9789152365632

himmel under samma

Religionskunskap

för gymnasiet

Ola Björlin och Ulf Jämterud

Sanoma Utbildning

Postadress: Box 38013, 100 64 Stockholm

Besöksadress: Rosenlundsgatan 54, Stockholm

Hemsida: www.sanomautbildning.se

e-Post: info@sanomautbildning.se

Order/Läromedelsinformation

telefon: 08-587 642 10

redaktör: Ingela Bengtsson

Grafisk form: Anna Björnström

Bildredaktör: Anna Björnström

Under samma himmel – Religionskunskap för gymnasieskolan

ISBN: 978-91-523-6563-2

© 2025 Ola Björlin, Ulf Jämterud och Sanoma Utbildning AB, Stockholm

Andra upplagan

Första tryckningen

Kopieringsförbud!

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t. ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryckeriets namn in här Livonia Print 2025

Förord

ReligioneR och andR a livsåskådninga R spelar en allt större roll när man försöker att förklara vad som sker i Sverige och i världen som helhet. Det brukar framhållas att Europa, och särskilt länderna i norr, präglas av att religion inte längre har samma starka ställning som tidigare. Men det betyder inte att frågorna om existensens villkor, om värden och livsmål, blivit mindre aktuella. I nyhetsrapportering och andra mediala sammanhang får insikter om religionernas roll i olika sammanhang en alltmer framskjuten plats. Kunskaper om hur människors livstolkningar präglar kultur och politik har fått en ökad relevans i skolan och i andra utbildningssammanhang. Vi som författat ”Under samma himmel” har inspirerats på många sätt av alla de personer som vi mött och samtalat med under arbetets gång; vi har insett hur viktigt det är att ha grundläggande kunskaper om ”den andres” sätt att tro och leva och hur förmågan att förstå såväl vad som binder oss samman som vad som skiljer oss åt i ett pluralistiskt samhälle, kommer att ha betydelse för hur vi möter framtidens utmaningar. Likheter och skillnader mellan religioner och livsåskådningar är intressanta att studera, men lika viktigt är att notera den stora mångfalden och variationen inom varje livsåskådning. Detta har präglat vårt sätt att presentera de olika livssynerna och präglar också perspektiven i bokens temadel. Vi talar alltså om ”kristna” snarare än om ”kristendomen”, om ”buddhister” snarare än ”buddhismen” och om ”humanister” snarare än ”humanismen”.

Den här läroboken är tänkt att i första hand användas i undervisningen i gymnasiets religionskunskapsämne, men kan förhoppningsvis också komma till användning i andra sammanhang.

Förutom klassiska textboksavsnitt så innehåller boken möten och samtal med människor inom religioner och andra livsåskådningar. Undervisningen i religionskunskap riskerar att i för stor utsträckning beskriva skillnader mellan människors liv och tro.

En av våra grundtankar har därför varit att lyfta fram likheter i människors sökande efter en egen livstolkning. Vi har velat ställa människan, med sin tro, sitt tvivel och sitt sökande efter värden i centrum och där tar boken sin utgångspunkt. Först därefter kommer studiet av troslärorna; dit går vi oftast först när vår nyfikenhet har väckts. Religioner och livsåskådningar är universella fenomen och kräver därmed utblickar i världen. Detta har inte hindrat oss från att försöka att, så långt möjligt, behålla den livs- och trosvärld som formas i Sverige just nu i fokus. När vi åter lägger örat till texterna i ”Under samma himmel” hör vi sorlet av era röster; elever, kolleger, sekulära humanister, judar, kristna från evangelisk-lutherska, ortodoxa, katolska och frikyrkliga traditioner, muslimer, hinduer, buddhister, religionsvetare, familjemedlemmar och intresserade vänner. Ett varmt tack till er alla!

Innehåll

Människan

Religioner och sekulär livssyn 83

Tematiska tvärsnitt 297

Muslimska högtider

Liksom för judar och kristna så är det en återkommande händelse varje vecka som är viktig för framför allt muslimska män: fredagsbönen i moskén. Då är männen förpliktade att delta. Då hålls också en predikan som ska ta upp viktiga frågor i tron och aktuella frågor för församlingen.

De årligen återkommande högtiderna inleds med hijra-dagen, nyåret. Ramadan är fastemånaden då de troende avhåller sig från mat, dryck, tobak och sexuella aktiviteter under dygnets ljusa timmar. Månaden avslutas med festen Eid al-Fitr, då man samlas i moskén och i hemmen för att äta gott och ge varandra gåvor. Under Ramadan infaller Laylat al-qadr, som uppmärksammar att Muhammed fick sin första uppenbarelse av innehållet i Koranen.

Eid al-Adha, eller offerhelgen, infaller i slutet av vallfartsmånaden till minne av händelsen då Ibrahim skulle offra Ismael, men stoppades av Gud och istället offrade ett djur. Vid sidan av dessa regelbundet återkommande högtider så högtidlighålls viktiga händelser inom familjerna i samband med omskärelse av pojkar och giftermål.

När nymånen visar sig efter fastemånaden Ramadan ber man eid-bönen som bryter fastan och inleder fastebrytandets fest, Eid al-Fitr.

Sunni och shia

Ofta förklaras uppdelningen av islam i sunni och shia med den splittring som uppkom när Muhammeds efterträdare, de första kaliferna, skulle utses. De som menade att Abu Bakr var mest lämpad vann, medan Alis parti förlorade. Berättelsen om hur Alis son, Hussein, blev martyr i striderna vid Karbala är viktig för den shiitiska identiteten. Särskilt när shiiter levt som minoritet i riken med sunnitisk majoritetsbefolkning och upplevt sig marginaliserade och förföljda, har berättelsen aktualiserats.

Samtidigt har shiiter och sunniter i många områden levt i fred, sida vid sida, i århundraden. De har bett i samma moskéer och gift in sig i samma familjer. De delar tron på Koranen, Muhammeds sunna och de fem pelarna, men de skiljer sig åt i synen på lagtolkning och ledarskap.

Shia

Shia utgör ca 10 – 15 procent av muslimerna idag och är uppdelade i en rad olika grenar. Störst av dessa är den shiainriktning som idag dominerar i Iran. Även i Irak är shia i majoritet.

Shiiter räknar med att det funnits tolv imamer från och med Ali. Den siste imamen lever fördold sedan 800-talet och ska en dag återvända för att upprätta ett rättfärdigt samhälle med fred och harmoni.

Shiamuslimska pilgrimer på väg till staden Karbala i Irak för att högtidlighålla minnet av Hussein, som stupade i slaget om Karbala år 680.

Inom shia betyder imam alltså ledare för hela gruppen, inte bara som i sunni, böneledare. Tanken är att Gud sänder människorna vägledare i form av imamer och andra ledare som kan uttolka Guds lag ur Koranen. Det är vanligt att shiitiska muslimer väljer en vägledare som de under livet vänder sig till med olika frågor.

Sunni

85 – 90 procent av muslimerna är sunniter. De är majoritetsriktning i flera länder i Nordafrika och Centralasien och i Turkiet, Syrien, Saudiarabien, Somalia, Afghanistan samt Indonesien.

Jämfört med shia har de sunnitiska religiösa ledarna mindre auktoritet över sina anhängare. Inom sunnitisk islam handhas rättssystemet, sharia, av fyra olika rättsskolor, som alla grundades på 700 – 800-talet. Lagtolkningarna nedtecknades i olika lagsamlingar som används i den sunnimuslimska världen. Men omkring år 950 stängdes möjligheten till nytolkningar (ijtihad) och sedan dess imiteras tolkningarna i lagsamlingarna, enligt metoden som kallas taqlid. (Se mer om ijtihad och taqlid under rubriken Sharia.)

Påven besöker det ledande muslimska universitetet i den sunnitiska världen, al-Azhar i Kairo 2017. Tillsammans formulerade muslimer och kristna ett program som förkastar våld i Guds namn.

Fyra sunnitiska rättsskolor

Den hanafitiska rättsskolan är den mest spridda och känd för att de rättslärda även väger in yttre omständigheter när de avgör en fråga.

Den malkitiska rättsskolan är näst störst och tillämpas i Egypten och övriga Nordafrika. Vid tolkningen av Koranen och Sunna tar de rättslärda stor hänsyn till lokala förhållanden.

Den shafi’itiska rättsskolan är den tredje största och spelar störst roll i Indonesien, Malaysia och Östafrika. Utmärkande är traditionen att, förutom Koranen, endast beakta hadither som gäller Muhammed, inte kretsen runt honom.

Den hanbalitiska rättsskolan dominerar i Saudiarabien och kännetecknas av att vilja undvika människans påverkan av tolkningen.

I stället för att använda det mänskliga förnuftet, ska man direkt utläsa Guds uppenbarelse i Sunna.

En shiitisk rättsskola

Inom shia-islam finns den jafaritiska rättsskolan. Den gäller i Iran sedan revolutionen 1979. En skillnad jämfört med de sunnitiska rättsskolorna är att imamen och de rättslärda har större möjlighet att göra nytolkningar av sharia.

Grundarna av de fyra rättsskolorna inom sunnitisk islam, Abu Hanifa, Al-Shafii, Malik ibn Anas och Ibn Hanbal.

husfadeR sstadiet med familjeliv och sociala plikter.

Meditationsstadiet, då han tränar sig i andlig befrielse från kraven i det materiella livet.

eR eMitstadiet, då han lämnat det sociala livet bakom sig, han lever i ensamhet och den andliga utvecklingen är allt som betyder något

Kvinnor är underställda männen och får sin livsväg utstakad genom äktenskap, barnafödande och ansvar för familjen. De får till exempel finna sig i att mannen lämnar familjen och blir eremit. Bara en mycket liten minoritet av brahminer försöker idag efterleva alla dessa traditionella ideal och riter, men konservativa hinduer strävar efter att upprätthålla kastsystemet, de fyra varnas, och betonar brahminernas överordnade ställning som uttolkare av dharma, alltså de plikter och livsmål som ska gälla genom livet för män och kvinnor i det hinduiska samhället.

Upanayana – heliga tråd-ceremonin – markerar att en pojke eller ung man ur de högsta kasterna nått religiös mognad. Den symboliska tråden bärs resten av livet över vänster skuldra. Under ceremonin får ynglingen ett mantra, en vers ur Rigveda, och han får tända en traditionell vedisk offereld. Efter ceremonin kallas han ”två gånger född”.

och sekulär lIvssyn

Samtal med Angelica Sharma

En regntung men varm majdag träffar jag Angelica Sharma hemma i södra Stockholm där hon bor med sin man och sin ettåriga son.

Hur är det att leva som hindu i Sverige?

När jag var yngre så fanns inte så många tempel eller platser man kunde gå till för att utöva olika ritualer och ceremonier. Idag finns det betydligt fler tempel och olika föreningar kopplade till hinduism runt om i Sverige. Här i närheten finns ett Ganeshatempel, i Helenelund finns ett annat som jag brukar gå till. Nyligen invigdes ett tempel i Göteborg.

Idag finns det väldigt mycket i samhället som faktiskt är kopplat till hinduism som har gjort det enklare att leva som hindu, tex finns det betydligt fler vegetariska alternativ. Yoga, meditation och astrologi är ett annat exempel som är väldigt populärt i dagens samhälle. Det kanske inte är något folk tänker på, men det är ju faktiskt inspirerat från hinduism och Indien. Det finns även flera ord som exempelvis mantra och guru som används i Sverige och västvärlden som också kommer från Hinduism. Eftersom många indier har flyttat till Sverige så finns det betydligt fler i den yngre generationen som praktiserar tron i Sverige idag. Ungdomar är ofta med och firar festivaler och högtider. Det finns en stor mångfald av grenar inom hinduismen

och de olika gudar som tillbes är egentligen en och samma Gud. Jag tycker den här mångfalden är bra eftersom många tycker och tänker väldigt olika när det kommer till hur man uppfattar religionen och hur man praktiserar den.

Det finns en frihet att välja den väg man vill själv vill följa. Vissa tror mer på en gud och vissa på någon annan. Hinduism är så brett att det oftast finns olika uppfattningar och ritualer och det är helt OK.

Din egen bakgrund? Någon särskild tradition som du följer?

Mina föräldrar är praktiserande hinduer och jag och mina systrar introducerades tidigt i våra liv till religionen i olika former. Till exempel genom ritualer, högtider och uppläsning av heliga böcker. Mamma brukade visa oss en filmatisering av Mahabharata. Där fastnade jag för skildringen av Krishna som barn och det har gjort att jag än idag känner en speciell kärlek för Krishna.

För mig är det viktigt att tända ett ljus, läsa några religiösa skrifter och besöka templet under våra högtider. Jag brukar oftast börja min dag genom att gå till mitt tempel hemma och göra pranam, dvs jag bugar inför gud. Innan jag går och lägger mig brukar jag säga några mantras där jag ber för god hälsa, kunskap och reciterar Krishnas namn.

När sonen fyllde ett år så kom även prästen och gjorde en ritual för honom.

Hinduism är för mig ett sätt att leva, en spirituell resa inom en själv och en fysisk resa som ger en friheten att visa hängivenhet till gud, människor, djur och naturen genom karma.

Så din tro är något som du lever i vardagen och livet som helhet, inte bara genom att besöka tempel och fira högtider?

Inom hinduismen säger man att Gud finns i allt och alla. Då är det viktigt att visa kärlek mot och omsorg om andra. Det är den karmiska principen

Sekulära livsåskådningar

det hä R kapitlet koMMeR att ge dig en bild av hur en livsåskådning kan se ut som byggs kring den vetenskapliga kunskap vi har om verkligheten och vilka värderingar vi då kan lägga till grund för vår livshållning. Gemensamt för livsåskådningar som kallas sekulära är att de inte innefattar någon tro på en gudomlig verklighet eller en gud (eller gudar) som de religiösa livsåskådningarna gör. De kan även i andra avseenden vara ganska olika varandra.

Ordet sekulär betyder ”världslig”. Att vara för en sekularisering betyder att vara för att samhället blir mera världsligt genom att religionernas inflytande tonas ner. En sekulär stat är en stat som är neutral i förhållande till olika livsåskådningar men det betyder inte att den är emot religiösa livsåskådningar.

I avsnittet ”Människan och tron” analyserade vi vad begreppet livsåskådning står för. En livsåskådning är ett mer eller mindre

sammanhängande system av svar på de grundläggande livsfrågorna. Man kan utgå ifrån att människor med en sekulär livstolkning besvarar frågan om det finns en gud med att de är antingen ateister eller agnostiker (se definitionen av dessa begrepp på sid 25).

Dessa verklighetsuppfattningar utgår ifrån att vetenskapens (särskilt naturvetenskapens) nuvarande ståndpunkt ger gränser för vad det är rimligt att tro på. Ett sådant synsätt brukar kallas naturalistiskt. Det är oförnuftigt att hålla något för sant och visa tillit mot något som inte kan styrkas genom vanliga vetenskapliga metoder. Vissa med sekulär livstolkning, de som kallar sig ”sekulära humanister”, menar dock att människan har ett objektivt värde som inte kan motiveras vetenskapligt. En sekulär humanist är naturalist men bygger samtidigt sin tro på uppfattningar som går utöver naturalismens ramar.

Meningen i livet

Alla människor tycks vara beroende av att leva utifrån en känsla av mening och sammanhang. För en människa med religiös livstolkning är meningen i livet kopplad till en mening med livet som helhet i ljuset av den grundläggande gudstron. I en sekulär livssyn så söks meningen i livet utan denna relation till något översinnligt, och bygger på det som är principiellt åtkomlig för vårt förnuft och vår vetenskapliga världsbild.

Om jag inte tror på att mitt liv har något slags fortsättning bortom den kroppsliga döden, kan meningen i mitt liv inte sökas på andra ställen än i mitt eget jordiska och av tiden begränsade liv.

Exempel på meningsskapande livsinnehåll

För människor med en sekulär livssyn kan en sådan livsmening sökas på olika sätt. Många meningsfulla företeelser är inte specifika för den sekulära människan utan allmänmänskliga. Kärlek, frihet, lycka och skönhet är till exempel viktiga livsinnehåll för de allra flesta människor, oavsett livsåskådning.

Samer och andra urfolk

uR folk ä R en benä M ning på etniska grupper som är ättlingar till de första invånarna i ett visst geografiskt område. Urfolk eller ursprungsfolk har levt på samma platser genom historien, långt innan områdena har invaderats eller koloniserats av andra folk. Urfolken har behållit en del eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Urfolkens språk, religion, kultur och traditioner skiljer sig oftast tydligt från det omgivande samhället. Hos urfolken finns också en stark vilja att bevara, utveckla och föra vidare sin etniska identitet, religion, kultur och traditionella livsmiljö till efterföljande generationer. Det finns tusentals olika urfolk runtom i världen, och enligt vissa beräkningar utgör urfolken omkring 370 miljoner av världens befolkning.

Urfolkens religioner har haft olika benämningar bland utomstående, såsom naturreligioner, naturfolksreligioner eller skriftlösa religioner. Längre tillbaka i tiden talade man om primitiva

religioner eller stamreligioner. Idag anses flera av dessa benämningar vara delvis missvisande, och forskare använder hellre begrepp som urfolksreligioner, ursprungsreligioner, inhemska eller indigena religioner (från engelskans indigenous som betyder inhemsk).

Samerna – Europas enda urfolk

Samerna är Europas enda urfolk, och har en lång kontinuerlig historisk anknytning till de geografiska områden där de fortfarande lever och utövar sin näring och kultur. Samernas förfäder har sedan tusentals år tillbaka levt i ett område som kallas Sápmi, som sträcker sig över delar av Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Sápmi betecknar inte bara ett geografiskt område utan utgör också en kulturell och språklig gemenskap. Man uppskattar att det finns omkring 80 000 – 100 000 samer i världen, varav 20 000 –40 000 bor i Sverige.

Samerna i Sverige är inte bara erkända som urfolk. De är även erkända som en nationell minoritet och samiska är ett av landets fem nationella minoritetsspråk. Samiskan har många olika varieteter och i de svenska delarna av Sápmi talas framförallt fem olika samiska språk, varav nordsamiskan har flest talare. Det är dock inte alla samer som talar samiska.

Samer är ingen homogen grupp. Det finns stora skillnader i hur man lever sina liv, både mellan olika individer och mellan samer i olika delar av Sápmi och på andra platser i Sverige. Samerna har idag anpassat sig till det moderna samhället, även om vissa också håller fast vid traditionella näringar

Karesuando, 25 mil norr om polcirkeln, är Sveriges nordligaste kyrkby.

och handel. Renskötsel, skogsbruk, jakt och fiske är fortfarande viktiga näringar för många samer i Sápmi. De flesta samer arbetar dock i samma yrken som den övriga befolkningen i Sverige.

Inhemsk samisk religion

Under framförallt 1920- och 1930-talen utsattes samerna för en annan form av förtryck från den svenska staten genom rasbiologiska kartläggningar.

Tidigare har man betecknat samernas ursprungliga förkristna religiösa traditioner som ”samisk religion”, men det är missvisande eftersom de flesta samer idag tillhör kristendomen. Idag är det vanligt att man använder begrepp som inhemsk samisk religion, förkristen eller traditionell samisk religion, för att markera att man inte syftar på religion hos dagens samer. Kunskapen om samernas förkristna religiösa traditioner är mycket begränsad. Det finns i princip ingenting nedtecknat av samerna själva. Större delen av de skildringar som finns, utgår från beskrivningar från missionärer som spred kristendomen bland samerna under 1600- och 1700-talen, och dessa bygger i stor utsträckning på andrahandsuppgifter. Missionärerna hade som uppgift att bekämpa de gamla religiösa traditionerna och riterna, och det var den främsta orsaken till att dessa dokumenterades – man behövde nämligen kunskap om de religiösa traditionerna och sederna för att lättare kunna föra en kamp mot dessa. Det är därför troligt att många av beskrivningarna är vinklade.

Vi ska här beskriva några av dragen i den inhemska samiska religionen utifrån de knapphändiga uppgifter som finns. Det var inte fråga om någon enhetlig religion för alla samer, utan trosuppfattningar, traditioner och riter kunde skilja sig åt mellan olika samiska grupper. Liksom hos andra urfolk har kultur och religion alltid gått hand i hand hos samerna. Det finns inget samiskt ord för religion, och det kan ses som ett tecken på att det vi brukar beteckna som religion eller livsfilosofi alltid har varit en naturlig del av den samiska kulturen och livet i stort. Hos flera andra ursprungsfolk är det på samma sätt – de har inget ord för religion.

En levande gudomlig värld

Liksom många andra urfolk utgick samernas religiösa föreställningsvärld från att hela naturen var levande. Enligt gammal samisk tro sågs solen, månen, åskan och vinden som gudomliga fenomen.

Olika gudinnor fanns nära människorna och hjälpte till vid viktiga händelser som exempelvis havandeskap och förlossning. Man tänkte också att det fanns en osynlig värld dold under den synliga världen. I den osynliga världen levde de avlidna förfäderna vidare, och denna värld hade en egen geografi som bara vissa personer kände till, exempelvis en nåjd (en sorts vishetslärare i samisk mytologi) eller en annan religiös specialist.

Heliga områden och sejtar

Eftersom samerna, liksom andra urfolk, i alla tider har levt nära naturen och varit beroende av naturens resurser, har marken alltid haft stor betydelse i deras livsvärld. Vissa platser i naturen har stark anknytning till samernas religiösa föreställningsvärld eller till betydelsefulla religiösa händelser. Vissa fjäll ansågs heliga, men även skogklädda höjder, klippbranter och ovanliga raviner kunde vara heliga platser.

En sejte är en naturformation eller plats såsom en sten, en klippa eller ett helt fjäll, där jägare, fiskare eller renskötare utförde

Kåtor vid kalvmärkningshagen i Sirkas sameby, Padjelanta.