9789151108896

Ävent y r med Dima och Ville Ävent y r med Dima och Ville

INNEHÅLL

Börja skolan

DEL 1

Ville vaknar tidigt på morgonen. Solen skiner in i rummet. Det är något särskilt som ska hända just i dag. Men vad? Så minns han. Han ska börja skolan!

Ville sätter sig upp i sängen och tittar bort mot ryggsäcken som står färdigpackad i hörnet av rummet. Han har ärvt ryggsäcken av sin kusin och den har eldsflammor.

Snabbt skuttar Ville upp ur sängen och tar på sig ryggsäcken över pyjamasen. Han går ett varv i rummet samtidigt som han sträcker på sig. Ryggsäcken hänger långt ner på rumpan och är kanske lite för stor, men den är snygg. Han ställer sig framför spegeln och tittar på sig själv. Nu känner han sig som ett skolbarn. Han är redo!

Lite senare på morgonen, när pappa och Ville går till skolan, känns allt annorlunda. Det pirrar i Villes mage som om tusen fjärilar flyger runt där inne. Han håller hårt i pappas hand.

– Måste man verkligen börja skolan? frågar Ville.

– Ja, det måste man, svarar pappa. Alla barn måste gå i skolan och lära sig att läsa, skriva och räkna och en massa andra saker. Det är ju roligt också. Tänk vad tråkigt det skulle vara att bara gå hemma hela dagarna.

Pappa ler mot Ville.

– Du har ju längtat efter den här dagen, fortsätter han. Allt kommer att gå bra.

Ville har verkligen sett fram emot att börja skolan. De senaste dagarna har han knappt kunnat tänka på något annat.

Men hur gör man egentligen när man går i skolan?

DEL 2

Nu är Ville och pappa framme vid skolgården. På skolgården står redan många barn och föräldrar. De äldre barnen pratar och skrattar. De känner varandra och tycker så klart att det är kul att ses igen.

De är ju experter på att gå i skolan. Till skillnad från Ville. Han har ingen aning, han är ju nybörjare.

Pappa ser sig omkring på skolgården.

– Din klass ska samlas vid eken, säger han. Era lärare ska möta er där. Kom så går vi dit.

Ville och pappa går bort till den stora eken. Där står ett helt gäng med barn i Villes ålder. Några av dem känner han sedan tidigare, men andra är nya för honom. Ville träffade dem på inskolningen, men det var länge sedan, redan innan sommaren. Alla barn har minst en vuxen med sig.

Ville drar lite i pappas hand.

– Du stannar väl ett tag till? viskar han.

– Javisst, nickar pappa. Jag stannar.

Bredvid Ville och pappa står en tjej och hennes mamma. Tjejen har en orange ryggsäck och i dragkedjan hänger en nyckelring med en dinosaurie med lång hals. Den ser så gullig ut där den hänger och dinglar. På något sätt känns det som om dinosaurien får fjärilarna i Villes mage att lugna sig. Han gillar verkligen dinosaurier.

Tjejen märker att Ville tittar på dinosaurien.

– Det är en Brachiosaurus, säger hon.

– Jag vet, svarar Ville. En växtätare. Förresten, jag heter Ville.

Tjejen nickar.

– Jag heter Dima och dinosaurien heter Bobo, säger hon.

Sedan ser hon plötsligt hemlighetsfull ut.

– Jag fick Bobo av någon väldigt speciell, viskar hon. Någon med glittervingar …

Dima tänker säga något mer, men så tystnar hon för nu kommer deras lärare fram till eken.

– Hej allihop, vad roligt att se er igen, säger den ena läraren. Ni minns säkert att jag heter Ola.

– Och jag heter Vera, säger den andra läraren. Välkomna till skolan!

Både Ola och Vera ser glada ut.

– På den här skolan brukar vi ha lite extra kul den första skoldagen, säger Ola. Alla ni som är nya kommer att välkomnas på ett alldeles särskilt sätt.

Ola pekar mot skolgården.

– Titta där får ni se, säger han.

Ville blir väldigt förvånad när han ser vad som ligger på skolgården.

Inga spår

DEL 1

Nästa dag spöregnar det hela morgonen men på förmiddagsrasten

skiner solen igen. Ville och Dima rusar fram till Ola.

Ville är så ivrig att han springer rakt igenom en vattenpöl och blir alldeles blöt, fast det struntar han i. De måste berätta för Ola om sandslottet som förstördes och om de enorma fotspåren.

– Igår var det någon som trampade ner vårt sandslott, börjar Ville.

– Vi tror att det var en jätte som gjorde det, fortsätter Dima.

Fotspåren var jättestora!

– Oj då, säger Ola.

– Kom så får du se, säger Ville.

Ola följer med Ville och Dima till sandlådan.

– Här stod vårt slott, säger Ville och pekar ner i sanden. Men nu är det förstört. Och du ser ju vilka stora fot…

Ville tystnar. Han blinkar några gånger. Hur är det möjligt?

Sanden är alldeles slät. Var är fotspåren?

– Det är verkligen tråkigt när någon förstör, säger Ola. Men jag

tror inte att det är en jätte som har gjort det. Jag tycker att ni ska bygga ett nytt slott och så får vi hoppas att det får vara i fred.

Sedan går Ola bort till några andra barn som ropar på honom.

Dima och Ville står kvar vid sandlådan och stirrar på den släta sanden.

– Vad hände med fotspåren? viskar Ville. De fanns ju där igår. Men nu är de borta.

– Det är verkligen mystiskt, säger Dima. Kanske har jätten varit här och suddat ut dem?

Ville nickar.

– Ola verkar inte kunna hjälpa oss, suckar han. Vad ska vi göra?

De är tysta en stund och funderar.

– Vi kanske ska göra som Ola sa och bygga ett nytt slott, säger

Ville till sist. Och så ser vi vad som händer. Om jätten kommer

tillbaka så kommer han att lämna nya fotspår.

– Så gör vi, nickar Dima. Kom, vi hämtar spadar med en gång!

De sätter sig i sandlådan och börjar bygga. Då och då ser sig Ville omkring. Tänk om jätten kommer tillbaka. Tänk om han gömmer sig någonstans och bara väntar på att få komma fram och trampa ner slottet.

Ville drar med spaden i sanden. Sanden är ännu fuktigare än igår.

Solen lyser svagt och blänker i vattenpölarna. Och då plötsligt kommer Ville på något. Han ler för sig själv. Nu vet han hur fotspåren bara kunde försvinna så där.

– Det är faktiskt inte så mystiskt att fotspåren är borta, fnissar han.

Dima ser frågande på honom.

Ville pekar upp mot himlen.

– Det var regnet som suddade ut dem!

– Javisst ja, det har ju regnat jättemycket, fnissar Dima.

– JÄTTEmycket, fnittrar Ville.

Dima och Ville fortsätter bygga. Den här gången ska slottet bli ännu större.

En stund senare har de byggt upp sandslottet och det är mycket finare än igår.

– Vi leker att det är tandfen som ska flytta in i slottet, säger Dima. Hela rasten bygger de vidare på slottet. Och senare på dagen, när de har lunchrast står slottet fortfarande kvar. Ingen har varit där och förstört.

Dima och Ville andas ut. Den där jätten kanske har fått annat att göra än att gå runt och trampa ner sandslott. De fortsätter att bygga och gör olika små rum där tandfen kan bo.

– Vi kan bygga en pool också, säger Ville. Så att hon kan bada!

De skyndar sig bort till eken och letar upp ett stort löv. Sedan fyller de spadarna med vatten från vattenpölarna och häller vattnet på lövet. Det blir en härlig pool!

– Jag ska bara skaffa en badboll, säger Ville och springer bort till ett rönnbärsträd.

Snart är han tillbaka med ett fint rönnbär som får plumsa ner i vattnet.

Mitt i byggandet ringer Ola i klockan. Rasten är slut och det är dags att gå in.

– Åh nej, inte redan, vi som har så kul, suckar Dima.

Hon ställer sig upp och borstar bort sand från jeansen. Långsamt går de bort mot förrådet och lägger ifrån sig spadarna. Sedan vänder de sig om och ser på slottet. Det känns svårt att lämna det.

– Hoppas bara att inte jätten dyker upp och förstör alltihop, säger Dima.

På lektionen arbetar de med att göra böcker om sig själva. På första sidan i boken skriver Ville sitt namn så att det står ”Boken om Ville”.

Sedan ska alla rita något som de gillar. Ville funderar en stund och sedan ritar han en Tyrannosaurus rex. Dima ritar en kanin med hängande öron.

– Jag älskar kaniner, berättar hon för Ola. Jag ska önska mig en egen kanin när jag fyller år.

Hon suckar lite.

– Men jag kommer nog inte att få någon, säger hon. Min pappa är allergisk mot pälsdjur. Fast om vi har kaninen i en utebur kanske det går bra. Kaniner kan ju bo både utomhus och inomhus.

Dima ser glad ut och färglägger kaninen så att den blir brun.

Ola kommer fram till Ville.

– Hur går det? frågar han. Behöver du lite hjälp?

Sedan visar Ola hur Ville kan skriva T-rex under sin bild.

– Tyrannosaurus är ett långt ord, säger Ola. Du kan förkorta det och bara skriva T.

Ville skriver alla bokstäver. De får precis plats på raden.

Kanin

HUR SER KANINEN UT? (UTSEENDE)

Kaninen kan ha lång eller kort päls. Pälsen kan ha olika färger. Oftast är pälsen brun, vit, svart eller grå. Öronen kan stå rakt upp eller hänga ner. Kaninen hör mycket bra.

Kaninen och haren är släkt med varandra. Kaninen är mindre än haren och har kortare ben. Den kan inte springa lika snabbt som haren.

VAR BOR KANINEN? (BOENDE)

En vild kanin bor i naturen. Den bor i en håla i marken tillsammans med andra kaniner.

En tam kanin bor hemma hos människor. Den bor i en bur inomhus eller utomhus.

Kaninen tycker om att springa, gräva och gnaga.

VAD ÄTER KANINEN? (FÖDA)

Kaninen äter till exempel gräs, blad och hö.

Kaninen dricker vatten.

ÖVRIGT OM KANINEN (ÖVRIGT)

Kaninen är ett vanligt husdjur.

Honan föder flera ungar varje gång. En nyfödd kaninunge kan inte se och den har ingen päls.

När en kanin blir rädd stampar den med bakbenen. Andra kaniner förstår då att något kan vara farligt. Då springer de ner i sina hålor och gömmer sig.

Kaninen kan hoppa högt och långt. Det finns tävlingar i kaninhoppning.

Tanden

DEL 1

Dima och Ville sitter i matsalen och äter. De pratar om Bobo.

Nu har det gått flera veckor och Bobo är fortfarande borta, men

Dima vägrar att ge upp.

– Jag tror att Bobo kommer tillbaka, säger hon. Någonstans måste han ju finnas. Stackars Bobo. Han längtar säkert jättemycket efter mig. Tänk om han ligger ute och fryser.

Hon suckar men sedan ser hon bestämd ut.

– Han kommer snart tillbaka, säger hon. Eller hur, Ville?

Ville nickar men han är inte helt säker på att Dima har rätt. Förra vintern blev han av med en vante när han och mamma var på stan.

De hittade den aldrig igen. Men han berättar inte det för Dima. Han vill inte att hon ska bli ledsen. Och vem vet, kanske kommer Bobo faktiskt tillbaka.

Ville vickar lite på sin lösa tand. Sedan går han och hämtar ett knäckebröd. Och det är när han biter i knäckebrödet som det äntligen händer. Det som han har väntat på så länge. Tanden lossnar!

Stolt visar Ville tanden för Dima, Lo och Ali. Den är liten som ett risgryn där den ligger i hans hand. Han känner med tungan i gluggen. Det känns tomt och det smakar lite blod.

– Först känns det konstigt i munnen, men man vänjer sig snabbt, säger Dima.

Ali håller med.

– Och snart växer det ut en ny tand, säger han.

– En sådan här stor och taggig, fortsätter Lo.

Hon gapar och visar att hon har fått två nya tänder.

Ville känner sig lycklig. Men var ska han lägga tanden nu?

Han vill ju ta med sig den hem och stoppa den i ett vattenglas så att tandfen kan komma. Dima fick ju Bobo när hon hade tappat sin första tand.

Tänk om han äntligen kommer att få en Tyrannosaurus rex!

Dima verkar tänka på samma sak för hon petar Ville lite i sidan.

– Hoppas att du får en dinosaurie, säger hon glatt.

Sedan får hon tårar i ögonen.

– Nu tänker jag på Bobo igen, viskar hon. Jag saknar honom så mycket.

Ville lägger sin hand på Dimas arm.

– Bobo kommer nog snart tillbaka, tröstar han.

Så kommer han att tänka på något.

– Tandfen är ju magisk, säger han. Hon kanske kan ordna så att Bobo kommer tillbaka!

Dima blinkar bort tårarna och ler mot Ville.

– Jaa, säger hon. Så är det förstås! Tandfen fixar allt!

Precis då kommer Ola förbi.

– Hur går det med maten? frågar han. Ni glömmer väl inte bort att äta?

Ville visar tanden för honom.

– Titta där, säger Ola. Är det första gången du tappar en tand?

Ville nickar stolt.

Ola hämtar en bit papper och hjälper Ville att linda in tanden i pappret. Ville stoppar ner tanden i fickan på jeansen.

– Där kan den ligga tills du kommer hem, säger Ola.

DEL 2

På lunchrasten spelar Dima och Ville fotboll med de andra kompisarna. När rasten är slut skyndar sig Ville in på toa. Han måste hinna kissa innan lektionen börjar. Men precis när han är klar ser han att toapappret är slut. Hur ska han göra nu?

Han ser sig omkring på toaletten. Finns det ingen extra toarulle någonstans?

Genom dörren hör han hur kompisarna är på väg in i klassrummet. Om han inte hittar något papper nu direkt så kommer han att komma för sent!

Så får han syn på en liten bit papper som sticker upp ur fickan. Snabbt drar han upp pappret, torkar sig och spolar.

I samma stund som han ser vattnet virvla runt i toaletten kommer

han på vad han precis har gjort. Tanden! Han har spolat ner den!

Tårarna sprutar när Ville rusar ut från toan och rätt in i Olas famn.

– Min tand, gråter han. Den är borta! Den är borta för alltid!

Den första snön faller när Dima och Ville är på väg hem från skolan. De pratar om hur mycket otur de har haft den senaste tiden.

– Först försvann Bobo, och sedan försvann din tand, suckar Dima.

Ville suckar han också.

– Bobo kanske kommer tillbaka, säger han. Men min tand kommer aldrig mer tillbaka. Nu har jag ingen tand till tandfen och får ingen dinosaurie.

De går tysta en stund. Men så stannar Dima upp och ser på Ville.

– Jag vet, vi förklarar för tandfen vad som hände, säger hon glatt. Tandfen kommer säkert att förstå! Hon är ju magisk så hon kan fixa allt!

Ville känner sig tveksam.

– Ja, men hur ska vi hitta henne? Hon verkar ju vara jättehemlig.

Dima rycker på axlarna.

– Vi får leta och fråga folk, säger hon. Någon måste ju veta var hon finns.

Ville nickar och de fortsätter att gå. Nu känns det lite bättre. Nu har de i alla fall en plan.

Dima fnissar.

– Alltså Ville, tänk att du spolade ner tanden. Plums ner i toaletten.

Ville kan inte låta bli att fnissa han också. Det känns så knasigt alltihop.

– Plums, plums, fnittrar han.

Nu känner han sig mycket gladare.

Kanske kan han få en dinosaurie ändå. Bara de hittar tandfen!

Dags för ett nytt äventyr!

I Äventyr med Dima och Ville börjar Dima och Ville skolan. Tillsammans löser de mysteriet med de underliga fotspåren i sandlådan, de larmar räddningstjänsten, hittar spännande flaskpost och får nya vänner. Samtidigt pågår sökandet efter tandfen. Kan magiskt enhörningsglitter hjälpa dem att hitta henne? Och kommer Ville någonsin få en egen liten dinosaurie?

Ord & Äventyr är ett läromedel i svenska för årskurs F–3. Spännande äventyr med stor värme och humor väcker lusten för läsning och samtal. Utifrån berättelsen och språk-, läs- och skrivinlärningen arbetar eleverna med uppgifter på olika nivåer.

Högläsningsboken består av 15 kapitel. Varje kapitel är uppdelad i 2 delar. Här får eleverna förutom den berättande texten möta beskrivande texter om kanin, ambulans, polis och räddningstjänst, spindlar och dinosaurier.

I Ord & Äventyr för förskoleklass ingår:

• Högläsningsbok

• Läsebok, för elever

• Arbetsbok med språklig medvetenhet och varierade övningar för den tidiga läs- och skrivinlärningen.

• Lärarpaket med lärarhandledning, digitalt lärarmaterial och digital träning för eleverna.

Katarina Genar

Författare till Äventyr med Dima och Ville är Katarina Genar. Hon är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år också varit verksam som skollogoped.