor av färgstarka fotografier får vi följa med på en fantastisk resa genom badmodets mest glamorösa årtionden.

Fler titlar i samma serie