9789147160501

LIVET I

ANDRA UPPLAGAN

LIVET I BOKSTAVSLANDET

LÄRARHANDLEDNING

liber ab

isbn 978-91-47-15281-0

© 2025 Tarja Alatalo och Liber AB. Text- och datautvinning ej tillåten.

förläggare * Charlotte Eriksson

redaktörer * Louise Mückstein, Annica Hedin

extern textbearbetning * Karin Gifvas

omslag * Lisa Lanning, Sara Ånestrand formgivare * Sara Ånestrand, Lotta Rennéus

illustrationer * Sonja Reuterskiöld, Micaela Favilla och Jonas Burman

Fjärde upplagan 1

Repro: Integra Software Services Tryck: Interak, Polen 2025

LIVET I BOKSTAVSLANDET LÄRARHANDLEDNING 1 är

producerad i samarbete med UR.

TV-formatet Livet i Bokstavslandet har utvecklats i samarbete med Patrik

STHLM AB och UR efter en originalidé av Patrik Sundström och Pelle Helmstein.

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, till exempel kommuner och universitet. Intrång i upphovsrättshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

undantag

Kopiering är tillåten av de sidor som är markerade ”Kopiering tillåten”. Sådan kopiering får endast ske till eleverna på den egna skolan. Kopiorna får inte på något sätt spridas utanför den egna skolans verksamhet. Det innebär bland annat att kopiorna endast får göras digitalt tillgängliga i skolans slutna nätverk. Upphovsrättshavarens ideella upphovsrätt enligt upphovsrättslagen och källangivelser i övrigt ska respekteras på sätt som anges i BONUS-avtalet.

Liber AB

113 98 Stockholm www.liber.se/kundservice www.liber.se

Innehåll

Om Livet i Bokstavslandet

Livet i Bokstavslandet är ett heltäckande läromedel i svenska. Serien omfattar läseböcker, arbetsböcker, digitalt övningsmaterial och lärarwebbar – allt samlat för att ge ett strukturerat, lekfullt och forskningsbaserat stöd i elevernas läs- och skrivutveckling.

Serien har utvecklats i nära samarbete med UR:s tv-serie och har ett multimodalt arbetssätt där eleverna möter språket genom flera sinnen –visuellt, auditivt och genom eget skapande. Detta skapar förutsättningar för en djupare förståelse och ett engagerande lärande.

Till varje årskurs finns elevböcker där eleverna arbetar med bokstäver, ljud, texter i olika genrer samt skrivuppgifter som utgår från tematiken i kapitlen. Materialet är uppbyggt med en tydlig progression där svårighetsgraden ökar i takt med elevernas utveckling. Redan från början introduceras eleverna för olika lässtrategier – som att ställa frågor, göra förutsägelser och sammanfatta – vilket ger dem verktyg för att förstå och bearbeta texter på djupet. Serien lägger också stor vikt vid att utveckla ett rikt språkbruk och att skapa en förståelse för olika texttyper.

Lärarhandledningarna fungerar som ett starkt stöd i undervisningen. De innehåller detaljerade lektionsförslag, samtalsfrågor, skrivövningar, högläsningsstöd och kopplingar till läroplanen. Här finns också tips på hur man kan arbeta med språklig stöttning, begreppsförklaringar och extra utmaningar för elever som kommit längre. Serien erbjuder även arbetsblad och extramaterial som ger ytterligare möjligheter till repetition och fördjupning.

Med den igenkännbara miljön – Bokstavslandet –och de återkommande karaktärerna skapas ett sammanhang som eleverna lätt lever sig in i. Det ger en känsla av trygghet och progression,

samtidigt som innehållet bjuder på humor, fantasi och vardagsnära situationer. Syftet är att stimulera elevernas läslust, ge dem tilltro till sin egen språkliga förmåga och rusta dem med de verktyg de behöver för att förstå, uttrycka sig och kommunicera i tal och skrift.

I Läseboken får eleverna möta berättelser på två svårighetsnivåer: Läsebok Grön är anpassad för elever som håller på att knäcka läskoden, medan Läsebok Röd är för elever som redan kan läsa och behöver mer utmaning. Båda böckerna innehåller berättelser och faktatexter som kopplas till elevernas vardag och intressen.

ordkunskap, läsförståelse, vande. Den innehåller även

Arbetsboken är strukturerad för att träna fonologisk medvetenhet, bokstavskännedom, ordkunskap, läsförståelse, återberättande och skrivande. Den innehåller även språkliga moment kopplade till TV-programmet Livet i Bokstavslandet

Lärarwebben (det digitala lärarmaterialet) samlar allt innehåll från lärarhandledningen, läseböckerna och arbetsboken på en och samma plattform. Här finns också digitala introduktioner, bildmaterial, kopieringsunderlag och länkar till TV-avsnitt från UR. Materialet kan användas för att presentera och förstärka innehållet i klassrummet. Det finns även ett gratis digitalt elevmaterial där eleverna kan träna mer avkodning och läsförståelse.

I Bokstavsboken får eleverna inledningsvis främst öva på att skriva bokstäver, men efter hand även ord och kortare meningar. De tränar penngrepp, skrivriktning och att forma tydliga bokstäver utifrån deras grundformer. Bokstavsintroduktionen följer samma ordning som TV-avsnitten och arbetsboken.

Bokstavslandet F­klass

Bokstavslandet för f-klass innehåller följande komponenter:

Högläsningsbok

med berättelser av Claes Nero om Coco som börjar i förskoleklass. Boken innehåller också faktatexter: beskrivande och förklarande.

Arbetsbok

med läsförståelse utifrån högläsningsboken, bokstavsarbete och språkövningar som utgår från Bornholmsmodellen.

Digitalt elevmaterial

I webbapparna kan eleverna själva träna mera på läsförståelse och språklära.

Lärarwebb

Med en inloggning får du tillgång till allt undervisningsmaterial: digitala introduktioner (bilder och laborationer för storbildsskärm), arbetsbok, innehållet från lärarhandledningen, elevernas digitala material, kopieringsunderlag och länkar till bland annat UR:s TV-avsnitt. Du hittar material både för visning i klassrummet och att dela med dig av till eleverna.

Lärarhandledning

med teoretisk och metodisk vägledning utifrån Bornholmsmodellen, förslag på utmaningar och extra anpassningar samt flera kopieringsunderlag.

Bokstavslandet åk 2 och 3

Bokstavslandet för åk 2 och 3 innehåller följande komponenter:

Läseböcker

på två nivåer med Ulf Starks berättelser och olika typer av faktatexter som på ett naturligt sätt vävs in i handlingen.

Arbetsböcker

med läsförståelse och övningar i språkets struktur, stavning och ordkunskap utifrån läsebokens texter.

Handstilsböcker

med fortsatt träning av handstil.

Digitalt elevmaterial

I webbapparna kan eleverna själva träna mera på läsförståelse och språklära.

Lärarwebb

Allt undervisningsmaterial samlat: digitala introduktioner (bilder och laborationer för storbildsskärm), läseböcker med inläst text, arbetsbok, innehållet från lärarhandledningen, elevernas digitala material, kopieringsunderlag och länkar till bland annat UR:s TV-avsnitt.

Lärarhandledningar

med teoretisk och metodisk vägledning, förslag på utmaningar och extra anpassningar samt flera kopieringsunderlag.

Läsutveckling

Tarja Alatalo

Elever behöver utmaning och stöttning i sitt lärande

I läs- och skrivundervisningen är lärarens kunskaper om hur barn lär sig läsa viktiga. Det underlättar för läraren att välja undervisning och arbetssätt för att hjälpa elever att gå framåt i läs- och skrivutvecklingen.

De flesta elever behöver lärarens hjälp och stöd i den grundläggande läsinlärningen och inte minst med att lära sig strategier för att ta till sig textinnehåll. I min avhandlingsstudie (Alatalo, 2011) sågs lärarutbildningen vara en avgörande faktor för lärares möjligheter att bedriva en undervisning som stödjer elevers läs- och skrivutveckling. Där framgick att lärare gärna lät eleverna ensidigt läsa mer för att utveckla sin läsförmåga, särskilt om man kände sig osäker på vilka processer som läsinlärningen innefattar. Teorin om den proximala utvecklingszonen talar för att eleven behöver utmanas i sitt lärande. Det pekar på betydelsen av att eleven får träna på en färdighet och förmåga som är på gång och att läraren stöttar elevens lärande med forskningsgrundade och beprövade metoder. För att undervisningen ska bli meningsfull och effektiv för olika barns särskilda behov, behöver läraren ha kännedom om vilka kognitiva och språkliga förmågor som krävs för att uppnå lässkicklighet. Det minskar också risken för att undervisningen resulterar i isolerad färdighetsträning eller i att eleverna inte utmanas tillräckligt och därmed bromsas i sitt lärande. Fonologisk medvetenhet, avkodning, läsflyt och läsförståelse är förmågor som behövs för god läs- och skrivutveckling, vilket belyses nedan.

Man har också sett att skrivande stödjer läsutvecklingen. Av den anledningen är det betydelsefullt att barnen får skriva mycket i skolan, såväl egna sagor och berättelser som annan text i funktionella sammanhang. För att formandet av bokstäver ska automatiseras, behöver eleverna träna en hel del på att skriva bokstäverna. Dessutom behöver de automatisera skrivandet av

ord och meningar, vilket innebär att ha kontroll på bland annat mellanrum mellan orden, punkt och stor bokstav. Läraren behöver inte vara rädd för att låta eleverna också träna på de enskilda delarna i skriftspråket, vilket de kan göra både genom avskrivningsövningar och kreativt och skapande skrivande. Dessutom är digitala verktyg viktiga att använda i läs- och skrivundervisningen eftersom barn kan uppleva datorskrivandet som lustfyllt. I en finsk studie (Saine m.fl., 2011) såg man att till exempel parskrivande på dator utvecklade elevernas språkliga medvetenhet. Tekniska lösningar kan också vara ett stöd för elever som har svårt att läsa och skriva på ett traditionellt sätt (Svensson m.fl., 2019).

Språklig medvetenhet

Det råder samstämmighet i forskarvärlden om att god läs- och skrivförmåga förutsätter god språklig medvetenhet. Språklig medvetenhet är en kognitiv förmåga som innebär att barnet förstår att ett språk inte bara har ett innehåll, utan också en form. Det handlar alltså inte endast om att notera vad som sägs, utan också hur det sägs. Att vara språkligt medveten innebär att kunna manipulera språkets formella egenskaper, att kunna analysera, tänka och tala kring, eller leka med språket som objekt och skilt från betydelsen i eller utanför kontexten. Den språkliga medvetenheten utvecklas i samklang med barnets kognitiva utveckling och i takt med barnets läsutveckling. Speciellt viktig är den språkliga medvetenheten för avkodningsförmåga och läsförståelse eftersom avkodning förutsätter att läsaren kan konvertera bokstäver till ljud och läsförståelse underlättas av att läsaren är språkligt medveten.

Läsforskning brukar dela in språklig medvetenhet i fonologisk medvetenhet (medvetenhet om språkets ljudsida), morfologisk medvetenhet (medvetenhet om ordens struktur, former och bildning), syntaktisk medvetenhet (medvetenhet om satsbyggnad), och pragmatisk medvetenhet (medvetenhet om hur språket används). Den språkliga medvetenheten börjar utvecklas tidigt i interaktion med andra människor, och utvecklas vidare i takt med att barnet kommer in i skriftspråket. I avsnitten nedan redogörs för kunskapsläget vad gäller ovan nämnda delar i den språkliga medvetenheten.

Fonologisk medvetenhet

Fonem är de minsta betydelseskiljande enheterna i ord.

Förmågan att uppmärksamma språkets form oberoende av dess innehåll, den fonologiska medvetenheten, har visats vara en grundläggande faktor för läsinlärningen. Genom att barnet blir exponerat för språk genom exempelvis samtal, sagoberättande och högläsning under sin barndom, börjar det att lägga märke till att ord och meningar sägs på olika sätt och att en del ord exempelvis rimmar eller är olika långa. Barnet blir så småningom också medvetet om de enskilda ordens språkljud, fonemen.

Barn som är fonemiskt medvetna har förmåga att urskilja de enskilda fonemen i språket. Om du tar ordet ”mamma” så är fonemen /m/a/m/a/. Det är alltså fyra fonem i ordet ”mamma”. I ordet ”schema” är det också fyra: /sch/e/m/a/, i ordet ”gunga” likaså: /g/u/ng/a/. I ordet ”läxa” är det däremot fem fonem: /l/ä/k/s/a/. Fonem och bokstav är alltså inte samma sak. Språklekarna i exempelvis ”Bornholmsmodellen” hjälper eleverna att bli fonologiskt och fonemiskt medvetna så att de kan börja koppla ihop fonem och bokstav och knäcka den alfabetiska koden. Kännedom om vilka fonem och bokstäver (grafem) som hör ihop är en grund för läsningen, och det behöver barn få lära sig både genom lek i verksamheten och systematiska och planerade aktiviteter. Systematiska språkliga aktiviteter är särskilt viktigt för att förebygga läs- och skrivsvårigheter.

Morfologisk medvetenhet

Morfem är de minsta betydelsebärande enheterna i ord.

Morfem är de minsta betydelsebärande enheterna i ord, till exempel ändelsen -are i roligare, bråkigare, finare. Ord är mer eller mindre tydligt uppbyggda av morfem. Ett morfem kan vara mindre än en stavelse, en stavelse eller mer än en stavelse. Ordet o-för-glöm-lig är exempel på ett ord som är byggt av fyra morfem. Morfologisk medvetenhet kan också handla om förståelse för att ord kan vara uppbyggda av flera morfem, som till exempel vid ordsammansättningar, vilket är en viktig kunskap för läs- och skrivförmågan. Morfologisk medvetenhet och läsning stöttar varandra.

Avkodningsstrategier och läsförståelse underlättas av morfologisk medvetenhet, men det är också så att läsning ger möjlighet att upptäcka och bli medveten om nya ord och sammansättningar. Morfologisk medvetenhet har även betydelse för stavningsförmågan. I svenska språket, där stavningen är morfofonemisk och bygger på ordens ljudstrukturer, släktskap och ursprung, är morfologisk medvetenhet viktigt för läsförståelse och stavningsförmåga (redogörelse i Tornéus, 2000). ”Om vi ser ordet ’släckt’ i skrift vet vi vilket ord som åsyftas trots att det finns flera ord som låter likadant – stavningen avslöjar att ordet kommer av ’släcka’.” För att barn ska kunna ta till sig undervisning om släktordsstavning måste de ha en väl utvecklad morfologisk medvetenhet, och ha insett att ord böjs och härleds. Ett annat exempel är ordsammansättningar, där stavningen i regel följer grundordet (pann-kaka, inte pangkaka).

Syntaktisk medvetenhet

Svaga läsare saknar ofta erfarenheter från texter som är syntaktiskt komplexa.

Syntaktisk medvetenhet innebär att vara medveten om språkets regler, det vill säga satsbyggnad, hur ord kombineras till meningar, hur ord böjs och om ordföljdens betydelse. Syntaktisk medvetenhet är en språklig förmåga, skild från förståelse eller produktion av en mening, eftersom det handlar om att beakta strukturen snarare än innebörden i meningen. När barn lyssnar till högläsning lär de sig att urskilja hur meningar och fraser är uppbyggda. Läsning av olika slags texter är av betydelse för barns läsförståelse.

Svaga läsare saknar ofta erfarenheter från texter som är syntaktiskt komplexa. De har därför svårt att manipulera meningsstrukturer när de skriver, samt missförstår meningar med till exempel underförstådd innebörd eller syftning. Förmågan att se syntaktiska former utvecklas gradvis med hjälp av stimulans i form av undervisning i språklära. Läsning och skrivning tvingar vidare ofta fram ett medvetet förhållningssätt till språket och grammatiken. Syntaktisk medvetenhet tränas och utvecklas med hjälp av läsning och skrivning. Syntaktisk medvetenhet har stor betydelse för läsförståelsen. Barn som har svårigheter med läsförståelsen har ofta mer generella svårigheter med den språkliga bearbetningen.

Pragmatisk medvetenhet

Pragmatisk medvetenhet innebär att veta hur språket används. Barn som har dålig läsförståelse har ofta ett passivt förhållningssätt till texten och dess innehåll.

Pragmatisk medvetenhet innebär att veta hur språket används. Det handlar inte enbart om vad orden betyder, utan även om att förstå det budskap som finns bakom orden. Pragmatisk medvetenhet upptar en unik plats i språklig förmåga eftersom den utvecklas oberoende av grammatisk medvetenhet. Det är inte bara en språklig medvetenhet, utan även kognitiv, social och emotionell utveckling spelar in. Eftersom pragmatisk förståelse handlar om att förstå innebörden på två nivåer: att förstå vad som yttrats och att förstå intentionen bakom orden, innebär det att tolkning och förståelse av ett yttrande är beroende av den totala situationen som samtalet rör sig i.

Barn som har dålig läsförståelse har ofta ett passivt förhållningssätt till texten och dess innehåll. De tycks inte tänka efter när de läser, de läser inte mellan raderna och de upptäcker inte att de inte har förstått. Det tycks som om den pragmatiska medvetenheten kan förbättras genom att barnet stimuleras att lyssna och läsa reflekterande. I möten med olika slags texter och genom egen läsning utvecklas förståelse för skriftspråkets metaforer och bilder.

Avkodningsförmåga

Avkodningsförmågan är en bärande plattform för den vidare läsutvecklingen. Eftersom bristande avkodningsförmåga har setts vara ett av de huvudsakliga hindren för lässkicklighet, är det betydelsefullt att varje elev ges möjlighet att utveckla och automatisera avkodningen.

Avkodningsförmågan verkar följa vissa stadier eller faser. En fas är inte en förutsättning för nästa fas, utan de kan överlappa varandra. Høien och Lundberg (2013) kallar faserna för pseudoläsning, logografisk-visuell, alfabetisk-fonemisk och ortografisk-morfemisk. I den första fasen, pseudoläsning, ”läser” barnet omgivningen snarare än själva texten.

Pseudoläsning är detsamma som låtsasläsning. Barnet lär sig känna igen välbekanta skyltar, som till exempel McDonald’s och LEGO, med hjälp av deras logografiska utformning. I den logografisk-visuella fasen läser barnet orden som bilder. I den fasen har barnet inte kunskap om alfabetet eller hur bokstäver bildar ord utan ser ordet som en bild. Nu är det vanligt att barnen till exempel känner igen sitt eget och föräldrarnas namn.

I den alfabetisk-fonemiska fasen börjar barnet förstå att talspråkets fonem kan konverteras till skriftspråkets bokstäver. Nu lyssnar barnet på hur språket är uppbyggt, vilket ljud som hörs i början, i mitten och i slutet. Barnet börjar även skriva bokstäver i till exempel sitt eget namn. Barn som är i den här fasen behöver systematisk och direkt undervisning om hur fonem och bokstäver korresponderar. Det kan de få genom att de läser enkla texter i exempelvis småböcker där språket är tillrättalagt, genom att de skriver och genom lek med skriftspråket i olika gestaltningsformer. Att leka bank, post, hotell och så vidare är också bra eftersom eleverna därigenom kan få läsa och skriva i leken. Vidare behöver läsaren i det här skedet få träna på att ljuda ihop bokstavsljud till ord.

I den ortografisk-morfemiska fasen känner barnet igen vissa återkommande delar av ord eller hela enklare ord. Läsaren utnyttjar ordens inre ortografiska och fonologiska struktur och tar del av ordens komponenter och behöver inte ljuda fram orden. Läsaren vet bara av att titta på dem vad det står och kan istället fokusera på innehållet i texten.

Läsflyt

Läsflyt är den grundläggande komponent som driver fram och möjliggör läsförståelseförmågan.

Läsflyt är den grundläggande komponent som driver fram och möjliggör läsförståelseförmågan. Läsflyt innebär inte enbart att läsa snabbt, utan även att läsa korrekt och med lämpligt prosodimönster, det vill säga betoning, ljudläge och frasering.

För att man ska få hastighet i läsningen behöver avkodningen automatiseras för att ge läsaren möjlighet att fokusera på textens innehåll. För att få denna hastighet behöver läsaren ha god ordigenkänning, det vill säga läsa i den ortografisktmorfemiska fasen. Vid obekanta ord använder läsaren den fonologiska strategin för att ljuda sig igenom ordet. Barnet går från medveten avkodning till automatiserad avkodning med hjälp av en riklig mängd läsning. Ändamålsenlig prosodi ses som ett tecken på att ett barn har uppnått läsflyt, eftersom det tyder på att läsaren förstår vad han eller hon läser.

För att hänvisa till Lev Vygotskij (Vygotsky, 1978) behöver texten för att utveckla läsflytet vara i nivå med elevens läsutveckling, eller något svårare om eleven får stöttning i läsningen. Man har visat att ett effektivt sätt att hjälpa elever som är på väg mot läsflyt är att ge dem rikligt med möjligheter att läsa sammanhängande text. Barnets läsförmåga kan även utvecklas genom att läraren medvetet uppmuntrar och styr eleven till att läsa texter i olika svårighetsgrad, enkla såväl som mer utmanande texter, men även texter som tränar avkodningsförmågan. Det är också viktigt att eleven får läsa texter som är inom det egna intresseområdet. Elever behöver dessutom höra text läsas uttrycksfullt och med intonation för att själva lära sig. Kombinationen av eget läsande och lärarens modelläsande hjälper eleverna att se kopplingar mellan talat och skrivet språk och även att höra prosodiska mönster i språket. Läsning i olika genrer ger möjlighet att automatisera avkodningen och hjälper till att utveckla läsflytet eftersom läsaren möter nya ord och begrepp samt olika slags meningsbyggnad.

Läsförståelse

Ordförrådet har visat sig ha en stark koppling till läsförståelse. Den språkliga miljön i förskola och skola behöver därför vara rik och stärka barnens ordförråd.

Läsförståelse innebär bland annat att förstå orden, att koppla ihop texten med tidigare kunskaper och att konstruera och förhandla

om betydelsen i en interaktiv process. Ordförrådet har visat sig ha en stark koppling till läsförståelse, vilket innebär att den språkliga miljön i förskola och skola behöver vara rik och stärka barnens ordförråd. Läsförståelsen ökar inte endast med hjälp av mer läsning eller av stort ordförråd, utan en rad studier visar att läsförståelsen ökar när läsaren använder sig av läsförståelsestrategier. Läsförståelsestrategier kan exempelvis vara att förutspå handlingen, ställa egna frågor till texten, att klargöra otydligheter och att sammanfatta textens innehåll.

Om eleverna medvetet använder sig av en läsförståelsestrategi, som till exempel att sammanfatta texten, ger det ökad läsförståelse. Om eleverna har fler strategier som de kan använda, ökar läsförståelsen ännu mer. Strategierna är inte desamma i alla texter, utan i berättelsen kan det handla om att fundera över huvudpersoner, miljö och lösning, medan exempelvis faktatexter ofta byggts upp med hjälp av korta sakliga meningar i rubriker, faktarutor och bilder. Forskning har också visat att strategiundervisning inte ska ges hela tiden utan endast när det behövs eftersom risken är att fokus hamnar på strategier istället för på textens innehåll. Det är förstås innehållet som ska vara i fokus. Däremot är det bra om läraren undervisar tydligt om hur och när strategierna kan användas.

Läraren behöver också hjälpa eleverna att utveckla textrörlighet, det vill säga att bygga förförståelse, att knyta an till egna erfarenheter samt associera till andra texter och att kritiskt granska textens innehåll och form. Det krävs olika former av textrörlighet i olika sammanhang. Förståelsen av textinnehåll innefattar kognitiva processer och forskningen framhåller betydelsen av lärares och elevers gemensamma dialoger om texters innehåll. Det reciproka textsamtalet lyfts fram som särskilt betydelsefullt. Det innebär att pedagogen introducerar läsförståelsestrategier för elevgruppen, agerar modell för hur de kan tillämpas, reflekterar över dem tillsammans med eleverna, lär dem att övervaka sin förståelse och uppmuntrar till kooperativt lärande.

Professionell undervisning för kontinuerligt lärande

Studier har visat ett samband mellan stärkt fonologisk medvetenhet och ökat ordförråd.

Studier har visat ett samband mellan stärkt fonologisk medvetenhet och ökat ordförråd, och att elever som kan koda av ord snabbt är mer benägna att stava och skriva väl. Lärare behöver känna till detta ömsesidiga beroende mellan komponenterna i läs- och skrivinlärningen eftersom man kan anta att lärare som inser dessa relationer kan vara mer benägna att även utgå från det i sin undervisning. Enligt skolans styrdokument är det alla lärares uppgift att hjälpa eleverna att utveckla förmågan att röra sig i olika slags texter med god förståelse.

Det ingår vidare i både förskolans och skolans uppdrag att arbeta för elevers långsiktiga lärande. Av den anledningen behöver skolformerna samverka till exempel i övergångarna för att ge kontinuitet och gynna det långsiktiga lärandet. Väsentligt är också att mottagande lärare värderar elevernas färdigheter och utgår från dem när undervisning och arbetssätt planeras. Det innebär att lärare som tar emot elever i den inledande skolgången behöver få relevant information om varje elevs tidigare lärande och erfarenheter från den pedagogiska verksamhet som föregår skolstarten. Denna kunskap är avgörande för att kunna planera en undervisning som stödjer och utvecklar elevens läs- och skrivförmåga på ett kontinuerligt sätt. Om eleven är i den alfabetisk-fonemiska fasen, alltså har knäckt läskoden, ska läraren låta eleven fortsätta att träna på avkodning samtidigt som eleven ges möjlighet till träning av den språkliga medvetenheten. Om eleven har kommit längre i sin läsutveckling ska eleven följaktligen utmanas utifrån det. Det innebär att mottagande lärare behöver få information om varje elevs skriftspråkliga utveckling och lärande. Om mottagande lärare inte får denna, kan det ta flera månader innan läraren själv har hunnit sätta sig in i elevens läsförmåga och det kan orsaka ett ganska långt glapp i elevens läsutveckling.

Referenser

Alatalo, T. (2011). Skicklig läs- och skrivundervisning i åk 1-3: om lärares möjligheter och hinder. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Alexandersson, M. (2002). Fingrar som tänker och tankar som blänker – om barns kommunikation vid datorn I R. Säljö & J. Linderoth (red.), Utm@ningar och e-fresteler: IT och skolans lärkultur (s. 147–165). Stockholm: Bokförlaget Prisma.

Ehri, L. C. (2005). Development of sight word reading: Phases and findings. I C. Hulme & M. Snowling (Eds), The science of reading (s. 135–154). Malden: Blackwell publishing.

Hilden, K. R. & Pressley, M. (2007). Self-regulation through transactional strategies instruction. Reading & Writing Quarterly, 23, 51–75.

Hindman, A. H., Wasik, B. A. & Erhart, A. C. (2012). Shared book reading and head start preschoolers’ vocabulary learning: The role of book-related discussion and curricular connections. Early Education and Development, 23 (4), 451–474.

Hogan, T., Catts, H. & Little, T. (2005). The relationship between phonological awareness and reading: Implications for the assessment of phonological awareness. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 36, 285–293.

Hooper, S., Swartz, C., Wakely, M., deKruif, R. & Montgomery, J. (2002). Executive functions in elementary school children with and without problems in written expression. Journal of Learning Disabilities, 35, 57–68.

Høien, T. & Lundberg, I. (1999). Dyslexi. Från teori till praktik. Stockholm: Natur och kultur.

Jacobson, C. & Svensson, I. (2006). Om läsutveckling och dyslexi. Erfarenheter från forskning i LUK. Växjö universitet, Institutionen för pedagogik.

Kuhn, M. R. (2005). A comparative study of small group fluency instruction. Reading Psychology, 26, 127–146.

Liberg, C. (2006). Hur barn lär sig läsa och skriva. Lund: Studentlitteratur.

Liberg, C. (2010). Texters, textuppgifters och undervisningens betydelse för elevers läsförståelse. Fördjupad analys av PIRLS 2006 Stockholm: Skolverket.

Lundberg, I., Frost, J. & Peterson, O. (1988). Effects of an extensive program for stimulating phonological awareness in preschool children. Reading Research Quarterly, 23, 263–284.

Niesel, R. & Griebel, W. (2007). Enhancing the competence of transition systems through co-construction. I A. W. Dunlop &

H. Fabian (Eds.), Informing transitions in the early years. Research, Policy and Practice. Maidenhead: McGraw-Hill/Open University Press.

Palincsar, A. S. & Brown, A. L. (1984). Reciprocal teaching of comprehension-fostering and comprehension-monitoring activities Nedladdad 21 december 2014: https://www.jstor.org/stable/ 3233567.

Paris, S. G. & Hamilton, E. E. (2009). The development of children’s reading comprehension. I S. E. Israel & B. G. Duffy (Eds.). Handbook of research on reading comprehension (s. 32–53). New York: Guilford Press.

Pressley, M., Wharton-McDonald, R., Mistretta-Hampston, J. M. & Echevarria, M. (1998). Literacy instruction in 10 fourth- and fifth-grade classrooms in upstate New York. Scientific Studies of Reading, 2 (2), 159–194.

Rack, J. P., Snowling, M. J. & Olson, R. K. (1992). The nonword reading deficit in developmental dyslexia: a review. Reading Research Quarterly, 27 (1), s. 28–53.

Saine, L. S., Lerkkanen, M-K., Ahonen, T., Tolvanen, A. & Lyytinen, H. (2011). Computer-Assisted Remedial Reading Intervention for School Beginners at Risk for Reading Disability. Child development, May/June 2011, 82, (3), s. 1013–1028.

Shanahan, T. (2014). To Teach Comprehension Strategies or Not to Teach Them. Nedladdad 2015-05-22: https://doi.org/10.1111/ j.1467-8624.2011.01580.x

Snow, C. E., Burns, M. S. & Griffin, P. (Eds.), (1998). Preventing reading difficulties in young children. Washington, DC: National Academy Press.

Svensson, I., Nordstöm, T., Lindeblad, E., Gustavsson, S., Björn, M., Sand, C., Almgren/Bäck, G. & Nilsson, S. (2019). Effects of assistive technology for students with reading and writing disabilities. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 16 (2), 196–20

Tornéus, M. (2000). På tal om språk. En bok om språklig medvetenhet hos barn. Stockholm: Liber.

Vellutino, F. R., Tunmer, W. E., Jaccard, J. J. & Chen, R. (2007). Components of reading ability: Multivariate evidence for a convergent skills model of reading development. Scientific Studies of Reading, 11, 3–32.

Vygotsky, L. S. (1978). Mind in society: the development of higher psychological processes. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press.

Inför arbetet med Livet i Bokstavslandet

En strukturerad start på läsinlärningen

Läsutvecklingen bygger på en strukturerad progression där elever först utvecklar fonologisk medvetenhet och avkodningsstrategier, för att därefter automatisera sin läsning och fördjupa läsförståelsen. För att säkerställa att alla elever får en grundlig genomgång av varje bokstav är det viktigt att undervisningen präglas av struktur och tydlighet. Det är särskilt värdefullt för elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter, men gagnar hela elevgruppen genom att skapa trygghet och en gemensam utgångspunkt.

Systematisk läsundervisning – grunden för tidig läsinlärning

Att lära sig läsa handlar om mer än att bara känna igen bokstäver. Även om många elever redan när de börjar årskurs 1 känner igen flera bokstäver, innebär det inte att de automatiskt har befäst kopplingen mellan bokstavens namn, ljud och form.

För att vara säker på att alla elever automatiserar denna koppling behövs en systematisk och forskningsbaserad undervisning. Phonics är en beprövad metod för tidig läsinlärning där eleverna stegvis lär sig kopplingen mellan bokstäver och ljud genom strukturerad träning. Genom aktivt arbete med varje bokstav och dess ljud bygger de en stabil grund för både läsning och skrivning.

De som redan automatiserat bokstavens form och ljud ska istället få mer utmanande uppgifter.

Tydlig arbetsgång och en trygg lärmiljö

Undervisningen bör ha en tydlig arbetsgång där varje bokstav introduceras och bearbetas genom

olika övningar och aktiviteter. I början av läsåret är det centralt att skapa en trygg och förutsägbar miljö där eleverna får bekanta sig med bokstävernas form och ljud. Redan från början bör eleverna övas i att arbeta noggrant och med omsorg. Genom att uppmuntra en inställning där kvalitet sätts före snabbhet främjas tålamod, uthållighet och koncentration.

Motivation och positiv förstärkning

Läraren kan stötta elevers arbetsro och motivation genom kontinuerlig positiv feedback och uppmuntran. Små belöningar, såsom klistermärken eller stjärnor, kan användas medvetet och sparsamt för att stärka motivationen på ett meningsfullt sätt. Enligt Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen är det avgörande att elever får stöd och vägledning genom modellering och explicit undervisning. Läraren har en nyckelroll i att modellera god läsning och skapa en språkrik miljö där eleverna får möjlighet att utforska och experimentera med språkets olika delar.

Lustfylld och varierad undervisning

Läsinlärningen blir som mest meningsfull när undervisningen är lustfylld och varierad. Genom att integrera olika uttrycksformer såsom samtal, högläsning, sång, skapande, lek och drama kan eleverna befästa både läsningens och skrivningens grunder på ett engagerande sätt. Strukturerade lässtrategier bör användas kontinuerligt, där eleverna tränas i att förutspå innehåll, ställa frågor, sammanfatta och skapa kopplingar mellan texter och sina egna erfarenheter.

En språkrik och inkluderande miljö

En språkrik miljö, där högläsning, muntliga diskussioner och interaktiva övningar är återkommande inslag, bidrar till att fördjupa elevernas språkförståelse. Genom att samtala om ords betydelse, ställa frågor och tolka texter tillsammans skapas en inkluderande lärandemiljö där alla elever ges möjlighet att delta aktivt. Digitala verktyg kan med fördel användas för att variera undervisningen och ge eleverna ytterligare möjligheter att träna självständigt.

Anpassning och elevfokus

I det fortsatta arbetet med Livet i Bokstavslandet är det avgörande att undervisningen anpassas efter elevernas individuella behov.

Ett strukturerat schema för bokstavsinlärningen kan vara till stor hjälp i planeringen. Under höstterminen och början av vårterminen kan arbetet organiseras så att varje kapitel behandlas under två veckor, där en bokstav introduceras per vecka. När eleverna blivit mer bekanta med bokstavsarbetet kan takten ökas till ett kapitel med två bokstäver per vecka.

I varje kapitels beskrivning finns även en förklaring till vilket TV-avsnitt från UR:s Livet i Bokstavslandet det är kopplat till, samt hur det relaterar till det övriga arbetet.

Exempel på två veckors arbete:

Vecka 1

• Se det aktuella TV-avsnittet Livet i Bokstavslandet via UR Skola.

• Genomgång med digital introduktion Teatern som förbereder läsningen i läseboken.

• Gå igenom Ordväggen och diskutera orden gemensamt.

• Läsning av text i läseboken.

• Genomgång med digital introduktion Skolgården som förbereder arbetet med bokstavsarbete och språklära i arbetsboken.

• Arbeta med den första bokstaven och språklära kopplat till kapitlet i arbetsboken.

Vecka 2

• Genomgång med digital introduktion Teatern som förbereder läsningen i läseboken.

• Läsning av de sista sidorna i kapitlet i läseboken.

• Genomgång med digital introduktion Skolgården som förbereder arbetet med bokstavsarbete och språklära i arbetsboken.

• Arbeta med den andra bokstaven och tillhörande språklära i arbetsboken.

• Genomgång med digital introduktion Arenan som förbereder läsförståelse i arbetsboken.

• Arbeta med läsförståelse i arbetsboken.

• Eleverna kan arbeta vidare i bokstavsboken och det digitala övningsmaterialet.

Du som lärare är viktig!

Med en strukturerad undervisning ger du eleverna en trygg grund att stå på. Genom tydlighet och engagemang skapar du en varierad lärmiljö. Du som lärare har en central roll i att skapa en balans mellan repetition och utmaning, så att alla elever får möjlighet att lyckas i sin läs- och skrivinlärning.

Introduktioner i lärarwebben

De digitala introduktionerna stödjer arbetet med samtliga 16 berättande kapitel i läseboken och arbetsboken. Dessutom finns introduktioner till varje faktatext i läseboken, placerade direkt efter de berättande kapitlen.

Genom de digitala introduktionerna får eleverna möjlighet att laborera med bokstäver, bokstavsljud, ord och ordbilder under lärarens ledning. Detta skapar en språkutvecklande undervisningssituation där eleverna aktivt utforskar och befäster sina kunskaper.

Introduktionerna tar tillvara den flerstämmighet som finns i elevgruppen – där gemensamt lärande gör att eleverna drar nytta av varandras kunskaper. De fungerar både som en gemensam genomgång och som verktyg för individuell anpassning. Elever som behöver extra träning kan repetera specifika moment, till exempel ljudanalys, bokstavsformer eller grammatiska strukturer.

Om du under arbetet i arbetsboken märker att vissa elever behöver mer stöd, kan du samla dem i mindre grupper för att träna på specifika moment. Du kan även organisera undervisningen så att elever ur olika grupper eller klasser bildar en mindre grupp för extra genomgångar och färdighetsträning.

Teatern – förbereder läsningen i läseboken

I Teatern arbetar eleverna med att bekanta sig med kapitlets innehåll och identifiera viktiga ord och bokstavsljud.

• Vi är spågummor (Spågumman – förutspå textens innehåll): Studera kapitlets rubrik och inledningsbild. Samtala om vad texten kan handla om och låt eleverna uttrycka sina förväntningar.

• Ordbilder: Träna på att känna igen vanliga småord som hela bilder, utan att ljuda.

• Ordväggen (Detektiven – reda ut ord): Läs orden på ordväggen tillsammans, koppla dem till rätt bild och samtala om betydelsen.

Skolgården – förbereder bokstavsarbetet och språkläran i arbetsboken

I Skolgården tränar eleverna på att identifiera bokstäver och ljud samt på att sätta samman ord till meningar.

• Var hör vi L?: Lyssna på ord och avgör om bokstavsljudet finns i början, mitten eller slutet.

• Spåra bokstaven: Följ pilarna och spåra bokstaven i rätt skrivriktning.

• Sjukhuset – laga trasiga meningar: Träna på att sätta ihop ord till meningar med fokus på stor bokstav och punkt.

• Ordförrådet: Arbeta med sammansatta ord och olika sätt att kategorisera ord.

Arenan – förbereder läsförståelsen i arbetsboken

I Arenan arbetar eleverna med att sammanfatta och analysera texten.

• Vi är cowboys (Cowboyen – sammanfatta det viktigaste i texten): Arbeta med sekvensbilder (finns som kopieringsunderlag) för att sammanfatta kapitlets innehåll.

• Vi är reportrar (Reportern – ställa frågor på, mellan och bortom raderna): Ställ och besvara frågor om texten för att utveckla förståelsen.

Läsförståelsestrategier

Läsförståelsestrategier ger eleverna verktyg att aktivt ta sig an texter. Genom att förutspå, ställa frågor, reda ut oklarheter, skapa inre bilder och sammanfatta blir läsningen mer meningsfull och engagerande. Strategierna hjälper eleverna att utveckla sin läsförståelse på ett strukturerat sätt och förbereder dem inför det fortsatta arbetet med texter i läseboken och arbetsboken. När eleverna lär sig att använda dessa strategier blir de inte bara bättre läsare – de blir också mer självständiga i sitt lärande.

Hur olika lässtrategier stödjer läsningen

S pågumman förutspår och ställer hypoteser

Spågumman hjälper eleverna att tänka framåt i texten. Genom att studera rubriker, bilder, bildtexter och texttyp kan de förutspå vad texten kommer att handla om.

• Berättande texter: Eleverna förutspår vad som kommer att hända i berättelsen.

• Faktatexter: Eleverna använder sina förkunskaper om ämnet för att förutse innehållet. Strategin används före, under och efter läsningen.

D etektiven

reder ut oklarheter och nya ord

Detektiven hjälper eleverna att förstå svåra ord och uttryck med hjälp av olika strategier:

• Läsa om ordet eller meningen för att förstå sammanhanget.

• Läsa vidare för att hitta ledtrådar.

• Slå upp ordet eller fråga någon vad det betyder.

Strategin används under läsningen.

R epo Rte R n ställer frågor om texten

Reportern lär eleverna att ställa och besvara frågor på tre nivåer:

• På raderna: Svaret finns direkt i texten.

• Mellan raderna: Eleverna måste läsa mellan raderna och dra slutsatser.

• Bortom raderna: Eleverna kopplar texten till sina egna erfarenheter och tidigare kunskap. Strategin används under och efter läsningen.

C owboyen sammanfattar det viktigaste

Cowboyen hjälper eleverna att fånga det viktigaste i texten.

• Berättande texter: Vad hände först, sedan och sist?

• Faktatexter: Vilka nyckelord är viktiga i varje avsnitt? Strategin används både under och efter läsningen.

k on S tnä R en skapar inre bilder

Konstnären hjälper eleverna att leva sig in i texten genom att använda sina sinnen. De kan föreställa sig hur något ser ut, låter eller känns. Strategin används under läsningen.

Bokstavsarbetet –en viktig del av läsinlärningen

Bokstavsarbetet är en central del av den tidiga läsinlärningen, men det är bara en del av helheten. För att stärka elevernas förståelse och befästa kopplingen mellan bokstav och ljud utgår lärarhandledningen från en systematisk metod, där en bokstav i taget introduceras och tränas. Detta säkerställer att eleverna får den repetition som krävs för att verkligen befästa sin kunskap och utvecklas vidare i sin läsning.

Presentation av bokstaven – steg för steg

• Skriv bokstaven på tavlan och visa både versal och gemen, exempelvis Ll.

• Presentera bokstavens ljud och förklara skillnaden mellan bokstavens ljud och dess namn, så att eleverna lär sig att koppla rätt ljud till bokstaven.

• Be eleverna känna efter hur ljudet känns i munnen. Kan det sjungas ut, eller kan det ropas ut?

• Låt eleverna observera hur munnen ser ut vid uttal. Titta gärna i en spegel för att se hur läppar, tunga och käke formar ljudet.

• Presentera ord där bokstaven ingår och låt eleverna komma på fler ord med samma bokstav.

Lyssna efter ljudet

Titta tillsammans på introduktionsbilden och gå igenom det nya ljudet tillsammans.

a) Vilka ord i bilden börjar med det aktuella bokstavsljudet? Låt eleverna säga orden högt för att höra om det stämmer.

b) Vilka ord i bilden slutar med det aktuella ljudet och vilka har ljudet någonstans i mitten? Låt eleverna lyssna på varandra. Ljudet är oftast lättast att urskilja i början och slutet av ordet.

c) Arbeta med fonemanalys. Låt eleverna välja ord, säga ordet och lyssna efter om det aktuella ljudet finns i ordet.

d) Arbeta med fonemsegmentering. Hur många ljud har ordet? Låt eleverna säga orden, lyssna noggrant och avgöra hur många ljud de hör.

e) Arbeta med fonemsyntes. Låt eleverna lyssna på ord där varje ljud sägs enskilt med två sekunders mellanrum. De ska försöka lista ut vilket ord det blir.

f) Arbeta med fonemaddition. Fråga eleverna vilket ord som bildas om du säger /l/e/k/ och sedan lägger till /a/. Eller: Vad blir det för ord om du säger /l/ä/s/ och lägger till /a/?

g) Arbeta med fonemsubtraktion. Fråga eleverna vilket ord som bildas om du säger /l/e/k/

och tar bort /k/. Eller om du säger /l/ä/s/a/ och tar bort /a/. Börja med korta ord och gå vidare till längre ord i den takt som eleverna lär sig.

h) Fundera tillsammans på vilka namn i klassen som innehåller det aktuella ljudet. Skriv upp namnen på tavlan så att alla ser dem.

Träna på att forma bokstaven

I lärarwebben finns laborationer där eleverna tränar bokstävernas form. Visa tydligt hur både versal och gemen skrivs och repetera några gånger. Titta i arbetsboken för att följa riktningen på pilarna. Vissa elever har redan egna sätt att forma bokstäver, men det är viktigt att hjälpa dem att hitta ett effektivt och funktionellt skrivsätt. Målet är att varje elev ska kunna skriva bokstaven utan att tveka eller göra onödiga rörelser.

Låt eleverna börja med att forma bokstaven i luften med fingret. Påminn om att bokstäver alltid skrivs uppifrån och ner. Även om vissa gemena bokstäver inte börjar högst upp, börjar de aldrig längst ner. Se till att alla gör rätt från början, så att de lättare automatiserar skrivandet.

Om du saknar tillgång till lärarwebben, kan eleverna istället spåra bokstaven med fingret på bänken medan du går runt och kontrollerar att de gör det rätt.

Vissa elever kan behöva en större rörelse för att känna bokstavsformen i kroppen. Låt dem använda kritor på A4-ark och skriva bokstaven i olika färger. Förbered genom att skriva bokstaven stort i blyerts mitt på pappret, så att de kan spåra den.

Arbete i arbetsboken och bokstavsboken

I bokstavsboken tränar eleverna på att forma bokstäver och att skriva ord och så småningom korta meningar. De övar penngrepp, skrivriktning och bokstavsformning utifrån bokstävernas grundformer. Bokstavsgången följer ordningen i TV-avsnitten och arbetsboken.

Stödlinjerna hjälper eleverna att forma bokstäver på rätt sätt, men de kan behöva hjälp för att förstå dem . Taket är den övre linjen, bordet

den mellersta och golvet den nedersta. En extra linje för källaren visar var exempelvis lilla g ska gå ner.

Att forma bokstäver kräver uthållighet och träning. Eleverna behöver öva på att skriva med stor bokstav, mellanrum och punkt. Genom att uppmuntra ett noggrant arbete stärks deras motivation. Markera gärna ett vackert skrivet ord med en fin färg som belöning.

Avskrivningsövningar hjälper eleverna att automatisera skrivandet och stärker samtidigt fonologisk medvetenhet och kopplingen mellan ljud och bokstav (fonem-grafem). Eftersom de har lärt sig bokstavsformen ska de också skriva av korrekt. Här är det viktigt att vara noggrann i rättningen. Genom att stötta eleverna i en lagom utmanande nivå hjälper du dem att utvecklas vidare.

För att befästa redan inlärda bokstäver kan det vara lämpligt att använda avskrivningsövningar som en morgonuppgift eller hemläxa. På så sätt får eleverna kontinuerlig träning och utvecklar en säker handstil.

Ordväggen

Varje kapitel har en Ordvägg. Läsebok Grön och Läsebok Röd har vissa ord gemensamt, och dessa står alltid först. När ni arbetar med Ordväggen tillsammans används orden från båda böckerna, vilket gör att eleverna med Läsebok Grön är med på alla ord. Genom att arbeta gemensamt lär sig eleverna hela tiden, särskilt av varandra.

Ordväggen är ett bra verktyg för att arbeta med både ordens form och innehåll. Hur ser orden ut? Är de långa eller korta? Börjar eller slutar de på samma bokstav? Finns det ord som rimmar? Går bokstäverna upp eller ner? Här finns också ord med både kort och långt vokalljud. Lyssna på vokalljuden i orden och fundera tillsammans över vilka ord som har kort och lång vokal. Den träningen är viktig inför exempelvis dubbelteckning.

I Läsebok Röd återkommer orden från Ordväggen i texten. Tanken är att eleverna ska läsa orden flera gånger för att befästa sin avkodning innan de läser kapitlets text. Det kan vara bra att undersöka om varje elev med Läsebok Röd kan läsa orden på Ordväggen som finns på

uppslagsbilden för varje kapitel genom att hålla för bilden och låta eleven läsa ordet själv.

I Läsebok Grön finns också orden från Ordväggen i texten, men här med bildstöd. Dessutom innehåller Ordväggen sammanljudningsord, placerade på blå och gröna plattor, där endast bokstäver som redan har gåtts igenom används.

Längst ner på sidorna finns kapitlets aktuella ordbilder, som eleverna ska träna på att avkoda som en bild, utan att ljuda.

Förbered arbetet genom att skriva upp orden från Ordväggen på tavlan eller ett blädderblock, så att ni kan arbeta med dem aktivt under de kommande veckorna. Orden finns också på lärarwebben. Ni kan också kopiera eller skriva ut kopieringsunderlaget för att använda orden i olika övningar.

I inledningen till varje kapitel får du veta vilka ord som ingår i de stora bilderna som introducerar kapitlet. De orden passar bra att användas för arbetet med ordväggen.

Här följer några exempel fler på lämpliga aktiviteter:

Att lyssna efter ljud

Använd orden för att träna fonemanalys, fonemsyntes, fonemsegmentering, fonemaddition och fonemsubtraktion enligt instruktionerna under rubriken Lyssna efter ljudet på sidan 17.

Sätt upp ordet på tavlan efter att ni har lyssnat på ljuden i ordet, så att eleverna får ytterligare möjlighet att befästa kopplingen mellan ljud och bokstav. Att först skriva upp ordet och därefter analysera det ger eleverna en visuell referens och hjälper dem att stärka fonem–grafemkopplingarna.

Att arbeta med ord

I lärarwebben finns laborationer där eleverna kan arbeta med orden på ett strukturerat och interaktivt sätt. Kopiera kapitlets ord- och bildkort och klipp ut dem så att varje elev har sina egna kort. Eleverna kan arbeta enskilt, i par eller i grupp genom att sortera korten på olika sätt, utan att det finns något rätt eller fel.

Låt eleverna kategorisera orden i listor efter olika egenskaper, exempelvis djur, växter, kläder, hårt eller mjukt, kallt eller varmt, vått eller torrt. Orden kan även sorteras utifrån vilken bokstav de börjar eller slutar på, eller om en viss bokstav finns i ordet.

Samtala om vad orden betyder och undersök om betydelsen framgår av bilderna. Identifiera om något ord är svårt att förstå och låt eleverna komma med exempel på vad orden heter på andra språk som talas i klassen.

Låt eleverna sätta ihop ord till sammansatta ord, antingen riktiga eller påhittade tokord. Det kan exempelvis vara cirkuselefant eller elefantluva. Eleverna kan också måla bilder till tokorden och arbeta vidare med detta digitalt. Låt dem gärna läsa upp sina tokord för varandra.

Diskutera synonymer och låt eleverna komma på andra ord för de olika orden.

När eleverna är redo kan de börja skriva av orden. Det kan ske i slutet av höstterminen eller tidigare beroende på deras förmåga. Det är dock viktigt att eleven vet hur samtliga bokstäver formas innan de börjar skriva av orden.

Ordbilder i läseboken

I Läsebok Grön finns ord som eleverna lär sig som ordbilder. De är markerade på gula plattor och ska kännas igen som helheter, utan att eleverna behöver ljuda ut dem. Även elever som läser Läsebok Röd kan delta i arbetet med ordbilder. Exempel på vanliga ordbilder är och, en, ett, den och det. Dessa ord är så frekventa att det är en fördel om eleverna lär sig dem direkt.

Det finns även ordbilder i arbetsboken, ibland är de samma ordbilder som i läseboken men det finns ytterligare några fler ordbilder i arbetsboken.

För att befästa ordbilderna kan ni använda dem i olika lekar. Eleverna kan arbeta med skyltar, pussla ihop ordbilder och leta efter dem bland andra ord. Genom att arbeta på ett lekfullt sätt blir orden en naturlig del av läsningen. När elevernas avkodningsförmåga utvecklas kommer de dessutom att kunna ljuda ihop ordbildernas bokstavsljud.

Sätt upp ordbilderna på ett synligt ställe i klassrummet, så att eleverna ser dem dagligen. De skyltar och lappar ni arbetar med kan samlas i en ask eller ett kuvert, så att eleverna kan plocka fram dem och träna vid behov.

Ljuda ihop ord i läseboken

Målet är att eleverna ska lära sig att ljuda ihop bokstavsljuden till korta ord utan att stanna mellan ljuden. För att förstå processen kan du förklara för eleverna att det fungerar som en motor som startar när de ljudar första bokstaven – motorn får inte stanna förrän ordet är helt utläst.

I kapitel 2 till 9 i Läsebok Grön finns enkla ord att ljuda ihop på blå och gröna plattor. Visa eleverna många gånger på tavlan hur man ”sjunger” ihop bokstavsljuden. Sätt fingret på bågen vid bokstaven L, dra längs bågen medan ni ljudar /l/, och fortsätt direkt till E utan att göra paus: /l/e/. Det får inte vara något stopp mellan bokstäverna.

För att göra avkodningen mer lekfull kan du använda bokstavskort eller bokstavsmagneter Placera exempelvis l och e en bit ifrån varandra. För l mot e samtidigt som ni ljudar /l/, och när bokstäverna möts ljudar ni /e/. Upprepa sedan och säg: ”/l/e/, det står le”.

Ord för att öva ljudning finns som kopieringsunderlag i lärarhandledningen, både med och utan bågar, så att eleverna kan träna på båda sätten. Repetera hur de ljudar ihop ord. Även om några elever redan har knäckt läskoden eller är på god väg, finns det alltid de som behöver mer träning.

Elever som använder Läsebok Röd bör inte delta i avkodningsövningarna i alltför stor utsträckning, eftersom de behöver fokusera på läsning på sin nivå. Däremot kan viss överinlärning vara positiv och ge dem extra säkerhet i sin läsning.

Läsa med bildstöd i läseboken

De ord som har bildstöd i Läsebok Grön är sådana som eleverna ännu inte förväntas kunna läsa, eftersom de innehåller bokstäver som inte har introducerats. En del elever kan ändå ljuda ihop dem, men tack vare bilderna kan alla bekanta sig med orden. I kapitlets text finns dessa

ord med en liten bild intill, så att eleven ser vad det är för ord.

Att läsa och förstå texten i läseboken

Målet med läseboken är att eleverna både ska kunna läsa och förstå texten. Med hjälp av ordbilder och bildstöd blir läsningen mer tillgänglig, vilket ökar elevernas möjlighet att lyckas.

Prata tillsammans om hur text och bild samspelar. Olika personer kan tolka en text eller bild på olika sätt. Vad innebär det när en pratbubbla innehåller en bild? I vilken miljö utspelar sig berättelsen? Har eleverna själva varit med om något liknande? Har de sett det i en film eller läst om det i en annan bok?

Genom att koppla ihop olika erfarenheter – från böcker, filmer, musik och bilder – till det lästa blir det lättare att förstå textens innehåll. Eleverna får också träna på att tänka högt och sätta ord på sina tankar, samtidigt som de hjälper varandra i sitt meningsskapande.

Att samtala om textens innehåll stärker elevernas språk och ordförråd. Diskutera om det som händer i texten och bilderna verkar rimligt eller om det är påhittat. Små steg i kritiskt tänkande hjälper eleverna att ifrågasätta och tolka texter. Uppmuntra dem också att ställa frågor till texten och författaren. Vad menade författaren? Hur tänkte han eller hon? Varför valde han eller hon att skriva på just det sättet?

När eleverna har blivit trygga med arbetssättet kan de först diskutera i par innan ni lyfter samtalet i hela klassen. Det ger dem möjlighet att formulera sina tankar i en mindre grupp innan de delar med sig till resten av klassen.

Att arbeta med berättelsens struktur hjälper eleverna att förstå och återberätta innehållet i läseboken. Det ger dem en strategi för läsförståelse samtidigt som de får stöd i att själva skriva berättelser.

I början kan eleverna läsa texten med stöd av en vuxen, men ganska snart kan de prova att läsa själva. Elever som har Läsebok Röd kan oftast läsa texten på egen hand. Följ texten med fingret

när ni läser tillsammans, så att eleverna ser hur bokstäverna hänger ihop med de olika ljuden. Markera också när ni kommer till en av Ordväggens bilder och prata om dess betydelse.

För att fördjupa förståelsen kan ni samtala om berättelsens huvudpersoner, miljön där händelsen utspelar sig, vad som händer och hur berättelsen slutar. Börja gärna med att själv tänka högt och visa hur du strukturerar berättelsen. Ibland kan det vara bra att skriva upp stödord på tavlan under rubriker som: Vilka är personerna? Var händer det? Vad händer? Hur slutar berättelsen?

Avsluta med att sammanfatta berättelsen tillsammans. Vem eller vilka handlar det om? Var och varför händer det? Hur utvecklas händelserna och hur slutar det? Låt eleverna reflektera över berättelsen: Kan den vara sann? Varför eller varför inte? På så sätt introduceras sammanfattning som en viktig läsförståelsestrategi redan från början.

Dialogerna som teater

Texterna i läseboken är skrivna av Ulf Stark som dialoger, för att eleverna ska kunna spela upp dem som små teaterstycken. Det gör det lättare för eleverna att både läsa och förstå texterna, samtidigt som det motiverar dem att läsa om texten flera gånger för att lära sig sina repliker utantill.

Att läsa repliker är särskilt hjälpsamt för nybörjarläsare, eftersom texterna är skrivna i en talspråklig form med korta meningar och fraser. Genom att spela upp texten får eleverna en känsla för hur man läser med rätt intonation och melodi. De blir mer medvetna om hur betoning och frasering påverkar förståelsen, särskilt när de uttalar frågor, utrop och andra uttryck som är viktiga i teaterspel.

Rollspel ger också värdefull träning i flera andra förmågor. Eleverna behöver komma ihåg sina repliker, veta när de ska säga dem och leverera dem med inlevelse. Dessutom får de öva på att framträda inför andra, tala tydligt och se till att deras budskap går fram. På så sätt blir teaterleken inte bara ett stöd för läsinlärningen utan också en rolig och utvecklande övning i kommunikation och självkänsla.

Läsning i klassrummet

Läseboken är ett sätt att arbeta med läsning i klassrummet. Det bör vara en central del av undervisningen och syftar till att stärka elevernas avkodning, läsflyt och förståelse av texter. Genom varierade arbetssätt skapas möjligheter för eleverna att utveckla sin läsförmåga i en stöttande och stimulerande miljö. Utgå från elevernas progression när du väljer hur du ska arbeta med de olika kapitlen.

Här får du förslag på några metoder att använda.

Struktur och metoder för läsning

Högläsning av läraren fungerar som en modell för god läsning och ger eleverna möjlighet att lyssna, förstå och samtala om texter.

Gemensam läsning, där eleverna och läraren läser tillsammans, stödjer både avkodning och förståelse.

Parläsning ger eleverna möjlighet att läsa högt tillsammans och turas om, vilket bidrar till ökad trygghet och flyt.

Ekoläsning, där eleverna härmar lärarens läsning, tränar prosodi och flyt.

Arbete med läsförståelse

För att vara säker på att eleverna inte bara avkodar texten utan också förstår innehållet, används olika läsförståelsestrategier. Eleverna får arbeta med:

Förförståelse – att förutsäga textens innehåll genom rubriker och bilder.

Lässtrategier – att stanna upp vid svåra ord, läsa om och använda sammanhanget för att förstå betydelsen.

Samtal och reflektion – att diskutera textens innehåll, budskap och kopplingar till egna erfarenheter.

Anpassningar och progression

Anpassa läsningen efter elevernas nivå. Elever som behöver extra stöd kan få hjälp genom att lyssna på inspelad text eller arbeta med mindre textmängder. De som kommit längre kan

utmanas med mer avancerade texter och resonemang om textens struktur och innehåll.

Läsläxa

Läxor ska inte introducera nya moment, utan fungera som färdighetsträning av sådant som eleverna redan har arbetat med i skolan. Läsläxan är ett viktigt verktyg för att stärka elevernas avkodning, läsflyt och läsförståelse. Den bygger på texter som eleverna redan har mött i undervisningen och syftar till att ge dem möjlighet till upprepad läsning i en trygg miljö.

I terminsplaneringen på sidan 173 finns förslag på läsläxa i läseboken varje vecka.

Förberedelser innan läxan skickas hem För att eleverna ska känna sig trygga med texten bör de ha fått en genomgång av innehållet och haft möjlighet att läsa texten minst en gång i skolan. De kan också träna genom högläsning i par innan de tar hem läxan.

Det är viktigt att anpassa läxorna efter elevernas individuella behov. De som ännu inte kommit så långt i sin läsutveckling kan arbeta med enstaka ord eller korta meningar, medan de som redan läser med flyt kan behöva en extra bok, exempelvis Libers Börja läsa 1, 2 och Stjärnsvenska.

Uppföljning och fortsatt utveckling

Läsläxan ska alltid följas upp i skolan. Genom att låta eleverna läsa texten högt igen får de ytterligare ett tillfälle till upprepad läsning, vilket bidrar till deras läsutveckling. Detta ger också dig som lärare möjlighet att observera läsflyt, prosodi och ortografisk läsning samt att ge återkoppling.

Om möjligt kan även fritidshemmet involveras i läsningen. Fritidspersonal kan skapa fler tillfällen för eleverna att träna sin läsning i en trygg och avslappnad miljö, vilket kan vara särskilt värdefullt för dem som har begränsat stöd hemma.

Genom att arbeta strukturerat med läsläxor och säkerställa en tydlig progression skapas goda förutsättningar för att alla elever ska utveckla sin läsförmåga på ett positivt och stöttande sätt.

Läsning av faktatexterna

Längst bak i läseboken finns en del med faktatexter. Dessa texter är kopplade till samma teman som några av kapitlen i boken. Ni kan arbeta med faktatexterna i anslutning till de kapitel de hör ihop med, men de går lika bra att använda vid andra tillfällen.

Eftersom faktatexter är uppbyggda på ett annat sätt än berättande texter, behöver eleverna en introduktion till deras struktur. Att arbeta med faktatexter innebär bland annat att gå igenom viktiga begrepp och termer, meningsbyggnad, hur text och bild samverkar, rubriker, information och textkopplingar.

Börja med att titta tillsammans på textens rubriker: Vad är en rubrik? Varför har en text rubriker? Vad tror ni att stycket handlar om? Kan man förstå innehållet genom att läsa rubriken?

Diskutera varför faktatexter är uppbyggda på ett visst sätt och hur det skiljer sig från andra texter. Eleverna behöver också lära sig att plocka ut nyckelord och sammanfatta innehållet.

Vid den första genomgången av faktatexterna är det viktigt att alla elever deltar. Läs igenom texterna i förväg, så att du kan förbereda undervisningen och anpassa den utifrån din elevgrupps behov.

Börja med att läsa och bearbeta texten gemensamt i helklass. Det ger dig möjlighet att säkerställa att alla elever förstår innehållet och får en grundläggande förståelse för hur en faktatext är uppbyggd.

När eleverna blivit mer bekanta med genren kan arbetssättet differentieras. Exempelvis kan en grupp fortsätta att läsa och arbeta tillsammans med dig, medan en annan grupp läser texterna på egen hand eller i par. Vissa moment – särskilt de som kräver diskussion och reflektion – bör dock alltid göras gemensamt, för att dra nytta av det kooperativa lärandets styrkor.

Det finns även en enklare version av faktatexterna som kopieringsunderlag. Dessa kan användas för elever som behöver mer stöd. Läs gärna originaltexten högt ur läseboken först, och låt

sedan eleverna arbeta vidare med den lättlästa varianten.

I lärarwebben finns laborationer som kan användas för att förbereda och följa upp arbetet med faktatexterna.

Fler tips för din läsundervisning

Fler lästillfällen ger säkrare läsning

För att eleverna ska utveckla sin läsning räcker det inte att läsa texten i läseboken en gång. Upprepad läsning hjälper eleverna att automatisera avkodningen och känna igen ord snabbare. Ett förslag är att låta eleverna läsa texten flera gånger, exempelvis först för en lärare, sedan för en förälder eller fritidspersonal och slutligen för en annan vuxen i skolan.

Tillgång till nivåanpassade böcker

Utöver läseboken behöver eleverna läsa mer sammanhängande text för att utöka sitt ordförråd och befästa sin avkodning. Småböcker, som till exempel Libers Börja läsa 1 och 2, är ett bra alternativ eftersom de ofta innehåller korta meningar där samma ord upprepas flera gånger, tillsammans med bilder som stödjer läsningen. Förbered gärna en låda med böcker på olika nivåer – en med enkel text för nybörjare, en med lite mer text och en med längre berättelser för de som kommit längre. På så sätt kan eleverna alltid hitta en bok på rätt nivå.

Intressestyrd läsning

Besök biblioteket regelbundet så att eleverna får låna böcker som intresserar dem. De kan behöva stöd i att välja en bok med en text som är lagom utmanande. Om en elev väljer en faktabok inom sitt intresseområde spelar det mindre roll om texten är svår – motivationen gör att de ändå försöker förstå och avkodar nya ord. Eftersom faktatexter har en annan meningsbyggnad än berättande texter får eleverna samtidigt träning i att formulera meningar och fraser på nya sätt.

Lustfyllt skrivande

Skrivande ska inte bara vara en övning i att forma bokstäver – det ska också vara ett sätt för eleverna att uttrycka sig fritt. Uppmuntra dem att skriva sagor och berättelser, där kreativiteten får styra. Längst bak i handledningen nns kopieringsunderlag med bilder från läseboken som eleverna kan skriva till. De kan välja att sammanfatta kapitlet eller hitta på en egen berättelse. Bilderna kan också färgläggas, vilket samtidigt tränar nmotoriken.

Skapa egna böcker

En enkel och uppskattad aktivitet är att göra små böcker. Lägg ihop några A4-papper, vik dem till en bok och häfta eller knipsa ihop i ryggen. Visa eleverna hur de kan rita linjer och skriva några rader på varje sida. Några elever kan behöva stöd i att formulera sina meningar, men det viktiga är att alla får känna sig nöjda med sin text. Bilder till berättelserna gör att det blir en egen bilderbok.

Fritt skrivande – fokus på glädje

När eleverna skriver fritt är det viktigt att inte rätta i onödan. Syftet är att de ska upptäcka glädjen i att skriva och skapa. Däremot kan du visa hur vissa vanliga fraser stavas, till exempel

”Det var en gång…”. Ha gärna sådana meningar synliga på en särskild plats i klassrummet, så att eleverna kan ta hjälp av dem.

Inspiration genom bilder

Om någon elev har svårt att komma på vad de ska skriva, kan bilder fungera som inspiration. Samla bilder från tidningar som eleverna kan välja mellan och fantisera kring. För att hjälpa dem att komma igång kan du själv visa hur du skulle tänka utifrån en bild. Eleverna kan också arbeta utifrån samma struktur som vid läsning, där ni skriver upp stödord under rubriker som Vilka är personerna? Vad händer? Hur slutar berättelsen?

Skapa en trygg grund för det fortsatta skrivandet

Kom ihåg att det inte nns några rätt eller fel när ni arbetar kreativt. Genom att tänka högt

tillsammans och bygga meningar i grupp får eleverna en trygg grund att stå på inför sitt eget skrivande.

Arbete med arbetsboken

Arbetsboken är strukturerad för att träna fonologisk medvetenhet, bokstavskännedom, ordkunskap, läsförståelse, återberättande och skrivande. Den innehåller även språkliga moment kopplade till TV-programmet Livet i Bokstavslandet. Alla övningar i arbetsboken är kopplade till respektive kapitel. I lärarhandledningen kan du läsa en kort beskrivning av uppgifterna och deras innehåll.

Innan du börjar arbeta med Livet i Bokstavslandet rekommenderar vi att du bläddrar igenom arbetsboken.

I arbetsboken nns ett antal extrauppgifter. Om det nns en extrauppgift så hittar du den längst ner på sidan och den är markerad med en blå skrivbok. Det är därför bra om eleverna har en fristående skrivbok som de kan använda. Det är du som lärare som bäst avgör om en elev ska göra en extrauppgift eller inte.

Kopieringsunderlag i lärarhandledningen

Sammanljudningsord från Läsebok

Grön

Sammanljudningsorden kan kopieras, plastas in och klippas ut för de elever som behöver extra träning. Följ bågen med ngret och ljuda samtidigt. Visa eleverna hur det går till och uppmuntra dem att läsa tillsammans med dig innan de provar själva. Syftet är att träna på att hålla ut ett ljud och låta det övergå i nästa utan paus.

Ordbilder från läseboken

Ordbilderna kan användas för att automatisera igenkänningen av de vanligaste orden. I era kapitel nns förslag på övningar kopplade till dessa.

Ordväggar

Ordväggen hjälper eleverna att befästa avkodningen genom att de får läsa orden flera gånger innan de möter dem i kapitlet. För elever med Läsebok Röd kan du hålla för bilden och låta dem läsa ordet på egen hand.

Huvudpersonerna i berättelserna

Bilder och namn på huvudpersonerna Ami, Bruno, Coco och Dani. Använd dem för att samtala om personernas utseende och karaktär. Sätt gärna upp bilderna i klassrummet.

Sekvensbilder

Bilder till varje kapitel som kan klippas isär och användas för att återberätta och sammanfatta handlingen. Passar för arbete i helklass, smågrupper, par eller individuellt.

Ord och meningar till sekvensbilderna

Texter kopplade till sekvensbilderna. Låt eleverna para ihop rätt text med rätt bild.

Inspirationsbilder för skrivande

Startbilden till varje kapitel med skrivlinjer där eleverna kan sammanfatta kapitlet eller skriva egna berättelser. Bilderna kan även användas för att identifiera föremål med veckans bokstav eller färgläggas för att träna finmotorik.

Läsprotokoll

Kan användas för att dokumentera elevernas läsläxor.

Faktatexter – lättläst version

Till varje faktatext i läseboken finns en enklare version som kopieringsunderlag. Dessa kan användas för de elever som behöver mer stöd.

Kartläggningar

Efter vart fjärde kapitel finns enkla diagnoser för att följa elevernas läsutveckling och identifiera vad de behöver träna vidare på. För mer grundlig kartläggning hänvisas till Skolverkets Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling eller Libers kartläggning Tummen upp!

E levens självbedömning: jag kan

Hjälp eleverna att reflektera över sin egen utveckling genom att regelbundet utvärdera vad de har lärt sig, vad de kan och vad de behöver träna mer på. Låt detta bli ett levande dokument som ni återkommer till flera gånger under läsåret.

Terminsplaneringar

Här finns förslag på terminsplaneringar, en för höstterminen (vecka 34–50) och en för vårterminen (vecka 2–19). Tabellerna är utformade för att läsas över två sidor. För tydligare översikt – skriv gärna ut dem och tejpa ihop sidorna så att varje veckas planering kan ses i sin helhet.

Livet i Bokstavslandet 1

I den nya upplagan av lärarhandledningen får du pedagogisk vägledning och metodiska tips för hur du kan arbeta med den tidiga läs- och skrivinlärningen. Fokus ligger på bokstäver och bokstavsljud (phonics), språkliga strukturer och ordkunskap. Här hittar du också språk- och temaaktiviteter som följer samma teman som i tv-programmet Livet i Bokstavslandet.

I lärarhandledningen ingår kopieringsunderlag, som terminsplaneringar, sekvensbilder, läslistor och kartläggningar, samt konkreta tips på hur du kan arbeta med läseboken, arbetsboken och lärarwebben.

Livet i Bokstavslandet är ett grundläromedel för lågstadiet med läseböcker, arbetsböcker och digitalt elev- och lärarmaterial. För samtliga delar i serien se liber.se. Livet i Bokstavslandet tar fasta på modern läs- och skrivforskning.

I Livet i Bokstavslandet 1 ingår: