NATION AV POETER
NATION AV POETER
MOHAMED
YUSSUF
NATION AV POETER
Nation av poeter
© Mohamed Yussuf och Volante, 2025
Volante
Stora Nygatan 7
111 27 Stockholm www.volante.se
Omslag: Sigge KĂŒhlhorn
Inlaga: Richard Perssson/RPform
SĂ€ttning: Mattias Pettersson
Tryck: Scandbook Falun, 2025
Första utgÄvan, första tryckningen
ISBN: 978-91-7965-210-4
Nation av poeter
Britterna kallade honom Den galna mullan. Det sÀger nÄgot om kraften i hans ord. För somalier Àr Sayyid Mohammed Abdullah Hassan en landsfader, en revolutionÀr och frihetskÀmpe som vid förra sekelskiftet anvÀnde sina dikter för att mobilisera mot den brittiska kolonialmakten. Efter tvÄ decennier av uppror dog han i sjukdom 1920. Den moderna poeten Mohamed Ibrahim Warsame, kÀnd som Hadraawi, fortsatte Hassans tradition som en stark röst för frihet och rÀttvisa. Hans bortgÄng 2022 vÀckte stor sorg, och han hyllades i hela den somaliska vÀrlden.
Somalia Àr belÀget pÄ Afrikas östra horn med en befolkning pÄ nitton miljoner, varav ytterligare tvÄ miljoner lever i diasporan.
Inom somalisk kultur har dikten alltid haft en central roll och betraktats som en hög konstform. Landet Àr kÀnt som en nation av poeter, ett uttryck som myntades redan pÄ 1800-talet. Poeterna har historiskt fungerat som sina klaners talespersoner, men ocksÄ som underhÄllare och politiska röster. Flera diktformer samt idiom, ordsprÄk och sÄnger Àr integrerade i sprÄket och kulturen, och de anvÀnds för att
uttrycka kÀnslor, ge rÄd och kommentera sociala och politiska frÄgor.
I dagens Sverige gĂ„r en linje frĂ„n Somalias poetiska arv till en ny generation unga rappare frĂ„n JĂ€rva. Arvet lever idag vidare i svenska hiphopartister som Ahmed Key, Jaffar, Dree Low â och Yasin. Via digitala musikplattformar har deras röster blivit en del av en global diaspora, dĂ€r poesi och muntligt berĂ€ttande fungerar som medel för reflektion och identitetsskapande, samtidigt som Yasin och de andra svensksomaliska rapparna knyter an till en urĂ„ldrig kultur.
VĂ€lkommen till Nation av poeter.
1.
En
början
En lördagsförmiddag i juni kutar en ung pappa efter sin tvĂ„Ă„riga dotter i lĂ€genheten som familjen hyr i Berlin. Med ett kluckande skratt smiter hon in i sovrummet och ut igen, genom hallen, in i badrummet och ut igen, via hallen in till köket â placerat öppet mot vardagsrummet â och vidare mot balkongen. Precis innan hon slinker igenom öppningen till uteplatsen fĂ„r han nog, skjuter igen glasdörrarna, och lyfter upp flickan. BĂ€r henne bort till matbordet.
â Nu rĂ€cker det, du mĂ„ste Ă€ta upp innan det blir mer lek, sĂ€ger han.
Rummet badar i ljus och de sandfÀrgade vÀggarna ser ut att vara vita. PÄ teven rullar Babblarna. Golvet Àr tÀckt av fÀrgglada prylar. En klarblÄ lastbil, legobitar och kritor. PÄ soffan ligger tvÄ mjukisdjur pÄ rygg och stirrar upp i taket.
Han hukar sig och samlar ihop föremÄlen, slÀnger dem i en förvaringskorg. Ett par smÄ bomullsbyxor och en matchande tröja bÀr han med sig till badrummet.
Den tjugofemÄriga rapparen Yasin Mahamoud, hans fru och lilla dottern har hunnit göra sig hemmastadda i lÀgenheten som varit deras hem sedan 2023. Den ligger i ett nybyggt
hus i ett stilrent kvarter, centralt i den tyska huvudstaden.
Innan dess bodde familjen ett Ă„r i Bryssel, Ă€ven dĂ€r i en liknande stadsdel. Yasin, sjĂ€lv född i Stockholm och uppvuxen i Rinkeby, lever numera sitt liv i ĂstermalmsomrĂ„den. Katedraler och sekelskifteshus, breda gator och sopade trottoarer.
Kontrasten till hans gamla liv försÀtter honom tidvis i oanade situationer och bryderier. I Bryssel skulle familjen ansöka om förskola till dottern. Ett dagis lÄg nÀra hemmet och ett annat fanns tillgÀngligt i ett socialt utsatt omrÄde, dÀr Yasin och hans fru delvis brukade vara. Det fanns fördelar och nackdelar med bÄda alternativen men i slutÀndan var beslutet enkelt: de valde överklassdagiset.
Yasins bakgrund i nordvÀstra Stockholm gÄr hand i hand med hans artisteri. Jag Àr frÄn Rinkeby, det vet alla, som han sjÀlv sÀger i en av sina lÄtar. Visst har det geografiska ursprunget sÄ gott som alltid varit en fundamental del av rappares framtoning. Men Ànnu mer sÄ under tiotalet, dÄ en ny form av rapmusik spred sig över vÀrlden: hiphopgenren drill. Artisterna var yngre och texterna vÄldsammare. Musiken skildrade nÀstan uteslutande en vardag kring gÀngvÄldets bittra verklighet i segregerade omrÄden. Medan hiphopen pÄ de internationella topplistorna glorifierade klassresan frÄn botten till toppen, med glimmande juveler pÄ rappare framför herrgÄrdar, portrÀtterade den nya, framvÀxande genren en hyperlokal och oglamoröst rÄ tillvaro pÄ mammas gata.
I takt med att genren och dess nya stjÀrnor trÀngde in bland den internationella populÀrmusiken ökade kontroverserna. Ett flertal uppmÀrksammade mord, en mÀngd knivdÄd och skjutningar kopplades samman med den nya rappen. I
drillens födelsestad Chicago, Àven kallad vÄldets huvudstad, stoppades genrens största stjÀrna Chief Keef frÄn att upptrÀda ens via ett hologram. Keefs musik uppmuntrade till vÄld, klargjorde borgmÀstaren Rahm Emanuel och kallade artisten för en oacceptabel förebild.
I slutet av tiotalet tog frÄgan om hiphopens yngre subgenre plats pÄ bred front Àven i Sverige. Den nya gangsterrappen, och dess explicita lÄtar om narkotika och eliminering av fiender, hade stigit rakt uppÄt och dominerade de svenska topplistorna. Flera av de mest kÀnda artisterna var dömda för grova brott. I vissa fall till och med utpekade av polisen som tongivande inom kriminella grupperingar. Diskussionerna om genren handlade mestadels om kopplingen till det ökade skjutvapenvÄldet i landet. Mellan 2013 och 2020 nÀstintill fördubblades dödsfall orsakade av skjutvapen. Och siffran skulle fortsÀtta stiga. Skjutningar hade blivit en del av vardagen i Sverige. Kriminaltekniker som undersöker tomhylsor och skotthÄl innanför polisavspÀrrningar blev en Äterkommande bild i medierna. Och drill döptes till vÀrldens farligaste musik.
Gangsterrappen skar som en haschkniv genom de mer prioriterade frĂ„gorna inom svensk politik: gĂ€ngbrott, skola, integration, segregation. Med alla dess infallsvinklar uppstod en eldig debatt som rörde sig fram och tillbaka i en snurrig mediekarusell. Urladdningen kom hösten 2021 dĂ„ en av bĂ„de genrens och landets största artister, nittonĂ„riga Nils âEinĂĄrâ Grönberg, sköts ihjĂ€l utanför sitt hem i Hammarby Sjöstad i Stockholm.
Gangsterrappen vÀxte till ett av landets mest polariserande Àmnen. PÄ ena sidan stod mÄnga av mÀnnen och
kvinnorna i maktens korridorer, pÄ den andra frÀmst unga rappare frÄn ytteromrÄdena. Mellan vuxenvÀrlden och de unga, Myndighetssverige och förortstuggare, mellan majoritet och minoritet, rymdes ett hav.
Rapparna i debattens kÀrna, de som populariserat den nya gangsterrappen, kom frÄn Rinkeby och resten av JÀrva. NÀr de slog igenom i mitten av tiotalet var de fortfarande ungdomar. De riktade ficklampan mot samhÀllets misslyckande och kapitaliserade pÄ tragiken omkring dem. Och de var pionjÀrer som slet tillbaka makten frÄn skivbolagen, skapade framgÄng via sina egna plattformar och förÀndrade svensk hiphop i grunden.
Symbolgestalt för denna grupp blev Yasin Mahamoud. Det Àr hans artisteri och liv, med musikscenens finaste priser och fÀngelsedomar för grova brott, som allra ytterst blivit föremÄl för diskussionerna om genren. Han har beskrivits som svensk gangsterraps kung, men samtidigt kritiserats sÄ hÄrt att han under lÄnga perioder kÀnt sig som public enemy nummer ett. LikvÀl gÄr hans problem mycket djupare Àn sÄ.
Dottern lÀmnar matbordet och springer bort till leksakerna, pappa springer efter. Snart kommer hans fru hem igen och dÄ ska Yasin till studion. Han byter om frÄn mjukis- till mÀrkesklÀder. En rödsvart piké och axelvÀska frÄn Gucci. I garaget stÄr en glÀnsande svart Porsche. Men inga diamanter i vÀrlden kan utplÄna hÀndelserna frÄn hans förflutna, dem som etsat sig fast. Man kan se det i blicken, ögonen Àr ledsna. Hans gamla liv vÀgrar lÀmna honom. Han har mörka stressutslag över hela halsen. Mardrömmar i vaket tillstÄnd.
Minnena Àr visuella, ÀndÄ skriker de i öronen. De kommer av sig sjÀlva. Det viner till, scenerna börjar rulla. Han Äterupplever allting igen.
2.
En annan början
Alla i JÀrva minns Romario. Hans riktiga namn var Ahmed Ibrahim, men hemma i Husby i Stockholm var han kÀnd under sitt smeknamn, efter den kvicka dribblern som blev utnÀmnd till turneringens spelare nÀr Brasilien vann vÀrldsmÀsterskapet i fotboll 1994.
Tillsammans med en vÀn hade Ahmed njutit av gamla fotbollsklipp med Bebeto och Romario. De tvÄ anfallarna hade med sitt nÀra telepatiska samarbete vÀggspelat sig fram till chans efter chans som ofta slutade med att Brasilien firade Ànnu ett mÄl. En dag nÀr Ahmed och vÀnnen lyckades med nÄgonting liknande pÄ trÀning med Atletico Husby sÄg vÀnnen pÄ Ahmed och frÄgade:
â Bebeto eller Romario?
Fotbollen betydde allt för Husbys Romario. Redan som liten grabb i hemlandet Somalia hade han sparkat runt pÄ hoprullade strumpor. Under familjens första tid i Sverige under tidigt nittiotal drömde han om att bli jurist och fotbollsproffs. Efter gymnasiet flyttade han till Kalifornien och studerade vid ett fotbollscollege. NÀr han ÄtervÀnde till Husby skrev han pÄ för Atletico Husby, som höll till i
de lÀgre divisionerna, trots att han hade möjlighet att spela högre upp i seriesystemet.
I Atletico fanns vÀnnerna han vuxit upp med. Laget bestod av ett kompisgÀng i tjugoÄrsÄldern uppblandat med talangfulla ungdomar. Romario sÄg Atletico som sin familj, och dessutom hade laget avancerat tvÄ divisioner pÄ tvÄ Är. Han ville vara med och lyfta det ytterligare.
Och chansen kom. Under sÀsongens avslutande match, en höstdag 2008, spelade Atletico seriefinal mot Sollentuna United hemma pÄ Kvarnbacka bollplan. För serieseger och avancemang till division fem krÀvdes en vinst för Atletico. Flera hundra personer stod vid sidlinjen för att heja fram Husbys stolthet. Matchen stod och vÀgde in i det sista, dÄ Atletico efter en hörna lyckades trycka in bollen i mÄl. Det var Romario som avgjorde med sin tjugoandra fulltrÀff för sÀsongen. Euforin i Husby visste inga grÀnser. Lokaltidningen intervjuade Romario över en helsida, och lagets trÀnare drömde om ett Atletico i allsvenskan.
En vecka senare, efter ett mindre brÄk pÄ en bar pÄ Kungsholmen som involverade ett stort antal unga mÀn frÄn JÀrva, dÀribland Romario, stÀmde de inblandade trÀff pÄ en parkering i Husby. De skulle reda ut grÀlet. Men bilen som Romario fÀrdades i fick bensinstopp pÄ en motorvÀgsavfart i nÀrheten. IstÀllet dök den andra gruppen upp dÀr vid vÀgrenen pÄ E4:an.
Tumult uppstod och en minut senare hade tre personer knivhuggits. En av dem var Romario. Hans kropp slÀpades in i en bil och kördes till Karolinska Sjukhusets akutinfart. NÀr sjukvÄrdspersonalen fann honom hade Romario redan avlidit av sina skador. De tvÄ andra skadades allvarligt, fördes
i ambulans till sjukhus, men överlevde. Ahmed Romario Ibrahim blev 23 Är gammal.
Flera medier publicerade notiser om hÀndelsen och hÀnvisade till polisens presstalesperson som initialt benÀmnde mordet som en misstÀnkt gÀnguppgörelse. I Husby, dÀr chocken efter mordet var total, blev medierapporteringen ett slag i ansiktet.
Romario var ingen kriminell. Han var tidigare ostraffad och umgicks inte i kriminella kretsar, det bekrÀftades snabbt av en lokal polis med över tio Ärs arbetserfarenhet i JÀrva. Han var en skötsam och hjÀlpsam kille som ofta hade ett leende pÄ lÀpparna. Familjen var stolt över honom. Han var omtyckt av grannar, och en förebild för ortens ungdomar. Han hade arbetat som telefonförsÀljare, pÄ snabbmatskedja och hade precis fÄtt ett nytt jobb som gympalÀrare pÄ en grundskola i VÀllingby.
NÄgra veckor senare var sorgen fortfarande starkt nÀrvarande i Husby. Den tidiga, felaktiga rapporteringen skavde, och kÀnslan stÀrktes av mediers fortsatt knapphÀndiga engagemang i fallet.
Lokalt jÀmfördes mordet med hÀndelsen Äret dessförinnan pÄ Kungsholmen i Stockholm, dÄ en sextonÄring misshandlades till döds efter ett brÄk utanför en festlokal. Det fallet vÀckte bestörtning i hela landet. En facebookgrupp mot gatuvÄld samlade pÄ nÄgra dagar över hundratusen medlemmar. Manifestationer anordnades i landets tre största stÀder samt i Köpenhamn. I KungstrÀdgÄrden i Stockholm samlades över tiotusen personer i en kraftfull protest mot det huvudlösa vÄldet.
För somliga i Husby blev efterspelet till mordet pÄ Romario ett tydligt tecken pÄ det etablerade samhÀllets syn pÄ förortsbor. NÀr en tonÄring frÄn innerstaden mördas arrangeras manifestationer, men nÀr en invandrarkille möter samma öde blir samhÀllets naturliga respons att skyffla hÀndelsen Ät sidan.
Under Romarios begravning kom hundratals personer för att ta farvÀl. Atletico Husby döpte en fotbollsturnering efter honom, och meddelade att den svartvita klubbtröjan med Romarios nummer aldrig mer skulle anvÀndas.
Tids nog hedrades Àven Romario. En söndag i november, dÄ snöblandat regn föll ner, anordnade lokala krafter en manifestation mot vÄld, vid Sergels torg. Uppemot sexhundra personer deltog i evenemanget, dÀribland kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin.
MÄnga Husbybor beskrev mordet som obegripligt och pekade pÄ brutaliteten. I en intervju hade en barndomsvÀn till Romario svÄrt att hitta orden. Han berÀttade att brÄk under hans ungdom kunde strÀcka sig till slagsmÄl, men ett knivmord var otÀnkbart. Andra menade att socialt utanförskap lÄg bakom vÄldet.
NÄgonting förÀndrades efter mordet pÄ Romario. I Husby intrÀffade flera fall av stenkastning mot utryckningsfordon. En lokal polis, uppvuxen i RosengÄrd i Malmö, drog paralleller till sin egen utsatta uppvÀxtort, och flaggade tidigt för situationens allvar. Han vittnade om lösa rykten som florerade i omrÄdet, om hur polis och rÀddningstjÀnst dröjde vid nödsituationer som en konsekvens av deras lÄga engagemang för förortens befolkning. Besvikelsen hos ortens unga
var tydlig. JÀmförelsen med innerstadens Kungsholmen var Äterkommande. Kontentan: Ingen bryr sig om oss.
Polismannen manade till uppvaknande och varnade för en stundande ungdomsrevolt. Han drog till och med kopplingar till afroamerikaners situation i USA.
â Folk mĂ„r inte bra, vi ser det varje dag, sa han till Sveriges Radio. Och det blir inte bĂ€ttre vare sig det Ă€r en blĂ„ eller röd regering, allting blir bara sĂ€mre.
Polismannen fick ytterligare belÀgg för sin oro under en minneskonsert vid fritidsgÄrden i Husby, med över femhundra ungdomar i publiken. Snart uppstod tumult nÀr tvÄ poliser attackerades av ett tjugotal ungdomar bevÀpnade med luftpistol och tjutande raketer, stenar och burkar. Den ena polisen drog tjÀnstevapnet och den andra fredade sig med batongen. Ungdomarna gav sig av, men ytterligare en gÄng samma kvÀll uppstod en situation dÀr polisen drog vapen.
Exakt vad som hÀnde den dÀr natten vid motorvÀgen dÄ Romario blev mördad förblev oklart. Tydligt var att han blivit huggen i ryggen, strax under skulderbladet, och trots att ett dussintal personer varit inblandade vittnade huvudparten om att de aldrig uppfattat vad som hade intrÀffat.
Totalt Ätta personer satt hÀktade för inblandning i fallet, och en nittonÄring erkÀnde snart mordet. Det fanns dock misstankar frÄn rÀttens sida om att han tagit pÄ sig större skuld Àn han ursprungligen hade haft. à klagaren beskrev fallet som komplicerat. Till sist dömdes nittonÄringen till sju Ärs fÀngelse.
I en intervju med Rapport efter domen resonerade Romarios far kring rÀttens stora svÄrigheter att bevisa vem som hade gjort vad under incidenten.
â Jag tror att det handlar om nĂ„got slags förtroendekris mellan polisen och ungdomarna i de hĂ€r stadsdelarna, sa fadern. Den svenska polisen och rĂ€ttsvĂ€sendet mĂ„ste göra nĂ„gonting Ă„t det.
Samtidigt, i en annan del av JÀrva, hade en fotbollsintresserad pojke med somalisk bakgrund hunnit börja i skolan.
3.
De
med adhd Àr pajaser
Juni började med nio dagars svensk högsommarvÀrme. PÄ nationaldagen, den 6 juni 2008, visade termometern pÄ sina stÀllen trettiotvÄ grader. Sverige var Europas varmaste land, före Spanien som mÀtte en grad svalare.
Det var mĂ€sterskapssommar, herrlandslaget spelade fotbolls-EM i Schweiz och Ăsterrike. För svensk del blev det aldrig sĂ€rskilt spĂ€nnande. UddamĂ„lsförlust mot Spanien och tvĂ„ mĂ„l i baken mot Ryssland ledde till blĂ„gul eliminering redan i gruppspelet.
I efterhand gav möjligen premiÀrmatchen mot Grekland en gnutta tröst. De tillfÀllen Sverige hittade rÀtt. Som nÀr Zlatan tog emot ett inkast och vÀnde upp, spelade vÀgg med Henrik Larsson och drog till direkt med vristen. Bollen flög högt och hÄrt in i bortre hörnet. Eller nÀr mittbacken Petter Hansson tvingade in bollen i mÄl medan stÄende och fallande greker försökte rensa pÄ mÄllinjen.
PÄ lÀktarna satt upphetsade svenska kommentatorer:
â Om IbrahimoviÄs mĂ„l var ett drömmĂ„l sĂ„ Ă€r Hanssons mĂ„l ett jĂ€vla skitmĂ„l men det bryr vi oss inte ett dugg om, skrek Lasse Granqvist till kollegan Ralf Edström.
Vinsten mot Grekland var ett avstamp som vÀckte förhoppningar om stordÄd som aldrig kom. Hemma i Sverige hade man i alla fall tur med vÀdret.
Vanligtvis hade tioÄriga Yasin Mahamoud följt mÀsterskapet noga framför teven. Han drogs till fotboll, en listig fint eller fullÀndat genomskÀrande passning brukade rÀcka för att framkalla ett sug i honom. Oavsett om det var nederlÀndaren Wesley Sneijders dribblingar eller Xavi som manövrerade det spanska mittfÀltet.
FotbollsstjÀrnorna inspirerade honom. Det slutade ofta med att han sprang ut till nÄgon av grÀsplanerna insprÀngda bland höghusen. Med bollen vid fötterna kom inre bilder av honom sjÀlv som idolerna i italienska Milan. Han var mÄlgöraren Filippo Inzaghi som gÄr i djupled och petar in bollen bakom mÄlvakten, sedan springer i eufori och pÄ knÀna glider ut mot hörnflaggan. Eller Ànnu hellre eleganten, den ostoppbara brassen Kakå, som blivit utsedd till vÀrldens bÀsta spelare.
Men denna sommar var annorlunda. Yasin hade annat att tÀnka pÄ. Han hade halkat efter i skolan. Han var ointresserad av studierna, det hade han varit sedan första klass. Han försökte sÄ gott det gick men tappade bort sig bland alla siffror och bokstÀver. NÀr plugget tog emot vandrade tankarna till lek med vÀnnerna och fotboll pÄ gÄrden. Enda gÄngen han tittade i skolböckerna var nÀr lÀraren gick förbi. Varje sida var som att kÀmpa uppför en backe.
Skolans betydelse var han medveten om. Alla jagade pÄ honom, inte minst hans mamma. Men att hitta koncentrationen i klassrummet svalde för mycket energi. Han orkade inte, han kÀnde sig lat. Med tiden trÀnade han upp en förmÄga att
effektivt undvika skolarbete. IstÀllet för att lÀra sig lÀxorna, lÀrde han sig att ducka.
NÀr klockan ringde för dagen letade han upp vÀnnerna vid fotbollsplanen. Först svÀngde han förbi hemmet för att slÀnga vÀskan innanför ytterdörren. Han bodde med sina systrar och mamman i en trerummare i en tegelbyggnad med vita bursprÄk och balkonger, nÄgra gÄrdar bort frÄn Rinkeby centrum i nordvÀstra Stockholm. Fadern bodde inte med familjen utan befann sig oftast nÀra sina syskon. Sedan en tid tillbaka var han lokaliserad i Birmingham.
SvÄrigheterna i lÄgstadieklassen pÄ Kvarnbyskolan gick inte oupptÀckta. LÀrarna uppmÀrksammade Yasins besvÀr och sÄ smÄningom inleddes en adhd-utredning. Under lektionstid fick han gÄ ivÀg med andra jÀmnÄriga med sÀrskilda behov. VÀnnerna slÀngde hÄnfulla kommentarer mot gruppen. Yasin begrep aldrig att adhd handlade om koncentrationssvÄrigheter, inte om intelligens.
Han likstÀllde bokstavskombinationen med clowneri, de med adhd var pajaser. Det ville han inte vara, och han ville inte heller bli exkluderad frÄn klassen. Han fick sÄ mÄnga utbrott hemma att modern till sist sa:
â Det rĂ€cker, du fĂ„r gĂ„ till skolan som alla andra.
Utredningen slutfördes aldrig. Det stod dock klart att tioÄriga Yasin Mahamoud behövde komma pÄ rÀtt köl. Den varma sommaren 2008 fick modern nog av krÄngel och satte honom pÄ ett plan mot de brittiska öarna och pappan i Birmingham. En hösttermin i Storbritanniens nÀst största stad skulle förhoppningsvis göra honom gott.
DET HĂR ĂR EN BERĂTTELSE OM KONST OCH KRIMINALITET.
Den börjar i en sliten förort dÀr kreativiteten kokar och hungern att skapa vilar pÄ en urÄldrig tradition med rötterna pÄ Afrikas horn.
Den slutar med att nĂ„gra unga mĂ€n frĂ„n Rinkeby ritar om kartan för svensk kultur â för alltid.
Som enda journalist har Mohamed Yussuf under tre Ärs tid följt Yasin, en av Sveriges mest framgÄngsrika men ocksÄ kontroversiella artister. Nu Àr det dags att berÀtta historien om NATION AV POETER.