MARIANN EDGAR BUDDE
KĂRLEKENS VĂG
omvĂ€ ndelseâ
lĂ€randeâ
bönâ
tillbe d janâ
vĂ€l signelseâ
attgĂ„â
vil a
Verbum AB
Box 225 43, 104 22 Stockholm 08-743 65 00 verbum.se
© 2019 Mariann Edgar Budde Engelska originalets titel: Receiving Jesus â The Way of Love
© Svenska upplagan 2025 Verbum AB
Texter ur Bibel 2000 © Svenska BibelsÀllskapet
Omslag: Anna Larsson Omslagsfoto: Neil Turner.
Inlaga: Aina Larsson/SĂ€ttaren
ĂversĂ€ttning: Erik Berggren
Första upplagan, första tryckningen
Tryck: ADverts, Lettland 2025
ISBN 978-91-526-0231-7
Genom att Ätervinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. LÀgg hela boken i pappersinsamlingen, sÄ blir den till nya pappersprodukter. Ett alternativ Àr att ge boken vidare till nÄgon annan som vill lÀsa den.
InnehÄll
Förord 7
Inledning 11
1. OmvÀndelse 21 Pausa, lyssna och vÀlja att följa Jesus
2. LĂ€rande 41
Reflektera över Bibelns texter varje dag, sÀrskilt över Jesu liv och undervisning
3. Bön 57 Dagligen fördjupa nÀrvaron med Gud
4. Tillbedjan 71 Möt varandra varje vecka för att tacka, prisa och vara tillsammans med Gud
5. VÀlsignelse 83 Dela tro och ge och tjÀna osjÀlviskt
6. Att gÄ 93 Korsa grÀnser, lyssna pÄ djupet och leva som Jesus
7. Vila
Ta emot Guds gÄvor av nÄd, frid och ÄterhÀmtning
Epilog
Förord
Hösten 2023 blev kardinal Anders Arborelius och jag inbjudna av Katolska universitetet i Amerika (Catholic University of America) i Washington DC för att tala om karmelitisk spiritualitet, bland annat med anledning av att min bok ThérÚse och Martin just hade utgivits pÄ engelska i USA. Under besöket i Washington fick jag tillfÀlle att möta biskop Mariann Edgar Budde frÄn Episkopalkyrkans stift i Washington. Mötet var betydelsefullt, sÀrskilt med tanke pÄ att Svenska kyrkan och Episkopalkyrkan i USA nyligen hade undertecknat en överenskommelse om fördjupad ekumenisk samverkan.
Under vÄrt samtal berÀttade biskop Mariann om hur hon vid flera tillfÀllen som biskop har tvingats vara modig, till exempel i samband med protesterna efter George Floyds död. Han var en afroamerikansk man som dog efter ett polisingripande, vilket utlöste protester mot polisbrutalitet och rasism. Hon kritiserade polisens anvÀndning av tÄrgas och insatsen frÄn nationalgardet för att rensa omrÄdet kring S:t Johns kyrka nÀra Vita huset. Insatsen genomfördes för att möjliggöra att president Donald Trump kunde posera för ett foto framför en av episkopalernas kyrkor. I sin bok How We Learn to Be Brave har biskop Mariann bland annat beskrivit denna hÀndelse.
VÄrt möte blev personligt, och biskop Mariann berÀttade
att hon har en nÀra relation till Sverige genom sin mor som kommer frÄn SkÄne. Hon har besökt Sverige flera gÄnger för att uppleva landet och trÀffa slÀktingar. Innan hon blev biskop arbetade hon under mÄnga Är som kyrkoherde och med andlig vÀgledning. Hon bÀr en stark övertygelse om att Jesus kallar sina efterföljare att strÀva efter rÀttvisa och fred samt att respektera varje mÀnniskas inneboende vÀrdighet.
Ett tillfÀlle dÄ hon var tvungen att visa mod var under vÄren 2025 dÄ hon i en gudstjÀnst i Washingtons katedral efter presidentinstallationen predikade om samhÀllets enhet och uppmanade presidenten att visa barmhÀrtighet för utsatta grupper.
I denna bok delar biskop Mariann med sig av sitt personliga och teologiska engagemang för en tro som bÄde Àr livgivande och rotad i kÀrlekens kraft. Hon beskriver sju övningar i boken Liv i Kristus: omvÀndelse, lÀrande, bön, tillbedjan, vÀlsignelse, att gÄ och vila. Hon visar hur dessa steg kan leda till ett djupare andligt liv och hjÀlpa oss att följa Jesus pÄ kÀrlekens vÀg. Genom dessa övningar delar hon bibliska berÀttelser, visdom frÄn den kristna traditionen och sina egna personliga erfarenheter av andlig tillvÀxt.
Den svenska kontexten prÀglas av en rik tradition av kyrkligt och socialt engagemang, men ocksÄ av en pÄgÄende dialog mellan tro och sekularisering. I detta sammanhang framstÄr biskop Marianns budskap som bÄde utmanande och inspirerande. Hon uppmuntrar oss att reflektera över vad det innebÀr att ta emot Jesus som kÀrlekens förkroppsligande och att leva ut denna kÀrlek i vÄr vardag.
Episkopalkyrkans perspektiv, som biskop Mariann representerar, förenar djup andlighet med ett tydligt engagemang för social rÀttvisa. För oss i Sverige kÀnns denna kombination av inre omvandling och yttre handling sÀrskilt angelÀ-
gen, inte minst i frÄgor som rör inkludering, klimatansvar och mÀnskliga rÀttigheter.
Biskop Mariann skriver med ödmjukhet och tydlighet vilket gör hennes texter bĂ„de pastoralt inkĂ€nnande och profetiskt utmanande. Hennes budskap Ă€r en pĂ„minnelse om att evangeliet inte bara handlar om att tro, utan ocksĂ„ om att Ă€lska â i tanke, ord och handling. Det Ă€r min förhoppning att denna bok ska inspirera till fördjupad tro, och att de sju övningarna ska hjĂ€lpa lĂ€saren att upptĂ€cka nya sĂ€tt att följa kĂ€rlekens vĂ€g i det egna livet och i vardagliga sammanhang.
Karin Johannesson biskop i Uppsala stift
Inledning
Jag Àr den sanna vinstocken, och min fader Àr vinodlaren. Varje gren i mig som inte bÀr frukt skÀr han bort, och varje gren som bÀr frukt ansar han, sÄ att den bÀr mer frukt. Ni Àr redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, sÄ blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bÀra frukt av sig sjÀlv om den inte sitter kvar pÄ vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte Àr kvar i mig.
Joh 15:1â4
I december 2017 inbjöd biskopen och preses för Episkopalkyrkan, Michael Curry, en liten grupp ledare frÄn Episkopalkyrkan för att hjÀlpa honom att reflektera över en frÄga som bekymrade honom.1
Vi i Episkopalkyrkan har i Äratal inspirerats av biskop Currys predikningar, lÄngt innan hans predikan vid det kungliga bröllopet mellan prins Harry och Meghan Markle dÀr han lyfte kÀrleksbudskap till vÀrldens scen. Sedan han valdes till vÄr kyrkas företrÀdare 2015 har han predikat och undervisat runt om i landet och uppmanat medlemmarna i Episkopalkyrkan att förnya sitt engagemang för Jesus och hans kÀrleksbudskap för vÀrlden. EnergivÄgen bÄde inom och utanför Episkopalkyrkan har varit stark. Biskop Curry
vill inget annat Ă€n att tala om Jesus, den som Gud sĂ€nde för att visa oss alla hur vi ska leva och Ă€lska. Han Ă€r i sig sjĂ€lv en impuls för vĂ€ckelse. âKyrkan Ă€r inte en institutionâ, pĂ„minner han oss vid varje tillfĂ€lle, âkyrkan Ă€r en rörelseâ. Varje gĂ„ng han talar jublar vi i Episkopalkyrkan. Men vad innebĂ€r det egentligen?
Vid vĂ„rt möte i december 2017 ville Michael Curry tala om evangelisationsstrategi. Ăven om det finns lysande exempel pĂ„ andlig vitalitet och tillvĂ€xt i vissa episkopala församlingar runt om i landet kĂ€mpar mĂ„nga av vĂ„ra församlingar helt enkelt för att kunna överleva. Ăven nĂ€r vi ser vĂ„ra starkaste församlingar Ă€r de övergripande nedgĂ„ngstrenderna nedslĂ„ende. Trots biskop Currys nuvarande offentliga framtrĂ€dande Ă€r det mĂ„nga i USA som saknar kĂ€nnedom om oss. Majoriteten av mĂ€nniskor under femtio Ă„r har ingen aning om vilka vi Ă€r eller vilka vĂ„ra djupaste förhoppningar Ă€r för vĂ€rlden. TyvĂ€rr förblir Episkopalkyrkans skatt för mĂ„nga dold under tĂ€cket av institutionell nedgĂ„ng.
Under tvÄ dagar bad vi och funderade tillsammans över hur vi bÀst kunde vara trogna Jesus och hans kyrka. Vad mer kunde biskop Curry göra för kyrkan? Vad skulle vi kunna göra för att inte bara sÀkerstÀlla vÄra kyrkors överlevnad?
Hur kunde vi istÀllet fÄ dem att blomstra som levande andliga gemenskaper och vara övertygande vittnesbÀrare för Jesu kÀrleksbudskap?
En del av problemet sa vi till oss sjÀlva var att vi i Episkopalkyrkan Àr tveksamma till att prata om tro. Vi inbjuder nÀstan aldrig vÄra vÀnner och grannar att delta i gudstjÀnster eller smÄgruppssamlingar. Dessutom verkar vi vara överdrivet bundna vid vÄra egna preferenser för gudstjÀnstformer. Vi vill gÀrna tÀnka pÄ vÄra kyrkogemenskaper som varma, vÀlkomnande och inkluderande. Med tanke pÄ vÄr institutionella nedgÄng Àr det högst osannolikt att andra
upplever oss som vi önskar. Vid vÄrt möte erkÀnde vi att nedgÄngstrenderna tyder pÄ att Episkopalkyrkan inte Àr ett sÀrskilt övertygande vittne för evangeliet. Det Àr tydligt att vi behöver göra mer Àn att bara anstrÀnga oss för att synas, och vara mer vÀlkomnande.
Efter flera timmars samtal frĂ„gade nĂ„gon i vĂ„r grupp vad biskop Curry oroade sig mest för. âJag oroar mig förâ sade biskop Curry stilla, âatt majoriteten av mĂ€nniskorna i vĂ„ra kyrkor inte sjĂ€lva kĂ€nner till Guds ovillkorliga kĂ€rlek. Jag misstĂ€nker att anledningen till att de Ă€r tveksamma till att tala om Jesus beror pĂ„ att de inte kĂ€nner honom som sin personliga Herre och FrĂ€lsare.â Han gjorde en paus. âHur kan vi dela det vi sjĂ€lva inte har?â
Rummet blev tyst. Jag kom att tÀnka pÄ nÄgot jag nyligen hade lÀst i en bok om grunderna i den kristna tron. Boken Àr skriven av metodistpastorn Adam Hamilton och handlar om hur kristna upplever den heliga Anden:
NÀr vi talar om den helige Ande eller Guds Ande talar vi om Guds aktiva verk i vÄra liv; om Guds sÀtt att leda oss, vÀgleda oss, forma och utveckla oss; om Guds kraft och nÀrvaro som tröstar och uppmuntrar oss och gör oss till de mÀnniskor Gud vill att vi ska vara. Anden Àr Guds röst som viskar, lockar och kallar oss. Och nÀr vi lyssnar till denna röst och formas av denna kraft, upptÀcker vi att vi blir som mest fullt och autentiskt mÀnskliga.2
Hamilton fortsÀtter:
Jag tror att mÄnga kristna lever andefattiga liv, ungefÀr som nÄgon som lider brist pÄ sömn, nÀring eller syre.
MÄnga kristna har inte fÄtt undervisning om Anden eller blivit uppmuntrade att söka Andens verk i sina liv.
Som ett resultat blir vÄra andliga liv nÄgot kraftlösa nÀr vi försöker leva det kristna livet enbart med vÄr egen styrka och visdom.3
NÀr jag hörde biskop Curry tala och mindes Adam Hamiltons ord var det som om Gud höll upp en spegel framför mitt ansikte. Jag var tvungen att erkÀnna för mig sjÀlv och inför
Gud att jag de flesta dagar försöker leva och leda utifrĂ„n min egen kraft och visdom. Under mer Ă€n trettio Ă„r som prĂ€st har min instinktiva instĂ€llning varit att anta att allt hĂ€nger pĂ„ mig. Intellektuellt vet jag att detta inte Ă€r evangeliet. Aldrig nĂ„gonsin sĂ€ger Jesus: âAllt hĂ€nger pĂ„ dig.â I stĂ€llet sĂ€ger han saker som: âJag Ă€r vinstocken, ni Ă€r grenarna.â Han Ă€r vĂ„r styrkas kĂ€lla. Vi Ă€r grenarna som endast kan dela det vi fĂ„r frĂ„n honom. ĂndĂ„ rĂ€cker det inte med insikten: Som kristen â och sĂ€rskilt som ledare för andra kristna â behöver jag dagliga pĂ„minnelser och erfarenheter av den grundlĂ€ggande sanningen att jag inte kan göra nĂ„got utan Jesus.
Biskop Curry berÀttade för oss att han ville Àgna sina ÄterstÄende Är som vÄr andlige ledare att hjÀlpa alla mÀnniskor att erfara Guds kÀrlek som blivit kÀnd för oss i Jesus. Han ville ocksÄ uppmuntra oss att följa Jesus pÄ kÀrlekens vÀg. Han ville att Episkopalkyrkan skulle vara kÀnd för sitt engagemang att följa Jesu kÀrleks vÀg. Vi var eniga i vÄr önskan att delta i detta arbete. Tillsammans drömde vi om hur en andlig livsregel för Episkopalkyrkan skulle kunna se ut. Kretsen vÀxte snart och inkluderade nÄgra av de mest talangfulla lÀrarna, författarna och predikanterna i Episkopalkyrkan. Ur ett alldeles sÀrskilt rikt samarbete föddes boken Liv i Kristus.
En andlig livsregel
Begreppet âen livsregelâ Ă€r helt enkelt ett religiöst sprĂ„k för nĂ„got vi alla gör nĂ€r vi bestĂ€mmer oss för att rikta medvetna anstrĂ€ngningar till ett övergripande mĂ„l. Den typ av mĂ„l som en livsregel pekar pĂ„ Ă€r inte en prestation, utan snarare ett sĂ€tt att vara i vĂ€rlden. Det Ă€r till exempel i en akademisk miljö möjligt att klara en tentamen genom att plugga intensivt kvĂ€llen innan, men att verkligen behĂ€rska ett Ă€mne krĂ€ver kontinuerliga studier över tid. En livsregel innebĂ€r att följa dagliga rutiner som kan leda till sĂ„dan fördjupning. NĂ€r det gĂ€ller fysisk hĂ€lsa Ă€r det möjligt att gĂ„ ner i vikt genom en svĂ€ltdiet, men varaktig hĂ€lsa krĂ€ver dagliga vanor av rĂ€tt kost och motion. Dessa vanor utgör en livsregel för vĂ„r hĂ€lsa. PĂ„ samma sĂ€tt, om vi vill ha en sund relation till pengar skulle en ekonomisk livsregel innebĂ€ra att anta en budget och leva inom dess ramar.
En andlig livsregel bestÄr av specifika övningar som hjÀlper oss att uppmÀrksamma och svara pÄ Guds nÀrvaro. Det handlar om en medveten anstrÀngning frÄn vÄr sida att vara öppna för Guds kÀrlek i Jesus och ta emot den kÀrleken. DÀrefter handlar det om att ge vidare denna kÀrlek till andra, sÄ som vi kÀnner oss kallade. Om vi hÄller fast vid nÄgra grundlÀggande andliga övningar över tid formar de gradvis vÄr karaktÀr och pÄverkar riktningen i vÄra liv.
Författaren Brian McLaren beskriver kraften i andliga övningar:
Andliga övningar Àr handlingar inom vÄr kontroll som hjÀlper oss att minska gapet mellan den karaktÀr vi vill ha och den karaktÀr vi faktiskt utvecklar. Det handlar om att överleva vÄra tjugo-, fyrtio- eller ÄttioÄrsÄldrar utan att förvandlas till en person som andra upplever
nan Joan Chittister sĂ€ger: âEn relation med Gud Ă€r inte nĂ„got som ska uppnĂ„s.â IstĂ€llet skriver hon: âGud Ă€r en nĂ€rvaro som vi kan svara pĂ„.â Det andliga livet Ă€r inte heller separerat frĂ„n resten av vĂ„ra liv, utan snarare âett sĂ€tt att vara i vĂ€rlden som Ă€r öppen för Gud och öppen för andraâ.6
De sju andliga övningarna kan vara till hjÀlp att öppna oss för Guds nÀrvaro. De sju övningarna pÄ kÀrlekens vÀg Àr för det mesta inte dramatiska handlingar, utan snarare smÄ steg vi tar som förÀndrar oss över tid. Detta Àr inte heller ett program som uttryckligen Àr utformat för att lösa de utmaningar vi stÄr inför som kyrka i en tid av institutionell nedgÄng. Det finns ingen garanti för att vi, Àven om varje kyrka skulle besluta sig för att följa kÀrlekens vÀg, skulle vÀnda trenden med minskad kyrkotillhörighet. Om vi aldrig engagerar oss i dessa övningar eller liknande övningar kanske vi inte har en kyrka som Àr vÀrd att rÀdda. Kyrkan Àr inte en byggnad, en institution eller en liten gemenskap desperat att överleva. Den Àr, som biskop Curry ofta pÄminner oss om, en samling mÀnniskor som har hört kallelsen att följa Jesus i hans kÀrleks vÀg för vÀrlden, person för person, gemenskap för gemenskap.
De sju övningarna
Den första övningen i ett Jesus-centrerat liv Ă€r omvĂ€ndelse âatt vĂ€nda vĂ„r blick, vĂ„rt sinne, vĂ„ra tankar, vĂ„r uppmĂ€rksamhet till Jesus. SĂ„ enkelt som det lĂ„ter Ă€r det, en grundlĂ€ggande övning som hĂ€nvisar tillbaka till det första medvetna beslutet vi tog, eller Ă€nnu inte har tagit, att bli en Jesu efterföljare. Att omvĂ€nda sig innebĂ€r ocksĂ„ det dagliga beslutet att rikta vĂ„r uppmĂ€rksamhet pĂ„ Jesus och be om hans vĂ€gledning och nĂ„d.
Den andra övningen Àr lÀrande, att varje dag Àgna sig
Ät nÄgon form av lÀrande, lÀsa Bibeln eller lyssna pÄ andliga texter med fokus pÄ Jesu undervisning. Ibland innebÀr lÀrande ett djupt engagemang genom en kurs eller studie; andra gÄnger handlar det om en liten daglig stund med kÀllor till visdom och inspiration. Det som betyder mest Àr inte mÀngden av vÄrt lÀrande utan det stadiga Ätagandet att ta till oss lite insikt varje dag.
Den tredje övningen Ă€r bön och följer naturligt av den första och andra, men stĂ„r ocksĂ„ sjĂ€lvstĂ€ndigt. Vi ber vid alla tider och pĂ„ olika platser. Jag har insett att bara sitta ner pĂ„ samma plats varje dag, Ă€ven om det bara Ă€r nĂ„gra minuter, har en stillsam men kraftfull pĂ„verkan pĂ„ mitt liv. Det Ă€r en tid att sortera och stilla mina tankar, som grumligt vatten som klarnar i vila. Samtidigt Ă€r det en tid att lĂ„ta fragment av klarhet trĂ€da fram. Det Ă€r en tid att tala frĂ„n hjĂ€rtat, ofta med suckar istĂ€llet för ord, inför Gud. Det Ă€r en tid att lyssna. Vi kanske inte hör nĂ„got i tystnaden â men kanske gör vi det. Vi kommer aldrig höra nĂ„got frĂ„n Gud om vi inte tar oss tid att lyssna.
NÀr det gÀller tid kan vi vÀlja omvÀndelse, lÀrande och bön varje dag pÄ sÄ lite som femton minuter om dagen. Vi kan alltid spendera mer tid, men vinsten ligger i vanan att avsÀtta tid oavsett mÀngd. Det Àr bÀst att börja smÄtt.
Den fjĂ€rde övningen Ă€r tillbedjan. Den för oss frĂ„n det personliga till det gemensamma. Att följa Jesus Ă€r ett gemensamt Ă„tagande och vi kan inte vĂ€xa i kĂ€rlekens vĂ€gar pĂ„ egen hand. Vi fĂ„r nĂ€ring i tron genom gudstjĂ€nst, nĂ€r vi ber och sjunger tillsammans och öppnar oss för sakramentens mysterier. Teologen Norman Wirzba skriver: âKyrkan, i sitt bĂ€sta skick, Ă€r som en skola som trĂ€nar mĂ€nniskor i kĂ€rlekens vĂ€g, en ovanlig skola som varar hela livet och som vi egentligen aldrig tar examen frĂ„n.â7 Vi lĂ€r av varandra i den kristna gemenskapen och upplever tillsammans Kristi nĂ€rvaro.
