Relationer för lärande i skolan
björn gíslason
lars löwenborg
Relationer för lärande i skolan
Björn Gíslason · Lars Löwenborg
© 2024 Författarna och Gothia Kompetens AB
ISBN 978-91-7741-415-5
Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.
Redaktör: Jenny Lindblad Omslag och grafisk form: Catharina Ekström
Första upplagan, första tryckningen Tryck: ADverts, Lettland 2024 Gothia Kompetens Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se
Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskapsförmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg. Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem. Verksamhetsnära kompetensutveckling –för en bättre dag på jobbet.
Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg boken i pappersinsamlingen så blir det till nya böcker.
Innehåll
Inledning 5
2. Systemiskt
3.
4. Elevgruppen
Inledning
Det är ett grundläggande behov hos människor att bygga relationer med varandra. Relationer mellan människor är av största vikt för lärande och kommunikation, men också för att främja hälsa. I den snabbt växande digitaliseringens värld, nu senast med utvecklingen av AI, har skolan en avgörande roll att upprätthålla verkliga möten för att utveckla relationer.
Skolan är en oerhört relationstät miljö. Det är i skolan som barn och unga ska lära sig att samspela och samarbeta med andra, både kamrater och vuxna, och vuxnas relationsbyggande utgör en plattform för elevernas lärande, utveckling och hälsa.
Under de senaste decennierna har skolan förändrats och nya utmaningar har tillkommit. Elever och lärare kommunicerar numera digitalt både i skolan och utanför, och sociala medier påverkar relationerna. Skolan kan medvetandegöra kulturella olikheter och bygga relationer i en heterogen miljö. Den behöver också förhålla sig till elevers oro inför en allt mer otrygg omvärld med klimatförändringar, ekonomisk osäkerhet, konflikter och hotad demokrati.
Samhället idag och imorgon är inte som samhället var igår. De som arbetar i skolan idag har vuxit upp under förhållanden som på många sätt skiljer sig från elevernas erfarenheter. Eleverna behöver lära sig att knyta kontakter, navigera i relationer och skapa goda förutsättningar för positiva och utvecklande möten. En automatisering av tjänster och robotisering av tillverkning innebär att vissa yrken försvunnit medan andra har kommit till. Rutinarbeten ersätts av arbeten som kräver mer problemlösning och kreativitet. Globalisering och internationalisering ställer krav på relationskompetens när vi vill förstå, kommunicera och
samarbeta med människor från olika länder och kulturer. Omvärlden förändras med allt högre hastighet och relationsfärdigheter blir allt viktigare för en framtida skola.
Den internationella utvecklingsorganisationen OECD skriver angående framtidens skola: ”Social and emotional skills can be equally –and in some cases even more – as important as cognitive skills in becoming a responsible citizen” (OECD, 2015). En skola för framtiden behöver utbilda hela individen, där kunskaper vilar på en medmänsklig, human och demokratisk grund. Nu när röster höjs om att återupprätta ”kunskapsskolan” bör vi erinra oss den gamla devisen, nämligen att demokrati måste byggas av varje ny generation. Här har skolan en stor och viktig samhällsfunktion.
Vi ville skriva en bok som skulle bygga på våra mångåriga erfarenheter av att arbeta som psykologer i skolan. Ganska snart kom vi fram till att det var relationerna i skolan som vi ville försöka belysa. Det har skrivits och forskats mycket om betydelsen av att bygga förtroendefulla relationer mellan lärare och elever. Vi vill bredda perspektivet och även beskriva andra relationer som finns i skolan och hur dessa samverkar och interagerar.
Boken handlar om elever, pedagoger, föräldrar, skolledning och alla andra på skolans arena. Genom att utveckla skolans relationer skapas en miljö där alla känner sig välkomna, upplever tillhörighet och har möjlighet att bidra till välmående, hälsa och lärande. Vi hoppas att boken ska bidra till ökad nyfikenhet och förståelse för relationernas kraftfulla dynamik.
Innehållet kan utgöra ett underlag för läsarens egna reflektioner, men också inspirera till samtal mellan dem som arbetar i skolan. Vårt mål har inte varit att skriva en metodbok, utan snarare att belysa olika aspekter av relationsbyggandet i skolan som helhet. Vi som skrivit denna bok är båda psykologer och verkar även som handledare, skolutvecklare och föreläsare. Därutöver har vi arbetat tillsammans med internationella organisationer runt social och emotionell utveckling i skola och förskola. Under årens lopp har vi skrivit en rad böcker om
skolan med lärare som målgrupp. I boken använder vi begreppen föräldrar och lärare. Dessa avser både vårdnadshavare respektive all pedagogisk personal på skolan.
Skolan är en spännande och mångfasetterad plats att verka inom, och vi har lärt oss mycket genom de oräkneliga kontakter vi haft med lärare och annan skolpersonal. Vi är tacksamma för alla bidrag vi fått genom kontakter med lärare, skolledare, föräldrar och elever genom åren. Ni har hjälpt oss att bättre förstå skolan och relationerna där.
Björn Gíslason och Lars Löwenborg
1. Relationerna i skolan
Begreppet relation används i olika sammanhang, allt från matematik till släktforskning. En social relation är det mellanmänskliga (sam-) band som finns mellan två eller flera personer. Begreppet är neutralt tills det börjar utvecklas och fyllas med innehåll men det handlar om förhållanden och förbindelser.
Människor behöver bygga sociala relationer utifrån en rad olika behov, till exempel trygghet, vägledning, tillhörighet och samhörighet, identitet, lärande, förståelse, bekräftelse, kärlek och spegling. Utan relationer blir individen utlämnad till sig själv och sin längtan efter samhörighet. Social isolering eller utanförskap ses allmänt som en betydande hälsorisk. Vi blir de vi är till stor del genom våra relationer. För människor är relationerna lika viktiga som vattnet för fisken.
Människans hjärna är unik och har under evolutionen utvecklats för att samspela och vara social. Den sociala hjärnan är från födseln inriktad på att bygga relationer för att vidareutvecklas. Denna utveckling fortsätter sedan under hela livet, driven av individens erfarenheter av sociala sammanhang. Neurologiskt motsvaras detta av ständigt nya synapsbildningar i hjärnan. Hjärnans plasticitet gör att den hela tiden påverkas av och utvecklas med de relationer vi har.
Människor är utrustade med speciella nervceller, så kallade spegelneuroner, vilka har som uppgift att samla kunskap genom att betrakta och lära av hur andra gör när de relaterar i det sociala samspelet.
När det gäller lärande så menade redan Vygotskij (1886–1934) att lärandet är socialt till sin natur. Vi lär oss genom att rikta oss till och samspela med dem som kommit längre och kan lite mer.
Anknytning formar våra relationer
Anknytning är ett begrepp som används för att förstå de livsavgörande band vi knyter till varandra som människor. Denna bindning är som mest kritisk för det lilla barnet när det knyter an till de närmaste vårdarna under den allra första tiden. När barn kommer till förskolan ser man vikten av att skapa tr ygghet och tillit till de vuxna som ska ta emot barnet där. Man brukar tala om personalen som ”vikarierande anknytningspersoner”. En omsorgsfull inskolning är avgörande för att säkra en tr ygg anknytning mellan barn och vuxna.
Anknytningsprocesser och anknytningsmönster är något som fortsätter att påverka relationerna genom hela livet. Människor behöver kunna utveckla goda och hållbara relationer för att må bra och utvecklas. De behöver känna att det finns trygga relationer och personer till hands när de behöver stöd eller hjälp. Alla behöver andra som bryr sig, är goda förebilder samt visar omsorg och respekt för våra behov.
I skolan är anknytningen av fortsatt stor betydelse för relationsbyggande, lärande och hälsa, även om man inte använder begreppet lika mycket som i förskolan. När barn börjar skolan kan deras anknytningserfarenheter se olika ut. De allra flesta elever har fått nödvändig trygghet att bygga nya relationer på, men det finns också elever som behöver mer av medveten lyhördhet från vuxna när de går in i nya relationer.
När elever känner tillräcklig grad av trygghet kan de röra sig framåt, låta sig inspireras och följa sin nyfikenhet. Om tryggheten däremot saknas går energin till att försöka återupprätta den och fokus på skolarbetet blir lidande. Eleven kan känna sig orolig och utlämnad. Vuxna i skolan behöver också känna sig trygga för att knyta an och etablera relationer till sina kollegor.
Bakom anknytningen finns en princip som vi människor organiserar våra liv och olika situationer utifrån: vi försöker ha uppbackning bakifrån om det skulle uppstå problem. Rydén och Wallroth (2008) beskriver fenomenet på följande vis:
Det är inget häftigt med att vara försvarare, men alla som någon gång spelat fotboll eller sett fotboll vet att utan försvar står sig anfallarna ganska slätt. Man måste trygga bakåt innan man kan gå framåt. På samma sätt är det med bergsklättrare. De måste ha en organisation för basläger att återvända till när snöovädret omöjliggör fortsatt vandring uppåt.
Anknytning handlar om att ha denna trygghet i ryggen. Med den följer möjligheten att lämna en defensiv hållning och upptäcka omvärlden med tillförsikt, nyfikenhet samt en rimlig grad av risktagande.
O lika erfarenheter av anknytning redan från tidig ålder skapar olika mönster för hur vi förhåller oss till våra relationer och våra förväntningar gentemot andra människor. Det påverkar till exempel hur beroende och utlämnad inför andra man vågar vara. Om vi litar på att andra vill oss väl vågar vi komma nära och visa upp mer av oss själva. Vi tilllåter oss att utveckla förtrolighet och är beredda att exponera oss inför varandra.
En persons anknytningsmönster är dock inget som är för alltid givet. Genom erfarenheter av goda och omsorgsfulla relationer kan anknytningsmönstren förändras, tilliten öka och relationerna bli mer förtroliga under livets gång.
Den relationstäta skolan
Det är måndag morgon och Carlas pappa har kommit för att lämna sin dotter i skolan. Markus som arbetar på avdelningen går för att möta dem i hallen. Han ser på en gång att pappan ser sammanbiten och arg ut. Pappan säger till Markus:
”När jag kom i fredags för att hämta Carla fanns det ingen personal som jag kände igen. Den jag pratade med visste inte vem Carla var eller var hon var. Det duger inte! Det verkar inte heller vara någon ordning på gruppen. Jag kommer att prata med rektorn och klaga. Jag har påtalat brister förut, men det verkar inte bli bättre, snarare sämre.
Carla är bara sju år, hon måste ha trygga vuxna omkring sig som hon har en relation till! Hon kommer hem från skolan och berättar att det är väldigt stökigt i klassen och att några av de andra barnen inte är snälla mot henne. Den nya läraren verkar inte ha någon koll på klassen!”
Markus känner sig tillplattad men också arg inombords. Han arbetar som extra resurs åt ett annat barn på avdelningen och tänker att det är väl inte hans fel att det har varit stor omsättning på personal. Markus är ny och har bara träffat rektorn som hastigast när han blev anställd. Han har inte fått någon introduktion och är osäker på vad som förväntas av honom.
Markus känner inte de andra i arbetslaget ännu, men han förstår att han måste ta upp pappans utspel på eftermiddagens arbetslagsmöte. Han känner en klump i magen när han tänker på vad han måste göra och skulle behöva stöd av någon annan på avdelningen, men han känner dem inte.
Det är många relationer som behöver fungera i skolans värld och i exemplet ovan brister det i relationsbyggandet. Förtroendekapitalet är för magert på flera plan: Carlas pappa litar inte på att skolan tar hand om dottern på ett bra sätt och skapar trygghet för henne. Arbetslaget är inte stabilt nog och pappans bild är att Carlas klass inte verkar ha ett bra klimat. Markus som möter pappan känner inte sin chef och har inte fått någon introduktion. Han verkar inte känna sig trygg i arbetslaget heller.
Här behöver skolan arbeta med att stärka upp flera olika relationer och göra insättningar på förtroendekontot på flera håll. Det handlar om: elevernas relationer till klasskamraterna, lärarens relation till klassen, arbetslagets inbördes relationer, medarbetarens relation till chefen och skolans relationer till föräldrar. Personalomsättning, omorganisation och andra förändringar kan ha negativ inverkan på förtroendet. Då behöver skolan arbeta intensivt för att laga de skador som uppstått och återupprätta förtroendet.
Skolan är en plats där det pågår ett intensivt samspel mellan många människor, ibland på relativt liten yta. Eleverna har inte valt varandra
utan hamnat här eftersom skolan är obligatorisk för dem. Lärare och andra vuxna har visserligen valt skolan som arbetsplats, men i regel inte valt sina arbetskamrater. När människorna i skolan ska relatera till varandra blir vissa relationer av mer ytlig karaktär medan andra innebär att närma sig och lära känna varandra mer ingående. I somliga relationer finns dimensioner av beroende och ojämlikhet, till exempel mellan elev och lärare, eller chef och medarbetare. I andra strävar man efter att bli jämbördiga, även om det kan finnas olikheter som man behöver förhålla sig till.
Den relation som oftast hamnar i fokus när vi talar om skolan och elevernas lärande är den mellan lärare och elev. I lärarens professionella roll ingår att kunna bygga en relation som skapar goda förutsättningar för lärande till varje elev. Här finns mycket forskning som ger stöd för betydelsen av att läraren har en god relation till eleven.
Den nyzeeländske forskaren John Hattie fann i sin metastudie Synligt lärande (2014) att lärarnas relationer till eleverna har en större inverkan på deras akademiska resultat än socioekonomisk bakgrund, klasstorlek eller olika pedagogiska metoder.
Vad betyder det då att läraren har en god relation till eleven? Läraren ska ju inte vara som en förälder eller kompis, men det behövs tillit och engagemang, nyfikenhet och omsorg om eleven. Läraren kan skapa en känsla av trygghet samt hjälpa eleven att hitta sin plats i gruppen och därigenom ge förutsättningar för lärande.
Relationerna är det kitt som håller ihop skolan, får den att fungera och ger den liv. Antingen låter vi relationerna bli som de blir – eller så funderar vi på hur vi med större medvetenhet och en proaktiv inriktning kan medverka till att skapa och bygga relationer för skolans positiva utveckling. De olika relationerna i skolan är oräkneliga, hänger ihop och samverkar i komplexa mönster:
Vi har relationerna i klassen mellan eleverna, där några kanske ömsesidigt fördjupar nära vänskap, medan andra förblir mer på avstånd. Eleverna förväntas dock lära sig att kunna samarbeta med alla.
Relationerna mellan lärare och elever är centrala i skolans organisation. Dessa relationer är hierarkiska och bygger på lärares formella
ansvar och makt att lägga upp undervisningen för alla elevers bästa.
Läraren ansvarar för att bygga dessa relationer i syfte att förtjäna elevernas tillit och samarbete. Med vissa elever krävs ett mer omfattande arbete samt en större kreativitet och flexibilitet från lärarens sida.
Skolan har också relationer med varje elevs föräldrar. Naturligtvis är föräldrar också olika och behöver mötas på olika sätt. Här gäller det att skapa tillitsfulla relationer för att på bästa sätt kunna arbeta tillsammans för elevens utveckling. Ibland krävs ett större, förtroendeskapande arbete också här för att hitta ett gott samarbete.
Lärarna förväntas samverka sinsemellan för att på bästa sätt uppnå skolans mål. En förutsättning för detta är utvecklandet av goda arbetsrelationer, ett lagarbete som också innefattar en ömsesidig omsorg om varandra.
Relationerna mellan ledning och personal är också avgörande för att skapa en väl fungerande skola. Dessa relationer utgör en grund för att kunna leda arbetet, utveckla skolan och kunna kommunicera om vad skolan behöver. Vidare bidrar de till ett öppet samarbetsklimat och till att samla personalen kring olika frågor.
Skolan har även relationer utåt med det omgivande samhället och med olika samarbetspartner som exempelvis utbildningsförvaltning, socialförvaltning, förskola och gymnasium, barnmedicin och barnpsykiatri, polis, högskola, Skolverket, lokala föreningar etcetera.
Elevhälsans personal behöver utveckla inbördes relationer och kunna samarbeta med övrig personal på skolan. Samarbetsrelationer behövs även mellan undervisande personal och fritidspersonal, servicepersonal, expeditionspersonal, bespisningspersonal, elevassistenter och så vidare.
Samhörighet och tillhörighet
Begreppen samhörighet och tillhörighet anknyter till varandra och används ibland som synonymer. Enligt vårt sätt att se det skiljer de sig dock lite åt. Samhörighet står för en känsla av själslig gemenskap, att höra ihop och vara i positiv relation tillsammans med andra. Tillhörigheten betyder däremot mer att höra till en grupp eller en gemenskap.
Exempelvis kan man säga att ”Bosse tillhör klass 6B”, eller att ”Karin tillhör elevhälsoteamet”.
Samhörigheten är ett grundläggande behov hos människor och utgör en viktig del av den personliga identiteten. Det handlar om kamratskap, att ingå i en grupp eller att vara en del av en gemenskap. Vidare ger samhörigheten ofta positiva känslor som välbefinnande, trygghet, skydd, motivation och lojalitet. Känslan av samhörighet är något utöver tillhörighet – man kan formellt tillhöra en grupp utan att känna någon samhörighet.
Fredrik går i klass 4B, men känner sig inte hemma där. Han tycker att de andra eleverna är barnsliga och jämför sig med varandra hela tiden. Fredrik klagar ofta över magont hemma och ber sina föräldrar att sjukanmäla honom. Han skulle gärna vilja hitta en kompis i skolan.
Ofta men inte alltid går tillhörigheten och känslan av samhörighet ihop. Tillhörigheten blir ibland en ingång till formella sammanhang som klass, arbetslag eller familj, där samhörighet kan skapas och relationer byggas.
Att ha kul tillsammans och dela glädje påverkar samhörigheten positivt. Ritualer, aktiviteter och övningar används ofta för att medvetet skapa samhörighetskänsla eller ”vikänsla”. Gemensamma utflykter, fotbollsmatcher mellan lärare och elever eller personalgruppens afterwork är exempel på sådana aktiviteter. Vissa undervisningsformer och en meningsfull rastverksamhet kan också skapa möjligheter för eleverna att lära känna varandra bättre.
Känslornas betydelse för relationerna
Känslornas funktion är att vägleda oss i våra beteenden och i vårt tänkande. Känslorna styrs av det vi uppfattar genom våra sinnen, men vi har också möjlighet att påverka våra känslor genom att stanna upp, reflektera och sätta ord på dem. Relationer påverkas av, och påverkar, våra känslor. Känslorna kan ibland få oss att dra förhastade slutsatser om varandra och leda oss fel i våra relationer.
Genom att få bättre koll på våra känslor kan vi använda dem för att orientera oss i relationsbyggandet. Vi lär oss stå emot och styra impulser som väcks av affekter och känslor. En del beteenden är mindre socialt accepterade eller ibland kanske till och med förbjudna. Målet är att känslorna ska vägleda oss, inte ta över. Vissa känslor bör få sjunka in, man kan behöva sova på saken, bearbeta eller reflektera över dem.
Starka känslor kan slå ut tankeförmågan och försämra förmågan till sund och ”nykter” reflektion. Ord och handlingar leder ibland till att relationer skadas. Det går oftast mycket fortare att förstöra en relation än att bygga upp den. Det finns strategier som både lärare och elever kan använda för att reglera känslor. Man kan behöva ta en paus och gå undan, ta djupa andetag eller använda lugnande självprat. Ett annat bra sätt att lugna ner en stark känsla är att sätta ord på den (”name it to tame it”). Då aktiveras de mer kognitiva delarna av hjärnan (frontala cortex) vilket kan hjälpa till att balansera aktiviteten i känslohjärnan.
Att reglera våra känslor blir lättare om vi har tillgång till ord för att nyansera olika känslor. Därför är det bra om barn tidigt får en vokabulär för känslor. Att vara lyhörd för elevernas känslor och vägleda dem är ett sätt att utveckla relationerna med eleverna. Budskapet kan vara att alla känslor måste få finnas, men vi måste tänka oss för hur vi lever ut dem.
På kommande sidor följer några exempel på känslor och känslomässiga tillstånd som påverkar relationerna i skolans miljö. Man talar ofta om positiva och negativa känslor. Känslor är egentligen aldrig negativa i sig, men vissa känslor kan upplevas som mer besvärande än andra.
Exempel på positiva känslor
En önskvärd känsla är glädjen. Glädje tar sig olika uttryck. Både läraren och eleven kan till exempel uppleva kompetensglädje. Tänk på läraren som har genomfört en lyckad lektion i engelska där hen hade hela klassen med sig, eller eleven som äntligen lyckats knäcka läskoden. En viktig känslomässig upplevelse är stoltheten över att ha klarat av något svårt eller tillfredsställelsen över att ha lyckats hjälpa någon annan.
Att känna kollektiv, gemensam glädje påverkar känslan av samhörighet och stärker viljan att arbeta tillsammans. Dessutom kan det vara frigörande för individerna i gruppen.
»Det har hänt något spännande i vårt arbetslag. Vi har roligt tillsammans! Jag känner att jag kan vara mer lekfull och kreativ nu.«
Nyfikenhet och intresse är känslor som både inbjuder till lärande och öppnar för relationsbyggande. När människor är intresserade av varandra och nyfikna, då vill man veta mer om andra och lära känna dem bättre. Dessa känslor är naturligtvis också en bra grund för lärandet.
Claes som är lärare i matematik är mån om att avsluta varje lektion med en positiv cliffhanger inför nästa lektion. Claes vill skapa intresse och positiv förväntan hos sina elever och uppmuntra dem att ta nästa steg i matematikens värld.
En viktig fråga är hur skolan kopplar lärande till elevernas olika intresseområden och erfarenheter och bygger vidare på dem för att öka motivationen. Sådan elevcentrerad undervisning kan också bidra till att utveckla relationerna mellan lärare och elever.
Exempel på negativa känslor
De känslor och känslouttryck som ofta klassas som mer negativa är (precis som alla känslor) viktiga vägvisare. De kanske ger oss information om att något inte står rätt till och behöver förändras. Problemet med dessa känslor är att de kan upplevas som så obehagliga att vi för-
söker undvika dem innan vi förstått vad de vill kommunicera till oss själva och andra. Istället för att stanna upp kanske vi försöker fly från känslan, förneka eller släta över den.
Ilska är en känsla som hjälper oss att hävda oss själva, hantera oförrätter eller undanröja hinder. Men den kan också riskera att övergå till aggressivitet och förstöra relationer eller leda till att konflikter trappas upp. Nära förbundet med ilskan finns andra känslomässiga tillstånd som besvikelse – när något inte blir som vi tänkt oss, och frustration –när vi till exempel misslyckas med något vi kämpat hårt för.
I relationer till andra behöver vi kunna uttrycka ilskan på ett konstruktivt sätt. Vuxna i skolan är förebilder för eleverna när det gäller att ta kommandot över ilskan istället för att överväldigas av den. Det är ofrånkomligt att både elever och lärare blir arga. Känslan behöver tolereras och få plats, men negativa effekter av ilska, som aggressivitet med avsikt att hota eller skada, behöver förebyggas och motverkas.
Rädsla hjälper oss att undvika faror och riskfyllda situationer. Elever kan av olika orsaker vara rädda för att hamna utanför gemenskapen av olika skäl – för att man har ”fel” klädsel, har svikit någon eller att man blir betraktad som dum eller avvikande. Ibland är elever rädda för andra elever eller för vuxna. Att framkalla rädsla hos andra kan tyvärr också mer eller mindre medvetet användas som maktmedel. Det händer att lärare är rädda för elever, till exempel om hen upplever eleven som oberäknelig. Vissa gånger har läraren inte hunnit (eller lyckats) bygga en förtroendefull relation till eleven. För en lärare kan rädsla exempelvis handla om att inte ha kontroll över gruppen, att känna osäkerhet inför betygssättning eller oro inför samtal med kritiska föräldrar.
En vanlig känsla i skolan är rädslan för att misslyckas. Det ligger på något sätt i skolans natur, där man ska lära sig, följa regler, klara av uppgifter och svara rätt på frågorna. På sikt ska eleverna klara av studierna och få godkända betyg. Rädsla för att hamna utanför gemenskapen kan vara en drivkraft bakom mobbning som gruppfenomen. I det fallet omvandlas rädslan till aggression som riktas mot en syndabock.
Att inte lyckas med det man planerat eller när saker och ting inte blir som man tänkt sig kan skapa känslor av ledsnad och besvikelse. Dessa känslor får oss ibland att dra oss undan kontakt med andra. Den som är ledsen eller besviken kan behöva stöd och tröst för att härbärgera känslorna och kunna komma tillbaka. Samtidigt är det viktigt att lära sig klara av motgångar och besvikelser på egen hand.
Att inte klara av något eller upplevelsen av misslyckande kan framkalla känslor av skam. Skam är en känsla som det inte pratas så mycket om. Det ligger kanske i dess natur: man skäms för att skämmas och försöker undvika att visa vad man känner. Men skammen finns där ändå och den påverkar relationerna i skolan. Känslan är kopplad till att exponeras inför andra, att bli ertappad, avslöjad eller i värsta fall utesluten. Eleverna skäms ibland när de inte förstår eller svarar fel på frågor. Skam brukar också hänga ihop med hur man tror att man uppfattas av andra (klädsel, utseende med mera). Läraren å sin sida kan känna skam för att ha tappat kontrollen över sin klass eller inför sin oförmåga att tygla känslouttryck.
Liksom alla andra känslor fyller skam en funktion för oss människor. Känslan hjälper oss att hålla oss inom rimliga gränser i samvaron med andra, så att vi inte hamnar utanför flocken.
Vi behöver dock se upp så att skammen inte antar destruktiva former och hämmar relationsbyggandet. Ett steg i rätt riktning är att våga sätta ord på känslan. Ibland kan skam användas för att korrigera beteende på ett sätt som kan få hämmande konsekvenser: ”Att du inte skäms!” eller ”Ska man behöva skämmas för er!” I sådana situationer är det mer hjälpsamt att använda jag-budskap och säga: ”Jag blir arg när du …” eller ”Jag kände mig besviken när …” Är vi stränga mot oss själva och tycker att vi bara duger om vi är perfekta är risken större att vi känner skam. Kanske behövs lite självmedkänsla och självdistans, med insikt om att det är naturligt att göra fel ibland om man vill lära sig något. Misslyckande är en naturlig del i allt lärande.
Blandade känslor
Välbefinnande är något som allmänt eftersträvas i skolan. Välbefinnande är nära kopplat till känslor av trygghet, gemenskap och samhörighet. Goda relationer till vuxna och kamrater påverkar elevernas känsla av välbefinnande, medan brister och komplikationer i relationer tvärtom ofta bidrar till stress och känsla av utanförskap. Lärande kan bidra t ill ökat välbefinnande och ökat välbefinnande kan också bidra till bättre lärande.
Positiv förväntan är ett tillstånd som får oss att må bra. Motsatsen är negativ förväntan som ofta skapar oro. Förutsägbarhet i relationer kan bidra till trygghet. Därför är det viktigt att i möjligaste mån förbereda elever inför nya situationer och möten med nya lärare.
Avund är något som kan finnas både mellan elever och mellan vuxna på en skola. Elever kan känna avund gentemot personer de uppfattar som mer populära eller som lyckas bättre i skolarbetet. Känslan leder ibland till negativa beteenden som att sabotera för andra eller baktala dem. Elever som jämför sig med andra börjar kanske tvivla på sin egen förmåga och känner sig underlägsna. Vuxna på en skola kan också påverkas av avund och till exempel uppleva att andra lyckas bättre med sin under visning, favoriseras av chefen eller är mer populära hos kollegorna. Skuld är ett tillstånd som i bästa fall hjälper oss att uppmärksamma något som behöver rättas till i relation till andra. Elever kan känna skuld över saker de gjort eller sagt, eller över att ha varit passiva åskådare till att andra elever utsatts för mobbning. Ibland blir skulden tung att bära på egen hand och då är det ofta befriande att få lätta sitt samvete. Lärare kan uppleva skuld över att ha försummat, inte hunnit med eller missat att uppmärksamma elevernas behov. Av naturliga skäl är det svårt för en lärare som undervisar många elever att ha fokus på alla hela tiden, särskilt om några elever i gruppen kräver stor uppmärksamhet. Första steget är att bli medveten om sin känsla av skuld, sätta ord på den och fundera över om det går att göra något åt situationen.
Stress är ett känslomässigt tillstånd som är kopplat till fysiska reaktioner och som ibland leder till psykosomatiska symtom. Upplevelsen av att inte hinna med alla relationer, vara överbelastad med förvänt-
ningar och krav och inte få tid till återhämtning ger upphov till stress.
Man försöker dölja känslan av att inte ha presterat tillräckligt och biter ihop. Lärare kan bli utmattade av stressen och tvingas sjukskriva sig, eleverna kan få svårt att orka med skolan och stannar hemma.
Attraktion och förälskelse påverkar också relationerna i skolan ibland. Elever blir förälskade i varandra och det uppstår kärleksrelationer. Elever kan även vara retsamt flörtiga gentemot lärare och försöka göra dem smickrade eller förlägna. Det händer att elever blir förälskade i sina lärare, liksom det omvända. Här behövs tydliga gränser i relation till tonåringars sårbarhet. Naturligtvis kan det också uppstå attraktion mellan vuxna som arbetar på en skola, vilket kan påverka relationerna i kollegiet.
Det allmänna skolklimatet påverkar vilka känslor som florerar där – det är ju ett välbekant fenomen att känslor smittar. En intressant fråga för pedagogerna är hur de kan skapa ett känslomässigt skolklimat som gynnar relationsbyggandet och det gemensamma lärandet. Vissa känslor behöver stimuleras och uppmuntras medan andra känslor behöver tas om hand för att kunna uttryckas på ett mer konstruktivt sätt.
Läraren upplever ibland otillräcklighet inför att inte kunna hjälpa alla elever att nå godkända betyg eller skämmas för att inte kunna hålla ordning på klassen. Rektor känner ofta stress över kraven på att organisera hela skolan och samtidigt hålla sin budget. Pressen på att lyckas och rädslan för misslyckande genomsyrar på olika sätt tillvaron för alla inblandade. Rädslan för att misslyckas i skolan kanske till och med har ökat i takt med att kraven på att uppvisa resultat kommit allt mer i fokus. Den procentuella andelen elever med godkända betyg är numera ett mått på om skolan lyckats eller misslyckats. Skolan är satt under press från olika håll och det höjs ofta kritiska röster om dess tillstånd. Allt sammantaget kan antas leda till olika känslomässiga reaktioner som i sin tur påverkar relationerna i skolan.
Närvaro i relationen
Relationer kan skilja sig i autenticitet och närhet. Den österrikiskisraeliska religionsfilosofen Martin Buber beskrev två olika sätt att relatera till andra människor. Det ena sättet kallade han jag-du-relation, och det innebär att anlägga ett närvarande förhållningssätt till den andre. Här kan verkliga möten ske. Man relaterar till den andre som ett du, är öppen för den andres subjektiva berättelser, nyfiken på vem den andre är och beredd att lyssna. Man hyser respekt för den andres unika person. Samspelet i jag-du-relationen är inte planerat utan mer oförutsägbart – man vet inte på förhand vart samspelet eller relationen leder. Utveckling och förändring är möjlig för båda parter i relationen. Denna typ av relationer uppstår både i lek och förtroliga samtal.
Det andra sättet att relatera kallade Buber för jag-det-relation. Då betraktar man den andre mer som ett objekt bland andra objekt. Den andre ses inte som en unik människa utan färgas av jagets förutfattade meningar och antaganden. Kommunikationen och samspelet med den andre tenderar att bli mer av monologer än verkliga dialoger.
Evelyn är lärare i en fjärdeklass och har svårt att få kontakt med en pojke i klassen. Enligt Evelyn agerar pojken ofta underligt och oförutsägbart. Han säger ibland saker som inte passar in i sammanhanget och försvinner utan förvarning ut från klassrummet. ”Jag kan inte lämna klassen för att jaga honom!” säger Evelyn. ”Jag förstår mig inte på honom. Vad handlar det här om? Här behövs en utredning!” Evelyn pratar med skolsköterskan för att be henne ta upp eleven i elevhälsoteamet och sedan ordna en remiss för neuropsykiatrisk utredning.
I exemplet finns en risk att läraren Evelyn fjärmar sig från eleven. Redan innan eleven utretts för att eventuellt få en diagnos har läraren gjort antagandet att detta är en elev som hon inte förstår sig på och inte kan få en djupare relation till.
Det är omöjligt att alltid relatera till alla andra som jag–du och vara 100 procent närvarande i alla relationer. För att göra världen greppbar, ordnad och förutsägbar behöver vi ibland generalisera och göra antaganden. Som pedagog hinner man helt enkelt inte gå på djupet med
alla elever. Vi behöver också ta ett steg tillbaka för att kunna reflektera och se helheten. Ibland behöver vi tala till andra utan möjlighet att tala med dem. Men för att bygga förtroliga relationella band behöver människor mötas i mellanområdet mellan jag och du.
Ett försök att etablera en jag–du-relation i exemplet ovan (s.22)
skulle vara att Evelyn, trots svårigheterna att få kontakt, gjorde sig nyfiken på eleven och försökte förstå, genom att tänka eller säga: ”Här är jag – vem är du?” snarare än ”Här är jag – vad är det här? (som i ”Vilken diagnos är det?”).
Bygga fungerande relationer
Förmågan att bygga väl fungerande relationer är inget vi föds med. Det behövs sociala och emotionella färdigheter för att kunna samarbeta, lära av andra, få vänner, leka tillsammans, bilda familj och fungera på en arbetsplats. Dessa färdigheter lärs in, tränas och finslipas i relationer under hela livet och ingår i det som kan sammanfattas som relationskompetens.
I skolan pågår ständigt möten och aktiviteter där sociala och emotionella färdigheter används och tränas i relationer. Lärare har nytta av dem när de under visar, leder gruppen och samarbetar med kollegor och föräldrar, medan eleverna behöver dem i sitt lärande och relationsbyggande, både med vuxna och kamrater.
Här följer exempel på ett antal sådana färdigheter som påverkar relationsbyggande både för eleverna och lärarna, och vad de innebär:
• självrefleKtion – att kunna reflektera över sina egna tankar och känslor och ställa sig lite utanför sig själv. Läraren kan utveckla sin relationskompetens genom att reflektera över sina egna känslor, tankar och handlingar. Hen kan visa vägen för eleverna genom att sätta ord på tankar inför dem samt uppmuntra dem att reflektera. Elevernas reflektionsförmåga har betydelse både för deras lärande och relationsbyggande.
• MentaliseringsförMåga behövs för att kunna se sig själv utifrån. Mentalisering innebär dels att kunna förstå sina egna känslor och tankar, dels att inse att andra också har ett inre liv med tankar och känslor som kanske skiljer sig från de egna. Mentalisering är i sin tur en förutsättning för att utveckla empati, det vill säga förmågan att leva sig in i andras känslor, tankar och perspektiv. För att visa empatisk förmåga behövs omsorg om andra (det som på engelska kallas compassion).
• självMedvetenhet – att vara uppmärksam på sina egna känslor, tankar och värderingar och förstå hur detta påverkar relationer till andra.
• självreglering – färdigheter som behövs för att styra känslor, tankar och beteenden. Man behöver kunna kontrollera impulser, arbeta mot mål och motivera sig själv för att bygga fungerande relationer till andra.
• social Medvetenhet – att kunna överblicka sociala situationer och förstå vilka normer och regler som gäller i ett nytt sammanhang. Det handlar också om att kunna läsa av och tolka andras beteenden i olika situationer.
• positiv självhävdelse – att kunna hävda sig själv i samspelet med andra, samtidigt som man visar hänsyn inför andras behov.
• ansvarstagande – att i relationsbyggandet ta ansvar för sina handlingar gentemot andra och vara någon som det går att lita på.
• lyssnande och förmåga att KoMMunicera kräver relationsskapande färdigheter som kan tränas och finslipas.
• När det uppstår dilemman i det sociala samspelet behövs en social probleMlösningsförMåga för att förhindra missförstånd och att konflikter trappas upp.
Det är genom handlingar i de mellanmänskliga relationerna som vi kan läsa av hur individer tillämpar sociala och emotionella färdigheter.
De färdigheter som räknats upp här ovan är aldrig renodlade och separerade, utan de överlappar varandra och används samtidigt. att fundera över:
• Hur kan ovan nämnda färdigheter (se s. 24) tränas i skolan?
• Tänk på en person som du tycker är särskilt bra på att bygga förtroendefulla relationer. Nämn några saker som den personen gör för att skapa tillit.
• Hur kan du vägleda eleverna känslomässigt så att det gynnar deras skolarbete?
• Vilka sociala och emotionella färdigheter ser du i din klass? Vad behöver utvecklas och vad kan du göra i din roll?
Skolan är en plats där det pågår ett intensivt samspel mellan många personer, ibland på liten yta. Att utveckla relationerna är grunden för att eleverna ska vara redo att lära nytt och för att kollegorna i arbetslaget ska kunna utveckla ett stöttande samarbete med varandra. Det sociala och det akademiska lärandet är två oskiljaktiga, ömsesidigt beroende delar av skolans vardag.
Samspelet mellan lärare och elev är ofta i fokus när relationer i skolan kommer på tal. I boken beskrivs dessutom hur elevgruppen, kollegorna, föräldrarna, skolledningen och annan personal genom ömsesidig interaktion bildar en helhet av relationer som bidrar till skolans utveckling.
Författarna vill ge läsaren större förståelse och verktyg för att kunna navigera i relationernas kraftfulla dynamik. Målet är relationsbyggande som bereder väg för lärande, utveckling och välmående på hela skolan.
I boken finns många verklighetsbaserade exempel med reflektionsfrågor som utgör en grund för egen reflektion men även till diskussioner kollegor emellan.
Ur innehållet:
• Skapa ett gynnsamt känslomässigt klimat för lärande
• Reflektera över sig själv som lärare
• Elevgruppens utveckling
• Arbetslagets dynamik
• Föräldrasamarbetets möjligheter och utmaningar
björn gíslason är leg. psykolog, föreläsare och författare. lars löwenborg är leg. psykolog, psykoterapeut, föreläsare och författare. Båda författarna har arbetat många år i både förskola och skola.
