Det stora älgrånet
De här personerna möter du i den här boken:
F-O
rymdvarelse som är född till detektiv
Uma
mästerdetektiv
Agata
rymdforskare
Yasmine
rymdforskare och Umas mamma
Sanfrid
ägare av älgparken
Kostym-Nisse
företagare
Pierre hotellägare
Carolina Windler hertiginna
Polly djurrättskämpe
Månstråle agilitystjärna
En gigantisk stöld
– Det där är busenkelt, viskar Frans-Ove och studsar upp och ner på bänken. Eller som vi skulle säga på min planet …, han gör ett smattrande ljud som får det att bubbla av skratt i Uma.
– Och det där då? frågar Uma och pekar på hunden som hoppar igenom en ring.
– Det där lärde jag mig första året på förskolan, då de andra bara låg och sprattlade, säger F-O högt.
Uma hyschar åt sin lilla vän.
Det är lätt att de glömmer av sig. Just nu är de ensamma i bänkraderna längst fram vid idrottsplatsen. De tittar på agility – en sport för hundar. Ägarna till hundarna är helt inne i träningen, men Uma vet att det är bäst att vara försiktig.
– Nu ska vi inte titta på tricksen de gör, säger Uma. Vi ska lära oss hur de beter sig mellan övningarna, så att du får in den rätta hundkänslan. Okej?
F-O nickar försiktigt.
– Men nu när vi ändå pratar om tricksen … Visst är de jätteduktiga? Särskilt Månstråle, säger Uma och pekar på den vita hunden som just får en hundgodis av sin matte. De kan till och med spåra i naturen. Söka upp saker bara med luktsinnet. Det är häftigt!
F-O sniffar i luften. Hon märker att han vill säga något, så hon ser sig omkring för att kolla att ingen är i närheten.
– Okej, berätta vad du tänker. Men inte så högt. Hennes lilla utomjording lutar sig fram och viskar:
– Jag skulle hitta dig var som helst, även utan min nos! – Ja, det vet jag, svarar hon med ett leende.
Uma drar in ett djupt andetag. Våren har kommit till hennes nya stad Norrå, och nu doftar det av både gräs och tussilago från ängen bakom läktaren.
– Ser du hur löst och ledigt Månstråle viftar på svansen? viskar hon till F-O.
Han ger henne en trumpen min.
– Älskade, F-O. Du viftar med mer energi och glädje, så klart, men nu är vi här för att lära oss hur de riktiga hundarna gör. Du vet vem som aldrig kommer sluta vara misstänksam mot dig …
Uma rycker till av ljudet från en soptunna som välter.
– När man talar om trollen, väser hon och märker hur hennes ögon smalnar.
För vem kommer där och smyger om inte Agata från rymdcentret. Uma håller huvudet högt. Hon vet att Agata har fått ett förbud från polisen och att hon inte får jaga F-O mer, men Uma anar att det knappast kommer hålla henne borta.
– Hej hej, Agata! ropar hon och ler så stort att munnen gör ont. Är allt bra med dig?
Agata ställer upp soptunnan. Hennes hår hänger ner över ansiktet.
– Det är väl skapligt. Fast vad gör du här, Uma? Varför tittar du på agility?
Uma stelnar till. Vad ska hon säga? Hon kan ju inte säga sanningen: att hon och hennes utomjording försöker lära sig hur hundar beter sig.
– Jag och Frans-Ove ska kanske börja i agility, slinker det ur henne. En talangscout såg honom häromdagen, så vi kollar bara in hur det funkar.
Hon försöker låta avslappnad och obrydd, men det är svårt när Agata alltid får hennes ben att bli alldeles skakiga.
– Jaså? Och mamma är på jobbet? Låter dig springa runt ensam vind för våg?
– Någon måste ju vara på rymdcentret när du är här och välter ut soptunnor, säger Uma lugnt.
Det bubblar av skratt i henne, men hon håller tillbaka
det. Skratta kan de göra när Agata har gått. Hon fortsätter:
– Hur var det? Fick du verkligen vara så här nära min hund? För polisen alltså?
Agata knyter nävarna.
– Jag råkade bara passera er på väg till Kostym-Nisse.
Så det så. Jag ska köpa några presenter, för i morgon får jag besök.
Ett leende sprider sig på Agatas läppar, men ögonen är alldeles iskalla. Trots den ljumma luften ryser Uma. Hon lägger ena armen om F-O.
– Då tycker jag att du ska gå och köpa presenter! Och inte välta fler soptunnor. Du skrämmer hundarna.
Agata öppnar och stänger munnen ett par gånger, sedan vänder hon om och dundrar i väg mot KostymNisses lilla kiosk.
– Den där Agata! väser F-O när hon är utom synhåll. Vem vill besöka henne?
Uma suckar.
– Tja, kanske några galna professorer eller elaka zombier … eller varulvar. Säkert kommer de bara för presenterna.
Frans-Ove skrattar så att han nästan trillar av bänken.
Nu ser Uma att han har något i tassen.
– Vad har du där?
Han ger henne sin sötaste skyldiga min och för sakta upp några godispapper mot munnen. De är knallröda, hans älsklingsfärg. Han gillar att äta allt som är färgglatt.
– Jag hittade dem under bänken och tänkte att jag kunde …
Uma ser allvarligt på sin lilla vän.
– Inget sånt när vi är bland folk. Mamma har ju köpt fjorton paprikor som väntar på dig där hemma.
Nu ler F-O.
– Just det ja! Är det lunchdags snart? Man blir hungrig av att se hundarna jobba, säger han och studsar ner från bänken.
Innan Uma hinner svara hör hon någon muttra bakom dem. Hon vänder sig om och ser Sanfrid komma gående. Det är han som äger stadens älg-zoo, där turister kan få se skogens konung – älgen – på nära håll.
Uma och F-O ser på varandra.
– Har ni sett mina söta små älgar? frågar Sanfrid några barn på cykel.
De skakar på huvudena och drar vidare.
– Ni då? frågar han Månstråles matte.