9789152600160 by Smakprov Media AB

OLLE LILJEFORS

MED BLICK FÖR LJUSET 12 MYSTIKER

OLLE LILJEFORS

12 MYSTIKER MED BLICK FÖR LJUSET

Verbum AB

Box 225 43, 104 22 Stockholm

08-743 65 00 verbum.se

Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet

Omslag: Anna Larsson Design

Redaktör: Anna Ekman

Sättning: Aina Larsson/Sättaren

Illustration: Sophie Ekman

Första upplagan, första tryckningen

Tryck: ADverts, Lettland 2025

ISBN 978-91-526-0016-0

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg hela boken i pappersinsamlingen så blir den till nya pappersprodukter. Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.

Innehåll

Inledning 7

Kapellet 11

Inspirerat av Wilfrid Stinissen (1927–2013)

Målningen 19

Inspirerat av Katarina av Siena (1347–1380)

Silverblicken 25

Inspirerat av Hjalmar Ekström (1885–1962)

Musiken 31

Inspirerat av Simone Weil (1909–1943)

Trädgården 39

Inspirerat av Benedikt av Nursia (480–547)

Borgen 49

Inspirerat av Teresa av Ávila (1515–1582)

Natten 57

Inspirerat av Johannes av Korset (1542–1591)

Famnen 65

Inspirerat av Thérèse av Lisieux (1873–1897)

Hamnen 71

Inspirerat av Heliga Birgitta (1303–1373)

Gnistan 79

Inspirerat av Mäster Eckhart (1260–1328)

Hoppet 87

Inspirerat av Franciskus av Assisi (1181–1226)

Nyckeln 97

Inspirerat av Hildegard av Bingen (1098–1179)

Inledning

Mot slutet av sin levnadsbana fick fysikern Albert Einstein frågan om det fanns något han ångrade. Han lär ha svarat: ”Jag önskar att jag tidigare i mitt liv hade börjat läsa mystikerna.”

Mystikerna verkar fascinera människor med vitt skilda bakgrunder och trosåskådningar. De tycks ha en förmåga att kunna tala till såväl troende som religionsskeptiker, och intresset för dem vill aldrig avta. Vilka är då mystikerna, och vad kan de hjälpa oss att se och förstå i vår tid?

Begreppet ”mystiker” används ofta för att beteckna dem som har utforskat och haft upplevelser av en djupare verklighet, det som genom kyrkohistorien har gått under namnet mystik teologi.

Den här boken är inspirerad av tolv kristna mystiker som betyder mycket för mig, både som människa och präst.

Min avsikt är inte att teckna fullödiga biografier, det har

många förtjänstfullt redan gjort. Istället vill jag lyfta fram några aspekter av mystikernas liv och lära som jag finner särskilt värdefulla. Det rör sig bland annat om stillhet och vila, mod och medmänsklighet och hur vi kan odla frid i vårt hjärta för att skörda fred i världen.

Främst handlar det kanske om mystikernas synförmåga, de äger en blick för det fördolda ljuset. De kan se att tillvaron är uppfylld av något mer, något vackert, något evigt och att själen manar till samma förundran och nyfikenhet som katedralens höga valv och oöverskådliga rymd kan göra. Min önskan är därför att, om så bara för en sekund, få låna deras blick och skissa konturerna av en osynlig värld av ljus, inom oss och ibland oss.

På dessa sidor kommer du att möta mystikerna som jag förstår dem, så som de talar till mitt liv. Jag är ödmjuk inför att mitt perspektiv är begränsat. De flesta av de kvinnor och män som presenteras i den här boken levde för länge sedan och var katoliker, medan jag själv hör hemma i en annan tidsålder och verkar inom Svenska kyrkan. Det är samtidigt just detta som jag tycker är spännande och som jag vill försöka visa: mystikernas visdom tycks vara både tidlös och universell.

Samtliga kapitel inleds och avslutas med att jag tar med dig som läsare till olika platser. Det är platser och berättelser som har vuxit fram inom mig i mötet med mystikerna. Du kan, om du vill, se dessa avsnitt som korta vägledda

meditationer. Jag vill börja med att ta med dig till ett träkapell en stjärnklar januarinatt.

Kapitel 1

Kapellet

Inspirerat av Wilfrid Stinissen (1927–2013)

Stjärnorna på det djupblå valvet darrar i mörkret. Kylan biter i dina kinder när du pulsar fram längs den bottenfrusna älven. Gårdarna är nedsläckta, i ett och annat fönster brinner ännu en kvarglömd adventsstjärna. Någon har

gått före dig. Du följer det upptrampade spåret mellan höga snövallar. Vid randen till den tysta skogen står ett gammalt kapell i trä. Genom blyinfattade fönster sprider sig ett varmt, gyllene sken som får snön utanför att gnistra.

Trappsteget till kapellets dörr utgörs av en platt och nött sten. Du kliver upp och känner försiktigt på handtaget.

Precis då bryts tystnaden av ett dovt ljud. En stor reva förgrenar sig över älven. Du ser hur en mosaik av sprickor skär den hårda isen i delar.

Det är som att älven gör uppror och kastar av sig sin stelfrusna beläggning. Den var aldrig bottenfrusen, under den

hårda ytan porlade källfriskt vatten. Isblocken försvinner snart i strömmarna, uppgår i vågorna och det klara vattnet syns åter forsa fram.

När jag vid ett tillfälle föreläste om kristen mystik kom det fram en äldre man efteråt. Han berättade att han hade gått i kyrkan sedan barnsben och ville tacka för att mystikerna inte glömdes bort och utbrast: ”Vi som är troende borde prata mer om dem!” Efter honom kom en ung kvinna fram. Hon förklarade att hon egentligen brukar kalla sig ateist, men att hon är svag för just de kristna mystikerna. ”De får till och med mig att känna mig lite religiös”, sa hon med ett leende.

Kanske kan denna och liknande episoder vittna om att mystiken rör vid något som alla människor har gemensamt. Själva ordet ”mystik” kan på latin och grekiska betyda hemlighetsfull. En mystiker kan i bästa fall berätta om det hemlighetsfulla som döljer sig i människans djup och klä det i bilder av till exempel ett inre ljus, en inre borg eller ett inre kapell.

Wilfrid Stinissen och människans djupskikt

Som ung präststudent fick jag en bok skriven av en medeltida mystiker i min hand. Samma kväll tände jag läslampan hemma på kammaren. Jag hade länge varit nyfiken på kristen mystik och med stor iver högg jag in på det första kapitlet. Ganska snart tröttnade jag. Det var svårt att förstå vad den här boken hade med mig att göra. Tilltalet, bildspråket och de omständliga formuleringarna flög över mitt huvud.

I efterhand har jag landat i slutsatsen att varje epok behöver sin tids teologer och andliga författare. De som kan förklara de religiösa skrifterna och visa deras relevans för samtiden, flytta tidigare generationers tankegods till ett nytt sammanhang. De som förstår sig på rådande samhällsklimat och kan tala på ett sätt som människor känner igen sig i.

Den belgisk-svenske karmelitmunken Wilfrid Stinissen stämmer in på den beskrivningen. Han utgjorde en brygga mellan vår tid och den gamla fromhetstraditionen och beskrevs vid sin bortgång 2013 som en av de viktigaste företrädarna för kristen tro i vårt land. I Norraby kloster på den skånska slätten hade han sedan slutet av 1960-talet levt ett liv i bön och skrivit en rad böcker om kristen mystik. I vart och vartannat bokskåp i svenska kyrkor går det att finna åtminstone en titel författad av honom. Att jag själv

till slut fann en ingång till mystiken har jag till stor del honom att tacka för.

Vid en första anblick är det lite förvånande att en katolsk munk från den strikta karmelitorden skulle göra avtryck i denna protestantiska och sekulariserade del av världen. Det skulle inte desto mindre visa sig att denna karmelitbroder banade en väg som sträcker sig långt utanför klostrets murar. En väg som står öppen inte bara för redan kristna, utan också för andliga sökare och försiktigt nyfikna. Det är kanske så med mystiken att den i någon mening är ekumenisk och allmängiltig. Den bryr sig inte om de gränser som vi har dragit upp mellan olika samfund, religioner och livsåskådningar. Den går så djupt att den kan berätta något om alla människors hemligaste skikt.

För bakom våra fasader är vi människor nog rätt lika.

En mystiker som Stinissen kan försiktigt knacka hål på vårt skal.

Under ytan strömmar samma brusande forsar av levande vatten.

En ny askes

Det finns en hörsägen om en ung man som ville gå i kloster. Han fick träffa en erfaren munk för ett samtal. Den unge mannen berättade passionerat om sin lidelse för att leva ett fromt liv. Han hade gett bort sin tv, läste bara kristen

litteratur och fastade flitigt. Den gamle munken lyssnade uppmärksamt innan han till sist ställde en fråga: ”Sover du i en säng?”

Ett stolt grin sprack upp i den unge mannens ansikte när han berättade att han några månader tidigare hade kastat ut sin säng och numera sov direkt på det hårda golvet, precis som härdade nunnor och munkar i forna dagar.

Den gamle såg vänligt på den unge: ”Bär in din säng igen och kom tillbaka när du har börjat sova i den.”

Den äldre munken ska ha varit Stinissen. Den väg till ett rikt inre liv som han presenterade gick inte genom sådan späkning. Med tacksamhet konstaterade han att den gamla tidens självtortyr av kroppen var förbi. I synnerhet de medeltida mystikerna hade ofta försökt leva upp till ett brutalt ideal som gick ut på att underkuva sina grundläggande behov och tämja sin kropp.

Detta innebar inte att askesen var oviktig för Stinissen. Askes är andlig träning och jag tänker att det kan vara det inre livets motsvarighet till att lyfta vikter eller gå med stavar – men inte för att förtjäna Guds kärlek. Vi är redan villkorslöst älskade. Askesens syfte är istället att bryta upp vårt skal för kärleken och ljuset, och Stinissen menade att du ska kunna utföra den med en känsla av glädje. Det rör sig inte om några omänskliga uppoffringar: bjud den du möter på ett leende, öva dig i medveten närvaro vid

rödljuset, gör plats i vardagsjäkten för små pauser av kontemplation och bön.

Det här kan ju låta enkelt, ja, nästan lite banalt. Men min erfarenhet säger mig att för den som är uthållig och gör

försiktiga förändringar i sin dagliga rutin kan stora ting ske. För att fritt citera Jesus: Den som är trogen i det lilla, ska anförtros det stora.

I vila inför ljuset

Ett rikt andligt liv kräver inte radikala livsomställningar.

Det är så jag förstår Stinissen. Du behöver inte kasta ut din säng och börja sova på golvet, säga upp dig från jobbet och byta bana eller boka en dyr hitta-dig-själv resa till Indien. Ditt nya inre liv kan börja här och nu, i det lilla och stilla.

Stinissen nämnde en gång att det står ett kapell i människans innersta. Det är en bild för det heliga i varje människa, en plats i själens djup där vi ska finna oss själva i frid med allt som är. Jag ser framför mig ett litet kapell med vackra, skiftande glasrutor som bryter ljuset i en varm, gyllene ton som får snötäcket utanför att gnistra. Hit går det inte att rusa fram. Med små, tassande steg ska du finna vägen under stjärnorna på det djupblå valvet.

Handtaget till kapellet ger efter. Du stampar av dig snön mot stenen och stiger in. Framme i koret får du syn på en gestalt som sitter i andakt framför ett levande ljus. Det är något med personen som känns bekant på något vis. Varsamt sätter du ner dina fötter mot de knarrande trätiljorna och smyger fram för att se vem det är.

Gestalten har slutit sina ögon och lägger inte märke till att du stirrar förundrat. Ansiktet är avslappnat. Bröstkorgen höjs och sänks i mjuka andetag.

Det är du själv som sitter där, i fullkomlig stillhet inför ljuset.

12 MYSTIKER — MED BLICK FÖR LJUSET

är en personligt hållen resa med nedslag hos några av den kristna traditionens mest älskade mystiker. Vad ﬁ nns i deras livsberättelser och teman som skulle kunna vara en hälsning till oss 2000-talsmänniskor?

MYSTIKERNA I BOKEN ÄR Wilfrid Stinissen, Katarina av Siena, Hjalmar Ekström, Simone Weil, Benedikt av Nursia, Teresa av Ávila, Johannes av Korset, Thérèse av Lisieux, Heliga Birgitta, Mäster Eckhart, Franciskus av Assisi, Hildegard av Bingen.

OLLE LILJEFORS är präst i Svenska kyrkan och arbetar som biträdande kyrkoherde i Maria Magdalena för samling i Stockholm. Han har också en grundutbildning i psykoterapi. Sedan ﬂ era år håller han väl besökta föredrag om kristen mystik och människans inre sökande.

ISBN 978-91-526-0016-0

9 789152 600160